Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 19 § 1 och 3 mom. folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946

1958-04-22 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1958 A:21, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 19 § 1 och 3 mom. folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1958

1

Nr 21

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till förordning om ändrad lydelse av 19 § 1 och 3 mom.

folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 (nr 469).

Genom en den 28 mars 1958 dagtecknad proposition, nr 142, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen

fogade förslag till

förordning om ändrad lydelse av 19 § 1 och 3 mom. folkbokföringsförordningen

den 28 juni 1946 (nr 469)

Härigenom förordnas, att 19 § 1 och 3 mom. folkbokföringsförordningen

den 28 juni 19461 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

19 §.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 mom. Om dödsfallet---dödsorsaken (dödsbevis).

Har dödsfallet--—---motsvarande tillämpning.

Innan eldbegängelse må äga rum,

skall dödsbevis alltid vara avlämnat.

3 mom. Dödsbevis skall utfärdas 3 mom. Dödsbevis skall utfärdas

av läkare enligt av medicinals ty rel- av läkare å blankett enligt formulär,

sen fastställt formulär. som fastställes av Konungen eller

myndighet som Konungen bestämmer.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1959.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för propositionen, får utskottet,

i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i 19 § 1 och 3 mom. folkbokföringsförordningen.

Ändringarna är avsedda att möjliggöra att de två läkarintyg,

som för närvarande i vissa fall erfordras vid eldbegängelse, ersättes

av ett läkarintyg.

1 Senaste lydelse av 19 § 1 och 3 mom. se 1952: 338.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 9 samt. 3 avd. Nr 21

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1958

Inledning

I det förslag till ny jordfästningslag, som genom proposition nr 171 förelädes

1957 års riksdag, förutsattes att vissa ändringar skulle göras i bl. a.

kungörelsen den 8 december 1933 (nr 659) om eldbegängelse och i kyrkobokföringskungörelsen

den 30 december 1946 (nr 801). Förslaget till jordfästningslag

antogs med en mindre ändring av riksdagen och godkändes av

1957 års kyrkomöte. Lagen har utfärdats den 25 oktober 1957 (nr 585) och

har trätt i kraft den 1 januari 1958.

Åt särskild utredningsman, assessorn i kammarrätten S. F. von Otter,

har uppdragits att utarbeta förslag till erforderliga ändringar i de nämnda

kungörelserna ävensom att undersöka möjligheterna att genomföra vissa

förenklingar beträffande formerna för meddelande av tillstånd till eldbegängelse.

Utredningsmannen har med skrivelse den 11 november 1957 avlämnat en

promemoria med förslag till dels ändrad lydelse av 19 § folkbokföringsförordningen

dels ock kungörelse angående eldbegängelse och gravsättning

m. m. (stencilerad). Enligt förslaget skall nuvarande eldbegängelsekungörelse

ersättas av en kungörelse angående eldbegängelse och gravsättning

m. m. De särskilda läkarintyg, som enligt gällande bestämmelser skall avlämnas

enligt 19 § folkbokföringsförordningen (dödsbevis) och enligt 5 §

eldbegängelsekungörelsen (läkarintyg för eldbegängelse) skall sammanslås

till ett intyg, kallat dödsbevis. Ett genomförande av utredningsmannens

förslag förutsätter vissa mindre ändringar i 19 § folkbokföringsförordningen.

Över promemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av ett antal myndigheter

och sammanslutningar.

Vid ärendets remissbehandling har påyrkats att ytterligare en ändring

skall företas i 19 § folkbokföringsförordningen. Den yrkade ändringen syftar

till att ovillkorlig skyldighet att avlämna dödsbevis skall stadgas inte

blott beträffande dödsfall, som inträffat i städer och vissa andra samhällen,

utan även beträffande sådana dödsfall, som inträffat på den egentliga landsbygden.

Gällande bestämmelser angående dödsbevis

Enligt 18 § folkbokföringsförordningen skall dödsfall skyndsamt anmälas

till vederbörande pastor. Av 19 § samma förordning, sådant författningsrummet

lyder enligt förordning den 30 maj 1952 (nr 336), framgår att den,

som gör anmälan om dödsfallet, i regel skall avlämna intyg angående dödsorsaken

(dödsbevis).

Skyldighet att avlämna dödsbevis föreligger om dödsfallet har inträffat

inom stad, köping eller municipalsamhälle, där för allmänna hälso- eller

sjukvården anställd läkare är stationerad, eller inom annan tättbebyggd ort,

där sådan läkare är stationerad och beträffande vilken ort medicinalstyrel
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1958

3

sen förordnat att stadgandet skall tillämpas. Från denna skyldighet göres

dock undantag för det fall att särskilda omständigheter gör det omöjligt

att avlämna dödsbevis (1 mom. första stycket). Skyldighet att lämna dödsbevis

föreligger även, om dödsfallet inträffat å annan ort än nyss sagts och

läkare vårdat den avlidne under hans sista sjukdom eller biträtt vid förlossning,

varunder modern eller barnet avlidit, eller efter dödsfallet besiktigat

den avlidnes kropp (1 mom. andra stycket).

Den som gör anmälan om dödsfallet skall avlämna dödsbeviset till vederbörande

pastor. Från denna regel göres undantag för det fall, då syssloman

eller annan å sjukvårdsinrättning anställd person eller ock polismyndighet

har att i enlighet med vad därom är särskilt stadgat till pastor översända

beviset. Föreskrifter om sådan skyldighet finnes meddelade i 8 § kungörelsen

den 16 december 1949 (nr 702) med vissa bestämmelser angående befolkningsstatistiken,

34 § sjukhusstadgan och 58 § stadgan angående sinnessjukvården

i riket.

Dödsbevis skall utfärdas av läkare enligt av medicinalstyrelsen fastställt

formulär (3 mom.).

Om dödsbevis inte skall avlämnas, åligger det den som gör anmälan om

dödsfallet att för pastor uppgiva den sannolika dödsorsaken samt, om läkare

under sista året före dödsfallet rådfrågats av eller för den avlidne, läkarens

namn (4 mom.).

Dödsbevisen skall dels tjäna som underlag för införandet av dödsorsak i

vederbörande församlings död- och begravningsbok och dels ligga till grund

för den av statistiska centralbyrån upprättade statistiken över dödsorsaker.

Föreskrifter rörande insamlandet av uppgifter för sistnämnda ändamål har

lämnats i den nyssnämnda kungörelsen med vissa bestämmelser angående

befolkningsstatistiken.

Promemorian

Efter att ha redogjort för gällande bestämmelser rörande avlämnande av

dödsbevis, framhåller utredningsmannen, att dödsbevis numera lämnas beträffande

flertalet avlidna. Utvecklingen i detta avseende framgår av följande

tablå.

År

Antal avlidna

Antal dödsbevis i procent av hela

antalet avlidna

S:a

för vilka

lämnats

dödsbevis

hela riket

städer

landsbygd

1951

69 799

51774

74,2

98,9

56,6

1952

68 270

54 651

80,1

99,4

65.3

1953

69 553

60 620

87,2

99,7

77,5

1954

69 078

61 697

89,4

99,7

81,3

1955

68 603

62 437

91,5

99,7

83,9

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1958

Utredningsmannen erinrar om att enligt 4 § eldbegängelsekungörelsen eldbegängelse

inte må äga rum med mindre tillstånd därtill meddelats. Vid ansökan

om tillstånd till eldbegängelse skall, jämlikt 5 § nämnda kungörelse,

fogas läkarintyg, avfattat enligt av medicinalstyrelsen fastställt formulär.

I författningsrummet lämnas närmare föreskrifter rörande vem som äger

utfärda läkarintyg som här avses ävensom angående vad läkarintyget skall

innehålla.

När en avliden person skall undergå eldbegängelse, skall alltså, framhåller

utredningsmannen, för honom utfärdas två läkarintyg, nämligen dels

det intyg angående dödsorsaken (dödsbevis), som skall avlämnas enligt 19 §

folkbokföringsförordningen, dels ock det intyg för eldbegängelse, som skall

avlämnas enligt 5 § eldbegängelsekungörelsen. För de båda intygen, i vilka

delvis likartade uppgifter skall lämnas, användes separata blanketter.

De nyssnämnda två intygen bör enligt utredningsmannen ersättas av ett

intyg, vari lämnas i huvudsak samma uppgifter som i nuvarande dödsbevis

samt de ytterligare uppgifter, som kan erfordras för eldbegängelse. För

detta gemensamma intyg bör beteckningen dödsbevis komma till användning.

Utredningsmannen föreslår att föreskrifterna rörande skyldighet att avlämna

dödsbevis även i fortsättningen skall vara införda i folkbokföringsförordningen.

De nuvarande bestämmelserna bör emellertid kompletteras

med ett stadgande om skyldighet att lämna dödsbevis, när eldbegängelse

skall äga rum. Stadgandet föreslås infört i ett nytt tredje stycke i 19 § 1

mom. Formulär till det föreslagna nya dödsbeviset bör fastställas av medicinalstyrelsen

efter samråd med statistiska centralbyrån. I 1 § 1 mom. förslaget

till kungörelse angående eldbegängelse och gravsättning m. m. har

införts bestämmelser om vad dödsbeviset skall utvisa.

I 19 § folkbokföringsförordningen föreskrives att dödsbevis till pastor

skall avlämnas av den, som enligt 18 § samma förordning gör anmälan om

dödsfallet. Enligt i 19 § 2 mom. meddelade undantagsbestämmelser föreligger

dock inte skyldighet för den anmälande att avlämna dödsbevis i fall,

då syssloman eller annan å sjukhus anställd person eller ock polismyndighet

har att i enlighet med vad därom är särskilt stadgat till vederbörande

pastor översända sådant bevis. Utredningsmannen föreslår att dödsbevis

alltid skall överlämnas till den som har att göra anmälan om dödsfallet för

att sedermera av denne överlämnas till pastor. I följd härav har föreslagits

att undantagsstadgandet i 19 § 2 mom. skall utgå. I anslutning härtill har

utredningsmannen framhållit att det för närvarande inträffar att vederbörande

läkare dröjer oskäligt länge med att översända dödsbevis.

Remissyttrandena

I de delar, som icke återgives här nedan, hänvisas beträffande remissyttrandena

till propositionen (s. 6—8).

I samtliga de remissyttranden, där frågan om att sammanslå det nuva
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1958

rande dödsbeviset och läkarintyget för eldbegängelse till ett dödsbevis

berörts, har utredningsmannens förslag i denna del tillstyrkts eller lämnats

utan erinran.

I några remissyttranden beröres frågan om dödsbevisens överlämnande.

Sålunda ifrågasättes det ändamålsenliga i att bevisen alltid

skall överlämnas av vederbörande läkare, lasarettssyssloman eller polismyndighet

till den avlidnes anhöriga i stället för såsom för närvarande i vissa

fall sker till pastor direkt.

Frågan om obligatoriska dödsbevis även på landsbygden har

tagits upp till diskussion i en del yttranden.

Kammarkollegiet erinrar om att den nu förekommande skillnaden mellan

stad och tätort, å ena sidan, samt landsbygd, å den andra, bibehållits

i utredningsmannens förslag. Enligt kollegiets mening finnes i och för sig

inte anledning att uppställa starkare krav på klarläggande av dödsorsaken

beträffande dödsfall i stad och annan tätort än beträffande dödsfall på

landsbygden. Kollegiet anser det böra övervägas om inte, även såvitt angår

dödsfall på landsbygden, kan såsom huvudregel föreskrivas skyldighet att

förete dödsbevis. Undantag skulle därvid uppställas allenast för de fall, där

det skulle vara förenat med större kostnader eller speciella svårigheter att

anskaffa beviset.

Statistiska centralbyrån påyrkar, att dödsbevisen skall bli obligatoriska i

hela landet.

Även landsfogden i Gävleborgs län och Föreningen Sveriges landsfiskaler

anser det önskvärt att dödsbevisen göres obligatoriska i hela landet.

Departementschefen

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anför.

Den föreslagna ändringen i 19 § 1 och 3 mom. folkbokföringsförordningen

är avsedd att göra det möjligt att ersätta det nuvarande dödsbeviset och det

särskilda läkarintyg, som erfordras när eldbegängelse skall äga rum, med

ett läkarintyg, benämnt dödsbevis. Utredningsmannens förslag i denna del

har tillstyrkts vid remissbehandlingen och kan av mig förordas. Godtager

riksdagen detta förslag, kommer chefen för inrikesdepartementet, enligt vad

jag inhämtat, att senare anmäla förslag till häremot svarande administrativa

föreskrifter rörande eldbegängelse.

Utredningsmannen har även föreslagit ändrade bestämmelser rörande

dödsbevisens överlämnande. Enligt förslaget skall sålunda dödsbevis alltid

överlämnas av den som har att göra anmälan om dödsfallet. Om förslaget i

denna del råder, som jag framhållit i min redogörelse för remissyttrandena,

delade meningar. I några av yttrandena framhålles att det nu tillämpade

systemet, att dödsbevisen översändes direkt från vederbörligt sjukhus till

pastor, är det mest ändamålsenliga. Jag delar denna uppfattning och kan

alltså inte tillstyrka utredningsmannens förslag i denna del.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1958

Frågan om obligatoriska dödsbevis även på landsbygden har tagits upp i

bl. a. de av kammarkollegiet och statistiska centralbyrån avgivna remissyttrandena.

Beträffande denna fråga får jag erinra om att densamma prövats

en gång tidigare, nämligen vid 1952 års riksdag. Dåvarande chefen för finansdepartementet

uttalade i proposition nr 216 till nämnda års riksdag

bl. a., att det inte kunde komma i fråga att ålägga personer, som är bosatta

i mera avlägset belägna delar av landet, en ovillkorlig skyldighet att avlämna

dödsbevis. Jag kan inte finna att det anförts några nya omständigheter

som motiverar ett frångående av den år 1952 intagna ståndpunkten i

denna fråga. Därför finner jag mig inte böra biträda yrkandet om obligatoriska

dödsbevis i hela landet.

Utskottet

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom propositionen

framlagda förslaget och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 22 april 1958

På tredje lagutskottets vägnar:

HANS LEVIN

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Axel Jansson, Ebbe Ohlsson, Georg

Carlsson, Kristiansson och Robert Johansson;

från andra kammaren: herrar Levin, Åhman, fru Torbrink, herrar

Andersson i Ryggestad, Svenning och Jansson i Benestad.

580781

Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1958 A:273 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 19 § 1 och 3 mom. folkbokföringsförordningen d a1 i texten