Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om förslag till åtgärder, som säkrar förvärvsarbetande mödrar rätt till ersättning i de fall, då sjuka barn behöver mödrarnas vård».

1958-03-27 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1958 A:19, Skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om förslag till åtgärder, som säkrar förvärvsarbetande mödrar rätt till ersättning i de fall, då sjuka barn behöver mödrarnas vård».

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1958

9

Nr 19

Utlåtande i anledning av väckta motioner om stöd i vissa fall åt

familjeförsörjare vid deras barns eller andra anhörigas

sjukdom.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft fyra inom riksdagen

väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen

dels de likalydande motionerna nr 204 i första kammaren av herrar

Norling och Öhman samt nr 261 i andra kammaren av herr Senander m. fl.,

dels ock de likalydande motionerna nr 205 i första kammaren av fru

Hamrin-Thorell och fru Gärde Widemar samt nr 245 i andra kammaren av

fröken Elmén m. fl.

I motionerna I: 204 och II: 261 har hemställts, »att riksdagen måtte besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om förslag till åtgärder, som

säkrar förvärvsarbetande mödrar rätt till ersättning i de fall, då sjuka barn

behöver mödrarnas vård».

I motionerna I: 205 och II: 245 har hemställts, »att riksdagen måtte hos

Kungl. Maj:t begära utredning rörande det lämpligaste sättet för stöd åt

a) ensamstående förvärvsarbetande mödrar och fäder, som på grund av

barnets sjukdom måste stanna hemma för att vårda barnet;

b) andra ensamstående förvärvsarbetande personer, som har likartade

vårdnadsplikter och är nödsakade stanna hemma från arbetet för att vårda

en anhörig, som är tillfälligt sjuk».

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden

får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna I: 204 och II: 245.

1954 års familjeutredning

Kungl. Maj:t bemyndigade den 16 augusti 1954 statsrådet Ulla Lindström

att tillkalla en sakkunnig med uppdrag att göra en inventering av de familjepolitiska

åtgärderna. I direktiven till utredningen, vilken antog namnet 1954

urs familjeutredning, erinrade statsrådet Lindström (anförande till statsrådsprotokollet

den 16 augusti 1954) om alt något särskilt befolkningsinstitut

med uppgift alt fortlöpande studera de befolkningspolitiska åtgärderna, deras

tillämpning i praktiken och deras konsekvenser för olika grupper i samhället

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1958

icke upprättats och uttalade, att ett sådant institut f. n. ej heller torde vara

erforderligt. Vidare anförde statsrådet Lindström bl. a.:

Däremot föreligger det onekligen goda skäl för att nu företaga en systematisk

inventering av hur de olika familjepolitiska åtgärderna har verkat

under en något längre epok, sådan som den senaste krigs- och efterkrigstiden,

av vad som till äventyrs saknas i deras utformning för att de skall göra

maximal nytta inom sin nuvarande ekonomiska ram och av vilka nya behov

som aktualiserats vid sidan av dem. En inventering och kartläggning av den

samhälleliga familjepolitikens former och yttringar är sålunda önskvärd.

Några nya omfattande utredningar bör inte nu inledas. Familjeproblemen har

under de senaste åren studerats i olika sammanhang, varför en sammanställning

av resultat från olika institutioners, kommittéers och enskilda forskares

material torde kunna ge en god bild av läget. Olika förslag till åtgärder

av familjepolitisk karaktär har---framlagts under 1940- och 50-talen

och bör, i den mån de inte har förverkligats, upptagas till en ny och med utgångspunkt

från nuläget kritisk bedömning utifrån synpunkten av huruvida

de är realiserbara eller inte i befintligt eller omarbetat skick.

Vid inventeringsarbetet borde, framhölls slutligen i direktiven, särskilt

uppmärksammas de ensamstående mödrarnas problem, när det gällde alla

i direktiven nämnda samhällsåtgärder för underlättande av barnens vård.

Familjeutredningen avlämnade i september 1955 ett betänkande, Samhället

och barnfamiljerna (SOU 1955: 29), vari även de ensamstående mödrarnas

problem upptagits till behandling i en rad olika avseenden. Utredningen

betonar, att de ofullständiga familjerna utgör en ur utredningens synpunkt

betydelsefull kategori; de ensamstående männen med barn lämnas emellertid

i utredningen i stort sett därhän, och undersökningen begränsas till

att avse de ensamstående mödrarnas ekonomiska och sociala läge.

Av de statistiska uppgifter, som familjeutredningen i sitt betänkande lämnar,

framgår bl. a., att år 1950 av landets totalt ca 974 000 familjer med

hemmavarande barn under 16 år inte mindre än 89 600 eller ca 9 % var

ofullständiga i den meningen, att en ogift, förut gift eller gift med maken

ej samboende person bodde tillsammans med hemmavarande barn under

16 år, inräknat styvbarn, adoptivbarn och fosterbarn. Av de ofullständiga

familjerna hade 78 900 eller ca 7/8 som familjeföreståndare en ensamstående

moder. De ensamstående fäderna med hemmavarande barn under 16

år var 10 700. Antalet barn under 16 år var år 1950 i hela riket 1 724 000

varav i de ofullständiga familjerna 136 100; härav kom 16 500 på ofullständig

familj med manlig och 119 600 på ofullständig familj med kvinnlig

familjeföreståndare.

I fråga om de former för barntillsyn som tillämpas av förvärvsarbetande

föräldrar är, framhåller familjeutredningen, kunskapen otillfedsställande.

Vissa uppgifter kunde dock hämtas ur den omfattande intervjuundersökning

bland förvärvsarbetande mödrar med barn under sju år, som Stock
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1958

holms stad gjorde år 1948 (Generalplan för Stockholms barnstugor 1952, s.

20). Denna undersökning visade, att barnen omhändertogs på följande sätt

(procentuell fördelning):

Barnet var i hemmet under tillsyn av hemhjälp, släkting eller annan

person ...................................................... 41

Barnet var borta hos släkting eller annan person.................... 23

Barnet var i daghem............................................ 23

Barnet medföljde till arbetet, gick i skola, barnträdgård, vistades på

annan ort etc................................................. 13

Summa 100

Familjeutredningen framhåller, att hemhjälp och släktingar spelade den

största rollen; daghem förekom endast i en fjärdedel av fallen. Liknande

resultat framkommer, uttalar utredningen, i den vid tiden för utredningens

slutförande pågående s. k. »Normalbarnsundersökningen» i Stockholm att

döma av de intervjuer som utredningen varit i tillfälle att ta del av.

Sedan 1943 ges visst statsbidrag till småbarnsinstitutioner( anstalter för

halvöppen barnavård): daghem, förskolor och eftermiddagshem, drivna av

kommuner eller enskilda. Det sammanlagda platsantalet på småbarnsinstitutionerna

kan enligt familjeutredningen beräknas till ca 10 100 i daghem,

25 300 i lekskolor och 2 500 i eftermiddagshem. Av vissa kommuner bedriven

familj edaghemsverksamhet kunde dessutom beräknas ge ca 1 800 barn

mera stadigvarande vård. År 1955 beräknade man enligt utredningen att på

vissa håll ungefär 40 % av de barn som vistades på daghem var barn till

ensamstående mödrar.

Familjeutredningen förklarar sig ha kommit till den meningen att mycket

som redan är i gång på familjepolitikens område skulle kunna få befruktande

impulser till utveckling och nyorientering, om staten ville stödja

en social experimentverksamhet, och utredningen har därför skisserat ett

principutkast till en sådan verksamhet under ledning av sakkunniga från

olika områden.

Till klargörande av vilka slags verksamhetsgrenar försöksverksamheten

tänkes omfatla, lämnas i betänkandet en sammanställning av sådana uppslag,

som familjeutredningen i olika sammanhang haft anledning att föra

fram eller som knyter an till frågor som utredningen berört. Av de uppslag

utredningen berört må här omnämnas endast följande, beträffande vilka utredningen

anför:

Familjedaghcmsverksamhet (inkluderande yngre skolbarn) som inom ett

visst område ägnas speciell omvårdnad genom att en ledare för verksamheten

har intensiv kontakt med familjerna, ordnar kombination med förskoleverksamhet

och parklek, skaffar hemhjälp till familjedaghemsmödrar

vid sjukdom och för stor arbetsbörda etc.

Hemhjälpsförmedling som syftar till att tillhandahålla fullgod deltidsar
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1958

betande arbetskraft som krishjälp till hemmen t. ex. då barn till förvärvsarbetande

mödrar blir sjuka. Organiseras i anknytning till hemvårdarinneverksamhet,

hemhjälp för gamla, arbetsförmedlingens ordinarie hemhjälpsförmedling

etc.

Familjeberedningen m. m.

Kungl. Maj:t bemyndigade den 2 mars 1956 statsrådet Lindström att tillkalla

en beredning med uppdrag att inom socialdepartementet biträda vid

handläggning av frågan om samhällets stödåtgärder för barnfamiljerna och

därmed sammanhängande spörsmål. Med stöd av bemyndigandet tillkallades

en beredning, som antog namnet familjeberedningen.

Enligt sina direktiv skulle familjeberedningen genomgå de familjepolitiska

spörsmål som aktualiserats av 1954 års familjeutredning i dess betänkande

Samhället och barnfamiljerna och i de över utredningens betänkande

avgivna remissyttrandena. Kostnaderna för olika åtgärder skulle beräknas

och administrativa problem klarläggas. Det skulle dock inte ankomma

på beredningen att inbördes gradera olika åtgärder. Ej heller skulle

beredningen upptaga de problem berörande barnfamiljerna som vore att

hänföra till skattepolitikens område.

Beredningens överväganden redovisades i åtta stencilerade promemorior,

avgivna under tiden 18 september—16 oktober 1956. I promemoriorna behandlas

(1) allmänna barnbidrag, (2) ferieresor för barn och husmödrar,

(3) ekonomiskt stöd vid barnsbörd, (4) hemhjälp, (5) statligt stöd till

familjesemestern, (6) statlig studiehjälp, (7) daghem och lekskolor samt

sommarkolonier och feriehem samt (8) stöd åt ofullständiga familjer. Sistnämnda

promemoria har även utkommit i tryck (SOU 1956: 47).

Lösningar till de genom de föreliggande motionerna aktualiserade problemen

anvisade familjeberedningen i sin den 26 september 1956 framlagda

promemoria angående hemhjälp. Häri föreslog beredningen bl. a. med hänsyn

till förevarande situationer en kraftig utbyggnad av den sociala hemhjälpen.

Den sociala hemhjälpsverksamheten regleras enligt kungörelse av den

31 december 1943 (nr 947) med senare ändringar.

Social hemhjälp skall enligt bestämmelserna kunna ges till hem, där det

föreligger behov av hjälp med hemmets skötsel under kortare tid på grund

av husmoderns sjukdom eller bristande arbetsförmåga eller behov av vila

eller annan familjemedlems sjukdom eller jämförbara omständigheter. Hemhjälp

kan också lämnas ensamstående, och den kan lämnas inte endast tillfälligt

utan även i form av regelbundet återkommande hjälp.

Till den sociala hemhjälpsverksamheten utgår statsbidrag.

Vid tiden för avlämnandet av promemorian angående hemhjälp utgick

statsbidrag med högst 1 400 kronor för varje heltidsanställd hemvårdarinna,

till vilket belopp kom vissa statliga bidrag i form av ålderstillägg och kall
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1958

ortstillägg. Från statsbidraget skulle avräknas 40 % av de avgifter, som

inflöt av verksamheten. Antalet statsbidrag var begränsat på så sätt, att

antalet var satt i relation till antalet invånare i kommunerna. Fullt statsbidrag

utgick för en hemvårdarinna i stad för varje påbörjat 4 000-tal av

folkmängden och i landskommun för varje påbörjat 2 000-tal. En förutsättning

för statsbidraget var att bidrag utgick även från landstinget med minst

halva statsbidragsbeloppet, minskat med ålderstillägg och kallortstillägg.

År 1956 fanns i riket 2 913 heltidsanställda och 171 deltidsanställda hemvårdarinnor,

för vilka statsbidrag utgick. Härutöver fanns i kommunerna

320 heltidsanställda och ett okänt antal deltidsanställda hemvårdarinnor.

Familjeberedningen föreslog alt den statsunderstödda sociala hemhjälpsverksamheten

skulle utbyggas under en femårsperiod till att omfatta cirka

5 000 hemvårdarinnor, varav 700 skulle falla på det första utbyggnadsåret

och 300 på ett vart av de fyra följande åren. Därvid skulle bestämmelserna om

att statsbidraget skulle utgå i förhållande till antalet invånare i kommunerna,

slopas. Om behovet av den föreslagna utbyggnaden yttrade beredningen:

Familjeberedningen finner att behovet av en utbyggd social hemhjälpsverksamhet

är tillfullo bekräftat. I första hand kan konstateras, att många

som söker social hemhjälp och är i stort behov därav ej kan få någon av brist

på arbetskraft. I socialstyrelsens undersökning avseende år 1955 redovisade

hemhjälpsnämnderna under ett år 10 000 dylika fall. Denna siffra är i underkant

eftersom vissa hemhjälpsnämnder förklarar, att bokföringen över

dem som sökt men icke kunnat få hjälp är ofullständig, och eftersom det står

klart, att där arbetskraften är knapp många familjer som behöver social

hemhjälp inte bryr sig om att ansöka därom, då de vet, att de inte har någon

utsikt att få hjälp.

Vidare kan framhållas att den tid familjerna nu kan behålla sin hemvårdarinna

är ofta för kort. Genomsnittligt kan en hemvårdarinna stanna sex

dagar i en familj; i många fall skulle t. ex. efter en barnsbörd eller under

husmoderns konvalescens efter en sjukdom hemhjälp behövas under längre

tid än vad som nu är möjligt att ordna på grund av knappheten på arbetskraft.

Vidare finns det många hjälpbehov som nu ej alls eller i mycket ringa

utsträckning kan tillgodoses, men som det vore ett starkt familjesocialt intresse

att kunna tillgodose. Sålunda skulle i många familjer, där husmödrarna

är hårt bundna av vården av ett handikappat barn eller av annan långvarigt

sjuk familjemedlem, en avlösning av husmodern genom en hemvårdarinna

tid efter annan vara behövlig, för att husmoderns krafter ej skall svikta.

Andra hjälpbehov uppkommer, när barn till förvärvsarbetande mödrar blir

sjuka. I många fall kan, både vid tillfällig och mera långvarig sjukdom inom

familjen en vid rätt tidpunkt insatt hemhjälp göra att familjen kan klara

den sjukes vård inom hemmet, medan den, om ingen hemhjälp kan ordnas,

tvingas att anlita institutionsvård som drar höga kostnader för samhället.

För att det ökade behov av hemvårdarinnor, som familjeberedningens förslag

innebar, skulle kunna mötas, föreslog beredningen att anslaget till socialstyrelsen

till prov- och kompletteringskurser för hemvårdarinnor skulle ökas

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1958

med 145 000 kronor, motsvarande en merutbildning av 200 hemvårdarinnor

om året.

Familjeutredningen föreslog även betydande ökningar i det för envar hemvårdarinna

utgående statsbidraget.

1 statsverkspropositionen till 1957 års riksdag föreslogs en utbyggnad

av den sociala hemhjälpen, dock i mindre utsträckning än vad

familjeberedningen förordat. Förslaget innebar i huvudsak följande. Statsbidragen

skulle icke längre vara till antalet beroende av folkmängden i kommunerna,

utan skulle deras antal bestämmas totalt för hela riket för varje

kalenderår. För år 1958 skulle statsbidrag utgå för 3 400 heltidsanställda

hemvårdarinnor. Statsbidraget skulle höjas till 1 700 kronor om året för

heltidsanställd hemvårdarinna, men i gengäld skulle det statliga ålderstilllägget

till hemvårdarinnorna bortfalla. För att kapaciteten för utbildning

av hemvårdarinnor skulle ökas, skulle anslaget till prov- och kompletteringskurser

ökas med 50 000 kronor.

I propositionen framhöll statsrådet Lindström, att den praktiskt sett mest

framträdande olägenheten med de dåvarande statsbidragsreglerna syntes

vara statsbidragets maximering i förhållande till kommunernas folkmängd

samt att denna maximering angåve en vid statsbidragets tillkomst gjord uppskattning

av behovet av hemvårdarinnor, vilken uppskattning inte avsetts

vara definitiv och vilken enligt dåmera vunna erfarenheter vore alltför låg.

Statsrådet Lindström anförde vidare:

Jag förordar sålunda, att bestämmelserna om maximering av statsbidraget

i förhållande till kommunernas folkmängd skall utgå samt att i stället

skall fastställas det högsta antal hemvårdarinnor, för vilket statsbidrag får

beviljas. De nya bestämmelserna bör äga tillämpning för tiden fr. o. m. den

1 januari 1958. För år 1958 bör maximiantalet statsbidrag fastställas så att

bidrag kan utgå för hela den hittills genomförda utbyggnaden av den sociala

hemhjälpen, vilket innebär en utökning av antalet statsbidragsrum med

300—400. Maximiantalet bör sålunda bestämmas till 3 400 heltidsanställda

eller däremot svarande antal deltidsanställda hemvårdarinnor. Kommunerna

bör härigenom få förutsättningar att utvidga hemvårdarinneverksamheten

totalt sett, i proportion till det ökade antalet statsbidragsrum. Den nya statsbidragsregeln

avser sålunda främst en ökning av hemvårdarinneorganisationens

kapacitet, inte endast en förbättring av kommunernas ekonomi på

ifrågavarande verksamhetsområde.

Riksdagen beslöt i enlighet med propositionen.

I statsverkspropositionen till 1958 års riksdag föreslogs en höjning

av antalet statsbidragsrum för avlönande av hemvårdarinnor till 3 500

för år 1959 ävensom ett bibehållande av den vid 1957 års riksdag beslutade

utvidgningen av utbildningskapaciteten beträffande hemvårdarinnor.

Riksdagen har beslutat i enlighet med nämnda förslag.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1958

15

I förevarande sammanhang må nämnas att vid 1956 års riksdag

väcktes en motion, II: 355, vari begärdes »utredning av frågan rörande lämpligaste

sättet för stöd i vissa fall till ensamstående förvärvsarbetande mödrar

med barn under 16 år, då barnet vid sjukdom måste vårdas av modern i

hemmet».

I enlighet med andra lagutskottets hemställan i dess utlåtande nr 13 avslog

riksdagen motionens yrkande under hänvisning till att det i motionen

aktualiserade spörsmålet var föremål för övervägande av familjeberedningen.

Utskottet

I motionerna I: 204 och II: 261 begäres att riksdagen skall hemställa hos

Kungl. Maj :t om förslag till åtgärder, som säkrar förvärvsarbetande mödrar

rätt till ersättning i de fall, då sjuka barn behöver mödrarnas vård. Motionerna

I: 205 och II: 245 innehåller hemställan om en utredning rörande det

lämpligaste sättet för stöd åt dels ensamstående förvärvsarbetande mödrar

och fäder, som på grund av barns sjukdom måste stanna hemma från arbetet,

dels ock andra ensamstående förvärvsarbetande personer, som av andra, likartade

vårdplikter nödgas stanna hemma från arbetet. Såsom skäl framhålles

i samtliga nämnda motioner den svårartade situationen för t. ex. en förvärvsarbetande

ensamstående moder, vilkens barn insjuknar och på grund därav

icke får vistas på barndaghem. I motionerna anvisas daghjälp från sjukkassa

såsom en lämplig stödåtgärd. Daghjälpen bör, enligt de båda förstnämnda

motionerna, utgå med samma belopp för dag som sjukpenningen. Någon

karenstid skulle emellertid ej föreskrivas. I de sistnämnda båda motionerna

framhålles, att såsom villkor för utfående av daghjä’p torde böra gälla, att

nödvändigheten av frånvaron från arbetsplatsen styrkes dels av läkarintyg,

dels ock av utredning att hemhjälp genom kommunens försorg icke kunnat

anskaffas.

De problem, som aktualiserats genom de föreliggande motionerna, har varit

föremål för övervägande av såväl familjeutredningen som familjeberedningen.

På grundval av dessa överväganden har familjeberedningen föres''agit,

att förevarande problem borde lösas genom en utbyggnad av den sociala

hemhjälpen. En sådan utbyggnad har också påbörjats. Sålunda beslöts vid

1957 års riksdag, att antalet statsbidrag till avlönande av hemvårdarinnor

skulle höjas från tidigare cirka 3 000 till 3 400 kronor för år 1958. Vidare

ökades kapaciteten för utbildning av hemvårdarinnor genom att anslaget

till socialstyrelsen till prov- och komp''etteringskurser för hemvårdarinnor

höjdes med 50 000 kronor. Vid årets riksdag har beslutats att för år 1959

ytterligare öka antalet statsbidragsrum för avlönande av hemvårdarinnor till

3 500 ävensom alt den år 1957 beslutade ökade kapaciteten för utbildning av

hemvårdarinnor skall bibehållas. Vid tillkomsten av 1957 års beslut uttala
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 19 dr 1958

des i propositionen att ökningen av antalet statsbidragsrum var avsedd att

få den verkan, att statsbidrag komme att utgå till de hemvårdarinnor, vilkas

avlöning tidigare helt bekostats av kommunerna. Emellertid borde kommunerna

därigenom, sades det, få förutsättningar att utvidga hemvårdarinneverksamheten

totalt sett.

Mot de lösningar, som föreslagits i motionerna, synes vägande invändningar

kunna riktas. Det system med daghjälpsersättning, som motionärerna

anvisat, måste sålunda enligt utskottets mening förenas med alltför tungrodd

och omständlig administration för att missbruk av förmånen skall kunna

förebyggas.

I stället anser utskottet i likhet med familjeberedningen, att förevarande

problem bör lösas främst genom en utbyggnad av den sociala hemhjälpen.

En sådan lösning har framför allt den fördelen, att man därigenom undviker

att förvärvsarbetande personer måste stanna hemma från arbetet på grund

av barns eller andra anhörigas sjukdom. Såsom ovan redovisats har statsmakterna

också både i fjol och i år fattat beslut, vilka är ägnade att främja

en sådan utbyggnad. Utskottet finner därför icke skäl föreslå någon riksdagens

åtgärd i anledning av motionerna. Emellertid må framhållas, att utbyggnaden

och effektiviseringen av den sociala hemhjälpen i mångt och mycket

framstår som en kommunernas egen angelägenhet. Utskottet vill i detta

sammanhang påpeka att ett verksamt komplement till hemvårdarinneverksamheten

i den form som ovan berörts kan ernås genom hemhjälpsförmedling

samt tillhandahållande av hemhjälp i form av timanställd arbetskraft.

Härvidlag är enligt utskottets mening det kommunala initiativet av den

största betydelse.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner,

1) I: 204 och II: 261; samt

2) I: 205 och II: 245,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 mars 1958

På andra lagutskottets vägnar:

EDVIN JACOBSSON

Närvarande: se under utlåtandet nr 18.

Rydahls Boktryckeri AB, Stockholm 1958

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.