Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om hänskjutande till 1954 års fastighetsbildningskommitté av vissa spörsmål på fastighetsbildningens område. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 103, av herrar Jansson i Aspeboda och Gezelius.

1958-03-04 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1958 A:8, Utlåtande i anledning av väckt motion om hänskjutande till 1954 års fastighetsbildningskommitté av vissa spörsmål på fastighetsbildningens område. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 103, av herrar Jansson i Aspeboda och Gezelius.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 8 år 1958

9

Nr 8

Utlåtande i anledning av väckt motion om hänskjutande till 1954

års fastighetsbildningskommitté av vissa spörsmål på

fastighetsbildningens område.

Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare

väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 103, av herrar Jansson i Aspeboda

och Gezelius.

I motionen hemställes »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

hemställa att i motionen berörda spörsmål på fastighetsbildningens område

för utredning och eventuella förslag till lagstiftning hänskjutes till 1954 års

f astighetsbildningskommitté ».

Beträffande de skäl som anförts till stöd för motionärernas hemställan

får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till

motionen.

Över motionen har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver yttranden

inhämtats från lantmäteristyrelsen, 1954 års fastighetsbildningskommitté

och länsstyrelsen i Kopparbergs län. Vid sistnämnda yttrande har fogats

yttrande av överlantmätaren i länet.

Gällande rätt. Remissyttranden

För att erhålla lagfart å ett köp eller annan överlåtelse av fast egendom

fordras, att den förvärvade egendomen utgör en rättsligen bestående fastighet

eller en kvotdel av en sådan. Med rättsligen bestående fastighet menas

därvid en i fastighetsregistret redovisad, särskilt för sig bestående fastighet.

Lagfart meddelas således icke å förvärv av fastighetsdel, som utgör ett på

marken utmärkt område och icke blivit registrerat såsom fastighet. Sker

numera en upplåtelse av ett på marken utlagt område, måste området göras

till föremål för lantmäteri- eller mätningsförrättning, innan det kan registreras

såsom fastighet. Vid vissa äldre upplåtelser av sådana områden fordrades

visserligen ej alltid förrättning, men däremot fordrades myndighets fastställelse

för att utbrytningen skulle få verkan av fastighetsbildning. I lagfartshänseende

gäller dock för dessa äldre upplåtelser särskilda i viss mån

liberalare regler.

Principen att lagfart kan meddelas även å överlåtelse av kvotdelar av en

fastighet har tillämpats så, att lagfart icke vägras ens å förvärv av de minsta

andelar, blott de avser andelar av hela fastigheter. Kännedomen om denna

praxis har mångenstädes och särskilt inom Kopparbergs län föranlett bruket

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 8 år 1958

att i fångeshandlingar, som egentligen avser förvärv av ett parterna emellan

bestämt område på marken, överlåtelsen anges avse en kvotdel av stamfastigheten.

Härigenom har lagfart å fånget icke kunnat vägras. Syftet med förfarandet

torde i allmänhet ha varit önskemålet att slippa ifrån kostnader

och besvär för områdets utbrytande till särskild fastighet. Emellertid förekommer

det blandformer mellan andelsöverlåtelser och arealöverlåtelser.

Själva överlåtelsehandlingen företer därvid icke alltid några skiljaktigheter

från den grupp som tidigare beskrivits. Syftet i nu nämnda fall med

denna överlåtelseforms användande torde likaledes ha varit detsamma. Däremot

har det parterna emellan varit avsikten att överlåtelsen i dessa fall

skulle avse dels en bestämd areal på marken — i regel en tomtplats å stamhemmanets

inägojord — dels ock en mer eller mindre noggrant lokaliserad

andel av hemmanets övriga »åtföljder» i skogsmark, fiske m. m.

Vad motionärerna haft i tankarna torde i första hand ha varit fall tillhörande

den sistnämnda gruppen. Spörsmålet huruvida en överlåtelse skall anses

tillhöra gruppen arealöverlåtelser eller gruppen blandade areal- och andelsöverlåtelser

kan dock ej lösas genom en för alla lägen tillämplig enkel

regel och får i sista hand avgöras inför domstol. Oavsett om denna sak parterna

emellan är tvistig eller ej uppkommer lätt svårigheter vid brukandet

av hemmanet, särskilt i fråga om skogen. Är parterna ej ense om hur denna

skall brukas, blir uppkommande tvister att bedöma med ledning av bestämmelserna

i lagen den 13 juni 1921 om förvaltning av bysamfälligheter

och därmed jämförliga ägor och rättigheter. Då — såsom lantmäteristvrelsen

i sitt yttrande uttalat — en sådan anordning innebär ett avsevärt hinder

för en jordbruksfastighets brukande, har man att undersöka vilka möjligheter

som står till buds för att upplösa gemenskapen. Den utväg som därvid

först anmäler sig är laga skifte. Lantmäteristyrelsen uttalar härom i sitt

yttrande.

Sedan sämjedelningen i någon form legaliserats och sämjelotterna var för

sig upptagits i fastighetsregister som särskilda fastigheter, kan, om de

därför uppställda villkoren äro uppfyllda, den för fastigheterna gemensamma

skogen undergå laga skifte enligt 1 kap. 13 § jorddelningslagen —

motsvarande bestämmelser gälla inom områden där lagen om fastighetsbildning

i stad är tillämplig. Därvid kan, om förutsättningar därför finnas, särskild

lott i skogen utläggas för bostadsfastigheten. En sådan lösning är i

allmänhet ej möjlig eller lämplig.

Under vissa — i 1 kap. 18 § jorddelningslagen närmare angivna — förutsättningar

kan emellertid ägaren av den mindre delen tvingas finna sig i att

mot vederlag i pengar avstå från sin andel i skogsmarken. Detta tillvägagångssätt

är emellertid användbart endast då värdet av den mindre fastighetsandelens

skogsmark icke överstiger en tjugondedel av den mindre fastighetsandelens

totala värde. Även denna möjlighet att upplösa gemenskapen

är sålunda starkt begränsad. — En ytterligare omständighet som inskränker

laga skiftets användbarhet är att detsamma som regel innebär ett

omständligt och tämligen dyrbart förfarande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 8 år 1958 11

I stället för jorddelningslagen gäller i vissa fall lagen den 17 juni 1932

(nr 223) med särskilda bestämmelser om delning av jord å landet inom

vissa delar av Kopparbergs län, även kallad dalalagen. Denna lags tillämpningsområde

utgöres av de delar av länet som storskiftats på bekostnad

eller med understöd av staten. De av motionärerna påtalade fallen torde i

betydande utsträckning vara belägna inom dalalagens geografiska tillämpningsområde

men i formellt hänseende i regel falla utanför lagens tillämpningsområde

och detta av den anledningen, att dalalagen har sin egentliga

betydelse beträffande de s. k. primära skifteslagen. Anledning saknas därför

att här närmare ingå på innehållet i dalalagen. Med hänsyn till att motionärerna

förordar att inlösningsförfarandet erhåller ökad användning är emellertid

i detta sammanhang en år 1948 beslutad lagändring i datalagen (SFS

nr 399) av visst intresse. Möjlighet öppnades nämligen då till ett utvidgat

inlösningsförfarande. Enligt 12 § dalalagen kan sålunda ägare av en jordbruksfastighet,

som saknar nödiga åbyggnader och vars åkerareal icke uppgår

till ett hektar, tvingas att mot vederlag i pengar avstå från ifrågavarande

inrösningsjord. Under riksdagsbehandlingen av denna fråga väcktes genom

motionen 11:570 frågan om införande av möjlighet att inlösa även skogsmark

som tillhörde obebyggda fastighetsandelar. Motionen, som behandlades

av andra lagutskottet, avstyrktes av utskottet (utlåtande nr 46/1948). Vad

utskottet hemställt bifölls av riksdagen.

Frågan behandlades även av 1953 års riksdag, sedan i motionerna I: 186

och II: 399 hemställts dels om en skyndsam utredning rörande vidgad inlösningsrätt

vid laga skiften enligt dalalagen, dels att Kungl. Maj :t måtte för

riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Enligt

motionärernas mening borde inlösningsrätten utvidgas att gälla även skogsmark.

Motionerna behandlades av tredje lagutskottet och tillstyrktes av utskottet

(utlåtande nr 27/1953). Utskottets hemställan bifölls av riksdagen

(skrivelse nr 323/1953).

Efter det att riksdagen gjort nyssberörda framställning uttalade dåvarande

statsrådet Zetterberg i de ursprungliga direktiven till 1954 års fastighetsbildningskommitté.

Ett spörsmål av stor vikt torde---bli frågan om anskaffande av

mark för sådana fastigheter som är i behov av förstärkning. Erfarenheten

torde numera visa att den erforderliga markreserven i åtskilliga fall kan

åstadkommas helt på frivillighetens väg. För speciella fall torde emellertid

vissa särskilda medel vara nödvändiga. Jag vill här erinra om att i den för

Kopparbergs län gällande särskilda fastighetsbildningslagstiftningen införts

vissa inlösenbcstämmelser och att förslag nyligen väckts att dessa regler

borde utvidgas. Även andra vägar att nå den åsyftade förstärkningen bör

övervägas.

Av de i ärendet inkomna yttrandena må här vidare återgivas.

Lanl mäteris ty relsen anser att det av motionärerna upptagna problemet

redan innefattas i fastighetsbildningskommitténs arbetsuppgifter. Styrelsen

anför.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 8 år 1958

Det i motionen berörda problemet avser både ett spörsmål angående legalisering

av sämjedelning och frågan om upphävande av gemensam äganderätt

i för två eller flera fastigheter samfälld mark. I båda fallen rör det i

princip sådana fastighetsbildningsspörsmål, som enligt direktiven är under

utredning inom 1954 års fastighetsbildningskommitté. Spörsmålen torde

därför komma att beaktas av kommittén i dess fortsatta arbete. — I den

män motionärerna avsett jämväl det fall att, där överlåtelse skett av visst

jordtal, någon egentlig sämjedelning ej företagits utan en uppdelning endast

skett för brukande utan de rättsverkningar sämjedelning har, svnes problemet

kunna angripas på två olika sätt. I sådant fall gäller lagen''den 30 september

1904 om samäganderätt. Ett hävande av den gemensamma äganderätten

kan då ske enligt denna lag. I den mån den däri anvisade lösningen

icke är lämplig, torde frågan om en ändring av denna lagstiftning få närmare

utredas. Problemet angående gemenskapens hävande vid samäganderätt

synes emellertid vara så komplicerat att det lämpligen bör upptagas i

ett större sammanhang. Ägaren till den överlåtna kvotdelen eller ägaren till

återstoden av fastigheten kan även söka häva gemenskapen genom delning

av fastigheten (laga skifte enligt 1 kap. 8 § jorddelningslagen). De problem

som för detta fall aktualiseras av motionen torde komma att beaktas av

fastighetsbildningskommittén.

Även fastighetsbildningskommittén anser det nu aktualiserade spörsmålet

utan vidare åtgärder tillhöra dess arbetsområde. Kommittén anför.

Problemet att på ett ändamålsenligt sätt komma till rätta med de förhållanden,

som föreligga efter en upplåtelse enligt vad i motionen sägs av

andel i fastighet, gäller främst frågan om vilka ändringar i den officiella

fastighetsindelningen som upplåtelsen bör föranleda och utgör alltså, såsom

ock motionärerna själva vilja anse, i första hand ett fastighetsbildningsspörsmål.

Som sådant kommer det, även utan särskilt hänskjutande

till kommittén, att upptagas till behandling vid den åt kommittén anförtrodda

allmänna översynen av fastighetsbildningslagstiftningen. Kommittén

kommer att vid sitt fortsatta arbete taga de i motionen anförda synpunkterna

under övervägande.

Överlantmätaren i Kopparbergs län tillstyrker motionen samt anför.

Vad motionärerna syfta till är uppenbarligen att införa möjlighet till en

form av inlösensförfarande jämväl utan samband med större fastighetsregleringar

för de i motionen särskilt angivna fallen, där en åsyftad överlåtelse

av en till läge och gränser på marken bestämd tomtplats formellt

skett såsom ett andelsfång. Det torde vara förenat med stora svårigheter att

åstadkomna en lagtext som på ett entydigt sätt särskiljer de ifrågavarande

fallen ifrån andra till formen liknande'', liksom också att ur saklig synpunkt

motivera en åtskillnad mellan innehav av små fastighetsandelar på grund

av köp och innehav av liknande fastighetsandelar som erhållits exempelvis

genom arv. Ett eventuellt inlösensförfarande utan samband med fastighetsreglering

i övrigt torde väl i stället få anknyta till det föreliggande behovet

i varje enskilt fall att befria ägaren till vad man skulle kunna kalla stamfastigheten

från den belastning det utgör att viss andel av fastigheten äges

av annan. Även med en sådan uppläggning torde dock svårigheter uppstå

att åstadkomma en klar avgränsning av inlösensfallen. Intet torde emellertid

vara att erinra emot en utredning av frågan, och jag får därför förorda

att bifall till motionen tillstyrkes.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 8 år 1958

13

Även länsstyrelsen i Kopparbergs län vitsordar behovet av lagstiftningsåtgärder

samt tillstyrker motionen.

Utskottet

Motionärerna har fäst uppmärksamheten på ett av de i svensk rätt icke

ovanliga fall, då till följd av bristande överensstämmelse mellan civilrättens

och fastighetsbildningslagstiftningens regler ett i och för sig giltigt fång

till fast egendom icke kan följas av en av parterna önskad ändrad fastighetsindelning.

I motionen framhålles sålunda att det inom vissa delar av

Kopparbergs län varit vanligt att fast egendom överlåtits under sådana förhållanden

att förvärvaren, oaktat han erhållit lagfart å sitt fång, icke kunnat

få den förvärvade egendom utbruten till en för sig bestående fastighet.

Ehuru med fånget i första hand avsetts att överlåta en tomt eller mindre

byggnadsplats, har -— för att göra det möjligt för den nye ägaren att få lagfart

— överlåtelsen i fångeshandlingen i regel angivits avse en viss kvotdel

av fångesmannens fastighet. I de fall denna utgöres av ett hemman med

skog har sålunda förvärvaren blivit ägare till en ideell andel i skogsmarken,

med påföljd att ingendera parten kunnat verkställa avverkningar eller

på annat sätt nyttja skogen utan den andres samtycke. Här bortses från

de — väsentligen teoretiska — möjligheter till frågans lösande som bysamfällighetslagen

erbjuder.

För utskottet har det icke varit möjligt att undersöka i vilken utsträckning

de av motionärerna omtalade överlåtelserna förekommit. I den mån

desamma är talrika, och utskottet saknar anledning att icke godtaga uppgiften

härom, påfordrar frågan otvivelaktigt lagstiftarens uppmärksamhet.

Såsom motionärerna anfört torde utredningen av ifrågavarande spörsmål

närmast böra ankomma på 1954 års fastighetsbildningskommitté.

Motionärerna anser att ett sätt att komma till rätta med problemet vore

att genom ett enkelt och schematiskt laga skifte i det valda exemplet tilldela

den mindre fastighetsandelens ägare — förutom den av honom hävdade

tomtplatsen — ett i pengar uträknat vederlag mot att han får avstå

sin rätt till fastigheten i övrigt. Även om vad motionärerna sålunda framhållit

står i viss överensstämmelse med vad utskottet i annat sammanhang

(utlåtande nr 27/1953) uttalat, vilket uttalande alltjämt äger giltighet, finner

utskottet likväl icke anledning att, innan fastighetsbildningskommilténs

arbete avslutats, närmare uttala sig om efter vilka linjer problemet bör

lösas.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen med bifall till förevarande motion 11:103

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att i motionen

berörda spörsmål på fastighetsbildningens område för utredning

hänskjutes till 1954 års fastighetsbildningskommitté.

Stockholm den 4 mars 1958

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALI)

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 8 år 1958

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Grym, Axel Jansson, Göran

Karlsson, Ebbe Ohlsson, Georg Carlsson*, Kristiansson* och Robert Johansson;
från

andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp*, Åhman, fru

Torbrink, herrar Andersson i Ryggestad, Stiernstedt*, Hamrin i Kalmar och

Jansson i Aspeboda.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1958 A:139 Skrivelse till Konungen i anledning av motion om hänskjutande till 195A års fastiglietsbildningskommitté av vissa spörsmål på fastighetsbildningens område. a1 i texten