Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelse om ändring i livsmedelsstadgan den 21 december 1951
1958-04-10 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1958 A:22, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelse om ändring i livsmedelsstadgan den 21 december 1951
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 22 år 1958
1
Nr 22
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till kungörelse om ändring i livsmedelsstadgan den 21
december 1951 (nr 824).
Genom en den 28 februari 1958 dagtecknad proposition, nr 105, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden, anhållit om riksdagens yttrande över följande
Förslag
till
Kungörelse
om ändring i livsmedelsstadgan den 21 december 1951 (nr 824)
Härigenom förordnas, att 11 och 32 §§ livsmedelsstadgan den 21 december
1951 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
11 §. 11 §•
1 m o in. I lokal---till män
niskoföda.
Lokalen ävensom — -— — gott
stånd.
Golv i —--dagligt bruk.
2 m o m. 1 lokal för beredning av
livsmedel, avsedda för försäljning eller
för servering åt allmänheten, eller
i lokal för försäljning av de i 8 § c)
angivna livsmedlen får fjäderfä
icke utan särskilt tillstånd av hälsovårdsnämnden
plockas eller befrias
frän sina inälvor.
Bihang till riksdagens protokoll 1958. 9 samt. 2 avd. Nr 22
I lokal---till människoföda.
Lokalen ävensom — — — gott
stånd.
Golv i---- dagligt bruk.
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 22 år 1958
(Gällande lydelse)
32 §.
Saluhålles livsmedel i förpackat
skick under angivande av att varan
är särskilt lämpad för barn, skall
förpackningen vara märkt med uppgift
om samtliga i varan ingående
råvaror och tillsatser. Angives ej halten
av varje råvara och tillsats, skall
härvid råvara eller tillsats, som med
högre viktsandel ingår i varan, sättas
före råvara eller tillsats med lägre
sådan andel.
(Föreslagen lydelse)
32 §.
Saluhålles livsmedel i förpackat
skick under angivande av att varan
är särskilt lämpad för barn eller för
person, vilken på grund av sjukdom,
svaghet eller av annan orsak är i behov
av speciell kost, skall förpackningen
vara märkt med uppgift om
samtliga i varan ingående råvaror och
tillsatser. Angives ej halten av varje
råvara och tillsats, skall härvid råvara
eller tillsats, som med högre
viktsandel ingår i varan, sättas före
råvara eller tillsats med lägre sådan
andel.
Denna kungörelse träder i kraft
den 1 juli 1958.
Den genom denna kungörelse införda
skyldigheten att märka livsmedelsförpackning
skall gälla allenast
förpackning, i vilken livsmedel
efter den 30 juni 1958 inlägges inom
riket eller införes till riket.
Kungl. Maj:t eller myndighet som
Kungl. Maj :t bestämmer må för viss
tid, dock längst till den 1 juli 1960,
medgiva undantag från nämnda
märkningsskyldighet.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att i livsmedelsstadgan skall intagas bestämmelser
innebärande dels att fjäderfä icke får, utan särskilt tillstånd av hälsovårdsnämnd,
plockas eller befrias från inälvor i vissa lokaler för beredning
eller försäljning av livsmedel dels ock att förpackning av livsmedel,
som försäljes under angivande att de är särskilt lämpade för personer i
behov av speciell kost, skall åsättas uppgift om i varan ingående råva
-
ror m. m.
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 22 år 1958
I. Saluhållande av slaktad tamfågel m. m.
Gällande bestämmelser
I livs medelsstadgan den 21 december 1951 (nr 824) finnes under 3 kap.
allmänna bestämmelser rörande livsmedelslokalers beskaffenhet och utrustning
samt rörande skötseln av sådana lokaler. Med dessa bestämmelser har
man velat sörja för att lokalerna är lämpliga för sitt ändamål och fyller
skäliga hygieniska krav. Under 4 kap. i stadgan meddelas vidare föreskrifter
rörande hantering av livsmedel, avsedda för försäljning eller servering.
Dessa föreskrifter syftar till att säkerställa ett sådant förfaringssätt, att livsmedlen
icke förorenas eller blir skadliga att förtära eller på annat sätt
otjänliga till människoföda. Varken de angivna författningsrummen eller
livsinedelsstadgan i övrigt innehåller några särskilda regler om i vilka lokaler
eller på vad sätt slaktat fjäderfä bör plockas eller befrias från inälvor,
huvud och fötter, och sådana regler har ej heller meddelats i andra författningar.
Veterinärstyrelsens skrivelse
Veterinärstyrelsen har i skrivelse till Konungen den 20 november 1957
hemställt, att visst tillägg måtte göras till livsinedelsstadgan angående saluhållande
av slaktad tamfågel in. in.
Yttranden över veterinärstyrelsens skrivelse har efter remiss avgivits av
lanthruksstyrelsen, veterinärhögskolan, Samarbetskommittén för hälsovårdsnämnderna
i rikets större städer, Sveriges lantbruksförbund, Svenska ägghandelsförbundet,
Sveriges fjäderfäavelsförening, Sveriges köpmannaförbund,
Sveriges hotell- och restaurangförbund, Kooperativa förbundet och
Riksförbundet Landsbygdens folk.
En redogörelse för innehållet i skrivelsen jämte däröver avgivna remissyttranden
lämnas i propositionen å s. 5—9, vartill utskottet får hänvisa.
Departementschefen
Föredragande departementschefen, statsrådet Johansson, yttrar i propositionen
följande.
»Under senare tid har förekommit ett flertal fall av salmonellainfektion hos
människa, där smittkällan kunnat återföras till höns. Företagna utredningar
har gett vid handen, alt smittämnet sannolikt överförts från fåglarna i samband
med urtagningen av deras inälvor, där salmonellabakterierna företrädesvis
har sitt säte, och det kan med fog antagas att bristande hygienisk omsorg
vid urtagningen medverkat till bakteriernas överföring till människan,
antingen direkt eller indirekt genom redskap, bercdningskärl eller andra
livsmedel.
Huvuddelen av slaktat fjäderfä befrias f. n. regelmässigt från sina inälvor
först omedelbart före fåglarnas anrättande, och endast i relativt sett mindre
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 22 år 1958
omfattning sker urtagning av inälvorna redan i samband med slakten, varvid
fåglarna levereras djupfrysta från slakteriet och även saluhålles djupfrysta
till konsumenterna. De nyss påtalade salmonellainfektionerna hos
människa har sannolikt uppkommit sedan bakterierna överförts från fåglarna
i samband med urtagning omedelbart före deras anrättande.
För egen del finner jag det angeläget att i fortsättningen effektiva åtgärder
vidtages för att försöka förekomma salmonellainfektioner av nyssnämnd
art. Då salmonellabakterierna i viss utsträckning torde tillföras fjäderfäbesättningarna
genom fodermedel, bör på längre sikt åtgärder för skärpt
kontroll och sanering av fodermedlen komma till utförande. Emellertid
måste man även söka gardera sig mot infektion genom de salmonellabakterier,
som i viss utsträckning redan torde förekomma inom fjäderfäbesättningarna
i landet. De inträffade salinonellafallen hos människa visar, att
slaktat fjäderfä under nu rådande förhållanden icke alltid urtages på sådant
sätt att överföring av salmonellabakterierna till människa undvikes.
Som särskilt betänkligt framstår detta då urtagningen äger rum i lokaler,
där livsmedel saluhålles eller beredes för saluhållande eller servering åt
o
allmänheten.
I ärendet föreligger viss utredning rörande förhållandena vid de slakterier
och andra platser, där fjäderfä slaktas. Denna utredning kan enligt
mitt bedömande icke anses otvetydigt ge vid handen, att risken för spridning
av salmonellabakterierna generellt sett åtminstone f. n. kan förväntas
bli mindre vid urtagning av fåglarna i samband med slakten än vid urtagning
hos detaljhandlare eller konsumenter. I en del remissyttranden har
l. o. m. yppats farhågor för att en urtagning i samband med slakten skulle
kunna medföra ökad risk för smittspridning. En förbättring av slaktplatsernas
utrustning och hygieniska standard kan visserligen väntas efter genomförande
av skärpt kontroll av fjäderfäslakten, varom veterinärstyrelsen
nyligen utfärdat anvisningar till hälsovårdsnämnderna. Vidare torde
chefen för jordbruksdepartementet inom den närmaste tiden komma att
anmäla förslag till kungörelse angående fjäderfäkontrollslakterier. Hur
snabbt dessa vidtagna eller väntade åtgärder kan komma att leda till förbättrade
hygieniska förhållanden låter sig emellertid f. n. icke med större
säkerhet överblickas. Med hänsyn till uppgifterna om nuvarande förhållanden
på slaktplatserna och till de av remissinstanserna framförda betänkligheterna
i övrigt är jag icke — i varje fall f. n. — beredd att tillstyrka
veterinärstyrelsens förslag, innebärande generellt förbud mot urtagning och
plockning av tamfågel annat än i samband med slakten.
Emellertid anser jag att åtgärder bör vidtagas för att uppnå större hygienisk
omsorg vid urtagning och plockning av tamfågel. Betydande förbättringar
härutinnan synes mig kunna ernås om man i livsmedelsstadgan inför
bestämmelse om att det skall krävas särskilt tillstånd av hälsovårdsnämnden
för att urtagning och plockning av slaktat fjäderfä skall få ske i sådana
5
Andra lagutskottets utlåtande nr 22 är 1958
lokaler för försäljning och beredning av livsmedel, där risken för smittspridning
enligt vad ovan anförts är särskilt stor. Jag förordar därför, att
till It § livsmedelsstadgan göres ett tillägg av sådan innebörd.
Vid prövning av ansökan om tillstånd att i viss lokal urtaga och plocka
fjäderfä torde hälsovårdsnämnden böra beakta de särskilda föreskrifter
och anvisningar, som veterinärstyrelsen utfärdat angående lokalens beskaffenhet
och utrustning. Därjämte torde böra beaktas i vad mån vunna erfarenheter
ger anledning till antagande att fåglarnas plockning och urtagning
kommer att utföras med tillbörlig hygienisk omsorg. Nämnden bör, då
skäl därtill föreligger, kunna återkalla meddelat tillstånd.
Till fjäderfä torde få hänföras alla slag av tamfågel.
Jag anser icke tillräckliga skäl föreligga att meddela av veterinärstyrelsen
föreslagna inskränkande bestämmelser för saluhållande av inälvor från
fjäderfä.»
II. Märkning av dietlivsmedel
Gällande bestämmelser
Några bestämmelser som åsyftar att närmare reglera tillverkning eller saluförande
av s. k. dietlivsmedel finnes f. n. icke. Däremot har för vissa
andra livsmedel utfärdats föreskrifter om tillverkningskontroll och förpackning,
varjämte vissa allmänna bestämmelser om livsmedels beskaffenhet
och saluförande finnes i livsmedelslagstiftningen.
I livsmedelsstadgan föreskrives, att såsom tillsats till livsmedel för avsalu
varvid med tillsats i huvudsak förstås vara eller ämne som är avsett att
tillföras livsmedel för att påverka dess färg, smak, konsistens eller hållbarhet
eller för annat liknande ändamål, utan alt ingå i detsamma som råvara
— får med vissa undantag användas allenast vara eller ämne som efter prövning
av kommerskollegium godkänts såsom tillsats för livsmedlet i fråga
(1 § 3 inom., 4 § första och andra styckena).
Beträffande märkning av livsmedel gäller, att då livsmedel i detaljhandeln
saluhålles i förpackat skick skall förpackningen, där ej i stadgan annorlunda
föreskrives, vara märkt med hl. a. uppgift om innehållets benämning, tillverkarens,
förpack arens eller säljarens namn eller firma och hemvist samt
innehållets totala vikt vid förpackningstillfället (28 §). År livsmedel förpackat
utom riket må i stället för tillverkarens, förpackarens eller säljarens
namn eller firma och hemvist å förpackningen finnas angivna exportörens
eller importörens namn eller firma och hemvist (29 §). Saluhålles i förpackat
skick sådant livsmedel, vid vars framställning eller beredning använts sackarin
eller annat konstgjort sötmedel som har högre söthetsgrad än socker
men icke sockrets näringsvärde, skall, med vissa undantag, förpackningen
vara märkt med orden »Innehåller konstgjort sötmedel» eller »Innehåller
sackarin» (31 §). Då livsmedel saluhålles i förpackat skick under angi
-
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 22 år 1958
vande av att varan är särskilt lämpad för barn, skall förpackningen vara
märkt med uppgift om samtliga i varan ingående råvaror och tillsatser.
Angives ej halten av varje råvara och tillsats, skall härvid råvara eller tillsats,
som med högre viktsandel ingår i varan, sättas före råvara eller tillsats
med lägre sådan andel (32 §).
Ä förpackning, vari livsmedel saluhålles, eller i annons eller annan reklam
rörande varan får uttryck, som antyder att varan innehåller vitaminer, mineralämnen
eller andra näringsämnen, vilka icke nämnvärt bidrager till
kaloritillförseln, användas, endast om tillika arten och halten av dylika
ämnen närmare angives. Uppgift om halten behöver dock icke lämnas beträffande
mjölk, smör, ägg, oberedda eller djupfrysta kött- och fiskvaror samt
frukt, bär och grönsaker i oberett eller djupfryst tillstånd. (34 §).
Skyldighet att å förpackning angiva vissa eller samtliga i varan ingående
råvaror och tillsatser föreligger också beträffande vissa särskilda livsmedel.
Medicinalstyrelsens utredning
I skrivelse till Konungen den 21 februari 1957 har medicinalstyrelsen
hemställt, att vissa av styrelsen föreslagna bestämmelser angående dietlivsmedel
måtte införas i livsmedelsstadgan. En redogörelse för innehållet
i skrivelsen jämte den utredning som legat till grund för densamma lämnas
i propositionen å s. 11—13, vartill utskottet hänvisar.
över medicinalstyrelsens skrivelse har yttranden avgivits av kominerskollegiuin,
Kooperativa förbundet, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund,
Svenska konservfabrikers riksförening samt Sveriges kemiska
industrikontor.
I remissyttrandena vitsordas behovet av att de s. k. dietlivsmedlen bringas
under viss kontroll, och man ansluter sig utan erinringar till det av medicinalstyrelsen
framlagda förslaget.
Departementschefen
Föredragande departementschefen yttrar i propositionen följande.
»Såsom framgår av utredningen i ärendet har livsmedelsindustrin under
senare år i allt större utsträckning framställt livsmedel vilka är avsedda
för personer som på grund av sjukdom, svaghet eller av annan orsak är
i behov av speciell kost, s. k. dietlivsmedel. Bortsett från de allmänna föreskrifter
som jag tidigare berört finnes för närvarande icke några bestämmelser
som direkt syftar till att reglera beskaffenheten av eller handeln
med dessa livsmedel.
I likhet med vad som uttalats i medicinalstyrelsens skrivelse och vad som
framhållits av remissinstanserna finner jag det angeläget att vissa kontrollföreskrifter
utfärdas för dietlivsmedlen. För konsumenter av ifrågavarande
livsmedel är det uppenbarligen av största betydelse, att de saluförda va
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 22 år 1958 7
rorna verkligen är ägnade att tillgodose de kostbehov för vilka de angivits
vara lämpade.
En tillfredsställande kontroll synes mig kunna uppnås om, såsom föreslagits
av medicinalstyrelsen och statens institut för folkhälsan, viss deklarationsskyldighet
föreskrives beträffande de i dietlivsmedlen ingående
ingredienserna. Denna uppfattning delas också av remissinstanserna. Den
som är i behov av dietkost kan, om sådan skyldighet stadgas, själv förvissa
sig om varans lämplighet. Att föreskriva skyldighet att angiva de
exakta eller genomsnittliga värdena med vilka viktigare beståndsdelar ingår
i varan anser jag vara att gå för långt. En följd därav skulle också
med all sannolikhet bli att livsmedlen fördyrades. Härtill kommer att
det i många fall torde vara svårt att hålla en så konstant sammansättning
av de i varorna ingående beståndsdelarna, att en procenthaltsdeklaration
är genomförbar. Därest icke halten av i varan ingående råvaror och
tillsatser angives i varudeklarationen, bör dock, i likhet med vad som gäller
för barnmat, råvara eller tillsats som med högre viktsandel ingår i varan
sättas före råvara eller tillsats med lägre sådan andel.
Att utöver vad jag nu förordat föreskriva att dietlivsmedel skall få försäljas
endast i förpackat skick synes mig icke erforderligt. Livsmedel vilka
är speciellt avsedda för barn eller personer i behov av dietkost torde redan
utan sådan föreskrift regelmässigt försäljas i förpackat skick.
I 32 § livsmedelsstadgan bör sålunda föreskrivas deklarationsskyldighet
för sådant livsmedel som i förpackat skick försäljes under angivande att
det är särskilt lämpat för personer vilka på grund av sjukdom, svaghet
eller av annan orsak är i behov av speciell kost.»
Utskottet
Utskottet ansluter sig till vad föredragande departementschefen yttrat i
propositionen.
Utskottet hemställer,
att riksdagen i anledning av förevarande proposition, nr
105, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin mening giva
till känna vad utskottet anfört.
Stockholm den 10 april 1958
På andra laguskottets vägnar:
EDVIN JACOBSSON
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 22 år 1958
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson, fru
Carlqvist, fru Svenson, herrar Mannerskantz, Åkesson, Magnusson och Edström;
från
andra kammaren: herr Jacobsson i Tobo, fru Ewerlöf, herrar
Odhe, Carlsson i Bakeröd, Fredriksson, fru Eriksson i Ängelholm, fru Svensson
och herr Jönsson i Jämtlands Sikås.
IDUNS TRYCKERI, ESSELTE, STHLM 58
804473
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1958 A:235 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående ändring i lagen den 30 juni 1948 s. 1 i texten