Utlåtande i anledning av väckta motioner om undvikande att skyldighet för utländska medborgare att erlägga folkpensionsavgift i vissa fall får retroaktiv verkan. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 61 i första kammaren av herr Lundström och fru Gärde Widemar samt nr 109 i andra kammaren av herr Rimmerfors.
1958-04-15 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1958 A:24, Utlåtande i anledning av väckta motioner om undvikande att skyldighet för utländska medborgare att erlägga folkpensionsavgift i vissa fall får retroaktiv verkan. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 61 i första kammaren av herr Lundström och fru Gärde Widemar samt nr 109 i andra kammaren av herr Rimmerfors.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 24 år 1958
9
Nr 24
Utlåtande i anledning av väckta motioner om undvikande att skyldighet
för utländska medborgare att erlägga folkpensionsavgift
i vissa fall får retroaktiv verkan.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 61 i första kammaren av herr Lundström
och fru Gärde Widemar samt nr 109 i andra kammaren av herr Rimmerfors.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla, att vid utsträckning till utländska medborgare
av skyldighet att utgöra folkpensionsavgift all retroaktivt verkande
avgiftsskyldighet undvikes».
Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sitt yrkande får
utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen I: 61.
Över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttrande från kungl. pensionsstyrelsen.
Gällande bestämmelser m. m.
Bestämmelser om skyldighet att erlägga folkpensionsavgift finns i 19 §
lagen om folkpensionering. I princip är envar skyldig erlägga sådan avgift
för år, under vilket till statlig inkomstskatt taxerad inkomst beräknas för
honom, under förutsättning att han vid årets slut fyllt minst 18 och högst
66 år. Vidare fordras att vederbörande skall vara mantalsskriven här i riket
för året näst före taxeringsåret samt att han vid tryckningen av stomme till
inkomstlängd för taxeringsåret var svensk medborgare. Inkomstlängden för
ett taxeringsår brukar tryckas i slutet av april eller början av maj året dessförinnan.
Folkpensionsavgiftens storlek bestämmes av storleken av den vid
taxeringen beräknade inkomsten. Det är således inkomsten för året före, som
ligger till grund för skyldigheten att utge folkpensionsavgift.
Beträffande betalningen av folkpensionsavgiften stadgas i 1 § uppbördsförordningen,
att sådan avgift i förordningen räknas såsom skatt. Detta innebär
att avgiften inräknas i den preliminära skatten och således betalas året
före det då avgiftsskyldighet föreligger. Detta förhållande har bl. a. föranlett
10
Andra lagutskottets utlåtande nr år 1958
bestämmelsen i 25 § uppbördsförordningen, att vid debitering av preliminär
B-skatt skall iakttagas att folkpensionsavgift icke påföres någon för inkomstår
före det under vilket han fyller 17 år eller efter det under vilket
han fyllt 65 år.
Sverige har under senare år med andra stater ingått ett flertal konventioner
om social trygghet m. m., vilka innneburit att här i riket bosatta medborgare
i ifragavarande stater blivit jämställda med svenska medborgare i fråga om
bl. a. rätten till folkpension. Samtidigt har också ålagts dessa främmande
medborgare samma skyldighet att utge folkpensionsavgift som svenska medborgare.
Sålunda har t. ex. en sådan konvention trätt i kraft mellan Sverige
och Frankrike den 1 januari 1958. Enligt kungörelse den 24 januari 1958 (nr
24) angående tillämpning mellan Sverige och Frankrike av vissa europeiska
avtal om social trygghet m. m. skall här i riket bosatt fransk medborgare
fr. o. m. den 1 januari 1958 ha samma skyldighet att erlägga folkpensionsavgift
som svensk medborgare. Detta innebär att ifrågavarande franska medborgare
i samband med 1958 års debitering av slutlig skatt blir påförda folkpensionsavgift.
Emellertid torde sådan avgift icke ha medräknats i deras
under 1957 erlagda preliminära skatt, därest denna utgått som B-skatt eller
som A-skatt, vari jämkning erhållits. Före den 24 januari 1958 saknades nämligen
i gällande författningar bestämmelser om skyldighet för här i riket bosatta
franska medborgare att utge folkpensionsavgift.
På liknande sätt har andra främmande medborgare ålagts betala folkpensionsavgift
även om de vid erläggande av preliminär skatt i viss utsträckning
icke kunnat känna till att de i samband med kommande taxering skulle debiteras
sådan avgift. Sålunda ålades västtyska medborgare genom en kungörelse
den 21 september 1956 (nr 488) att erlägga folkpensionsavgift fr. o. m. år
1957, och samma skyldighet föreskrevs fr. o. m. år 1958 för italienska medborgare
genom en kungörelse den 27 juni 1957 (nr 458).
Pensionsstyrelsens yttrande
I sitt yttrande har pensionsstyrelsen anfört följande.
Det grundläggande stadgandet om skyldighet att erlägga folkpensionsavgift
återfinnes i 19 § lagen om folkpensionering. Enligt detta lagrum, som
avser svenska medborgare, beräknas pensionsavgiften för visst år med ledning
av den för samma år till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten. Förutsättningar
för avgiftsskyldighet är bl. a. att den skattskyldige under taxeringsåret
fyllt minst 18 och högst 66 år samt att han varit i riket mantalsskriven
för året före taxeringsåret, dvs. för det år då han uppburit den inkomst
som ligger till grund för det följande årets taxering och avgiftspåföring.
Vid ikraftträdande mellan Sverige och andra stater av internationella
överenskommelser om utgivande av sociala pensionsförmåner brukar, om
stadgande härom ej finnes i överenskommelsen, i särskild kungörelse före
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 2b år 1958
11
skrivas att här i riket bosatta medborgare i dessa stater skall med avseende
å skyldighet att erlägga pensionsavgift likställas med svenska medborgare.
Under år 1957 föreskrevs sådan skyldighet för belgiska medborgare genom
kungl. kungörelse den 26 april (nr 150), och för italienska medborgare stadgas
avgiftsplikt j överenskommelse (konvention) rörande vars ikraftträdande
utfärdats kungl. kungörelse den 27 juni 1957 (nr 458). Vidare har
genom kungörelse den 24 januari 1958 (nr 24) avgiftsskyldighet ålagts i
Sverige bosatta franska medborgare.
Enligt samtliga dessa tre senast utfärdade författningar har, som av det
följande framgår, avgiftsskyldigheten blivit mer eller mindre retroaktiv i
den mening motionärerna inlägger i detta uttryck.
I förhållande till Belgien och Italien trädde ifrågavarande överenskommelser
i kraft den 1 maj resp. den 1 augusti 1957, och i båda de i samband
härmed utfärdade kungörelserna föreskrevs att avgiftsplikt skulle inträda
fr. o. m. den 1 januari 1958. I samband med innevarande års taxering kommer
således här bosatta för år 1957 i riket mantalsskrivna belgiska och
franska medborgare att i år påföras pensionsavgifter med hänsyn till 1957
års inkomster såväl före som efter överenskommelsernas ikraftträdande.
I förhållande till Frankrike trädde ifrågavarande överenskommelse i kraft
den 1 januari 1958. Den i samband härmed utfärdade kungörelsen föreskriver
avgiftsskyldighet för franska medborgare utan att någon avvikande tid för
denna skyldighets inträde nämnes. På grund härav kommer även fransmän,
som är bosatta här och som varit i riket mantalsskrivna för år 1957, att för
år 1958 påföras pensionsavgifter med hänsyn till sina inkomster under 1957.
Den situation, som inträder när en internationell överenskommelse om
ömsesidigt utgivande av sociala pensionsförmåner träder i kraft i fråga om
här bosatta utländska medborgare, motsvaras i viss mån av situationen när
en i Sverige bosatt svensk eller av redan gällande överenskommelse omfattad
utländsk medborgare fyller 16 år. Då inträder nämligen för denne rätt till
folkpension i form av invalidpension eller sjukbidrag, förutsatt att i folkpensioneringslagen
och, såvitt angår utländsk medborgare, ifrågavarande
internationella överenskommelse angivna förutsättningar härför föreligger.
Genom stadgandet i 19 § folkpensioneringslagen att avgiftsskyldighet inträder
först fr. o. m. det taxeringsår då vederbörande fyllt 18 år har i detta fall
tillsetts att inkomst före fyllda 16 år inte kommer att läggas till grund för
pensionsavgift. Syftemålet kommer klart till synes i vissa kompletterande
bestämmelser i uppbördsförordningen. Där stadgas i 3 § 1 mom. jämfört
med 2 § 2 mom. att preliminär skatt, omfattande bl. a. folkpensionsavgift,
skall påföras skattskyldig i avräkning på slutlig skatt enligt taxeringen året
därpå. Beträffande debitering av preliminär B-skatt erinras i 25 § om att i
sådan skatt ingående preliminär pensionsavgift icke skall påföras någon för
inkomstår före det, under vilket han fyller 17 år.
Nu angivna faktiska omständigheter torde i och för sig tala för att här
ifrågavarande utlänningar borde påföras pensionsavgifter först fr. o. m.
andra året efter det, varunder den internationella överenskommelsen träder
i kraft. Emellertid kan skäl anföras till stöd för en motsatt uppfattning.
Sålunda torde den svenska folkpensionsavgiften, vars erläggande saknar
betydelse för pensionsrätten, närmast kunna karakteriseras som eu specialskatt
närbesläktad med den statliga inkomstskatten, vilken sistnämnda ju
påföres utländska medborgare oberoende av om de omfattas av ifrågavarande
internationella överenskommelser. Vidare torde, som framgår av det
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 24 dr 1958
föregående, utebliven debitering för taxeringsåret i nu ifrågavarande
fall som regel komma att medföra återbetalning av preliminärt redan
erlagd avgift vid en tidpunkt då den internationella överenskommelse,
varom fråga är, varit i kraft omkring ett år eller ännu längre tid. Ytterligare
må erinras om att vissa av motionärerna diskuterade åtgärder av
skatte- eller uppbördsteknisk natur måhända kan visa sig ägnade att undanröja
det nuvarande förfarandets konsekvenser i de fall där motionärerna
anser en ändring mest angelägen.
Av det föregående framgår att skäl kan anföras både för och emot det nu
tillämpade förfarandet samt att även enbart en uppmjukning av detsamma
kan tänkas visa sig lämplig. Med hänsyn härtill synes frågan böra göras till
föremål för ytterligare utredning.
Utskottet
Skyldigheten att erlägga folkpensionsavgift åligger i princip envar svensk
medborgare för år, under vilket för honom beräknas till statlig inkomstskatt
taxerad inkomst, under förutsättning att han vid årets slut fyllt minst 18
och högst 66 år. Ytterligare förutsättningar är att han skall vara mantalsskriven
här i riket för året näst före taxeringsåret samt att han vid tryckningen
av stomme till inkomstlängd för taxeringsåret, vilket brukar ske i
slutet av april eller början av maj året före, var svensk medborgare. Till
grund för beräkningen av folkpensionsavgift ligger den till statlig inkomstskatt
för året taxerade inkomsten, alltså inkomsten från det föregående året.
Beträffande betalningen av avgiften gäller enligt uppbördsförordningen att
denna fullgöres samtidigt med betalningen av preliminär skatt för den inkomst,
som ligger till grund för beräkningen av folkpensionsavgiften. Detta
innebär att avgiften normalt betalas ett år före det år, då skyldighet att erlägga
avgift föreligger. Sålunda betalas folkpensionsavgiften för år 1958
genom preliminärskatteinbetalningar under 1957 osv.
Sverige har under senare år med andra stater ingått avtal om social trygghet,
vilka bl. a. inneburit att här i riket bosatta medborgare i ifrågavarande
främmande stater blivit jämställda med svenska medborgare i fråga om rätt
till folkpension. I samband därmed har de främmande medborgarna ålagts
skyldighet att erlägga folkpensionsavgift. I flera fall har därvid skyldigheten
förklarats skola inträda i nära anslutning till avtalets ikraftträdande. Som
exempel härpå kan anföras, att genom avtal mellan Sverige och Frankrike
här i riket bosatta franska medborgare fr. o. m. i år blivit likställda med
svenska medborgare i fråga om rätt till folkpension samt att de genom
kungörelse den 24 januari 1958 ålagts erlägga folkpensionsavgift för tiden
fr. o. m. år 1958.
Ovannämnda kungörelse medför enligt utskottets mening vissa icke önskvärda
konsekvenser. Sålunda må nämnas att en fransk medborgare, som
varit mantalsskriven här i riket för år 1957 men flyttat ur riket nämnda år,
Andra lagutskottets utlåtande nr 24 dr 1958
13
blir i samband med 1958 års taxering påförd folkpensionsavgift, om övriga
förutsättningar härför föreligger. Debiteringen av folkpensionsavgift sker
således i detta fall, trots att den franska medborgaren aldrig kunnat bli berättigad
till folkpension. Vidare kan anföras att de franska medborgare, som
under 1957 betalat preliminär B-skatt eller erhållit jämkning i sin preliminära
A-skatt, i regel icke i förväg betalat folkpensionsavgift för 1958, eftersom
skyldighet för dem att erlägga sådan avgift föreskrevs först genom
kungörelsen den 24 januari 1958. Nu nämnda förhållanden är enligt utskottets
mening ägnade att medföra gagnlöst arbete för berörda myndigheter
och skapa irritation bland de avgiftsskyldiga.
Liknande oformligheter har uppkommit, då andra grupper av utländska
medborgare ålagts skyldighet att erlägga folkpensionsavgift i samband med
ikraftträdandet av avtal om social trygghet.
I föreliggande motioner hänvisas till ovan återgivna förhållanden. Det
framhålles bl. a. att följden blivit att avgiftsskyldigheten för ifrågakommande
utländska medborgare i viss utsträckning fått en retroaktiv effekt.
Motionärerna hemställer att då skyldigheten att erlägga folkpensionsavgift
utsträckes till utländska medborgare, all retroaktivt verkande avgiftsskyldighet
undvikes.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att berörda oformligheter i
görligaste mån bör undvikas i de fall, då det i framtiden kan komma i fråga
att ålägga nya grupper av utländska medborgare att erlägga folkpensionsavgift.
Ovan framförda synpunkter anser utskottet böra genom skrivelse bringas
till Kungl. Maj:ts kännedom.
Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande motioner, I: 61
och II: 109, måtte såsom sin mening giva Kungl. Maj:t till
känna vad utskottet ovan anfört.
Stockholm den 15 april 1958
På andra lagutskottets vägnar:
EDVIN JACOBSSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson, fru Carlqvist,
fru Svenson, herrar Mannerskantz, Åkesson, Magnusson och Edström;
från andra kammaren: herr Jacobsson i Tobo, fru Ewerlöf, herrar Odhe,
Carlsson i Bakeröd, Rimmcrfors, Fredriksson*, fru Eriksson i Ängelholm och
fru Svensson.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1958 A:237 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående upptagande av ersättningsmedel för insulin i förteckningen över kostnadsfria läkemedel. a1 i texten