Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändrad Igdelse av b § förordningen den 14 maj 1954
1958-02-13 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1958 A:1, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändrad Igdelse av b § förordningen den 14 maj 1954
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1958
1
Nr 1
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till förordning angående ändrad Igdelse av b § förordningen
den 14 maj 1954 (nr 250) om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt
m. m.
Genom en den 13 december 1957 dagtecknad proposition, nr 11 år 1958,
vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har
Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogade förslag till
1) förordning angående ändrad lydelse av 4 § förordningen den 14 maj
1954 (nr 250) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
vistelse å anstalt m. in., samt
2) förordning om ändrad lydelse av 5 § förordningen den 17 juni 1955
(nr 470) angående omreglering av vissa ersättningar av statsmedel i anledning
av olycksfall i arbete m. in.
De vid propositionen fogade förslagen är av följande lydelse.
F örslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 4 § förordningen den 14 maj 1954 (nr 250) om ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt m. m.
Härigenom förordnas, att 4 § förordningen den 14 maj 1954 om ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt m. m.* 1,
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande Igdelse) (Föreslagen Igdelse)
4 §.
Sjukpenning, som enligt denna
förordning skall bestämmas med
tillämpning av lagen om allmän
1 Senaste lydelse, se SFS 1956: 228.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1958. 9 sand. 2 avd. Nr 1
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1958
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
sjukförsäkring, må ej utgå efter
högre sjuk penning klass än nr 7 i
den i 22 § nämnda lag intagna tabellen.
Vid bestämmande av den skadades årliga arbetsförtjänst skall, med iakttagande
i övrigt av vad i 9 § lagen om yrkesskadeförsäkring är stadgat,
skälig hänsyn tagas till årsinkomsten av förvärvsarbete för en arbetstagare
med samma arbetsförmåga som den skadade och i det yrke denne hade,
då han intogs å häktet, anstalten eller arbetshemmet, eller, om han vid
nämnda tidpunkt icke hade något yrke, till motsvarande inkomst för en med
honom jämförlig arbetstagare å den ort, där han senast arbetat eller haft
sin verksamhet eller huvudsakligen uppehållit sig.
Överstiger den årliga arbetsförtjänsten
femtusen kronor, tages
överskjutande belopp icke i beräkning.
Denna förordning träder i kraft
den 1 juli 1958 men äger icke tilllåmpning
å ersättning, som belöper
å tid dessförinnan.
Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av 5 § förordningen den 17 juni 1955 (nr 470) angående
omreglering av vissa ersättningar av statsmedel i anledning av olycksfall i arbete
m. m.
Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 17 juni 1955 angående
omreglering av vissa ersättningar av statsmedel i anledning av olycksfall i
arbete in. in. skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
5 §•
Vid omreglering av ersättning Vid omreglering av ersättning
jämlikt förordningarna den 24 mars jämlikt förordningarna den 24 mars
1938 (nr 102 och 103) skall gälla, 1938 (nr 102 och 103) skall gälla,
dels att den årliga arbetsförtjänst att den årliga arbetsförtjänst efter
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1958
(Nuvarande lydelse)
efter vilken ersättningen beräknas,
såvitt avser skada som inträffat under
åren 1941—1948, skall anses
hava utgjort högst tvåtusenfyrahundrasjuttio
kronor och dels att
arbetsförtjänsten ej i något fall må
uppräknas till högre belopp ån femtusen
kronor.
(Föreslagen lydelse)
vilken ersättningen beräknas, såvitt
avser skada som inträffat under
åren 1941—1948, skall anses hava
utgjort högst tvåtusenfyrahundrasjuttio
kronor.
Denna förordning träder i kraft
den 1 juli 1958 men äger icke tilllämpning
å ersättning, som belöper
å tid dessförinnan.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås sådan ändring i 1954 års förordning om ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt in. m.,
att den begränsning av den skadades årliga arbetsförtjänst till 5 000 kronor,
som nu gäller vid beräkning av sjukpenning och livränta, undanröjes. Härigenom
kommer maximigränsen för den årliga arbetsförtjänsten att bli densamma
som enligt yrkesskadeförsäkringslagen, 15 000 kronor. En motsvarande
ändring föreslås i 1955 års omregleringsförordning.
Gällande bestämmelser
Enligt förordningen den li maj 1954 om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under vistelse ä anstalt m. m. (nr 250; ändr. 228/1956)
utgår ersättning av statsmedel, om någon, som är häktad eller intagen å
fångvårds- eller tvångsarbetsanstalt eller vårdas å allmän eller statsunderstödd
enskild vårdanstalt för alkoholmissbrukare eller å arbetshem fullgör
arbete, som förelagts honom jämlikt 41 § socialhjälpslagen eller 72 § barnavårdslagen,
under vistelsen på häktet, anstalten eller arbetshemmet i eller
utom arbete drabbas av skada till följd av olycksfall eller inverkan, som
avses i 6 § lagen om yrkesskadeförsäkring. Med olycksfall under vistelsen
på inrättningen jämställes i viss utsträckning olycksfall vid färd till eller
från inrättningen (1 §). Ersättningen utgår i princip med belopp, som
enligt sjukförsäkrings- och yrkesskadeförsäkringslagarna skulle ha utgått
om skadan omfattats av den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen (2 §)
och bestämmes, utom i ett visst specialfall, av riksförsäkringsanstalten
4 Andra lagutskottets utlåtande nr i år 1958
(3 §). Från principen att ersättning utgives enligt vad som gäller vid yrkes*
skada stadgas i 4 § vissa undantag. Sjukpenning, som skall bestämmas
med tillämpning av sjukförsäkringslagen, utgår sålunda icke efter högre
sjukpenningklass än nr 7 i den i 22 § sjukförsäkringslagen intagna tabellen.
Detta innebär, att sjukpenning enligt förordningen under den tid, som motsvarar
samordningstiden, utgår med högst det belopp, som enligt sjukförsäkringslagen
utgives till en arbetstagare med en årsinkomst av tjänst av
5 000 kronor. Vid bestämmande av den skadades årliga arbetsförtjänst
gäller —- med iakttagande i övrigt av vad i 9 § yrkesskadeförsäkringslagen
är stadgat — att skälig hänsyn skall tagas till årsinkomsten av förvärvsarbete
för en arbetstagare med samma arbetsförmåga som den skadade och
i det yrke denne hade, då han intogs å häktet, anstalten eller arbetshemmet,
eller, om han vid nämnda tidpunkt icke hade något yrke, till motsvarande
inkomst för en med honom jämställd arbetstagare å den ort, där han senast
arbetat eller haft sin verksamhet eller huvudsakligen uppehållit sig. överstiger
den årliga arbetsförtjänsten 5 000 kronor, tages överskjutande belopp
icke i beräkning. I detta sammanhang bör nämnas, att den som är försäkrad
i allmän sjukkassa och berättigad till högre sjukhjälp från kassan än enligt
ifrågavarande förordning jämlikt 31 § tredje stycket sjukförsäkringslagen
äger erhålla överskjutande belopp från kassan.
Förordningen den 14 maj 1954 trädde i kraft samtidigt som sjukförsäkrings-
och yrkesskadeförsäkringslagarna, nämligen den 1 januari 1955,
och ersatte förordningarna den 24 mars 1938 om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning
åt tvångsarbetare m. fl. respektive åt fångar m. fl.
(nr 102 och 103; ändr. 655 och 656/1942, 297 och 298/1950 samt 253 och
254/1953). Sistnämnda förordningar äger alltjämt tillämpning på olycksfall
och yrkessjukdomar, som inträffat före den 1 januari 1955. Ersättningen
enligt förordningarna bestämdes i princip enligt reglerna i 1916 års
olycksfallsförsäkringslag. Även i dessa förordningar stadgades en maximigräns
för beräkning av den skadades årliga arbetsförtjänst. Ursprungligen
var denna gräns fastställd till 1 764 kronor, vilket utgjorde samma belopp,
som vid denna tid låg till grund för bestämmande av ersättning till värnpliktiga
i allmänhet, som skadats under militärtjänstgöring. Maximigränsen
höjdes sedermera i anslutning till att dyrtidskompensation tillerkändes
vissa ersättningstagare enligt olycksfallsförsäkringslagen in. fl. författningar
och utgjorde 2 470 kronor i fråga om skadefall enligt 1938 års förordningar
från åren 1941—1948. För senare inträffade skadefall skedde
ytterligare höjning. Sålunda utgjorde maximigränsen 3 600 kronor beträffande
fall från åren 1949—1950 och 4 800 kronor för därefter inträffade fall.
Å en del ersättningar enligt 1938 års förordningar är förordningen den
11 juni 1955 angående omreglering av vissa ersättningar av statsmedel i
anledning av olycksfall i arbete m. m. (nr 470) tillämplig. Vid omreglering
enligt denna förordning skall den tidigare bestämda årliga arbetsförtjänsten
Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1958 5
uppräknas enligt vissa i lagen den 17 juni 1955 angående omreglering av
vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för
olycksfall i arbete m. m. (nr 469) angivna regler. Dessa berör ej livräntor
till invalider med lägre invaliditetsgrad än 20 procent. Beträffande ersättning
enligt 1938 års förordningar är föreskrivet, att arbetsförtjänsten ej
får uppräknas till högre belopp än till 5 000 kronor. För andra ersättningar
är motsvarande maximibelopp 7 920 kronor. Särbestämmelsen beträffande
ersättningar enligt 1938 års förordningar är betingad av att maximibeloppet
i 1954 års förordning såsom nämnts är 5 000 kronor.
För jämförelses skull torde härutöver följande böra nämnas om bestämmelser
rörande ersättningar på vissa angränsande områden.
Lagen den 14 maj 1954 om yrkesskadeförsäkring (nr 243; ändr. 399/1955
och 75/1956) stadgar i 9 §, att vid uppskattning av den försäkrades årliga
arbetsförtjänst, vilken ligger till grund vid bestämmande av sjukpenning
och livränta enligt lagen, belopp som överskjuter 15 000 kronor icke skall
tagas i beräkning.
Enligt de vid varje tidpunkt gällande bestämmelserna i lagen den 17 juni
1916 om försäkring för olycksfall i arbete (nr 235), som föregick yrkesskadeförsäkringslagen,
utgjorde maximigränsen för den årliga arbetsförtjänsten,
som togs i betraktande, 3 000 kronor i fråga om skadefall, som
inträffat under åren 1927—1941, 3 900 kronor för skadefall under tiden den
1 januari 1942—den 30 juni 1946, 4 800 kronor för skadefall under tiden
den 1 juli 1946—den 31 december 1948 samt 7 200 kronor för skadefall
under tiden från och med år 1949. Å vissa ersättningar enligt 1916 års
olycksfallsförsäkringslag är den förenämnda lagen den 17 juni 1955 (nr
469) tillämplig.
Förordningen den 2 juni 1950 om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring (militärersättningsförordning) (nr 261;
ändr. 256/1953, 460/1954 och 362/1955) tillerkänner värnpliktiga m. fl.
ersättning för kroppsskada, som ådragits under militärtjänstgöring, efter
i huvudsak samma grunder, som gäller för ersättning jämlikt yrkesskadeförsäkringslagen.
Enligt 9 § militärersättningsförordningen skall sålunda
den årliga arbetsförtjänsten beräknas i överensstämmelse med 9 § yrkesskadeförsäkringslagen;
maximibeloppet är m. a. o. 15 000 kronor. Därjämte
gäller enligt 9 § militärersättningsförordningen, att den årliga arbetsförtjänsten
för den, som ådragit sig skadan under värnpliktstjänstgöring,
liksom i vissa andra fall inte får beräknas till lägre belopp än 5 000 kronor.
Militärersättningsförordningen av 1950 ersatte förordningen den 18 juni
1927 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
m. in. (nr 234), vilken i stort sett anslöt sig till 1916 års olycksfallsförsäkringslag
i avseende på grunderna för bestämmande av ersättningsbeloppens
storlek. Ersättningarna beräknades sålunda efter den skadades
6 Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1958
årliga arbetsförtjänst. För de värnpliktigas vidkommande var emellertid
överensstämmelsen med nämnda lag formell, enär den årliga arbetsförtjänsten
för dem skulle antagas utgöra vissa i förordningen angivna belopp,
oberoende av den civila inkomsten. För värnpliktiga i allmänhet, som skadats
under första tjänstgöring eller repetitionsövning, var arbetsförtjänsten
enligt de bestämmelser, som gällde 1938, bestämd till 1 764 kronor och för
värnpliktiga, som skadats under annan tjänstgöring, till ett något högre
belopp. Å de värnpliktigas ersättningar tillkom sedermera dels procentuella
dyrtidstillägg, dels vissa provisoriska tillägg.
På grund av bestämmelserna i förordningen den 2 juni 1950 angående
omreglering av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring (nr 262; ändr. 257/1953 och 363/1955) omreglerades
bl. a. ersättningarna till värnpliktiga enligt 1927 års militärersättningsförordning
fr. o. m. den 1 juli 1950 efter schematiska grunder. De
enligt förordningen fastställda ersättningsbeloppen har sedermera höjts,
senast med giltighet fr. o. m. år 1956. Vid sistnämnda höjning togs hänsyn
till den samtidigt genomförda omregleringen av ersättningar för äldre
skadefall på grund av olycksfall i arbete m. in. De höjda ersättningarna till
värnpliktiga och deras efterlevande har genom omregleringen i huvudsak
kommit i nivå med omreglerade ersättningar enligt olycksfallsförsäkringslagen
i sådana fall, där den årliga arbetsförtjänsten uppräknats till 7 200
kronor.
Riksförsäkringsanstaltens förslag
Genom ämbetsskrivelse den 25 januari 1957 uppdrog Kungl. Maj :t åt
riksförsäkringsanstalten att verkställa utredning rörande behovet och konsekvenserna
av en höjning av den maximigräns för skadads årliga arbetsförtjänst,
som föreskrives i förordningen den 14 maj 1954 (nr 250) om ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt m. in.,
samt att till Kungl. Maj :t inkomma med det förslag, vartill utredningen
kunde giva anledning. Riksförsäkringsanstaltens utredning redovisades
i skrivelse den 16 februari 1957 innehållande förslag till höjning av ifrågavarande
maximigräns. En redogörelse för innehållet i skrivelsen och remissyttrandena
över densamma lämnas i propositionen å s. 7—12, vartin
utskottet får hänvisa.
Departementschefen
Föredragande departementschefen, statsrådet Nilsson, har i propositionen
anfört:
7
Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1958
»Genom den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen är det sörjt för att
arbetstagare, som skadas genom olycksfall i arbetet eller ådrager sig andra
s. k. yrkesskador, erhåller ersättning bl. a. för den ekonomiska förlust, som
därigenom tillskyndas dem. Försäkringen gäller i princip endast skador i
sådant arbete, varom ett fritt arbetsavtal träffats. För kroppsskador, som
ådragits under andra förhållanden, lämnas emellertid enligt särskilda författningar
i åtskilliga fall ersättning av statsmedel. Sålunda föreligger rätt
till ersättning för kroppsskador, som ådragits under militärtjänstgöring,
tjänstgöring i civilförsvaret, verksamhet vid brandsläckning och under vistelse
å anstalt in. in.
I fråga om grunderna för ersättningens bestämmande ansluter sig de
nämnda författningarna om ersättning av statsmedel i huvudsak till de för
yrkesskadeförsäkringen gällande reglerna. Undantag härvidlag bildar i ett
väsentligt avseende förordningen den 14 maj 1954 om ersättning i anledning
av skada, ådragen under vistelse å anstalt in. m. Den grundläggande
faktorn vid bestämmande av sjukpenning och livräntor enligt lagen om
yrkesskadeförsäkring är den skadades årliga arbetsförtjänst. Enligt lagen
skall, om förtjänsten överstiger 15 000 kronor, överskjutande belopp inte
tagas i beräkning. Förordningen om ersättning för kroppsskada, ådragen
under vistelse å anstalt m. in., begränsar emellertid den arbetsförtjänst,
som skall ligga till grund för ersättningsberäkningen, till 5 000 kronor. En
motsvarande begränsning gäller i fall, då sjukpenning enligt förordningen
skall bestämmas med tillämpning av sjukförsäkringslagen. Ersättningarna
enligt förordningen blir därför i många fall avsevärt lägre än om skadan
skulle ha varit omfattad av yrkesskadeförsäkringen. Till följd av arbetslönernas
nuvarande nivå bestämmes ersättningar enligt förordningen i övervägande
antalet fall till högsta medgivna belopp, och i den mån den årsförtjänst,
som den skadade kunnat påräkna i sitt yrke, överstiger 5 000
kronor kan hänsyn därtill inte tagas vid ersättningens beräkning. Vissa
ersättningar enligt den före lagen om yrkesskadeförsäkring gällande 1916
års olycksfallsförsäkringslag är omreglerade enligt en lag därom av den
17 juni 1955, varvid arbetsförtjänsten må uppräknas till högst 7 920 kronor.
Enligt en förordning samma dag omregleras efter samma grunder
även vissa ersättningar av statsmedel i anledning av olycksfall i arbete
in. in., som bestämts med stöd av äldre författningar, bland dem de före
1954 års förordning gällande förordningarna av 1938 om olycksfalls- och
yrkessjukdomsersättning åt tvångsarbetare in. fl. respektive åt fångar m. fl.
Härvid bildar ersättningar enligt 1938 års förordningar undantag såtillvida,
att arbetsförtjänsten ej får uppräknas till högre belopp än 5 000 kronor.
Den skillnad, som sålunda föreligger mellan ersättningar från yrkesskadeförsäkringen
och ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen
under anstaltsvistelse, stod tidigare i visst samband med att ersättningarna
till värnpliktiga i allmänhet, som drabbades av kroppsskada under militär
-
8 Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1958
tjänstgöringen, baserades på en relativt låg, i författning fixerad årlig
arbetsförtjänst och således inte på vederbörandes verkliga arbetsinkomst i
det civila yrket. Det var därför naturligt, att personer, som var intagna på
fångvårds- och liknande anstalter, inte skulle vara bättre ställda i ersättningshänseende
än de som fullgjorde sin värnplikt. Numera är den nämnda
skillnaden mellan ersättningsnormerna för värnpliktiga och motsvarande
regler för yrkesskadeförsäkringen utplånad. Det skulle likväl som två reservanter
i försäkringsrådet gjort gällande kunna sägas, att man bör visa
större återhållsamhet med ersättningar åt personer, mot vilka samhället på
grund av deras eget förhållande måst ingripa med frihetsberövande åtgärder,
än då det är fråga om värnpliktiga, som ju fullgör en medborgerlig
skyldighet. Enligt min mening bör man emellertid tillerkänna andra synpunkter
större betydelse. Det är inte tillfredsställande att den, som är
berövad sin frihet och därunder skadas med förlust eller nedsättning av
arbetsförmåga som följd, kan bli satt i ett avsevärt sämre läge än om
olycksfallet inträffat före eller efter anstaltsvistelsen. Särskilt då frihetsberövande!
varit kortvarigt framstår konsekvenserna av nu gällande ersättningsnormer
såsom obilliga. I praktiken leder dessa normer i en del fall till
en extra påföljd för brott eller annat beteende, som föranlett anstaltsvistelsen.
Denna påföljd drabbar dessutom i inte ringa grad den skadades
familj, något som blir särskilt uppenbart då skadan medför betydande
invaliditet eller dödsfall. Såsom riksförsäkringsanstalten påpekat står den
lägre gränsen för dessa ersättningar inte i god överensstämmelse med samhällets
intresse av att de som varit intagna på anstalter så fort som möjligt
återanpassas i ett normalt liv.
Jag finner således i likhet med remissmyndigheterna goda skäl föreligga
för att den nuvarande begränsningen av den årliga arbetsförtjänsten till
5 000 kronor vid beräkning av sjukpenning och livränta i anledning av
skada, ådragen under vistelse å anstalt m. in., undanröjes. Enligt 1954 års
förordning kommer därvid maximigränsen för den årliga arbetsförtjänsten
att bli densamma som enligt lagen om yrkesskadeförsäkring eller 15 000
kronor. I lråga om livräntor, å vilka 1955 års omregleringsförordning är
tillämplig, blir huvudregeln gällande, enligt vilken arbetsförtjänsten får
uppräknas till högst 7 920 kronor. De ändrade bestämmelserna synes böra
träda i kraft den 1 juli 1958 och göras tillämpliga även på skadefall, som
inträffat före ikraftträdandet, dock inte för tid dessförinnan.
Statsverkets kostnader för ifrågavarande ersättningar bestrides, liksom
kostnaderna i anledning av ett flertal andra försäkrings- och ersättningsförfattningar,
av det i riksstaten under femte huvudtiteln upptagna anslaget
Statsverket åliggande, av andra medel ej utgående ersättningar i anledning
av olycksfall i arbete m. m. De nu föreslagna författningsändringarna torde
inte påverka beräkningen av nämnda anslag.»
Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1958
Utskottet
9
Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag
och hemställer,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr 11.
Stockholm den 13 februari 1958
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Axel E. Svensson, Sunne*, fru
Carlqvist, fru Svenson, herr Mannerskantz, fru Hamrin-Thorell och herr
Lars Larsson;
från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Nilsson i Göteborg,
Lundberg, Odhe, Bengtsson i Varberg, fröken Höjer*, herrar Ahlberg och
Larsson i Hedenäset.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
2— Bihang till riksdagens protokoll 1958. 9 saml. 2 avd. Nr 1
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1958 A:89 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 4 § förordningen den 14 maj 1954 a1 i texten