Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående upptagande av ersättningsmedel för insulin i förteckningen över kostnadsfria läkemedel.

1958-04-15 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1958 A:23, Utlåtande i anledning av väckt motion angående upptagande av ersättningsmedel för insulin i förteckningen över kostnadsfria läkemedel.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 23—2b

Andra lagutskottets utlåtande nr 23 år 1958

1

Nr 23

Utlåtande i anledning av väckt motion angående upptagande av

ersättningsmedel för insulin i förteckningen över kostnadsfria

läkemedel.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion,

nr 107, vilken behandlats av andra lagutskottet, har fru Eriksson i Stockholm

m. fl. hemställt, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,

att Bz-55-tabletterna för sockerpatienter får ingå i förteckningen över

kostnadsfria läkemedel».

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sitt yrkande, får

utskottet hänvisa till motionen.

över motionen har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttrande från kungl. medicinalstyrelsen.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt förordningen den b juni 195b (nr 519) angående kostnadsfria eller

prisnedsatta läkemedel äger sjukförsäkrad, som lider av långvarig och allvarlig

sjukdom, om sjukdomen upptagits i en av Kungl. Maj:t fastställd

förteckning, kostnadsfritt erhålla sådana läkemedel som angivits i förteckningen

(2 §). Nämnda förteckning finns i kungörelsen samma dag (nr 520)

med förteckning över kostnadsfria läkemedel, vilken ändrats genom

kungörelsen den 29 juli 1957 (nr 492). Förteckningen upptager 18 olika

sjukdomsarter, däribland diabetes mellitus (sockersjuka). Såsom kostnadsfritt

läkemedel för denna sjukdom innehåller förteckningen endast insulin

jämte desinfektionsmedel för rengöring av huden vid injektion.

Den är 1954 beslutade ordningen angående kostnadsfria läkemedel

överensstämde praktiskt taget helt med ett av en särskild utredningsman

framlagt förslag i ämnet. Utredningsmannen framhöll att vissa särskilda

krav måste ställas på de sjukdomar, som skulle berättiga till kostnadsfria

läkemedel. Denna förmån borde sålunda hänföras till sjukdomar, vilka på

vetenskapens dåvarande ståndpunkt tedde sig långvariga och allvarliga. 1

fråga om vilka läkemedel som vid de ifrågavarande sjukdomarna bör tillhandahållas

kostnadsfritt anförde utredningsmannen, att inom ramen för

läkemedelsförmånen borde ifrågakomma sådana läkemedel, som enligt veten
llihang

till riksdagens protokoll 1958. 9 saml. 2 avd. Nr 23—2b

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 23 dr 1958

skap och beprövad erfarenhet får anses såsom rationella vid sjukdomarnas

behandling. Vid urvalet borde tillses, att läkemedel ej medtoges som endast

tillfälligtvis eller i understödjande syfte användes vid behandlingen.

Den år 1957 företagna ändringen i förteckningen över kostnadsfria läkemedel

innebar att ytterligare tre sjukdomar jämte läkemedel för dem intogs

i denna ävensom att vissa smärre förändringar gjordes i de för de tidigare

angivna sjukdomarna upptagna läkemedlen.

Tablettpreparat för behandling av sockersjuka

För närvarande finns två olika typer av tabletter, som är avsedda att

ersätta insulin vid behandling av sockersjuka, nämligen BZ 55-preparat eller

carbutamid samt D 860-preparat eller tolbutamid. De senare är derivat av

BZ 5o-preparaten. Samtliga preparat finns endast i form av s. k. farmacevtiska

specialiteter, dvs. industriellt framställda läkemedel, som tillhandahålles

förbrukaren i den förpackning, vari de levererats av tillverkaren

(standardförpackade läkemedel).

Om de till standardförpackade läkemedel hörande farmacevtiska specialiteterna

är stadgat i Kungl. Maj:ts kungörelse den 15 juni 1934 (nr 306)

angående handel med farmacevtiska specialiteter. Enligt denna får farmacevtisk

specialitet ej försäljas, med mindre den är upptagen i ett för ändamålet

hos medicinalstyrelsen fört register. På styrelsen ankommer att pröva

fråga om specialitets registrering. Emellertid äger styrelsen medgiva försäljning

av sådan icke registrerad specialitet, som till sin verkan skall prövas

av viss läkare, veterinär eller tandläkare eller varav viss person visas

vara i behov med hänsyn till sitt hälsotillstånd. Vid prövning av ansökan om

registrering skall medicinalstyrelsen särskilt taga hänsyn till bl. a. huruvida

specialiteten i farmacevtiskt hänseende är av ändamålsenlig beskaffenhet

och huruvida den är ägnad att förebygga, lindra eller bota sjukdom eller

sjukdomssymtom hos människor eller djur. Enligt ikraftträdandebestämmelserna

till kungörelsen äger styrelsen dessutom medge, att specialitet, om

vars registrering ansökan gjorts, tills vidare må försäljas utan hinder av att

den inte registrerats. Sådan specialitet upptages på den s. k. frilistan.

De två första av förevarande slag av preparat anmäldes till registrering

såsom farmacevtiska specialiteter under sista kvartalet år 1955. Förutom

dessa preparat finns i marknaden ytterligare fyra BZ 55- eller D 860-preparat.

Dessa anmäldes till registrering under år 1956. Till en början försåldes

preparaten uteslutande mot särskilda tillstånd, utfärdade för enskilda läkare,

som huvudsakligen var knutna till sjukhus. Genom medicinalstyrelsens

beslut den 1 april 1957 upptogs preparaten på den s. k. frilistan. I anslutning

till beslut den 28 februari 1958 av medicinalstyrelsens specialitetsnämnd

att tillstyrka registrering av preparaten såsom farmacevtiska specialiteter

har styrelsen numera beviljat sådan registrering.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 23 år 1958

3

Kostnaden för en sockersjuk att använda förevarande slag av preparat

kan — med hänsyn tagen till läkemedelsrabatteringen — beräknas till

10—15 kr. i månaden.

Utredningen om läkemedelsrabatteringen

Jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 26 april 1957 tillkallades utredningsmän

för att biträda med utredning av frågan om utformningen av förmånen

av kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel (utredningen om läkemedelsrabatteringen).

I direktiven till utredningen yttrade chefen för socialdepartementet,

statsrådet Nilsson, bl. a.:

Med hänsyn till den fortlöpande kostnadsökning, som visat sig förknippad

med den nuvarande utformningen av läkemedelsreformen, och de svårigheter,

som kan förmodas möta att inom ramen för detta system motverka

utgiftsstegringen, kan det ifrågasättas, om man bör bygga vidare på det nuvarande

systemets grund. Tiden synes enligt min mening i stället vara mogen

att mera förutsättningslöst ompröva hela läkemedelsreformen.---

Utgångspunkten för utredningsmännens arbete bör vara att medborgarna

liksom för närvarande skall beredas skydd mot att vid sjukdom betungas

med alltför stora utgifter för erforderliga läkemedel samtidigt som totalkostnaderna

hålles inom en någorlunda fast ram. Av vikt är också, att det

administrativa arbetet för läkare, apotek och myndigheter inskränkes så

långt det är möjligt och att allmänheten får tillgång till läkemedelsförmånerna

utan större omgång. När det gäller att finna det system, inom vilket

dessa synpunkter bäst kan tillgodoses, synes utredningen böra bedrivas helt

förutsättningslöst.---

Ehuru jag inte på förhand vill binda utredningen vid någon viss princip

för hur en läkemedelsreform framdeles bör vara ordnad vill jag dock bland

olika vägar, som bör undersökas, framhålla den som bygger på en subventionering

av läkemedlen. Härvidlag kunde det tänkas, att läkemedlen ordnades

i vissa grupper med hänsyn till deras värde i medicinskt avseende och

den ekonomiska betydelsen för patienterna att erhålla läkemedlen kostnadsfritt

eller till reducerat pris. Subventionen kunde sedan göras olika stor för

de olika grupperna, mycket hög beträffande livsviktiga och dyrbara läkemedel

och därefter sjunkande för att helt upphöra vid mera umbärliga läkemedel

och sådana som den enskilde utan att oskäligt betungas själv kan bestrida

kostnaderna för. Självfallet kan härvid uppkomma åtskilliga problem,

exempelvis med hänsyn till nödvändigheten att förhindra en opåkallad höjning

av läkemedelspriserna eller snedvridning av läkemedelsproduktionen

och användningen av läkemedlen i riktning mot de högre subventionerade

grupperna.

Vilket system som än väljes för läkemedelsreformen bör frågan om motsvarigheten

till den nuvarande förmånen av kostnadsfria läkemedel ägnas

uppmärksamhet.---

Slutligen vill jag ytterligare betona, att utredningsmännen bör äga full

frihet att granska alla frågor, som sammanhänger med läkemedelsreformen,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 23 dr 1958

och att de bör framlägga de förslag, som efter en allsidig och förutsättningslös

prövning finnes bäst ägnade att tillgodose de syften jag i det föregående

omnämnt.

Utredningsarbetet beräknas enligt årets riksdagsberättelse kunna slutföras

under senare halvåret 1958.

Medicinalstyrelsens yttrande m. m.

Medicinalstyrelsen har i sitt yttrande hänvisat till yttranden, som styrelsen

inhämtat från föreståndaren för biologiska avdelningen vid statens farmacevtiska

laboratorium, professorn Håkan Rydin, och medlemmen av styrelsens

vetenskapliga råd, lasarettsläkaren Hans Silwer. Vidare har styrelsen

inhämtat yttrande från specialitetsnämnden.

Rydin anför angående carbutamidpreparaten (BZ 55), att vid diabetesbehandling

med dem iakttagits biverkningar i form av skador på de blodbildande

organen, illamående, svettningar och läkemedelsöverkänslighet i

mellan 5 och 9 procent av antalet behandlade fall samt att även dödsfall

rapporterats. Av sistnämnda orsak tillverkades medlet ej längre i USA. Även

i Norge hade ansetts önskvärt att dessa preparat ej längre saluföres. Även

tolbutamidpreparaten (D 860) har, framhåller Rydin, biverkningar av

samma typ, men dessa är icke så ofta förekommande. Vidare säges i yttrandet,

att båda slagen av preparat anses ha samma verkningsmekanism samt

att deras användningsområde är åldersdiabetes, främst hos patienter med

pyknisk konstitution med anlag för fetma, vilka ej tidigare haft insulin mer

än högst några år. Slutligen anför Rydin, att även om carbutamid- och tolbutamidpreparaten

icke är att betrakta såsom ersättningsmedel för insulin,

den senaste tidens kliniska erfarenheter dock pekar på att båda preparaten,

främst tolbutamid, har ett visst värde vid behandling av vissa former av

åldersdiabetes, under förutsättning att riskerna för biverkningar noga beaktas.

Med hänsyn därtill tillstyrker han, att preparaten uppföres i förteckningen

över kostnadsfria läkemedel.

Silwer framhåller inledningsvis, att den tid, under vilken erfarenheten om

dessa preparat och deras effekt vid sockersjuka erhållits, alltjämt är relativt

kort samt att man därför får räkna med dels att komplikationer kan inträffa

lång tid efter behandlingen, dels ock att åsikterna om preparaten kan

komma att förändras. Härefter fortsätter han:

Man anser nu allmänt och på goda grunder, att såväl BZ 55 som D 860 ha

en gynnsam effekt på sockersjuka hos vissa personer. Det gäller oftast personer,

som äro över 45 års ålder, oftast personer med pyknisk habitus och

sådana, som haft sin sockersjuka i mindre än tio år och som om de insulinbehandlats,

ej haft denna behandling längre än 2—3 år. S. k. juvenil diabetes,

alltså sockersjuka hos unga, insulinkänsliga fall, sådana som äro benägna

för syrabildning och svårinställda fall svara som regel sämre på behandling

med tabletter. Även om undantag från dessa allmänna regler före
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 23 år 1958

komma är det framför allt vid åldersdiabetes man mest har framgång. Vid

tablettbehandling av sockersjuka är det ingalunda likgiltigt med diet, tvärtom.

Det går säkerligen ej sällan lättare att få de sjuka att föra föreskriven

diet, när de erbjudas tabletterna och att event. slippa insulin, vilket gör, att

man ibland kan råka i tvivelsmål om, huruvida det är tabletterna eller den

noggrannare följda dieten, som åstadkommit en förbättring. I varje fall

kvarstår det en grupp sockersjuka som utan BZ 55 eller D 860 skulle vara i

behov av insulinbehandling. För många av dem, fr. a. gamla med försvagad

syn och som ha svårt ge sig insulininjektioner själva, är det otvivelaktigt en

stor lättnad om de kunna undvara insulinbehandling.

I vilken utsträckning omedelbart gynnsamma behandlingsresultat bliva

bestående är ännu ej helt klart. Även om det varit möjligt för en sjuk att

efter en tids tablettbehandling hålla sin sjukdom välbalanserad med enbart

diet, är regeln den, att han eller hon snart nog får återgå till att använda

även tabletterna. Stundom händer det även efter en längre tids tablettbehandling,

att en från början som gynnsam bedömd behandling måste överges

och insulin tillgripas.

Intensiv vetenskaplig forskning har visserligen klarlagt en del förhållanden

i fråga om dessa medikaments verkningsmekanism, men den är alltjämt

i väsentliga delar oklar.

Den mycket negativa inställning man från början intog i USA till tabletterna

tillskrevs deras biverkningar och sådana ha iakttagits även i Europa,

också i Tyskland och i de skandinaviska länderna. Farhågorna ha varit

störst beträffande BZ 55, som är ett sulfapreparat. Biverkningar ha också

förekommit avsevärt oftare vid användning av BZ 55 (3—5 %) än av D 860

(ca 1 %). De ha oftast varit av relativt oskyldig natur med besvär från

digestionsapparaten och olika allergiska symptom, vanligast från huden.

Allvarligare är att blodförändringar med leukopeni-agranulocytos tillskrivits

BZ 55-behandling. T. o. m. enstaka dödsfall ha rapporterats, stundom på

grunder, som ej verka övertygande. I de skandinaviska länderna ha dylika

allvarliga komplikationer ej iakttagits. Frekvensen och allvaret av biverkningarna

ha ej varit sådana, att medlen ej böra komma till användning, men

i fråga om BZ 55 väl motivera en fortlöpande noggrann kontroll av sådana

sjuka som behandlas därmed. Den kraftiga reaktion, som i USA föranlett, att

distribution av BZ 55 inställdes av den läkemedelsfirma som fått licens på

försäljningen förefaller överdriven. I detta sammanhang kan det vara av

intresse att nämna att hypoglykämiska symptom, låt vara sällan, iakttagits

vid behandling med dessa medikament.

Det arbetas alltjämt intensivt vetenskapligt på det område det här gäller.

Man har att räkna med ej endast bättre klarläggande av verkningsmekanismen

hos BZ 55 och D 860 utan också med, att nya substanser med antidiabetogen

effekt kommer att se dagens ljus och alt event. kunna vara effektivare,

event. ha mindre biverkningar.

Med hänsyn till vad man i dag känner till om den antidiabetogena effekten

av BZ 55 och D 860 och deras event. biverkningar samt den praktiska

betydelse de tillvunnit sig synes det berättigat, att de jämte insulin uppföras

på förteckning över de läkemedel som kostnadsfritt tillhandahållas patienter,

som lida av sockersjuka.

Specialitets nämnden har i samband med tillstyrkande av att i bandeln

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 23 år 1958

förekommande BZ 55- och D 860-preparat registrerades som farmacevtiska

specialiteter förklarat sig icke ha något att erinra mot att preparaten upptages

i förteckningen över kostnadsfria läkemedel.

Medicinalstyrelsen omtalar i sitt yttrande, att styrelsen vid årsskiftet 1956

—1957 upptog frågan att uppföra BZ 55- och D 860-preparaten på den s. k.

fiålistan samt att styrelsen i detta sammanhang även behandlade spörsmålet

om man borde föreslå att preparaten infördes i förteckningen över kostnadsfria

läkemedel. Emellertid, säger styrelsen, upptogs preparaten icke i ett

av styrelsen den 26 februari 1957 framlagt förslag om tillägg till förteckningen,

vilket berodde på den påtagliga brist på enighet rörande tablettbehandlingens

risker, användbarhet och medicinska värde, som vid berörda

tidpunkt rådde i den internationella medicinska litteraturen. Styrelsen nämner

vidare, att den från ett tiotal apotek infordrat och bearbetat uppgifter

om försäljningen av preparaten i förhållande till den under samma tid verkställda

försäljningen av insulin. Denna jämförelse utvisade, att de expedierade

recepten å tablettpreparaten uppgick till i genomsnitt en tiondel av

de under samma tid expedierade recepten å insulin samt att detta jämförelsetal

varierade starkt å de enskilda apoteken och utgjorde lägst 2 procent

och högst 70 procent. Härefter fortsätter styrelsen:

Bland fackmännen torde efter hand enighet i huvudsak ha uppnåtts i

uppfattningen om preparatens relativt begränsade indikationer. Förhoppningarna

om medlens användbarhet vid behandling av sockersjuka i samband

med deras introduktion på läkemedelsmarknaden ha således hittills

endast till en mindre del infriats. Vidare torde riskerna vid preparatens

användning vara tämligen allmänt kända. De olägenheter, som äro förknippade

med användningen av nu i handeln förekommande preparat, äro uppenbara.

Detta illustreras bl. a. av att försäljningen i Amerikas förenta stater

av preparatet BZ 55 av denna anledning inställts.

Styrelsen berör därefter den omständigheten, att förevarande preparat

numera registrerats såsom farmacevtiska specialiteter, samt anför vidare:

Denna omständighet medför emellertid icke i och för sig, att preparaten

äro av beskaffenhet att böra uppföras å den av Kungl. Maj:t fastställda förteckningen

över kostnadsfria läkemedel. Härför har hittills krävts, att preparaten

skola vara av beprövat särskilt värde för behandling av viss långvarig

och allvarlig sjukdom. Styrelsen anser sig i detta sammanhang böra

understryka, att den tid, under vilken erfarenheterna av tablettbehandlingen

av sockersjuka vunnits, är så kort, att man måste räkna med möjligheten

av »senkomplikationer» samt att åsikterna om preparaten kunna komma

at.?- ä.^dras- Utvecklingen på området går dessutom snabbt, varför man

kan förvänta, att inom en nära framtid nya och bättre preparat för tablettbehandling

av sockersjuka komma i marknaden. Härtill kommer, att läkemedelsreformen

för närvarande är föremål för översyn av särskilda sakkunniga,

den s. k. utredningen om läkemedelsrabatteringen, vilken räknar

med att kunna slutföra sitt uppdrag under innevarande år.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 23 år 1958

Med hänsyn till vad sålunda anförts finner sig medicinalstyrelsen för närvarande

icke böra tillstyrka, att preparat för tablettbehandling av sockersjuka

uppföras å den av Kungl. Maj:t fastställda förteckningen över kostnadsfria

läkemedel. Därest emellertid så befinnes lämpligt och möjligt, har

styrelsen intet att erinra emot att Kungl. Maj :t i annan ordning medgiver, att

»karbutamid och derivat därav» under en försöksperiod av förslagsvis ett

år må under motsvarande betingelser, som gälla i fråga om insulin, utlämnas

kostnadsfritt till patienter, lidande av sockersjuka.

Utskottet

Förteckningen över kostnadsfria läkemedel upptar insulin såsom enda

läkemedel mot sockersjuka (diabetes mellitus). I förevarande motion har

hemställts att även de s. k. BZ 55-preparaten, som i en del fall kommer till

användning i stället för insulin vid behandling av sockersjuka, måtte upptagas

i förteckningen.

Av de i det föregående återgivna yttrandena framgår att BZ 55-preparaten

och de därmed nära besläktade D 860-preparaten är av icke obetydligt värde

för vissa diabetespatienter. Framför allt synes detta gälla äldre personer,

som har anlag för fetma och tidigare icke eller endast under relativt kort tid

använt insulin. Emellertid framhålles också i yttrandena att användandet av

dessa preparat, särskilt BZ 55, kan vara förenat med uppenbara risker och

därför bör ske under noggrann kontroll av läkare. Vidare ger yttrandena vid

handen att man med hänsyn till den förhållandevis korta tidrymd, under

vilken preparaten varit i bruk, måste räkna med möjligheten av att komplikationer

kan uppträda lång tid efter deras användande.

Frågan om kostnadsfria läkemedel är för närvarande föremål för behandling

av utredningen angående läkemedelsrabatteringen. Utredningens

arbete beräknas kunna vara slutfört under innevarande år. Medicinalstyrelsen

har under hänvisning till bl. a. det pågående utredningsarbetet avstyrkt

motionsyrkandet. Samtidigt har emellertid styrelsen förklarat sig icke ha

något att erinra mot att i annan ordning medgives att förevarande preparat

under en försöksperiod av förslagsvis ett år utlämnas kostnadsfritt till

diabetespatienter under motsvarande betingelser, som gäller i fråga om insulin.

Såsom av de i ärendet inhämtade yttrandena framgår, är BZ 55- och D

860-preparaten — trots att vissa biverkningar stundom kan vara förenade

med deras användande — till icke ringa hjälp för en del diabetespatienter.

Med hänsyn härtill anser utskottet önskvärt att preparaten tillhandahålles

dessa patienter kostnadsfritt. Det vore därför värdefullt, om Kungl. Maj:t

— efter hörande av berörda myndigheter, därest så finnes erforderligt —

ville i den mån så lämpligen kan ske utan att resultatet av utredningens

angående läkemedelsrabatteringen arbete avvaktas, upptaga denna fråga till

övervägande med beaktande av eventuellt framkomna nya medicinska rön.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 23 år 1958

Utskottet anser att de ovan framförda synpunkterna bör genom skrivelse

bringas till Kungl. Maj:ts kännedom.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte i anledning av förevarande motion,

II: 107, i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening giva till

känna vad utskottet ovan anfört; samt

B) att motionen II: 107, i den mån den icke kan anses

besvarad genom vad utskottet ovan anfört och hemställt,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 april 1958

På andra lagutskottets vägnar:

EDVIN JACOBSSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar NilsElowsson, Axel E. Svensson, fru Carlqvist,

fru Svenson, herrar Mannerskantz, Åkesson, Magnusson och Edström;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Nilsson i Göteborg, fru

Ewerlöf, herrar Odhe, Carlsson i Bakeröd, fru Eriksson i Ängelholm, fru

Svensson och herr Jönsson i Jämtlands Sikås.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1958 A:236 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående upptagande av ersättningsmedel för insulin i förteckningen över kostnadsfria läkemedel. a1 i texten