Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.

1958-03-27 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1958 A:21, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1958

1

Nr 21

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag om förverkande av alkoholhaltiga drycker

m. m.

Genom en den 28 februari 1958 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 80, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade

förslag till

1) Lag

om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel, vilka påträffas hos

den som uppträder berusad på sätt i 11 kap. 10 § strafflagen sägs, skola

vara förverkade, om ej särskilda skäl äro däremot.

Samma lag vare, om sådana drycker eller berusningsmedel påträffas hos

den som brutit mot 4 § lagen om straff för vissa trafikbrott eller 13 kap.

G § luftfartslagen eller hos någon som medföljt vid tillfället, såframt berusningsmedlen

må antagas hava varit avsedda även för den som begått gärningen.

Medför någon i strid mot gällande bestämmelser rusdrycker vid offentlig

tillställning, skola de ock vara förverkade som i första stycket sägs.

2 §•

Angående beslag av egendom som avses i 1 § skall vad i allmänhet är

stadgat om beslag i brottmål äga motsvarande tillämpning, med följande

avvikelser:

1. Vad i 27 kap. 7 § rättegångsbalken är stadgat om att åtal skall väckas

inom viss tid skall ej gälla i annat fall än då rätten utsatt sådan tid.

2. Väckes ej åtal, prövar åklagaren, huruvida egendomen skall vara förverkad

enligt vad i 1 § sägs. Förordnande därom meddelas skriftligen. Där

ej påföljden förelagts och godkänts i samband med strafföreläggande, äge

1 Bihang till riksdagens protokoll 1.958. 9 samt. 1 avd. Nr 21

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1958

den, från vilken beslaget skett, hos åklagaren anmäla missnöje med förordnandet

inom en månad från det han erhöll del därav. Anmäles missnöje,

har åklagaren att, om ej beslaget finnes böra hävas, väcka talan om egendomens

förverkande. Sker det ej inom en månad från det anmälan gjorts,

skall beslaget gå åter.

3 §.

Med rusdrycker se:n förklarats förverkade enligt denna lag skall förfaras

på sätt i 90 § 2 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen föreskrives.

Annan förverkad egendom skall på lämpligt sätt föryttras eller, om myckenheten

är ringa, bevisligen förstöras.

Belopp, som erhållits vid försäljning av förverkad vara, tillfaller kronan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1959, då lagen den 13 juni 1941

(nr 402) om förverkande i vissa fall av spritdrycker och vin m. m. skall

upphöra att gälla.

2) Lag

angående tillägg till lagen den 27 juli 1954 (nr 579)

om nykterhetsvård

Härigenom förordnas, att i lagen den 27 juli 1954 om nykterhetsvård1

skall, efter rubriken »Särskilda föreskrifter och ansvarsbestämmelser», såsom

63 § införas en ny paragraf av nedan angiven lydelse.

63 §.

Påträffas alkoholhaltiga drycker hos den som är underkastad föreskrift

enligt denna lag om avhållsamhet från bruk av sådana drycker, må dessa

av polisman omhändertagas. Alkoholhaltiga drycker som påträffas hos

eller ankomma till den som är intagen på allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare

må omhändertagas av föreståndaren för anstalten.

Med rusdrycker som omhändertagits enligt första stycket skall förfaras

på sätt i 90 § 2 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen föreskrives. Annan

omhändertagen egendom skall på lämpligt sätt föryttras eller, om myckenheten

är ringa, bevisligen förstöras. Belopp, som erhållits vid försäljning

av omhändertagen vara, tillfaller kronan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1959.

1 Förutvarande 63 § i lagen upphävd genom SFS 1956: 225.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1958 3

Polisdomaren -vid Stockholms rådhusrätt Gösta Berglund har i skrivelse

den 8 februari 1957 hemställt om ändring av den i 2 § lagen den 13 juni 1941

om förverkande i vissa fall av spritdrycker och vin m. m. bestämda tid, inom

vilken åtal skall väckas, sedan beslag enligt lagen verkställts.

Över skrivelsen har efter remiss yttranden avgivits av justitiekanslersämbetet,

riksåklagarämbetet, Svea hovrätt, socialstyrelsen, kontrollstyrelsen,

Stockholms rådhusrätt, rådhusrätterna i Göteborg och Malmö, föreningen

Sveriges stadsdomare samt Svenska nykterhetsvårdsförbundet. Riksåklagarämbetet

har vid sitt yttrande fogat yttranden av statsåklagarna i Stockholm,

Göteborg och Malmö.

Gällande bestämmelser

Enligt 1 § lagen den 13 juni 1941 (nr 402) om förverkande i vissa fall av

spritdrycker och vin m. in. — förverkandelagen — skall, om dylika drycker

eller rusgivande ersättningsmedel därför påträffas hos person, som av polisman

beträdes med fylleri, egendomen av polismannen tagas i beslag. Motsvarande

skall äga tillämpning, om någon med skäl misstänkes för rattfylleri

eller annat brott som avses i 4 § lagen den 28 september 1951 om straff för

vissa trafikbrott, såvitt angår drycker och ersättningsmedel vilka av föraren

medförts å färden för egen räkning eller, ehuru de medförts av annan, kan

antagas ha varit avsedda jämväl för föraren. Äger beslagaren själv anställa

åtal, skall han enligt 2 § första stycket, om han finner beslaget böra bestå,

så snart ske kan väcka talan angående ansvar för brottet. Om han icke själv

äger anställa åtal, skall han ofördröj ligen underrätta vederbörande åklagare

om beslaget, och därvid har denne att pröva huruvida beslaget skall bestå

samt, om beslaget icke häves, väcka talan. Anställes ej åtal inom en månad

från det beslaget ägde rum, skall enligt andra stycket beslaget hävas, om ej

rätten utsatt annan tid. I 3 § förverkandelagen föreskrives, att egendom

som sålunda tagits i beslag skall, därest den åtalade finnes ha begått brottet,

dömas förverkad, såvida ej särskilda omständigheter föranleder till annat.

Med drycker och ersättningsmedel som dömes förverkade skall förfaras

på sätt föreskrives i 90 § 2 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen.

Belopp som erhålles vid föryttring av förverkad vara skall tillfalla kronan.

— Enligt de åberopade föreskrifterna i nyssnämnda förordning skall förbrutna

rusdrycker, därest de är i försäljningsdugligt skick, hembjudas och

försäljas till detalj- eller parlihandelsbolaget för rusdrycker. Om värdet

är så ringa, att det icke kan anses motsvara forslingskostnaderna, skall varan

bevisligen förstöras.

Reformförslag

För polisdomaren Berglunds framställning och de däröver avgivna remissyttrandena

ävensom för eu av Föreningen Sveriges landsfiskaler i skrivelse

den 22 oktober 1957 gjord framställning om ändring av den i förverkandelagen

stadgade åtalsfristen redogöres å s. 6—11 i propositionen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1958

Departementschefen

Vid remiss till lagrådet anförde föredragande departementschefen, statsrådet

Lindell, efter att ha redogjort för den i förverkandelagen stadgade

åtalsfristen å en månad, bl. a. följande:

»I den av polisdomaren i Stockholm gjorda framställning, vars innehåll

i det föregående refererats, har gjorts gällande att nyssnämnda tidsfrist är för

kort. Det har i praktiken ofta visat sig omöjligt för åklagarna att hinna

väcka åtal före fristens utgång. En förklaring härtill är, såsom också antytts

i framställningen, alt en avsevärd del av fylleriförseelserna hegås av

personer, som är intagna på allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare, ocli

i dessa fall ankommer det — enligt 57 § lagen om nykterhetsvård — på

statsåklagaren att efter anstaltsstyrelsens hörande besluta om åtal, en procedur

som endast sällan medhinnes inom loppet av en månad. Även i ett annat

sammanhang, åberopat av föreningen Sveriges landsfiskaler, uppges tiden

vara alltför knapp. Föreningen syftar på det förhållandet att fylleriförseelserna

vanligen avgöres genom strafföreläggande. I dessa fall är det nödvändigt

att föreläggandet icke blott utfärdas utan även godkännes inom en

månad från det beslaget ägde rum.

Nu nämnda omständigheter har medfört att åklagarna i betydande utsträckning

nödgats utnyttja den i lagen givna möjligheten att hos rätten

begära förlängning av enmånadsfristen. Belysande är att enbart i Stockholm

antalet framställningar om sådan förlängning under år 1957 enligt

vad jag inhämtat utgjorde 1 879. Domstolarna kan i allmänhet icke underlåta

att villfara en begäran om utsättande av ny tid.

Under hänvisning till bl. a. nu angivna förhållanden har i polisdomarens

framställning föreslagits sådan ändring i förverkandelagen att åtalstiden

förlänges till sex månader. Även föreningen Sveriges landsfiskaler har uttryckt

önskvärdheten av en lagändring i förevarande hänseende men svnes

närmast luta åt en lösning som innebär att tidsfristen helt upphäves. Behovet

av ändrad lagstiftning har genomgående vitsordats vid remissbehandlingen,

ehuru delade meningar yppats om sättet för lagändringens genomförande.

Det bör understrykas att rättsskipningen då det gäller fylleri och andra

enklare förseelser icke bör tillåtas att draga ut på tiden utan bör utövas så

snabbt som möjligt. Även med beaktande härav har jag av vad i ärendet förekommit

bibragts uppfattningen att den i lagen föreskrivna åtalsfristen är

i knappaste laget. Vid behandlingen av förevarande ärende har emellertid

vissa andra spörsmål avseende här ifrågavarande lagstiftning aktualiserats.

Innan jag går ytterligare in på frågan hur spörsmålet om åtalstiden hör regleras

synes det lämpligt att beröra övriga reformkrav som i sammanhanget

gör sig gällande.

Bland de olika slag av drycker, som enligt lagen skall kunna tagas i beslag,

ingår ej maltdrycker. Vid lagens tillkomst ifrågasattes att göra lagen tilllämplig

på dessa drycker men en sådan utvidgning ansågs ej påkallad. Sa
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1958 5

ken torde emellertid numera befinna sig i ett annat läge, sedan starkölet

blivit fritt att försäljas för normal konsumtion. Starkölet hänföres enligt rusdrycksförsäljningsförordningen,

jämte spritdrycker och vin, till kategorien

rusdrycker. Enligt min mening bör alla slag av rusdrycker, således även

starkölet, omfattas av lagen. Det synes också rimligt att om Öl av klass II

påträffas hos en fyllerist sådan dryck skall kunna tagas i beslag. Utanför

lagen bör däremot, såsom hittills, falla maltdrycker av klass I, d. v. s. lättöl.

Lagen bör enligt min mening ha avseende jämväl å andra berusningsmedel

än rusdrycker och Öl. Missbruk av olika slag av alkoholhaltiga eller icke

alkoholhaltiga ersättningsmedel för rusdrycker förekommer i viss utsträckning.

En person, som berusat sig genom att intaga sådant medel, bör kunna

fråntagas detsamma. Då fråga är om beslag av annat berusningsmedel än

rusdrycker och Öl är dock varsamhet i tillämpningen påkallad. Egendom,

som kan antagas vara avsedd för vederbörandes legitima behov, bör således

icke tagas i beslag.

Lagen bör följaktligen utformas på så sätt att den inbegriper såväl rusdrycker

som annat berusningsmedel. Som nyss nämnts anser jag att även

Öl av klass II bör omfattas av lagen. Sådant Öl hänföres visserligen icke

till rusdryckerna men är ett berusningsmedel.

Lagen tar för närvarande sikte på sådana fall då någon beträdes med

fylleri eller med skäl misstänkes för rattfylleri eller rattonykterhet. Enligt

sin ordalydelse bär lagen emellertid ej avseende på den situationen att någon

uppträder berusad av annat än starka drycker och alltså ej är hemfallen

till ansvar för vanligt fylleri men jämlikt 11 kap. 10 § andra stycket strafflagen

väl till samma straff som för fylleri. Lagen är vidare så avfattad, att

den ej heller torde vara tillämplig, då någon vid förande av motorfordon

är så påverkad av annat berusningsmedel än starka drycker att han ej på

ett betryggande sätt kan föra fordonet. Föraren är i dylikt fall underkastad

samma ansvar som den vilken gör sig skyldig till rattfylleri. Dessa luckor

synes böra utfyllas, så att lagen blir tillämplig i de åsyftade fallen.

Jämväl i ännu ett hänseende synes lagens tillämplighetsområde böra vidgas.

Enligt 16 § andra stycket allmänna ordningsstadgan får rusdrycker ej

förtäras vid offentlig tillställning, som äger rum inomhus eller utomhus

inom inhägnat område, annat än i samband med tillåten utskänkning därav,

såvida ej polismyndigheten av särskilda skäl medger det. Rusdrycker,

som ej får förtäras vid tillställningen, må enligt stadgandet ej heller förvaras

i lokalen eller på platsen, överträdelse av nu angivna förbud är belagd

med bötesstraff. Ordningsstadgan innehåller däremot ej någon bestämmelse

enligt vilken det är möjligt att beslagtaga rusdrycker, som förvaras

i strid med ifrågavarande bestämmelse. Detta synes vara en brist i lagstiftningen.

Det bötesstraff, som utgör enda påföljden vid överträdelse av

förbudet, torde ej vara tillräckligt för att effektivt upprätthålla detsamma.

Tydligt är alt effekten skulle bli avsevärt större om förbudet förknippades

med en möjlighet alt vid överträdelse förklara dryckerna förverkade. Jag

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1958

förordar därför att förevarande lagstiftning kompletteras med en föreskrift,

som öppnar sådan möjlighet.

I 27 § stadgan för allmänna vårdanstalter för alkoholmissbrukare föreskrives

bl. a. att, om till anstalten ankommande försändelse innehåller alkoholhaltig

dryck, försändelsen skall omhändertagas av föreståndaren för anstalten.

I ett remissyttrande har påpekats att denna bestämmelse ej utesluter

möjligheten att föreståndaren kan nödgas utlämna sådan dryck till

intagen i samband med dennes utskrivning från anstalten. Detta är naturligtvis

en högst otillfredsställande ordning. Alkoholhaltiga drycker, som påträffas

hos den som är intagen på vårdanstalt för alkoholmissbrukare, bör

enligt min åsikt få omhändertagas av föreståndaren med befogenhet för

denne att förfara med drycken som om densamma vore förverkad. Jämväl

då någon som är hemfallen åt alkoholmissbruk icke är intagen på anstalt,

kan det ur nykterhetsvårdssynpunkt vara befogat att alkoholhaltiga drycker

får fråntagas honom. Så är framför allt fallet då alkoholmissbrukaren är

underkastad föreskrift enligt lagen om nykterhetsvård om avhållsamliet

från bruk av alkoholhaltiga drycker. I dylikt fall bör polisman äga rätt att

omhändertaga drycken. Bestämmelser av nu angivet innehåll synes böra

införas i lagen om nykterhetsvård.

Vad angår den inledningsvis behandlade frågan om åtalstidens längd i fall

då egendom tagits i beslag enligt förverkandelagen delar jag den från flera

håll framförda uppfattningen att viss tidsfrist ej bör gälla. Har beslag verkställts,

bör åklagaren således icke vara bunden att anställa åtal inom viss

tid. Detta innebär visserligen en avvikelse från bestämmelserna om beslag

i rättegångsbalken men överensstämmer å andra sidan med vad som gäller

enligt rusdrycksförsäljningsförordningen (jfr 90 §). Det bör dock stadgas,

att åtal skall väckas så snart ske kan.

Såsom förutsättning för att beslagtagen egendom skall kunna förklaras

förverkad gäller enligt förverkandelagen, att den misstänkte ställes under

åtal för brottet och att han befinnes skyldig. I sådana fall, då åklagaren anser

sig böra i stället för instämmande till domstol ge den misstänkte straffföreläggande,

kan det förelagda bötesstraffet förenas med föreläggande att

godkänna jämväl förverkandepåföljd. Om däremot åtal icke anställes, äger

åklagaren ej ge föreläggande, avseende enbart förverkande. Eftergives åtal,

t. ex. på grund av stadgandet i 57 § lagen om nykterhetsvård, är åklagaren

förhindrad att yrka förverkande av beslagtagen egendom eller att meddela

strafföreläggande i denna del. Det synes lämpligt att möjlighet öppnas att

i de fall, som med förevarande lag avses, egendom skall kunna förverkas även

då åtal ej väckes. Efter förebild i 17 § 2 mom. lagen om straff för olovlig

varuinförsel torde böra stadgas att, då åtal ej väckes, åklagaren äger meddela

skriftligt förordnande att egendomen i sådant fall skall vara förverkad, såvida

ej inom en månad efter delfåendet den från vilken egendomen tagits i

beslag hos åklagaren anmäler missnöje. Om missnöje anmäles, skall åklagaren,

om ej beslaget anses böra hävas, väcka talan vid domstol med yr
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1958

kande om egendomens förverkande. Väckes ej talan inom en månad, sedan

anmälan gjorts, skall beslaget gå åter.

Med de nu angivna avvikelserna torde i fråga om beslag böra hänvisas

till vad som i allmänhet gäller om beslag i brottmål; bestämmelserna i 27

kap. rättegångsbalken blir därigenom i tillämpliga delar gällande.

De kompletteringar och jämkningar av förverkandelagen, som i det föregående

förordats, är så omfattande, att det synes lämpligt att ersätta densamma

med en helt ny lag i ämnet. I överensstämmelse med vad tidigare

anförts torde i 1 § av lagen få upptagas bestämmelser, som dels anger vilken

egendom som skall vara förverkad dels beskriver i vilka fall detta skall

kunna ske. I 2 § bör stadgas vilka regler som skall gälla om beslag, och i en

avslutande 3 § bör angivas, hur det skall förfaras med förverkad egendom.

Bestämmelser om rätt för anstaltsföreståndare och polisman att i vissa

fall fråntaga alkoholmissbrukare alkoholhaltiga drycker kan lämpligen

upptagas i en ny 63 § i lagen om nykterhetsvård; det stadgande med nämnda

paragrafnummer som upptogs vid lagens tillkomst har utgått genom lag

den 18 maj 1956 (nr 225).

Den nya lagstiftningen torde böra träda i kraft den 1 januari 1959.»

Lagrådet

I det till lagrådet remitterade förslaget till ny förverkandelag, rubricerad

lag om förverkande i vissa fall av rusdrycker m. m., hade egendom, som

skulle vara förverkad i samband med fylleriförseelse eller trafikbrott, betecknats

såsom rusdrycker eller annat berusningsmedel, varmed åsyftades

dels de drycker som i rusdrycksförsäljningsförordningen hänfördes till rusdrycker

— sålunda förutom spritdrycker och vin även starköl — dels ock

Öl av klass II samt andra berusningsmedel än rusdrycker och Öl. Lagrådet

anmärkte att med den föreslagna lydelsen skulle vanligt Öl hänföras till

»annat berusningsmedel», vilket syntes mindre lämpligt med hänsyn till avfattningen

av 11 kap. 10 § strafflagen och 4 § lagen om straff för vissa

trafikbrott ävensom terminologin i lagen om nykterhetsvård. I sistnämnda

lag användes uttrycket alkoholhaltiga drycker såsom gemensam beteckning för

spritdrycker och vin samt maltdrycker av klass II och III. Lagrådet förordade

att i förslaget användes samma beteckning och att förverkandet sålunda

finge avse alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel. För det

fall däremot som innefattade brott mot förbudet i ordningsstadgan att vid

offentlig tillställning medföra rusdrycker skulle förverkanderegeln avse allenast

rusdrycker. Ändringar i enlighet med det anförda förutsatte även en

jämkning av lagförslagets rubrik.

Lagrådet uttalade vidare, under erinran att en straffbestämmelse rörande

onykterhet vid förande av luftfartyg in. in. upptagits i 13 kap. 6 § luftfartslagen,

alt det syntes påkallat alt alkoholhaltiga drycker och andra berusningsmedel

kunde tagas i beslag och förklaras förverkade även i angivna

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1958

fall. Den omständigheten att luftfartslagen måhända ännu icke trätt i kraft

den 1 januari 1959 — då den nu föreslagna lagen skulle träda i tillämpning

— syntes icke böra utgöra hinder mot en sådan utvidgning.

I övrigt har lagrådet beträffande de föreliggande lagförslagen förordat

vissa förtydliganden och förenklingar i författningstexten.

Vad lagrådet förordat har beaktats i propositionen.

Utskottet

Den genom propositionen föreslagna lagen om förverkande av alkoholhaltiga

drycker m. m. är avsedd att träda i stället för nu gällande lag om förverkande

i vissa fall av spritdrycker och vin in. m. Det framlagda förslaget

till ny lagstiftning i detta ämne innehåller flera betydelsefulla utvidgningar

och ändringar i förhållande till gällande rätt. Sålunda skall enligt förslaget,

i motsats till vad som nu gäller, även maltdrycker av klass II och klass III

omfattas av möjligheten till beslag och förverkande. Vidare har tillämplighetsområdet

vidgats till att avse förverkande, förutom vid alla former av

brott mot 11 kap. 10 § strafflagen och 4 § lagen om straff för vissa trafikbrott,

jämväl vid brott mot den i 13 kap. 6 § luftfartslagen upptagna straffbestämmelsen

om onykterhet vid förande av luftfartyg m. m. samt vid överträdelse

av det i allmänna ordningsstadgan meddelade förbudet att vid offentlig

tillställning medföra rusdrycker. Genom förslaget öppnas också möjlighet

att förverka egendom i sådana fall där åtal ej anställes, därvid prövningen

skall ankomma på åklagaren med rätt för den misstänkte att i viss

ordning anmäla missnöje. Den i gällande lag upptagna tidsfristen för åtal,

vilken enligt vad som framgått av förberedelserna till detta lagstiftningsärende

föranlett viss olägenhet i den praktiska tillämpningen, har föreslagits

upphävd.

I propositionen föreslås även ett tillägg till lagen om nykterhetsvård, innebärande

att alkoholhaltiga drycker får omhändertagas, om de påträffas hos

person, som är underkastad föreskrift om avhållsamhet från bruk av sådana

drycker, eller påträffas hos eller ankommer till någon som är intagen på allmän

vårdanstalt för alkoholmissbrukare.

Utskottet finner den genom propositionen föreslagna lagstiftningen ändamålsenlig

och väl avvägd med hänsyn till nuvarande behov av möjligheter

att inskrida med åtgärder mot innehavet av egendom som här avses. Vissa

brister i den gällande ordningen har härigenom blivit avhjälpta samtidigt

som en komplettering ägt rum med hänsyn till viss nytillkommen lagstiftning.

Mot den ordningen att viss tidsfrist för åtal ej längre skall gälla synes

icke kunna riktas någon erinran.

Enligt förslaget skall den nya lagstiftningen träda i kraft den 1 januari

1959. Eftersom emellertid ett starkt behov föreligger att bringa de nya reglerna

i tillämpning snarast möjligt, vill utskottet föreslå att ikraftträdandet

får äga rum redan den 1 juli 1958.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1958

9

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit viss

ändring böra vidtagas i de genom propositionen framlagda

lagförslagen — måtte för sin del antaga dessa med den ändringen

beträffande vart och ett av dem att de i bestämmelserna

om ikraftträdandet intagna orden »den 1 januari 1959»

utbytes mot orden »den 1 juli 1958».

Stockholm den 27 mars 1958

På första lagutskottets vägnar:

OLOV RYLANDER

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Bran ting, Lindblom, Pef Olofsson,

Franzén, Arvidson och Alexanderson; samt

från andra kammaren: herr Rylander, fru Boman, herrar Onsjö, Jacobsson

i Sala, fru Löfqvist, herrar Ågren, Andersson i Storfors och fru

Lidman-Frostenson.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 9 samt. lavd. Nr 21

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1958 A:190 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående lagändringar i syfte att möjliggöra kostnadsfritt tillhandahållande åt politiska partier av s. k. ä s. 10 i texten