Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad Igdelse av 39 § förordningen den 22 juni 1934
1958-01-29 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1958 A:1, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad Igdelse av 39 § förordningen den 22 juni 1934
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1958
1
Är 1
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om ändrad Igdelse av 39 § förordningen
den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder för
förvaltningen av viss kronoegendom.
Genom en den 20 december 1957 dagtecknad proposition, nr 8, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, bär Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen
fogade förslag till
Förordning
om ändrad lydelse av 39 § förordningen den 22 juni 1934 (nr 320) angående
grunder för förvaltningen av viss kronoegendom
Härigenom iörordnas, att 39 § förordningen den 22 juni 1934 angående
grunder för förvaltningen av viss kronoegendom skall erhålla följande ändrade
lydelse.
39 §.
Den enligt H § 1 mom. domänin- Vad i 1 i § stadgas skall äga tilltendenten
tillkommande befogenhe- lämpning endast i fråga om ålägganten
att bestämma det belopp, vartill de för arrendatorn att hålla brandkronans
byggnader skola vara brand- redskap,
försäkrade, skall utövas av jägmästaren.
Denna förordning träder i kraft dagen
efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit
från trgcket i Svensk författningssamling.
Beträffande dessförinnan
tillkomna arrendeförhållanden skola,
där ej genom ändring i avtalet annat
överenskommes, äldre bestämmelser
fortfarande tillämpas.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för del genom propositionen
framlagda förslaget, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas
här nedan, hänvisa till propositionen.
1 Hihamj till riksdagens protokoll 1958. ,9 samt. 3 avd. Nr I
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1958
Arrendator å kronoegendom under domänslyrelsens förvaltning skall enligt
nu gällande bestämmelser åläggas att hålla egendomens samtliga kronan
tillhöriga åbyggnader brandförsäkrade för kronans räkning. I propositionen
föreslås, såvitt rör s. k. skogsjordbruk, att dylik skyldighet icke vidare
skall föreskrivas. I stället bör arrendeavgiften innesluta brandriskersättning,
som dock ej må överstiga hälften av normal försäkringspremie.
I 14 § 1 mom. förordningen den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder
för förvaltningen av viss kronoegendom, vanligen kallad arrendeförordningen,
föreskrives, att arrendator av egendom, som står under domänstyrelsens
förvaltning, skall tillförbindas ombesörja, att egendomens samtliga kronan
tillhöriga åbyggnader brandförsäkras för kronans räkning. Försäkringsbeloppet
bestämmes av domänintendenten. Arrendatorn skall vidare åläggas
att utan avdrag å arrendeavgiften gälda kostnaderna för försäkringen samt
hålla föreskriven brandredskap. Eventuell brandskadeersättning skall uppbäras
av domänstyrelsen.
Beträffande de s. k. skogsjordbruken, d. v. s. sådana å kronoparker eller
andra kronoskogar belägna, av domänstyrelsen förvaltade jordbruksegendomar
som prövas erforderliga för skötseln av skogarna, lämnar förordningen
vissa särbestämmelser i 32—45 §§. I 39 § föreskrives, att den enligt 14 §
1 inom. domänintendenten tillkommande befogenheten att bestämma det
belopp, vartill kronans byggnader skall vara brandförsäkrade, skall utövas
av jägmästaren.
Tillämpningsföreskrifter till arrendeförordningen har meddelats genom
kungörelse den 22 juni 1934 (nr 321).
I skrivelse den 2 maj 1957 har domunstyrelsen hemställt om sådan författningsändring
att brandförsäkringsskyldigheten vid skogsjordbruk ersättes
med en skälig höjning av årsavgälden. Som skäl för sin hemställan
anför styrelsen bl. a. följande.
Eftersom antalet av kronans bebyggda skogsjordbruk f. n. i runt tal utgör
1 400, inbetalas av arrendatorerna i försäkringspremie sammanlagt ca
67 000 kronor per år. Med anledning av brandskada har av försäkringsanstalter
i brandstodsmedel till domänverket i medeltal under 10-årsperioden
1941—1950 utbetalats ca 14 300 kronor och under 5-årsperioden 1951—1955
ca 13 900 kronor per år.
Innehavare av kronotorp och äldre kronolägenheter befriades jämlikt bestämmelserna
i Kungl. Maj:ts kungörelser den 2 juni 1950 (SFS 336 och
339/50) från skyldigheten att hålla kronan tillhöriga byggnader brandförsäkrade.
Innehavare av kronotorp och äldre kronolägenheter erlägga i stället
till domänverket brandriskersättning med belopp, som domänstyrelsen äger
bestämma, men som ej må överstiga hälften av normal försäkringspremie.
Domänstyrelsen anser att arrendatorer vid skogsjordbruk — i likhet med
innehavare av kronotorp och äldre kronolägenheter — borde fritagas från
skyldigheten att hålla kronan tillhöriga byggnader brandförsäkrade. Från
domänverkets synpunkt skulle detta innebära en fördel, eftersom visst administrativt
arbete, bl. a. övervakningen av att försäkringsplikten fullgöres,
därvid bortfaller. Från arrendatorernas synpunkt torde för ett slopande avförsäkringsplikten
tala, att därigenom kunna inbesparas de belopp, varmed
Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1958
3
försäkringsavgifterna med hänsyn till försäkringsbolagens administrationskostnader
m. m. överstiga själva riskpremien. Arrendatorerna skulle vidare
befrias från visst besvär i samband med fullgörandet av skyldigheten att
hålla byggnaderna försäkrade.
Ett slopande av försäkringsplikten borde enligt domänstyrelsens mening
även vid skogsjordbruken kompenseras genom en skälig höjning av årsavgälden
— i form av brandriskersättning resp. tillägg till arrendeavgifter —
med belopp, som kunna anses rimliga i betraktande av domänverkets självrisk.
Som norm synes man härvid — i likhet med kronotorp och äldre kronolägenheter
— kunna utgå från att brandriskersättningen icke borde överstiga
hälften av normal försäkringspremie. Ett sådant förfarande skulle ge
en total ersättning för brandrisken med 30 000 å 35 000 kronor per år. En
höjning av arrendeavgifterna med t. ex. 5 % motsvarar ett belopp av 40 000
å 50 000 kronor per år.
Självriskprincipens tillämpning har beträffande under domänverkets förvaltning
stående statlig egendom avsevärt vidgats genom 1950 års förut berörda
bestämmelser angående kronotorp och kronolägenheter. Regeln om
statens självrisk har vidare legat till grund för Kungl. Maj :ts cirkulär till
samtliga statsmyndigheter med föreskrifter rörande försäkring av staten
tillhörig egendom m. m., den 4 juni 1954 (SFS 325/54). Ett slopande av
brandförsäkringsskyldiglieten på skogsjordbruk skulle innebära en ytterligare
utvidgning av självriskprincipen.
Domänstyrelsens hemställan har i avgivna remissutlåtanden lämnats utan
erinran av statskontoret! riksräkenskapsverket och statens sakrevision.
Departementschefen. I likhet med domänstyrelsen finner jag övervägande
skäl tala för att brandförsäkringsplikt icke vidare skall åvila arrendatorer
av skogsjordbruk beträffande kronans byggnader. Domänverket bör alltså
stå självrisk för brandskada å dessa byggnader. Arrendeförordningen bör
följaktligen ändras så, att bestämmelserna i 14 § blir tillämpliga på skogsjordbruken
endast i fråga om åläggande för arrendatorn att hålla erforderliga
brandredskap. Jag delar även domänstyrelsens mening att arrendeavgifterna
för ifrågavarande jordbruk, som följd av att försäkringsskyldigheten
bortfaller, bör bestämmas så, att de innesluter brandriskersättning. Den del
av arrendeavgiften som motsvarar brandriskersättningen bör, såsom domänstyrelsen
anfört, ej få överstiga hälften av normal försäkringspremie. Det
synes lämpligt att införa ett stadgande härom i 25 § tillämpningskungörelsen,
där beräkningen av arrendeavgifterna avhandlas.
De nya bestämmelserna torde böra träda i kraft så snart som möjligt.
Beträffande arrendeavtal som tillkommit före ikraftträdandet kan det nya
systemet bli tillämpligt blott i den mån överenskommelse härom sker med
de enskilda arrendatorerna. Jag förutsätter, att vederbörande inom domänverket
söker träffa sådana överenskommelser allteftersom de enligt nu gällande
regler tecknade brandförsäkringarna utlöper eller annorledes kan
bringas alt upphöra.
Om i något undantagsfall arrendalor, som enligt vad nu sagts fortfarande
skall lyda under de äldre bestämmelserna, erlagt brandförsäkringspremie
på en gång för tid som överskjuter hans arrendetid, äger domänstyrelsen
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1958
under förutsättningar som anges i 14 § 2 mom. arrendeförordningen bevilja
arrendatorn ersättning för viss del av premien. En av de angivna förutsättningarna
är att möjlighet finnes att tillförbinda ny arrendator att gottgöra
kronan utgiften. Sådan möjlighet lärer i fortsättningen icke föreligga
i vidare mån än brandriskersättning kan inräknas i den nya arrendatorns
årsavgäld.
Utskottet
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom propositionen
framlagda förslaget och får därför hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 29 januari 1958
På tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALD
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Grym, Axel Jansson,
Ebbe Ohlsson, Georg Carlsson, Kristiansson och Gustafsson;
från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, von Seth, fru
Torbrink, herrar Johnsson i Kastanjegården, Andersson i Ryggestad, Hansson
i Skegrie och Johansson i öckerö.
580152 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1958 A:67 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 39 § förordningen den 22 juni 193A a1 i texten