Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utbyggnad av en storflygplats jämte i ämnet väckta motioner.

1957-12-10 · 25 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 25 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1957:183, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utbyggnad av en storflygplats jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1957

1

Nr 183

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utbyggnad

av en storflygplats jämte i ämnet väckta motioner.

(4:e avd.)

I propositionen nr 185 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet för den 25 oktober 1957, föreslagit riksdagen att

dels besluta om en fortsatt utbyggnad av storflygplatsen vid Halmsjön i enlighet

med i statsrådsprotokollet förordade riktlinjer, dels medge, att Kungl.

Maj :t måtte bevilja aktiebolaget Aerotransport lån ur luftfartslånefonden

om 65 milj. kr. under de förutsättningar och på de villkor som departementschefen

angivit, dels ock å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1957/58

till Utbyggnad av storflygplats in. m. under luftfartsfonden anvisa ett investeringsanslag

av 20 milj. kr.

I propositionen har till en början erinrats om att en lång rad ingående

undersökningar och utredningar i storflygplatsfrågan ägt rum under de senaste

två åren. Vidare upplyses att enighet nu uppnåtts om en fortsatt utbyggnad

av flygfältet vid Halmsjön. Det har befunnits synnerligen angeläget,

att en första utbyggnadsetapp av storflygplatsen skall vara färdig till

början av år 1960. Förslag i ämnet har med hänsyn härtill måst underställas

höstsessionen av 1957 års riksdag.

Härefter lämnas en kortfattad redogörelse för halmsjöfältets tillkomst

(s. 2—5). Fortsättningsvis beröres översiktligt luftfartsstyrelsens i januari

1956 framlagda förslag om förläggning av storflygplatsen till Jordbro, däröver

avgivna remissutlåtanden ävensom storflygplatsberedningens1 ställningstagande

till de båda Jordbro- och Halmsjö-alternativen, vilket innebar

ett förordande av det senare alternativet (s. 5—8).

Vidare beröres storflygplatskommitténs2 förslag om förläggning av flygplatsen

till Skå-Edeby och i anledning härav företagna ytterligare undersökningar

beträffande detta projekt. Av propositionen framgår härutinnan bl. a.,

att de fyra av Kungl. Maj:l i april detta år utsedda sakkunniga3 med upp
1

Generaldirektör N. A. E. Malmfors, ordförande, regionplanedirektör C.-F. Ahlberg och statssekreteraren

E. O. H. Grafsiröm.

2 Generaldirektören J. Å. Husck, ordförande, regionsplanedirektoren C.-F. Ahlberg, avdelningschefen

i AB Svensk Flygtjänst B. Grönlund, verkställande direktören i SAS H. Throne-Holst,

generalmajoren G. A. Westring samt överdirektören A. H. Wtnberg.

3 Direktören J. E. Nelander, ordförande, överingenjören It. G. J. Klingberg, överingenjören

och chelen för statens geotekniska institut T. J. Österman samt gatudirektören H. F. Sclnitz.

1 llihang till riksdagens protokoll 1057. 6 samt. Nr 1S3

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1957

gift att ytterligare undersöka möjligheterna att med hänsyn till grundförhållandena

anlägga en storflygplats vid Skå-Edeby funnit detta väl vara tekniskt

genomförbart men uttalat tveksamhet om möjligheterna att hålla det

uppställda tidsschemat för flygfältets utbyggnad. För att fältet skall vara

iordningställt för trafik i januari 1960 fordras sålunda bl. a. tillgång till en

tvåfilig bro vid Lullehov redan vid årsskiftet 1957/58. Primärinvesteringarna

för fältet ha de sakkunniga angivit till 208—244 milj. kr., beroende på

valet av dräneringsmetod, mot 149—153 milj. kr. för Halmsjön. Vad angår

de sekundära investeringarna, huvudsakligen kostnader för vägförbindelser

från Stockholm till Skå-Edeby resp. Halmsjön, framgår av propositionen, att

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uppskattat dessa till 65 milj. kr. i båda

fallen. Den av flygplatsen betingade merkostnaden för vägförbindelserna

anges till 40 milj. kr. vid alternativet Skå-Edeby och 6 milj. kr. vid alternativet

Halmsjön.

Sedan sålunda tveksamhet uppstått angående möjligheterna att realisera

alternativet Skå-Edeby uppdrogs, enligt vad som framgår av propositionen,

efter framställning av SAS åt luftfartsstyrelsen att närmare undersöka

förutsättningarna och kostnaderna för en provisorisk utbvggnad av

Bromma flygplats.

Kostnaderna för förlängningen av huvudbanan samt för de utvidgningar

av plattformar, byggnader m. m., som skulle krävas på grund av den växande

trafiken, har luftfartsstyrelsen preliminärt beräknat till 35 milj. kr. De

internationella minimirekommendationerna, som gälla för hinderfrihet i

stråket och i inflygningssektorerna, uppfyllas dock icke. Ej heller kunna de

amerikanska rekommendationerna rörande fria zoner utanför banändarna

realiseras annat än i ringa omfattning. Vid trafik med flygplan av typen

DC-8 och liknande måste inskränkningar göras i det kommersiella utnyttjandet

av flygplanen, vilket dock kan accepteras av SAS. Såvida icke flygverksamheten

på Barkarby flygfält väsentligt inskränkes eller nedlägges,

måste en ny bana på detta flygfält vara färdigställd senast under år 1960,

vilket skulle medföra betydande ekonomiska och andra konsekvenser för

det fortsatta militära nyttjandet av Järvafältet. Vid en utbyggnad i enlighet

med vad nu sagts skulle Bromma flygplats ur trafikledningssynpunkt

kunna utnyttjas för den samlade civila trafiken till omkring år 1965 eller,

om den militära flygverksamheten vid Barkarby nedlägges, fram till omkring

år 1970.

Luftfartsstyrelsen konstaterar med anledning härav, alt ett genomförande

av detta projekt skulle medföra betydande kostnader för en jämförelsevis

kort övergångsperiod. Bullerstörningarna för den kringboende befolkningen

skulle dessutom bli allvarliga, vartill kommer, att de operativa förutsättningarna

för trafiken enligt luftfartsstyrelsens uppfattning icke skulle

bli tillfredsställande.

På grund härav har luftfartsstyrelsen icke ansett sig kunna tillstyrka den

av SAS föreslagna provisoriska utbyggnaden av Bromma flygplats för ifrågavarande

ändamål.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1957

3

Även 1956 års flygbullerutredning har hörts och därvid avstyrkt en utbyggnad

av flygplatsen.

Vad angår de militära synpunkterna på flygplatsfrågan upplyses i propositionen

om att överbefälhavaren anmodats att inkomma med ett utlåtande

härom. I detta har han erinrat om sitt uttalande i anledning av luftfartsstyrelsens

förslag i januari 1956 rörande Jordbro-alternativet, att de

militära synpunkterna tillsammantagna avgjort talade mot Jordbro och för

en fortsatt utbyggnad av Halmsjön. I detta ställningstagande har ingen ändring

inträffat. Samtidigt har överbefälhavaren uttalat, att medverkan från

försvarets sida kan påräknas, om SAS söker en provisorisk lösning av flygplatsfrågan.

En möjlighet skulle enligt överbefälhavaren härvid vara att i

begränsad omfattning använda Tullingefältet, då SAS år 1960 tillföres reaflygplan

av typ DC-8. En annan lösning vore att efter hand minska den militära

flygverksamheten i fred vid Barkarby till förmån för den civila luftfarten,

trots de betydande nackdelar detta skulle innebära för luftförsvaret

av stockholmsområdet. Som ett tredje alternativ anges att — dock för andra

medel än försvarets — bygga en tvärbana för DC-8 vid Barkarby.

Härefter redogöres för civilflygets utveckling in. m. I denna del torde få

hänvisas till propositionen (s. 14—16).

I fråga om utbyggnadsplanen för flygplatsen vid Halmsjön har luftlartsstyrelsen,

enligt vad som framgår av propositionen, i skrivelse den 16 oktober

1957 framlagt förslag härom. Detta förslag bygger på en utbyggnadsplan

som redovisades i styrelsens förenämnda framställning i januari 1956 och

innebär i huvudsak, att en helt ny huvudbana i nord—sydlig riktning väster

om den nuvarande skall anläggas. Den nya banan skulle bli 3 300 m lång

och givas ett förstklassigt utförande. Beträffande den redan färdigställda

öst-västbanan, mot vars standard kritik riktats, är styrelsen icke beredd att

nu taga ståndpunkt till på vad sätt och i vilken omfattning ombyggnad av

densamma bör ske men anser, att man vid kostnadsberäkningen bör förutsätta

en fullständig ombyggnad. Vidare har den av direktören E. Nelander

ledda sakkunnigkommittén ifrågasatt, huruvida icke utförandet av flygplatsanläggningen

på sådana områden, som vilar på lergrund, bör ske genom

bortgrävning av leran. Det slutliga valet av byggnadsmetod torde enligt

styrelsen böra träffas först efter ytterligare samråd med geotekniska

experter, men kostnadsberäkningarna böra grundas på förutsättningen, att

det kan bliva nödvändigt att använda bortgrävningsmetoden. I fråga om

lokalutrymmena ha några nya utredningar icke medhunnits. Trafikfördelningen

mellan Halmsjön och Bromma kan föranleda, att vissa för den förra

flygplatsen avsedda utrymmen i stället anordnas på den senare flygplatsen.

Den mera detaljerade utformningen av banor, plattformar och byggnader

förutsättes få fastställas av luftfartsstyrelsen efter vidare utredning.

Under här angivna förutsättningar ha kostnaderna för flygplatsen vid

1957 års prisnivå av den nelanderska kommittén beräknats till 153 milj. kr.

Denna summa fördelar sig på flygplatsanläggningens delar enligl följande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1957

Anläggningskostnader

för utbyggnad av flygplats vid Halmsjön

Markförvärv .................................................. 2,0

Banor och plattformar

Huvudbana .......................................... 37,0

Tvärbana ............................................ 21,5

Stations- och hangarområde............................ 17,5 76,0

Byggnader ............................................ 32,0

Huvudkulvertar samt vatten och avlopp ........................ 4,5

Vägar och parkeringsplatser inom och utom fältområdet.......... 5,3

Belysning .................................................. 2,0

Teleinstallation, landningshjälpmedel .......................... 7,0

Fordon, maskiner, redskap .................................... 3,0

Oförutsett .................................................. 12,7

Administration (6 %) ........................................ 8,5

Summa 153,0

Luftfartsstyrelsen har uppskattat anslagsbehovet för budgetåret 1957/58

till 20 000 000 kr. och för budgetåret 1958/59 till 25 000 000 kr. Styrelsen

har utgått från att entreprenader skola få läggas ut på ur tekniska och ekonomiska

synpunkter lämpliga delar av de i flygplatsen ingående arbetena

utan hinder av att medel under visst budgetår anvisats endast för likvidering

av de på detta budgetår belöpande kostnaderna för arbeten, som då påbörjas.

I viss utsträckning skulle enligt styrelsen anslagsmedel under luftfartsfonden

kunna användas för exempelvis väganläggningar, som senare -— oavsett

flygplatsen — skulle ha tillkommit. Styrelsen har utgått från att i sinom

tid viss avräkning av sådana utgifter skall få ske mot automobilskattemedel.

Styrelsen har vidare förutsatt, att frågan om regleringen av kostnaderna för

de i stationsbyggnaden ingående tull- och liknande lokalerna skall få upptagas

till prövning antingen så, att dessa investeringar avskrivas med skattemedel,

eller så att verket erhåller ersättning för lokalerna genom tullverket.

Styrelsen har slutligen framhållit, att det vid Bromma flygplats även i

framtiden kommer att föreligga behov av åtskilliga förbättringar varje år

och att styrelsen framdeles kommer att nödgas äska medel för tillgodoseende

av sådana behov.

Departementschefen har till en början givit en tillbakablick på civilflygets

utveckling efter det andra storkriget och i anslutning till denna redogörelse

erinrat om att storflygplatsfrågan här, liksom på andra håll i Europa,

blivit högaktuell bl. a. på grund av att den civila luftfarten inom de närmaste

åren — för SAS del i början av år 1960 — avser att övergå till trafik

med tunga reaplan. Härefter har departementschefen närmare utvecklat sina

synpunkter på behovet av en storflygplats och därvid anfört följande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1957

5

Vår viktigaste luftbas för internationell trafik vid Bromma bedömdes,

såsom nyss antytts, redan år 1946 icke kunna iordningställas till att motsvara

kraven på en modern flygplats med tillräcklig kapacitet. De utredningar,

som gjorts de senaste åren, har bekräftat riktigheten i denna bedömning.

Senast har undersökts möjligheterna att som ett provisorium

bygga ut Bromma flygplats, så att den under en övergångstid skulle kunna

ta emot all trafik på Stockholm, inberäknat trafiken med DC-8. Kostnaderna

för investeringar i flygfältet, innefattande bl. a. en förlängning av

den nuvarande huvudbanan med 680 meter, har approximativt beräknats

till 35 milj. kr. De internationella minimirekommendationerna för hinderfrihet

i flygstråk och inflygningssektorer kan likväl ej uppfyllas inom denna

kostnadsram. Om inte trafiken på Barkarby väsentligt inskränkes eller

läggs ned, erfordras dessutom en ny bana där, parallell med den på Bromma,

vilket i sin tur medför oförmånliga konsekvenser för den militära

övningsverksamheten på Järvafältet. Kostnaderna för Barkarbybanan har

beräknats till 12—15,5 milj. kr. och ersättningsmark för förlorade stridsskjutningsområden

på Järvafältet till 6 å 10 milj. kr. Vid en utbyggnad av

Bromma flygplats skulle dess kapacitet ur trafikledningssynpunkt räcka

till omkring år 1965 eller, om Barkarby skulle läggas ner, {ill omkring år

1970. Kostnaderna skulle alltså bli betydande för en jämförelsevis kort

övergångsperiod och för en lösning, som inte erbjuder tillfredsställande

förutsättningar för trafiken ur operativa synpunkter. Även ur bullersynpunkter

är ett uppskov med avlastningen från Bromma flygplats icke önskvärt.

Även andra lösningar av provisorisk karaktär har övervägts under den

senaste tiden. Dessa går ut på att man skulle använda någon av de militära

flygplatserna vid Tullinge och Barkarby också för civil luftfart, främst

då för DC-8. En sådan anordning medför dock betydande investeringskostnader

på vederbörande militärflygfält — uppskattningsvis 40 milj. kr. —

för en begränsad tids användning. Vad angår Tullinge är det i hög grad

tvivelaktigt, om fältet över huvud kan iordningställas för trafik med DC-8.

En förutsättning för medverkan från militärt håll är, att den civila flygtrafiken

på ifrågakommande militärflygplats endast omfattar ett mycket

begränsat antal flygplanrörelser per dag. Den alldeles övervägande delen av

trafikökningen skulle alltså komma att belasta Bromma flygplats och där

medföra de olägenheter, som jag nyss antytt.

Under alla förhållanden lär en närmare utredning erfordras, innan mai''

skulle kunna satsa på någon av de nämnda provisorielösningarna. Utredningen

skulle komma att beröra bl. a. ett så omfattande och komplicerat

problem som Järvafältets framtida användning och skulle med säkerhet

bli rätt tidskrävande. Man fick i så fall bereda sig på att — utan att vara

säker på en lösning i positiv riktning — definitivt skrinlägga planerna

på att härbärgera fyrmotoriga reaplan i vårt land från början av år 1960.

Huvudsakligen på grund av de faktorer han sålunda redovisat, har departementschefen

funnit sig böra förorda, alt beslut snarast möjligt fattas om

utbyggnad av en storflygplats i det dubbla syltet all dels avlasta Bromma

från den väntade trafikökningen, dels bereda möjlighet för tunga reaplan

alt trafikera Sverige i början av år 1960.

Beträffande lägesvalet erinras om all de förnyade ansträngningar som

gjorls under senare år lett till att vid sidan av Halmsjön två huvudalternativ

framförts, nämligen Jordbro och Skå-Edeby.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1957

Beträffande jordbroprojeklet framhålles, att detsamma var föremål för

diskussion mellan myndigheterna redan före 1946 års beslut om utbyggnad

av halmsjöfältet men aldrig fördes fram för prövning av statsmakterna på

grund av militära skäl. Fortsättningsvis anföres följande:

Luftfartsstyrelsen ansåg sig åter kunna ta upp detta projekt i början av

år 1956, enär man numera räknar med dels ett annat bansystem, dels bättre

hjälpmedel för trafikledningen, vilka omständigheter kunde ur rent trafiktekniska

synpunkter underlätta en samordning med den närbelägna jaktflottiljen

vid Tullinge. De militära nackdelarna med projektet ur operativa synpunkter

visade sig dock icke vara mindre nu än år 1946.

Eu civil beredning, som tillkallades för att pröva styrkan i de olika argumenten

för och emot Jordbro, fann sig trots alternativets betydande företräden

ur civila luftfartssynpunkter böra bestämt avstyrka detta läge. Skälet

härtill var främst de avsevärda nackdelar för marinen och framför allt

flygvapnet och den därav följande militära försvagning av det för vårt totala

försvar så utomordentligt betydelsefulla stockholmsområdet, som ett genomförande

av jordbroprojektet skulle innebära. Med hänsyn till de stora utgifter,

som försvaret åsamkar folkhushållet, ansåg beredningen det vara

ett framträdande intresse ur samhällelig synpunkt, att man icke vid flygplatsfrågans

avgörande vidtog åtgärder, som i mera väsentlig grad kunde

förta verkan av försvarsansträngningarna.

Det förtjänar särskilt framhållas, alt beredningens bedömning av de militära

olägenheterna grundades på en prognos av den framtida militärtekniska,

taktiska och strategiska utvecklingen, så långt denna var möjlig att överblicka.

I bilden ingick alltså även bl. a., att luftförsvarsrobotar skulle komma

att införas i vårt försvar, och det bemannade jaktflygets framtida uppgifter

bedömdes mot bakgrunden härav.

Beredningens utlåtande lades fram för ungefär ett år sedan. Under innevarande

höst har representanter för försvarsmakten fått redogöra för i vad

män det senaste årets utveckling har kunnat ändra den tidigare bedömningen

av nackdelarna med läget vid Jordbro. Några omständigheter ägnade att

föranleda en mera positiv inställning till Jordbro ur försvarssynpunkt har

dock inte inträffat.

På grund av vad som sålunda förekommit har jag för egen del ansett, att

en förläggning av storflygplatsen till Jordbro icke bör äga rum.

1 detta sammanhang vill jag också säga några ord om ett från enskilt

håll framfört förslag om en kombination av jordbroalternativet med det

tidigare nämnda provisoriet på Bromma flygplats. Förslaget innebär i korthet,

att till en början endast DC-8-trafiken skulle läggas till Jordbro, som

också skulle användas som militär flygbas. Någon gång mellan 1975 och

1985 skulle Jordbro successivt ta emot även annan civil flygtrafik från

Bromma.

Detta förslag innebär i stort sett samma nackdelar med avseende på

Bromma flygplats som de tidigare berörda, på Barkarby eller Tullinge baserade

provisorierna. De sammanlagda investeringskostnaderna för utbyggnad

av både Bromma och Jordbro blir därjämte betydande. Förslagets genomförande

medför vidare, alt man redan nu måste låsa fast sig för en förläggning

av storflygplatsen till Jordbro, utan att vara säker på att den militärtekniska

utvecklingen på längre sikt medger en sådan lösning. Jag bar därför

inte funnit skäl att ta upp detta förslag till närmare prövning.

Även Skå-Edeby hörde till de platser, som diskuterades som alternativ i

storflygplatsfrågan före 1946 års beslut. 1944 års flygplatsutredning lät även

kostnadsberäkna projektet. 1 jämförelse med två andra samtidigt under
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1957

7

sökta alternativ, Grillby och Väsby, fann utredningen emellertid Skå-Edeby

vara i avgörande hänseenden så underlägset, alt det måste utmönstras.

Under det senast förflutna året har emellertid möjligheterna av storflygplatsens

förläggning till Skå-Edeby på nytt undersökts. Två olika utredningar

har uttalat sig rörande de rent byggnadstekniska förutsättningarna.

Oenighet föreligger mellan de tekniska experterna rörande kostnadsberäkningarna

och möjligheterna att få en fullgod flygplats utbyggd inom rimlig

tid.

Anläggningskostnaderna för själva flygplatsen har beräknats till belopp,

som varierar mellan 198 och 244 milj. kr., beroende på vilken metod eller

kombination av olika metoder man använder för den nödvändiga grundförstärkningen.

Underhållskostnadernas storlek varierar också, så att vid den

högre anläggningskostnaden inga extraordinära underhållsarbeten behöver

kalkyleras, medan i varje fall vissa experter ansett, att vid den lägre kostnadsgränsen

för investeringarna rätt betydande extra kostnader kan komma

att uppstå på underhållssidan. För investeringarna vid Halmsjön gäller jämförelsetalen

149—153 milj. kr.

Vid den oenighet, som sålunda förefinnes mellan de tekniska experterna

rörande kostnadsskillnaden mellan Skå-Edeby och Halmsjön, bjuder försiktigheten,

att man räknar med risken för att merkostnaden för Skå-Edeby i

förhållande till Halmsjön kan komma att uppgå till det högre av de diskuterade

beloppen, alltså storleken 90 milj. kr. Därtill kommer för vägförbindelserna

en merkostnad, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen angivit till

ett ca 34 milj. kr. större belopp för Skå-Edeby än för Halmsjön.

Enligt min uppfattning är därför elt utförande av storflygplatsen vid SkåEdeby

behäftat med stora tekniska och ekonomiska risker. De besparingar,

som projektet ansetts kunna innebära för flygföretagens del och rörande

vilkas storlek delade meningar förelegat, anser jag icke kunna uppväga dessa

merkostnader i fråga om investeringar. Jag vill i delta sammanhang framhålla,

att flygföretaget vid sina beräkningar synes ha bortsett från att en

merinvestering för flygplatser på lång sikt måste drabba flygföretaget självt

i form av höjda landningsavgifter o. d.

Jag har alltså icke ansett mig kunna förorda, att storflygplatsen förläggs

till Skå-Edeby.

Departementschefen konstaterar härefter att, då några ytterligare realistiska

förslag icke kunnat uppletas, Halmsjön står kvar som enda möjliga

läget för en storflygplats. Han anser det icke motiverat att sätta till ytterligare

lid och kostnader på vidare utredningar för alt finna nya lösningar.

Då kapacitetsutnyttjandet på Bromma flygplats närmar sig ett kritiskt skede

under de närmaste åren och dessutom de plan av typ DC-8, som SAS beställt,

kommer alt levereras i början av år 19G0, bör avgörande i lägesfrågan

träffas redan i höst, så att skälig lid kan ges för att ställa i ordning flygplatsen.

Efter överläggningar har enighet nåtts mellan ABA — som utgör

den svenska delen av SAS — och departementschefen om att en fortsatt utbyggnad

av Halmsjön bör äga rum. Även luftfartsstyrelscn har accepterat

Halmsjön som läge för storflygplatsen. I anslutning till sagda överläggningar

har samförstånd också nåtts om riktlinjerna för flygplatsens utbyggande

och därmed sammanhängande spörsmål. Vissa i samband därmed

knäsatta principer för trafikens överflyttning till Halmsjön har accepterats av

SAS. De riktlinjer, om vilka samförstånd uppnåtts vid överläggningarna, har

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1957

formulerats i en särskild text, vilken såsom bihang fogats till statsrådsprotokollet.

Fortsättningsvis anför departementschefen följande.

Vid 1946 års beslut om utbyggnad av Halmsjön utgick man ifrån att

Bromma flygplats fortfarande skulle utnyttjas för inrikes och en stor del

av europeisk trafik, medan Halmsjön i huvudsak skulle trafikeras av de

nyare och tyngre flygplan, som man väntade på interkontinentala router.

I början av 1950-talet kom den tanken upp, att man i samband med storflvgplatsens

färdigställande skulle kunna lägga ned trafiken på Bromma

och bebygga fältet med bostäder. Eu särskild delegation tillsattes år 1954

för förhandlingar härom med Stockholms stad. Själva marken äges nämligen

av staden, som enligt ett särskilt, år 1946 upprättat avtal upplåtit densamma

till kronan för en tid av 50 år. Förhandlingarna ledde ej till något

resultat och har den senaste tiden legat nere i avbidan på beslut i storflygplatsfrågan.

De utredningar, som de senaste åren sysslat med flygplatsfrågan — storflygplatsberedningen

och flygplatskommittén — har iiksom hdtfartsstyrelsen,

SAS, det nybildade inrikesflygföretaget Linjeflyg Aktiebolag och de

mindre flygbolagen samstämmigt uttalat sig för att Bromma flygplats bör

bibehållas för kortdistansflyget vid val av Halmsjön som storflygplats.

För egen del är jag av den uppfattningen att huvudstaden på längre sikt

kan komma att behöva två flygplatser. Fördelarna med en närflygplats för

den mera kortväga trafiken anser jag så stora, att jag icke kan tillråda vare

sig en definitiv nedläggning av flygplatsen eller ett mera temporärt inställande

av trafiken på densamma. Endast om någon annan plats i framtiden

kan ersätta Bromma som närflygplats, synes enligt min mening frågan om

dess nedläggande böra på nytt diskuteras. Detta spörsmål synes intimt

hänga samman med bl. a. bebyggelseutvecklingen och frågan om den framtida

lösningen av de problem, som är förbundna med Järvafältet och flygflottiljen

vid Barkarby.

Såvitt nu kan bedömas behöver alltså Bromma flygplats bibehållas. Den

för förhandlingar med Stockholms stad utsedda delegationen synes böra

upplösas.

Omfattningen av lufttrafiken på Bromma flygplats bör emellertid icke

tillåtas öka i någon mera väsentlig mån utöver den frekvens, som gäller för

närvarande. Utbyggnaden av Halmsjön sker icke endast för att bereda

utrymme för fyrmotoriga reaplan utan i minst lika hög grad för att hålla

trafiken på Bromma nere vid en acceptabel nivå. Det kan icke vara rimligt

ati staten lägger ned stora kostnader på att anlägga en ny flygplats och

samtidigt blir tvungen att göra kapacitetshöjande investeringar på hanor och

plattformar vid Bromma flygplats, innan storflygplatsens kapacitet är till

fullo utnyttjad. Flygtrafiken hör därför flyltas "över till storflygplatsen i

sådan utsträckning, att man undviker investeringar på Bromma flygplats

till följd av ett ökat antal flygplanrörelser där. Ej heller bör krav på en

tvärbana på Barkarby flygfält få motiveras av en ökning i den civila lufttrafiken

på Bromma. Även bullersynpunkter hör beaktas.

Det sagda utesluter dock inte, att vissa investeringar kan behöva göras

på Bromma flygplats för att hålla lufthamnen i ett trafikvärdigt skick för

det ändamål, den sålunda skall tjäna i framtiden. Jag syftar bär på dels

vissa sedan länge erforderliga förstärkningsarbeten, soni eftersatts under

de år då frågan om flygplatsens framtid varit svävande, dels en med den

fortgående tekniska utvecklingen parallell modernisering av landningslijälpmedel

o. d. Vidare kan — beroende bl. a. på ett högre utnyttjande av

flygplanens transportkapacitet — en upprustning och kapacitetshöjning av

lokalutrymmena bli erforderlig, men en motsvarande minskning av beho
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1957

9

vet av ifrågavarande utrymmen på storflygplatsen torde därvid få förutsättas,

varför någon ökning av totalkostnaderna icke torde bli nödvändig av

denna anledning.

Med hänsyn till den tidsknapphet, som föreligger i fråga om projekteringen

av och anläggningsarbetena på flygplatsen vid Halmsjön, samt till

svårigheterna att snabbt skapa förutsättningar för erforderliga personalomflyttningar,

har det ansetts nödvändigt att verkställa den fortsatta utbyggnaden

av storflygplatsen successivt. Enligt det tidsprogram, varom enighet

uppnåtts, avses det första utbyggnadsskedet skola vara färdigt i början av

år 1960, medan flygplatsen avses skola vara helt färdigställd senast år 19615

i en omfattning, som jag i det följande skall återkomma till.

Med utgångspunkt för de nyss skisserade principerna för trafikomfattningen

på Bromma flygplats samt det successiva färdigställandet av storflygplatsen

beräknas trafiköverflyttningen till Halmsjön ske efter följande

mönster.

Sedan förslå utbyggnadsskedet blivit färdigt i början av år 1960, förläggs

till Halmsjön — förutom SAS’ trafik på Stockholm med tunga reaplan av

typ DC-8 eller liknande — en del av den på Bromma nu stationerade trafiken,

i första hand skol- och provflygningar. Dessa sistnämnda kategorier

utgjorde år 1956 i runt tal 17 000 av de ca 58 000 flygplanrörelser, som totalt

förekom på flygplatsen detta år. Under åren 1960—63 överflyttas den

ytterligare del av trafiken, som må komma att erfordras med hänsyn till

buller, interferens mellan Bromma och Barkarby samt bankapacitet. Vid

avgörandet av vilka trafikslag, som överflyttningen skall gälla, skall hänsyn

tagas till SAS’ trafikplanering, så alt icke väsentliga olägenheter uppstår

genom att man separerar sådana flyglinjer, som bildar naturliga enheter

i organisatoriskt avseende. Sedan storflygplatsen ar 1963 blivit fäidigställd

och även den motorväg, som jag i det följande också skall närmare

redogöra för, skall till Halmsjön överflyttas i huvudsak all SAS’ trafik

med undantag av inrikestrafik och sådan internordisk trafik, som är av

mera lokal karaktär. Hinder bör givetvis icke föreligga för SAS att flytta

över även denna trafik till Halmsjön, om företaget finner detta förenligt

med sina egna och trafikanternas intressen.

Det har förutsatts, att vid fördelningen av trafiken mellan Bromma och

Halmsjön skall — sedan flygsäkerhetens krav beaktats — eftersträvas likvärdig

behandling av företag, som konkurrerar med varandra.

Om de uppgjorda prognoserna rörande flygtrafikens utveckling kominer

att motsvara verkligheten, skulle denna uppdelning leda till att antalet

flygplanrörelser på Bromma omkring år 1970 skulle uppgå till 25 000- ■JOOOO i reguljär trafik och drygt lika många i övrig trafik. Delta innebär,

att det totala antalet rörelser på Bromma vid denna tidpunkt kommer att

vara lägre, än det är vid tiden närmast före den första överflyttningen till

storflygplatsen. Eu viss elasticitet torde därjämte komma all ligga i möjligheterna

att flytta över ytterligare delar av den icke-reguljära trafiken.

Under den tidsperiod, som nu någorlunda kan överblickas, torde man sålunda

med detta överflyttningsprogram kunna undvika att aktualisera de

problem, som eu större trafikökning på Bromma för med sig i investerings-,

interferens- och bulleravseenden. Jag förutsätter därvid, att även den militära

flygtrafiken vid Barkarby kan hållas under kontroll, så att icke intcrf

eren sproblemen blir akuta genom åtgärder från detta håll.

Antalet flygplanrörelser på storflygplatsen torde bli av ungefär samma

storleksordning som på Bromma flygplats.

Vad angår utbyggnadsplanen för storflygplatsen innefattar riktlinjerna,

alt under det första utbyggnadsskedet skall färdigställas eu minst 2 500

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1957

meter lång bana jämte erforderliga förbindelsebanor, slations- och hangarplattformar

samt tillfartsvägar. Vidare bör under detta utbyggnadsskede

uppföras stationsbyggnad, byggnad för flygsäkerhetstjänsten, driftbyggnad

och personalbostäder, allt i den omfattning som påkallas av den avsedda

trafiken å flygplatsen. Vissa av dessa byggnader kommer tills vidare att ha

provisorisk karaktär. Därjämte erfordras år 1960 vissa navigations- och

belysningsanläggningar, innefattande landningshjälpmedel och kontrollövervakningsorgan

genom radar.

Flygplatsen skall därefter senast till år 1963 färdigställas i övrigt genom

förlängning av huyudbanan till 3 300 meter, fullbordande av förbindelsesystemet

samt stations- och hangarplattformarna ävensom uppförande av

permanenta byggnader i full utsträckning.

I utbyggnaden av flygplatsen ingår ombyggnad av den befintliga ost—

%äst-banan, så att den blir i tillfredsställande skick. Ytterligare utredningar

fordras dock innan slutlig ställning kan tagas till omfattningen och det närmare

utförandet av denna ombyggnad. I sinom tid torde denna fråga, efter

förslag från luftfartsstyrelsen, få underställas Kungl. Maj :ts prövning.

Den totala kostnaden för flygplatsens utbyggnad har beräknats till 153

milj. kr. under förutsättning av dels en total ombyggnad av den befintliga

banan, dels utgrävning i full omfattning av ett mindre lerparti inom flvsfältets

område.

Avståndet från stadens centrala delar till flygplatsen vid Halmsjön är

drygt fyra mil. Detta är betydligt längre än vad som är vanligt i utlandet.

Det är av stor vikt att förbindelserna blir av hög kvalitet, så att transportmedlens

snabbhet kan kompensera avståndet, och tidsåtgången för transporterna

mellan den s. k. terminalen i staden och flygplatsen kan hållas

inom rimliga gränser. Goda möjligheter härtill synes föreligga utan att några

väsentliga merkostnader behöver uppkomma.

Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens planer är avsikten, att oavsett

storflygplatsens belägenhet en motorväg med planskilda korsningar skall

byggas norrut från Stockholm i huvudsaklig anslutning till nuvarande riksväg

13, åtminstone upp till i höjd med Halmsjön. Planerna har vidare gått ut

på att, därest flygplatsen icke skulle förläggas till Halmsjön, motorvägen

skulle under ett antal år framöver successivt färdigställas från stadsgränsen

och vidare norrut, så att den år 1966 skulle vara framme vid halmsiötrakten.

Vid de förda överläggningarna om flygplatsen har det förelegat enighet

om angelägenheten att forcera detta program vid en förläggning av storflygplatsen

till Halmsjön. Sedan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen fått undersöka

de tekniska möjligheterna till en forcering, bär i riktlinjerna uppta''

gits, att motorvägen pa sträckan Ulriksdal—Verka skall färdigställas senast

år 1963. Sistnämnda plats avser en punkt, vid vilken den nya motorvägen

beräknas kunna ges anslutning till den nuvarande riksvägen och som^är

belägen ca fyra km söder om den nuvarande avtagsvägen vid Norrsunda

till flygplatsen. Vidare har sagts, att återstående sträcka av ifrågavarande

del av riksvägen norr om Verka samt ny anslutningsväg till flygplatsen

skall likaledes om möjligt färdigställas senast år 1963. Efter fullbordandet

av dessa arbeten skall den slutliga överflyttningen av flygtrafiken till lufthamnen

vid Halmsjön äga rum under förutsättning att själva flygplatsen

då är färdigställd. Den vid Ulriksdal befintliga trafikrondellen skall så

snabbt som möjligt ändras till planskild korsning.

Denna forcering av arbetena på riksväg 13 medför, att under den närmaste

femårsperioden sammanlagt ca 30 mil i. kr. behöver förbrukas för

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1957

11

denna väg utöver de belopp, som innefattas i väg- och vattenbyggnadsstyrelscns

flerårsplaner. Till väsentlig del är detta ett lidigareläggande av medelsförbrukningen

för en därpå följande tidsperiod. Den direkta merkostnaden

för vägen med anledning av flygplatsen uppgår til! ca 6 milj. kr. och

är till största delen inräknad i kostnaderna för själva flygfältet.

Genom tillkomsten av denna motorväg torde möjligheter skapas för att

utan eftersättande av trafiksäkerheten medge högre hastighet för bussar

och lastbilar än den nu allmänt tillåtna.

Även i övrigt bör transporterna mellan flygplatserna vid Halmsjön och

Bromma samt terminalplatsen i Stockholm samt mellan flygplatserna inbördes

underlättas. Det har ansetts sannolikt att SAS eller ABA skall om

de så önskar kunna i egen regi få anordna transporter av flygpassagerare,

gods och personal.

Jag övergår så till vad som preliminärt överenskommits beträffande visst

stöd till SAS och ABA för att underlätta svårigheterna under en övergångstid.

Statsmakternas allmänna ansvar för och intresse av att lufttrafiken på

vårt land beredes möjligheter till en utveckling i paritet med lufttrafiken

på andra jämförbara länder motiverar, att staten lämnar visst ekonomiskt

stöd åt SAS och ABA för att underlätta de finansiella svårigheterna vid

övergången till reaåldern och vid flyttning till en ny flygplats. Detta ter sig

naturligt även ur den synpunkten, att svenska staten är liälftendelägare i

ABA, som ingår med 3/7 i SAS.

Ytterligare ett skäl för att underlätta övergångssvårigheterna ligger däri,

att trafiköverflyttningen från Bromma till Halmsjön, av orsaker jag i det

föregående redogjort för, har ansetts böra äga rum i större omfattning och

snabbare takt, än som måhända legat i flygföretagets ekonomiska intresse.

ABA gjorde i februari i år en framställning om ett lån av 67 milj. kr.

från luftfartslånefonden som hjälp till finansieringen av de då planerade

verkstadsanläggningarna på Skå-Edeby. Samtidigt begärdes, att amorteringstiden

skulle utsträckas samt att ett icke närmare angivet antal år skulle

vara helt amorteringsfria.

Det har vid överläggningarna om Halmsjön tett sig naturligt att i första

hand anknyta diskussionen om ett finansiellt stöd till tanken på ett liknande

lån och villkoren därför.

Innan jag går in på en närmare redogörelse för lånevillkoren, vill jag

något beröra SAS’ planer rörande företagets tekniska organisation.

En motorverkstad för översyn av reamotorer liksom verkstäder för flygplanens

apparatur och utrustning skall förläggas till Sverige. Likaså är det

avsikten alt i Sverige ta hand om den med korta tidsmellanrum återkommande

tillsynen av flygplanen utom vad beträffar kortdistansflottan, som

helt underhålls i Norge. I Danmark skall den med längre tidsmellanrum

återkommande grundliga översynen av flygplanen äga rum.

För att klara de verkstadsarbeten, som skall göras i Sverige, kommer att

på Halmsjön erfordras en hangar med inbyggd tillsynsverkstad, som har

kostnadsberäknats till 40 milj. kr. Reamotorverkstaden och apparalverkstäderna

kan betraktas såsom en industri, vilken inte nödvändigtvis måste

förläggas i direkt anslutning till flygplatsen. Utredningar pågår för närvarande

inom SAS om förläggningen av dessa verkstäder, och huvudalternativen

är en lokalisering till antingen Bromma eller Halmsjön. Byggnadskostnaden

för dessa verkstäder har beräknats till 40 å 65 milj. kr. i olika

alternativ. I enlighet med grundprinciperna för uppbyggnaden av SAS är

avsikten, att ABA skall utföra anläggningarna i Sverige och därefter hyra

ut dem till SAS.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1957

Jag vill här också skjuta in, att det vid överläggningarna varit fullt samförstånd

mellan parterna, att därest någon av anläggningarna kommer att

uppföras vid Bromma, så får detta förhållande i framtiden icke åberopas

som en omständighet att ta hänsyn till vid bestämmandet av trafikfördelningen

mellan Bromma och Halmsjön.

I fråga om lånet innebär den preliminära överenskommelsen, att staten

för att underlätta finansieringen av de nyssnämnda anläggningarna skail

bevilja ABA ett lån om 65 milj. kr. Lånet skall stå till förfogande med 17

milj. kr. från den 1 januari 1958 samt med 16 milj. kr. per år från den 1

januari under vart och ett av åren 1959—1961. Varje dellånebelopp skall

vara ränte- och amorteringsfritt under eu övergångstid av sju år från lyftningsdagen.

Under påföljande 33 år skall varje dellånebelopp förräntas och

amorteras genom lika annuiteter. Räntefoten skall därvid vara fast för varje

dellånebelopps löptid och motsvara den normalräntefot, som enligt nu

gällande beräkningsprinciper, sådana de kommit till uttryck i riksdagens

skrivelse nr 487 år 1943, skulle på respektive lyftningsdag gälla för lån från

statens utlåningsfonder. Detta har i den utväxlade texten uttryckts sålunda,

att räntefoten skall utgöra medeltalet av räntan, beräknad på emissionskursen,

för de 10 närmast föregående budgetårens statliga upplåning

mot obligationer och reverser med en ursprunglig löptid av minst 10 år,

ökat med eu fjärdedels procent; räntefoten skall avrundas till närmaste

fjärdedels procent och skall utgöra lägst 4 %. — En eventuell framtida

ändring i principerna för normalräntans beräkning skall alltså inte få påverka

ifrågavarande lån.

Det har förutsatts, att om mot förmodan de nämnda verkstäderna icke

skulle förläggas till Sverige eller den till 40 milj. kr. beräknade hangaren

med inbyggd tillsynsverkstad icke skulle bli placerad på Halmsjön, så förfaller

frågan om detta lån helt och hållet.

ABA skall för lånet lämna den säkerhet, som kan komma att fastställas

av Kungl. Maj :t. Därest denna säkerhet kommer att utgöras av inteckningar

— vilket är förutsatt bliva fallet, så snart de fastighetstekniska förutsättningarna

föreligger för inteckningar i de fastigheter, å vilka förenämnda

byggnader uppföras — må dessa i enlighet med den praxis som

tillämpats vid lån från luftfartslånefonden till förmånsrätten ligga efter de

inteckningar, ABA kan komma att lägga som säkerhet för andra lån. Dock

skall de, då fråga är om tomträtt, ligga inom ett belopp motsvarande byggnadskostnaderna

samt i övrigt inom ett belopp motsvarande byggnadskostnaderna

ökade med tomtvärdet.

Lånet bör enligt min mening lämpligen utgå ur luftfartslånefonden, å vilken

ett belopp av inemot 47 milj. kr. finnes disponibelt för nya lån. Jag

utgår härvid från, alt dispens med hänsyn till den beskrivna ränte- och

amorteringsfriheten och beräkningen av räntefoten får lämnas från de nuvarande

bestämmelserna för lån ur fonden.

Vid överläggningarna har det förutsatts, att nu nämnda lån icke skall

begränsa möjligheterna för ABA att på normala villkor erhålla lån ur luftfartslånefonden.

Man torde ej behöva räkna med att någon påfyllning av fondens tillgångar

skall bli nödvändig under innevarande eller nästa budgetår.

Utöver den förmån för SAS och ABA, som detta lån innebär, har jag ansett

skäligt, att ABA under en tidsperiod erhåller befrielse från viss del av

markhyran för sina anläggningar på flygplatsen vid Halmsjön.

ABA:s markbehov uppgår i första hand till högst 175 000 kvm för de tidigare

nämnda hangarerna med tillsynsverkstäder. Härav utgör högst 110 000

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1957

13

kvm mark för hangarplattformar. I princip skall hyran för upplåtelser av

detta slag fastställas efter kommersiella grunder i avtal mellan luftfartsstyrelsen

och AB A. Det har i detta hänseende förutsatts, att avgälden vid

Halmsjön skall beräknas efter ett råmarkspris av en krona per kvadratmeter

och år, ökat med statens exploateringskostnader för tomten innefattande

tillfartsvägar och ledningar för vatten, avlopp och elkraft framdragna

till tomtgränsen, hangarplattformar samt övriga anläggningar, som

må komma att utföras av staten; därtill kommer årligt underhåll in. in.,

i den män detta kommer att handhas av staten. Under en tid av 20 år räknat

från och med 1960 bör ABA få åtnjuta befrielse från den del av avgälden,

som belöper på markpris, tillfartsvägar och framdragning av led
-

ningar.

Om ABA före 1960 bestämmer sig för att uppföra förutnämnda reamotoroch

apparatverkstäder på Halmsjön, förutsättes, alt ytterligare erforderligt

markområde, högst 105 000 kvm, må disponeras mot avgäld beräknad enligt

enahanda grunder och med motsvarande befrielse.

Upplåtelsetiden för ABA:s markområde vid Halmsjön är avsedd att fastställas

till 60 år. För avgäldsregleringen bör gälla en första tidsperiod av

40 år räknat från 1960 och därefter tidsperioder om 20 år.

Ett allmänt uttalande om att staten i görligaste män skall underlätta för

ABA att med tomträtt erhålla erforderliga markområden för verkstäder och

hangarer in. m. vid Halmsjöns och Bromma flygplatser, har tagits in i den

preliminära överenskommelsen. Beträffande Bromma gäller enligt det mellan

staten och Stockholms stad år 1946 upprättade avtalet, att avgäld och

villkor i övrigt skall bestämmas i samförstånd mellan kronan och staden.

Ytterligare ett par uttalanden av mer allmän natur har ingått i den pre
-

liminära uppgörelsen.

Sålunda har det förutsatts att hinder på grund av tillståndsregleringen

icke skall möta att bedriva erforderliga byggnadsarbeten på flygplatserna

vid Halmsjön och Bromma samt arbetena på ABA:s anläggningar ävensom

på motorvägen i avsedd takt. Staten skall underlätta anskaffandet av erforderlig

arbetskraft.

Vidare har givits uttryck för att staten i görligaste mån skall underlätta

tillkomsten av erforderliga bostäder, skolor och sociala anordningar i syfte

att den vid Halmsjön sysselsatta personalen skall kunna beredas bosättningsmöj

ligheter i flygplatsens närhet.

Beträffande dessa bosättningsmöj ligheter har under tidigare skeden av

storflygplatsfrågans handläggning väckts tanken på en särskild samhällsbildning

vid Rosersberg. Valet av denna lokalisering byggde på vissa förutsättningar

i fråga om bansystem, flygvägar och bullerstörningar, som icke

längre torde vara aktuella. I stället förefaller nu ett läge i anslutning till

Märsta stationssamhälle vara den lämpligaste platsen för en vidare samhällsbildning.

Frågan är föremål för närmare undersökning inom region
planekontoret.

. .... , ....

Av representanter för Märsta kommun har jag inhamtat, att t oi utsattningarna

för att snabbt komma i gång med eu utbyggnad av samhället kan

bedömas som goda. Kommunen äger en del för exploatering lämpliga markområden,

och bcbyggelseplaner finns i viss utsträckning redan fastställda

eller under utarbetande. Även möjligheterna alt snabbt ordna vattentorsorjning

och avlopp för en väsentligt utökad befolkning inom kommunen toiefaller

ligga gynnsamt till. Kommunen har dessutom visat ett positivt intresse

all göra aktiva insatser för att bereda avsevärt ökade bosätlningsinöiligheter

och därtill ansluten samhällelig service inom området. Avsikten

är att ett särskilt organ med representanter från kommunen, region
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1957

planekontoret, luftfartsstyrelsen och SAS skall bildas för att underlätta samordningen

av de med denna utbyggnad förbundna frågorna.

Jag skall nu i korthet beröra ett problem, som ligger vid sidan av uppgörelsen

med SAS och ABA.

Infanteriskjutskolan vid Rosersberg ligger inom ett område, som torde

komma att beröras av flygverksamheten vid Halmsjön. Möjligheterna att

bedriva övnings- och stridsskjutningar inom området kan komma att så

väsentligt minska, att en förflyttning av verksamheten till annan plats kan

bli nödvändig. Huruvida detta oundgängligen behöver ske, är dock icke

slutligt utrett, utan beror bl. a. på hur den definitiva sträckningen av flygvägarna

i flygplatsens närhet kommer att bli. Jag förutsätter alt detta

problem tas upp till närmare undersökning av luftfartsstyrelsen i samråd

med berörda militära myndigheter.

Kostnaderna för en ny anläggning för att ersätta infanteriskjutskolan har

tidigare exklusive markförvärv uppskattats till ca 20 milj. kr., vilken summa

dock innesluter en väsentlig standardhöjning. Man torde få räkna med,

att den tekniska utvecklingen förr eller senare oavsett flygplatsen skulle ha

nödvändiggjort skjutskolans flyttning av bl. a. utrymmesskäl, varför den

investering för skolan, som kan bli följden av ett beslut i storflygplatsfrågan,

kan betraktas som ett tidigareläggande av en i och för sig nödvändig

utgift.

Utgifterna för statens investeringar på själva flygplatsen synes lämpligen

böra bestridas från ett särskilt investeringsanslag å kapitalbudgeten under

luftfartsfonden. Anslaget torde kunna rubriceras Utbyggnad av storflygplats

in. m. På förut anförda skäl förutsätter jag, att från anslaget skall få

bestridas jämväl kostnader för eventuell upprustning m. m. av lokalutrymmena

vid Bromma flygplats om motsvarande begränsningar kan göras i

fråga om utrymmena på storflygplatsen.

Vid bifall till vad jag i det föregående anfört rörande omfattningen av

arbetena och tidsschemat därför, kan medelsbehovet för innevarande och

nästa budgetår beräknas till inalles 45 milj. kr. Därav torde ett belopp av

20 milj. kr. böra anvisas på tilläggsstat för innevarande budgetår.

Luftfartsstyrelsen har förutsatt, att i sinom tid viss avräkning mot automobilskattemedel

skall få ske av sådana i flygplatskostnaderna ingående

utgifter för väganläggningar, som senare ändå skulle ha tillkommit. Denna

fråga torde få tas upp till prövning, sedan konkreta förslag inkommit från

styrelsen.

Slutligen vill jag tillfoga några ord om organisationen av anläggningsarbetena.

Ledningen av de hittillsvarande arbetena på flygplatsen vid Halmsjön

utövades t. o. in. budgetåret 1952/53 av en särskild byggnadsorganisation,

den s. k. byggnadsdelegationen för storflygplatsen. Något motsvarande

specialorgan anser jag icke böra tillskapas för de fortsatta arbetena, utan

luftfartsstyrelsen bör enligt min mening ha ansvaret för dessa. Därvid bör

på lämpligt sätt styrelsen förses med kvalificerad expertis från olika områden

av byggnadstekniken, exempelvis genom inrättande av ett särskilt

beredningsorgan inom styrelsen för frågor, som rör storflygplatsen. Detta

spörsmål torde jag vid ett senare tillfälle få anmäla för Kungl. Maj :t.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Ohlon (1:559.) och den andra inom andra kammaren av herr Widén

(II: 706), i vilka hemställts, att riksdagen måtte dels avslå den i propositio
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1957

15

nen begärda fullmakten om en fortsatt utbyggnad av storflygplatsen vid

Halmsjön och det äskade investeringsanslaget om 20 milj. kr. till utbyggnad

av storflygplatsen in. m. och dels i princip besluta om utbyggnad av

Bromma flygfält samt i övrigt, för ytterligare utredning, uppskjuta frågans

behandling till vårsessionen 1958;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Aastrup m. fl. (I: 563) och den andra inom andra kammaren av herr

Löfgren m. fl. (11:711), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att

utbygga Bromma flygplats för 35 milj. kr. enligt av luftfartsstyrelsen kostnadsberäknat

förslag, innebärande bl. a. färdigställande av flygplatsens huvudbana

till 2 500 in längd senast till 1960, att bemyndiga Kungl. Maj:t att

— utan villkor i frågan om storflygplatsens slutliga förläggning — bevilja

ABA lån inom ramen av 65 milj. kr., på villkor motsvarande dem som anges

i det preliminära avtalet mellan ABA och chefen för kommunikationsdepartementet,

att låta till vårriksdagen 1958 bero med beslut i anledning av

förevarande proposition samt att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om

skyndsam utredning till 1958 års vårriksdag om möjligheterna att utbygga

och disponera Barkarby för civil flygtrafik i den omfattning, som i motionerna

förutsättes;

dels ock en inom första kammaren av herr Nils Elowsson väckt motion

(I: 557), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta avslå förevarande proposition

samt i skrivelse till Kungl. Maj :ts hemställa om ny utredning av

frågan om anläggande av en storflygplats för vårt land, med beaktande av

de i motionen berörda jämte andra på frågan inverkande spörsmål.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden torde

få hänvisas till motionerna I: 559, II: 711 och I: 557.

Utskottet

Den utveckling av flygtekniken som ägde rum under det andra världskriget

medförde efter fredsslutet högt spända förväntningar på en kraftig

expansion av civilflyget. Till en början infriades också dessa förväntningar,

särskilt beträffande den interkontinentala trafiken. Även Sverige tillvann

sig en framträdande plats inom internationell luftfart. Med hänsyn härtill

och då man antog, alt vårt land på grund av ytterligare framsteg inom

flygtekniken skulle komma att bli av särskild betydelse som transitoland

för den interkontinentala lufttrafiken, fattade Kungl. Maj:t och riksdagen

år 1946 på grundval av förslag i ämnet från 1944 års flygplatsulredning

och luftfartsstyrelsen beslut om anläggning av en storflygplats vid

Halmsjön. Till detta beslut bidrog också de begränsade utvecklingsmöjligheterna

på Bromma flygplats. Den antydda utvecklingstendensen bröts emellertid

och i stället uppstod en nästan krisartad situation för flygbolagen vid

slutet av 1940-talet. Frågan om alt färdigställa ett storflygfält ställdes därför

på framtiden. De vid hahnsjöfältet påbörjade arbetena fullföljdes endast

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1957

i begränsad oinfattning, och den där byggda banan torde av säkerhetsskäl

svårligen kunna användas för sitt ursprungliga ändamål utan större ombyggnader.

Även utredningsarbetet fick på det hela taget avstanna.

Såsom departementschefen framhållit i propositionen har 1940-talets optimistiska

prognoser nu börjat bli en realitet. Härtill kommer också den senaste

flygtekniska utvecklingen, som innebär att fr. o. in. 1960-talet reaktionsdrift

kommer att utnyttjas i större skala inom den civila luftfarten

världen över. SAS har sålunda för sin del beställt reaktionsdrivna flygplan

av typen Douglas DC-8 för leverans i början av år 1960. Denna flygplanstyp

kommer, enligt vad som upplyses i propositionen, att få en maximal startvikt

av 125—135 ton och en marschhastighet av upp till 940 kilometer i timmen.

Vid full startvikt skulle dessa flygplan kräva en startbanelängd av 3 000—

3 300 meter.

Mot den här skisserade bakgrunden upptar departementschefen i propositionen

först till behandling frågan om behovet av en storflygplats. Härutinnan

erinras om att Bromma flygplats redan år 1946 icke ansågs kunna iordningställas

till att motsvara kraven på en modern flygplats med tillräcklig

kapacitet. Senare utredningar har enligt departementschefen bekräftat riktigheten

av denna bedömning. Även en provisorisk utbyggnad av flygplatsen,

så att den under en övergångstid skulle kunna ta emot all trafik på Stockholm,

inberäknat reaplan av typ DC-8, har berörts. En sådan lösning av storflygplatsfrågan

avböjes i propositionen av följande skäl.

Kostnaderna skulle bli avsevärda, ca 35 milj. kr. för förlängning av nuvarande

huvudbanan, 12—15,5 milj. kr. för anordnande av ytterligare en bana

vid Barkarby flygfält, vilken bana skulle bli nödvändig av trafiktekniska skäl,

om brommafältet skulle ombesörja all civil lufttrafik på Stockholm, samt

slutligen 6 å 10 milj. kr. för ersättningsmark för stridsskjutningsområden på

järvafältet, vilka skulle förloras genom den nya banan på barkarbyfältet. Vid

en utbyggnad av Bromma flygfält enligt bär antydda riktlinjer skulle emellertid

dess kapacitet ur trafikledningssynpunkt blott räcka till omkring år

1970. Även bullersynpunkterna anses tala emot ett uppskov med avlastningen

från flygfältet.

Av samma skäl avvisas andra provisoriska lösningar bl. a. att använda

flygplatserna vid Barkarby eller Tullinge också för civil luftfart, främst för

DC-8. Departementschefen har i stället förordat en utbyggnad av en storflygplats

i det dubbla syftet att avlasta Bromma flygplats från väntad trafikökning

och bereda möjlighet för tunga reaplan att trafikera vårt land i början

av år 1960.

Vad angår lägesvalet för storflygplatsen har departementschefen stannat

för en fortsatt utbyggnad av halmsjöfältet. Tidigare väckta förslag om förläggning

av flygplatsen till Jordbro eller Skå-Edeby har han icke ansett sig

kunna biträda. Jordbroalternativet avstyrkes av militära skäl. Alternativet

Skå-Edeby underkännes på grund av de tekniska och ekonomiska risker som

anses förbundna med företaget. Kostnaderna för utbyggnaden av flygplatsen

vid Halmsjön har angivits till i runt tal 153 milj. kr. Detta belopp innefat
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1957

17

tar anläggningskostnader för en helt ny huvudbana på 3 300 m. i utförande

av högsta klass samt ombyggnad av nuvarande öst-västbanan. Utgifterna för

vägförbindelser — fyrfilig motorväg med planskilda korsningar på sträckan

Ulriksdal—Norrsunda av riksväg 13 och anslutningsväg till flygplatsen —

har uppskattats till ca 30 milj. kr. utöver det belopp som innefattas i vägoch

vattenbyggnadsstyrelsens flerårsplaner för de närmaste fem åren. Den

direkta merkostnaden för vägen med anledning av flygplatsen skulle emellertid

endast bli 6 milj. kr. Denna kostnad har till största delen inräknats i

kostnaden för själva flygplatsen. Enighet har uppnåtts mellan departementschefen

samt AB A och SAS om följande riktlinjer för genomförande av storflygplatsproj

ektet.

Bromma flygplats skall tills vidare bibehållas. Ett första utbyggnadsskede

av storflygplatsen skall vara färdigt till början av år 1960. Flygplatsen skall

vara helt färdigställd senast år 1963. Trafiken skall successivt flyttas över

till storflygplatsen så att trafiken på Bromma flygplats hålles nere vid en

tolerabel nivå. Arbetena på en förbättring av vägförbindelserna till Halmsjön

skola forceras. AB A skall beviljas ett statligt lån om 65 milj. kr. till underlättande

av finansieringen av vissa hangar- och verkstadsanläggningar i Sverige.

För lånet förutsättes en ränte- och amorteringsfri tid av sju år. ABA

förutsättes vidare erhålla viss befrielse från ersättning för upplåtelse av statens

mark på flygplatsen vid Halmsjön.

Även frågan i vad mån flygtrafiken på Halmsjön kan komma att störa

verksamheten vid infanteriskjutskolan vid Rosersberg har något berörts i

propositionen. Departementschefen förutsätter, att problemet skall behandlas

av luftfartsstyrclsen i samråd med berörda militära myndigheter. Enligt

departementschefens uppfattning skulle sannolikt den tekniska utvecklingen

förr eller senare, oavsett flygplatsen, nödvändiggjort skolans flyttning

bl. a. av utrymmesskäl.

Slutligen äskas för byggnadsarbeten på flygplatsen 20 milj. kr. å tilläggsstat

för innevarande budgetår.

Mot departementschefens förslag ha motionsledes vissa erinringar framförts.

I motionen I: 557 har gjorts gällande, att något trängande behov av

en storflygplats icke skulle föreligga just nu. Sålunda framhålles att större

reaplan skulle kunna landa på Kastrups flygfält vid Köpenhamn, varigenom

den långtgående trafiken ändå skulle kunna nå Norden. Med hänsyn härtill

och då motionären ansett, att frågan om belägenheten av en framtida storflygplats

bör ses i ett vidare perspektiv än hittills, förordas att storflygplatsfrågan

med beaktande av i motionen framförda synpunkter utredes på nytt.

Härvid skulle bl. a. prövas möjligheterna att förlägga storflygplatsen till annan

plats i landet än till stockholmsområdet.

I motionerna I: 559 och II: 706 påtalas det stora avståndet mellan Stockholm

och Halmsjön. I anslutning härtill ha motionärerna uttalat, att ett accepterande

av Halmsjön som storflygfält sannolikt skulle innebära en felinvestering

av stora mått. I motionen framhålles därefter — under erinran om

att beslut föreligger om eu utbyggnad av Kastrups flygfält vid Köpenhamn

Uiliany till riksdagens protokoll 1957. ti samt. Nr 183

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1957

_ att behoven på förevarande område för vårt land skulle kunna tillgodoses

genom en utbyggnad av Bromma flygfält och genom att använda kastrupfältet

för det största flyget. Motionärerna säga sig vidare vara väl medvetna

om att det i framtiden kan behövas ytterligare eu storflygplats i Norden utöver

Kastrup. Frågan om förläggningen av denna flygplats bör enligt motionärernas

mening ytterligare utredas.

Även i motionerna 1:563 och II: 711 avvisas en förläggning av storflygplatsen

till Halmsjön med hänsyn till de olägenheter som anses vara förbundna

med avståndet mellan Stockholm och flygfältet. Motionärerna synas

i stället syfta till en totallösning av storflygplatsfrågan genom en kombination

av Bromma och Barkarby flygplatser. Bromma skulle därvid utbyggas

till år 1960 i enlighet med luftfartsstyrelsens tidigare omnämnda utredning.

Barkarby skulle fylla uppgiften som storflygplats i den meningen, att den

skulle byggas ut med en bana om 3 300 in. Eu sådan lösning skulle enligt

motionärernas mening ställa sig billigare ur anläggningssynpunkt än en flygplats

vid Halm sjön och även i övrigt genom Barkarbys närbelägenhet till

Stockholm medföra väsentliga fördelar. Motionärerna anse, att förutsättningar

skulle föreligga för att omedelbart besluta om en utbyggnad av Bromma.

I fråga om Barkarby anse de däremot, att ett beslut om utbyggnad för

civil trafik måste föregås av ytterligare undersökningar. De förutsätta dock,

att resultatet av dessa undersökningar skulle, kunna underställas 1958 års

vårriksdag.

Vad först angår behovet för vårt land av en storflygplats har utskottet redan

erinrat om att såväl 1944 års flygplatsutredning som Kungl. Maj :t och

riksdagen med ledning av 1940-talets prognoser angående civilflygets utveckling

ansåg en sådan flygplats nödvändig inom en nära framtid. Härvid

fann man det naturligt, att trafiken på en eventuell storflygplats skulle

anknytas till huvudstaden och att flygfältet sålunda borde förläggas till

Stockholms närhet. Såsom tidigare nämnts förverkligades icke trafikprognoserna.

Med hänsyn till trafikflygets utveckling under senare år och med

beaktande av förestående övergång till readrift inom den civila luftfarten

har luf tf artsstyrelsen och SAS ansett behov föreligga år 1960 av ett flygfält

inom stockholmsområdet dimensionerat för reaplan för interkontinental

luftfart. Beträffande SAS ställningstagande vill utskottet också framhålla,

att enighet råder inom företaget om att en central verkstad för översyn av

reamotorer samt av instrument och apparatur skall anordnas i Sverige. Dessutom

skall tillsynen av planen ske här. Utskottet delar helt uppfattningen

om behovet av ett flygfält av här angivet slag och om lokaliseringen av detsamma

till Stockholms närhet. Härav följer, att utskottet icke kan instämma

i den mening som kommit till uttryck i motionen I: 557.

Beträffande det i motionerna I: 563 och II: 711 åsyftade förslaget att söka

en lösning av storflygplatsfrågan genom en kombination av Bromma och

Barkarby flygplatser vill utskottet anföra följande.

Förslaget synes innebära, alt Bromma flygplats skulle komma att trafikeras

av tunga reaplan under åtminstone tre ar framat från år 1960, vilket så
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1957

19

väl luf tf artsstyrelsen som 1956 års flygbuller utredning motsatt sig. Mot motionärernas

antagande, att reaplanen skulle komma att vara försedda med

effektivare anordningar för ljuddämpning än vad Kungl. Maj :t utgått från

i propositionen, kan anföras, att flygplansfabrikanterna icke kunnat lämna

några garantier för en sådan bullerdämpning. På längre sikt skulle motionärernas

förslag för brommafältet innebära icke den avlastning av väntad trafikökning

som befunnits önskvärd utan i stället en ökning av flygfrekvensen

där med starkt inslag av reaplan.

Vad angår en eventuell utbyggnad av Barkarby flygfält till civil storflygplats,

vill utskottet framhålla, alt denna tanke icke är ny. Såväl storflvgplatsberedningen

som flygplatskommittén har på grundval av utlåtande från luftfartsstyrelsen

men också efter egna undersökningar avvisat denna möjlighet.

Därvid ha i första hand det bristande utrymmet samt bullerstörningarna

för den omgivande bebyggelsen varit utslagsgivande. Enligt vad utskottet erfarit

skulle det i och för sig vara möjligt att på Barkarby flygfält bygga ut

en ny huvudbana om 5 500 in. Grundundersökningar i tillräcklig omfattning

ha dock endast gjorts för en bana om 2 000 a 2 500 in. Någon parallellbana

till huvudbanan skulle däremot icke kunna byggas. Enligt vad utskottet inhämtat

är det vidare tveksamt om man inom området skulle kunna iordningställa

eu tvärbana, som skulle uppfylla de internationella standardkraven.

Icke heller på Bromma lärer man kunna åstadkomma en huvudbana eller

tvärbana av fullt godtagbar standard. Lösningen av Stockholms flygplatsfråga

på sätt motionärerna tänkt sig skulle då komma att baseras på två flygplatser,

av vilka ingendera ur flygsäkerhets- och regularitetssynpunkler

skulle kunna sägas motsvara internationella normer.

Utskottet anser, att det är vanskligt att uttala sig om trafikkapaciteten i

kombinationen Bromma—Barkarby. Enligt utskottets mening torde emellertid

helt allmänt kunna sägas, att detta alternativ skulle giva avsevärt lägre

kapacitet än propositionens förslag. Vidare finner utskottet det uppenbart,

att möjligheterna att till Barkarby förlägga civil lufttrafik begränsas, i den

män även militär flygverksamhet skall försiggå på flygplatsen. På sikt

måste motionärernas förslag komma alt medföra eu bortflyttning av den militära

flygverksamheten från flygplatsen.

Vad angår förslagets inverkan på samhällsplaneringen in. in. anser sig utskottet

här böra erinra om de starka önskemål som på senare tid framkommit

om tillgång till centralt belägen mark för sainhällsbebyggelse. Därest

motionärernas förslag genomföres, skulle två ur bebyggelsesynpunkt väl belägna

områden — Bromma och Järvafältel - lör all framtid reseiveias t Öl

flygverksamhet och således icke kunna friläggas för bostadsbebyggelse. Utskottet

vill bär framhålla vanskligheten av ett sådant ställningstagande, vars

konsekvenser i dagens läge icke kunna överblickas. Utskottet vill också tilllägga,

att kombinationen Bromma— Barkarby under alla iörhallanden omedelbart

aktualiserar eu förf ly 11 ning av den militära övningsvcrksamheten på

järvafältel.

Utskollet önskar även något beröra den i motionerna gjorda jämförelsen i

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande liv 183 år 1957

fråga om anläggningskostnaden för respektive alternativ. Motionärerna ha

bl. a. utgått ifrån att halmsjöprojektet men icke motionärernas projekt skulle

belastas med tidigare investeringar i halmsjöfältet. De ha vidare utgått

ifrån att en ny bana vid Barkarby skulle erfordras av trafiktekniska skäl även

i alternativet Bromma—Halmsjön och inräknat också kostnaden för denna

bana i kalkylen för detta alternativ. Det synes utskottet uppenbart, att de

kostnader som redan nedlagts på halmsjöfältet vid en jämförelse antingen

bör belasta bada alternativen eller helt utelämnas. Beträffande kostnaderna

för en ny bana på Barkarby vill utskottet betona, att det i propositionen förutsatts,

att trafikutvecklingen på Bromma och Barkarby flygplatser under

inga förhållanden skall tillåtas öka i sådan omfattning, att av detta skäl behovet

av en ny barkarbybana aktualiseras. Enligt utskottets mening synes

man vid en kostnadsjämförelse för Halmsjöns del böra utgå ifrån de i propositionen

angivna anläggningskostnaderna, 153 milj. kr. Beträffande Barkarby

finnes icke något säkert underlag för en kostnadsberäkning. Enligt till

utskottet från luftfartsstyrelsen under band lämnade uppgifter bör kostnaderna

upptagas till lägst omkring 160 milj. kr., varjämte tillkommer för

Bromma flygplats minst 35 milj. kr. Eu jämförelse mellan de direkta anläggningskostnaderna

visar således, att dessa kostnader skulle bli lägre i halmsjöfallet.

Här kan visserligen tillkomma kostnader för en förflyttning av infanteriskjutskolan

vid Rosersberg. Mot denna kostnad bör emellertid ställas

de utgifter som en förflyttning av den militära verksamheten på järvafältet

skulle dra med sig vid kombinationen Bromma—Barkarby — utgifter vilkas

storlek i dag icke kan överblickas.

Mot bakgrunden av det anförda anser utskottet sannolikt, att resultatet

av den utredning som motionärerna hemställt om icke skulle föra fram till

den i motionerna åsyftade lösningen av storflygplatsfrågan. Då dessutom en

sådan utredning med hänsyn till det omfattande problemkomplex som skulle

rullas upp i sammanhanget måste bli tidskrävande, skulle lösningen av

storflygplatsfrågan härigenom ytterligare försenas. Eftersom kapacitetsutny

tf jandet på Bromma flygplats närmar sig ett kritiskt skede under de närmaste

åren och dessutom, såsom framgår av det tidigare anförda, de plan

av typ DC-8 som SAS beställt kommer att levereras i början av år 1960,

skulle eu sådan försening få mycket allvarliga följder för Skandinaviens

position inom internationell luftfart. I detta sammanhang anser sig utskottet

böra upplysa om att icke heller den av motionärerna åsyftade utbyggnaden

av Bromma flygplats skulle kunna genomföras utan ytterligare ingående

undersökningar. Utskottet anser sig sålunda icke kunna biträda de i

motionerna I: 563 och II: 711 framställda yrkandena om att riksdagen måtte

besluta om omedelbar utbyggnad av Bromma flygplats och, i avbidan på

ytterligare utredning av motionärernas förslag, låta till vårriksdagen bero

med beslut i anledning av propositionen. Av det sagda följer även, att utskottet

icke heller kan tillstyrka bifall till motionerna 1: 559 och II: 706.

Vid en sammanvägning av olika synpunkter i storflygplatsfrågan anser

utskottet det vara av särskild betydelse att avgörande nu träffas, så att stor
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1957

21

flygfältet kan tagas i bruk i början av år 1960. Under föreliggande omständigheter

finner utskottet därför, att det i propositionen innefattade förslaget är

den enda realistiska lösningen. Utskottet är väl medvetet om att detta förslag

ur luftfartssynpunkt är behäftat med nackdelar i jämförelse med vissa andra

projekt, som varit föremål för diskussion. En del av dessa olägenheter

mildras emellertid genom anordnande av den föreslagna motorvägen samt

genom den förutsatta tillkomsten av en modern samhällsbildning i flygplatsens

närhet. I detta sammanhang vill utskottet beklaga, att utredningarna

angående en omprövning av frågan om lägesvalet ej tidigare förts fram till

ett avgörande skede.

Utskottet ansluter sig till de riktlinjer för genomförande av storflygplatsprojektet

m. m., varom överenskommelse träffats mellan departementschefen

samt ABA och SAS samt tillstyrker den i propositionen äskade medelsanvisningen

för innevarande budgetår. Ej heller i övrigt har Kungl. Maj:ts

förslag givit utskottet anledning till erinran.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

I. att motionerna I: 559 och II: 706 samt I: 563 och II: 711,

i vad de avse uppskov till 1958 års riksdag med behandlingen

av förevarande proposition, icke må av riksdagen bifallas;

II. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag

samt med avslag å motionerna 1: 559 och II: 706, 1: 563 och

II: 711 samt I: 557, samtliga motioner såvitt nu är i fråga.

a) besluta om en fortsatt utbyggnad av storflygplatsen vid

Halmsjön i enlighet med de riktlinjer för vilka redogjorts i

statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 25

oktober 1957,

b) medgiva att Kungl. Maj:t må bevilja Aktiebolaget Aerotransport

ett lån ur luftfartslånefonden om 65 milj. kr. under

de förutsättningar och på de villkor som i statsrådsprotokollet

angivits,

c) till Utbyggnad av storflygplats in. in. å tilläggsstat I till

riksstaten för budgetåret 1957/58 under luftfartsfonden anvisa

ett investeringsanslag av 20 milj. kr.;

III. att motionerna 1:563 och II: 711, i vad de avse skrivelse

till Kungl. Maj:t, icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd;

IV. att motionen I: 557, i vad den avser skrivelse till Kungl.

Maj:t, icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 december 1957

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1957

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Ohlon, Näsström, Boman,

Hesselbom, Ivar Johansson, Einar Persson, Sundelin, Thun, Erik Svedberg,

Rikard Svensson, Söderberg, Nils Theodor Larsson, Mårtensson och

Domö; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,

Malmborg, Petterson i Degerfors, Persson i Växjö, fröken Elmén, herrar

Gustafsson i Stockholm, Widén, Nilsson i Göingegården, fröken Olsson, herr

Andreasson, fru Wallin, herrar Heckscher, Helén och Svensson i Stenkyrka.

Reservationer

1) av herr Ohlon, fröken Elmén, herrar Widén, Helén och Svensson i

Stenkyrka, vilka ansett att

dels utskottets yttrande fr. o. in. det stycke, som på s. 18 börjar med »Beträffande

det», t. o. in. det stycke, som på s. 21 slutar med »till erinran»,

bort ha följande lydelse:

»Beträffande det i propositionen framlagda förslaget vill utskottet erinra

om de betydande nackdelar för den resande allmänheten som följer av halmsjöfältets

avlägsna belägenhet. En sådan förläggning av flygplatsen måste

framstå som en nödfallsåtgärd och har avvisats vid upprepade tillfällen av

närmast berörda parter och sakkunniga.

Den i propositionen förutsatta dirigeringen av trafikutvecklingen på Bromma

flygplats synes angelägen att undvika. Vid en normal utveckling av inrikesflyget

och den internordiska trafiken medför propositionens förslag att

denna lokala trafik i mycket stor utsträckning måste inriktas på halmsjöfältet,

vilket måste anses vara till allvarligt men för denna trafik.

Då reaplan av typen Caravelle införes i inrikestrafiken, vilket enligt tillgängliga

uppgifter blir fallet tidigast 1959, torde elementära flygsäkerhetskrav

påfordra att Barkarby utbyggs med en tvärbana för militäl flygets del,

vilket påvisats i luftfartsstyrelsens skrivelse till Kungl. Maj :t den 31 augusti

1957.

För att den i propositionen föreslagna samtrafiken på Bromma och Halmsjön

skall kunna fungera på avsett sätt måste sålunda en omprövning inom

en nära framtid ske av barkarbyfältets planering och användning. Som förut

framhållits har propositionen avböjt en provisorisk utbyggnad av Bromma

just för att undvika dessa konsekvenser. Det synes utskottet angeläget framhålla,

att dessa frågor som icke längre tid kunna uppskjutas bliva vederbörligen

utredda och lösta redan i samband med ett ställningstagande till frågan

om utbyggnad av en storflygplats i Stockholms närhet.

Utskottet ansluter sig helt till de mycket starka betänkligheter som framförts

i motionerna I: 563 och II: 711, inte minst med hänsyn till det långa

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1957

23

avståndet från stadens centrum och de därmed förbundna totala investeringskostnader,

i vilka, förutom kostnader för själva flygfältets byggande,

måste inräknas även kostnader för nybebyggelse till ej redovisade belopp, för

landsvägsförbindelse, för lån till ABA och för förflyttning av skjutskolan i

Rosersberg. Av ytterligare här ej anförda kostnader vill utskottet särskilt

framhålla de extra utgifter som på grund av den långa färdvägen till och

från Stockholm och mellan de båda flygplatserna Bromma och Halmsjön

drabba trafikanterna.

På anförda skäl är utskottet icke berett att nu tillstyrka bitall till Kungl.

Maj:ts förslag.

Beträffande det i motionerna I: 563 och II: 711 åsyftade förslaget att söka

en lösning av storflygplatsfrågan genom en kombination av Bromma och

Barkarby flygplatser vill utskottet anföra följande.

Förslaget innebär att Bromma skulle komma att trafikeras av tunga reaplan

under åtminstone tre år framåt från 1960. Efter vad utskottet inhämtat

har luf tf artsstyrelsens och flygbullerutredningens erinringar mot detta

förslag ur bullersynpunkt grundats på antagandet att reaplanet DC-8 skulle

landa på Bromma med full startvikt, 116 ton. Då avsikten emellertid lär

vara att starta med en vikt av endast 90 ton, blir bullerstörningarna så avsevärt

mycket mindre, att det synes utskottet försvarligt att under en övergångsperiod

medge trafik med flygplan av nämnda typ på Bromma.

Enligt vad utskottet erfarit är det möjligt att på Barkarby bygga ut en

ny huvudbana om 3 300 in. Motionernas förslag att låta en på Bromma utbyggd

huvudbana utgöra kompletterande parallellbana till Barkarby förtjänar

beaktande och utskottet finner det angeläget att barkarbyfältets användbarhet

som civilt flygfält undersökes. Den militära trafikens inverkan

på flygfältets kapacitet bör klarläggas. Då det enligt motionernas förslag

endast kommer att byggas en långbana på Barkarby synas möjligheter finnas,

alt vid en ändrad användning av järvafältet utnyttja stora delar av dessa

obebyggda områden för bebyggelse. Eu prognos om dessa förhållanden torde

av flera skäl vara av behovet påkallad.

I motionerna har vissa jämförelser gjorts mellan kostnaden för en utbyggnad

för halmsjöfältet å den ena sidan och Barkarby å den andra. Motionärernas

utgångspunkt, att halmsjöalternativet bör belastas med kostnaden för

flyttning av Rosersbcrgs skjutskola och för nyförvärv av skjutskola synes

riktig. Likaså finner utskottet det realistiskt att kalkylera med den kostnadsbelastning

som följer av en utbyggd tvärbana på Barkarby för militärflygets

behov. Tillhopa med vissa förstärkningsarbeten på Bromma torde

kostnaden för halmsjöfältet höra uppskattas till (153 -j- 20 -j- 5 -j- 12 -f2

=) 192 milj. kr.

Luftfartsstyrelsen har under hand meddelat att Barkarby försiktigtvis borde

beräknas draga eu utbyggnadskostnad av 160 milj. kr. Jämte föreslagen

utbyggnad av Bromma å 35 milj. kr. skulle motionernas förslag medföra eu

kostnad av 195 milj. kr. Med hänsyn till barkarbyfältets närbelägenhet synes

den obetydliga skillnaden i kostnad enligt utskottets mening vara ctl

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1957

mycket starkt skäl för en undersökning av barkarbyfältets användbarhet för

civil flygtrafik.

I motionerna hänvisas till att många av de frågor som aktualiseras vid en

lltbySSnacl av Barkarby redan varit föremål för vederbörande myndigheters

uppmärksamhet och att åtskilligt utredningsmaterial finnes att tillgå. Utskottet

finner därför anledning antaga att vederbörande myndigheter skola

visa sig vara i stånd att till kommande vårriksdag prestera det underlag som

kan krävas för en bedömning av det i motionerna väckta förslaget.

Skulle detta antagande ej infrias, ansluter sig utskottet till den mening

som framförts i motionerna 1:559 och II: 700. Liksom motionerna 1:563

och II: 711 utgår dessa motioner ifrån att Bromma tills vidare utbyggs för

trafik med DC-8.

Utskottet har beaktat, att den utbyggnad av Bromma som föreslås i motionerna

aktualiserar en omdisponering av den militära övningsverksamheten

på järvafältet. Utskottet erinrar därvid om att man vid en realistisk bedömning

måste räkna med att propositionens förslag inom mindre än fem

år även medför denna konsekvens, som troligen inte kan undvikas vid något

här behandlat förslag. En utbyggnad av Bromma främjar även i hög grad

flygsäkerheten och regulariteten för den trafik som i framtiden kan beräknas

trafikera Bromma. Utbyggnadsplanerna för Bromma är enligt utskottets

mening tillräckligt redovisade och kostnadsberäknade genom tidigare förslag.

Utskottet anser sig därför kunna förorda en utbyggnad av Bromma på

sätt motionärerna föreslagit.

Utskottet har sig bekant, att även andra förslag för ordnande av en storUygP^aIs

finnas, och erinrar härvid om den s. k. bergsprängningskommitténs

förslag.

I en till statsutskottet ingiven skrivelse den 28 november 1957 har bergsprängningskommittén

med hänvisning till en av professor C. H. Johansson

verkställd undersökning, publicerad i Teknisk Tidskrift den 25 april 1957,

framlagt ett annat alternativ.

Professor Johansson har här dragit konsekvenserna av de epokgörande

framsteg inom sprängningstekniken som skett här i landet under de allra

senaste åren och som enligt honom skulle möjliggöra ett snabbt och billigt

genomförande av flygplatsbygge i bergterräng. Fördelarna härav synas uppenbara.

Bägge de av professor Johansson som exempel angivna platserna

Rydbo och Bockholmssundet skulle ge flygplatser med avsevärt gynnsammare

läge i förhållande till Stockholm än Halmsjön.

Från luftfartsstyrelsen har visserligen anförts betänkligheter från militär

synpunkt mot de nämnda platserna, men sådana invändningar kan alltid resas

mot platser i Stockholms närhet. Det bör dessutom påpekas att de svårigheter

som anförts daterar sig till tidigare skede av frågans behandling och

att förhållandena kan ställa sig annorlunda vid förnyad provning.

Enligt vad som uppgivits i anslutning till bergsprängningskommitténs

framställning till statsutskottet kan såväl huvud- som tvärbana i exemplet

Rydbo göras färdiga på 2 år. 2 500 m av huvudbanan, som i första utbygg
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1957

25

nadsstadiet erfordras, kan enligt vad utskottet inhämtat från sakkunnigt håll

göras färdig redan under första hälften av år 1959 om arbetena påbörjas i

juni 1958. Härav framgår att tidsfaktorn även vid beslut vid vårriksdagen

1958 ej skulle vara något problem i bergsprängningsalternativet, eftersom det

i själva verket står mycket längre tid till förfogande.

Kostnaderna ha för rydboalternativet angetts till 173 milj. kr. Professor

Johansson uppger att det är möjligt att omdisponera banorna så att huvudbanan

kommer att falla i NNV—SSO om så av andra skäl skulle vara önskvärt

i stället för vinkelrätt mot denna riktning. En så lagd huvudbana har i

1955 års regionsplan för Stockholms bebyggelse 1990 en motsvarighet i ett

helt bostadsfritt område i banans förlängning såväl norrut som söderut.

Ett uppskjutande av ärendet till vårriksdagen 1958 behöver inte innebära

en sådan fördröjning att de nya reaplanen inte kunna sättas i trafik vid avsedd

tidpunkt. Till vårriksdagen synes också det i propositionen framställda

förslaget om lån till ABA av 65 milj. kr. böra uppskjutas.»

dels ock utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

»I. att riksdagen må, med bifall till motionerna 1: 559 och

II: 706 samt 1:563 och II: 711, samtliga motioner såvitt nu

är i fråga, besluta att uppskjuta behandlingen av förevarande

proposition till 1958 års riksdag;

II. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 559 och

II: 706 samt I: 563 och II: 711, samtliga motioner såvitt nu

är i fråga, besluta att utbyggnad av Bromma flygfält skall

påbörjas i syfte att färdigställa flygfältets huvudbana till

2 500 in längd senast till år 1960;

III. att riksdagen må, med bifall till motionerna 1:563

och II: 711, i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om skyndsam

utredning och förslag till 1958 års vårriksdag om möjligheterna

att utbygga och disponera Barkarby för civil flygtrafik

i den omfattning, som i motionerna förutsättes;

IV. att motionen I: 557, i vad den avser skrivelse till Kungl.

Maj :t, icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.»

2) av herr Gustaf Karlsson.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 6 samt. Nr 183

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1957:400 Skrivelse till Konungen i anledning av riksdagens år 1957 församlade revisorers särskilda berättelse om rikets indelning i län. a1 i texten