Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående fortsatt statsgaranti för exportkredit m. m.

1957-02-26 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1957:39, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående fortsatt statsgaranti för exportkredit m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 39 år 1957

1

Nr 39

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående

fortsatt statsgaranti för exportkredit m. m.

(1 :a avd.)

I propositionen nr 41 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 3 januari 1957, föreslagit

riksdagen medgiva, att svenska staten må intill utgången av budgetåret

1959/60 åtaga sig betalningsansvar i form av statsgaranti för exportkredit

till ett belopp av högst 300 miljoner kronor, varav för lagerhållning av svenska

exportvaror utomlands samt för finansieringsgarantier, avseende produktion

för export, tillhopa högst 100 miljoner kronor; i de angivna högsta

beloppen skall inräknas summorna av de till och med den 30 juni 1957 beviljade

garantierna.

När systemet med statliga exportkreditgarantier tillkom år 1933 var det

primära ändamålet att genom stimulans åt exporten främja sysselsättningen

inom landet. Senare har garantigivningen utnyttjats för handelsoch

valutapolitiska syften och i vissa avseenden modifierats med hänsyn

till bl. a. önskemålen att öka exporten på hårdvalutamarknaderna. För närvarande

innebär möjligheten att erhålla statlig exportkreditgaranti väsentligen

ett allmänt stöd åt exportnäringarna, vilkas förmåga att hävda sig i

den hårdnande konkurrensen på utlandsmarknaderna därigenom stärkes.

Av särskild betydelse kan detta vara då det gäller att vinna insteg eller behålla

en redan uppnådd position på vissa mera svårbearbetade marknader.

Det av riksdagen senast år 1954 givna bemyndigandet att meddela exportkreditgaranti

upphör att gälla med utgången av innevarande budgetår. Exportkreditnämnden

har hemställt, att dylikt bemyndigande utverkas för

ytterligare en treårsperiod. Någon ändring av nu gällande bestämmelser

för garantigivningen har nämnden inte funnit behövlig. Bestämmelserna är

nämligen enligt nämndens mening tillräckligt vida för att exportindustriens

skiftande behov av garanti skall kunna tillgodoses.

Någon erinran mot en förlängning av riksdagsbemyndigandets giltighetstid

har inte framkommit vid remissbehandlingen av nämndens förslag. De

instanser, som företräder näringslivets intressen, har tvärtom vitsordat behovet

av det statliga stöd åt exportnäringarna, som garantigivningen innebär.

I samband härmed har uttalats önskemål om uppmjukning i olika

avseenden av villkoren för garantigivningen. Sålunda har försäkringen av

valutatransferrisk föreslagits skola knytas till eventuellt uppkommande förlust

i stället för, som nu sker, till hela kreditbeloppet. Vidare har erinrats

1 liihang till riksdagens protokoll 1957. G samt. Nr 39

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 39 år 1957

om tidigare önskemål angående en mera generell tillämpning av den liögre

procentsats, 85 procent, som f. n. är förbehållen kreditgaranti vid export,

vilken är särskilt önskvärd ur valutasynpunkt. Vissa önskemål avser en

sänkning av premienivån; härvid har framhållits bl. a. att en sänkning kunde

ske om garantigivningen fick större omfattning. En välvilligare behandling

ur garantisynpunkt av långfristiga krediter har även ansetts

önskvärd.

I likhet med exportkreditnämnden och samtliga remissinstanser anser

departementschefen, att fortsatt bemyndigande alt meddela statsgaranti för

exportkredit bör utverkas av riksdagen. Bemyndigandet bör liksom det nu

gällande omfatta en treårsperiod och alltså avse budgetåren 1957/58—1959/

60. Någon anledning att ändra det högsta belopp, 300 miljoner kronor, inom

vilket staten må iklädas betalningsansvar, synes departementschefen inte

föreligga. Ej heller är någon jämkning påkallad beträffande det för garanti

vid lagerhållning av svenska varor utomlands och vid finansiering av produktion

för export avsedda högsta beloppet av 100 miljoner kronor.

Önskemålen om uppmjukning av villkoren för garantigivningen synes departementschefen

i allt väsentligt kunna tillgodoses inom ramen för exportkreditnämndens

nuvarande författningsenliga befogenhet. I likhet med

nämnden finner departementschefen därför någon ändring i de nu gällande

bestämmelserna icke vara påkallad. Skulle den skärpta konkurrensen på

exportmarknaderna medföra behov av ökat stöd, kan nämnden inom nyssnämnda

befogenhetsram anpassa sin praxis efter de ändrade förhållandena.

Bl. a. bör enligt departementschefens mening i nu rådande läge nämnden

vara oförhindrad att meddela exportkreditgaranti intill 85 procent av lämnad

kredit eller uppkommande förlust ej endast, då försäljningen kan anses

vara särskilt önskvärd ur valutasynpunkt, utan även om andra särskilda

skäl föreligger. Departementschefen syftar härvid exempelvis på det fall

då ett kraftigare exportstöd är erforderligt för att vinna insteg eller behålla

ställningen på en marknad, där förutsättningarna för den svenska

exporten bedömes gynnsamma på längre sikt. I den mån eu uppmjukning

av exportkreditnämndens praxis bedömes erforderlig, bör den givetvis ske

med nödig försiktighet och med beaktande i varje särskilt fall av den därmed

förenade ökningen av förlustrisken för staten.

Premierna för exportkreditgarantierna har, enligt vad som inhämtats, nyligen

omprövats av nämnden. Därvid har eftersträvats att på ett bättre sätt

än hittills skett avväga premierna mot de faktiska riskerna. Hittills har den

statliga garantien främst kommit att utnyttjas i affärer med förhållandevis

stora kreditrisker. De av vissa remissinstanser berörda s. k. ramgarantierna,

d. v. s. garantier avseende ett företags hela försäljning till visst land

eller vissa länder, synes möjliggöra en gynnsammare fördelning av riskerna

och därmed en sänkning av premienivån. Samma resultat torde kunna

uppnås om nämndens verksamhet utvidgas, under förutsättning dock, att

garantierna i större utsträckning än nu avser krediter, som innebär normala

eller små risker. Nu angivna omständigheter torde redan ha uppmärk
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 39 år 1957

3

sammats av nämnden. Departementschefen förutsätter, att nämnden även

framdeles följer verksamhetens utveckling i dessa hänseenden och fortlöpande

anpassar premiesJtserna till en med hänsyn till risktagandet skälig

nivå. Med anledning av det av kommerskollegium gjorda påpekandet angående

överskottet av nämndens verksamhet framhåller departementschefen,

att det synes riktigt att nämnden har tillgång till en viss medelsreserv för att

kunna möta sina garantiförpliktelser. Behållningen, omkring 15 miljoner

kronor, förefaller i förhållande till förpliktelserna icke orimligt stor.

Det av Kooperativa förbundet föreslagna tillvägagångssättet för snabbare

hemtagning av exportvaluta genom belåning av exportdokument i utländsk

bank kan i och för sig vara möjligt. Huruvida kreditmöjligheter i utlandet

hör utnyttjas på angivet sätt får emellertid i de särskilda fallen bedömas av

vederbörande myndighet ur allmänna valuta- och penningpolitiska synpunkter.

Någon ändring av bestämmelserna angående exportkreditgaranti

torde inte vara behövlig.

Utskottet tillstyrker, att nu gällande bemyndigande att meddela statsgaranti

för exportkredit in. in. förlänges att på oförändrade grunder gälla

intill utgången av budgetåret 1959/60.

Såsom departementschefen framhållit, synas framförda önskemål om

uppmjukning av villkoren för garantigivningen kunna i allt väsentligt tillgodoses

inom ramen för exportkreditnämndens nuvarande författningsenliga

befogenhet. Därest en uppmjukning av exporlkreditnämndens praxis

bedömes erforderlig, bör den givetvis ske med nödig försiktighet och med

beaktande i varje särskilt fall av den därmed förenade ökningen av förlustrisken

för staten. Utskottet delar alltså departementschefens uppfattning

härutinnan. I likhet med departementschefen förutsätter utskottet, att exportkreditnämnden

fortlöpande anpassar premiesatserna till en med hänsyn

till risktagandet skälig nivå.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må medgiva, att svenska staten må intill

utgången av budgetåret 1959/60 åtaga sig betalningsansvar

i form av statsgaranti för exportkredit till ett belopp av

högst 300 miljoner kronor, varav för lagerhållning av svenska

exportvaror utomlands samt för finansieringsgarantier,

avseende produktion för export, tillhopa högst 100 miljoner

kronor; i de angivna högsta beloppen skall inräknas summorna

av de till och med den 30 juni 1957 beviljade garantierna.

Stockholm den 26 februari 1957

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 39 år 1957

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Ohlon, Gillström, Näsström,

Hesselbom, fröken Andersson, herrar Gustaf Andersson, Birger Andersson,

Thun, Pålsson, Holmqvist, Sunne, Lodenius, Söderberg och Jacobsson;

samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,

Malmborg, Thapper, Jansson i Kalix, Persson i Växjö, Staxäng, fröken Elmén,

herrar Rubbestad, Svensson i Alingsås, Gustafsson i Stockholm, Nilsson

i Göingegården, Karlsson i Olofström, Nihlfors och Nelander.

570333 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1957:120 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt statsgaranti för exportkredit m. m. a1 i texten