Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Europarådets rådgivande församling år 1956 och 1957 vid dess åttonde ordinarie möte fattade beslut.

1957-05-09 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

UU 1957:6, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Europarådets rådgivande församling år 1956 och 1957 vid dess åttonde ordinarie möte fattade beslut.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 6—8

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1957

1

Nr 6

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition

med anhållan om riksdagens yttrande angående

vissa av Europarådets rådgivande församling år

1956 och 1957 vid dess åttonde ordinarie möte fattade

beslut.

Genom en den 22 mars 1957 dagtecknad, till utrikesutskottet hänvisad

proposition, nr 145, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden samma

dag, begärt riksdagens yttrande angående vissa av Europarådsförsainlingens

år 19515 och 1957 vid dess åttonde ordinarie möte fattade beslut,

nämligen

resolution (nr 104) om upprättande av en arbetsgrupp med uppgift att

hålla medlemsstaternas parlament i nära kontakt med rådgivande församlingen,

rekommendation (nr 95) om upprättande av en fond för Sydeuropas

ekonomiska utveckling,

rekommendation (nr 101) om europeisk integration och parlamentariska

institutioner,

rekommendation (nr 104) om utarbetande av en europeisk konvention

om sociala och ekonomiska rättigheter,

rekommendation (nr 105) och resolution (nr 112) om Europarådets politik

i ljuset av den senaste internationella händelseutvecklingen, med särskild

tonvikt på en gemensam europeisk politik i förhållande till öststaterna,

resolution (nr 107) om åtgärder för att utverka att politiska fångar i

Östeuropa friges,

rekommendation (nr 117) om rationalisering av det intereuropeiska parlamentariska

arbetet,

rekommendation (nr 130) samt resolutioner (nr 101 och 120) om upprättande

av en europeisk allmän gemensam marknad,

resolutioner (nr 97 och 119) om en europeisk atomenergiorganisation,

rekommendation (nr 132) om läget i Ungern och Mellersta östern,

resolution (nr 113) om läget i Ungern,

resolution (nr 121) om det ungerska revolutionsrådet,

rekommendation (nr 133) om en gemensam europeisk politik.

Texten till besluten torde få återgivas i detta utlåtande.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 5 samt. 1 avd. Nr 0—8

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1957

Rekommendation S5

om upprättande av en fond för Sydeuropas ekonomiska

utveckling

Församlingen,

som noterat föreskrifterna i artikel 1 i Europarådets stadga;

som noterat förslaget i ministerkommitténs särskilda budskap (paragraf

28) den 20 maj 1954 och erinrar om direktiv 57, som antogs av rådgivande

församlingen den 29 maj 1954, vari ekonomiska utskottet instrueras att undersöka

metoderna för att främja den ekonomiska utvecklingen i Grekland,

Italien och Turkiet;

som noterat den viktiga roll, som Marshallplanen spelat vid återuppbyggandet

av den europeiska ekonomien och det värdefulla bistånd, som Förenta

Nationerna och dess organ lämnat för Sydeuropas ekonomiska utveckling;
som

noterat den tioårsplan för ekonomisk utveckling, som utarbetats av

italienska regeringen;

som noterat de rapporter om Grekland, Italien och Turkiet, som utarbetats

av ekonomiska utskottets arbetsgrupp;

som erinrar om rekommendation 91 den 26 oktober 1955 om Sydeuropas

ekonomiska utveckling;

som noterat den av OEEC:s råd den 29 februari 1956 antagna resolutionen

med direktiv för organisationens arbete, enkannerligen paragraf 11;

som noterat konstaterandena och rekommendationerna i den vid elfte mötet

med Förenta Nationernas ekonomiska kommission för Europa framlagda

rapporten från den av kommissionen tillsatta expertgruppen för behandling

av frågan om Sydeuropas ekonomiska utveckling;

som med tillfredsställelse noterat att grekiska och turkiska regeringarna

utarbetat planer för ekonomisk utveckling;

som uttrycker förhoppningen att grekiska och turkiska regeringarna kommer

att i en nära framtid underställa OEEC dessa planer för studium och

åtgärd;

som beaktat att det italienska programmet för ekonomisk utveckling liksom

de senare tillkomna grekiska och turkiska programmen kräver ansenliga

kapitalinvesteringar;

som beaktat att det på grund av ifrågavarande länders ringa kapacitet

per capita i fråga om inkomster och sparande är av väsentlig betydelse för

dessa planers framgångsrika förverkligande att ansenliga mängder kapital

erhålles från utlandet samt att man icke kan vänta sig att erhålla tillräckligt

kapital enbart från privat håll för de erforderliga investeringarna, i synnerhet

i fråga om infrastrukturprojekt;

som tagit i betraktande vilken betydelse det har för den fria demokratiska

världen att Sydeuropas ekonomiska position starkes och de ekonomiska och

sociala villkoren förbättras för befolkningen i Grekland, Italien och Turkiet;

som beaktat att den fria demokratiska världen har ett särskilt ansvar att

bistå dessa länder och ge ett påtagligt bevis på europeisk solidaritet,

rekommenderar ministerkommittén att eu europeisk utvecklingsfond upprättas

för att ställa kapital i form av gåvor ocli/eller lån på lämpliga villkor

till förfogande för utvecklingsprojekt i Grekland, Italien och Turkiet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1957

3

I detta syfte uppmanas ministerkommittén:

a) att hemställa hos medlemsregeringarna, att de lämnar bidrag för upprättande

av en sådan fond, samt vidtar alla erforderliga åtgärder för att

fonden skall komma till stånd;

b) att anmoda OEEC att administrera fonden;

c) att sedermera i samråd med OEEC undersöka möjligheterna att erhålla

Förenta Staternas medverkan, då det gäller att finansiera fondens verksamhet,

enär de europeiska resurserna kan visa sig otillräckliga.

Rekommendation 101

om Europeisk integration och parlamentariska institutioner

Församlingen,

som är angelägen att europeisk parlamentarisk kontroll upprättas över

sådana befogenheter som kan komma att förlänas åt europeiska organisationer,

vilka sålunda skulle vara undandragna kontroll från de nationella

parlamentens sida;

som beaktat den ständiga ökningen av den parlamentariska verksamheten

och det angelägna behovet av dess rationalisering, särskilt vad beträffar den

verksamhet som utövas av de parlamentariska organ, som tillhör de inom

ett vidare fält arbetande institutionerna, i förhållande till de mera begränsade

organisationerna;

som i detta sammanhang fäster ministerkommitténs uppmärksamhet på

möjligheten av att det europeiska atomenergiorgan, som skall upprättas inom

ramen för OEEC, kan komma att utrustas med självständiga befogenheter,

som de nationella parlamenten icke skulle ha någon kontroll över;

som hoppas, likaledes i rationaliseringssyfte, att de medlemsstater som

deltar i konferensen om Euratom och den gemensamma marknaden icke

skall öka antalet europeiska församlingar;

som anser det önskvärt att medlemmar av Kol- och stålunionens församling

eller Euratoms och den gemensamma marknadens församlingar även

ingår i delegationerna vid rådgivande församlingen, så att de är närvarande

då frågor diskuteras inom den vidare ram, som OEEC utgör;

som noterat att dessa mått och steg har vissa konsekvenser i vad avser

samordningen av sekretariaten;

som är besluten att verkställa en noggrann utredning angående hur dessa

principer bör omsättas i praktiken,

rekommenderar ministerkommittén, att de regeringar, som har att fatta

beslut härom, bör tillse att det ej blir något dubbelarbete mellan europeiska

församlingar, samtidigt som de beaktar nödvändigheten av att varje europeisk

institution med egen kompetens förses med ett parlamentariskt organ.

Rekommendation 101

om utarbetande av en europeisk konvention om

sociala och ekonomiska rättigheter

Församlingen,

som anser att den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna

utgör en internationell garanti, som i Europarådets medlemsstater är ett

skydd för de medborgerliga och politiska rättigheter, som proklamerats i den

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1957

allmänna deklarationen om de mänskliga rättigheterna den 10 december

1948;

som anser det önskvärt att upprätta ytterligare ett dokument avsett att

främja eller säkra åtnjutandet av de ekonomiska och sociala rättigheter som

fastställts i sagda deklaration, ävensom i det förslag till konvention om ekonomiska,

sociala och kulturella rättigheter, som utarbetats av Förenta Nationernas

kommission för de mänskliga rättigheterna;

som erinrar om sitt yttrande nr 5/1953, i vilket den stödde förslaget om

att upprätta en europeisk social stadga, som skulle definiera medlemsstaternas

sociala målsättning och vara till ledning för Europarådet i dess framtida

verksamhet på det sociala området;

som noterat att ministerkommittén godkänt förslaget alt upprätta en social

stadga och givit sin sociala expertkommitté i uppdrag att utarbeta en

sådan;

har det av sina vederbörande utskott utarbetade förslaget till europeisk

konvention om sociala och ekonomiska rättigheter under övervägande och

rekommenderar att ministerkomittén:

1. utarbetar en europeisk konvention om sociala och ekonomiska rättigheter

under hänsynstagande till föreliggande textförslag och de iakttagelser

och förslag, som under debatten gjorts i denna fråga; och —

2. för att främja detta syfte — utan dröjsmål utser en särskild representant,

som skall intimt samarbeta med ILO och andra mellanstatliga organisationer

med behörighet på området, ävensom med internationella arbetsgivar-

och arbetarorganisationer och alla andra behöriga organisationer med

konsultativ status.

Rekommendation 105

om Europarådets politik i ljuset av den senaste internationella händelseutvecklingen,

med särskild tonvikt på en gemensam europeisk

politik i förhållande till Öststaterna

Som avslutning på de debatter, som i enlighet med en år 1953 påbörjad

praxis ägt rum vid församlingens möten i april och oktober för behandling

av frågan om Europarådets politik i ljuset av den senaste internationella

händelseutvecklingen, med särskild tonvikt på en gemensam politik i förhållande

till öststaterna;

till svar på resolution (55) 35, i vilken ministerkommittén uppmanade

församlingen »att även fortsättningsvis söka tillse att öst-västproblem behandlas

och diskuteras ur en gemensam europeisk synvinkel»;

övertygad att det internationella läget gör det alltmera nödvändigt för

medlemsstaterna att handla samfällt med risk att Europas vitala intressen

eljest ej kan tillvaratagas;

övertygad att församlingens diskussioner om allmän politik icke kan få

någon verkan, om ministerkommittén ej tillser att de ledande principer som

framgår ur dessa debatter verkligen tillämpas,

rekommenderar församlingen ministerkommittén:

1. att den i första hand genom mera konsekventa åtgärder och genom att

begagna mera adekvata metoder samordnar medlemsstaternas utrikespolitik

och i andra hand formulerar och genomför en gemensam politik i frågor av

vital betydelse för Europa;

2. att den beaktar följande principer, på vilka denna gemensamma europeiska

politik bör grunda sig under nuvarande omständigheter.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1957

5

A. Förbindelserna mellan öst och väst

1. Församlingen konstaterar med beklagande att inga framsteg gjorts sedan

1955 års Genévekonferenser ifråga om de olösta europeiska problemen,

främst då Tysklands återförening. Den erinrar om det fyrmaktsbeslut som

fattades i juli 1955, att »Tysklands återförening genom fria val skall äga

rum i enlighet med det tyska folkets nationella intressen och med beaktande

av Europas säkerhet». Den uppmanar medlemsstaternas regeringar att verka

för en uppgörelse med Sovjetunionen på denna grundval och på villkor,

som icke påverkar maktbalansen i Europa, samtidigt som de gör det möjligt

för Tyskland att bidraga till den kollektiva säkerheten.

Sovjetunionen bör inse att Västeuropas samtliga folk betraktar Tysklands

enhet som ett grundläggande villkor för normala förbindelser mellan öst

och väst.

2. Församlingen välkomnar de tappra uttrycken för den omisskänneliga

önskan hos folken i Central- och Östeuropas länder att vinna självständighet

och frihet och uttrycker sin djupa sympati med offren för förtrycket.

Dessa länders ekonomiska och sociala struktur är deras ensak; men västerns

länder har rätt att begära att folket i dessa länder återfår sin beslutandefrihet,

garanterad genom fria val. Varje annan politik kommer oundvikligen

att leda till ytterligare resningar, vilka Sovjetunionen ej alltid kommer

att kunna dränka i blod.

Församlingen anser att ingenting annat än fullständig självbestämningsrätt

för dessa folk kan åstadkomma en varaktig fred i Central- och Östeuropa,

och det är därför önskvärt att medlemsstaternas regeringar fast vidhåller

denna princip och förfäktar den vid Förenta Nationernas möten. Skulle

allvarliga oroligheter sådana som de just inträffade utbryta, vilka kan väntas

bli ett bot mot freden, är det av alldeles särskild betydelse att de europeiska

regeringarna skyndsamt undersöker, huruvida frågan bör underställas

säkerhetsrådet.

Församlingen uppmanar Europas folk att förklara sig beredda att utveckla

sina traditionella förbindelser på alla områden med folken i Central- och

Östeuropa.

Församlingen erinrar om resolution 27/1954, i vilken ministerkommittén

uttalade sin anslutning till församlingens förtröstan på hela Europas enhet.

3. Församlingen anser att unilaterala begränsningar av väpnade styrkor

och rustningar visserligen kan bidra till en minskning av spänningen, men

de kan ej ersätta en internationell överenskommelse, som är det enda som

kan garantera ömsesidigt förtroende. Församlingen understryker nödvändigheten

av att nå fram till en sådan överenskommelse, som bör täcka både

atomvapen och konventionella vapen samt etablera ett effektivt kontrollsystem.

Samtidigt bör orsakerna till den politiska spänningen elimineras.

Församlingen uppmanar medlemsregeringarna att utan dröjsmål söka

åstadkomma en överenskommelse om kontroll, begränsning och slutligen

förbud mot atom- och vätebombexperiment, vilkas verkningar oroar hela

mänskligheten. Det skulle kunna göra det lättare att nå fram till en slutgiltig

överenskommelse om nedrustning.

B. Förbindelserna med alliansfria stater

Församlingen anser att vissa länder som beslutat hålla sig utanför allianser

icke desto mindre bör inse att de har ett gemensamt intresse med den

västliga världen alt bevara sin frihet och att i det internationella livet upprätthålla

principen om fördrags okränkbarhet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 ur 1957

C. Hjälp till underutvecklade områden

Oberoende av om medel kan friställas genom nedrustning eller ej, bör Västerns

länder förklara sig beredda att lämna bidrag till ett finansiellt och

tekniskt hjälpprogram i stor skala för utveckling av underutvecklade länder.

Denna hjälp, ett tecken på tillgivenhet till mänsklighetens sak, måste lämnas

utan hänsyn till ekonomisk och politisk rivalitet eller fördel och på ett sådant

sätt, att den icke ger upphov till inblandning i mottagarländernas inre

eller yttre frihet. Dessa senare bör i sin tur åtaga sig det elementära ansvaret

att respektera överenskommelser och att använda pengarna på rätt sätt.

Hjälp erfordras på tre områden: underutvecklade områden inom Europa,

länder i andra världsdelar, där europeiska stater har särskilda förpliktelser,

och självständiga länder.

Församlingen anser dessutom, att en särskild undersökning bör göras av

problemet i sin helhet
-

Rekommendation 117

om rationalisering av det intereuropeiska parlamentariska arbetet

Församlingen,

som anser "att ombuden redan har stora svårigheter att bevista möten med

de tre europeiska församlingarna samt dessas utskott och samtidigt fullgöra

sina förpliktelser mot sina nationella parlament;

som emellertid anser att den personliga förbindelselänk, som etablerats

genom att ett visst antal ombud deltar i alla tre församlingarna, är av stort

värde genom att förhindra dubbelarbete och skänka det minimum av sammanhållning,

som är nödvändigt för att de europeiska parlamentariska institutionerna

skall kunna utvecklas;

som anser att upprättandet av en fjärde europeisk församling skulle skapa

förvirring, medföra ökade kostnader, splittra ansträngningarna och bli hårt

kritiserat av allmänna opinionen samt på så sätt hejda Europatankens frammarsch,

rekommenderar att ministerkommittén:

1. föreslår medlemmarna i Euratom och den gemensamma marknaden:

1. att de förkastar varje förslag om att upprätta en fjärde europeisk församling;
II.

att — därest den parlamentariska kontrollen av Euratom och den gemensamma

marknaden anförtros åt Kol- och stålunionens församling

medlemskapet i denna församling bör utökas och suppleanter kunna utses;

III. att de tillser att åtminstone halva antalet medlemmar av Kol- och stålunionens

utökade församling — de må vara ombud eller suppleanter — också

är medlemmar av Europarådets rådgivande församling;

2. ger artikel 25 c i stadgan följande ändrade lydelse: »Varje ombud må

ha en suppleant. Han må även ha ytterligare en suppleant. Suppleanten äger

i ombudets frånvaro taga säte. ..» (som förut). Detta kommer att göra det

möjligt för de medlemmar av Kol- och stålunionens utvidgade församling,

som jämväl är medlemmar av rådgivande församlingen, att delta i eu del av

den sistnämnda församlingens arbete;

3. uppmanar medlemsländerna att förelägga OEEC:s ministerråd förslag

om att rådgivande församlingen skall få befogenhet att vid särskilda möten

med deltagande av schweiziska och portugisiska parlamentariker granska

verksamheten inom OEEC, ävensom inom frihandelsområdet (under eller

utanför OEEC:s auspicier) i förhållande till den gemensamma marknaden.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1957

7

Rekommendation 130

om upprättande av en europeisk allmän gemensam marknad

Församlingen,

som erinrar om sin resolution 101, i vilken den välkomnade OEEC:s undersökning

av möjligheterna att upprätta ett frihandelsområde omkring de

sex staternas föreslagna tullunion samt uttryckte förhoppningen att så

många av Europarådets medlemsstater som möjligt skulle ansluta sig till ett

sådant frihandelsområde, om de icke fann det möjligt att ingå i den föreslagna

tullunionen;

som noterat den av brittiska regeringen uttryckta önskan att, vad Storbritannien

anginge, ett sådant frihandelsområde icke skall omfatta livsmedel,

fodermedel, drycker eller tobak;

som noterat att dessa varor spelar en viktig roll i den intereuropeiska handeln

och har en särskild betydelse för vissa OEEC-staters ekonomi;

som anser att det följaktligen skulle göra det synnerligen svårt för vissa

medlemsstater att ansluta sig till frihandelsområdet, om denna sektor av

handeln helt uteslötes;

fullt medveten om att det är ofrånkomligen nödvändigt för Storbritannien

att bibehålla sina ekonomiska förbindelser med samväldesländerna,

rekommenderar att ministerkommittén låter utreda på vad sätt liberaliseringen

av handeln mellan Europas länder skall kunna fortskrida utefter

linjer, som gör det möjligt för medlemsländerna att deltaga till ömsesidig

fördel för alla sektorer av deras ekonomi, och i synnerhet undersöker på vad

sätt de länder som exporterar jordbruksprodukter skall kunna utöka sina

marknader i importländerna; samt

uppmanar ministerkommittén att till församlingens nästa möte avge rapport

om vilka åtgärder den kunnat vidtaga med anledning av denna rekommendation.

Rekommendation 132

om läget i Ungern och Mellersta Östern

Församlingen,

I

som studerat händelseutvecklingen i Ungern;

som ger sin hyllning åt det ungerska folkets tappra motstånd, som visat

världen att det politiska system som påtvingats detta folk ej förmått undertrycka

människans djupa frihetslängian;

som anser att ansvaret för det brutala undertryckandet av det ungerska

iolket helt faller på Sovjetunionens ledning, som visat sig besluten att fortsätta

sitt tyranniska välde. Den har därvid ej ens tvekat att ta till vapenmakt

emot och deportera arbetare, som önskar bli fria från politiskt och ekonomiskt

förtryck och skörda frukterna av ett folks kamp under ett århundrade

för politisk frihet och .socialt framåtskridande;

som förklarar sig stödja medlemsstaternas ansträngningar i syfte att Förenta

Nationernas resolutioner skall lända till efterrättelse i Ungern;

som anser att ytterligare åtgärder hör vidtagas, enär Europarådet har ett

särskilt ansvar för vad som händer i Central- och Östeuropa.

A. rekommenderar att ministerkommittén:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1957

1. uppmanar medlemsländerna att icke förtröttas i sina ansträngningar att

få Förenta Nationernas beslut respekterade, i synnerhet de beslut som kräver
—

evakuering av de sovjetiska trupperna från Ungern i enlighet med

Sovjetunionens eget erbjudande den 30 oktober 1956;

— repatriering av ungerska medborgare, som deporterats av sovjetstyrkorna

eller berövats sin personliga frihet av politiska skäl;

— återställande av Ungerns politiska oberoende och upprättande av en

regering som åtnjuter folkets stöd;

2. erkänner det särskilda ansvar, som åvilar Europarådets organ i fråga

om händelserna i Ungern samt i Central- och Östeuropa i allmänhet, och

följaktligen beslutar att samförstånd om medlemsstaternas politik gentemot

denna del av Europa bör nås i Europarådet såsom en första praktisk tillämpning

av den princip om en gemensam europeisk politik, som nedlagts i ministerkommitténs

resolution (56) 23, samt gör detta beslut verksamt genom

följande förberedande åtgärder:

a) uppdra åt generalsekreteraren att upprätta en särskild avdelning för

frågor rörande Central- och Östeuropa med uppgift att utarbeta förslag att

underställas ministerkommittén och församlingen rörande tillämpningen av

en gemensam europeisk politik gentemot denna del av Europa;

b) erbjuda det ungerska folket och varje annat folk i Central- och Östeuropa,

som så önskar, omedelbar hjälp för att lindra befolkningens nöd.

Denna hjälp bör lämnas i Europarådets namn och under dess eller Internationella

Röda Korsets kontroll;

B. uppmanar medlemsländerna:

1. att förklara sig beredda att kollektivt erkänna den neutrala status, som

något folk i Central- eller Österuropa skulle vilja införa;

2. att i samförstånd med Förenta Staterna och Canada underrätta Sovjetunionen

om att man i väster städse är beredd att förhandla om upprättande

av ett säkerhetssystem, vilket — samtidigt som det ger Sovjetunionen legitima

garantier och ej modifierar maktbalansen i Europa — förutser sovjettruppernas

tillbakadragande från Central- och Östeuropa samt återställer alla

de berörda folkens suveränitet;

3. att fästa Sovjetunionens uppmärksamhet på det fredshot, som Tysklands

fortsatta delning utgör;

II

som studerat händelseutvecklingen i Mellersta Östern;

som bekräftar sin resolution 112 den 28 oktober 1956 och noterar president

Eisenhowers budskap den 5 januari 1957;

som anser att närvaron av en internationell styrka i detta område kan

vara ägnad att skapa förhållanden som är nödvändiga för en fredlig lösning

av de problem, som har avseende på rätten att existera och på de berörda

ländernas självständighet samt på internationell rättvisa,

rekommenderar att ministerkommittén uppmanar medlemsländerna:

a) att söka få till stånd en gemensam politik i Mellersta Östern för att

— i samförstånd med Förenta Staterna och varje annan stat som kan medverka

därtill — säkra en varaktig fred, främja den ekonomiska utvecklingen

i området och framför allt skänka ifrågavarande länder en garanti

ej blott mot sovjetrysk aggression utan även mot varje inbördes konflikt,

exempelvis ett återupptagande av krigshandlingarna mellan arabstaterna

och Israel;

b) att med begagnande av den procedur, som fastställts i ministerkommitténs

resolution (54) 16, samfällt i Förenta Nationerna begära att den internationella

styrkan skall kvarstanna i området tills:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1957

9

1. Suezkanalen upprensats,

2. ett system upprättats, som garanterar alla slater navigationsfrihet i

Suezkanalen,

3. ett fredsfördrag ingåtts mellan arabstaterna och Israel.

Rekommendation 133

om en gemensam europeisk politik

Församlingen,

som konstaterat att den internationella händelseutvecklingen ånyo bekräftat

hur nödvändigt det är att Europa, inom den västliga gemenskapen

och Förenta Nationerna, blir en enad styrka på det moraliska, politiska och

ekonomiska planet,

rekommenderar att ministerkommittén vidtar följande åtgärder:

1. uppmanar medlemsregeringarna att utan dröjsmål besvara den hemställan,

som kommittén riktat till dem i resolution (56) 23 att överväga de

i rekommendation 105 nedlagda principerna i syfte att nå fram till en gemensam

europeisk politik;

2. på grundval av dessa svar fastställer en konkret och effektiv procedur

för samordning av medlemsstaternas utrikespolitik som en förberedelse till

utarbetandet av en gemensam politik;

3. i enlighet med artikel 1 i stadgan underställer församlingen förslag

syftande till att upprätta politiska organ för den europeiska gemenskapen

under hänsynstagande till de organisationer som redan finns eller håller på

att sättas upp, såsom Kol- och stålunionen, Euratom och den gemensamma

marknaden.

Resolution 97

om en europeisk atomenergiorganisation

Församlingen,

som erinrar om sin resolution 89 innehållande de principer som bör vara

vägledande för medlemsstaternas åtgärder på atomenergiens område;

som välkomnar det arbete som på detta område utföres av OEEC och Messinakonferensens

mellanstatliga kommitté.

A

som anser att OEEC:s och den mellanstatliga kommitténs syflen icke är

oförenliga,

1. uppmanar OEEC:s medlemsländer att driva det inom denna organisation

förutsedda samarbetet så långt som möjligt;

2. uppmanar de länder som deltar i den mellanstatliga kommittén att,

som ett led i en ekonomisk integration, utan dröjsmål upprätta en europeisk

atomenergiorganisation i enlighet med principerna i resolutionen 89.

B

1. uppmanar alla berörda parter att utan dröjsmål göra gemensamma

arrangemang, varigenom största möjliga samband vidmakthålles mellan

OEEC:s och den mellanstatliga kommitténs arbete och varigenom ett så

nära samarbete som möjligt etableras dem emellan, med särskild hänsyn

tagen till säkerhetsintresset;

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1957

2. uppmanar enträget de sex Messina-staterna att låta de övriga länder

delta i Euratomfördragets utarbetande, som är beredda att godta de grundprinciper

för fördraget, som skall fastställas av de sex utrikesministrarna,

sedan dessa mottagit den mellanstatliga kommitténs rapport;

betonar nödvändigbeten av att Euratom står öppet för full eller partiell

anslutning från alla staters sida;

3. framhåller nödvändigheten av en samordning av de berörda ländernas

lagstiftning i fråga om hälsovård, socialvård, försäkringsväsende, finanser

samt handel och betalningar, i den män antomenergiens utnyttjande beröres

därav;

4. framhåller även angelägenheten av att Euratom infogas i en allmän

gemensam marknad.

Resolution 101

om den europeiska allmänna gemensamma marknaden

A

Församlingen:

1. förklarar sig övertygad att den europeiska ekonomiens effektivitet, stabilitet

och expansion, ävensom dess förmåga att bidra till det ekonomiska

och sociala framåtskridandet i de underutvecklade områdena både i Europa

och i andra världsdelar, kan på ett verksamt sätt ökas genom upprättandet

av en gemensam marknad i Europa;

2. lyckönskar den mellanstatliga kommittén till dess rapport och de sex

Messina-staterna till att de utan dröjsmål godtagit rapporten som grundval

för ett fördrag om upprättande av en gemensam marknad och uppmanar

dessa regeringar att vidtaga de åtgärder som erfordras för att så snart som

möjligt fullfölja arbetet;

3. välkomnar OEECrs initiativ att tillsätta en särskild arbetsgrupp för

att undersöka möjligheterna för en multilateral anslutning till den i Brysselrapporten

förutsedda tullunionen från utanförstående länders sidal och

i synnerhet förslaget att den gemensamma marknadens verkningsområde

skulle kunna vidgas genom att i detta inkludera både tullunionen och — i

form av ett frihandelsområde — de övriga länder, som är beredda att eliminera

sina handelsrestriktioner inbördes och i förhållande till de sex Messina-staterna

utan att likväl samordna sin handelspolitik med tullunionens

gentemot tredje land;

4. uppmanar alla Europarådets medlemsregeringar att begagna alla tillgängliga

medel för att upplysa allmänna opinionen i sina länder om syftet

och innebörden med upprättandet av en gemensam marknad i Europa.

B

Församlingen:

5. uttalar önskemålet att de föreslagna institutionerna organiseras på ett

sådant sätt, att inget dubbelarbete uppstår med andra europeiska institutioner;

och att Europarådet — och i synnerhet rådgivande församlingen — bör

vara sambandsorganet för de olika europeiska institutionerna;

6. uttalar som sin åsikt att det skulle vara till fördel för de länder i

andra världsdelar, som har konstitutionella eller speciella ekonomiska förbindelser

med Brysselstaterna, att tillhöra den gemensamma marknaden.

Det bör därför tillses att de blir representerade eller — där så skulle visa sig

lämpligt — att deras intressen blir tillgodosedda;

s. 11 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1957 11

7. fäster de deltagande regeringarnas uppmärksamhet på de speciella problemen

på jordbrukets område;

8. fäster de deltagande regeringarnas uppmärksamhet på behovet av att

tillse att den gemensamma marknaden ej så småningom får en politisk isolationistisk

inriktning eller övergår till att bli ett protektionistiskt område

till men för Europas ekonomiska och politiska enande.

C

9. uppmanar de medlemsländer som ej deltar i Brysselforhandlmgarna att

allvarligt överväga, hur utsikterna för deras export kommer att gestalta sig,

om de icke deltar i en europeisk gemensam marknad;

10. uppmanar dessa regeringar, ävensom de regeringar som deltar i Brysselförliandlingarna

att överväga, hur de bäst och med minsta möjliga drojsmål

skall kunna avskaffa de återstående restriktionerna på handeln, betalningarna

och migrationen mellan alla Europarådets medlemsstater;

11. uttrycker förhoppningen att så inånga av Europarådets medlemsstater

som möjligt skall kunna ansluta sig antingen till en europeisk tullunion

eller till ett omkring en sådan tullunion upprättat frihandelsomrade och

sålunda ge en ny kraftig impuls åt arbetet på Europas politiska enande.

D

Församlingen:

12. förklarar sig vara för upprättandet av en gemensam marknad, som

även omfattar jordbruket; . ..

13. anser att, vad jordbruket beträffar, den gemensamma marknaden bor

ta hänsyn till dess speciella omständigheter och behov. Det måste undvikas

att resultatet blir ökade skiljaktigheter mellan jordbruksproduktionen i de

olika länderna. I stället bör man — genom att upprätta ett preferenssystem,

"enom utvidgning av marknaderna, genom samordning av produktionsförhållandena

och genom stabilisering av marknaderna — åstadkomma en höjning

av jordbruksbefolkningens levnadsstandard i de deltagande ländernas

14. anser att den gemensamma marknaden skall resultera i god tillgång pa

jordbruksprodukter, uppmuntra produktion av kvalitetsvaror och samtidigt

tillgodose både producenternas krav på skäliga priser och konsumenternas

legitima intressen;

15. anser det vara nödvändigt att samordna den nu gallande laöstittninöen

i de olika länderna;

16 uttrycker önskan att, när den gemensamma marknaden upprattats,

vederbörlig hänsyn skall tagas till det samspel mellan ekonomiska, sociala

och mänskliga faktorer, som är resultatet av att det europeiska jordbruket

består av enheter, som ger levebröd åt hela familjer;

17. anser att en fortlöpande kontakt mellan ansvariga politiker och yikesorganisationer

är särskilt nödvändig med hänsyn till att jordbrukets

problem är av en alldeles sjieciell natur; , ,,

1 18. hoppas alt de länder som upprättar den gemensamma marknaden skall

försöka åstadkomma ett närmande mellan små egna synpunkter och dem,

som anlägges av de med den gemensamma marknaden associerade ländernas

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1957

Resolution 104

om upprättande av en arbetsgrupp med uppgift att hålla medlemsstaternas

parlament i nära kontakt med rådgivande församlingen

Församlingen,

som ånyo förklarar sig besluten att utöva sin rådgivande funktion i ordets

fulla bemärkelse;

som anser att en av de säkraste metoderna att förverkliga detta syfte är

att förbättra och utveckla sina förbindelser med medlemsstaternas parlament;
som

anser att en tillämpning av denna metod innebär, att förbindelserna

skall vara organiska och permanenta,

beslutar följande:

1. En permanent arbetsgrupp skall tillsättas med allmän uppgift att hålla

medlemsstaternas parlament i nära kontakt med rådgivande församlingen.

2. Denna arbetsgrupp skall bestå av sju medlemmar utsedda av församlingens

presidium. Arbetsgruppen skall välja ordförande. Den skall sammanträda

så ofta den anser det önskvärt.

3. Arbetsgruppen skall bland de texter som antagits av församlingen välja

ut vissa för vidare befordran till medlemsstaternas parlament. Där så är

nödvändigt, skall arbetsgruppen avgöra vilka belopp som erfordras för att

översätta, trycka och distribuera de sålunda utvalda texterna.

4. Arbetsgruppen skall varje år ge församlingen en allmän översikt över

vad medlemsstaternas parlament företagit sig med anledning av församlingens

beslut.

5. Efter församlingens möten skall arbetsgruppen bistå medlemsstaternas

delegationer eller de enskilda medlemmarna av dessa delegationer med de

åtgärder de ma önska vidtaga i syfte att underställa respektive parlament

resultaten av församlingens arbete.

6. Arbetsgruppen skall upprätta alla erforderliga kontakter, i synnerhet

med ordförandena i de politiska grupperna, utskottens ordförande och rapportörer

samt företrädare för och sekreterarna i medlemsstaternas delegationer.

°

7. Så snart arbetsgruppen finner det lämpligt, skall den avge rapport till

församlingen om i vilken utsträckning de metoder som fastställts i denna

resolution visat sig tjäna sitt syfte samt framlägga de ytterligare förslag

som må bli behövliga. J 8

Resolution 107

om åtgärder för att utverka att politiska fångar i Östeuropa friges

Församlingen,

som erinrar om att den allmänna deklarationen om de mänskliga rättigheterna

i artikel 3 föreskriver att »var och en har rätt till liv, frihet och personlig

säkerhet» och i artikel 2 fastställer att var och en åtnjuter denna rättighet

»utan åtskillnad av nagot slag exempelvis---på grund av politiska

eller andra åsikter»; *

som \ idare beaktat att artikel 9 i den allmänna deklarationen om de

mänskliga rättigheterna föreskriver att »ingen skall godtyckligt arresteras,

hållas i förvar eller landsförvisas» och att artikel 10 stipulerar att »var och

s. 13 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1957

13

en är berättigad till en rättvis och offentlig rättegång inför en självständig

och opartisk domstol för att fastställa hans rättigheter och skyldigheter

ävensom mot honom riktade anklagelser för brott»;

som uppmärksammat att vissa politiska fångar, företrädesvis kommunister,

som påståtts på ena eller andra sättet ha varit i opposition mot dagens

härskare, försatts i frihet i Östeuropa, inklusive Sovjetunionen,

fäster uppmärksamheten på att ett stort antal icke kommunistiska politiska

fångar, om vilka inga upplysningar kan erhållas, fortfarande måste

antas vara i fängelse;

understryker det beklagansvärda faktum att många av dessa människor

dömdes godtyckligt till långvarigt fängelse eller straffarbete genom administrativa

beslut;

anser att det är mänsklighetens plikt att hemställa att politiska fångar i

Central- och Östeuropa utan dröjsmål friges, vare sig de är kommunister

eller ej;

anmodar sin president att skriva till ordföranden i Sovjetunionens Högsta

Råd liksom till ordförandena i övriga östeuropeiska kommuniststater med

begäran om upplysningar angående de i bifogade förteckning upptagna personernas

öde och uppehållsort och med överlämnande av församlingens hemställan

att politiska fångar utan dröjsmål skall friges;

uppmanar medlemsregeringarna att verka för att denna resolution (och

de bifogade förteckningarna) tas upp till behandling vid Förenta Nationernas

elfte ordinarie möte (1956).

Resolution 112

om Europarådets politik i ljuset av den senaste internationella händelseutvecklingen,

med särskild tonvikt på en gemensam europeisk politik

i förhållande till öststaterna

I

Församlingen:

konstaterar att den hållning, som egyptiska regeringen intagit i frågan om

nationaliseringen av Suezkanalbolaget, är oförenlig med det internationella

samarbetets anda och undergräver det förtroende, som är en nödvändig förutsättning

för goda förbindelser länderna emellan; församlingen fördömer

denna ensidiga och godtyckliga åtgärd, som nödvändigtvis måste ge upphov

till en allvarlig internationell kris. Varje förändring i villkoren för kanalens

skötsel är av alldeles särskilt intresse för västerns länder, som är i sin fulla

rätt att kräva att Egypten skall ställa garantier rörande navigationsfriheten

i kanalen likvärdiga med dem, som lämnas i 1888 års konvention och Suezkanalbolagets

koncessionskontrakt;

anser att det förslag, som antogs av de aderton makterna vid Londonkonferensen,

utgör en rättvis och tjänlig grundval för en fredlig uppgörelse

i tvisten;

uttalar sitt gillande av båda delarna av den fransk-brittiska resolutionen

den 14 oktober 1956 — vars första del antogs enhälligt och vars andra del

antogs av alla säkerhetsrådets medlemmar utom de två kommuniststaterna.

Det system, som skall upprättas enligt de av säkerhetsrådet godkända

principerna, bör innefatta elt internationellt organ, som är förenligt med

den egyptiska statens suveränitet och har befogenhet alt tillse att kanalen

administreras på vederbörligt sätt och att navigationsfriheten respekteras i

lika mån för alla.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år J957

II

Församlingen:

konstaterar att förhållandet mellan Israel och arabstaterna fortsätter att

försämras och att läget utgör ett allvarligt hot mot freden i Mellersta Östern;

anser det vara farligt och orealistiskt att ta ställning till varje enskilt

fredshot i Mellersta Östern för sig utan att beakta läget i sin helhet i detta

område;

uppmanar medlemsregeringarna att samråda för att snarast möjligt enas

om en gemensam politik i vad avser förhållandet mellan staten Israel och

dess arabiska grannar och på så sätt få slut på det rådande krigstillståndet.

III

Församlingen:

konstaterar att tvisten om ön Cypern utgör en allvarlig fara för Europarådsstaternas

samfällda uppträdande, framför allt i Medelhavsområdet;

uppmanar de berörda medlemsländerna att på allt sätt söka samråda och

komma till en uppgörelse snarast möjligt;

ställer sig till regeringarnas förfogande för att lämna sitt bistånd i försöken

att nå en överenskommelse, om detta anses möjligt;

ger presidiet i uppdrag att bringa detta erbjudande till medlemsregeringarnas

kännedom.

IV

Församlingen anser det ofrånkomligt och angeläget att atlantgemenskapen

stärkes inom ramen för NATO-fördraget, vars huvudsyfte är försvaret

av den västliga världen. NATO-rådet borde kunna åvägabringa en permanent

samordning på lång sikt av medlemsländernas utrikespolitik i alla

frågor av gemensamt intresse både inom och utom Atlantpaktens tillämpningsområde.

NATO måste även tillse att artikel 2 i fördraget tillämpas effektivt.

På det psykologiska området borde ansträngningar göras för att folket

i NATO:s medlemsländer skall förstå varandras synpunkter.

Resolution 113

om läget i Ungern

Församlingen,

som är djupt rörd av de ungerska frihetskämparnas tragiska vädjan i radio

— »Vi står i begrepp att do för Ungern och för Europa»,

bekräftar att Ungern liksom Central- och Östeuropas övriga länder från

Östersjön till Svarta havet är en del av Europa och att de fria länder som

är representerade i Europarådet måste anse sig ha ett ansvar för de europeiska

staters framtid, som nu är under sovjetiskt herravälde;

anser att man måste ge ett konkret uttryck för den solidaritet, som Europas

fria folk känner med det heroiska ungerska folket i dess kamp för sin

frihet och nationella tillvaro och för sitt kristna arv;

konstaterar med tillfredsställelse de spontana reaktionerna från den fria

världens folk gentemot Sovjetunionens inblandning i ungrarnas rättigheter

och friheter;

fördömer Sovjetunionens underlåtenhet att rätta sig efter den av Förenta

Nationernas generalförsamling antagna resolution, i vilken Sovjetunionen

uppmanas dra tillbaka sina trupper från Ungern;

s. 15 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1957

15

ser med fasa på och protesterar med kraft mot massarresteringarna och

massdeportationerna till Sovjetunionen av ungerska medborgare; och

uppmanar Europarådets medlemsregeringar:

1. att notera — samt även uppmana Förenta Nationerna att ta kännedom

om — att det f. n. icke finns någon regering i Ungern som representerar

folket;

2. att utöva gemensamma påtryckningar för alt framtvinga att de sovjetiska

trupperna omedelbart dras tillbaka från Ungern och en internationell

polisstyrka under Förenta Nationernas egid sändes dit inom den allra närmaste

framtiden;

3. att göra kraftfulla demarcher hos Sovjetunionens regering så att

a) den upphör med massdeportationerna av ungrare till Sovjetunionen,

vilka tynger på hela mänsklighetens samvete;

b) den tillåter konvojer med livsmedel och läkemedel från väster att obehindrat

komma in i Ungern;

c) den tillåter att de förnödenheter, som sålunda ställts till förfogande,

fördelas utan ovidkommande hänsynstaganden.

Resolution 119

om en europeisk atomenergiorganisation

Församlingen,

I

som med tillfredsställelse konstaterat att förslagen i dess resolution 97

vunnit beaktande i Brysselkonferensens och OEEC:s arbete,

framlägger ytterligare följande två förslag:

1. De medlemsstater som deltar i förhandlingarna inom OEEC och

vid Brysselkonferensen bör — - av politiska skäl — omedelbart gemensamt

låta uppföra en isotopseparalionsanläggning, även om det finns välgrundade

ekonomiska skäl för att uppskjuta ett beslut härom.

2. De bör även — av säkerhetsskäl — låta utarbeta ett absolut tillförlitligt

kontrollsystem och i enlighet härmed åvägabringa en noggrann samordning

dels mellan de kontrollsystem som skall tillämpas av Euratom,

respektive av OEEC:s europeiska atomenergiorgan, dels mellan dessa två

kontrollsystem och det som utarbetats av Förenta Nationernas internationella

atomenergiorgan, dels också mellan den civila kontrollen och den militära

kontroll, som skall utövas av Västeuropeiska unionens organ för rustningskontroll.

II

som konstaterat att inga definitiva förslag bekantgjorts om de institutioner

som förutses för Euratom,

uppmanar ministerrådet som har ansvaret för Brysselkonferensen:

a) att utrusta den i Euratom-fördraget förutsedda europeiska kommissionen

med självständig myndighet och gemensamt ansvar, d. v. s. med verklig

befogenhet alt fatta beslut och vidtaga snabba åtgärder framför allt då det

gäller att övervaka och garantera kontrollen och att organisera den gemensamma

marknaden för atomenergi samt alt leda investeringspolitiken;

b) att göra den europeiska kommissionen ansvarig inför den i rekommendation

117 omnämnda församlingen, vilken bör ha verkliga befogenheter

och framför allt vara behörig att godkänna budgeten, innan den fastställes

av ministerrådet;

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1957

c) att besluta om upprättandet av en ekonomisk och social kommitté, som

skulle representera producenter, arbetare och konsumenter;

d) att upprätta ett protokoll för att etablera så nära förbindelse som möjligt

mellan Euratom och Europarådet.

Resolution 120

om upprättande av en europeisk allmän gemensam marknad

Församlingen,

som anser att frågan om integration av hela eller cn väsentlig del av det

fria Europas territorium bör betraktas som en del av en allmän europeisk

politik, med andra ord, att det är Europas plikt att handla, närhelst dess

intressen står på spel,

1. välkomnar resultatet av OEEC:s utredning, där det konstateras att det

är möjligt att organisera ett frihandelsområde innefattande även den gemensamma

marknad, som skall upprättas av ett antal av dess medlemmar;

2. yrkar på att man söker finna en lösning vad beträffar jordbruket och

industrien, som är tillfredsställande för alla medlemmarna av den gemensamma

marknaden och icke hindrar att ett frihandelsområde senare upprättas;
3.

uttalar sig till förmån för en demokratisk och parlamentarisk kontroll

av den gemensamma marknadens verksamhet på det finansiella, ekonomiska

och sociala området; endast på så sätt kan hela det fria Europa, så som det

organiserats i Europarådet, göra sin stämma hörd, närhest Europas allmänna

intressen står på spel.

Resolution 121

om det ungerska revolutionsrådet

Församlingen,

som önskar ge moraliskt och materiellt stöd åt det Ungerska Revolutionsrådet.

uppmanar ombuden att inom sina respektive parlament ta initiativ till

och främja upprättandet av grupper, som skulle manifestera sitt lands solidaritet

med det ungerska folket genom att organisera politiskt och finansiellt

stöd åt det Ungerska Revolutionsrådet.

Departementschefen har i anslutning till vissa av besluten, nämligen rekommendationerna

105, 132 och 133'' samt resolution 112 anfört följande allmänna

reflexioner beträffande Europarådets roll och inriktningen av dess

verksamhet.

Liksom flera gånger tidigare har församlingen under det gångna året

kraftigt pläderat för en samordning av medlemsregeringarnas allmänna utrikespolitik

som en förberedelse till utarbetandet av en gemensam europeisk

politik. Den har ansett, att utvecklingen under förra hösten gjort det

naturligt och nödvändigt att åstadkomma en sådan samordning, i första

hand i vad avser förhållandet till Östeuropa samt de i Främre Orienten ak
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1957

17

tuella frågorna. Det synes emellertid uppenbart, att vissa av församlingens

förslag faller utanför de i stadgan uppdragna gränserna för Europarådets

verksamhet och dessutom vilar på en orealistisk uppfattning om vad medlemsstaterna

kan vara beredda att acceptera som praktisk politik. Ingen

anledning finns således att tro, att medlemsregeringarna för närvarande

skulle vara villiga att på sätt föreslagits samordna sin allmänna utrikespolitik

eller ens begränsa sin handlingsfrihet genom att förbinda sig till

samråd beträffande vissa grupper av frågor. Härtill kommer att problemen

i Främre Orienten ej tillhör Europarådets geografiska intressesfär.

Tyngdpunkten i Europarådets insats bör enligt stadgan ligga på en utveckling

av samarbetet mellan medlemsstaterna inbördes beträffande konkreta

frågor av ekonomisk, kulturell, social och juridisk karaktär. Viktiga

resultat av detta samarbete har redan uppnåtts, och flera värdefulla uppslag

är föremål för bearbetning. Därutöver synes det inte möta något hinder,

att europeiska parlamentariker får tillfälle att i Europarådet debattera även

vidare aspekter av aktuella problem, som är gemensamma för medlemsstaterna.

Dessa diskussioner må ha sitt värde som ett uttryck för de olika

skiftningarna i den allmänna opinionen i medlemsstaterna men utgör knappast

tjänligt underlag för rekommendationer till regeringarna av allmänpolitiskt

innehåll.

Mot vissa andra beslut, nämligen resolutionerna 107 och 113 gör departementschefen

invändningar av mera formell art. I den förra resolutionen

har församlingen givit sin president i uppdrag att med skrivelse direkt till

ordföranden i Sovjetunionens Högsta Råd liksom till ordförandena i övriga

öststaters lagstiftande församlingar överlämna en hemställan från församlingen,

att politiska fångar utan dröjsmål skall friges. Denna resolution får

anses ligga utanför församlingens befogenheter med hänsyn till att det enligt

art. 13 i stadgan ankommer på ministerkommittén att företräda Europarådet.

Resolution 113 om läget i Ungern antogs av församlingens ständiga utskott

å församlingens vägnar. Det är tvivelaktigt, om utskottet därvid hållit

sig inom gränserna för sin behörighet, vilken normalt endast bör omfatta

frågor av huvudsakligen administrativ art. Det förefaller föga lämpligt

alt acceptera en praxis, enligt vilken utskottet även uttalar sig i viktiga

politiska spörsmål.

I rekommendation 101 om europeisk integration och parlamentariska institutioner

och i rekommendation 117 om rationalisering av det intereuropeiska

parlamentariska arbetet framhåller församlingen betydelsen av det

parlamentariska inslaget i det europeiska samarbetet, samtidigt som den

varnar för de tendenser till dubbelarbete mellan de olika europeiska iörsamlingarna,

som redan kan skönjas. Till dessa synpunkter synes man

på svensk sida kunna ansluta sig. I överensstämmelse härmed bör via Europarådets

församling kontakten mellan parlamentariska kretsar och OEEC

kunna ytterligare förbättras.

2 liihanq till riksdagens protokoll 1957. 5 sand. 1 avd. Nr 6—8

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1957

Utskottet. Vid föredragning inför utskottet ha ytterligare upplysningar

lämnats i de frågor, som berörs i propositionen. Utskottet finner anledning

att även för sin del framhålla, att tyngdpunkten i Europarådets uppgifter

bör i enlighet med stadgan ligga på en utveckling av samarbetet mellan

medlemsstaterna inbördes beträffande konkreta frågor på de ekonomiska,

sociala, kulturella, juridiska och administrativa områdena. På dessa områden

har rådet visat sig kunna göra värdefulla insatser, och det bör särskilt

erinras om, att rådet i nuvarande läge torde kunna lämna viktiga bidrag

till strävandena efter samordning av Västeuropas ekonomi.

Vad beträffar frågan om församlingens behandling av aktuella politiska

problem anser utskottet det vara av värde att debatter i sådana ämnen kunna

äga rum, varvid parlamentariker från medlemsstaterna får tillfälle att

ge uttryck åt meningar i respektive länder. Det torde emellertid kunna finnas

skäl att noga överväga huruvida det kan anses ändamålsenligt att såsom

resultat av en sådan politisk debatt i rekommendationer till medlemsstaternas

regeringar framlägga representanternas, respektive en majoritets

önskemål.

De formella erinringar som departementschefen i övrigt anfört, med utgångspunkt

från vissa åberopade resolutioner, synas baserade på konstitutionella

principer, vilka ej böra lämnas ur sikte.

Utskottet vill slutligen uttala sin anslutning till de principer och konkreta

önskemål, som uttalats i rekommendationerna nr 101 och 117 i avseende å

parlamentariskt inflytande i europeiska organisationer för gemensamma ändamål

samt en rationalisering av det intereuropeiska parlamentariska samarbetet,

för vårt vidkommande självfallet under beaktande av de förutsättningar,

under vilka Sverige anslutit sig till Europarådet. Den i resolution

104 nämnda permanenta arbetsgruppen med uppgift att hålla medlemsstaternas

parlament i nära kontakt med rådgivande församlingen torde på

sitt område hava en viktig uppgift att fylla i sådant hänseende.

Till de övriga i propositionen återgivna besluten finner utskottet icke

anledning till särskilt uttalande föreligga.

Utskottet hemställer,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin

mening giva till känna vad utskottet anfört.

Mot innehållet i detta utlåtande har herrar Hjalmarson och Håstad reserverat

sig.

Stockholm den 9 maj 1957

På utrikesutskottets vägnar:

SVEN EM. OHLON

s. 19 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1957

19

Vid ärendets behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Ohlon, Gustaf Karlsson, Elmgren, Werner

och Sundelin;

från andra kammaren: herrar Ohlin, Hjalmarson, Pettersson i Dahl,

Thapper, Netzén, Håstad och Bengtsson i Halmstad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1957:265 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa av Europarådets rådgivande församling år 1956 och 1957 vid dess åttonde ordinari a1 i texten