Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av riksdagens år 1957 församlade revisorers särskilda berättelse om rikets indelning i län.

1957-12-10 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1957:182, Utlåtande i anledning av riksdagens år 1957 församlade revisorers särskilda berättelse om rikets indelning i län.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 182 år 1957

1

Nr 182

Utlåtande i anledning av riksdagens år 1957 församlade revisorers

särskilda berättelse om rikets indelning i län.

(4:e avd.)

I särskild berättelse den 27 mars 1957 ha riksdagens år 1957 församlade

revisorer föreslagit, att frågan om ändrad administrativ indelning av riket i

län snarast göres till föremål för en allsidig och förutsättningslös utredning.

Inledningsvis ha revisorerna lämnat en historisk översikt över länsindelningen

och därmed sammanhängande spörsmål (s. 1—7). Härefter har redogjorts

för huvuddragen av den nuvarande länsförvaltningen samt landstingens

verksamhet (s. 7—19). I anslutning till denna redogörelse har såsom

bilaga till berättelsen fogats en tabellarisk sammanställning med vissa statistiska

uppgifter beträffande länen m. in. Slutligen ha revisorerna gjort

följande uttalande.

Genom 1634 års regeringsform tillkom i vårt land en systematisk länsindelning,

som med undantag för Norrland alltjämt i väsentliga delar är bestående.

Det ligger i sakens natur att denna indelning, som får antagas ha varit

ett uttryck för dåtida näringsgeografiska och befolkningsmässiga förhållanden,

icke på samma sätt svarar mot det moderna samhällets struktur

härutinnan. Såsom av den föregående redogörelsen framgår ha också i olika

sammanhang under senare tid, bland annat i riksdagen, framförts krav på

ändringar i länsindelningen, syftande till antingen en fullständig översyn

eller enbart mindre gränsjusteringar. Samtliga dessa förslag ha emellertid

avvisats, även om andra kammaren vid ett tillfälle beslutat hemställa hos

Kungl. Maj:t om utredning rörande indragning av vissa län. På grund av

medkammarens skiljaktiga beslut föll dock frågan liärom.

Redan den omständigheten, att förslag om en ny länsindelning vid flera

tillfällen framförts, kan sägas utgöra ett bevis för att någon helt entydig

opinion mot ändringar i den nu bestående ordningen icke finnes. Revisorerna

ha för sin del erhållit den uppfattningen, att förhållandena på förevarande

område utvecklats därhän, att frågan om en allmän översyn av länsindelningen

icke längre bör skjutas på framtiden. De konkreta skäl som

lala för en sådan översyn variera från län till län. Revisorerna anse icke

erforderligt att i detalj ingå därpå utan vilja begränsa sig till följande, mera

generella och principiella synpunkter i ämnet.

Det svenska samhället liar, särskilt sedan slutet av 1800-talet, undergått

mycket djupgående förändringar. Denna strukturomvandling har främst

förorsakats av den fortskridande industrialiseringen, som både skapat ett

mera differentierat näringsliv än tidigare och lett till betydande omflyttningar

bland befolkningen. Jämsides härmed har kommunikationsväsendet

snabbt utvecklats, varigenom avstånden förkortats octi även mera avsides

belägna trakter fått ökade förbindelser med yttervärlden. Ett resultat av

denna process har blivit, att de nuvarande länen icke på samma sätt som

under gångna tider framstå såsom naturligt avgränsade enheter, vilkas in1

Iiihang till riksdagens protokoll It)!)7. 0 samt. Nr 182

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 182 år 1957

vånare sammanhållas av gemensamma intressen. Tvärtom har den nya näringsgeografiska

grupperingen i många fall utsuddat de gamla länsgränserna

och kommit att förskjuta den ekonomiska intresseinriktningen. Exempel

härpå kunna anföras icke blott beträffande de regioner som äro belägna

i närheten av storstäder som Stockholm och Göteborg utan även beträffande

andra delar av landet.

Olägenheterna av att länsindelningen icke anpassats efter de faktorer

som varit bestämmande för det moderna näringslivets lokalisering och befolkningsrörelserna

ha förstärkts genom det behov av regionplanering och

interkommunal samverkan som i dag förefinnes på en råd viktiga avsnitt

av samhällsverksamheten. Så är fallet i fråga om exempelvis undervisning,

sjukvård, bostadsbyggande och väghållning. I den mån samarbetet härvidlag

av strukturella skäl nödgas söka sig en väg över länsgränserna, uppstå

självfallet administrativa svårigheter, vilka kunna fördröja eller rent av

förhindra en ändamålsenlig lösning av de aktuella problemen. Att de nuvarande

länen i flera fall äro olämpliga som underlag för en modern länsförvaltning

har bl. a. framkommit i samband med den nyligen slutförda

utredningen om skolväsendets lokala och regionala ledning in. in. Beträffande

den lämpligaste administrativa enheten för den s. k. mellaninstansen

inom skolväsendet har 1951 års skolstyrelseutredning sålunda förklarat,

att man icke kunde förbise att länsindelningen vore gammal och enligt

talrika vittnesbörd irrationell med hänsyn till de krav som enligt nu rådande

förhållanden ställdes på en administrativ indelning. Man borde enligt

kommitténs mening icke utan noggrann prövning, och endast om vägande

skäl talade för en anknytning, ansluta en verksamhet till länsområdena,

därest det funnes möjligheter att utan alltför stora svårigheter skapa lämpliga

administrationsenheter för verksamheten i fråga.

Skolstyrelseutredningens sålunda hävdade uppfattning torde åtminstone

delvis ha föranletts därav, att många av de nuvarande länen ha alltför

ringa folkmängd med hänsyn till arten av de arbetsuppgifter för vilka de

skola utgöra underlag. De därmed förbundna olägenheterna torde under

de närmaste åren komma att alltmer framträda. I detta sammanhang må

erinras, att kontorstekniska maskiner av komplicerat slag kunna bedömas

få en vidgad användning även inom länsförvaltningen. Då dylika maskiner

äro ytterst personalbesparande men samtidigt synnerligen kostsamma i inköp

är det av betydande vikt, att de få en så rationell användning som möjligt.

Det står likväl redan nu klart, alt länen i flera fall äro mindre lämpliga

enheter för att ifrågavarande maskiner skola kunna utnyttjas på ett

ekonomiskt lönande sätt, något som ådagalagts vid de praktiska försök med

vilka statens organisationsnämnd f. n. är sysselsatt inom bl. a. folkbokförings-

och skatteväsendet. Uteslutet är icke att utvecklingen på förevarande

område kan leda därhän, att maskiner av sådan kapacitet komma till användning,

att endast ett fåtal maskincentraler för hela den regionala statsförvaltningen

komma att bli erforderliga. Jämväl vid sådant förhållande är

det dock av vikt, att länsindelningen är ändamålsenligt utformad, så att

underlaget för den maskinella bearbetningen blir så enhetligt som möjligt

och det därmed sammanhängande administrativa bestyret underlättas. Helt

oavsett vilka maskinella hjälpmedel som i framtiden komma att stå till

buds för det löpande kontorsarbetet, synes del emellertid uppenbart att den

nuvarande länsindelningen — även om man tillvaratager alla möjligheter

till rationaliseringar inom ramen för densamma — medför onödigt höga

administrationskostnader, vilka med eu lämpligare storlek på varje särskilt

län skulle kunna i icke ringa mån reduceras. Härutinnan må särskilt erinras

om den avsevärda utbyggnad som under senare år skett av den regionala

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 182 år 1957

3

statsförvaltningen. Vid sidan av själva länsstyrelserna och utöver tidigare

befintliga specialorgan såsom länsarkitektkontor, länslantmäterikontor

in. fl. lia sålunda tillkommit vägförvaltningar, länsarbetsnämnder, länsbostadsnämnder

och lantbruksnämnder. Av 1950 års riksdag har vidare beslut

fattats om inrättandet av särskilda länsskolnämnder. Inom den statliga

länsförvaltningen sysselsättes f. n. ett avsevärt antal personer, för vilka enbart

avlöningskostnaderna kunna beräknas till inemot 150 miljoner kronor

per år.

Den i det föregående berörda strukturella omdaningen av samhället har

icke endast lett till att de nuvarande gränserna mellan olika län i många

fall te sig mindre rationella. Därav har även följt, att understundom tyngdpunkten

inom ett och samma län kommit att förskjutas åt annat håll än

residensstaden. Exempel härpå utgör Älvsborgs län, som i nu berört avseende

ingående behandlades av 1955 års riksdagsrevisorer. Dessa erinrade

bl. a. hurusom förhållandena inom detta län så småningom framtvungit att

länsstyrelsen jämte vissa speciella länsorgan, å ena sidan, och återstående

länsorgan, å andra sidan, blivit förlagda till skilda platser. Länet har vidare

av enahanda skäl utrustats med dubbel uppsättning av en del offentliga

institutioner. Motsvarande förhållanden föreligga i viss mån inom andra

län. Att en länsförvaltning på angivet sätt är splittrad i både organisatoriskt

och lokalt hänseende måste självfallet medföra olägenheter av skilda slag.

Mot bakgrunden av nu anförda omständigheter finna revisorerna uppenbart,

att den nuvarande länsindelningen är behäftad med allvarliga brister,

vilka i första hand försvåra en ändamålsenlig lösning av en råd aktuella

samhällsproblem men även göra länsförvaltningen onödigt kostsam och i

en del fall komplicerad. Enligt revisorernas mening föreligga därför så starka

skäl för en översyn av rikets indelning i län, att en utredning härom

icke längre bör anstå.

Det torde icke behöva framhållas, att en omprövning av länsindelningen

inrymmer många svårbemästrade problem. Ett förhållande som särskilt

komplicerar frågan är, att landstingens verksamhetsområden med vissa undantag

sammanfalla med länen. Även om en nyindelning av länen icke i

och för sig behöver medföra att landstingskommunerna ändras, synes det

dock ur flera synpunkter önskvärt att dessa båda enheter ha gemensamma

gränser. Landstingens huvuduppgifter ligga inom hälso- och sjukvården, för

vilken en omfattande organisation tillskapats. Det torde emellertid kunna

antagas, att denna organisation uppbyggts icke i första hand med tanke

på landstingsområdenas nuvarande form utan under beaktande främst av

de befolkningsmässiga förhållandena, d. v. s. bebyggelsecentra in. m. Denna

omständighet torde på sitt sätt underlätta en lösning av de spörsmål som

kunna aktualiseras vid en ändrad länsindelning. När det gäller sjukvården

hör det f. ö. icke förbises, att den slutna sjukvården numera nått en sådan

utveckling, att eu fortsatt utbyggnad av specialvården ofta kräver större

befolkningsunderlag än de nuvarande sjukvårdsområdena ha. Bl. a. detta förhållande

har f. ö. lett till att några landsting ingått samarbetsavtal i fråga

om viss sjukvård. Något avgörande skäl mot eu ny länsindelning synes därför

landstingens nuvarande verksamhet icke utgöra. Det må även erinras,

att de skäl som på sin tid åberopades mot eu kommunindelningsreform voro

av delvis samma natur som de vilka i olika sammanhang framförts mot

en ändrad länsindelning. Del har emellertid visat sig möjligt att genomföra

förstnämnda reform utan några oöverstigliga svårigheter, och motsvarande

torde gälla beträffande förevarande spörsmål. Även om problem av komplicerad

art kunna uppkomma för hl. a. landstingen vid en ändrad länsindelning,

höra dessa svårigheter - - som i allt väsentligt torde vara av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 182 år 1957

övergående natur — därför icke få undanskymma de uppenbara fördelar

som icke minst på längre sikt måste följa med en i förevarande avseende

ändrad administrativ indelning av landet.

I detta sammanhang må vidare erinras om det försök som gjorts inom

storstockholmsområdet att genom interkommunalt samarbete över länsgränsen

komma till rätta med olika för såväl Stockholms stad som angränsande

förorter gemensamma problem. Enligt revisorernas mening har här

tagits ett värdefullt initiativ, som på allt sätt bör fullföljas helt oavsett hur

länsorganisationen kan komma att utformas för framtiden. Med hänsyn

till det föreliggande spörsmålets riksomfattande karaktär synes å andra

sidan det ifrågavarande samarbetet icke rimligen kunna utgöra hinder för

att den av revisorerna åsyftade utredningen, vilken nödvändigtvis måste

bli tidskrävande, kommer till stånd.

Hur en ny länsindelning närmare bör utformas, därom kunna revisorerna

givetvis icke hysa någon bestämd mening. Såsom allmän princip synes

emellertid böra gälla, att länen i möjligaste mån skola omfatta ur näringsgeografisk,

trafikteknisk och befolkningsmässig synpunkt väl sammanhållna

och naturligt avgränsade områden. Några tekniska hinder för större territoriella

enheter än dem flera av de nuvarande länen utgöra synas knappast

föreligga efter den utveckling kommunikationsväsendet undergått i våra

dagar. I betraktande av de nuvarande kostnaderna för enbart den statliga

länsförvaltningen synes det sannolikt, att icke oväsentliga besparingar stå

att vinna genom en för våra dagars förhållanden mera ändamålsenlig indelning.

De främsta rationaliseringsvinsterna torde emellertid kunna erhållas

genom att administrativa förutsättningar skapas för en mera rationell

planläggning och utbyggnad av bostäder, undervisningsväsende, sjukvård

etc. Alldeles samma skäl som på sin tid talade för storkommunreformen

göra sig med andra ord gällande för en ny länsindelning.

Revisorerna anse således, att frågan om en ändrad administrativ indelning

av riket i län snarast bör göras till föremål för en allsidig och förutsättningslös

utredning.

Utlåtanden ha avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, vägoch

vattenbyggnadsstyrelscn, byggnadsstyrelsen, kammarkollegiet, statskontoret,

statens organisationsnämnd, skolöverstyrelsen, lantbrukssiyrelsen,

lantmäteristyrelscn, samtliga länsstyrelser, Svenska stadsförbundet, Svenska

landskommunernas förbund samt Svenska landstingsförbundet.

De flesta remissinstanserna ha i sina utlåtanden tillstyrkt revisorernas

förslag. Kammarkollegiet och länsstyrelsen i Blekinge län däremot ha icke

ansett att tillräckliga skäl förebragts för en allmän utredning i frågan. Länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län anser sig icke heller kunna förorda en

allmän utredning men framhåller, att frågan om en förändring av länsgränserna

inom göteborgsområdet snarast bör upptagas till prövning. Länsstyrelsen

i Norrbottens län har endast yttrat sig beträffande det egna länet och

därvid icke funnit någon ändring i dess omfattning påkallad. På liknande

sätt har länsstyrelsen i Skaraborgs län uttalat sig. Länsstyrelsen i Gotlands

län har anfört vissa allmänna synpunkter på länsindelningsproblemet men

icke tagit uttrycklig ställning för eller emot revisorernas förslag. Länsstyrelserna

i Örebro och Jämtlands län ha tillstyrkt resp. icke velat motsätta sig,

att en utredning på sätt revisorerna förordat kommer till stånd, men samtidigt

uttalat, att frågan saknar aktualitet för det egna länet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 182 år 1957

5

Lantbruksstyrelsen och länsstyrelserna i Södermanlands, Jönköpings,

Värmlands och Västerbottens län samt Svenska landskommunernas förbund

slutligen ha icke velat motsätta sig revisorernas förslag.

Utskottet. Frågan om en översyn av länsindelningen har, såsom revisorerna

i förevarande berättelse erinrat om, vid ett flertal tillfällen i anledning

av väckta motioner varit föremål för riksdagens uppmärksamhet utan att

dock föranleda någon åtgärd från dess sida. Så har bl. a. varit fallet vid 1945

och 1953 års riksdagar. Ej heller ha de vid innevarande års riksdag väckta

motionerna rörande vidtagande av snara åtgärder i syfte att åstadkomma

en arbetsduglig administrativ enhet för det s. k. storstockholmsområdet, såsom

motionärerna åsyftat, föranlett någon framställning till Kungl. Maj :t

i ämnet.

Då nu berörda frågor ånyo av revisorerna aktualiserats har som skäl härför

bl. a. anförts att förhållandena på området utvecklats därhän, att en allmän

översyn icke längre bör anstå. Den strukturomvandling av samhället

som skett genom industrialiseringen och de främst härav föranledda befolkningsomflyttningarna

samt kommunikationsväsendets utveckling har sålunda

givit upphov till en näringsgeografisk gruppering som i många fall

utsuddat de gamla länsgränserna. De olägenheter som blivit en följd härav

ha ytterligare accentuerats av det behov av regionplanering och interkommunal

samverkan som i dag gör sig allt starkare gällande på skilda samhällsområden.

Förutom att den ringa folkmängden i vissa län försvårar eller

förhindrar ett rationellt utnyttjande för förvaltningens del av moderna kontorstekniska

maskiner, uppstå också enligt revisorerna onödigt höga administrationskostnader

genom den utbyggnad av den regionala statsförvaltningen

som skett och alltjämt sker i anslutning till den nuvarande länsstyrelseorganisationen.

Den närmare utformningen av en ny länsindelning ha revisorerna inte ansett

sig kunna göra något bestämt uttalande om. Såsom allmän princip syntes

emellertid böra gälla, att länen i möjligaste mån skola omfatta ur näringsgeografiska,

trafiktekniska och befolkningsmässiga synpunkter väl

sammanhållna och naturligt avgränsade områden.

Utskottet vill för sin del icke bestrida, att skäl i och för sig kunna anföras

till stöd för en utredning i ämnet enligt de principiella riktlinjer som

sålunda angivits. Frågan härom synes nu också ha kommit i ett annat läge

än tidigare genom den anslutning revisorernas förslag vunnit från de i ärendet

hörda remissinstanserna, däribland Landstingsförbundet, vilket förut intagit

en mera avvisande hållning härutinnan. Samtidigt härmed måste dock

framhållas, att de med en indelningsändring sammanhängande frågekomplcxen

äro av svårbedömbar och komplicerad natur. Utskottet har med hänsyn

härtill icke nu funnit en utredning av det viltutseende slag revisorerna

förordat lämplig. En sådan måste också bliva både omfattande och tidskrävande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 182 år 1957

De med den nuvarande indelningen förenade olägenheterna äro emellertid

i vissa fall så stora, att åtgärder för deras undanröjande framstå som angelägna.

Mot bakgrund härav vill utskottet föreslå, att en förberedande eller

mera begränsad utredning i frågan kommer till stånd. Denna bör främst

anknyta till förhållandena i de län eller länsdelar där problemen äro dagsaktuella,

vilket framför allt torde gälla Stockholms- och göteborgsregionerna.

Verkställandet av densamma synes lämpligen kunna anförtros en eller

ett par experter på hithörande område. Utskottet förutsätter därvid att samråd

sker med de regionala och lokala myndigheterna och institutionerna

inom länen. Med ledning av det ytterligare material som sålunda kan erhållas

torde frågan om en allmän översyn av länsindelningen få upptagas till

förnyad prövning. Redan i samband med den av utskottet förordade utredningen

synas dock vissa principiella frågor rörande länsindelningen i stort,

såsom exempelvis lämpligheten av större territoriella enheter, böra göras

till föremål för närmare undersökning.

Beträffande för utredningens verkställande erforderliga åtgärder torde få

ankomma på Kungl. Maj :t att taga ställning härtill. Slutligen böra vid uppdragets

fullgörande de av revisorerna och remissinstanserna i ämnet framförda

synpunkterna vederbörligen beaktas.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna

vad utskottet anfört.

Stockholm den 10 december 1957

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Ohlon, Näsström, Boman,

Hesselbom, Ivar Johansson, Einar Persson, Sundelin, Thun, Erik Svedberg,

Pålsson, Rikard Svensson, Söderberg, Mårtensson och Arrhén; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,

Malmborg, Petterson i Degerfors, Persson i Växjö, fröken Elmén, herrar

Rubbestad, Gustafsson i Stockholm, Widén, Nilsson i Göingegården, fröken

Olsson, herr Andreasson, fru Wallin, herrar Heckscher och Helén.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 182 år 1957

7

Reservationer

1) av herr Rubbestad, som ansett att den av utskottet föreslagna utredningen

bör begränsas till Stockholms- och göteborgsområdena och att därför

de två sista meningarna i första stycket av utskottets yttrande på s. 6 bort

utgå,

2) av herr Gustaf Karlsson,

3) av herr Näsström.

571857

Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1957:399 Skrivelse till Konungen i anledning av riksdagens år 1957 församlade revisorers särskilda berättelse om rikets indelning i län. a1 i texten