Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad Igdelse av 39 § förordningen den 22 juni 1934

1958-01-29 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1958 A:1, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad Igdelse av 39 § förordningen den 22 juni 1934

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1958

1

Är 1

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till förordning om ändrad Igdelse av 39 § förordningen

den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder för

förvaltningen av viss kronoegendom.

Genom en den 20 december 1957 dagtecknad proposition, nr 8, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, bär Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen

fogade förslag till

Förordning

om ändrad lydelse av 39 § förordningen den 22 juni 1934 (nr 320) angående

grunder för förvaltningen av viss kronoegendom

Härigenom iörordnas, att 39 § förordningen den 22 juni 1934 angående

grunder för förvaltningen av viss kronoegendom skall erhålla följande ändrade

lydelse.

39 §.

Den enligt H § 1 mom. domänin- Vad i 1 i § stadgas skall äga tilltendenten

tillkommande befogenhe- lämpning endast i fråga om ålägganten

att bestämma det belopp, vartill de för arrendatorn att hålla brandkronans

byggnader skola vara brand- redskap,

försäkrade, skall utövas av jägmästaren.

Denna förordning träder i kraft dagen

efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit

från trgcket i Svensk författningssamling.

Beträffande dessförinnan

tillkomna arrendeförhållanden skola,

där ej genom ändring i avtalet annat

överenskommes, äldre bestämmelser

fortfarande tillämpas.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för del genom propositionen

framlagda förslaget, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas

här nedan, hänvisa till propositionen.

1 Hihamj till riksdagens protokoll 1958. ,9 samt. 3 avd. Nr I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1958

Arrendator å kronoegendom under domänslyrelsens förvaltning skall enligt

nu gällande bestämmelser åläggas att hålla egendomens samtliga kronan

tillhöriga åbyggnader brandförsäkrade för kronans räkning. I propositionen

föreslås, såvitt rör s. k. skogsjordbruk, att dylik skyldighet icke vidare

skall föreskrivas. I stället bör arrendeavgiften innesluta brandriskersättning,

som dock ej må överstiga hälften av normal försäkringspremie.

I 14 § 1 mom. förordningen den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder

för förvaltningen av viss kronoegendom, vanligen kallad arrendeförordningen,

föreskrives, att arrendator av egendom, som står under domänstyrelsens

förvaltning, skall tillförbindas ombesörja, att egendomens samtliga kronan

tillhöriga åbyggnader brandförsäkras för kronans räkning. Försäkringsbeloppet

bestämmes av domänintendenten. Arrendatorn skall vidare åläggas

att utan avdrag å arrendeavgiften gälda kostnaderna för försäkringen samt

hålla föreskriven brandredskap. Eventuell brandskadeersättning skall uppbäras

av domänstyrelsen.

Beträffande de s. k. skogsjordbruken, d. v. s. sådana å kronoparker eller

andra kronoskogar belägna, av domänstyrelsen förvaltade jordbruksegendomar

som prövas erforderliga för skötseln av skogarna, lämnar förordningen

vissa särbestämmelser i 32—45 §§. I 39 § föreskrives, att den enligt 14 §

1 inom. domänintendenten tillkommande befogenheten att bestämma det

belopp, vartill kronans byggnader skall vara brandförsäkrade, skall utövas

av jägmästaren.

Tillämpningsföreskrifter till arrendeförordningen har meddelats genom

kungörelse den 22 juni 1934 (nr 321).

I skrivelse den 2 maj 1957 har domunstyrelsen hemställt om sådan författningsändring

att brandförsäkringsskyldigheten vid skogsjordbruk ersättes

med en skälig höjning av årsavgälden. Som skäl för sin hemställan

anför styrelsen bl. a. följande.

Eftersom antalet av kronans bebyggda skogsjordbruk f. n. i runt tal utgör

1 400, inbetalas av arrendatorerna i försäkringspremie sammanlagt ca

67 000 kronor per år. Med anledning av brandskada har av försäkringsanstalter

i brandstodsmedel till domänverket i medeltal under 10-årsperioden

1941—1950 utbetalats ca 14 300 kronor och under 5-årsperioden 1951—1955

ca 13 900 kronor per år.

Innehavare av kronotorp och äldre kronolägenheter befriades jämlikt bestämmelserna

i Kungl. Maj:ts kungörelser den 2 juni 1950 (SFS 336 och

339/50) från skyldigheten att hålla kronan tillhöriga byggnader brandförsäkrade.

Innehavare av kronotorp och äldre kronolägenheter erlägga i stället

till domänverket brandriskersättning med belopp, som domänstyrelsen äger

bestämma, men som ej må överstiga hälften av normal försäkringspremie.

Domänstyrelsen anser att arrendatorer vid skogsjordbruk — i likhet med

innehavare av kronotorp och äldre kronolägenheter — borde fritagas från

skyldigheten att hålla kronan tillhöriga byggnader brandförsäkrade. Från

domänverkets synpunkt skulle detta innebära en fördel, eftersom visst administrativt

arbete, bl. a. övervakningen av att försäkringsplikten fullgöres,

därvid bortfaller. Från arrendatorernas synpunkt torde för ett slopande avförsäkringsplikten

tala, att därigenom kunna inbesparas de belopp, varmed

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1958

3

försäkringsavgifterna med hänsyn till försäkringsbolagens administrationskostnader

m. m. överstiga själva riskpremien. Arrendatorerna skulle vidare

befrias från visst besvär i samband med fullgörandet av skyldigheten att

hålla byggnaderna försäkrade.

Ett slopande av försäkringsplikten borde enligt domänstyrelsens mening

även vid skogsjordbruken kompenseras genom en skälig höjning av årsavgälden

— i form av brandriskersättning resp. tillägg till arrendeavgifter —

med belopp, som kunna anses rimliga i betraktande av domänverkets självrisk.

Som norm synes man härvid — i likhet med kronotorp och äldre kronolägenheter

— kunna utgå från att brandriskersättningen icke borde överstiga

hälften av normal försäkringspremie. Ett sådant förfarande skulle ge

en total ersättning för brandrisken med 30 000 å 35 000 kronor per år. En

höjning av arrendeavgifterna med t. ex. 5 % motsvarar ett belopp av 40 000

å 50 000 kronor per år.

Självriskprincipens tillämpning har beträffande under domänverkets förvaltning

stående statlig egendom avsevärt vidgats genom 1950 års förut berörda

bestämmelser angående kronotorp och kronolägenheter. Regeln om

statens självrisk har vidare legat till grund för Kungl. Maj :ts cirkulär till

samtliga statsmyndigheter med föreskrifter rörande försäkring av staten

tillhörig egendom m. m., den 4 juni 1954 (SFS 325/54). Ett slopande av

brandförsäkringsskyldiglieten på skogsjordbruk skulle innebära en ytterligare

utvidgning av självriskprincipen.

Domänstyrelsens hemställan har i avgivna remissutlåtanden lämnats utan

erinran av statskontoret! riksräkenskapsverket och statens sakrevision.

Departementschefen. I likhet med domänstyrelsen finner jag övervägande

skäl tala för att brandförsäkringsplikt icke vidare skall åvila arrendatorer

av skogsjordbruk beträffande kronans byggnader. Domänverket bör alltså

stå självrisk för brandskada å dessa byggnader. Arrendeförordningen bör

följaktligen ändras så, att bestämmelserna i 14 § blir tillämpliga på skogsjordbruken

endast i fråga om åläggande för arrendatorn att hålla erforderliga

brandredskap. Jag delar även domänstyrelsens mening att arrendeavgifterna

för ifrågavarande jordbruk, som följd av att försäkringsskyldigheten

bortfaller, bör bestämmas så, att de innesluter brandriskersättning. Den del

av arrendeavgiften som motsvarar brandriskersättningen bör, såsom domänstyrelsen

anfört, ej få överstiga hälften av normal försäkringspremie. Det

synes lämpligt att införa ett stadgande härom i 25 § tillämpningskungörelsen,

där beräkningen av arrendeavgifterna avhandlas.

De nya bestämmelserna torde böra träda i kraft så snart som möjligt.

Beträffande arrendeavtal som tillkommit före ikraftträdandet kan det nya

systemet bli tillämpligt blott i den mån överenskommelse härom sker med

de enskilda arrendatorerna. Jag förutsätter, att vederbörande inom domänverket

söker träffa sådana överenskommelser allteftersom de enligt nu gällande

regler tecknade brandförsäkringarna utlöper eller annorledes kan

bringas alt upphöra.

Om i något undantagsfall arrendalor, som enligt vad nu sagts fortfarande

skall lyda under de äldre bestämmelserna, erlagt brandförsäkringspremie

på en gång för tid som överskjuter hans arrendetid, äger domänstyrelsen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1958

under förutsättningar som anges i 14 § 2 mom. arrendeförordningen bevilja

arrendatorn ersättning för viss del av premien. En av de angivna förutsättningarna

är att möjlighet finnes att tillförbinda ny arrendator att gottgöra

kronan utgiften. Sådan möjlighet lärer i fortsättningen icke föreligga

i vidare mån än brandriskersättning kan inräknas i den nya arrendatorns

årsavgäld.

Utskottet

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom propositionen

framlagda förslaget och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 29 januari 1958

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Grym, Axel Jansson,

Ebbe Ohlsson, Georg Carlsson, Kristiansson och Gustafsson;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, von Seth, fru

Torbrink, herrar Johnsson i Kastanjegården, Andersson i Ryggestad, Hansson

i Skegrie och Johansson i öckerö.

580152 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1958 A:67 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 39 § förordningen den 22 juni 193A a1 i texten