Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändrad Igdelse av b § förordningen den 14 maj 1954

1958-02-13 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1958 A:1, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändrad Igdelse av b § förordningen den 14 maj 1954

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1958

1

Nr 1

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till förordning angående ändrad Igdelse av b § förordningen

den 14 maj 1954 (nr 250) om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt

m. m.

Genom en den 13 december 1957 dagtecknad proposition, nr 11 år 1958,

vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har

Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen

fogade förslag till

1) förordning angående ändrad lydelse av 4 § förordningen den 14 maj

1954 (nr 250) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

vistelse å anstalt m. in., samt

2) förordning om ändrad lydelse av 5 § förordningen den 17 juni 1955

(nr 470) angående omreglering av vissa ersättningar av statsmedel i anledning

av olycksfall i arbete m. in.

De vid propositionen fogade förslagen är av följande lydelse.

F örslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 4 § förordningen den 14 maj 1954 (nr 250) om ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt m. m.

Härigenom förordnas, att 4 § förordningen den 14 maj 1954 om ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt m. m.* 1,

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande Igdelse) (Föreslagen Igdelse)

4 §.

Sjukpenning, som enligt denna

förordning skall bestämmas med

tillämpning av lagen om allmän

1 Senaste lydelse, se SFS 1956: 228.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1958. 9 sand. 2 avd. Nr 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1958

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

sjukförsäkring, må ej utgå efter

högre sjuk penning klass än nr 7 i

den i 22 § nämnda lag intagna tabellen.

Vid bestämmande av den skadades årliga arbetsförtjänst skall, med iakttagande

i övrigt av vad i 9 § lagen om yrkesskadeförsäkring är stadgat,

skälig hänsyn tagas till årsinkomsten av förvärvsarbete för en arbetstagare

med samma arbetsförmåga som den skadade och i det yrke denne hade,

då han intogs å häktet, anstalten eller arbetshemmet, eller, om han vid

nämnda tidpunkt icke hade något yrke, till motsvarande inkomst för en med

honom jämförlig arbetstagare å den ort, där han senast arbetat eller haft

sin verksamhet eller huvudsakligen uppehållit sig.

Överstiger den årliga arbetsförtjänsten

femtusen kronor, tages

överskjutande belopp icke i beräkning.

Denna förordning träder i kraft

den 1 juli 1958 men äger icke tilllåmpning

å ersättning, som belöper

å tid dessförinnan.

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 5 § förordningen den 17 juni 1955 (nr 470) angående

omreglering av vissa ersättningar av statsmedel i anledning av olycksfall i arbete

m. m.

Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 17 juni 1955 angående

omreglering av vissa ersättningar av statsmedel i anledning av olycksfall i

arbete in. in. skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

5 §•

Vid omreglering av ersättning Vid omreglering av ersättning

jämlikt förordningarna den 24 mars jämlikt förordningarna den 24 mars

1938 (nr 102 och 103) skall gälla, 1938 (nr 102 och 103) skall gälla,

dels att den årliga arbetsförtjänst att den årliga arbetsförtjänst efter

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1958

(Nuvarande lydelse)

efter vilken ersättningen beräknas,

såvitt avser skada som inträffat under

åren 1941—1948, skall anses

hava utgjort högst tvåtusenfyrahundrasjuttio

kronor och dels att

arbetsförtjänsten ej i något fall må

uppräknas till högre belopp ån femtusen

kronor.

(Föreslagen lydelse)

vilken ersättningen beräknas, såvitt

avser skada som inträffat under

åren 1941—1948, skall anses hava

utgjort högst tvåtusenfyrahundrasjuttio

kronor.

Denna förordning träder i kraft

den 1 juli 1958 men äger icke tilllämpning

å ersättning, som belöper

å tid dessförinnan.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås sådan ändring i 1954 års förordning om ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt in. m.,

att den begränsning av den skadades årliga arbetsförtjänst till 5 000 kronor,

som nu gäller vid beräkning av sjukpenning och livränta, undanröjes. Härigenom

kommer maximigränsen för den årliga arbetsförtjänsten att bli densamma

som enligt yrkesskadeförsäkringslagen, 15 000 kronor. En motsvarande

ändring föreslås i 1955 års omregleringsförordning.

Gällande bestämmelser

Enligt förordningen den li maj 1954 om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under vistelse ä anstalt m. m. (nr 250; ändr. 228/1956)

utgår ersättning av statsmedel, om någon, som är häktad eller intagen å

fångvårds- eller tvångsarbetsanstalt eller vårdas å allmän eller statsunderstödd

enskild vårdanstalt för alkoholmissbrukare eller å arbetshem fullgör

arbete, som förelagts honom jämlikt 41 § socialhjälpslagen eller 72 § barnavårdslagen,

under vistelsen på häktet, anstalten eller arbetshemmet i eller

utom arbete drabbas av skada till följd av olycksfall eller inverkan, som

avses i 6 § lagen om yrkesskadeförsäkring. Med olycksfall under vistelsen

på inrättningen jämställes i viss utsträckning olycksfall vid färd till eller

från inrättningen (1 §). Ersättningen utgår i princip med belopp, som

enligt sjukförsäkrings- och yrkesskadeförsäkringslagarna skulle ha utgått

om skadan omfattats av den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen (2 §)

och bestämmes, utom i ett visst specialfall, av riksförsäkringsanstalten

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr i år 1958

(3 §). Från principen att ersättning utgives enligt vad som gäller vid yrkes*

skada stadgas i 4 § vissa undantag. Sjukpenning, som skall bestämmas

med tillämpning av sjukförsäkringslagen, utgår sålunda icke efter högre

sjukpenningklass än nr 7 i den i 22 § sjukförsäkringslagen intagna tabellen.

Detta innebär, att sjukpenning enligt förordningen under den tid, som motsvarar

samordningstiden, utgår med högst det belopp, som enligt sjukförsäkringslagen

utgives till en arbetstagare med en årsinkomst av tjänst av

5 000 kronor. Vid bestämmande av den skadades årliga arbetsförtjänst

gäller —- med iakttagande i övrigt av vad i 9 § yrkesskadeförsäkringslagen

är stadgat — att skälig hänsyn skall tagas till årsinkomsten av förvärvsarbete

för en arbetstagare med samma arbetsförmåga som den skadade och

i det yrke denne hade, då han intogs å häktet, anstalten eller arbetshemmet,

eller, om han vid nämnda tidpunkt icke hade något yrke, till motsvarande

inkomst för en med honom jämställd arbetstagare å den ort, där han senast

arbetat eller haft sin verksamhet eller huvudsakligen uppehållit sig. överstiger

den årliga arbetsförtjänsten 5 000 kronor, tages överskjutande belopp

icke i beräkning. I detta sammanhang bör nämnas, att den som är försäkrad

i allmän sjukkassa och berättigad till högre sjukhjälp från kassan än enligt

ifrågavarande förordning jämlikt 31 § tredje stycket sjukförsäkringslagen

äger erhålla överskjutande belopp från kassan.

Förordningen den 14 maj 1954 trädde i kraft samtidigt som sjukförsäkrings-

och yrkesskadeförsäkringslagarna, nämligen den 1 januari 1955,

och ersatte förordningarna den 24 mars 1938 om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning

åt tvångsarbetare m. fl. respektive åt fångar m. fl.

(nr 102 och 103; ändr. 655 och 656/1942, 297 och 298/1950 samt 253 och

254/1953). Sistnämnda förordningar äger alltjämt tillämpning på olycksfall

och yrkessjukdomar, som inträffat före den 1 januari 1955. Ersättningen

enligt förordningarna bestämdes i princip enligt reglerna i 1916 års

olycksfallsförsäkringslag. Även i dessa förordningar stadgades en maximigräns

för beräkning av den skadades årliga arbetsförtjänst. Ursprungligen

var denna gräns fastställd till 1 764 kronor, vilket utgjorde samma belopp,

som vid denna tid låg till grund för bestämmande av ersättning till värnpliktiga

i allmänhet, som skadats under militärtjänstgöring. Maximigränsen

höjdes sedermera i anslutning till att dyrtidskompensation tillerkändes

vissa ersättningstagare enligt olycksfallsförsäkringslagen in. fl. författningar

och utgjorde 2 470 kronor i fråga om skadefall enligt 1938 års förordningar

från åren 1941—1948. För senare inträffade skadefall skedde

ytterligare höjning. Sålunda utgjorde maximigränsen 3 600 kronor beträffande

fall från åren 1949—1950 och 4 800 kronor för därefter inträffade fall.

Å en del ersättningar enligt 1938 års förordningar är förordningen den

11 juni 1955 angående omreglering av vissa ersättningar av statsmedel i

anledning av olycksfall i arbete m. m. (nr 470) tillämplig. Vid omreglering

enligt denna förordning skall den tidigare bestämda årliga arbetsförtjänsten

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1958 5

uppräknas enligt vissa i lagen den 17 juni 1955 angående omreglering av

vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för

olycksfall i arbete m. m. (nr 469) angivna regler. Dessa berör ej livräntor

till invalider med lägre invaliditetsgrad än 20 procent. Beträffande ersättning

enligt 1938 års förordningar är föreskrivet, att arbetsförtjänsten ej

får uppräknas till högre belopp än till 5 000 kronor. För andra ersättningar

är motsvarande maximibelopp 7 920 kronor. Särbestämmelsen beträffande

ersättningar enligt 1938 års förordningar är betingad av att maximibeloppet

i 1954 års förordning såsom nämnts är 5 000 kronor.

För jämförelses skull torde härutöver följande böra nämnas om bestämmelser

rörande ersättningar på vissa angränsande områden.

Lagen den 14 maj 1954 om yrkesskadeförsäkring (nr 243; ändr. 399/1955

och 75/1956) stadgar i 9 §, att vid uppskattning av den försäkrades årliga

arbetsförtjänst, vilken ligger till grund vid bestämmande av sjukpenning

och livränta enligt lagen, belopp som överskjuter 15 000 kronor icke skall

tagas i beräkning.

Enligt de vid varje tidpunkt gällande bestämmelserna i lagen den 17 juni

1916 om försäkring för olycksfall i arbete (nr 235), som föregick yrkesskadeförsäkringslagen,

utgjorde maximigränsen för den årliga arbetsförtjänsten,

som togs i betraktande, 3 000 kronor i fråga om skadefall, som

inträffat under åren 1927—1941, 3 900 kronor för skadefall under tiden den

1 januari 1942—den 30 juni 1946, 4 800 kronor för skadefall under tiden

den 1 juli 1946—den 31 december 1948 samt 7 200 kronor för skadefall

under tiden från och med år 1949. Å vissa ersättningar enligt 1916 års

olycksfallsförsäkringslag är den förenämnda lagen den 17 juni 1955 (nr

469) tillämplig.

Förordningen den 2 juni 1950 om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring (militärersättningsförordning) (nr 261;

ändr. 256/1953, 460/1954 och 362/1955) tillerkänner värnpliktiga m. fl.

ersättning för kroppsskada, som ådragits under militärtjänstgöring, efter

i huvudsak samma grunder, som gäller för ersättning jämlikt yrkesskadeförsäkringslagen.

Enligt 9 § militärersättningsförordningen skall sålunda

den årliga arbetsförtjänsten beräknas i överensstämmelse med 9 § yrkesskadeförsäkringslagen;

maximibeloppet är m. a. o. 15 000 kronor. Därjämte

gäller enligt 9 § militärersättningsförordningen, att den årliga arbetsförtjänsten

för den, som ådragit sig skadan under värnpliktstjänstgöring,

liksom i vissa andra fall inte får beräknas till lägre belopp än 5 000 kronor.

Militärersättningsförordningen av 1950 ersatte förordningen den 18 juni

1927 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

m. in. (nr 234), vilken i stort sett anslöt sig till 1916 års olycksfallsförsäkringslag

i avseende på grunderna för bestämmande av ersättningsbeloppens

storlek. Ersättningarna beräknades sålunda efter den skadades

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1958

årliga arbetsförtjänst. För de värnpliktigas vidkommande var emellertid

överensstämmelsen med nämnda lag formell, enär den årliga arbetsförtjänsten

för dem skulle antagas utgöra vissa i förordningen angivna belopp,

oberoende av den civila inkomsten. För värnpliktiga i allmänhet, som skadats

under första tjänstgöring eller repetitionsövning, var arbetsförtjänsten

enligt de bestämmelser, som gällde 1938, bestämd till 1 764 kronor och för

värnpliktiga, som skadats under annan tjänstgöring, till ett något högre

belopp. Å de värnpliktigas ersättningar tillkom sedermera dels procentuella

dyrtidstillägg, dels vissa provisoriska tillägg.

På grund av bestämmelserna i förordningen den 2 juni 1950 angående

omreglering av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring (nr 262; ändr. 257/1953 och 363/1955) omreglerades

bl. a. ersättningarna till värnpliktiga enligt 1927 års militärersättningsförordning

fr. o. m. den 1 juli 1950 efter schematiska grunder. De

enligt förordningen fastställda ersättningsbeloppen har sedermera höjts,

senast med giltighet fr. o. m. år 1956. Vid sistnämnda höjning togs hänsyn

till den samtidigt genomförda omregleringen av ersättningar för äldre

skadefall på grund av olycksfall i arbete m. in. De höjda ersättningarna till

värnpliktiga och deras efterlevande har genom omregleringen i huvudsak

kommit i nivå med omreglerade ersättningar enligt olycksfallsförsäkringslagen

i sådana fall, där den årliga arbetsförtjänsten uppräknats till 7 200

kronor.

Riksförsäkringsanstaltens förslag

Genom ämbetsskrivelse den 25 januari 1957 uppdrog Kungl. Maj :t åt

riksförsäkringsanstalten att verkställa utredning rörande behovet och konsekvenserna

av en höjning av den maximigräns för skadads årliga arbetsförtjänst,

som föreskrives i förordningen den 14 maj 1954 (nr 250) om ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt m. in.,

samt att till Kungl. Maj :t inkomma med det förslag, vartill utredningen

kunde giva anledning. Riksförsäkringsanstaltens utredning redovisades

i skrivelse den 16 februari 1957 innehållande förslag till höjning av ifrågavarande

maximigräns. En redogörelse för innehållet i skrivelsen och remissyttrandena

över densamma lämnas i propositionen å s. 7—12, vartin

utskottet får hänvisa.

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Nilsson, har i propositionen

anfört:

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1958

»Genom den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen är det sörjt för att

arbetstagare, som skadas genom olycksfall i arbetet eller ådrager sig andra

s. k. yrkesskador, erhåller ersättning bl. a. för den ekonomiska förlust, som

därigenom tillskyndas dem. Försäkringen gäller i princip endast skador i

sådant arbete, varom ett fritt arbetsavtal träffats. För kroppsskador, som

ådragits under andra förhållanden, lämnas emellertid enligt särskilda författningar

i åtskilliga fall ersättning av statsmedel. Sålunda föreligger rätt

till ersättning för kroppsskador, som ådragits under militärtjänstgöring,

tjänstgöring i civilförsvaret, verksamhet vid brandsläckning och under vistelse

å anstalt in. in.

I fråga om grunderna för ersättningens bestämmande ansluter sig de

nämnda författningarna om ersättning av statsmedel i huvudsak till de för

yrkesskadeförsäkringen gällande reglerna. Undantag härvidlag bildar i ett

väsentligt avseende förordningen den 14 maj 1954 om ersättning i anledning

av skada, ådragen under vistelse å anstalt in. m. Den grundläggande

faktorn vid bestämmande av sjukpenning och livräntor enligt lagen om

yrkesskadeförsäkring är den skadades årliga arbetsförtjänst. Enligt lagen

skall, om förtjänsten överstiger 15 000 kronor, överskjutande belopp inte

tagas i beräkning. Förordningen om ersättning för kroppsskada, ådragen

under vistelse å anstalt m. in., begränsar emellertid den arbetsförtjänst,

som skall ligga till grund för ersättningsberäkningen, till 5 000 kronor. En

motsvarande begränsning gäller i fall, då sjukpenning enligt förordningen

skall bestämmas med tillämpning av sjukförsäkringslagen. Ersättningarna

enligt förordningen blir därför i många fall avsevärt lägre än om skadan

skulle ha varit omfattad av yrkesskadeförsäkringen. Till följd av arbetslönernas

nuvarande nivå bestämmes ersättningar enligt förordningen i övervägande

antalet fall till högsta medgivna belopp, och i den mån den årsförtjänst,

som den skadade kunnat påräkna i sitt yrke, överstiger 5 000

kronor kan hänsyn därtill inte tagas vid ersättningens beräkning. Vissa

ersättningar enligt den före lagen om yrkesskadeförsäkring gällande 1916

års olycksfallsförsäkringslag är omreglerade enligt en lag därom av den

17 juni 1955, varvid arbetsförtjänsten må uppräknas till högst 7 920 kronor.

Enligt en förordning samma dag omregleras efter samma grunder

även vissa ersättningar av statsmedel i anledning av olycksfall i arbete

in. in., som bestämts med stöd av äldre författningar, bland dem de före

1954 års förordning gällande förordningarna av 1938 om olycksfalls- och

yrkessjukdomsersättning åt tvångsarbetare in. fl. respektive åt fångar m. fl.

Härvid bildar ersättningar enligt 1938 års förordningar undantag såtillvida,

att arbetsförtjänsten ej får uppräknas till högre belopp än 5 000 kronor.

Den skillnad, som sålunda föreligger mellan ersättningar från yrkesskadeförsäkringen

och ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen

under anstaltsvistelse, stod tidigare i visst samband med att ersättningarna

till värnpliktiga i allmänhet, som drabbades av kroppsskada under militär
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1958

tjänstgöringen, baserades på en relativt låg, i författning fixerad årlig

arbetsförtjänst och således inte på vederbörandes verkliga arbetsinkomst i

det civila yrket. Det var därför naturligt, att personer, som var intagna på

fångvårds- och liknande anstalter, inte skulle vara bättre ställda i ersättningshänseende

än de som fullgjorde sin värnplikt. Numera är den nämnda

skillnaden mellan ersättningsnormerna för värnpliktiga och motsvarande

regler för yrkesskadeförsäkringen utplånad. Det skulle likväl som två reservanter

i försäkringsrådet gjort gällande kunna sägas, att man bör visa

större återhållsamhet med ersättningar åt personer, mot vilka samhället på

grund av deras eget förhållande måst ingripa med frihetsberövande åtgärder,

än då det är fråga om värnpliktiga, som ju fullgör en medborgerlig

skyldighet. Enligt min mening bör man emellertid tillerkänna andra synpunkter

större betydelse. Det är inte tillfredsställande att den, som är

berövad sin frihet och därunder skadas med förlust eller nedsättning av

arbetsförmåga som följd, kan bli satt i ett avsevärt sämre läge än om

olycksfallet inträffat före eller efter anstaltsvistelsen. Särskilt då frihetsberövande!

varit kortvarigt framstår konsekvenserna av nu gällande ersättningsnormer

såsom obilliga. I praktiken leder dessa normer i en del fall till

en extra påföljd för brott eller annat beteende, som föranlett anstaltsvistelsen.

Denna påföljd drabbar dessutom i inte ringa grad den skadades

familj, något som blir särskilt uppenbart då skadan medför betydande

invaliditet eller dödsfall. Såsom riksförsäkringsanstalten påpekat står den

lägre gränsen för dessa ersättningar inte i god överensstämmelse med samhällets

intresse av att de som varit intagna på anstalter så fort som möjligt

återanpassas i ett normalt liv.

Jag finner således i likhet med remissmyndigheterna goda skäl föreligga

för att den nuvarande begränsningen av den årliga arbetsförtjänsten till

5 000 kronor vid beräkning av sjukpenning och livränta i anledning av

skada, ådragen under vistelse å anstalt m. in., undanröjes. Enligt 1954 års

förordning kommer därvid maximigränsen för den årliga arbetsförtjänsten

att bli densamma som enligt lagen om yrkesskadeförsäkring eller 15 000

kronor. I lråga om livräntor, å vilka 1955 års omregleringsförordning är

tillämplig, blir huvudregeln gällande, enligt vilken arbetsförtjänsten får

uppräknas till högst 7 920 kronor. De ändrade bestämmelserna synes böra

träda i kraft den 1 juli 1958 och göras tillämpliga även på skadefall, som

inträffat före ikraftträdandet, dock inte för tid dessförinnan.

Statsverkets kostnader för ifrågavarande ersättningar bestrides, liksom

kostnaderna i anledning av ett flertal andra försäkrings- och ersättningsförfattningar,

av det i riksstaten under femte huvudtiteln upptagna anslaget

Statsverket åliggande, av andra medel ej utgående ersättningar i anledning

av olycksfall i arbete m. m. De nu föreslagna författningsändringarna torde

inte påverka beräkningen av nämnda anslag.»

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1958

Utskottet

9

Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag

och hemställer,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr 11.

Stockholm den 13 februari 1958

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Axel E. Svensson, Sunne*, fru

Carlqvist, fru Svenson, herr Mannerskantz, fru Hamrin-Thorell och herr

Lars Larsson;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Nilsson i Göteborg,

Lundberg, Odhe, Bengtsson i Varberg, fröken Höjer*, herrar Ahlberg och

Larsson i Hedenäset.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

2— Bihang till riksdagens protokoll 1958. 9 saml. 2 avd. Nr 1

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1958 A:89 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 4 § förordningen den 14 maj 1954 a1 i texten