Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående pensionsförmånerna för vissa överlantmätare.

1957-03-22 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1957:53, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående pensionsförmånerna för vissa överlantmätare.

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1957

Nr 53

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående pensionsförmånerna

för vissa överlantmätare.

(5:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

Mannerskantz (I: 305) och den andra inom andra kammaren av herr Svensson

i Krokstorp (II: 419), har hemställts, att riksdagen måtte besluta att de

överlantmätare, som avgått med pension under tiden den 1 juli 1948—den

30 juni 1951, måtte i pensionshänseende få tillgodoräkna sig de förmåner,

som tillkomma befattningshavare i lönegrad Ca 37, samt att familj epensionen

efter överlantmätare, som avlidit under samma tid, måtte utgå efter

de för befattningshavare i lönegrad Ca 37 angivna grunderna.

I fråga om motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet hänvisa

till motionen II: 419.

Över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord

framställning, utlåtanden avgivits av lantmäteristyrelsen och statskontoret.

Lantmäteristyrelsen har anfört följande.

Motionärernas upplysningar angående de särskilda pensionsfallen överensstämma

med de uppgifter som föreligga i styrelsen.

Det i motionerna omförmälda årliga arvodet av 1 200 kronor för överlantmätarnas

medverkan i lantbruksnämnderna, vilket arvode sålunda utgjorde

ersättning för nytillkomna arbetsuppgifter, avsågs skola utgå intill dess

överlantmätarnas lönefråga blivit definitivt löst. Med utgångspunkt härifrån

synas, även om arvodet icke helt täckt skillnaden mellan lönegraderna Ca 33

och Ca 37, skäl tala för bifall till motionärernas hemställan. Styrelsen vill vidare

betona att det framställda förslaget får relativt liten räckvidd i ekonomiskt

hänseeende. Kostnadsökningen kan med nu utgående rörliga tillägg

beräknas itill f. n. ca 5 800 kronor för år, varav ungefär 4 600 kronor belöper

på tjänstepensionerna och återstoden på änkepensionerna.

Vissa skäl kunna anföras för retroaktiv tillämpning av de föreslagna pensionsförbättringarna.

Styrelsen anser emellertid — med hänsyn till att frågan

väckts först nu — att den högre pensionen vid bifall till motionärernas

hemställan bör utgå från och med den 1 juli 1957.

Lantmäteristyrelsen får under hänvisning till det sagda tillstyrka bifall

till motionerna.

Statskontoret har anfört följande.

I utlåtande nr 200 punkten 2:o över en vid 1951 års riksdag väckt motion

framhöll statsutskottet bl. a., att principiella skäl talade mot att låta pen
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1957

3

sionen utgå efter en högre lönegrad än soin gällt vid vederbörandes avgång

ur tjänst. Riksdagen delade utskottets mening. I yttrande över berörda motion

uttalade statskontoret bl. a., att den lönereglering, som från och med

den 1 juli 1951 genomfördes för vissa chefsbefattningar, icke föranlett omräkning

av pensionerna för dem, som före sistnämnda dag avgått från sina

befattningar.

Ett biträdande av det i föreliggande motioner väckta yrkandet skulle strida

mot hittills tillämpade pensioneringsgrunder och medföra konsekvenser i

pensionshänseende icke endast för chefstjänstemännens vidkommande utan

även för andra, av lönerevisioner berörda tjänstemannagrupper. Statskontoret

avstyrker därför, att åtgärder vidtagas i syfte att tillmötesgå motionerna.

Utskottet. Det i motionerna framförda yrkandet innebär att pensionsförmånerna

för de överlantmätare, som avgått ur tjänst under tiden 1 juli 1948

—30 juni 1951, skulle bestämmas inte efter den lönegrad, Ca 33, som gällde

för deras tjänster vid tiden för avgången utan efter den lönegrad, Ca 37, som

bestämdes för överlantmätartjänsterna fr. o. in. den 1 juli 1951. Till stöd

för yrkandet anföres bl. a., att den reella uppflyttningen från Ca 33 till Ca 37

finge anses ha inträffat redan 1948 därigenom att överlantmätarna då erhöll

ett särskilt arvode på 1 200 kronor för sin medverkan i lantbruksnämnderna.

Utskottet vill med avseende å frågan om överlantmätarnas reella löneställning

före den 1 juli 1951 framhålla att denna inte kan anses ha motsvarat 37

lönegraden, eftersom — vilket ock lantinäteristyrelsen i remissyttrande över

motionerna framhållit — arvodet på 1 200 kronor inte täckt skillnaden mellan

33 och 37 lönegraderna. Vidare vill utskottet erinra om att delade meningar

kom till uttryck angående överlantmätarnas löneställning i samband

med framläggandet av propositionen 1948: 172; statens lönenämnd uttalade

sig sålunda i detta sammanhang för en placering i lägre lönegrad än 37 lönegraden.

Utskottet har velat påpeka dessa omständigheter för att visa, att

frågan om överlantmätarnas placering i 37 lönegraden inte kan anses ha blivit

slutligt löst förrän fr. o. m. den 1 juli 1951 i samband med den s. k.

byråchefsregleringen och att följaktligen det i motionerna gjorda uttalandet

att deras reella uppflyttning till 37 lönegraden kan anses ha inträffat

redan 1948 inte är alldeles invändningsfritt.

Vad därefter angår huvudfrågan i förevarande ärende, nämligen huruvida

en höjning av lönegradsplaceringen för en viss tjänst bör få retroaktiv verkan

i pensionshänseende för tjänstemän som avgått från tjänsten före lönegradsuppflyttningen,

vill utskottet erinra om att denna fråga tidigare varit

föremål för ståndpunktstagandc (jfr utskottets utlåtanden år 1951 nr 128 s.

35 och nr 200 punkt 2). Därvid har den uppfattningen godtagits att uppflyttningar

i lönegrad inte bör inverka på storleken av pensionerna för dem

som avgått ur tjänst. Ett beslut i enlighet med motionsyrkandet måste därför

medföra konsekvenser.

Även om den nu föreliggande frågan i och för sig berör ett fåtal befattningshavare

och kan synas vara av ringa räckvidd, kan utskottet av princi
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1957

piella skäl inte tillstyrka det föreliggande motionsyrkandet. Utskottet hemställer

fördenskull,

att motionerna I: 305 och II: 419 ej må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 22 mars 1957

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Karl Andersson, Gillström,

Boman, fröken Andersson, herrar Sundelin, Birger Andersson, Thun,

Bergman, Pålsson, Holmqvist, Sunne, Elfving, Mårtensson och fru Svenson;

samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,

Malmborg, Thapper, Ståhl, Staxäng, fröken Elmén, herrar Rubbestad, Svensson

i Alingsås, Gustafsson i Stockholm, Karlsson i Olofström, Andreasson,

Heckscher, Svensson i Kungälv och fröken Liljedahl.

Reservation

av herr Staxäng.

570513 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.