Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om höjning av den s. k. försvarsavgiften enligt gruvlagen m. m. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 97 i första kammaren av herrar Gustafsson och Bengtson samt nr 108 i andra kammaren av herr Björkänge.

1958-02-25 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1958 A:6, Utlåtande i anledning av väckta motioner om höjning av den s. k. försvarsavgiften enligt gruvlagen m. m. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 97 i första kammaren av herrar Gustafsson och Bengtson samt nr 108 i andra kammaren av herr Björkänge.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 6 år 1958

1

Nr 6

Utlåtande i anledning av väckta motioner om höjning av den

s. k. försvarsavgiften enligt gruvlagen m. m.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nr 97 i första kammaren av herrar Gustafsson

och Bengtson samt nr 108 i andra kammaren av herr Björkänge.

I motionerna, vilka är likalydande, hemställes »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte anhålla att förslag, i anledning av det utlåtande som

kommerskollegium avgav den 14 januari 1953 rörande bl. a. försvarsavgiftens

storlek samt med anledning av de övriga utredningar som kan ha verkställts

på gruvlagens område, snarast möjligt framlägges för riksdagen».

Motionärerna syftar närmast till att med hänsyn till penningvärdets förändring

sedan år 1938 åstadkomma en höjning av försvarsavgiften.

Beträffande motiveringen får utskottet, i den mån redogörelse därför ej

lämnas här nedan, hänvisa till motionen I: 97.

över motionerna har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

utlåtande inhämtats från kommerskollegium.

Frågan har senast behandlats av tredje lagutskottet år 1953 i ett utlåtande

nr 8.

Gällande rätt

Gruvlagen den 3 juni 1938, som trädde i kraft den 1 januari 1940, är tilllämplig

på alla därefter sökta inmutningar och därpå grundade utmål (arbetsområden).

I fråga om äldre gruvor, vilka alltjämt dominerar i fråga om

såväl antal som betydelse, är i princip äldre rätt tillämplig, men stora delar

av gruvlagen har genom övergångsbestämmelser gjorts tillämpliga även på

dem. Gruvlagen bygger på inmutningssystemet. Detta innebär, att envar

äger genom inmutning erhålla rätt att undersöka och bearbeta mineralfyndigheter

av vissa slag å egen eller annans mark. Sker inmutning av annan

än kronan, är kronan enligt 46 § berättigad att till hälften med inmutaren

njuta andel i gruvföretaget (kronoandel). Beträffande de gruvor som tillkommit

före gruvlagens tid har jordägaren denna rätt (jordägareandel). Såsom

kompensation åt jordägaren för jordägareandelens borttagande infördes

i gruvlagen dels principen om 50 procents tillägg till värdet vid bestämmandet

av ersättning åt jordägaren för mark, skada och intrång och dels föreskrift

om en årlig avgäld till jordägaren motsvarande en procent av värdet

av de brutna och uppfordrade inmutningsbara mineralen, dock ej för något

år högre än till 5 000 kronor. De gamla formerna för försvar av gruvrätteri

medelst försvarsarbete samt eventuell försvarsavgift (50 kronor för varje

utmål) eller vilostånd ersattes i gruvlagen med en obligatorisk försvarsavgift

1 B i haag till riksdagens protokoll 1958. 9 samt. 3 avd. Nr ti

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 6 år 1958

av 10 kronor årligen för varje hektar av utmålets areal oberoende av om arbete

inom utmålet utfördes eller ej. För ett utmål med maximistorlek, som

enligt 30 § gruvlagen utgör 16 hektar, är försvarsavgiften således 160 kronor.

Genom sammanläggning uppkomna utmål kan dock vara större och

betinga högre avgift. — Försvarsavgiften tillfaller i lika delar kronan och

jordägaren.

Bestämmelserna om den årliga avgåiden återfinnes i 53 § gruvlagen. Den

skall upphöra att utgå sedan regelbunden brytning av inmutningsbara mineral

pågått inom utmålet under sammanlagt tjugu år. Finnes inom utmålet

flera jordägare skall de njuta lott i avgälden efter som de äger del i jorden.

Avgälden skall för varje år erläggas inom mars månad nästföljande år.

55 § gruvlagen innehåller huvudstadgandena om försvarsavgiften. Utöver

vad här ovan nämnts om avgiften i fråga föreskriver paragrafen bl. a., att,

om flera jordägare finnes inom utmålet, de skall njuta lott i avgiften efter

som de äger del i jorden. Enligt 2 punkten i övergångsbestämmelserna till

gruvlagen må försvarsavgiften beträffande utmål, som tillkommit före tidpunkten

för gruvlagens ikraftträdande, ej överstiga 50 kronor. Där äldre

utmål utvidgats efter nämnda tidpunkt, skall övergångsbestämmelsen likväl

gälla endast den del av utmålet som vid tidpunkten i fråga ingick i utmålet.

Har två eller flera äldre utmål sammanlagts med varandra, skall vidare

övergångsbestämmelsen avse vart och ett av de ursprungliga utmålen.

Till följd av de angivna modifikationerna är 50-kronorsbegränsningen endast

tillämplig å äldre utmål, som redan vid tiden för gruvlagens ikraftträdande

ägde en ytvidd av mer än 5 hektar. Underlåtenhet att betala försvarsavgift

kan medföra gruvrättens förverkande.

Frågans tidigare behandling

Genom proposition nr 17 vid 1952 års riksdag framlades förslag till åtskilliga

ändringar i gruvlagen. Ändringsförslagen grundade sig på en inom justitiedepartementet

utförd utredning för en allmän översyn av gruvlagstiftningen.

De avsåg ej lagstiftningens huvudgrunder utan hade i stort sett karaktär

av detaljändringar i olika avseenden. Avgäldens belopp berördes icke, ej

heller stadgandena om försvarsavgiftens storlek utom såvitt angår ovannämnda

övergångsbestämmelse. I fråga om denna ville propositionen införa

de modifikationer, vilka här ovan redovisats som numera gällande rätt.

I anledning av propositionen väcktes en motion, nr 1: 160/1952, vari yrkades

att såväl högsta beloppet för avgälden som för försvarsavgiften måtte

höjas, högsta beloppet för avgälden till 7 500 kronor och försvarsavgiften till

15 kronor. I motionen framhölls att högsta beloppet för avgälden liksom

försvarsavgiften blivit vid gruvlagens tillkomst lämpligt avvägda i förhållande

till dåvarande penningvärde men att genom penningvärdets starka fall

sedan dess avgälden och avgiften numera icke alls representerade samma

förmån för jordägaren respektive kronan som år 1938. När nu en revision

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 6 år 195H 3

av lagen skulle genomföras, vore tillfället lämpat för att bringa avgälden

och försvarsavgiften i nivå med de reella värden de ägt 1938. En höjning

av de nominella beloppen med 50 procent finge därvid anses skälig.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 2/1952 tillstyrkte tredje lagutskottet

propositionen. Nyss omnämnda motion föranledde följande uttalande

av utskottet:

Utskottet erkänner det berättigade i de synpunkter, som sålunda åberopats.

Gruvlagens föreskrifter om beloppen av avgäld och försvarsavgift synes

böra omprövas. En omprövning av föreskrifterna bör emellertid icke ske,

innan en närmare utredning verkställts. Därvid bör övervägas till vilka belopp

de nya avgälderna och avgifterna bör uppgå. Utredningen bör snarast

verkställas.

På grund av det anförda hemställde utskottet, att riksdagen ville i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning angående ändring i

gruvlagens bestämmelser om högsta beloppet för avgälden ävensom om beloppet

av försvarsavgiften samt att Kungl. Maj :t ville för riksdagen framlägga

förslag till. de lagändringar, vilka utredningen kunde föranleda.

Kommerskollegium år 1953

Kungl. Maj :t uppdrog åt kommerskollegium att skyndsamt verkställa den

sålunda begärda utredningen. Sedan utredningen verkställts, redovisade kollegiet

densamma till Kungl. Maj:t i promemoria av den 14 januari 1953

(stencilerad; intagen i Kommersiella meddelanden nr 2 år 1953). Av promemorian

framgår att kollegiet inhämtat yttranden i ärendet från bergmästarna,

Svenska gruvföreningen och Jernkontoret.

I fråga om avgälden anförde kollegiet bl. a. följande.

Såsom framgår härav är avgälden att betrakta som en andel i avkastningen.

Då den i lagen maximerades till 5 000 kronor förelåg icke anledning

att förutse någon väsentlig ändring av penningvärdet. Eftersom jordägaren,

så länge icke maximibeloppet uppnås, åtminstone i stort sett erhåller kompensation

för penningvärdets fall genom malmvärdets stegring, synes det

vara rimligt, att jordägaren erhåller kompensation även i fråga om maximibeloppet,

när en så stark sänkning av penningvärdet skett, att beloppets

realvärde väsentligt minskats.

Med hänsyn till den ovisshet om utvecklingen av gruvdriftens lönsamhet,

som råder under dessa förhållanden, synes en eventuell höjning av avgäldens

maximibelopp, såsom av motionären föreslagits, ej böra överstiga

50 %.

Såvitt Kollegium med ledning av uppgifter, som inhämtats av Svenska

gruvföreningen, kunnat finna, har malmbrytning på utmål, tillkomna efter

gruvlagens ikraftträdande, hittills upptagits i så ringa omfattning, att avgäld

hittills blott utgått vid ett enda gruvfält i hela landet, nämligen legodriftsgruvorna

i Adak, och för de utmål därstädes, vilka helt falla under

1938 års gruvlag, synes maximibeloppet ännu ej ha uppnåtts. Detta innebär

å ena sidan, att avgäldens maximibelopp ännu knappast kunnat bli aktuellt

i något gruvföretags ekonomiska kalkyler, varför eu höjning ej kan

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 6 år 1958

medföra störningar i detta hänseende, och å andra sidan att en höjning ej

för jordägarna är någon speciellt brådskande angelägenhet.

I belysning av det ovan anförda synes det framstå som skäligt, att jordägareavgäldens

maximibelopp med hänsyn till penningvärdets fall höjes

med 50 % till 7 500 kronor och att höjningen får gälla alla utmål, för vilka

1938 års gruvlag i detta hänseende är tillämplig, oberoende av om utmålen

tillkommit på grund av inmutning före eller efter höjningens ikraftträdande.

Beträffande försvarsavgiften må följande återgivas av kollegiets

utlåtande.

Såsom framgår bl. a. av chefens för justitiedepartementet uttalanden vid

tillkomsten av 1938 års gruvlag (jfr även prop. nr 17/1952 s. 97) kan försvarsavgiftens

uttagande motiveras ur olika synpunkter, men någon enhetlig

rättsgrund för avgiften har icke fixerats. Svårigheten att formulera en

dylik rättsgrund ligger givetvis främst i den dubbeltydighet, som följer av

att halva avgiften tillfaller kronan och den andra hälften jordägaren. Denna

omständighet, som i och för sig vid olika tillfällen kritiserats ur skilda synpunkter,

gör det även svårt att bedöma avgiftens rätta storlek och frågan

huruvida en höjning på grund av penningvärdets fall är befogad. För bedömning

av sistnämnda fråga synes det vara lämpligt att förutom helheten även

särskilt beakta de båda delarna var för sig.

Till belysning av vilka belopp försvarsavgifterna röra sig om, lämnas här

nedan vissa ur Kollegii register över försvarsavgifter hämtade uppgifter

avseende år 1950, d. v. s. avgifter erlagda i slutet av år 1949. —--Av

dessa uppgifter framgår till en början, att det totala beloppet av försvarsavgifter

utgjorde 217 000 (2 X 108 500) kronor, inklusive de avgiftsandelar,

som gruvägarna innehålla i egenskap av jordägare. I förhållande till gruvhanteringens

totala omsättning kan beloppet synas ringa. Härvid bör emellertid

beaktas, att av de 4 645 utmål, för vilka försvarsavgift nu erlägges,

endast 424 utmål äro föremål för brytning och att alltså över 90 % av

avgifterna erläggas endast för bibehållande av rätten till framtida bearbetning

av utmål, som för närvarande icke ge någon inkomst.

Kollegium vill i detta sammanhang erinra om att ehuru försvarsavgiften

per hektar icke avsevärt ändrades genom 1938 års gruvlag denna dock medförde

en väsentlig stegring av gruvägarnas försvarskostnader, dels genom

att rätten till vilostånd borttogs och dels genom att försvarsavgift skall erläggas

även för utmål, på vilka malmbrytning bedrives, varigenom även

möjligheten att genom brytning på ett utmål försvara gruvrätten för andra

närgränsande utmål gick förlorad.

En inom Kollegium utförd överslagsberäkning visar, att gruvägarnas försvarskostnader

från 1938 till 1950 stigit med nära 175 %, d. v. s. ett indextal

med 1938 som basår skulle för år 1950 bli 275. Anmärkas bör att antalet

utmål under samma tid endast stigit med 15 %. Ur gruvägarnas synpunkt

måste därför en ytterligare ökning med 50 %, d. v. s. till drygt 400 %

av 1938 års kostnader, trots penningvärdets fall anses innebära en hård belastning.

Särskilt gäller detta kanske de mindre gruvägarna, som icke ha

samma ekonomiska resurser och icke samma möjligheter att planera på lång

sikt som de stora företagen.

Om försvarsavgiften sålunda i varje fall för nyssnämnda gruvägare kan

anses vara hög, återstår frågan, huruvida den är tillräckligt hög för att

motverka osunda tendenser i fråga om förvärv och bibehållande av utmål i

mer eller mindre utpräglat spekulationssyfte, och speciellt om sänkningen

av avgiftens realvärde genom penningvärdets fall haft några menliga verkningar

i detta hänseende.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 6 år 1958

5

Några direkta bevis för huru härmed kan förhålla sig är givetvis svårt att

få. Vissa tecken kunna dock åberopas. -----Ej heller dessa statistiska

data tyda på att en ökad tendens till utmålsförvärv i mindre vällovliga syften

inträtt till följd av sjunkande realvärde hos försvarsavgiften på grund

av penningvärdets fall.

Kronans andel av försvarsavgiften får anses ha till primär uppgift att

såsom ett villkor för gruvrättens fortsatta bestånd utgöra en årligen förnyad

garanti gentemot det allmänna för att utmålsinnehavaren har för avsikt att

nyttiggöra malmen. I denna egenskap har försvarsavgiften närmast karaktären

av en registreringsavgift, och något fog för att höja den med hänsyn

till penningvärdets fall torde icke finnas annat än i sammanhang med en

eventuell allmän höjning av liknande avgifter inom andra grenar av Kronans

verksamhet.

Ett ytterligare syfte med kronoandelen av försvarsavgiften, som bl. a. anförts

av gruvlagstiftningssakkunniga, skulle vara, att den borde betraktas

som ett bidrag till Kronans kostnader för bergsstaten. Jämte försvarsavgifterna

få som bidrag till dessa kostnader räknas från bergmästarämbetena

inlevererade ansökningsavgifter för inmutningar samt stämpelavgifter.

— ---Såsom framgår av dessa båda tablåer täckas utgifterna nästan i sin

helhet av inkomsterna, och i betraktande- av att de egentliga bergsärendena,

såsom ovan nämnts, endast upptaga omkring hälften av bergsstatens verksamhet,

föreligger i själva verket ett avsevärt överskott på denna del av

verksamheten. Någon anledning att höja försvarsavgiften betraktad som

bidrag till Kronans kostnader för bergsstaten föreligger sålunda icke.

Den hälft av försvarsavgiften, som tillkommer jordägaren, har ansetts

dels som gottgörelse till jordägaren för intrång på hans mark och dels som

en garanti för att sådant intrång icke sker onödigtvis eller fortsätter längre

tid än nödigt.

I sistnämnda hänseende synes försvarsavgiften kunna betraktas ur samma

synpunkter, som ovan anförts beträffande dess motsvarande funktion

gentemot det allmänna.

I fråga om försvarsavgiften betraktad som gottgörelse för intrång må erinras

om vad ovan konstaterats, att ca 90 % av alla gällande utmål av gruvägarna

äro reserverade för framtida bearbetning, medan endast ca 10 % äro

föremål för brytning.

För det intrång, som göres genom under brytning varande utmål, synes

jordägaren i princip erhålla fullgod ersättning dels genom marklösen med

50 % över markens och därå befintliga nyttigheters värde, dels genom avgälden

från malmfångsten respektive genom rätten att som hälftendelägare

deltaga i gruvdriften vid äldre utmål. Vållar gruvägaren skada eller intrång

på återstoden av fastigheten, blir han skadeståndsskyldig därför.

Huvudfrågan synes därför praktiskt sett gälla det intrång som göres genom

utmål, vilka icke äro under arbete. Förefintligheten av ett utmål hindrar

icke jordägaren att fullt utnyttja marken så länge gruvägaren ej önskar

använda och fördenskull lösa marken för med gruvbrytningen sammanhängande

behov. Intrånget synes sålunda huvudsakligen bestå i den osäkerhet,

som utmålet skapar hos jordägaren, om hans möjlighet att framdeles disponera

marken.---------EU intrång av denna art kan svårligen på ett ensar
tat

sätt i lagens form värderas i penningar-------.

Kollegium vill emellertid skärskåda frågan om eu höjning av försvarsavgiften

ur praktiskt ekonomiska synpunkter i belysning av de uppgifter, som

ovan lämnats angående fördelningen av försvarsavgifterna speciellt på enskilda

jordägare.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 6‘ år 1958

Av dessa uppgifter framgår bl. a., att nära hälften av alla avgiftsberättigade

enskilda jordägare erhålla en avgift, som är lägre än 10 kronor per år. I

många fall ligger beloppet under 1 krona ned till endast några öre, då utmålet

t. ex. blott skär över ett hörn av vederbörandes mark. Ytterligare 20 % av

jordägarna erhålla högst 20 kronor per år. För båda dessa grupper gäller,

att försvarsavgiften icke kan vara av någon reell ekonomisk betydelse, ej heller

om den höjes med 50 %, och detsamma torde även gälla nästa grupp,

upp till 50 kronor per år, d. v. s. sammanlagt minst 90 % av alla avgiftsberättigade

enskilda jordägare, för vilka en höjning av avgiften med 50 %

skulle medföra en med 1 öre till 25 kronor ökad årsinkomst.

Vad beträffar de högsta beloppen till enskilda jordägare, över 200 upp till

600 kronor per år, må anmärkas, att dessa avgifter i flertalet fall avse utmål

för flackt liggande malmer, för vilka försvarskostnaderna, räknat per

ton malmtillgång inom utmålen, redan nu äro så höga, att en ökning mycket

väl kan föranleda utmålsinnehavaren att söna en del av utmålen.

I betraktande av att en höjning av försvarsavgiften, som skulle innebära

en avsevärt ökad belastning på utmålsinnehavarna, sålunda endast i några

få undantagsfall skulle ge de enskilda jordägarna någon nämnvärd förmån,

synes det vara tveksamt, om en kompensation för penningvärdets fall i

jordägarnas intresse är tillräckligt väl grundad.

De synpunkter på frågan om en höjning av försvarsavgiften, som här framhållits,

synas leda till den slutsatsen, att starka skäl tala emot en sådan

höjning och att skälen för att en höjning skulle ske i huvudsak inskränka

sig till att försvarsavgiften en gång fastställts till ett visst belopp per hektar,

vars realvärde sedan sjunkit avsevärt genom penningvärdets fall.

Sammanfattningsvis uttalades härefter följande i kollegiets promemoria.

Med stöd av det ovan anförda vill kollegium som sin uppfattning uttala,

att en höjning av maximibeloppet för avgäld till jordägare med 50 % synes

vara skälig men att tillräckliga skäl för en motsvarande höjning av försvarsavgiften

knappast föreligga.

Kollegium vill emellertid fästa uppmärksamheten vid att även andra med

försvarsavgiften sammanhängande bestämmelser i gruvlagen torde böra bli

föremål för omprövning. Chefen för justitiedepartementet har i kungl. proposition

nr 17 den 21 december 1951 bl. a. anfört, att det torde ankomma på

Kollegium att överväga och framlägga eventuella förslag i frågan huru man

skall förfara med avgiftsbelopp, som icke uttagas av jordägaren. Kollegium

har icke ännu haft tillfälle att verkställa härför erforderlig utredning men

har för avsikt att senare under detta år inkomma med de förslag, vartill en

sådan utredning kan ge anledning, och torde därvid även komma att beröra

andra frågor angående utbetalning av försvarsavgiftens jordägarandel. I

detta sammanhang kunna möjligen framkomma önskemål, som beröra själva

grundformen för ersättning till jordägare för intrång genom utmål. Med

hänsyn härtill och då det är olägligt om ändringar alltför ofta vidtagas i gruvlagen,

vill Kollegium förorda, att avgörandet i frågan om höjning av försvarsavgiften

och avgäldens maximibelopp får anstå till dess alla på detta område

aktuella spörsmål kunna lösas i ett sammanhang.

Tredje lagutskottet år 1953

I anledning av två vid 1953 års riksdag väckta, likalydande motioner (I:

187 och II: 394) med yrkande om en allmän översyn av gruvlagen i syfte att

få en höjning av maximibeloppet för avgälden till 10 000 kronor och av den

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 6 år 1958 7

årliga avgälden till 20 kronor per hektar anförde tredje lagutskottet i utlåtande

(nr 8) bl. a.

Förändringarna i penningvärdet har medfört, att såväl försvarsavgiften

som maximiavgälden numera representerar betydligt lägre realvärden än

■sid gruvlagens antagande 1938. övertygande skäl lär ej kunna visas för att

realvärdena icke borde få vara desamma nu som nämnda år. En höjning

av ifrågavarande nominella belopp måste alltså erkännas som berättigad.

Härvidlag biträder utskottet vad som uttalades'' av tredje lagutskottet vid

1952 års riksdag. Den utredning i ämnet, vilken begäres också i årets motioner,

har som framgått redan kommit till stånd. Man har nu att avvakta

Kungl. Maj :ts prövning i saken. Utskottet förväntar, att denna prövning

skall verkställas utan tidsutdräkt.

Utlåtandet utmynnade i en hemställan att motionerna icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd, vilket också blev riksdagens beslut.

Yttrande

Kommerskollegium har i avgivet yttrande över förevarande motioner bl. a.

anfört.

När det gällt utbetalningen av andelar i försvarsavgifterna har svårlösta

problem ofta uppstått bl. a. därigenom att kollegium saknat kännedom om

huru marken inom ett stort antal utmål varit fördelad på de olika jordägarna

och därför ej kunnat beräkna den envar jordägare tillkommande lotten i

avgifterna. Trots omfattande utredningar under åren från 1940, då kollegium

fick uppdraget att fördela avgifterna, måste ännu i början av 1950- talet av detta skäl hos kollegium årligen innehållas över 13 000 kronor, motsvarande

omkring 14 % av inbetalda, jordägare tillkommande avgifter. —

De svåra och tidsödande utredningar, soin i många fall krävas för utrönande

av äganderätten till och fördelningen mellan olika ägare av marken

inom utmålen, innebära en arbetsbelastning för ej blott kollegium utan även

vederbörande bergmästare, distriktslantmätare och gruvföretag, som är mycket

stor i förhållande till de små ekonomiska värden som här äro i fråga.

Kollegium ansåg sig emellertid böra pröva ytterligare möjligheter att effektivisera

utbetalningen av försvarsavgiftsmedel innan förslag framlades på basis

av det tidigare läget. Vissa i detta syfte vidtagna åtgärder ha sedermera

visat sig medföra en icke oväsentlig, om ock långsamt framträdande förbättring,

vilken väntas komma mera påtagligt till synes under återstoden av det

nu löpande budgetåret. Kollegium har genom den ovan antydda utvecklingen

fått ett fastare underlag för överväganden i fråga om försvarsavgifterna,

och en utredning har påbörjats, vilken kommer att framläggas under hösten

innevarande år.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 6 år 1958

Utskottet

Motionärerna åsyftar att med hänsyn till den förändring penningvärdet

undergått sedan gruvlagens tillkomst år 1938 få till stånd en höjning av den

s. k. försvarsavgift gruvinnehavaren skall erlägga. Denna utgör tio kronor

om året för varje hektar som utmålet omfattar, varav halva beloppet av

kommerskollegium skall tillställas den fastighetsägare, på vilkens mark utmålet

är beläget. Vidare synes motionerna innefatta en begäran om en framställning

till Kungl. Maj:t att pröva ett av kommerskollegium i dess promemoria

den 14 januari 1953 tillstyrkt förslag om en höjning med 50 procent

av det högsta beloppet för den årliga avgälden till jordägare, f. n. 5 000 kronor.

Jämväl beträffande övriga i promemorian antydda problemställningar

torde motionärerna avse att riksdagen bör anhålla om förslag hos Kungl.

Maj :t.

Försvarsavgiftens uttagande kan som kommerskollegium i 1953 års promemoria

framhållit icke motiveras ur enhetliga synpunkter. Det är också

uppenbart att jordägarnas andel i de flesta fall utgör obetydliga belopp, vilkas

uppbörd och redovisning förorsakar vederbörande myndigheter ett avsevärt

arbete. — Kommerskollegium utbetalar beloppen först efter vederbörande

fastighetsägares särskilda rekvisition. År 1952 gjordes vissa ändringar i

gruvlagen för att underlätta förfarandet i detta avseende. Sålunda föreskrevs

att gruvinnehavare vid avgiftens inbetalande skulle lämna uppgift om fastighetsägaren

samt att bergmästare vid utmålsförrättnings avslutande skulle

underrätta fastighetsägaren om hans rätt till försvarsavgift och om förfarandet

för att utfå andel i försvarsavgiften. Dessa ändringar har emellertid icke

visat sig tillräckliga för att nedbringa summan av oredovisade försvarsavgifter,

som f. n. utgör omkring 400 000 kronor. Ovisshet om vem som har rätt

till medlen åstadkommer fortfarande besvärliga och tidsödande utredningar,

och det förekommer alltjämt i betydande utsträckning att kända fastighetsägare

trots påminnelser underlåter att uttaga sina andelar.

Mot bakgrunden härav är det naturligt, att kommerskollegium i 1953 års

promemoria antytt möjligheten att vid sina fortsatta överväganden om det

lämpliga sättet för utbetalning av försvarsavgiftens jordägarandel även beröra

grundformen för ersättning till jordägare för intrång genom utmål.

Kommerskollegium har under senare år i syfte att effektivisera utbetalningen

av försvarsavgiftsmedel vidtagit vissa åtgärder, vilka visat sig medföra

en visserligen långsam men icke oväsentlig förbättring. Därigenom anser

sig ämbetsverket ha fatt ett fastare uncterlag för sina överväganden i

dessa frågor. Fn ny utredning har fördenskull påbörjats, vars resultat enligt

vad kommerskollegium ställt i utsikt kommer att framläggas under hösten

innevarande år.

Oavsett huruvida den av motionärerna begärda avgiftshöjningen kan anses

befogad med hänsyn till det förändrade penningvärdet, finner utskottet

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 6 år 1958

9

denna och hithörande frågor böra upptagas av riksdagen, först när kommerskollegium

framlagt resultatet av sin utredning och Kungl. Maj :t haft

tillfälle att taga ställning därtill. Härmed förknippade spörsmål har emellertid

varit under övervägande så avsevärd tid, sedan riksdagen sist uttryckte

sin förväntan om Kungl. Maj :ts prövning av saken, att det synes utskottet

angeläget att ytterligare dröjsmål med behandlingen såvitt möjligt undvikes.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen ville i anledning av förevarande motioner,

1:97 och 11:108, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att

Kungl. Maj :t måtte snarast för riksdagen framställa de för

slag, vartill den inom kommerskollegium pågående utredningen

kan föranleda.

Stockholm den 25 februari 1958

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Grym, Axel Jansson,

Göran Karlsson, Ebbe Ohlsson, Georg Carlsson och Robert Johansson; samt

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Åman, von

Seth*, Johnsson i Kastanjegården*, Andersson i Ryggestad, Svenning* och

Jansson i Benestad*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

2 Bihang till riksdagens protokoll i99S. 9 samt. 3 avd. Nr 0

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1958 A:115 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om höjning av den s. k. försvarsavgiften enligt gruvlagen m. m. a1 i texten