Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1957 vid dess fyrtionde sammanträde fattade beslut, dels ock i ämnet väckt motion.

1958-02-27 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1958 A:15, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1957 vid dess fyrtionde sammanträde fattade beslut, dels ock i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1958

1

Nr 15

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella

arbetsorganisationens allmänna konferens

år 1957 vid dess fyrtionde sammanträde fattade

beslut, dels ock i ämnet väckt motion.

Genom en den 17 januari 1958 dagtecknad proposition nr 46, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, anhållit om riksdagens yttrande angående vissa i nämnda

protokoll omförmälda, av Internationella arbetsorganisationens allmänna

konferens år 1957 vid dess fyrtionde sammanträde fattade beslut.

Ifrågavarande beslut, vilka är av beskaffenhet att i enlighet med art. 19

av Internationella arbetsorganisationens stadga skola underställas riksdagen,

är följande:

1) Konvention (nr 105) angående avskaffande av tvångsarbete,

2) Konvention (nr 106) angående veckovila för affärs- och kontorsanställda,

3) Rekommendation (nr 103) angående veckovila för affärs- och kontorsanställda,

4) Konvention (nr 107) angående skydd för och integration av infödda

och andra i stammar eller i stamliknande förhållanden levande folkgrupper

i självstyrande länder, samt

5) Rekommendation (nr 104) angående skydd för och integration av infödda

och andra i stammar eller i stamliknande förhållanden levande folkgrupper

i självstyrande länder.

Texterna till konventionerna och rekommendationerna har såsom bilagor

(Bilaga A—E) fogats till propositionen. Utskottet får hänvisa till dessa bilagor

i propositionen.

Svensk ratificering av konventionen angående tvångsarbete tillstyrkes.

Med prövningen av frågan om ratificering av konventionen angående veckovila

för affärs- och kontorsanställda anses böra anstå tills vidare. Rekommendationen

i sistnämnda ämne liksom de båda instrumenten rörande infödda

befolkningsgrupper anses icke böra föranleda någon åtgärd.

I samband med propositionen har utskottet behandlat en i anledning av

densamma väckt motion, nämligen motionen nr 406 i andra kammaren av

fröken Höjer, vari yrkas »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till

1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 9 samt. 2 avd. Nr 15

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1958

Kungl. Maj :t hemställa om förslag till ändring av socialhjälpslagen med

anledning av ratificering av konvention 105».

Beträffande de skäl, som motionären anfört till stöd för sitt yrkande, får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionen.

Internationella arbetskonferensens fyrtionde sammanträde hölls i Geneve

under tiden den 5—27 juni 1957. I sammanträdet deltog representanter

för 73 medlemsstater, av vilka det stora flertalet sänt fullständiga delegationer,

d. v. s. två regeringsombud samt ett ombud från vardera av arbetar-

och arbetsgivaresidan. Sverige deltog i sammanträdet med en fullständig

delegation.

Konvention (nr 105) angående avskaffande av tvångsarbete

Sedan förevarande fråga varit föremål för en första behandling vid arbetskonferensens

39 :e sammanträde (1956), varvid till grund för diskussionen

lades de synpunkter, som framkommit i svaren från vissa medlemsstater

— bland dem Sverige — å ett av Internationella arbetsbyrån utarbetat

frågeformulär, uppfördes ärendet på dagordningen för 1957 års arbetskonferens

för slutligt avgörande.

Inför det för ärendets behandling vid konferensen tillsatta utskottet framlades

ett av arbetsbyrån efter konsultation av medlemsstaterna utarbetat förslag

till konvention i ämnet. Detta förslag togs till utgångspunkt för utskottets

förhandlingar.

Det slutligt utarbetade konventionsförslaget antogs av konferensen med

240 röster mot 0 och en nedlagd. Rörande konventionens innehåll må följande

anföras.

Konventionen förbjuder varje form av tvångsarbete a) såsom medel för

politisk påtryckning eller skolning eller såsom straff för att någon hyser

eller ger uttryck åt politiska åsikter eller uppfattningar, som står i ideologisk

motsättning till rådande politiska, sociala eller ekonomiska system; b)

såsom en form för mobilisering och användning av arbetskraft i syfte att

främja den ekonomiska utvecklingen; c) såsom arbetsdisciplinär åtgärd; d)

såsom straff för deltagande i strejk; e) i diskriminerande syfte, d. v. s. av

rasskäl samt av sociala, nationella eller religiösa grunder. Varje medlem,

som ratificerar konventionen, förbinder sig att vidtaga effektiva åtgärder

för ett omedelbart och fullständigt avskaffande av nämnda former av tvångsarbete.

Texten till konventionen återfinnes i bilaga A.

Anmärkas må att den konventionstext, som antogs vid konferensens första

behandling (år 1956) av tvångsarbetsspörsmålet, därjämte innehöll ett av

de danska och svenska regeringsrepresentanterna framlagt förslag till en

utvidgning av konventionens tillämpningsområde. Nämnda förslag innebar,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1958

3

att förpliktelsen att avskaffa tvångsarbete skulle förenas med ett åtagande

att ej anlita koncentrationsläger och deportation av nationella minoriteter

såsom ett medel för politisk påtryckning eller skolning eller såsom bestraffning

av den som hyser eller ger till känna åsikter, som ideologiskt strider

mot härskande politiska, sociala eller ekonomiska system. Förslaget medtogs

emellertid inte av arbetsbyrån i den till grund för konferensens andra

behandling (år 1957) framlagda texten. Den främsta anledningen härtill

var att FN:s generalsekreterare, som av arbetsbyrån konsulterats i ärendet,

uttalat att ett internationellt övervägande av hithörande spörsmål syntes falla

inom FN:s kompetensområde. Konventionens tillämpningsområde kom till

följd härav inte att utvidgas på sätt som avsågs med det svenska och danska

förslaget. Emellertid antog konferensen enhälligt på förslag av danska, norska

och svenska regeringsrepresentanterna en resolution, vari konferensen fäster

FN:s uppmärksamhet på vikten av att till övervägande upptages frågan om

vilka åtgärder som kan vidtagas för ett effektivt förbud mot och undertryckande

av koncentrationsläger samt deportation av nationella minoriteter.

Yttranden

Över konventionen har yttranden inhämtats från Svenska arbetsgivareföreningen,

Landsorganisationen i Sverige och delegationen för det internationella

socialpolitiska samarbetet.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet anför.

I förevarande ämne finnes redan en av Internationella arbetskonferensen

vid dess 14:e sammanträde (år 1930) antagen konvention (nr 29) angående

tvångsarbete och obligatoriskt arbete. Sistnämnda konvention ratificerades

av Sverige den 22 december 1931. Texten till konventionen återfinnes i bilaga

A till proposition nr 32 till 1931 års riksdag.

Den år 1930 antagna konventionen stadgar ett principiellt förbud mot

tvångsarbete, men konventionen innehåller tillika en rad undantag från

förbudet, så formulerade att de möjliggjort användande av tvångsarbete i

en icke förutsedd omfattning. Den vid 1957 års arbetskonferens antagna

konventionen avser främst att till förhindrande av en sådan praxis åstadkomma

en snävare avgränsning av undantaget.

Antagandet av ifrågavarande konvention innebär ett steg mot konferensens

slutliga mål, nämligen att nå fram till ett fullständigt avskaffande avtvångsarbetet

i alla världens länder. Å konferensen uttalades att syftet hade

varit att skapa ett internationellt instrument, som vore ägnat att vinna en

så fullständig anslutning som möjligt. En vädjan riktades även till medlemsstaternas

regeringar att snarast ratificera konventionen och sörja för en

effektiv tillämpning av dess bestämmelser.

Då det i vårt land inte finnes möjligheter att använda tvångsarbete i någon

av de former, som angives i konventionen, synes det delegationen uppenbart,

att Sverige snarast bör tillträda konventionen. Delegationen tillstyrker

därför att densamma ratificeras från svensk sida.

Svenska arbetsgivareföreningen har intet att invända mot att konventionen

tillträdes av Sverige.

Enligt Landsorganisationens mening skulle det ha varit önskvärt och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 195S

lämpligt att man sökt koncentrera konventionsregleringen beträffande

tvångsarbete till ett enda dokument, vilket angåve och närmare specificerade

även de arbetsformer, som avsåges skola vara undantagna från ett principiellt

tvångsarbetsförbud. Då emellertid i vårt land överhuvud ej finnes

möjlighet till tvångsmässiga arbetsförelägganden i något av de syften, som

anges i den vid 1957 års konferens antagna konventionen, tillstyrker organisationen,

att den ratificeras. Organisationen tillägger, att konventionen

inte synes utgöra hinder för sådana tjänstepliktsförhållanden, vilka i situationer

av krig eller krigsfara kan komma att meddelas med stöd av en blivande

fullmaktslag.

Departementschefen

Föredragande departementschef en, statsrådet Nilsson, anför i propositionen:
»Såsom

framhållits under remissbehandlingen förekommer i vårt land

inte tvångsarbete i någon av de former som anges i konventionen. Jag

föreslår därför, att konventionen ratificeras av Sverige.

Den år 1930 antagna konventionen nr 29 angående tvångsarbete och obligatoriskt

arbete fortsätter att vara gällande. Det kan emellertid nämnas,

att Internationella arbetskonferensen å sitt allmänna sammanträde år 1956

antog en resolution, vari Internationella arbetsbyråns styrelse anmodas att

snarast möjligt uppföra frågan om en revision av nämnda konvention på

dagordningen för ett kommande sammanträde.»

Konvention (nr 106) och rekommendation (nr 103) angående veckovila

för affärs- och kontorsanställda

Frågan om veckovila för affärs- och kontorsanställda var föremål för en

första behandling vid 1956 års arbetskonferens. På grundval av de diskussioner,

som fördes i frågan vid nämnda sammanträde, utarbetade arbetsbyrån

förslag till en konvention och en rekommendation, vilka tillställdes

medlemsstaterna för yttrande. Frågan togs därefter upp till slutlig behandling

vid 1957 års arbetskonferens.

Beträffande innehållet i konventionen må följande anmärkas.

Konventionens bestämmelser skall bringas i tillämpning genom nationell

lagstiftning, i den mån de inte genomföres medelst kollektivavtal eller

skiljedom eller på annat lämpligt sätt (art. 1).

Konventionen äger tillämpning på hela den personal -— lärlingar inbegripna

— som är anställd i allmänna eller enskilda a) handelsföretag, b)

företag, institutioner och förvaltningar, i vilka arbetstagarna huvudsakligen

sysselsättes med kontorsarbete, däri inbegripna kontor, som tillhör i de fria

yrkena verksamma personer, samt c) vissa andra i konventionstexten närmare

angivna företag och företagsgrenar (art. 2). Den äger därjämte tilllämpning

å personal anställd i vissa företag, som ratificerande medlemsstat

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1958

har att angiva i en vid ratifikationshandlingen fogad förklaring, nämligen

a) företag, institutioner och förvaltningar, som tillhandahåller personliga

tjänster, b) posten och företag för teleförbindelser, c) tidningsföretag och

d) teatrar och andra nöjesföretag (art. 3). Vederbörande myndighet eller annat

lämpligt organ i varje land äger dock att från bestämmelserna i konventionen

undantaga dels företag, i vilka anlitas endast medlemmar av arbetsgivarens

familj, såvida de inte är eller inte kan anses som löntagare,

och dels personer i företagsledande eller därmed jämförlig ställning (art. 5).

De av konventionen omfattade personerna äger rätt till minst 24 timmars

sammanhängande veckovila under loppet av varje period om sju dagar.

Veckovilan skall såvitt möjligt förläggas till samma tider för alla vid ett företag

anställda och sammanfalla med den veckodag, som enligt landets eller

ortens tradition eller sedvänja fastställts såsom vilodag (art. 6 mom. 1—3).

Därest dessa allmänna regler icke kan tillämpas på grund av arbetets natur,

arten av de tjänster som företaget förmedlar, storleken av den befolkning

som skall betjänas eller antalet anställda, må av vederbörande myndighet

eller genom lämpligt förfarande speciella anordningar för veckovila vidtagas,

varvid dock de som beröres av dylika anordningar skall äga rätt till en

sammanlagd vilotid, som måste vara minst likvärdig med den i art. 6 angivna

(art. 7 mom. 1—2). Tillfälliga undantag må medgivas under vissa

närmare angivna förhållanden. Om så sker, skall vederbörande som ersättning

tillförsäkras en sammanlagd vilotid, som är minst likvärdig med den

i art. 6 angivna (art. 8).

I den mån löner regleras genom lagstiftning eller är underkastade administrativa

myndigheters kontroll, skall av konventionen omfattade personer

inte vidkännas någon inkomstminskning till följd av åtgärder, som vidtagits

enligt konventionen (art. 9).

Enligt art. 12 skall konventionen ej inverka på lag, skiljedom, sedvänja

eller avtal, som tillförsäkrar vederbörande förmånligare villkor än de i konventionen

angivna.

Rörande det närmare innehållet i konventionen hänvisas till bilaga B.

Rekommendationen anger en högre standard och innehåller därutöver

vissa vägledande principer. Sålunda förordas, att de som omfattas

av konventionens bestämmelser bör, såvitt möjligt, äga rätt till minst 36 timmars

veckovila, vilken om möjligt bör vara sammanhängande (p. 1). Det

tillägges att den i konventionen stadgade veckovilan bör om möjligt beräknas

så, att den innefattar tidrymden från midnatt till midnatt men däremot

inte andra omedelbart föregående eller efterföljande viloperioder (p. 2). Personer,

som är underkastade speciella anordningar för veckovila, bör inte

arbeta mer än tre veckor utan att komma i åtnjutande av viloperiod. Där det

ej är möjligt att medgiva sådana personer viloperioder om 24 på varandra

följande timmar, bör viloperioderna omfatta 12 timmar i följd (p. 3). Slutligen

förordas bl. a., att minderåriga under 18 år om möjligt bör åtnjuta en

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1958

sammanhängande veckovila om två dagar samt att i konventionen medgivna

tillfälliga undantag icke bör tillämpas å minderåriga under 18 år (p. 4).

I fråga om rekommendationens innehåll i övrigt hänvisas till bilaga C.

Konventionen antogs av konferensen med 176 röster mot 27 och 31 nedlagda.

Rekommendationen antogs med 183 röster mot 0 och 46 nedlagda. Av

de svenska ombuden röstade regerings- och arbetarombuden för antagandet

av såväl konventionen som rekommendationen, medan arbetsgivarombudet

röstade mot antagandet av konventionen och nedlade sin röst beträffande

rekommendationen.

Yttranden

Över ifrågavarande konvention och rekommendation har yttrande inhämtats

från delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet. Delegationen

har i sin tur hört arbetarskyddsstyrelsen, generalpoststyrelsen,

telestyrelsen, Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige,

Handelns arbetsgivareorganisation och Tjänstemännens centralorganisation.

En redogörelse för innehållet i yttrandena lämnas i propositionen å s.

8—18.

Departementschefen

Departementschefen anför i propositionen:

»Den svenska lagstiftningen innehåller bestämmelser, som väl täcker den

i förevarande konvention fastslagna huvudprincipen om minst 24 timmars

sammanhängande veckovila för affärs- och kontorsanställda. Emellertid vill

det synas som om konventionen på enstaka punkter sträcker sig längre än

den svenska lagstiftningen. Delegationen för det internationella socialpolitiska

samarbetet har funnit, att det undantag, som i konventionens art. 5

göres för familjemedlemmar, är snävare än motsvarande undantag i arbetarskyddslagen.

Även om denna skiljaktighet är av ringa praktisk betydelse,

utgör den dock enligt delegationens mening ett formellt ratifikationshinder.

Delegationen har vidare ansett, att art. 6 innehåller strängare regler än

arbetarskyddslagen i fråga om veckovilans förläggning.

Inom delegationen har skilda uppfattningar framförts angående innebörden

av vissa i art. 7 och 8 upptagna bestämmelser om kompensationsledighet

i fall, då speciella anordningar vidtages eller tillfälligt undantag göres från

konventionens huvudregel. Delegationen har inte ansett sig ha tillräckligt

material för att kunna bedöma denna tolkningsfråga. Med hänsyn härtill

har delegationen föreslagit, att upplysningar inhämtas från Internationella

arbetsbyrån rörande innebörden av ifrågavarande bestämmelser. I samband

härmed bör enligt delegationens mening arbetsbyrån även beredas tillfälle

att yttra sig över de hinder för en svensk ratificering, som delegationen

funnit vara för handen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1958

7

Detta förslag finner jag välbetänkt och jag har för avsikt att vidtaga

åtgärder för att inhämta sådant yttrande. Jag kan därför inte förorda, att

konventionen nu ratificeras av Sverige. Om innehållet i arbetsbyråns yttrande

ger anledning därtill, torde ratifikationsfrågan få upptagas till förnyat

övervägande.

Vad rekommendationen beträffar ansluter jag mig till delegationens uttalande,

att däri intagna anvisningar icke för närvarande påkallar några lagstiftningsåtgärder

för vårt lands vidkommande. I den omfattning så befinnes

önskvärt och lämpligt bör rekommendationen likväl beaktas vid en

framtida revision av arbetarskyddslagens hithörande bestämmelser.»

Konvention (nr 107) och rekommendation (nr 104) angående skydd för och

integration av infödda och andra i stammar eller i stamliknande

förhållanden levande folkgrupper i självstyrande länder

Jämväl ifrågavarande konvention och rekommendation har varit föremål

för behandling vid två på varandra följande arbetskonferenser. En första

diskussion rörande dessa båda instrument ägde sålunda rum år 1956 och

ledde efter ytterligare överväganden vid 1957 års konferens till att instrumenten

antogs, konventionen med 179 röster mot 8 och 45 nedlagda samt

rekommendationen med 177 röster mot 0 och 53 nedlagda. De svenska regerings-

och arbetarombuden röstade för såväl konventionen som rekommendationen,

medan arbetsgivarombudet röstade mot konventionen och nedlade

sin röst beträffande rekommendationen.

Beträffande innehållet i konventionen må följande anföras.

I konventionens första del fastslås att det primära ansvaret för att samordnade

och systematiska program genomföres till skydd för ifrågavarande

folkgrupper och deras fortskridande integration i respektive länders liv

skall åvila regeringarna. Det betonas att i detta syfte vidtagna åtgärder skall

inriktas på att göra det möjligt för de infödda folkgrupperna att på grundval

av jämlikhet åtnjuta de rättigheter och möjligheter, som enligt den

nationella lagstiftningen tillkommer andra folkgrupper, samt att främja de

infödda folkgruppernas sociala, ekonomiska och kulturella utveckling och

höja deras levnadsstandard. Programmen skall i första rummet syfta till

en utveckling av den enskilde individens värdighet, hans värde för samhället

och hans initiativ. Våld eller tvång skall icke förekomma såsom

ett medel att främja integrationen. Så länge det är nödvändigt

skall särskilda åtgärder vidtagas till skydd för dessa folkgruppers institutioner,

deras personer samt deras egendom och arbete, men dylika åtgärder

får inte leda därhän att ett tillstånd av segregation skapas eller upprätthålles.

Vederbörande regeringar skall sträva efter samverkan med infödda folkgrupper

och deras representanter, bereda dessa folkgrupper tillfälle att utveckla

sitt initiativ samt stimulera deras medborgerliga frihet och medverkan

i olika institutioner. Samtidigt betonas vikten av att deras sedvänjor

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1958

och institutioner respekteras, när de inte är oförenliga med det nationella

rättssystemet eller med målsättningarna för integrationsprogrammen. Konventionen

föreskriver vidare, att förbättringen av ifrågavarande folkgruppers

levnads- och arbetsförhållanden och av deras bildningsnivå skall ges

hög prioritet i planer för den allmänna ekonomiska utvecklingen inom de

av dessa folkgrupper bebodda områdena.

De följande delarna av konventionen behandlar bl. a. erkännandet av

äganderätten till den jord, som den infödda befolkningen traditionellt nyttjar,

skydd mot befolkningens förflyttning från hävdvunna bosättningsområden

samt likställighet med andra folkgrupper inom samhället i fråga om

tillhandahållandet av medel för jordens utnyttjande. Vidare stadgar konventionen

skydd i samband med rekrytering och bestämmande av arbetsvillkor

ävensom skydd mot diskriminering i fråga om föreningsfrihet och

rätten att sluta kollektivavtal samt rätten att erhålla kvalificerat arbete etc.

Medlemmarna av ifrågavarande folkgrupper skall även åtnjuta samma möjligheter

som andra medborgare i fråga om yrkesutbildning. Hantverk och

landsbygdsindustri skall uppmuntras både som en faktor i de infödda folkgruppernas

ekonomiska utveckling och såsom ett medel att bevara deras

kulturella arv och konstnärliga värden. Befintlig socialförsäkring skall utsträckas

till att omfatta olika kategorier av ifrågavarande folkgrupper, varjämte

en efter deras sociala, ekonomiska och kulturella förhållanden anpassad

hälsovård skall organiseras. Medlemmarna av dessa folkgrupper skall

erhålla möjlighet till undervisning på samma villkor som landets befolkning

i övrigt; särskilda upplysningsåtgärder skall vidtagas i syfte att undanröja

fördomar mot de infödda folkgrupperna. Slutligen stadgas att statliga organ

skall skapas och utvecklas för att planera, samordna och genomföra skyddsoch

integrationsåtgärder, framlägga förslag till lagstiftning samt övervaka

tillämpningen av dessa åtgärder.

Texten till konventionen återfinnes i bilaga D.

Rekommendationen innehåller vissa kompletterande normer beträffande

jord, rekrytering och arbetsvillkor, yrkesutbildning, hantverk och

landsbygdsindustri, social trygghet och hjälp, hälsovård, undervisning, språk

och andra informationsmedel samt administration.

Beträffande det närmare innehållet i rekommendationen hänvisas till

bilaga E.

Yttrande

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet har i avgivet

yttrande över ifrågavarande konvention och rekommendation uttalat,

att då dessa instrument torde sakna omedelbart intresse för Sveriges vidkommande,

det inte torde kunna ifrågakomma för vårt land att förverkliga

konventionens innehåll eller rekommendationens anvisningar genom lagstiftning

eller på annat sätt. Konventionen syntes därför ej böra ratificeras

av Sverige, och vad rekommendationen anginge, torde ej heller denna böra

föranleda någon åtgärd.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1958

9

Departementschefen

Departementschefen anför i propositionen:

»Till vad delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet

anfört kan jag ansluta mig. Jag anser följaktligen, att konventionen icke

bör ratificeras av Sverige och att ej heller rekommendationen bör föranleda

någon åtgärd från svensk sida.»

Utskottet

Utskottet ansluter sig till den av departementschefen uttalade meningen,

att konventionen (nr 105) angående avskaffande av tvångsarbete bör ratificeras

av Sverige.

1 motionen 11:406 framhålles att varje medlem, som ratificerar konventionen,

förbinder sig bl. a. att icke i någon form anlita tvångsarbete såsom

arbetsdisciplinär åtgärd eller av sociala grunder i diskriminerande syfte. Vidare

göres gällande att ratificering från Sveriges sida av nämnda konvention

bör föranleda borttagande av den form av tvångsarbete, som kan åläggas

enligt 49—51 §§ lagen om socialhjälp. Motionären föreslår därför, att riksdagen

beslutar att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om förslag till

ändring av denna lag som en följd av ratificeringen av konventionen. Med

anledning av vad i motionen uttalats får utskottet anföra följande.

I 48 § lagen om socialhjälp stadgas bl. a. att därest någon, som intagits i

arbetshein, undandrager sig att utföra anvisat arbete eller visar tredska

att efterkomma givna föreskrifter eller gör sig skyldig till uppförande som

strider mot sedlighet eller god ordning eller utan tillstånd lämnar arbetshemmet,

så äger hemmets styrelse, under förutsättning att han fyllt 21 år,

tilldela honom varning. Därest någon ej låter sig rätta av sådan varning,

må hemmets styrelse enligt 49 § samma lag göra framställning hos länsstyrelsen

om att han skall dömas till tvångsarbete. I 50 och 51 §§ i lagen

återfinnes bestämmelser om förfarandet vid ådömande av tvångsarbete och

om verkställighet därav in. m.

Motionären förmenar, att berörda bestämmelser om tvångsarbete i lagen

om socialhjälp kommer i konflikt med konventionens förbud mot tvångsarbete

såsom arbetsdisciplinär åtgärd eller av sociala grunder. Denna uppfattning

kan utskottet emellertid icke dela, då det för utskottet framstår

såsom uppenbart att konventionens bestämmelser icke avser sådant tvångsarbete

som kan ådömas enligt ifrågavarande lag. Utskottet — som saknar

skäl att i förevarande sammanhang ingå på bedömande av frågan huruvida

de i lagen om socialhjälp intagna reglerna om tvångsarbete av annan anledning

bör undergå förändring eller slopas — avstyrker därför motionen.

Vad härefter angår konventionen (nr 106) angående veckovila för affärsoch

kontorsanställda jämte den därtill anslutna rekommendationen (nr 103)

i samma ämne samt konventionen (nr 107) angående skydd för och integration

av infödda och andra i stammar eller i stamliknande förhållanden

2 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 9 samt. 2 avd. Nr 15

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1958

levande folkgrupper i självstyrande länder jämte den därtill anslutna rekommendationen

(nr 104) i samma ämne, så finner sig utskottet kunna ansluta

sig till vad föredragande departementschefen beträffande dessa yttrat

i propositionen.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

A. att riksdagen i anledning av förevarande proposition,

nr 46, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin mening

giva till känna vad utskottet anfört;

B. att förevarande motion, 11:406, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 februari 1958

På andra lagutskottets vägnar;

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel E. Svensson,

Sunne*, fru Carlqvist, fru Svenson, herr Mannerskantz* och fru Hamrin-Thorell*;

samt

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo*, fru Ekendahl*, herr

Carlsson i Bakeröd, fröken Höjer, fröken Sandell, fröken Wetterström, herr

Fredriksson och fru Eriksson i Ängelholm*.

’ Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av fröken Höjer.

580398 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1958 A:151 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens all a1 i texten