Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar av flottningslagstiftningen. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 203 i första kammaren av herr Sundin m. fl. samt nr 150 i andra kammaren av herr Larsson i Hedenäset m. fl.
1958-02-12 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1958 A:5, Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar av flottningslagstiftningen. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 203 i första kammaren av herr Sundin m. fl. samt nr 150 i andra kammaren av herr Larsson i Hedenäset m. fl.
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1958
1
Nr 5
Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar
av flottningslagstiftningen.
Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott
hänvisade motioner, nr 203 i första kammaren av herr Sundin m. fl.
samt nr 150 i andra kammaren av herr Larsson i Hedenäset m. fl.
I motionerna, som är likalydande, hemställes
»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om förslag till
nästkommande års riksdag till ändring av flottningslagstiftningen i följande
hänseenden:
dels att förvaltningen av de allmänna flottlederna skall med samma inflytande
tillkomma vardera kategorien skogsägare och sådana flottande
som icke utövar inflytande i egenskap av skogsägare,
dels ock att om särskild sammanslutning (skogsägareförening) finns, som
nöjaktigt företräder enskilt skogsbruk inom området, inflytandet för denna
grupp skogsägare bör tillkomma sammanslutningen».
Beträffande motiveringen får utskottet, i den mån redogörelse därför ej
lämnas här nedan, hänvisa till motionen II: 150.
Enahanda yrkande framställdes vid 1957 års riksdag i motionerna I: 224
och 11:266 och behandlades då efter remissförfarande av tredje lagutskottet.
I dess senare av riksdagen godkända utlåtande (nr 12) hemställde utskottet,
att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Gällande lagstiftning
Huvuddelen av nuvarande lagstiftning om allmänna flottleder och flottningen
däri finnes upptagen i vattenlagen i dess lydelse enligt lag den 19
juni 1919 samt i lagen samma dag om flottning i allmän flottled. Vattenlagens
ifrågavarande stadganden, vilka omfattar lagens 6 kap., med rubriken
»Om allmän flottled» samt delar av 1—3, 7 och 9—14 kap., behandlar
väsentligen inrättande, utvidgande och förbättrande av allmän flottled
samt därmed sammanhängande frågor. Flottningslagen innehåller i huvudsak
regler om allmän floltleds nyttjande, om ersättning för därigenom uppkommande
skador samt om de flottandes inbördes förhållanden.
Den allmänna flottningen och flolllcdens skötsel skall enligt flottningslagen
ombesörjas av en flottningsförening bestående av de flottande, d. v. s.
dem som under egna inregistrerade märken anmält virke till flottning (2,
1 Bihany till riksdagens protokoll 1958. 9 samt. 3 avd. Nr 5
2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1958
23 och 53 §§). Medlemskapet i föreningen följer direkt av lagens bestämmelser
och kräver sålunda varken ansökan om inträde eller övertagande av
annans delägarrätt. Medlemmarna äger deltaga i handhavandet av föreningens
angelägenheter endast såvitt angår år, varunder de deltager eller
deltagit i flottningen (55 §). Varje års flottande kan därför sägas bilda eu
förening för sig. Ligger flottningen något år nere, blir följden att föreningen
för detta år saknar medlemmar.
De flottandes beslutanderätt utövas på flottningsstämma, där rösträtten
för varje flottande är beroende av det förlag han tillskjuter till bestridande
av föreningens gemensamma utgifter. Förvaltningen av föreningens angelägenheter
tillkommer flottningsstyrelsen (38 §). Länsstyrelsen i det eller
de län där flottleden framgår har rätt att utse en ledamot av flottningsstyrelsen,
om så finnes önskvärt för tillgodoseende av ortens skogshushållning
eller andra allmänna intressen (40 §). I övrigt väljes styrelsen på flottningsstämma
(39 §).
Frågans tidigare behandling
En redogörelse för den behandling frågan tidigare undergått har lämnats
i utskottsutlåtandet nr 12 år 1957. Av denna framställning återges här
följande.
Vid flottningslagens tillkomst avvisades ett förslag att skogsägare, som
utan att själva deltaga i flottning sålde sin skogsavlcastning, måtte tillerkännas
rösträtt i flottningsförening, främst därför att förslagets genomförande
ansågs skola medföra mycket betydande praktiska svårigheter. Som
en ersättning upptogs i flottningslagen den ovan berörda bestämmelsen om
rätt för länsstyrelsen att utse en ledamot av flottningsstyrelsen.
I anledning av väckta motioner beslöt 1925 års riksdag att hos Kungl.
Maj :t anhålla om utredning angående möjligheten att trygga virkessäljande
skogsägare till skäligt inflytande i flottningsföreningar. Ett av sakkunniga
år 1928 avgivet förslag till ändringar i flottningslagen föranledde emellertid
ingen åtgärd. Sedermera hemställde 1935 års riksdag om utredning i
ungefär samma syfte. Åt 1936 års skogsutredning uppdrogs då att upptaga
denna fråga till granskning jämte övriga spörsmål som sammanhängde
med virkestransporternas ändamålsenliga ordnande. Sedermera förordnade
Kungl. Maj:t, att de arbetsuppgifter, som åvilade 1936 års skogsutredning,
skulle övertagas av skogsstyrelsen. I betänkande (SOU 1946: 3) framlade
därefter skogsstyrelsen vissa förslag till ändrade grunder för flottningslagstiftningen,
huvudsakligen avseende flottningsväsendets organisation och
flottningskostnadernas fördelning.
Samma år sistnämnda betänkande avgavs tillkallades nya sakkunniga för
en översyn av flottningslagstiftningen. Utredningen antog benämningen
1946 års flottningsutredning och avgav år 1950 sitt betänkande med förslag
till ny lag om flottning i allmän flottled m. m. (SOU 1950: 27). Den ansåg
3
Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 är 19H8
sig däri böra framlägga förslag dels till en i väsentliga delar ny flottningsorganisation,
dels om överflyttande till annan myndighet av vissa flottningsärenden
och dels om ändrade grunder för flottningskostnadernas fördelning
i åtskilliga hänseenden. Dessutom ansåg utredningen nya eller ändrade
bestämmelser erforderliga i ett stort antal mera speciella frågor rörande
flottledsförvaltningen och flottningsverksamheten. De lagändringar som
föranleddes härav beträffande de i flottningslagen behandlade frågorna befanns
bli så omfattande, att det ansågs lämpligt att utarbeta förslag till eu
ny lag om flottning i allmän flottled. I övrigt föranledde utredningens ställningstaganden
vissa tämligen omfattande ändringar i vattenlagen samt åtskilliga
andra lagar.
Flottningsutredningens förslag
Flottningsutredningen ansåg det vara berättigat att betrakta flottlederna
som ett transportmedel, vars arbetsduglighet i lika hög grad är en råvaruproducenternas
som en träförädlarnas angelägenhet, och drog härav slutsatsen
att handhavandet av flottningen och flottlederna borde uppdragas åt
såväl ägarna till flottgodset som också de skogsägare, för vilkas virke flottlederna
utgjorde de naturliga transportvägarna. Något bärande skäl för att
därvid inom förvaltningsorganisationen ge det ena intresset företräde framför
det andra syntes utredningen icke föreligga, varför de flottande och de
som äger skog inom flottledens tillförselområde utan att deltaga i flottningen
borde erhålla lika stort inflytande över förvaltningen. Vid sidan av de
nu nämnda huvudintressenterna inom flottningsverksamheten borde även
det allmänna beredas möjlighet att i lämplig form taga del i förvaltningen.
Utredningen föreslog att flottningsstämman skulle ersättas med en fullmäktiginstitution,
benämnd flottningsfullmäktige, och som verkställande
organ skulle liksom hittills för varje flottledsförvaltning finnas en flottningsstyrelse.
Enligt utredningens mening borde även de minsta allmänna
flottlederna ha denna organisation, ehuru dock flottningsfullmäktige och
flottningsstyrelse i detta fall borde ges minsta möjliga storlek (s. 76). Fullmäktigförsamlingens
storlek borde nämligen växla i skilda föreningar, beroende
på omfattningen av föreningens verksamhet och beskaffenheten av
de intressen, som därvid krävde beaktande.
Beträffande det allmännas intresse i fullmäktige ansåg utredningen detta
kunna tillvaratas genom att åt en företrädare för det allmänna, utsedd av
vedex-börande länsstyrelse, uppdrogs att som ordförande leda fullmäktiges
verksamhet.
För att icke för stor vikt skulle läggas vid tillfälliga intressen för årets
flottande till förfång för flottningens intressen på längre sikt samt för att
ge de fullmäktige eu större känsla av ansvar för flotlleden och dess skötsel
föreslog utredningen en mandattid av tre år.
Vad angår sättet för utseende an fullmäktige och då först företrädarna
för de flottande, syntes det utredningen böra överlämnas till de flottande
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1958
att själva välja sina representanter. Till skillnad från vad som i allmänhet
gällde beträffande skogsägarna vore de flottande i en flottled icke så många
att direkta val av ombud för dem kunde väntas möta några betydande praktiska
svårigheter. Med hänsyn till de fullmäktiges huvuduppgift att tillgodose
flottningens intressen på längre sikt borde valet av de flottandes fullmäktige
icke uppdragas åt endast ett års flottande utan de flottande erhålla
rösträtt i förhållande till sitt deltagande i flottningen under ett antal år, förslagsvis
de tre år som närmast föregick mandatperioden. Från rätten att
deltaga i valet av fullmäktige för de flottande skulle uteslutas sådan flottande
som ägde rätt att utse fullmäktig för skogsägaren.
Beträffande skogsägarnas fullmäktige måste för att jämväl på skogsägarsidan
utesluta möjligheten av dubbelrepresentation för vissa intressenter
tillses att skogsägare, vilka tillika vore flottande och i denna egenskap ägde
medverka i flottledsförvaltningen, icke även som skogsägare finge deltaga
i val av fullmäktige. Härigenom skulle från valrätt uteslutas flertalet
skogsägande industriföretag jämte dotterbolag. De skogsägare som därefter
återstode tillhörde skilda kategorier, vilka icke ägde något gemensamt handlingsorgan.
Under förutsättning att inom en flottleds tillförselområde funnes
skogsägareförening, som kunde anses nöjaktigt företräda det enskilda
skogsbruket därstädes, borde enligt utredningens mening åt sådan förening
uppdragas att utse åtminstone flertalet fullmäktige för de enskilda skogsägarna.
Villkoret att skogsägareförening kunde anses nöjaktigt företräda
det enskilda skogsbruket inom flottledens tillförselområde torde för närvarande
vara uppfyllt beträffande flertalet flottleder. För undantagsfallen
syntes den lämpligaste anordningen vara att även det enskilda skogsbrukets
fullmäktige utsåges av offentlig myndighet. De bästa förutsättningarna att
tillfredsställande fullgöra denna uppgift torde finnas hos vederbörande länsstyrelse.
Där skogen hade sådan omfattning att någon av skogsägarnas fullmäktigplatser
kunde anses belöpa därpå borde dock fullmäktige få tillsättas
av den enskilde skogsägaren.
Betänkandet har varit föremål för sedvanligt remissförfarande.
Yttranden över 1957 års motioner
Eu utförligare sammanfattning återfinnes i 1957 års utskottsutlåtande.
Skogsstgrelsen och domänstgrelsen, vilka visserligen i princip ställde sig
positiva till ökat inflytande från skogsägarnas sida, uttalade sig för att resultatet
måtte avvaktas av de olika inom näringslivet pågående utredningarna,
som hade nära sammanhang med den i motionerna upptagna frågan,
bl. a. eu undersökning av skogstransporterna i landets norra delar. Skogsstyrelsen
anförde bl. a.:
Emellertid har skogsstyrelsen tidigare hävdat uppfattningen, att frågan
om flottningsväsendets lämpliga ordnande icke borde behandlas isolerat
utan i samband med en undersökning av skogsbrukets transportväsende i
stort. Besultaten av en sådan undersökning, varvid hänsyn tagits till sam
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1958
5
verkan med eller övergång till andra transportsätt, skogskapitalets förändringar,
sjunknings- och torkningsproblem, vattenkraftsintresset kontra flottningsintresset
etc., kunde tänkas medföra yrkanden på väsentliga förändringar
i flottningsverksamhetens organisation och aibetssätt, vilka i sin tur
måste återverka på lagstiftningen. Att på en eller annan punkt ändra denna
utan hänsyn till den rationaliseringsprocess, som skogstransporterna måste
undergå, vore säkerligen att gå händelserna i förväg.
Även kammarkollegiet åberopade för en avvaktande hållning i frågan, att
hela flottningsväsendet f. n. undergår en förändring, främst genom att motortransporterna
börjat slå igenom inom skogsbruket. Kammarkollegiet intog
jämväl i övrigt en kritisk inställning till motionerna och förklarade det
icke vara praktiskt att företaga en översyn av flottningslagstiftningen för
ott tillgodose endast de av motionärerna framförda önskemålen, när förslag
till ny flottningslagstiftning förelåg, omfattande icke blott flottningsorganisationen
utan även ändringar såväl beträffande de myndigheter, som
har till uppgift att handlägga flottleds- och flottningsärenden, som ock i
fråga om flottningskostnadernas fördelning. Med hänsyn härtill syntes det
kammarkollegiet ägnat att vålla svårigheter, därest omläggningen av flottningsorganisationen
skulle begränsas att avse endast ett tillgodoseende av
motionärernas önskemål.
Om behövligheten av en ny flottningsorganisation yttrade ämbetsverket:
Såvitt kollegiet har sig bekant fungerar den nuvarande ordningen i huvudsak
tillfredsställande. Skogsägarnas inflytande på flottningen har vidgats
genom att skogsägarna genom sina föreningar alltmera själva flotta eller
genom att skogsägarna ändock fått representation i flottningsföreningarnas
styrelser. Kollegiet har för sin del tidigare uttalat den uppfattningen, att ett
införande av skogsägarrepresentation i flottningsföreningarnas styrelser
borde vara tillräckligt för att tillgodose skogsägarnas intressen och att omorganisationen
i övrigt vore obehövlig.
Liknande synpunkter framfördes av Skogsindustriernas samarbetsutskott.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län avstyrkte motionerna under hänvisning
till sitt yttrande år 1951 över flottningsutredningens förslag. Dess
huvudsakliga invändning då var, att den föreslagna organisationsformen
icke skapar rättvisa mellan de olika intressegrupperna, samtidigt som den
medför en onödig komplicering av förvaltningsapparaten.
Sveriges skogsägareföreningars riksförbund tillstyrkte de i motionerna
föreslagna ändringarna.
Landsorganisationen ansåg att de remitterade motionerna icke borde föranleda
någon riksdagens åtgärd men att lagstiftningsfrågan i sin helhet borde
upptas till omprövning på grundval av flottningsutredningens förslag och
däröver avgivna remissyttranden.
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1958
Tredje lagutskottet år 1957
Utskottet yttrade i sitt utlåtande nr 12 bl. a.
Som flera remissorgan uttalat är det icke lämpligt att nu bryta ut spörsmålet
om flottningens organisation ur sitt sammanhang med övriga delar
av flottningslagstiftningen. Utskottet anser det därför ej böra ifrågakomma
att ändra flottningslagstiftningen blott i de hänseenden som begärts i motionerna.
Problemet om flottningsväsendets lämpliga ordnande får icke ses isolerat
utan måste i stället behandlas i samordning med andra frågor om tillgodogörande
av vatten, bl. a. med beaktande av vattenkraftens och vattenvårdens
intressen. Därtill kommer att skogsbrukets transportväsende f. n. befinner
sig i särskilt snabb utveckling, varom f. ö. en utredning just pågår
inom näringslivet under samverkan med flottningsföreningar, forskningsinstitutioner
och representanter för praktiskt skogsbruk. Som skogsstyrelsen
framhållit i sitt yttrande kan resultatet av en undersökning om skogsbrukets
transportförhållanden — varvid hänsyn tagits till samverkan med
eller övergång till andra transportsätt, skogskapitalets förändringar, sjunknings-
och torkningsproblem, vattenkraftsintresset kontra flottningsintresset
etc. — tänkas medföra yrkanden på väsentliga förändringar i flottningsverksamhetens
organisation och arbetssätt, vilka i sin tur måste återverka
på lagstiftningen.
Att nu ändra flottningslagstiftningen utan eu klar överblick över de senaste
årens stora förändringar inom skogsdriften och sammanhanget mellan
de olika intressen, som nära berör varandra vid tillgodogörandet av våra
rinnande vatten, torde icke vara välbetänkt. Utskottet anser därför att den
snabbt pågående utvecklingen bör avvaktas till en tid och den av motionärerna
väckta frågan därefter prövas på nytt, inordnad i sitt större sammanhang
med hela frågan om bästa sättet att utnyttja våra vattendrag.
Utskottet
Förevarande motioner överensstämmer beträffande såväl motivering som
yrkande nära med de av utskottet år 1957 behandlade motionerna I: 224 och
II: 266. Vad utskottet då åberopade som skäl för att frågan borde prövas i
ett vidare sammanhang gäller enligt utskottets mening alltjämt.
Det av 1950 års flottningsutredning framlagda förslaget om ändrad flotlningsorganisation
— innebärande bl. a. att beslutanderätten i flottningsförening
skall fördelas lika mellan de flottande och dem som äger skog utan att
deltaga i flottningen — vilket motionärerna i dess huvuddrag förklarar sig
önska genomfört, äger samband med utredningens förslag om ändrade grunder
för flottningskostnadernas fördelning. Sistnämnda spörsmål synes ännu
icke vara moget för sin lösning, utan sammanhänger i sin tur med flottningsväsendets
ordnande i stort.
Som utskottet föregående år anförde pågår inom näringslivet en utredning
om skogsbrukets transportväsende, varav värdefulla rön till belysning av
behövlig omgestaltning av flottningsverksamhetens organisation och arbetssätt
torde kunna inhämtas. Denna utredning kommer enligt vad utskottet
under hand fått uppgift om sannolikt att slutföras under senare delen av åx*
Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1958 7
1959. Resultatet härav och den bättre överblick de närmaste åren kan väntas
«e av det inbördes sammanhanget mellan de olika viktiga intressen, som beröres
vid tillgodogörandet av våra vattendrag, anser utskottet böra avvaktas
innan flottningslagstiftningen ändras.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att motionerna I: 203 och II: 150 icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 12 februari 1958
På tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALD
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Axel Jansson, Göran
Karlsson*, Ebbe Ohlsson, Georg Carlsson, Kristiansson och Robert Johansson;
från
andra kammaren: herrar Johansson i Torp, Allmän, fru Torbrink,
herrar Andersson i Ryggestad, Munktell, Nilsson i Östersund, Kilsmo och
Jansson i Benestad.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Ebbe Ohlsson, Georg Carlsson, Robert Johansson, Åhman och
Jansson i Benestad.
580215 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.