Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning angående viss ändring i lagen om arbetstidens begränsning.

1958-03-18 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1958 A:16, Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning angående viss ändring i lagen om arbetstidens begränsning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1958

1

Nr 16

Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning angående

viss ändring i lagen om arbetstidens begränsning.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 104,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Bengtsson i Landskrona

m. fl. hemställt, »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t

hemställa om utredning i syfte att få sådan ändring i ''Lagen om arbetstidens

begränsning’, att den som utför övertidsarbete enligt lagens 7 § 1 mom. icke

medgives rätt uttaga hela det antal timmar som lagens 7 § 2 och 3 mom.

medgiver».

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sitt yrkande får

utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionen.

Gällande bestämmelser m. m.

Lagen den 16 maj 1930 (nr 138) om arbetstidens begränsning (allmänna

arbetstidslagen) är enligt 1 § med vissa undantag tillämplig på rörelse, industriell

eller icke, samt på hus-, väg- eller vattenbyggnad, vattenavledning

eller annan sådant särskilt arbetsföretag, såvitt i rörelsen eller företaget för

arbetsgivares räkning i regel användes flera än fyra arbetare.

Till arbetare räknas vid lagens tillämpning inte medlem av arbetsgivarens

familj samt inte heller verkmästare eller annan befattningshavare i överordnad

ställning, ritare, bokhållare eller därmed jämställd person eller

kontorsvaktmästare eller annat underordnat kontorsbiträde (2 §).

Den ordinarie arbetstiden får, raster oräknade, inte överstiga 45 timmar

i veckan. Den ordinarie arbetstiden får uppgå till högst 9 timmar på ett dygn

(4 § 1 st.). Bedrives arbete med regelbunden skiftindelning må annan arbetstid

än nyss angivits tillämpas, såframt arbetstiden under en tidrymd av

högst tre veckor icke överstiger i genomsnitt 45 timmar i veckan. Någon

maximering av antalet arbetstimmar under ett dygn förekommer inte i detta

fall (4 § 2 st.).

Från de begränsningar, som stadgas i 4 §, må avsteg göras genom kollektivavtal,

som å arbetstagarsidan slutits eller godkänts av organisation vilken

enligt lagen om förenings- och förhandlingsrätt är att anse såsom huvudorganisation

(4 a §).

Enligt 5 § får arbetarskyddsstyrelsen medge undantag från bestämmelserna

i 4 §. Utan att det stora flertalet av de berörda arbetarna samtycker

därtill eller eljest särskilda skäl föreligger får dock icke sådant undantag

1 Iiihang till riksdagens protokoll 1958. 9 samt. 2 avd. Nr IG

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1958

göras i vidare mån än att arbetstiden under en tidrymd, som ej får överstiga

12 månader, uppgår till i genomsnitt högst 45 timmar i veckan.

Den i 4 och 5 §§ angivna arbetstiden av 45 timmar för vecka skall gälla

först fr. o. in. den 1 januari 1960. Nämnda arbetstid skall i stället utgöra,

under år 1958 47 timmar och under år 1959 46 timmar.

Arbetsgivaren äger under vissa villkor, som närmare anges i det följande,

använda arbetare till arbete på övertid.

I 6 § behandlas tid för s. k. nödfallsarbete. Har en natur- eller olyckshändelse

eller någon annan omständighet, som inte kunnat förutses, vållat

avbrott i ett företags drift eller medfört överhängande fara för sådant avbrott

eller för skada på liv, hälsa eller egendom, må arbetare användas till

arbete på övertid. Anmälan skall göras hos arbetarskyddsstyrelsen inom två

dygn från arbetets början, och arbetet får inte fortsättas utöver denna tid

utan att tillstånd därtill söks hos styrelsen.

Bestämmelser om övriga former av övertid återfinnes i 7 §.

Till sådana förberedelse- eller avslutningsarbeten, som för driftens ohindrade

gång nödvändigtvis måste utföras före eller efter den allmänna arbetstiden,

får arbetare, som fyllt 18 år, användas till arbete på Övertid under

högst 7 timmar i veckan (7 § 1 mom.).

Om det i något annat fall än en nödfallssituation enligt 6 § är påkallat

med hänsyn till något särskilt förhållande, må arbetsgivare använda arbetare,

som fyllt 18 år, till arbete på övertid under högst 48 timmar under

loppet av fyra veckor och högst 200 timmar under ett kalenderår. Denna

form av övertid brukar benämnas allmän övertid (7 § 2 mom.).

Tillstånd att uttaga övertid utöver vad som nu nämnts, s. k. extra Övertid,

meddelas av arbetarskyddsstyrelsen, då så påkallas av ett trängande behov!

Sådan övertid må beviljas för högst 150 timmar under ett kalenderår (7 §

•3 inom.).

I fråga om arbetares skyldighet att utföra övertidsarbete enligt 7 §_skyl
digheten

att utföra nödfallsarbete är ovillkorlig — gäller vad som kan anses

vara överenskommet med arbetsgivaren därom. Det åligger arbetsgivaren att

tillse, att en arbetare inte utsättes för överansträngning eller ohälsa genom

övertidsarbete (7 § 5 mom.).

Arbetsgivaren är skyldig att föra anteckningar om övertidsarbete (8 §).

Om sådana rikssammanslutningar av arbetsgivare och arbetare, som kan

anses företräda flertalet arbetsgivare och arbetare inom ett verksamhetsområde,

ar ense om eftergift i något avseende, som behandlas i 5 § (ordinarie

arbetstid) eller i 7 § 3 mom. (extra övertid) må Konungen på framställning

av arbetarskyddsstyrelsen eller efter dess hörande förordna om allmän tilliämpning

av eftergifter inom verksamhetsområdet i fråga (10 § 2 inom.).

Skulle tillämpningen av lagen medföra sådana svårigheter för något visst

arbete eller företag, att dess fortsatta bedrivande äventyras, kan Konungen

på framställning eller efter hörande av arbetarskyddsstyrelsen medge undantag

från lagens tillämpning (10 § 3 mom.).

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1958

3

I stort sett liknande bestämmelser om ordinarie arbetstid och övertid finns

upptagna i lant arbetstidslag en, arbetstidslagen för detaljhandeln samt arbetstidslagen

för hotell, restauranger och kaféer.

Viktiga regler om arbetstidens begränsning meddelas i arbetarskyddslagen.

Denna innehåller beträffande arbetstagare i allmänhet bestämmelser

om raster (17 §) och arbetspauser (18 §).

Vidare föreskrives, att arbetstagare skall åtnjuta ledighet för nattvila,

vari skall ingå tiden mellan klockan 23 och klockan 5. Avvikelse från dessa

bestämmelser må ske, om det är nödvändigt med hänsyn till arbetets natur,

allmänhetens behov eller någon annan särskild omständighet. Likaså får

nödfallsarbete fortgå mellan klockan 23 och klockan 5 (19 §). Dispens från

bestämmelserna om nattvila, alltså från det s. k. nattarbetsförbudet, kan

meddelas av arbetarskyddsstyrelsen, om särskilda skäl föreligger eller om

det stora flertalet av de berörda arbetstagarna finner det önskvärt och ohälsa

eller överansträngning inte kan befaras uppkomma (20 §).

För varje period av sju dagar skall en arbetstagare åtnjuta minst 24 timmars

sammanhängande ledighet (veckovila). Dispens kan meddelas av arbetarskyddsstyrelsen

(21 §).

I fråga om minderårig, varmed förstås den som inte fyllt 18 år, meddelas

vissa särskilda bestämmelser.

För minderårig gäller en absolut maximering av arbetstiden till 10 timmar

om dygnet och 54 timmar i veckan. Endast för nödfallsarbete får arbetstiden

utsträckas därutöver. Arbetarskyddsstyrelsen kan också, för kortare

tid, meddela dispens (31 §). En minderårigs nattvila skall i regel uppgå

till minst 11 timmar om dygnet, och den skall för den som inte fyllt 16

år omfatta tiden mellan klockan 19 och klockan 6 och för andra tiden mellan

klockan 22 och klockan 5 (33 §).

För kvinnor i hantverksarbete eller industriellt arbete föreskrives i princip

11 timmars nattvila, vari skall ingå tiden mellan klockan 22 och klockan

5 (36 §). Dispens kan dock meddelas.

Arbetstidsutredningen

Jämlikt Ivungl. Maj:ts bemyndigande den 28 februari 1947 tillkallades

den s. k. arbetstidsutredningen. Utredningens uppdrag bestod i att verkställa

en översyn av arbetstidslagstiftningen. I direktiven framhöll föredragande

departementschefen, statsrådet Mossberg, bl. a. att en generell

förkortning av normalarbetstiden med hänsyn till då rådande produktionsiäge

icke torde låta sig genomföra. Utredningsarbetet i förevarande hänseende

borde därför främst inriktas på frågan om en förkortning av arbetstiden

för vissa yrken. Vidare anförde departementschefen att lian ansåg det

angeläget med utredning i fråga om övertidsarbetets förekomst och om

behovet av ändrade regler om uttagande av övertidsarbete.

I fråga om förberedelse- och avslutningsarbete anförde arbetstidsutred
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1958

ningen i sitt den 2 juli 1954 dagtecknade betänkande del V med förslag till

ny arbetstidslagstiftning och partiell arbetstidsförkortning (SOU 1954-22)

bl. a.:

Övertid bör enligt utredningens uppfattning vara arbetstid, som tages

i anspråk för utförande av arbetsuppgifter, vilka ligger utanför vad som

motsvarar det normala behovet. Sålunda bör övertid bl. a. kunna komma

i fråga vid en nödvändig forcering av produktionen utöver den sedvanliga

eller då produktionen av någon icke förutsedd anledning blivit försenad.

Arbetstid som åtgår för utförande av förberedelse- och avslutningsarbeten

har emellertid helt annan natur. Det är här fråga om arbetsuppgifter, som

kan förutses och som är nödvändiga för att produktionen skall kunna fortlöpa

normalt. Strängt taget borde särskild övertid för sådana uppgifter

som förberedelse- och avslutningsarbete icke medgivas, utan arbetsgivaren

borde vara hänvisad till att för dessa ändamål taga i anspråk ordinarie

tid eller allmän och extra övertid. För det fall att det är fråga om arbeten,

som återkommer varje dag, får arbetsgivaren vid en sänkning av den

maximala veckoarbetstiden för dessa arbetsuppgifter eventuellt bli tvungen

att taga i anspråk flera arbetstagare än vad för närvarande är fallet. En

dylik utveckling anser utredningen vara önskvärd. Några nämnvärda produktionshinder

för en sådan omdisponering av övertiden synes icke föreligga.

En verklig sänkning av den till arbetsgivarens förfogande stående övertiden

inträffar, då fråga är om ett arbete som under en och samma dag

kräver minst sju timmar. Det skulle med all sannolikhet vara en opraktisk

anordning om sådant arbete fördelades på flera arbetstagare. I dylikt fall

får emellertid såsom redan nämnts arbetsgivaren taga i anspråk allmän

övertid.

Det bör vidare beaktas, att bestämmelserna för närvarande medger uttagande

av övertid i betydande omfattning, nämligen med icke mindre än

omkring 340 timmar per år, d. v. s. ungefär vad den allmänna och extra

övertiden sammanlagt uppgår till. Dock uttages övertid för förberedelseoch

avslutningsarbeten i praktiken endast till en bråkdel av vad som högst

är medgivet.

Utredningen finner att övertid för förberedelse- och avslutningsarbete

bör medgivas. Den har övervägt frågan, om man borde slopa den nuvarande

begränsningen till en vecka och endast begränsa övertiden per år

räknat. Häremot talar emellertid flera skäl. Sådana arbeten varom här är

fråga bör återkomma med förhållandevis kort periodicitet och bör icke vara

särskilt omfattande varje gång de förekommer. Redan av denna anledning

skulle en utsträckning av begränsningsperiodens längd vara mindre lämplig.

Äger en utsträckning rum, talar starka skäl för att sammanslå övertid

för förberedelse- och avslutningsarbeten med den allmänna övertiden, för

vilken begränsningsperioden jämväl är ett år. Förfar man så, skulle detta

emellertid innebära att den allmänna övertiden kom att ökas och att för

sådana arbetsuppgifter, för vilka allmän övertid för närvarande användes,

skulle kunna tagas i anspråk jämväl övertid som ursprungligen avsetts

för förberedelse- och avslutningsarbete. Med hänsyn härtill anser utredningen

att ett dylikt förslag icke kan tillstyrkas. Begränsningsperioden

bör även i fortsättningen vara en vecka; dock bör den vid arbeten som

drives såväl vardag som söndag få utsträckas till två veckor. Denna regel

bör gälla även i fråga om verksamhetsområden, där den ordinarie arbetstiden

är begränsad till en månad.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1958

Arbetstidsutredningen ansåg flera skäl tala för att man borde företa en

radikal nedskärning av det antal timmar, till vilket övertid i form av förberedelse-

och avslutningsarbete fick uppgå. Emellertid fann utredningen

att en sådan begränsning av övertiden skulle innebära, att produktionen

därigenom i vissa fall kunde åsamkas allvarliga skador. Utredningen föreslog

därför en begränsning från sju till sex timmar i veckan för sådant

övertidsarbete.

Vid behandlingen i betänkandet av storleken av den allmänna och extra

övertiden upptog icke arbetstidsutredningen frågan, huruvida denna övertid

borde vara kortare för dem, som fullgör förberedelse- och avslutningsarbeten,

än för andra. Däremot förordade utredningen en generell sänkning

av den tillåtna allmänna och extra övertiden till resp. 180 och 120 timmar.

Härom anförde utredningen:

Enligt utredningens uppfattning bör den i lagstiftningen medgivna övertiden

sänkas. Detta finner utredningen motiverat ur skyddssynpunkt; utredningen

anser att den omfattning i vilken övertid för närvarande uttages

visserligen allmänt sett icke har anmärkningsvärt stor omfattning men att

vissa mindre grupper blivit i alltför stor omfattning belastade med övertidsarbete.

Arbetstidsutredningens förslag i förevarande delar har ännu icke föranlett

någon Kungl. Maj :ts åtgärd.

Utredningen om kortare arbetstid, m. m.

Redan innan arbetstidsutredningen framlade sitt betänkande tillkallades, i

juni 1954, efter vederbörligt bemyndigande sakkunniga för att biträda med

utredning om arbetstidens längd och förläggning i syfte att uppnå en allmän

förkortning av den lagstadgade arbetstiden. De sakkunniga, som arbetade under

namnet utredningen om kortare arbetstid, framlade i juli 1956 betänkande

(SOU 1956: 20—21) med förslag till lagstiftning om allmän förkortning

av den ordinarie arbetstiden, som enligt då gällande bestämmelser utgjorde

48 timmar i veckan, till 45 timmar i veckan. I överensstämmelse med sina

direktiv föreslog utredningen inte någon ändring beträffande lagstiftningens

tillämpningsområde och upptog inte heller andra spörsmål, som behandlats

av arbetstidsutredningen.

I proposition nr 80 till 1957 års riksdag framlades förslag till en allmän

arbetstidsförkortning i enlighet med utredningens om kortare arbetstid förslag.

I propositionen yttrade föredragande departementschefen, statsrådet

Ericsson, att först sedan erfarenhet vunnits rörande verkningarna av den

kortare ordinarie arbetstiden, tiden torde vara inne att ta ställning till de av

arbetstidsutredningen framlagda förslagen angående arbetstidslagstiftningens

tillämpningsområde och systematiska utformning. Någon ändring i reglerna

om övertid föreslogs sålunda inte i propositionen. I frågan om övertid

yttrade departementschefen:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1958

En del remissorgan har framfört krav på att arbetstidsförlcorningen förbindes

med en höjning av lagstiftningens övertidsmaximum. Å andra sidan

har framförts önskemål om att arbetstidsutredningens förslag om nedskärning

av det medgivna övertidsuttaget från 200 till 180 timmar i fråga om

den allmänna och från 150 till 120 timmar beträffande den extra övertiden

genomföres i samband med arbetstidsförkortningen.

Enligt min mening bör övertidsarbete tillgripas för att tillgodose vissa

tillfälliga, mera extraordinära behov av ökat arbetstidsuttag på en arbetsplats.

En ökning av övertidsarbetet i den mån den ordinarie arbetstiden

förkortas låter sig inte väl förena med denna uppfattning, och en mera allmän

övergång till regelbundet övertidsarbete i samband med arbetstidsförkortningen

skulle uppenbarligen stå helt i strid med reformens syfte. I stället

för ökad fritid skulle arbetstagarna uppnå en löneförbättring, vilket det

i och för sig inte ankommer på lagstiftningen att medverka till. Eftersom jag

inte är beredd att förorda någon ändrad grundsats angående i vilka fall

övertidsarbete bör få tillgripas, synes det mig knappast erforderligt, att utrymmet

för övertidsuttag göres större än för närvarande. Det kunde i så

fall befaras, att sådana grupper, som redan nu har mycket övertid och således

i högre grad än andra kan sägas vara i behov av en arbetstidsförkortning,

finge ökat övertidsarbete. Denna konsekvens finner jag inte godtagbar.

I det stora flertalet fall torde gällande övertidsbestämmelser medge ett ökat

övertidsuttag i förhållande till vad som nu tillämpas, om så skulle visa sig

behövligt efter förkortningen av den ordinarie arbetstiden.

Jag kan således inte tillstyrka någon höjning av lagstiftningens övertidsmaxima.

Önskemålen om sänkning av dessa maxima är i och för sig förståeliga,

men jag anser mig i nuvarande läge inte heller kunna förorda en

dylik åtgärd.

Andra lagutskottet förklarade i sitt utlåtande nr 14 i anledning av propositionen,

att de delar av propositionen, som behandlade frågan om övertid,

icke givit utskottet anledning till erinran eller särskilt yttrande.

Utskottet

I motionen begäres en utredning i syfte att begränsa den enligt allmänna

arbetstidslagen medgivna allmänna och extra övertiden för de arbetstagare,

som utför förberedelse- och avslutningsarbete. Såsom skäl härför anföres

bl. a., att denna grupp av arbetstagare enligt bestämmelserna i nämnda lag

kan tänkas komma att under ett kalenderår fullgöra övertidsarbete med

sammanlagt 693 timmar, varav 543 timmar kan uttagas utan tillstånd av

arbetarskyddsstyrelsen.

Frågan om en begränsning av övertiden har behandlats av arbetstidsutredningen

i dess år 1954 avlämnade betänkande med förslag till ny arbetstidslagstiftning

och partiell arbetstidsförkortning. Häri har föreslagits begränsning

av övertiden, såväl i fråga om förberedelse- och avslutningsarbete

som beträffande den allmänna och extra övertiden. Utredningens förslag har

emellertid ännu icke föranlett proposition i ämnet. Däremot beslöts år 1957

på grundval av förslag som framlagts av den år 1954 tillsatta utredningen

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1958

7

om kortare arbetstid en förkortning av den ordinarie arbetstiden från 48 till

45 timmar i veckan. Förkortningen av arbetstiden skall ske med en timme i

veckan vid början av ettvart av åren 1958, 1959 och 1960. I propositionen

angående arbetstidsförkortningen yttrade föredragande departementschefen,

att först sedan erfarenhet vunnits rörande verkningarna av nämnda

beslut, tiden torde vara inne att ta ställning till arbetstidsutredningens förslag

angående arbetstidslagstiftningens systematiska utformning m. m.

Såsom ovan redovisats har den i motionen upptagna frågan ganska nyligen

varit föremål för utredning. Någon ny utredning i ämnet anser utskottet

därför icke motiverad. Innan frågan om ändrade bestämmelser i av motionärerna

berörda avseenden göres till föremål för ytterligare överväganden,

torde emellertid enligt utskottets mening böra avvaktas verkningarna

av den förra året beslutade arbetstidsförkortningen.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att förevarande motion, II: 104, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 mars 1958

På andra lagutskottets vägnar:

EDVIN JACOBSSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson, Sunne,

fru Carlqvist, fru Svenson*, herrar Kaijser och Magnusson;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Nilsson i Göteborg,

fröken Höjer*, herrar Fredriksson, Larsson i Hedenäset*, fru Svensson och

herr Svensson i Kungälv.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

580589 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.