Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om förbud mot plockning av vissa växtarter för avsalu. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 130 i första kammaren av herr Wolgast och nr 154 i andra kammaren av herr Wachtmeister.

1958-03-11 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1958 A:11, Utlåtande i anledning av väckta motioner om förbud mot plockning av vissa växtarter för avsalu. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 130 i första kammaren av herr Wolgast och nr 154 i andra kammaren av herr Wachtmeister.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1958

1

Nr 11

Utlåtande i anledning av väckta motioner om förbud mot plockning

av vissa växtarter för avsalu.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nr 130 i första kammaren av herr Wolgast och

nr 154 i andra kammaren av herr Wachtmeister.

I motionerna, vilka är likalydande, hemställes,

»att riksdagen måtte besluta om ändring av 16 § naturskyddslagen

av den 21 november 1952 enligt nedanstående:

(Nuvarande lydelse)

Finnes växtart med hänsyn till fara

för utrotning böra skyddas på annat

sätt än genom att ett eller flera

områden fridlysas såsom naturminne,

äger Konungen eller den myndighet

Konungen bestämmer meddela

förbud att inom landet eller del

därav borttaga eller skada växt av

den arten där den växer vilt.

(Föreslagen lydelse)

Finnes växtart med hänsyn till fara

för utrotning böra skyddas på annat

sätt än genom att ett eller flera

områden fridlysas såsom naturminne,

äger Konungen eller den myndighet

Konungen bestämmer meddela

förbud att inom landet eller del

därav borttaga eller skada växt av

den arten där den växer vilt.

Ändock att fara för utrotning ej

föreligger, äger Konungen eller den

myndighet Konungen bestämmer

meddela sådant förbud, avseende

viss eller vissa växtarters salubjlidande

och försäljning.»

Som stöd för sin hemställan om införandet av en möjlighet att förbjuda

plockning av vissa växtarter för avsalu även då fara för utrotning ej föreligger

anför motionärerna bl. a.:

Det förekommer nu på många håll i vårt land, att företagsamma personer

efter i pressen kungjord turlista med lastbilar kamma över landsbygden

och lassvis uppköpa t. ex. blåsippor och gullvivor, som sedan säljas på torgen

eller i någon ringa mån i blomsterhandel. Detta affärsmässiga utnyttjande

av våra vilda blommor har fått till följd, att många arter numera äro

i det närmaste utrotade i tätorternas omgivningar och börjat glesna betänkligt

även på större avstånd från samhällena. Likväl kan man icke tala om

risk för utrotning i naturskyddslagens mening, varför förutsättningar för

plockningsförbud enligt 16 § saknas.

En sådan fridlysning skulle väl knappast respekteras av allmänheten,

som icke skulle förstå, varför men ej finge taga med sig eu eller annan

bukett hem. Det är ej heller denna »husbehovsplockning», som äventyrar

bestånden. Ett förbud enligt 16 § får emellertid generell verkan och förhindrar

såväl försiktig plockning som sådant allvarligt missbruk av allemansrätten,

som masskövling i affärssyfte måste anses innebära.

1 Dihang till riksdagens protokoll 1958. 9 samt. 3 civil. Nr 11

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1958

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet, i den män redogörelse

därför ej lämnas här nedan, hänvisa till motionen II: 154.

Över motionerna har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver yttranden

inhämtats från skogsstyrelsen och länsstyrelserna i Kalmar län,

Stockholms län samt Göteborgs och Bohus län. På begäran av utskottet har

därjämte yttranden avgivits av Svenska naturskyddsföreningen och Samfundet

för hembygdsvård.

Gällande regler m. m.

I naturskyddslagen den 21 november 1952 innehåller 16 § ett stadgande,

som ger Konungen eller av Konungen utsedd myndighet befogenhet att genom

plockningsförbud skydda växtart, som löper fara för utrotning. Sådan

generell fridlysning kan meddelas i större eller mindre omfattning. Förbudet

kan t. ex. inskränkas till borttagande av hela plantor eller förklaras

icke gälla mot markens ägare eller brukare.

Där sådan fara ej föreligger, men växtart ändå finnes böra särskilt skyddas

inom visst begränsat område har länsstyrelsen möjlighet att med stöd

av 5 § eller 12 § samma lag fridlysa området som naturminne eller naturpark.

Lokal fridlysning kommer företrädesvis i fråga till skydd för sällsynta

växter. Medför fridlysning jämlikt sistnämnda två lagrum avsevärt men

för fastighetens ägare eller innehavare av nyttjanderätt skall ersättning

utgå.

Naturskyddsutredningen anförde i sitt förslag till naturskyddslag (SOU

1951:5 s. 118) beträffande skyddet mot utrotning av växter, som ej är

sällsynta men eftersökta på grund av sina dekorativa egenskaper, följande:

Åtskilliga av dem förekomma rikligt inom vissa trakter och äro hotade

endast inom vissa begränsade områden, i regel belägna inom eller i närheten

av större samhällen. Generell fridlysning bör, såsom antytts, företrädesvis

meddelas beträffande sådana växter, som allmänheten lätt kan

lära sig känna igen, och bör ej omfatta något större antal arter. För att

fridlysningen skall ingå i det allmänna medvetandet kan det vara lämpligt,

att skyddet omfattar landet i dess helhet. Ur andra synpunkter kan emellertid

ett så vidsträckt förbud befinnas mindre lämpligt. Det kan vara svårt

att vinna förståelse för en fridlysningsåtgärd, som innebär, att en växt,

sällsynt inom vissa landsdelar men vanlig inom andra, skyddas även inom

dessa. Behöva endast vissa begränsade områden skyddas", kan detta ofta

lämpligare ske genom att områdena i fråga fridlysas såsom naturminnen

eller, eventuellt, såsom naturparker.

Skulle, vare sig fråga är om sällsynt eller för sina dekorativa egenskaper

eftersökt växt, fridlysningsåtgärder icke vara till fyllest, kunna i vissa fall

förtjäna att övervägas särskilda ordningsföreskrifter beträffande handeln

med sådana skyddsvärda växter.

Överträdelse av förbud eller föreskrift som meddelats med stöd av naturskyddslagen

straffas enligt 32 § med dagsböter.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr It år t958

3

Yttranden

Samtliga remissorgan instämmer i behovet av skydd för landets vilda

växter och ger sitt stöd åt huvudtanken i motionärernas förslag.

Flertalet remissinstanser hyser också uppfattningen att ett saluförbud i

någon form skulle behövas. Skogsstyrelsen anser det förtjäna övervägas om

ej ett effektivare skydd skulle kunna åstadkommas genom reglering av handeln

med skyddsvärda växter än genom ändring av naturskyddslagen. Länsstyrelsen

i Kalmar län finner vissa skäl tala för införandet av försälj ningsförbud

beträffande viss eller vissa växter men menar, att ett sådant bör

handhas med stor försiktighet. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län,

som hyser tvekan om ett utvidgat skydd bör ges i form av förbud att saluhålla

ifrågavarande växter eller enligt motionärernas förslag genom förbud

mot plockning till avsalu, förordar att frågan skyndsamt utredes. I 16 §

naturskyddslagen föreslås av Samfundet för hembygdsvård sådan ändring

att själva saluhållandet kan förbjudas.

Svenska naturskyddsföreningen tillstyrker sådan komplettering av 16 §

naturskyddslagen, att Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer

må meddela förbud mot att borttaga eller skada växtarter, där det erfordras

för att uppehålla önskvärt bestånd därav, samt förbud mot att salubjuda

växtarter, som för sitt bestånd är i behov av skydd. Föreningen understryker

att allmänheten utomlands — undantagandes i Finland och Norge •—

vanligen icke har tillnärmelsevis den frihet att röra sig på annans mark,

som man har i Sverige. Enligt föreningens mening utgör icke blott blomsterplockning

i kommersiellt syfte utan även den plockning, som sker i samband

med rekreation, en allvarlig fara för den svenska florans utarmning.

Särskilt påtalas vådan av att växterna ofta plockas med rötterna. Föreningen

finner ändamålsenliga åtgärder till skydd för markens fägring i hög

grad angelägna och fortsätter:

Fridlysning kan visserligen tillgripas enligt naturskyddslagen när ren

utrotning hotar. Men denna åtgärd kommer för sent ur de synpunkter som

motionärerna med rätta anlagt. Det gäller att bevara något av de oförstörda

markernas rikedom, ej endast att försöka rädda några fåtaliga rester av

den förnämligare floran. Verkan av fridlysning är för övrigt ofta icke så

stor som man hoppas. I många fall plockas fridlysta växter i okunnighet

om förbudet eller om vad det är för art man tar. I andra fall trotsas förbudet

medvetet i förvissning om att förseelsen ej skall bli upptäckt eller

att åtal i allt fall uteblir.

Efter att ha omnämnt föreningens insatser för en god folkupplysning

på detta område och uttalat att propaganda dock icke är till fyllest tillägger

föreningen:

Förbud för allmänheten att plocka blommor som ej är direkt sällsynta

men kan avsevärt minska, om plockningen får fortgå, kan lätt bli så impopulära

och svåra att övervaka att man är tveksam om en sådan utväg

skulle vara framgångsrik. Måhända måste man dock tänka sig att försöka

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1958

använda en dylik metod. Det är möjligt, att man inom utsatta områden kan

vinna förståelse och en viss respekt för bestämmelserna, om de förenas med

en lämplig upplysningsverksamhet i ortens tidningsorgan, radio m. in. Det

måste i så fall kraftigt understrykas, att det är i allmänhetens intresse som

restriktionerna införs. Föreningen anser, att en ändring av naturskyddslagen

i denna riktning är önskvärd. Det är möjligt att eventuella förbud

mot att sälja vilda växter av den natur som motionärerna föreslagit för

att ge större effekt bör kombineras med förbud mot plockning även i annat

syfte. På samma sätt som fridlysning av jaktbart vilt bör dylika förbud

gälla några år för att man skall avvakta viss effekt. Om de får gälla för

länge, torde emellertid följden bli att allmänheten ställer sig likgiltig och

nonchalerar dem. Man bör se till att propagandan är levande så länge förbudet

gäller.

Slutligen erinrar föreningen, att erfarenheterna av saluförbud i Finland

är goda, och tillfogar:

Det är uppenbart att övervakningen icke kan bli alltigenom fullgod. Man

bör också vara försiktig med att ingripa mot oskyldigare former av utbjudande

som sker efter vägarna, när växtarten ej är fridlyst i vanlig mening.

Det ligger emellertid i sakens natur att man relativt lätt kan uppdaga försäljning

som sker på torg eller i butik, och med hjälp av lämplig propaganda

torde lusten att sälja eller köpa efter någon tid ha reducerats så

avsevärt att förbudet fyller sin praktiska funktion.

Länsstyrelsen i Stockholms län, som fått uppgift av Stockholms saluhallsstyrelse,

att torghandeln med vilda blommor har ganska ringa omfattning,

finner det sannolikt att den plockning, som sker vid nöjesturer under

sön- och helgdagar har en betydligt större omfattning än den, som sker till

försäljning. Länsstyrelsen vill dock icke motsätta sig, att i fall av behov

möjligheter finns att hindra en alltför hård beskattning av växtbeståndet,

och tillstyrker motionerna.

Utskottet

I likhet med nästan samtliga i ärendet hörda remissorgan finner utskottet

behov föreligga att, innan ännu fara för utrotning är för handen, skydda

vissa växtarter, som nu inom delar av vårt land, särskilt i närheten av

större tätorter, utsättes för skövling. Möjligheten för länsstyrelse att dessförinnan

helt fridlysa växtplatsen kan i praktiken blott användas lokalt

och ej för större områden. Utskottet delar därför motionärernas uppfattning,

att det skydd för växtvärlden, som naturskyddslagen enligt sin nuvarande

lydelse erbjuder, på något sätt kan behöva kompletteras.

I motionerna har som främsta orsak till de rådande förhållandena angivits

den plockning, som äger rum i försälj ningsavsikt. I ett par remissyttranden

har å andra sidan framhållits, att detta torde vara av underordnad

betydelse i jämförelse med den plockning, som sker av bilister från

tätorterna under rekreationsutflykter. Utskottet har för sin del icke någon

klar uppfattning om vilken av dessa faktorer som är viktigast men anser

det uppenbart, att båda kan leda till skövling av markerna med utarmning

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 är 1958

av växtbeståndet inom vissa områden som följd. Den största vådan uppstår

därvid när växterna borttas med rötterna.

För att komma till rätta med föreliggande missförhållanden — vilka, som

motionärerna påpekat, bl. a. tar sig uttryck i att personer efter turlista, som

kungöres i pressen, reser runt i landsbygden och uppköper vilda blommor,

som sedan forslas bort i billass •— kan olika åtgärder övervägas. En möjlighet

är att, som i motionerna föreslagits, göra sådant tillägg i 16 § naturskyddslagen

att redan plockning till avsalu kan förbjudas. Detta medför

dock vissa bevissvårigheter. En annan, av några remissinstanser anvisad

utväg är att vidta ändring av samma lagrum, som gör det möjligt för Konungen

att förbjuda själva försäljningen. Väljes detta alternativ vill utskottet

emellertid framhålla det angelägna i att ett förbud icke ges sadan

utformning, att det drabbar så oskyldiga företeelser som blomsterförsäljande

barn längs landsvägarna, utan endast kan tillämpas å saluföring i större

skala, t. ex. på torg eller i butik.

Det är likväl framför allt önskvärt att frågan löses så, att allmänhetens

rätt att fritt röra sig i markerna samt att där plocka och taga med sig olika

slags vilda växter samtidigt bevaras med minsta möjliga inskränkning.

Utskottet anser därför att även åtgärder, som helt anknyter till allmänhetens

frivilliga medverkan, exempelvis växternas fredande genom folkupplysning,

bör allvarligt övervägas. Genom lämplig propaganda kunde

kanske sådana företeelser som de nyss berörda uppköpen efter tidningsannonsering

bringas att upphöra.

Antingen förbud i en eller annan form finnes böra genomföras eller icke

är det enligt utskottets mening betydelsefullt, att allmänheten bibringas

förståelse för de värden, som står på spel, så att det icke till nackdel för

naturskyddet uppstår onödig motsättning mellan allmänheten och myndigheterna

i anledning av deras åtgöranden till växtvärldens skydd.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av förevarande motioner

I: 130 och II: 154 i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att

Kungl. Maj :t ville överväga de åtgärder, eventuellt i form

av ändring i naturskyddslagen, som kan befinnas erforderliga

till skydd för landets växtvärld.

Stockholm den 11 mars 1958

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr It år 1958

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Grym, Axel Jansson,

Göran Karlsson, Ebbe Ohlsson och Robert Johansson;

från andra kammaren: herrar Levin, Åhman, fru Torbrink, herrar

Johnsson i Kastanjegården, Bengtsson, Persson i Tandö, Bengtsson i Göteborg

och Jansson i Aspeboda*.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

580546 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.