Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 4 § vattenlagen.

1958-02-05 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1958 A:3, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 4 § vattenlagen.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1958

3

Nr 3

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 4 § vattenlagen.

Genom en den 10 januari 1958 dagtecknad proposition nr 33, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse av 11 kap. 4 § vattenlagen

Härigenom förordnas, att 11 kap. 4 § vattenlagen den 28 juni 1918 (nr

523 )x skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

11 kap.

4 §•

Vattenrättsnämndemän utses — — -— — vattenrättsdomaren underrättelse.

Erfordras för tingslag eller för stad

flera vattenrättsnämndemän än i

första stycket angivitsl bestämmer

Konungen deras antal.

Har vattenrättsnämndemän----äga rum.

Vad i rättegångsbalken----— som vattenrättsnämndemän.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen

framlagda förslaget, får utskottet, i den män redogörelse därför icke lämnas

här nedan, hänvisa till propositionen.

Propositionens huvudsakliga innehåll och inledning

Med den i propositionen föreslagna lagändringen avses att bereda möjlighet

att vid behov öka antalet vattenrättsnämndemän.

1 Senaste lydelse so 1954: 237.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 är 1958

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallade dåvarande chefen

för justitiedepartementet den 8 mars 1956 lagmannen Nils Viklund att såsom

sakkunnig inom justitiedepartementet verkställa utredning angående vattendomstolarnas

organisation och därmed sammanhängande frågor. I direktiven

för utredningen uttalades, att särskilt förslag till förstärkning av vat.- tendomstolsorganisationen i Norrland borde av utredningen framläggas snarast

möjligt samt att även eljest särskilda förslag berörande skilda delar av

uppdraget borde framläggas i den mån det befunnes lämpligt.

Sedan 1957 års riksdag i huvudsaklig överensstämmelse med ett av utredningsmannen

i juni 1956 framlagt förslag beviljat medel till nya tjänster

för bl. a. vattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer vid Norrbygdens och

Mellanbygdens vattendomstolar, har utredningsmannen upptagit frågan om

ökning av vattenrättsnämndemännens antal samt, efter verkställd utredning,

överlämnat en den 20 juni 1957 daglecknad promemoria (stencilerad) med

förslag i ämnet.

Promemorian har varit föremål för sedvanligt remissförfarande.

Gällande rätt

Bestämmelser om vattendomstol finns i 11 kap. vattenlagen.

Enligt 2 § består vattendomstol i sin reguljära sammansättning av en vattenrättsdomare

såsom ordförande samt såsom övriga ledamöter två vattenrättsingenjörer

och två vattenrättsnämndemän. Beträffande vattenrättsnämndemännen

föreskrives i samma paragraf, att de bör vara allmänt betrodda,

om sin orts förhållanden kunniga män och ej får ha uppnått 65 års ålder.

Om valbarhet till vattenrättsnämndemän skall i övrigt vad om nämndeman

vid häradsrätt är stadgat äga motsvarande tillämpning. Den som uppnått 65

års ålder får utan hinder därav tjänstgöra i mål, varmed han förut såsom

vattenrättsnämndemän tagit befattning.

Enligt 4 § första stycket utses vattenrättsnämndemän för sex år, två för

varje tingslag, som ensamt utgör en domsaga, samt en för varje annat tingslag.

En i samma stycke intagen föreskrift om sättet för utseende av vattenrättsnämndeman

innebär i sak, att på landet och i stad som lyder under

landsrätt val skall verkställas genom valmän, som på föranstaltande av

domhavanden utses av kommunalfullmäktige. I stad, som ej lyder under

landsrätt, skall för tid som nyss sagts av stadsfullmäktige väljas en vattenrättsnämndeman.

Av vattenrättsnämndemännen skall enligt 5 § i vattendomstolen tjänstgöra

de två, som av vattenrättsdomaren för varje mål kallas därtill. Till tjänstgöring

bör kallas nämndemän från det län, som berörs av det mål varom är

fråga. Om målet avser företag som berör mer än ett län, ankommer det på

vattenrättsdomaren att avgöra, om vattenrättsnämndemännen skall tagas

från olika län eller från ett av dem. Hålles vattendomstolens sammanträde

vid syn på stället, bör företrädesvis de närmast boende nämndemännen kallas

att tjänstgöra.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1958

5

Om vattenrättsnämndeman av jäv eller annat förfall är hindrad att deltaga

i visst måls handläggning eller i visst vattendomstolens sammanträde,

skall vattenrättsdomaren enligt 6 § kalla annan vattenrättsnämndeman eller,

där tillkallande av sådan skulle medföra avsevärd tidsutdräkt, annan ojävig,

till befattning som vattenrättsnämndeman valbar man att i stället tjänstgöra

i domstolen.

Utredningsmannens förslag

Utredningsmannen erinrar i sin promemoria om att under senare år vattendomstolarna

vid flera tillfällen förstärkts. Senast har detta skett genom

att 1957 års riksdag beviljat medel till nya tjänster för bl. a. vattenrättsdomare

och vattenrättsingenjörer vid Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar.

För utredningsmannen har emellertid anmälts, att antalet vattenrättsnämndemän

i vissa delar av Norrland redan enligt den äldre ordningen

visat sig knappt och att denna knapphet kunde väntas öka, sedan

de beslutade tjänsterna blivit besatta. Utredningsmannen har därför ansett

sig böra upptaga frågan om ökning av vattenrättsnämndemännens antal.

För egen del vill utredningsmannen fastslå, att behovet av ökat antal vattenrättsnämndemän

framstår såsom fullt naturligt på grund av den intensifiering

av arbetet vid vattendomstolarna som ägt rum under det senaste

decenniet. De nuvarande bestämmelserna tillkom sålunda till sitt huvudsakliga

innehåll vid en tid, då man räknade med fem vattenrättsdomare för hela

landet, under det att motsvarande antal fr. o. in. den 1 juli 1957 uppgår till

sexton. Utredningsmannen erinrar om att processlagberedningen i förslaget

till rättegångsbalk (II s. 80) anförde rörande nämndemännens antal vid

allmän underrätt, att det å ena sidan har gjorts gällande, att antalet bör

vara så stort, att tjänstgöringen för varje nämndeman icke bleve alltför betungande,

samt att det å andra sidan har hävdats, att en höjning av antalet

lätt ledde till försvagande av nämndemännens ställning, i det att nämndcmansuppdraget

förlorade i anseende och den enskilde nämndemannen komme

att sakna den insikt och erfarenhet i domarvärv, som endast vinnes genom

eu mera trägen tjänstgöring. För processlagberedningen var det tydligt,

att båda dessa synpunkter förtjänade beaktande. Utredningsmannen framhåller

att vad processlagberedningen sålunda uttalade naturligtvis gäller även

beträffande vattenrättsnämndemännen. För dessas del tillkommer emellertid,

enligt vad utredningsmannen anför, även andra omständigheter. Med hänsyn

till arbetsformerna vid vattendomstolarna kan det sålunda inträffa att behandlingen

av ett mål blir fördröjd om de nämndemän, som bör komma i fråga

till tjänstgöring i målet, är betungade med tjänstgöring i andra mål. Det är

sålunda ett oeftergivligt krav, att vattenrättsnämndemännens antal icke är

så ringa, att vattenmålens handläggning därigenom försenas eller vattendomstolens

arbete på grund därav onödigtvis tynges. Antalet vattcnrättsnämndeinän

bör icke heller vara så lågt, att till tjänstgöring måste kallas

vattenrättsnämndemän, som är avlägset boende från platsen för den anläggning

eller det företag, varom i målet är fråga, och som till följd därav icke

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1958

äger den ortskännedom, som är önskvärd särskilt vid behandling av ersättningsfrågor.

Även ur ekonomiska synpunkter är det ett önskemål, att tillgång

finnes till vattenrättsnämndemän med bostadsort nära sammanträdesplatsen.

Härigenom kan nämligen statsverkets utgifter för rese- och traktamentsersättningar

till vattenrättsnämndemännen nedbringas.

Efter en redogörelse för en undersökning om i vilken utsträckning vattenrättsnämndemännen

tagits i anspråk vid vattendomstolarna under senare

år samt för vad utredningsmannen hos de olika vattendomstolarna inhämtat

om behovet av ökat antal vattenrättsnämndemän (prop. s. 5—7) anföres

i propositionen bl. a. följande.

De sålunda lämnade meddelandena ger enligt utredningsmannen vid handen,

att en ökning av antalet vattenrättsnämndemän är påkallad i Västernorrlands,

Jämtlands och Västerbottens län. Bland annat på grund av förestående

utbyggnad av vattenkraften i Lule älv med därav betingad ökning

av vattenmålens antal och omfattning i Norrbottens län kommer med visshet

ett större antal nämndemän än det nuvarande att visa sig erforderligt

jämväl i detta län. I övriga delar av landet torde flera vattenrättsnämndemän

än som för närvarande finnes icke erfordras med undantag möjligen

för Värmlands och Kopparbergs län, där en mindre ökning av nämndemansantalet

synes vara önskvärd.

Utredningsmannen erinrar om att en ökning av antalet vattenrättsnämndemän

förutsätter att ändring sker i It kap. 4 § vattenlagen. För frågans

lösning har utredningsmannen uppställt tre olika alternativ. Enligt det

första alternativet anges — liksom enligt gällande rätt — antalet vattenrättsnämndemän

för varje domsaga eller tingslag direkt i vattenlagen. Innehållet

i lagrummet i dess nya lydelse måste vid detta alternativ bero av

huru många vattenrättsnämndemän som numera bedömes vara erforderliga

på olika håll. Enligt det andra alternativet skulle till Konungen överlämnas

att bestämma det antal vattenrättsnämndemän, som skall finnas för varje

tingslag eller domsaga samt stad. Bestämmelser av liknande innehåll har

i 1 kap. 12 § rättegångsbalken meddelats beträffande nämndemän i stad

med rådhusrätt. Det tredje alternativet slutligen ansluter sig till den i 1

kap. 5 § rättegångsbalken meddelade bestämmelsen om antalet nämndemän

i häradsrätt och innebär att antalet vattenrättsnämndemän för varje

tingslag eller domsaga samt stad direkt angives i vattenlagen, varjämte i

samma lag föreskrives, alt Konungen, om flera nämndemän erfordras, bestämmer

deras antal.

Utredningsmannen har efter samråd med vattenrättsdomarna stannat för

att förorda en ordning enligt det tredje alternativet, innebärande att antalet

vattenrättsnämndemän för varje tingslag och stad, som ej lyder under

landsrätt, direkt angives i 11 kap. 4 § vattenlagen samt att i samma paragraf

intages en föreskrift om att Konungen, därest flera vattenrättsnämndemän

erfordras, bestämmer deras antal. Utredningsmannen framhåller att

härvid väl förutsättes en särskild författning vid sidan om vattenlagen,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1958

men att å andra sidan genom den föreslagna ordningen vinnes dels att en

huvudregel om vattenrättsnämndemännens antal återfinnes i själva vattenlagen

utan att lagtexten behöver tyngas med olika föreskrifter för skilda

delar av landet, dels att de ändringar i bestämmelserna om nämndemännens

antal, som framdeles kan visa sig erforderliga, kan genomföras snabbt och

smidigt.

Beträffande det antal vattenrättsnämndemän som bör angivas i vattenlagen

torde, enligt utredningsmannen, nuvarande bestämmelser om nämndemansantalet

i 11 kap. 4 § första stycket vattenlagen böra behållas oförändrade.

Utredningsmannen har även framlagt förslag till kungörelse om antalet

vattenrättsnämndemän. Kungörelsen är avsedd att utfärdas med stöd av 11

kap. 4 § andra stycket vattenlagen i dess föreslagna nya lydelse. Förslaget

innebär att antalet nämndemän, som med gällande bestämmelser skall uppgå

till 282 för hela riket, ökas med 21 till 303 för hela riket, ökningen beror

på att flera nämndemän utses för vissa i bilagan angivna tingslag inom

Värmlands, Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och

Norrbottens län. Sålunda ökas antalet inom Värmlands län från 17 till 18,

inom Kopparbergs län från 13 till 14, inom Västernorrlands län från 14

till 19, inom Jämtlands län från 9 till 10, inom Västerbottens län från 12

till 18 och inom Norrbottens län från 11 till 18.

Yttrandena

Under remissbehandlingen har utredningsmannens förslag till ändring av

11 kap. 4 § vattenlagen i sak genomgående tillstyrkts eller lämnats utan

erinran.

Beträffande innehållet i remissyttrandena torde få hänvisas till propositionen

(s. 8—10).

Departementschefen

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Lindell, anför bl. a.

Sedan mitten av 1930-talet har arbetsbelastningen vid vattendomstolarna

oavlåtligen ökats. Denna utveckling beror främst på den forcerade utbyggnad

av landets vattenkrafttillgångar, som började under dessa år och som

till följd av det successivt stegrade kraftbehovet alltjämt fortgår utan avmattning.

Med anledning härav har vattendomstolsorganisationen tid efter

annan förstärkts. Senast vid 1957 års riksdag har nya tjänster för bl. a.

vattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer inrättats vid Norrbygdens och

Mellanbygdens vattendomstolar.

De berörda förstärkningarna av vattendomstolsorganisationen har emellertid

icke inneburit att vattendomstolarna tillförts ett ökat antal vattenrättsnämndemän.

Deras antal är i stort sett oförändrat sedan mitten av 1930- talet, då de nuvarande bestämmelserna därom i 11 kap. 4 § vattenlagen till

sitt huvudsakliga innehåll tillkom. Bestämmelserna innebär att vattenrätts
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1958

nämndemän skall väljas, två för varje tingslag som utgör en domsaga och en

för varje annat tingslag. I valet deltager även stad som lyder under landsrätt.

För stad med egen jurisdiktion väljes en vattenrättsnämndeman. Av den

utredning som nu verkställts framgår, att det sålunda fastställda antalet

vattenrättsnämndemän icke är fullt tillräckligt. Särskilt i vissa delar av

Norrland har bristen på vattenrättsnämndemän givit sig till känna. Jag anser

därför att en ökning av antalet vattenrättsnämndemän bör komma

till stånd.

Det förslag till ändrade bestämmelser om antalet vattenrättsnämndemän

för vilket utredningsmannen stannat är utformat efter mönster av de i 1

kap. 5 § rättegångsbalken meddelade bestämmelserna om antalet nämndemän

i häradsrätt. Det nuvarande, i 11 kap. 4 § första stycket vattenlagen

angivna antalet vattenrättsnämndemän för varje tingslag eller domsaga

samt stad med egen jurisdiktion lämnas sålunda oförändrat. I anslutning

därtill föreskrives enligt förslaget i lagen att, om flera nämndemän erfordras,

Konungen bestämmer deras antal. Förslaget, som under remissbehandlingen

lämnats utan erinran, innebär även enligt min mening eu lämplig

lösning. Det tillgodoser de olika behov av ökat antal vattenrättsnämndemän

som föreligger i skilda delar av landet utan att fördenskull lagtexten behöver

tyngas med detaljregler. Det ytterligare antal vattenrättsnämndemän,

som skall finnas enligt föreskrift i särskild administrativ författning, torde

lämpligen böra fastställas i enlighet med utredningsmannens förslag därtill

med den avvikelsen, att Norrbygdens vattendomstol tillföres något flera vattenrättsnämndemän

än vad utredningsmannen förutsatt.

På hemställan av lagrådet föreslår departementschefen, att lagändringen

skall träda i kraft omedelbart efter utfärdandet.

Utskottet

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom propositionen

framlagda förslaget och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 5 februari 1958

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Axel Jansson, Göran

Karlsson, Ebbe Ohlsson, Georg Carlsson, Kristiansson och Gustafsson;

från andra kammaren: herr Johansson i Torp, fru Torbrink, herrar

Andersson i Ryggestad, Munktell, Nilsson i Östersund, Kilsmo, Jansson i

Benestad och Hamrin i Kalmar.

680205 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.