Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lån till Gotlands läns landsting för utbgggande av lasarettet i Visbg.
1957-03-08 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1957:46, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lån till Gotlands läns landsting för utbgggande av lasarettet i Visbg.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1957
1
Nr 46
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lån
till Gotlands läns landsting för utbgggande av lasarettet
i Visbg.
(3:e avd.)
Kungl. Maj :t har i propositionen nr 68, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 8 februari 1957, föreslagit
riksdagen att dels besluta att statligt stöd må utgå till Gotlands läns landsting
för utbyggande av lasarettet i Visby i enlighet med av departementschefen
angivna grunder, dels ock till Lån till Gotlands läns landsting för
utbyggande av lasarettet i Visby för budgetåret 1957/58 under fonden för
låneunderstöd, inrikesdepartementet, anvisa ett investeringsanslag av
300 000 kronor.
I propositionen redovisas en av särskilt tillkallad utredningsman avgiven
promemoria med förslag rörande vissa sjukvårdsfrågor på Gotland. I fråga
om det närmare innehållet i promemorian samt de däröver avgivna remissyttrandena
får utskottet hänvisa till propositionen s. 8—22.
Departementschefen anför, att Gotlands län intager en särställning bland
landets sjukvårdsområden genom sitt isolerade läge, sitt förhållandevis låga
befolkningstal och sin svaga ekonomiska bärkraft. Till följd av dessa förhållanden
har länets landsting haft stora svårigheter att på ett tillfredsställande
sätt lösa hälso- och sjukvårdsfrågorna på ön. Dessa svårigheter har
redan tidigare uppmärksammats av statsmakterna. Sålunda beslöt 1942 års
riksdag i enlighet med ett i propositionen nr 226/1942 framlagt förslag, att
ett särskilt statsbidrag skulle beviljas landstinget för bl. a. ombyggnad av
tuberkulossjukstugan i Follingbo till sanatorium.
Frågan angående särskilda bestämmelser om statsbidrag till Gotlands
läns landsting berördes ånyo i eu till statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
ställd interpellation vid 1948 års riksdag. I sitt interpellationssvar
uttalade departementschefen, att förhållandena på hälso- och sjukvårdens
område på Gotland icke var tillfredsställande. Anledningen härtill var
främst att söka i länets mycket svaga skatteunderlag, som hindrade landstinget
att bygga ut verksamheten till samma omfattning som inom andra
landstingsområden. Det vore därför icke orimligt, om staten i någon form
trädde emellan för att i särskild ordning bistå landstinget vid lösandet av
öns sjuk vård sproblem. Delta syntes emellertid icke kunna ske utan närmare
utredning.
Rihang till riksdagens protokoll 1957. (i sand. Nr 46
2
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1957
Liknande synpunkter framhölls sedermera av statsutskottet i utlåtande
till 1950 års riksdag över en motion om utredning angående specialsjukvård
på sjukhusen i Stockholm för invånarna på Gotland. Innan staten kunde
påtaga sig särskilda bidragsförpliktelser för den gotländska sjukvården,
borde emellertid enligt utskottet en allsidig prövning av olika länkbara lösningar
ske, varvid möjligheterna till ökat samarbete ej endast med den
civila sjukvården på fastlandet utan även med den militära sjukvården på
Gotland borde undersökas.
Av den föreliggande utredningen framgår, att Gotlands län numera har
vårdplatser till ett antal, som överstiger genomsnittet av platsantalet i landets
sjukvårdsområden. Av de olika specialiteter, som förekommer inom
flertalet områden, saknas i Gotlands län endast obstetrik och gynekologi.
Ökningen av antalet vårdplatser och vårdavdelningar har emellertid icke
åtföljts av en motsvarande förstärkning av lasarettets resurser i övrigt, vilket
— såsom utredningen påvisat — lett till synnerligen otillfredsställande
vårdförhållanden. De alltför stora vårdsalarna, det alltför ringa antalet isoleringsrum
samt de otillräckliga arbets- och mottagningslokalerna motsvarar
ej utvecklingens krav. Det synes uppenbart, att den vid lasarettet bedrivna
sjukvården icke i längden kan ombesörjas ens i nuvarande omfattning,
utan att en betydande upprustning i nämnda avseenden sker. De föreslagna
byggnadsåtgärderna, vars lämplighet vitsordats av fackmyndigheterna,
har icke givit departementschefen anledning till erinran. Genom utbyggnaden
skulle lasarettets sammanlagda platsantal öka från 241 till 295
platser samt tre nya vårdgrenar tillkomma, nämligen obstetrik, gynekologi
samt epidemivård. Samtidigt avses det nuvarande epidemisjukhuset i Visby
om 64 platser tagas i anspråk för kronikervård.
Möjligheterna att lösa sjukvårdsfrågan för Gotland på annat sätt än
genom en utbyggnad av lasarettet i Visby har diskuterats av utredningen.
Ett ianspråktagande av de militära sjukvårdsinrättningarna synes — såsom
utredningen framhållit — möjligt endast i ganska liten utsträckning och
endast beträffande enklare vårdfall. Denna utväg torde därför icke innebära
någon lösning av problemet rörande den kvalificerade sjukvården. Vad
angår ett utvidgat samarbete med sjukvårdshuvudmän på fastlandet förefaller
det ytterst osannolikt, att vårdplatser kan ställas till landstingets förfogande
utöver den specialistvård, som redan förekommer vid hl. a. sjukhusen
i Stockholm. Ur kostnadssynpunkt torde icke heller en sådan utväg
innebära någon väsentlig besparing för landstinget. Bortsett härifrån synes
andra skäl tala för att länets sjukvårdsbehov tillgodoses genom anordnande
av vårdplatser inom länet. Gotlands speciella kommunikationsförhållanden
medför sålunda särskilda problem vid meddelande av sjukvård på fastlandet.
Departementschefen vill i detta sammanhang även understryka vikten
ur försvarssynpunkt av att sjukvården på Gotland har tillräckliga resurser.
Skulle under ett krig förbindelserna mellan Gotland och fastlandet för
-
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1957
3
svåras eller omöjliggöras, är det än mera betydelsefullt, att den gotländska
sjukvården är väl utbyggd redan i fred.
Med hänsyn till det nu sagda ansluter departementschefen sig till uppfattningen,
att en utbyggnad av lasarettet i huvudsaklig överensstämmelse med
av utredningen föreslagna riktlinjer bör komma till stånd.
Det planerade byggnadsföretaget för emellertid med sig betydande kostnader,
vilka preliminärt beräknats till 6 150 000 kronor. Med all säkerhet
skulle ränta och amortering å detta belopp medföra, att en väsentlig höjning
av landstingsskatten på Gotland måste företagas. Utdebiteringen av
landstingsskatt är redan nu den högsta i landet med 4 kronor 90 öre per
skattekrona. Gotland har det svagaste skatteunderlaget bland länen, både
absolut och räknat per invånare. Den alltmer tilltagande utflyttningen av
personer i de arbetsföra åldrarna gör, att skattekraften knappast kan förväntas
öka de närmaste åren. Ett genomförande av byggnadsåtgärderna
skulle säkerligen innebära en så stark ekonomisk påfrestning för landstinget,
att stor risk finns för att desamma icke skulle komma till stånd,
därest ej staten på något sätt lämnar landstinget ekonomiskt stöd.
Utredningen har föreslagit, att erforderligt statligt stöd för ändamålet
lämnas landstinget i form av lån. Förslaget har i princip lämnats
utan erinran av samtliga remissinstanser. För egen del anser departementschefen
sig med hänsyn till föreliggande speciella omständigheter böra tillstyrka,
att landstinget erhåller det av utredningen föreslagna lånet för genomförande
av den åsyftade utbyggnaden av lasarettet. Den beräknade
kostnaden om 6 150 000 kronor anses böra godtagas tills vidare såsom underlag
för ett bestämmande av lånets storlek. Härvid förutsättes att alla de möjligheter
till kostnadsbesparingar tillvaratages, som går att genomföra utan
att syftet med byggnadsföretaget förfelas. I enlighet med vad utredningen
föreslagit finner departementschefen det skäligt, att lånet får utgå med belopp
motsvarande högst 65 procent av 6 150 000 kronor med avdrag för vad
landstinget kan komma att uppbära i statsbidrag för ändamålet — uppskattningsvis
100 000 kronor — samt det bidrag landstinget enligt vad som förordas
i det följande bör lämna till anläggningskostnaderna för den enligt förslag
i propositionen nr 106/1956 beslutade vårdpaviljongen vid S:t Olofs
sjukhus i Visby. Enligt utredningens förslag skulle landstingets andel i kostnaderna
för paviljongen beräknas enligt samma princip som beträffande
lasarettet. Landstinget skulle således bidraga med 35 procent eller 350 000
kronor av det till en miljon kronor beräknade bidragsunderlaget. Detta förslag,
gentemot vilket landstinget icke haft någon erinran, anses böra godtagas.
I enlighet med ifrågavarande beräkningsgrunder skulle landstinget som
lån erhålla ett nettobelopp av (3 997 500 — 100 000 — 350 000) 3 547 500
kronor. Om byggnadskostnaderna blir mindre än 6 150 000 kronor, synes det
böra övervägas om ej viss reduktion av lånebeloppet bör ske. Om det författningsenliga
statsbidraget blir större eller mindre än beräknat, bör vidare
4
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1957
lånebeloppet jämkas i motsvarande grad. Lånet bör fördelas på den till omkring
fyra år uppskattade byggnadstiden. Då byggnadsarbetena icke torde
kunna påbörjas förrän under år 1958, torde det vara tillfyllest att för budgetåret
1957/58 ett belopp av 300 000 kronor anvisas.
Till frågan om ränta och amortering å lånet anser departementschefen sig
icke nu kunna taga slutlig ståndpunkt. Detta anses lämpligen böra ske först
när byggnadsföretaget slutförts och den verkliga byggnadskostnaden kan
överblickas. Det föreslås därför, att lånet får vara ränte- och amorteringsfritt
tills vidare under fem år. Efter denna tid bör — med utgångspunkt från
landstingets då föreliggande ekonomiska förhållanden — frågan om återbetalning
av lånet och ränta å detsamma upptagas till förnyad prövning. I
samband härmed bör även ställning tagas till av landstinget ifrågasatt
statligt bidrag till driften av lasarettet i Visby samt till frågan om bidrag av
landstinget till driften av den beslutade vårdpaviljongen vid S:t Olofs
sjukhus.
Utskottet anser i likhet med både utredningen och departementschefen att
Gotlands isolerade läge, det låga befolkningstalet och den ringa ekonomiska
bärkraften motiverar att staten lämnar ett särskilt ekonomiskt stöd till den
planerade utbyggnaden av lasarettsvården i Visby. Utskottet tillstyrker att
det statliga stödet i enlighet med utredningens förslag, vilket i princip lämnats
utan erinran av samtliga remissinstanser, lämnas landstinget i form av
lån. De föreslagna beräkningsgrunderna för lånet har icke givit utskottet
anledning till annat uttalande än att det, såsom departementschefen anfört,
synes böra övervägas om ej någon reduktion av lånebeloppet kan ske, därest
byggnadskostnaderna skulle bli lägre än beräknat. Med hänsyn till föreliggande
speciella omständigheter anser sig utskottet även böra godta departementschefens
förslag, att lånet tills vidare under fem år får vara ränteoch
amorteringsfritt.
Under åberopande av det anförda får utskottet, som ej heller i övrigt funnit
anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag, hemställa,
att riksdagen må
a) besluta att statligt stöd må utgå till Gotlands läns
landsting för utbyggande av lasarettet i Visby i enlighet med
av departementschefen i statsrådsprotokollet över inrikesärenden
för den 8 februari 1957 angivna grunder;
b) till Lån till Gotlands läns landsting för utbyggande av
lasarettet i Visby för budgetåret 1957/58 under fonden för
låneunderstöd, inrikesdepartementet, anvisa ett investeringsanslag
av 300 000 kronor.
Stockholm den 8 mars 1957
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Statsutskottets utlåtande nr 46 dr 1957
5
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Karl Andersson,
Ohlon, Gillström, Boman, fröken Andersson, herrar Ivar Johansson, Birger
Andersson, Thun, Bergman, Erik Svedberg, Pålsson, Sunne, Elfving och
Söderberg; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,
Malmborg, Petterson i Degerfors, Thapper, Ståhl, Persson i Växjö, Gustafsson
i Stockholm, Nilsson i Göingegården, Karlsson i Olofström, Almgren,
fröken Vinge, herrar Gerhard Nilsson i Gävle, Svensson i Stenkyrka och
fröken Liljedahl.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1957:138 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lån till Gotlands läns landsting för utbyggande av lasarettet i Visby. a1 i texten