Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelse om ändring i livsmedelsstadgan den 21 december 1951

1958-04-10 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1958 A:22, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelse om ändring i livsmedelsstadgan den 21 december 1951

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 22 år 1958

1

Nr 22

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till kungörelse om ändring i livsmedelsstadgan den 21

december 1951 (nr 824).

Genom en den 28 februari 1958 dagtecknad proposition, nr 105, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden, anhållit om riksdagens yttrande över följande

Förslag

till

Kungörelse

om ändring i livsmedelsstadgan den 21 december 1951 (nr 824)

Härigenom förordnas, att 11 och 32 §§ livsmedelsstadgan den 21 december

1951 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

11 §. 11 §•

1 m o in. I lokal---till män
niskoföda.

Lokalen ävensom — -— — gott

stånd.

Golv i —--dagligt bruk.

2 m o m. 1 lokal för beredning av

livsmedel, avsedda för försäljning eller

för servering åt allmänheten, eller

i lokal för försäljning av de i 8 § c)

angivna livsmedlen får fjäderfä

icke utan särskilt tillstånd av hälsovårdsnämnden

plockas eller befrias

frän sina inälvor.

Bihang till riksdagens protokoll 1958. 9 samt. 2 avd. Nr 22

I lokal---till människoföda.

Lokalen ävensom — — — gott

stånd.

Golv i---- dagligt bruk.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 22 år 1958

(Gällande lydelse)

32 §.

Saluhålles livsmedel i förpackat

skick under angivande av att varan

är särskilt lämpad för barn, skall

förpackningen vara märkt med uppgift

om samtliga i varan ingående

råvaror och tillsatser. Angives ej halten

av varje råvara och tillsats, skall

härvid råvara eller tillsats, som med

högre viktsandel ingår i varan, sättas

före råvara eller tillsats med lägre

sådan andel.

(Föreslagen lydelse)

32 §.

Saluhålles livsmedel i förpackat

skick under angivande av att varan

är särskilt lämpad för barn eller för

person, vilken på grund av sjukdom,

svaghet eller av annan orsak är i behov

av speciell kost, skall förpackningen

vara märkt med uppgift om

samtliga i varan ingående råvaror och

tillsatser. Angives ej halten av varje

råvara och tillsats, skall härvid råvara

eller tillsats, som med högre

viktsandel ingår i varan, sättas före

råvara eller tillsats med lägre sådan

andel.

Denna kungörelse träder i kraft

den 1 juli 1958.

Den genom denna kungörelse införda

skyldigheten att märka livsmedelsförpackning

skall gälla allenast

förpackning, i vilken livsmedel

efter den 30 juni 1958 inlägges inom

riket eller införes till riket.

Kungl. Maj:t eller myndighet som

Kungl. Maj :t bestämmer må för viss

tid, dock längst till den 1 juli 1960,

medgiva undantag från nämnda

märkningsskyldighet.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att i livsmedelsstadgan skall intagas bestämmelser

innebärande dels att fjäderfä icke får, utan särskilt tillstånd av hälsovårdsnämnd,

plockas eller befrias från inälvor i vissa lokaler för beredning

eller försäljning av livsmedel dels ock att förpackning av livsmedel,

som försäljes under angivande att de är särskilt lämpade för personer i

behov av speciell kost, skall åsättas uppgift om i varan ingående råva
-

ror m. m.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 22 år 1958

I. Saluhållande av slaktad tamfågel m. m.

Gällande bestämmelser

I livs medelsstadgan den 21 december 1951 (nr 824) finnes under 3 kap.

allmänna bestämmelser rörande livsmedelslokalers beskaffenhet och utrustning

samt rörande skötseln av sådana lokaler. Med dessa bestämmelser har

man velat sörja för att lokalerna är lämpliga för sitt ändamål och fyller

skäliga hygieniska krav. Under 4 kap. i stadgan meddelas vidare föreskrifter

rörande hantering av livsmedel, avsedda för försäljning eller servering.

Dessa föreskrifter syftar till att säkerställa ett sådant förfaringssätt, att livsmedlen

icke förorenas eller blir skadliga att förtära eller på annat sätt

otjänliga till människoföda. Varken de angivna författningsrummen eller

livsinedelsstadgan i övrigt innehåller några särskilda regler om i vilka lokaler

eller på vad sätt slaktat fjäderfä bör plockas eller befrias från inälvor,

huvud och fötter, och sådana regler har ej heller meddelats i andra författningar.

Veterinärstyrelsens skrivelse

Veterinärstyrelsen har i skrivelse till Konungen den 20 november 1957

hemställt, att visst tillägg måtte göras till livsinedelsstadgan angående saluhållande

av slaktad tamfågel in. in.

Yttranden över veterinärstyrelsens skrivelse har efter remiss avgivits av

lanthruksstyrelsen, veterinärhögskolan, Samarbetskommittén för hälsovårdsnämnderna

i rikets större städer, Sveriges lantbruksförbund, Svenska ägghandelsförbundet,

Sveriges fjäderfäavelsförening, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges hotell- och restaurangförbund, Kooperativa förbundet och

Riksförbundet Landsbygdens folk.

En redogörelse för innehållet i skrivelsen jämte däröver avgivna remissyttranden

lämnas i propositionen å s. 5—9, vartill utskottet får hänvisa.

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Johansson, yttrar i propositionen

följande.

»Under senare tid har förekommit ett flertal fall av salmonellainfektion hos

människa, där smittkällan kunnat återföras till höns. Företagna utredningar

har gett vid handen, alt smittämnet sannolikt överförts från fåglarna i samband

med urtagningen av deras inälvor, där salmonellabakterierna företrädesvis

har sitt säte, och det kan med fog antagas att bristande hygienisk omsorg

vid urtagningen medverkat till bakteriernas överföring till människan,

antingen direkt eller indirekt genom redskap, bercdningskärl eller andra

livsmedel.

Huvuddelen av slaktat fjäderfä befrias f. n. regelmässigt från sina inälvor

först omedelbart före fåglarnas anrättande, och endast i relativt sett mindre

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 22 år 1958

omfattning sker urtagning av inälvorna redan i samband med slakten, varvid

fåglarna levereras djupfrysta från slakteriet och även saluhålles djupfrysta

till konsumenterna. De nyss påtalade salmonellainfektionerna hos

människa har sannolikt uppkommit sedan bakterierna överförts från fåglarna

i samband med urtagning omedelbart före deras anrättande.

För egen del finner jag det angeläget att i fortsättningen effektiva åtgärder

vidtages för att försöka förekomma salmonellainfektioner av nyssnämnd

art. Då salmonellabakterierna i viss utsträckning torde tillföras fjäderfäbesättningarna

genom fodermedel, bör på längre sikt åtgärder för skärpt

kontroll och sanering av fodermedlen komma till utförande. Emellertid

måste man även söka gardera sig mot infektion genom de salmonellabakterier,

som i viss utsträckning redan torde förekomma inom fjäderfäbesättningarna

i landet. De inträffade salinonellafallen hos människa visar, att

slaktat fjäderfä under nu rådande förhållanden icke alltid urtages på sådant

sätt att överföring av salmonellabakterierna till människa undvikes.

Som särskilt betänkligt framstår detta då urtagningen äger rum i lokaler,

där livsmedel saluhålles eller beredes för saluhållande eller servering åt

o

allmänheten.

I ärendet föreligger viss utredning rörande förhållandena vid de slakterier

och andra platser, där fjäderfä slaktas. Denna utredning kan enligt

mitt bedömande icke anses otvetydigt ge vid handen, att risken för spridning

av salmonellabakterierna generellt sett åtminstone f. n. kan förväntas

bli mindre vid urtagning av fåglarna i samband med slakten än vid urtagning

hos detaljhandlare eller konsumenter. I en del remissyttranden har

l. o. m. yppats farhågor för att en urtagning i samband med slakten skulle

kunna medföra ökad risk för smittspridning. En förbättring av slaktplatsernas

utrustning och hygieniska standard kan visserligen väntas efter genomförande

av skärpt kontroll av fjäderfäslakten, varom veterinärstyrelsen

nyligen utfärdat anvisningar till hälsovårdsnämnderna. Vidare torde

chefen för jordbruksdepartementet inom den närmaste tiden komma att

anmäla förslag till kungörelse angående fjäderfäkontrollslakterier. Hur

snabbt dessa vidtagna eller väntade åtgärder kan komma att leda till förbättrade

hygieniska förhållanden låter sig emellertid f. n. icke med större

säkerhet överblickas. Med hänsyn till uppgifterna om nuvarande förhållanden

på slaktplatserna och till de av remissinstanserna framförda betänkligheterna

i övrigt är jag icke — i varje fall f. n. — beredd att tillstyrka

veterinärstyrelsens förslag, innebärande generellt förbud mot urtagning och

plockning av tamfågel annat än i samband med slakten.

Emellertid anser jag att åtgärder bör vidtagas för att uppnå större hygienisk

omsorg vid urtagning och plockning av tamfågel. Betydande förbättringar

härutinnan synes mig kunna ernås om man i livsmedelsstadgan inför

bestämmelse om att det skall krävas särskilt tillstånd av hälsovårdsnämnden

för att urtagning och plockning av slaktat fjäderfä skall få ske i sådana

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 22 är 1958

lokaler för försäljning och beredning av livsmedel, där risken för smittspridning

enligt vad ovan anförts är särskilt stor. Jag förordar därför, att

till It § livsmedelsstadgan göres ett tillägg av sådan innebörd.

Vid prövning av ansökan om tillstånd att i viss lokal urtaga och plocka

fjäderfä torde hälsovårdsnämnden böra beakta de särskilda föreskrifter

och anvisningar, som veterinärstyrelsen utfärdat angående lokalens beskaffenhet

och utrustning. Därjämte torde böra beaktas i vad mån vunna erfarenheter

ger anledning till antagande att fåglarnas plockning och urtagning

kommer att utföras med tillbörlig hygienisk omsorg. Nämnden bör, då

skäl därtill föreligger, kunna återkalla meddelat tillstånd.

Till fjäderfä torde få hänföras alla slag av tamfågel.

Jag anser icke tillräckliga skäl föreligga att meddela av veterinärstyrelsen

föreslagna inskränkande bestämmelser för saluhållande av inälvor från

fjäderfä.»

II. Märkning av dietlivsmedel

Gällande bestämmelser

Några bestämmelser som åsyftar att närmare reglera tillverkning eller saluförande

av s. k. dietlivsmedel finnes f. n. icke. Däremot har för vissa

andra livsmedel utfärdats föreskrifter om tillverkningskontroll och förpackning,

varjämte vissa allmänna bestämmelser om livsmedels beskaffenhet

och saluförande finnes i livsmedelslagstiftningen.

I livsmedelsstadgan föreskrives, att såsom tillsats till livsmedel för avsalu

varvid med tillsats i huvudsak förstås vara eller ämne som är avsett att

tillföras livsmedel för att påverka dess färg, smak, konsistens eller hållbarhet

eller för annat liknande ändamål, utan alt ingå i detsamma som råvara

— får med vissa undantag användas allenast vara eller ämne som efter prövning

av kommerskollegium godkänts såsom tillsats för livsmedlet i fråga

(1 § 3 inom., 4 § första och andra styckena).

Beträffande märkning av livsmedel gäller, att då livsmedel i detaljhandeln

saluhålles i förpackat skick skall förpackningen, där ej i stadgan annorlunda

föreskrives, vara märkt med hl. a. uppgift om innehållets benämning, tillverkarens,

förpack arens eller säljarens namn eller firma och hemvist samt

innehållets totala vikt vid förpackningstillfället (28 §). År livsmedel förpackat

utom riket må i stället för tillverkarens, förpackarens eller säljarens

namn eller firma och hemvist å förpackningen finnas angivna exportörens

eller importörens namn eller firma och hemvist (29 §). Saluhålles i förpackat

skick sådant livsmedel, vid vars framställning eller beredning använts sackarin

eller annat konstgjort sötmedel som har högre söthetsgrad än socker

men icke sockrets näringsvärde, skall, med vissa undantag, förpackningen

vara märkt med orden »Innehåller konstgjort sötmedel» eller »Innehåller

sackarin» (31 §). Då livsmedel saluhålles i förpackat skick under angi
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 22 år 1958

vande av att varan är särskilt lämpad för barn, skall förpackningen vara

märkt med uppgift om samtliga i varan ingående råvaror och tillsatser.

Angives ej halten av varje råvara och tillsats, skall härvid råvara eller tillsats,

som med högre viktsandel ingår i varan, sättas före råvara eller tillsats

med lägre sådan andel (32 §).

Ä förpackning, vari livsmedel saluhålles, eller i annons eller annan reklam

rörande varan får uttryck, som antyder att varan innehåller vitaminer, mineralämnen

eller andra näringsämnen, vilka icke nämnvärt bidrager till

kaloritillförseln, användas, endast om tillika arten och halten av dylika

ämnen närmare angives. Uppgift om halten behöver dock icke lämnas beträffande

mjölk, smör, ägg, oberedda eller djupfrysta kött- och fiskvaror samt

frukt, bär och grönsaker i oberett eller djupfryst tillstånd. (34 §).

Skyldighet att å förpackning angiva vissa eller samtliga i varan ingående

råvaror och tillsatser föreligger också beträffande vissa särskilda livsmedel.

Medicinalstyrelsens utredning

I skrivelse till Konungen den 21 februari 1957 har medicinalstyrelsen

hemställt, att vissa av styrelsen föreslagna bestämmelser angående dietlivsmedel

måtte införas i livsmedelsstadgan. En redogörelse för innehållet

i skrivelsen jämte den utredning som legat till grund för densamma lämnas

i propositionen å s. 11—13, vartill utskottet hänvisar.

över medicinalstyrelsens skrivelse har yttranden avgivits av kominerskollegiuin,

Kooperativa förbundet, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund,

Svenska konservfabrikers riksförening samt Sveriges kemiska

industrikontor.

I remissyttrandena vitsordas behovet av att de s. k. dietlivsmedlen bringas

under viss kontroll, och man ansluter sig utan erinringar till det av medicinalstyrelsen

framlagda förslaget.

Departementschefen

Föredragande departementschefen yttrar i propositionen följande.

»Såsom framgår av utredningen i ärendet har livsmedelsindustrin under

senare år i allt större utsträckning framställt livsmedel vilka är avsedda

för personer som på grund av sjukdom, svaghet eller av annan orsak är

i behov av speciell kost, s. k. dietlivsmedel. Bortsett från de allmänna föreskrifter

som jag tidigare berört finnes för närvarande icke några bestämmelser

som direkt syftar till att reglera beskaffenheten av eller handeln

med dessa livsmedel.

I likhet med vad som uttalats i medicinalstyrelsens skrivelse och vad som

framhållits av remissinstanserna finner jag det angeläget att vissa kontrollföreskrifter

utfärdas för dietlivsmedlen. För konsumenter av ifrågavarande

livsmedel är det uppenbarligen av största betydelse, att de saluförda va
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 22 år 1958 7

rorna verkligen är ägnade att tillgodose de kostbehov för vilka de angivits

vara lämpade.

En tillfredsställande kontroll synes mig kunna uppnås om, såsom föreslagits

av medicinalstyrelsen och statens institut för folkhälsan, viss deklarationsskyldighet

föreskrives beträffande de i dietlivsmedlen ingående

ingredienserna. Denna uppfattning delas också av remissinstanserna. Den

som är i behov av dietkost kan, om sådan skyldighet stadgas, själv förvissa

sig om varans lämplighet. Att föreskriva skyldighet att angiva de

exakta eller genomsnittliga värdena med vilka viktigare beståndsdelar ingår

i varan anser jag vara att gå för långt. En följd därav skulle också

med all sannolikhet bli att livsmedlen fördyrades. Härtill kommer att

det i många fall torde vara svårt att hålla en så konstant sammansättning

av de i varorna ingående beståndsdelarna, att en procenthaltsdeklaration

är genomförbar. Därest icke halten av i varan ingående råvaror och

tillsatser angives i varudeklarationen, bör dock, i likhet med vad som gäller

för barnmat, råvara eller tillsats som med högre viktsandel ingår i varan

sättas före råvara eller tillsats med lägre sådan andel.

Att utöver vad jag nu förordat föreskriva att dietlivsmedel skall få försäljas

endast i förpackat skick synes mig icke erforderligt. Livsmedel vilka

är speciellt avsedda för barn eller personer i behov av dietkost torde redan

utan sådan föreskrift regelmässigt försäljas i förpackat skick.

I 32 § livsmedelsstadgan bör sålunda föreskrivas deklarationsskyldighet

för sådant livsmedel som i förpackat skick försäljes under angivande att

det är särskilt lämpat för personer vilka på grund av sjukdom, svaghet

eller av annan orsak är i behov av speciell kost.»

Utskottet

Utskottet ansluter sig till vad föredragande departementschefen yttrat i

propositionen.

Utskottet hemställer,

att riksdagen i anledning av förevarande proposition, nr

105, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin mening giva

till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 10 april 1958

På andra laguskottets vägnar:

EDVIN JACOBSSON

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 22 år 1958

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson, fru

Carlqvist, fru Svenson, herrar Mannerskantz, Åkesson, Magnusson och Edström;
från

andra kammaren: herr Jacobsson i Tobo, fru Ewerlöf, herrar

Odhe, Carlsson i Bakeröd, Fredriksson, fru Eriksson i Ängelholm, fru Svensson

och herr Jönsson i Jämtlands Sikås.

IDUNS TRYCKERI, ESSELTE, STHLM 58

804473

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1958 A:235 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående ändring i lagen den 30 juni 1948 s. 1 i texten