Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om likställighet i princip mellan pensionärer vid av staten övertagna enskilda järnvägar och motsvarande pensionärer vid statens järnvägar.

1957-04-05 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1957:70, Utlåtande i anledning av väckta motioner om likställighet i princip mellan pensionärer vid av staten övertagna enskilda järnvägar och motsvarande pensionärer vid statens järnvägar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 70 år 1957

1

Nr 70

Utlåtande i anledning av väckta motioner om likställighet i princip

mellan pensionärer vid av staten övertagna enskilda

järnvägar och motsvarande pensionärer vid

statens järnvägar.

(5:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

Hesselbom m. fl. (I: 41) och den andra inom andra kammaren av herr Andreasson

m. fl. (II: 38), har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t begär skyndsam utredning och förslag till 1958 års riksdag om likställighet

i princip mellan pensionärer vid av staten övertagna enskilda järnvägar

och motsvarande pensionärer vid statens järnvägar.

Till stöd för ifrågavarande yrkande anförs i motionen II: 38 följande.

Under de senare årens riksdagar har i motioner framförts förslag om likställighet

i princip mellan pensionärer vid av staten övertagna enskilda järnvägar

och motsvarande pensionärer vid statens järnvägar.

Det måste anses vara ett rättvisekrav att denna fråga bringas till en för

berörda parter godtagbar lösning.

De nu ålderstigna pensionärerna vid f. d. enskilda järnvägar är sämre lottade

än de av deras kamrater som kommit i åtnjutande av statens järnvägars

pensioner. Att denna olikhet uppstått har delvis sin förklaring däri att

1939 års principbeslut om förstatligandet av de enskilda järnvägarna fick

sin tillämpning först under åren 1947—1948. Vad pensionärerna vid Bergslagernas

järnvägar beträffar tillkommer också, som framhållits i motion

II: 158 till 1956 års riksdag, att de vid statsövertagandet inte skulle bliva

sämre ställda än pensionärerna vid statens järnvägar. Detta senare var och

är allt fortfarande en allmän uppfattning bland såväl kommunalmän som

järnvägsanställda, även om det tyvärr ej kom med i den skriftliga överenskommelse

som träffades vid försäljningen av Bergslagernas järnvägar.

Såsom i motionerna omnämnes, har vid de senare årens riksdagar — åren

1952, 1953, 1954 och 1956 — motionsvägen framförts förslag om åstadkommande

av principiell likställighet mellan här ifrågavarande pensionärer och

motsvarande pensionärer vid statens järnvägar. Vid två tillfällen — nämligen

i utskottets utlåtanden nr 194 vid 1953 års riksdag och nr 63 vid 1956

års riksdag — har med siffror belysts, hur pensionsvillkoren gestaltat sig

före resp. efter statsövertagandet av de enskilda järnvägarna. Till dessa sifferuppgifter

må här hänvisas. Sedan emellertid Bergslagernas järnvägars

pensionärsförening i en den 27 februari 1957 dagtecknad, till utskottet ingiven

skrivelse riktat viss kritik mot de sålunda lämnade uppgifterna, återges

1 Dihang till riksdagens protokoll 1957. 6 sam/. Nr 70

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 70 år 1957

i tydlighetens intresse här nedan följande inom järnvägsstyrelsen uppgjorda

sammanställning över de förutvarande kassapensionärernas vid Bergslagernas

järnvägar förmåner före resp. omedelbart efter statsövertagandet,

varvid såsom representativa pensionärsgrupper medtagits dels banvakter och

stationskarlar, dels ock lokförare:

1 1

2

3 1

4 1

5

6 1

7 1

8 1

9 1

10 |

u

12

Be-

fatt-

ning

Kassa-

1946

års

»gåvo-

till-

lägg*

S:ma

Om-

räkn.

enl.

K. K.

1947:

657

12 %

rörl.

till- lägg

S:ma

Omräkn. enl. K. br. 18/3 1949

sion,

grund-

belopp

kol.

2 o 3

kol.

5 o 6

Beg.-

und.-

lag

(= 80 %

av

SJ:s

beg.-

und.-

lag)

Slut-

und.-

lag

(= 80 *

av

SJ:s

slut-

und.-

lag)

12 %

rörl

till- lägg

S:ma

av

kol.

8 o

10

S:ma

av

kol. 9

o 10

Ban-

vakt,

Sta-

tions-

karl

1848

608

2 456

2 412

289

2 701

2 964

2 328

355

3 319

2 683,

Lok-

förare

2 928

788

3 716

3 660

439

4 099

4 092

3 456

491

4 583

dock

lägst

2 701

(= kol.

7)

3947,

dock

lägst

4 099

(= kol.

7)

Anm. I K.br. 18/3 1949 föreskrives, att pensionstagare icke vid någon tidpunkt

skall komma i åtnjutande av mindre sammanlagda förmåner än om

pensionsregleringen icke kommit till stånd. Denna garantiregel får, såsom

av sammanställningen framgår, betydelse endast vid bestämmande av pensionens

slutunderlag (kol. 12).

Till belysande av de årliga merkostnader, som ett genomförande av den

åsyftade likställigheten i pensionshänseende skulle komma att medföra för

statsverket, återges här nedan följande från järnvägsstyrelsen erhållna uppgifter

avseende nuläget:

F. d. anställningshavare: Kostnad

Antal Järnvägsföretag kronor:

559 f. d. Bergslagernas järnvägar........................ 593 000

139 f. d. Stockholm—Roslagens järnvägar................ 163 000

1 330 övriga f. d. järnvägsföretag.......................... 1 537 000

2 293 000

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 70 år 1957

3

Efterlevande till f. d. anställningshavare:

487 f. d. Bergslagernas järnvägar........................ 234 000

115 f. d. Stockholm—Roslagens järnvägar................ 66 000

967 övriga f. d. järnvägsföretag.......................... 824 000

1 124 000

Totalkostnaderna för en pensionsreglering enligt de i motionerna angivna

grunderna (inkl. kostnader för rörligt tillägg, f. n. 71 %) skulle alltså f. n.

belöpa sig till i runt tal 3,4 milj. kronor per år. Till jämförelse må meddelas,

att motsvarande totalkostnader avseende tidpunkten den 1 april 1953 av

järnvägsstyrelsen då uppskattades till 3,6 milj. kronor per år. Kostnaderna

är alltså inte nämnvärt lägre f. n. än år 1953.

Utskottet. När frågan om en förbättring av pensionsförmånerna för de pensionärsgrupper

det här gäller nu ånyo motionsvägen förts på tal, må till en

början erinras om innebörden av den pensionsreglering, som beslöts vid 1948

års riksdag. Den innebar för de pensionärer, som avgått ur det enskilda järnvägsföretagets

tjänst före statsövertagandet, att tjänste- och familjepensionerna

—- de s. k. kassapensionerna — bringades att motsvara 80 procent av

pensionerna till motsvarande f. d. statliga anställningshavare. Pensionsregleringen

byggde på ett av järnvägsstyrelsen framlagt förslag, som accepterats

av svenska järnvägsmannaförbundet. De gamla kassapensionerna hade

— i åtskilliga fall betydligt — understigit de nya; billighetsskäl hade emellertid

ansetts tala för en pensionsreglering enligt järnvägsstyrelsens linje.

Riksdagen underströk särskilt, att några rättsliga förpliktelser gentemot de

pensionärer, som avgått före statsövertagandet, samt deras efterlevande över

huvud taget inte åvilade staten; pensionsregleringen karakteriserades i stället

som ett statligt inskridande av humanitära bevekelsegrunder.

Såsom utskottet vid tidigare tillfällen haft anledning framhålla, bör grundvalarna

för 1948 års riksdagsbeslut inte i efterhand rubbas med mindre nya

omständigheter tillkommit som skulle kunna motivera ett ändrat ståndpunktstagande.

Utskottet hyser alltjämt den uppfattningen, att några sådana

nya omständigheter inte påvisats. 1948 års pensionsreglering innebar enligt

utskottets mening en godtagbar lösning av pensionsfrågan. Härvidlag hänvisar

utskottet till det i utskottets utlåtanden nr 194 vid 1953 års riksdag

och nr 63 vid 1956 års riksdag förebragta siffermaterialet och, vad särskilt

Bergslagernas järnvägars pensionärer beträffar, till den ovan intagna sifferuppställningen.

I detta sammanhang finner utskottet det angeläget fastslå, att den i Bergslagernas

järnvägars pensionärsförenings skrivelse av den 27 februari 1957

framförda kritiken mot det av utskottet tidigare, på grundval av uppgifter

från järnvägsstyrelsen förebragta jämförelsematerialet icke äger fog för sig.

I skrivelsen göres exempelvis gällande, att skillnaden mellan pensionsförmånerna

i stationskarlsgruppen före resp. efter statsövertagandet av Bergsla
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 70 år 1957

gernas järnvägar utgjort icke 1 116 kronor utan endast 200 kronor. Såsom av

fjolårets siff er jämförelse och även av den ovan redovisade framgår, utgör

emellertid skillnadsbeloppet just 1 116 kronor (ökning från 1 848 kronor till

2 964 kronor), därest — såsom uttryckligen angivits — jämförelse göres mellan

kassapensionens grundbelopp och den nya pensionens grundbelopp. En

jämförelse mellan de sammanlagda pensionsförmånerna i stationskarlsgruppen

före resp. efter statsövertagandet visar följande. De sammanlagda förmånerna

före statsövertagandet utgjorde (1 848 + 608=) 2 456 kronor; efter

omräkning enligt kungörelsen 1947:657 utgjorde de 2 701 kronor; motsvarande

förmåner efter omräkning enligt kungl. brevet den 18 mars 1949 utgjorde

i begynnelseunderlag 3 319 kronor och i slutunderlag 2 683 kronor,

vilket sistnämnda belopp emellertid enligt den s. k. garantiregeln uppräknades

till nyssnämnda 2 701 kronor. Vid en dylik jämförelse bör enligt utskottets

mening mot varandra ställas å ena sidan de sammanlagda kassapensionsförmånerna

och å andra sidan den nya pensionens begynnelseunderlag,

inte dess slutunderlag; det sistnämnda är ju avvägt med hänsyn till folkpensionen

och tillämpas för praktiskt taget alla pensionärsgrupper. Att vid jämförelsen

mellan pensionsförmånerna före och efter förstatligandet av Bergslagernas

järnvägar den 1 juli 1948 bör räknas med de under 1946 från järnvägsföretaget

utbetalda tillfälliga bidragen och inte, såsom pensionärsföreningen

gör, med de högre tillskott till grundpensionen, som företaget år

1947 beviljade sin personal, har utskottet redan i fjol haft anledning att särskilt

understryka. Den år 1948 träffade överenskommelsen om statsövertagandet

byggde nämligen på förutsättningen, att 1946 års förmåner skulle

bilda utgångspunkt för pensionsregleringen. Det av pensionärsföreningen

härvidlag förda resonemanget faller helt utom ramen för den skriftligen träffade

uppgörelsen.

Såsom framgår av de i det föregående lämnade uppgifterna skulle en pensionsreglering

efter de i motionerna angivna riktlinjerna draga en årlig kostnadsökning

av omkring 3,4 milj. kronor. Motsvarande siffra utgjorde den 1

april 1953 3,6 milj. kronor.

Under hänvisning till det anförda finner sig utskottet böra avstyrka motionärernas

förslag om att riksdagen hos Kungl. Maj :t skulle hemställa om

skyndsam utredning och förslag till 1958 års riksdag i syfte att åstadkomma

likställighet i pensionshänseende mellan de här ifrågavarande pensionärsgrupperna

och motsvarande pensionärer vid statens järnvägar.

Utskottet hemställer,

att motionerna 1:41 och 11:38 icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 april 1957

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 70 år 1957

5

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Karl Andersson, Gillström,

Boman, Hesselbom, fröken Andersson, herrar Sundelin, Birger Andersson,

Thun, Holmqvist, Sunne, Rikard Svensson, Söderberg, Nils Theodor

Larsson och Bengtson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,

Petterson i Degerfors, Thapper, Ståhl, Staxäng, fröken Elmén, herrar Gustafsson

i Stockholm, Karlsson i Olofström, Gustafsson i Skellefteå, Almgren,

Andreasson, Nelander och Svensson i Stenkyrka.

Reservation

av herrar Karl Andersson, Hesselbom, Sunne, Thapper, Ståhl, fröken Elmén,

herrar Andreasson och Nelander, vilka ansett att utskottet med hänvisning

till innehållet i motionerna I: 41 och II: 38 bort hemställa,

att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 41 och II:

38, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning

och förslag till 1958 års riksdag om likställighet i

princip mellan pensionärer vid av staten övertagna enskilda

järnvägar och motsvarande pensionärer vid statens järnvägar.

670618 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.