Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrad ordning för delgivning av bgggnadsnämnds beslut. Tredje lagutskottet liar behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 66 i första kammaren av herrar Kronstrand och Danmans samt nr 98 i andra kammaren av herr Hamrin i Kalmar m. fl.

1958-03-04 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1958 A:9, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrad ordning för delgivning av bgggnadsnämnds beslut. Tredje lagutskottet liar behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 66 i första kammaren av herrar Kronstrand och Danmans samt nr 98 i andra kammaren av herr Hamrin i Kalmar m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 1958

1

Nr 9

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrad ordning för

delgivning av bgggnadsnämnds beslut.

Tredje lagutskottet liar behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nr 66 i första kammaren av herrar Kronstrand

och Danmans samt nr 98 i andra kammaren av herr Hamrin i Kalmar m. fl.

I motionerna, som är likalydande, hemställes »att riksdagen måtte besluta

om sådan ändring av gällande byggnadsstadga, att av byggnadsnämnd fattat

beslut vinner laga kraft inom viss bestämd tid, samt att vederbörande utskott

måtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext».

Beträffande motiveringen får utskottet, i den mån redogörelse därför ej

lämnas här nedan, hänvisa till motionen II: 98.

över motionerna har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver utlåtanden

inhämtats från 1951 års byggnadsutredning, byggnadsstyrelsen,

lantmäteristyrelsen, överståthål.larämbetet samt länsstyrelserna i Jönköpings,

Malmöhus och Gävleborgs län. Sistnämnda två länsstyrelser har bifogat yttranden

från sina länsarkitekter, överståthållarämbetet har bifogat föredragandens

promemoria samt utlåtande av Stockholms stads byggnadsnämnd

och av dess stadsbyggnadskontor. Vid remissvaret av länsstyrelsen i

Malmöhus län var fogade yttranden av byggnadsnämnderna i städerna Malmö

och Lund samt Vellinge och Herrestads kommuner. På begäran av utskottet

har yttranden över motionerna därjämte avgivits av Hyresgästernas

sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund, Svenska kommunaltekniska

föreningen, Svenska stadsförbundet och Sveriges fastighetsägareförbund.

Gällande rätt m. m.

Besvärstidens beräkning

Före lagändring år 1954 innehöll 167 § i byggnadsstadgan den 30 juni 1947

(vilken är utfärdad av Kungl. Maj:t efter riksdagens hörande) en bestämmelse,

att besvär enligt nämnda stadga eller gällande byggnadsordning fick

anföras inom en månad från det klaganden erhöll del av beslutet. Efter ändringen

innehåller stadgandet allenast föreskrift om att länsstyrelse är besvärsmyndighet,

medan bestämmelsen om besvärstid återfinnes i lagen den

4 juni 1954 om besvärstid vid talan mot förvaltande myndighets beslut. Lagen

lyder:

Besvär över förvaltande myndighets beslut skola, om ej annat följer av lag

eller författning, vid äventyr av talans förlust hava inkommit till vederbörande

myndighet inom tre veckor från det klaganden fick del av beslutet;

dock skall besvärstiden för menighet vara fem veckor.

1 Ilihang till riksdagens protokoll 1938. 9 samt. 3 avd. Nr 9

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 1958

Genom denna lag har ändring icke skett i tidigare gällande ordning, att

besvärstiden räknas från det klaganden fick del av beslutet, och något stadgande

om delgivning eller offentliggörande av byggnadsnämnds beslut i byggnadslovsärende,

vartill motionerna närmast synes syfta, föreligger icke.

De överväganden, som legat till grund för nuvarande bestämmelser, återfinnes

bl. a. i stadsplaneutredningens år 1942 avgivna betänkande I med

förslag till åtgärder för snabbare handläggning av stadsplane- och tomtindelningsärenden

m. m. (SOU 1942: 27 s. 81).

Utredningen har i samband med här avhandlade spörsmål övervägt möjligheterna

att råda bot på de olägenheter, vilka äro förbundna därmed, att

tiden för anförande av besvär över ett av byggnadsnämnden meddelat byggnadslov

räknas först från den dag, vederbörande får del av nämndens beslut.

En viss rättsosäkerhet kan härigenom ej undvikas; möjlighet föreligger nämligen

alt, sedan ett byggnadsföretag med stöd av lämnat byggnadslov

redan blivit fullbordat, besvär över byggnadsnämndens beslut anföras med

påföljd att, om de bifallas, byggnaden måste borttagas. I och för sig vore

det väl ej otänkbart att stadga en viss tid, efter vars utgång byggnadsnämndens

beslut under alla förhållanden skulle anses ha tagit åt sig laga kraft.

Exempelvis kunde föreskrivas, att besvärstiden skulle räknas från beslutets

kungörande i tidning eller på annat sätt. Mot en sådan begränsning av besvärstiden

torde dock kunna riktas allvarliga invändningar. Byggnadsnämndens

prövning av ansökan om byggnadslov föregås ej av något utställningsoch

granskningsförfarande, liknande det som är föreskrivet beträffande uppgörande

av förslag till stadsplan och tomtindelning. Kringboende markägare

kunna därför vara fullkomligt ovetande om det planerade byggnadsföretaget;

delgivning genom allenast kungörelseförfarande blir då föga betryggande.

Frågan torde också vara av sådan principiell räckvidd att den "ej bör

lösas särskilt för ett sådant specialfall som det bär förevarande. Innehavaren

av byggnadslov har för övrigt möjlighet att högst avsevärt mildra de olägenheter,

som äro förbundna med nuvarande besvärsregler. En viss trygghet

mot obehagliga överraskningar kan således vinnas om han, sedan byggnadsnämndens

beslut meddelats, omedelbart delgiver byggnadslovet "med

samtliga de personer, vilkas rätt rimligen kan tänkas bli berörd av detsamma.

Om genom ett dylikt förfarande måhända icke kan vinnas hundraprocentig

säkerhet, torde dock ett i praktiken fullt tillfredsställande resultat ur

de synpunkter, varom här är fråga, på denna väg kunna uppnås.

Frågan berördes också under remissbehandlingen av stadsplaneutredningens

år 1945 avgivna betänkande med förslag till byggnadslag (SOU 1945: 15),

då några remissinstanser framförde samma erinringar som nu framföres av

motionärerna (prop. nr 211/1947, s. 179). Erinringarna avvisades emellertid

av departementschefen (s. 179—180) på i huvudsak de grunder, som andragits

av stadsplaneutredningen i det ovan citerade uttalandet.

Gällande bestämmelser om byggnadstillstånd m. m.

Byggnadslagen den 30 juni 1947 och byggnadsstadgan innehåller en mångfald

olika bestämmelser om vad som skall iakttagas vid byggande.

Byggnadslagen upptar sålunda bl. a. byggnadsförbud i strid mot

fastställd detaljplanering, kompletterad med ett antal bestämmelser, som ger

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 1958

möjlighet att i givet fall belägga ett område med särskilt förbud mot åtgärd,

som kan tänkas hindra ett områdes ändamålsenliga utnyttjande. Vidare

finns stadganden om förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret eller

luftfarten eller med menlig inverkan på naturskönhet, konstnärligt värdefulla

byggnader m. m. Bestämmelserna om byggnads yttre och inre utförande,

vilka är relativt detaljerade, har inrymts i byggnadsstadgan. Dessutom

kan byggnadsstyrelsen efter fastställelse av Kungl. Maj :>t utfärda bindande

anvisningar av teknisk natur. Författningarna ger därutöver möjlighet

att för viss ort utfärda särbestämmelser i särskild byggnadsordning för

orten.

Bestämmelserna i byggnadslagen och byggnadsstadgan om vad som skall

iakttagas vid byggande kompletteras med ett system av regler om tillsyn

över byggnadsverksamheten. Bl. a. finnes i viss omfattning

stadgad skyldighet för den, som vill uppföra byggnad eller vidtaga vissa

andra åtgärder, att dessförinnan söka byggnadslov eller särskilt tillstånd till

åtgärden (76, 100, 101, 129, 135, 143 och 145 §§ byggnadsstadgan). Vidare

skall tillsyn äga rum över byggandet dels i form av inspektioner och dels

genom skyldighet för den byggande att för arbetet anlita kompetent ansvarig

arbetsledare,

Såväl i byggnadslagen som i byggnadsstadgan ges närmare bestämmelser

om påföljder för överträdelse av de i nämnda författningar

givna bestämmelserna om byggande (147 och 148 §§ byggnadslagen samt

162—166 §§ byggnadsstadgan).

Det närmaste inseendet över byggnadsverksamheten

utövas inom varje kommun av byggnadsnämnden, vars uppgifter i stort sett

kan indelas i två grupper, nämligen planläggning och tillsyn över byggandet.

Vidare övar länsstyrelsen tillsyn över planläggningen och byggnadsverksamheten

i länet. Den allmänna uppsikten över planläggningen och byggnadsväsendet

inom riket tillkommer byggnadsstyrelsen.

Över beslut av byggnadsnämnd, som meddelats med stöd av byggnadsstadgan

eller gällande byggnadsordning, får med visst undantag besvär anföras

hos länsstyrelsen, över beslut, som länsstyrelsen meddelat på besvär

över byggnadsnämnds beslut eller eljest på grund av byggnadsstadgan eller

gällande byggnadsordning, får besvär anföras hos Kungl. Maj :t i den ordning,

som är bestämd för överklagande av förvaltande myndigheters och

ämbetsverks beslut.

I 76 och 135 §§ byggnadsstadgan anges de fall, då byggnadslov

är erforderligt. Dessutom finns som förut nämnts åtskilliga andra

bestämmelser i byggnadsstadgan om skyldighet att söka byggnadstillstånd.

Alla dessa regler är så utformade, att de för varje typ av administrativa områden

och planområden anger de särskilda åtgärder, för vilka tillstånd erfordras.

Syftet med denna förhandsprövning är att åstadkomma en bättre

efterlevnad av de särskilda bestämmelserna inom byggnadslagstiftningen än

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 1958

som kan uppnås med en kontroll i efterhand. Prövningen är även ägnad att

medföra fördelar för den enskilde, framför allt genom att han vinner säkerhet

för att den tilltänkta byggnaden kommer att överensstämma med gällande

föreskrifter.

Sålunda fordras alltid i stad, köping, municipalsamhälLe och sådant område

på den egentliga landsbygden, för vilket stadsplan, byggnadsplan eller

utomplansbestämmelser fastställts, tillstånd till nybyggnad samt inrättande

av varuupplag, materialgård eller ljusanordning.

Inom stad, köping, municipalsamhälle och område på den egentliga landsbygden,

för vilket stadsplan fastställts, krävs även tillstånd till följande åtgärder:

till-, på- eller ombyggnad, varje ändring som berör byggnads konstruktion

eller lokalers storlek och anordning (t. ex. upptagande av fönsteröppning)

eller eldstad, väsentlig ändring i fråga om byggnads användningssätt,

fastighets inhägnande, rivning av byggnad, schaktning, sprängning, fyllning,

trädfällning eller därmed jämförlig åtgärd inom byggnadskvarter. I

byggnadsordning för dylikt område kan föreskrivas huruvida och i vad mån

byggnadslov även skall fordras för sådana åtgärder som anläggning eller ändring

inom tomt eller byggnad av vatten- eller avloppsledning och för liknande

ändamål, underhållsarbeten å byggnad samt åtgärd som väsentligt påverkar

byggnads utseende, såsom utbyte av takbeläggning, omfärgning, skyltning

och plantering.

Bland ärenden, vari byggnadsnämnd meddelar beslut, kan särskiljas sådana,

i vilka byggnadsnämndens beslut knappast kan beröra någon annans

rätt än sökandens (eller vederbörande fastighetsägares), t. ex. byggnadslov

avseende ändrad inredning. Andra ärenden däremot kan föranleda beslut,

som i större eller mindre grad påverkar grannes intresse, exempelvis uppförande

av byggnad närmare tomtgräns än som är medgivet enligt byggnadsstadgan

eller avvikelse från stadsplans föreskrift om taks lutning och form

m. m.

De i byggnadsstadgan upptagna bestämmelserna om byggnads yttre och

inre anordnande är i stor omfattning dispensabla. En generell dispensbefogenhet

torde utan särskild bestämmelse tillkomma Kungl. Maj :t

enligt allmänna regler. Även länsstyrelsen har på grund av bestämmelser i

byggnadsstadgan en viss dispensbefogenhet. Också byggnadsnämnden har på

grund av särskilda bestämmelser (73, 129 och 134 §§ byggnadsstadgan) möjlighet

att i stor omfattning medge undantag från de allmänna reglerna, om

nämnden till sitt biträde har person med särskilda kvalifikationer och denne

tillstyrkt åtgärden. Härjämte är åtskilliga av de i byggnadsstadgan förekommande

bestämmelserna om byggande så avfattade, att de under vissa

angivna förutsättningar ger byggnadsnämnden möjlighet att frångå de i

allmänhet gällande reglerna.

Då dispensreglerna utformades, torde man ha förutsatt, att den absolut

övervägande delen av all byggnadsverksamhet skulle ske i full överensstäm
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 1958

5

melse med gällande planer och andra bestämmelser samt att avvikelse från

dessa icke skulle visa sig behövliga annat än i ett fåtal fall. Denna förutsättning

är också i allmänhet uppfylld vid byggande inom områden med någorlunda

nytillkommen detaljplan. Om emellertid planen är av äldre datum, är

det snarare regel än undantag att man vid byggandet ser sig nödsakad att i

ett eller annat hänseende frångå gällande föreskrifter.

I praktiken synes enligt vad 1951 års byggnadsutredning uttalar (SOU

1957: 21 s. 140) tolkningen av dispensreglerna ha blivit ganska liberal.

Den ledande synpunkten vid utövning av dispensbefogenheten har varit,

huruvida en tilltänkt åtgärd kunnat förmodas medföra så vittgående verkningar,

att stadsplan eller byggnadsplan till följd därav måste göras om

i någon avsevärd omfattning. Med hänsyn till den lagfästade principen om

kommunens inflytande på planläggningen torde dispens icke annat än möjligen

i rena undantagsfall ha lämnats utan att kommunen tillstyrkt åtgärden.

Vidare torde man vid dispensprövningen ha sökt så långt möjligt bevaka,

att ägarna av angränsande mark och andra enskilda intressenter, vilkas

byggnadsmöjligheter, belysningsförhållanden, trevnad e. d. berörts av

avvikelsen, fått tillfälle att yttra sig.

Bestämmelserna om förfarandet i byggnads lov särenden

är f. n. utformade så, att det med få undantag åligger sökanden att förebringa

all den utredning, som erfordras för prövningen.

Vid prövning om ansökan om byggnadslov skall byggnadsnämnden enligt

78 och 137 §§ byggnadsstadgan förvissa sig om att företaget överensstämmer

med bl. a. fastställd stadsplan eller byggnadsplan samt tillse att

byggnaden är lämplig för den plats å vilken den skall uppföras, att byggnaden

ej skjuter över gällande tomtgräns, att byggnaden ej förlägges så att den

onödigtvis förorsakar men för grannfastigheter eller försvårar deras bebyggande

på lämpligt sätt, att byggnaden kommer att erbjuda skälig trygghet

mot eldfara, att byggnaden får sunt läge och mot sundhetens fordringar

svarande inredning, att byggnaden blir konstruktivt tillfredsställande samt

erforderligt isolerad mot fukt och kyla, att byggnadens yttre fyller skäliga

anspråk på smak och prydlighet såväl i och för sig som med hänsyn till omgivningen

samt att byggnaden erhåller en god planlösning.

Såvitt rör hänsynen till enskild rätt hör här anmärkas att byggnadslagstiftningen

i första hand innefattar en administrativ och icke en

privaträttslig reglering av byggnadsfrågorna. Enär de civilrättsliga reglerna

om grannars inbördes rättsförhållanden på grund av grannelaget är föga

utbyggda, har emellertid byggnadslagstiftning och bebyggelseplaner fått allt

större betydelse även ur de enskildas synpunkt. Sålunda motiveras exempelvis

gällande bestämmelser om visst avstånd mellan byggnad och tomtgräns

såväl av brandskyddsintresset som av grannelagshänsyn, och avgöranden

angående det djup, till vilket husgrund skall föras ned, kan indirekt bli av

avsevärd betydelse ur grannelagsrättslig synpunkt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 1958

Något utställningsförfarande, varigenom ansökan av byggnadslov bringas

till grannars och övriga intressenters kännedom — i likhet med vad som

enligt 122 § byggnadsstadgan skall förekomma innan länsstyrelsen fastställer

byggnadsplan — äger icke rum. I vissa fall finns dock särskilda bestämmelser

för tillgodoseende av tredje mans rätt, t. ex. om grannes hörande i

96 § tredje punkten byggnadsstadgan.

1951 års byggnadsutredning

Ett av 1951 års byggnadsutredning framlagt förslag till ny byggnadsstadga

(SOU 1957:21) överensstämmer, såvitt angår hithörande bestämmelser

om ordningen för överklagande av byggnadsnämnds beslut i byggnadslovsärende,

med gällande rätt (s. 198 och 275).

Vid utarbetandet av nämnda förslag har utredningen icke ansett sig kunna

gå längre till skydd av enskild rätt, när det gäller att ålägga byggnadsnämnd

att efterforska, vilka som teoretiskt sett kan tänkas uppträda som

sakägare, än att föreslå en skyldighet i vissa fall för byggnadsnämnden att

höra »granne», vars rätt kan vara i fråga (40 § tredje stycket, 44 § 1 mom.

andra stycket och 68 § 3 mom. i förslaget), varjämte i vissa andra bestämmelser

erinrats om att byggnadsnämnden bär skyldighet att undersöka, hur

en tilltänkt åtgärd inverkar ur grannfastigheternas synpunkt (t. ex. 42 §

1 mom. andra stycket). Förslaget innebär bl. a. att byggnadsnämnden icke

får utöva sin dispensrätt utan att i ärendet höra de enskilda sakägare, vilka

kan beröras av dispensen.

Beträffande bestämmelserna om förfarandet i ärenden rörande byggnadslov

föreslås i betänkandet betydande förenklingar. Jämfört med vad som nu

gäller föreslås lättnader i byggnadsbestämmelserna beträffande ändringsarbeten

å en- och tvåfamilj shus. Skyldigheten att söka byggnadslov föreslås

generellt avskaffad beträffande bl. a. fastighets inhägnande samt, med vissa

undantag, beträffande schaktning, sprängning, grävning, skyltning, anordnade

av upplag m. m.

För att åstadkomma en önskvärd decentralisering och förenkling av byggnadsärendenas

behandling föreslår utredningen en väsentlig ökning av kommunens

möjlighet att till bygnadsnämnd delegera befogenheten att antaga

stadsplan och byggnadsplan. Vidare skall byggnadsnämnd enligt förslaget

få befogenhet att dispensera från flertalet av de i byggförfattningarna stadgade

byggnadsförbuden och byggbestämmelserna, under förutsättning att

nämnden har tillgång till sakkunnigt biträde.

Byggnadsnämnden föreslås i fortsättningen bli organiserad som ett kommunalt

organ med en fastare anknytning än hittills till kommunalförvaltningen

i övrigt.

Delgivning genom kungörelse

I förevarande sammanhang torde böra erinras om att i kommunallagen

den 18 december 1953 införts ändrade bestämmelser om kungörelse av kommunal

myndighets beslut. Sådan kungörelse skedde förut genom kungörel
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr i) år 1958

7

se i kyrka men sker nu genom tillkännagivande å kommunens anslagstavla.

76 § 1 mom. andra stycket lyder:

Besvären skola hava inkommit till länsstyrelsen inom tre veckor från den

dag, då verkställd justering av det över beslutet förda protokollet tillkännagivits

å kommunens anslagstavla. Besvären skola vara åtföljda av överklagade

beslutet jämte bevis om dagen för justeringens tillkännagivande.

I anledning av väckta motioner vid 1955 års riksdag (likalydande I: 162

och 11:205) om ändring av gällande bestämmelser angående vissa kungöranden

i kyrka uttalade första lagutskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande

(nr 41) rörande aktuella frågor om ett mera tidsenligt publikationsförfarande

inom skilda författningar bl. a. följande:

Det är för utskottet bekant, att man vid vissa pågående utredningar har

att taga ställning till frågor av detta slag. Besvärssakkunniga komma sålunda

bl. a. in på spörsmålet om delgivning av administrativa beslut med

menigheter och med en obestämd personkrets, och inom 1954 års fastighetsbildningskommitté

söker man finna lämpliga publikationsmetoder inom jorddelningslagstiftningen.

Frågan om kyrkokungörandets avskaffande synes kunna

aktualiseras även vid vid andra pågående eller begärda utredningar.--

— Vilka publiceringsförfaranden som böra komma till användning i stället

för kyrkokungörandet får naturligen bero på de särskilda kraven inom olika

lagstiftningsområden. Utskottet vill emellertid som en allmän grundsats uttala,

att man bör söka skapa sådana publiceringsmetoder, vilka medföra ett

verkligt allmänt bekantgörande. Från denna utgångspunkt synes man böra

eftersträva att använda annonsering i ortspressen, medan däremot anslagsförfaranden

i allmänhet ej äro ändamålsenliga. Att helt undvika publicering

genom anslag lär dock, bl. a. av ekonomiska skäl, ej låta sig göra. Det

kan möjligen även visa sig lämpligt att, sedan kyrkokungörandet avskaffats

i viktigare sammanhang, genom ett allmänt stadgande utbyta denna kungörelseform

även i återstående författningar och att därvid använda sig av

en annan form av anslag såsom ersättning. Vid försök att skapa en ny sådan

publiceringsinetod genom anslag ligger väl närmast till hands att söka begagna

sig av de numera inrättade kommunala anslagstavlorna. Väljer man

denna väg kan det emellertid bli nödvändigt — åtminstone om den kommunala

anslagstavlan skall i något större utsträckning tagas i anspråk för

allmänna tillkännagivanden — att särskilda »anslagsförrättare» förordnas,

som under tjänstemannaansvar skola handhava tavlans skötsel och utfärda

bevis om anslag. Sådana mera allmänna frågor rörande den kommunala anslagstavlans

begagnande synas lämpligen med det snaraste böra komma under

övervägande, så att därefter de särskilda utredningarna skola kunna

bättre bedöma förutsättningarna för att utnyttja denna anslagstavla.

1949 års besvärssakkunniga, som enligt sina direktiv torde ha att syssla

även med den fråga, som nu är under utskottets bedömande, synes ännu

icke ha kommit närmare in på hithörande problem och väntas ej framlägga

sitt betänkande inom de närmaste åren.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 1958

Yttranen

1951 års bgggnadsutredning framhåller, att det icke alltid är någon lätt

uPPo’ft för byggnadsnämnden att bedöma, i vad mån en tilltänkt åtgärd på

en fastighet kan bomma att inverka på förhållandena å andra fastigheter,

men att grannarnas intressen ibland blir mera påtagliga än eljest. Särskilt

vore detta fallet då en byggnadsåtgärd fordrade dispens från gällande plan

eller andra bestämmelser. Någon gång kunde verkningarna vara så vittgående,

att de rörde alla fastighetsägare i ett helt byggnadsområde. Härtill

komme att redan avgörandet, huruvida en viss åtgärd innebure eitt frångående

av plan eller bestämmelse, som förutsatte dispens, kunde visa sig

ganska svårt. Det vore därför icke gärna möjligt att skapa verkliga garantier

för att alla intressen, som kunde inverka på avgörandet, bleve vederbörligen

tillvaratagna. Av samma skäl och med hänsyn även till att antalet

ärenden hos många byggnadsnämnder vore stort kunde byggnadsnämnden

icke gärna få sig ålagt att låta delge sina beslut med alla eventuella sakägare.

Byggnadsutredningen fortsätter:

En teoretiskt tänkbar utväg är visserligen att beslutet kungöres i annan

form än genom personlig delgivning, t. ex. genom anslag hos byggnadsnämnden

eller i kyrka, genom annons i tidning e. d. Ett sådant kungörande

blir emellertid icke effektivt. Om denna metod väljes, måste man förutse,

att besvärsberättigade sakägare icke sällan går förlustiga sin rätt på grund

av försummelse att iakttaga stadgad besvärstid. Möjligheten härtill skulle

måhända rentav komma att avsiktligt utnyttjas av mindre nogräknade byggföretagare,

som på detta sätt kan tillskansa sig fördelar på andras bekostnad.

Den säkerhet för den enskilde, som följer av ett ordnat planväsen, blir

på så sätt mindre än vad den kan och bör vara.

Enligt vad erfarenheten visar är den risk, som vederbörande löper, emellertid

ganska ringa. För den som efter erhållet byggnadslov bygger helt i

enlighet med gällande planer och övriga föreskrifter torde den kunna betecknas

som närmast obefintlig. Om en byggande har anledning befara, att

viss annan fastighetsägare motsätter sig en tilltänkt åtgärd, har han ju

dessutom möjlighet att föranstalta om att denne höres i ärendet rörande

byggnadslov eller åminstone får del av beslutet i ärendet.

Sammanfattningsvis kan sägas, att reglerna om besvär över byggnadsnämnds

beslut icke låter sig utformas på sådant sätt, att de helt tillgodoser

både den byggandes och de kringboendes intressen. En viss risk måste alltid

kvarstå för förluster på den ena eller andra sidan. Det är enligt utredningens

mening lämpligare att denna risk bäres av den som vidtar en positiv

åtgärd för att ändra de rådande förhållandena, d. v. s. den byggande, än

att den lägges på motsidan.

Icke heller länsstyrelsen i Jönköpings län anser erfarenheterna visa några

påtagliga olägenheter med den nuvarande ordningen. Länsstyrelsen förklarar

sig dela 1942 års stadsplaneutrednings betänkligheter mot att en fråga

med denna principiella räckvidd löses särskilt för ett sådant speciellt

fall som det förevarande och föreslår att frågan upptas av 1949 års be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 1958

svärssakkunniga. Liknande synpunkter framföres också av Svenska stadsförbundet,

Svenska kommunaltekniska föreningen, stadsbyggnadskontoret

i Stockholm, och bygnadsnämnden i Malmö, vilken även betonar att delgivning

genom tidningskungörelse skulle medföra betydande kostnader, som

ej står i rimlig proportion till den nytta ett dylikt förfarande möjligen kan

ha i enstaka fall, samt länsstyrelsen i Malmöhus län, som dock jämväl anför:
Även

om länsstyrelsen sålunda är införstådd med att en reform här kan

vara både behövlig och lämplig, är länsstyrelsen emellertid med tanke på

vad ovan anförts icke nu på det klara med efter vilka linjer en reform bör

ske. Det synes nämligen angeläget, att ett underrättelseförfarande med avseende

å »sakägarna» icke göres mera omfattande än vad nöden så att säga

kräver eller med andra ord att kungörelseförfarandet bör inskränkas att

avse allenast sådana personer som äga ett intresse i det förevarande saksammanhanget.

Var gränsen vid ett sådant betraktelsesätt kan vara att draga

måste synbarligen bli föremål för olika meningar, vadan en reform av

besvärsinstitutet i fråga enligt länsstyrelsens mening torde få förbindas med

särskilda anvisningar till byggnadsnämnderna angående den omfattning, i

vilken underrättelseplikten skall fullgöras i anslutning till de olika av byggnadsnämnderna

fattade beslut, som kunna angripas genom besvär.

Byggnadsstyrelsen hävdar, att skyldighet för byggnadsnämnd att publicera

beslut om byggnadslov närmast skulle medföra en ökning av »byggkrånglet»

samtidigt som ett dylikt delgivningsförfarande skulle vara ägnat

att minska andra sakägares rättsskydd. Styrelsen fortsätter:

De av motionärerna hävdade olägenheterna av det nuvarande systemet

bör enligt styrelsens mening till stor del kunna minskas om byggnadsnämnd

tillser att grannar, i de fall då deras intressen beröres av ett byggnadsföretag,

beredes tillfälle att i erforderlig utsträckning avgiva yttrande i byggnadslovsärendet

— angelägenheten härav bär understrukits bl. a. i det av

1951 års byggnadsutredning avgivna betänkandet.

Även Sveriges fastighetsägareförbund finner det föreslagna publikationsförfarandet

kunna för sakägarnas del medföra rättsosäkerhet samt vara ur

praktisk synpunkt svårgenomförbart. Förbundet framställer för sin del följande

förslag:

Då förbundet emellertid i likhet med motionärerna finner de väsentligaste

olägenheterna i de nuvarande bestämmelserna ligga däri, att sökanden ofta

inte känner till att han bör vidtaga åtgärder för att beslutet skall vinna

laga kraft eller ens vet vilka sakägare han skall delgiva byggnadsnämndens

beslut, föreslår förbundet i stället den lösningen, att byggnadsnämnderna

framdeles åläggas skyldighet att vid beslutets meddelande skriftligen

underrätta sökanden om de åtgärder denne bar att vidtaga för att beslutet

skall vinna laga kraft.

Överståthållarämbetet finner att — även om vissa olägenheter är förknippade

med den nuvarande ordningen — frågan bör upptas först i samband

med övervägandet av förslaget till förenklad byggnadslagstiftning. I den

vid ämbetets yttrande fogade promemorian framställas bl. a. ett förslag lik
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr !) år Wö8

nande det av Sveriges fastighetsägareförbund här ovan återgivna. Vidare

heter det i promemorian:

Ett kungörelseförfarande synes emellertid medföra allvarlig fara för

rättssäkerheten i förevarande hänseende. Då fastighetsägarna inom tätort i

allmänhet torde sakna kännedom om att granne har för avsikt att verkställa

byggnadsföretag å sin fastighet eller sökt byggnadslov, skulle de förra för

att kunna bevara möjligheten att i laga tid anföra besvär över byggnadsnämndens

beslut vara nödsakade att fortlöpande med ett par veckors mellantid

uppsöka byggnadsnämndens anslagstavla och taga del av anslagen eller

likaledes fortlöpande hålla sig med den tidning, uti vilken byggnadsnämndens

kungörelser införas. Frånsett det förhållandet, att kommunens

kostnader för kungörelse i tidning skulle bliva ganska avsevärda, skulle

härigenom på tätorternas fastighetsägare, däri inbegripna villaägarna, läggas

en börda, vida överstigande den olägenhet som förorsakas en sökande genom

att delgiva sina grannar underrättelse om att byggnadsnämnden meddelat

beslut, som möjligen kan beröra deras intresse.

Lantmäteristyrelsen anser att den i motionerna upptagna frågan bör närmare

utredas samt anför:

Enligt styrelsens mening kan denna ordning medföra, förutom rättsosäkerhet

för den som påkallar dylikt beslut, risker för kreditgivare till

byggnadsföretag. Detta förhållande medför att det enligt styrelsens mening

icke kan anses vara tillfredsställande att överlämna till sökande av här

ifrågavarande beslut — vanligen fastighetsägaren — att vidtaga åtgärder för

delgivning av beslutet för att därigenom vinna trygghet mot rättsförluster.

Lantmäteristyrelsen anser detta skäl tala för att den i motionerna avhandlade

frågan upptages till förnyat övervägande. Frågan kommer därjämte

att erhålla väsentligt ökad betydelse om de av 1951 års byggnadsutredning

framlagda förslagen till ändringar i byggnadslagen och till ny byggnadsstadga

genomföras. Med hänsyn härtill och då det förefaller lämpligt att

frågan upptages till förnyat övervägande i samband med utfärdandet av ny

byggnadsstadga, vill lantmäteristyrelsen förorda att den ifrågasatta översynen

rörande lagakraftvinnandet av byggnadsnämnds beslut kommer till

stånd.

Styrelsen diskuterar härefter möjligheten att införa ur rättssäkerhetssynpunkt

godtagbara och för nämnderna icke oskäligt betungande regler för

delgivning av deras beslut. Då personlig delgivning icke anses böra komma i

fråga, föreslår styrelsen att delgivning får ske på samma sätt som beträffande

beslut, varöver s. k. kommunalbesvär enligt 1953 års kommunallag

kan anföras. Till stöd för detta förslag uttalar styrelsen:

Kommunallagens regler i detta avseende innebära att justering av protokoll

fört vid sammanträde med fullmäktige, kommunens styrelse eller sådana

nämnder, som kommun utser för liandhavande av s. k." oreglerad förvaltning,

skall tillkännagivas å kommunens anslagstavla och att utgångspunkt

för beräkningen av besvärstidens längd vid besvär över nämnda kommunala

myndigheters beslut är dagen för tillkännagivandet av protokollsjusteringen.

Härigenom har alltså erhållits regler för delgivning av ett stort

antal av kommunala myndigheter fattade beslut, och denna ordning torde

kunna förutsättas nu vara bekant för allmänheten. Det kan enligt lantmäteristyrelsens

mening ifrågasättas om icke samma ordning för delgiv
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Tredje lagulskottets utlåtande nr !) år 1958

ning av byggnadsnämnds beslut bör övervägas, ehuru besvär över dessa

beslut givetvis fortfarande skulle ha karaktär av förvaltningsbesvär. Sådan

ordning för delgivning av byggnadsnämnds beslut skulle för övrigt väl ansluta

sig till de ändrade regler om byggnadsnämnds ställning i den kommunala

förvaltningen, som föreslagits av 1951 års byggnadsutredning. I utredningens

förslag till ny bygnadsstadga har också genom i förslagets 4 § intagna

hänvisningar till kommunallagen, denna lags föreskrifter om tillkännagivande

av protokollsjustering gjorts tillämpliga även på byggnadsnämnds

protokoll. För den händelse enbart tillkännagivande av justeringen

av byggnadsnämnds protokoll skulle anses vara otillräckligt ur rättssäkerhetssynpunkt

torde böra övervägas om ej föreskrift kan givas om att därutöver

skall anslås förteckning över de vid sammanträdet fattade beslut,

som kunna bli föremål för överklagande.

Samma förslag framföres också av byggnadsnämnden i Vellinge kommun.

Även länsstyrelsen i Gävleborgs län och länsarkitekten i samma län uttalar

sin anslutning till vad motionärerna anfört till stöd för sitt förslag

samt förklarar att frågan bör ytterligare utredas.

Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund samt

byggnadsnämnderna i Lunds stad och i Herrestads kommun ävensom länsarkitekten

i Malmöhus län tillstyrker motionerna.

Utskottet

Sedan tillkomsten av 1931 års byggnadsstadga gäller att besvärstiden för

överklagande av byggnadsnämnds beslut, som nu är tre veckor, räknas

från det klaganden fick del av beslutet. Bestämmelserna härom återfinns

numera i 167 § i 1947 års byggnadsstadga med däri år 1954 vidtagna ändringar

samt 1954 års lag om besvärstid vid talan mot förvaltande myndighets

beslut. Någon skyldighet för byggnadsnämnd att delge eller kungöra

beslutet föreligger ej. En annan sak är att det icke är ovanligt att byggnadsnämnd

ändå delger kända sakägare sina beslut, för att besluten skall vinna

laga kraft gentemot dem. 1951 års byggnadsutredning har i sitt betänkande

med förslag till förenklad byggnadslagstiftning (SOU 1957:21) icke avsett

att någon ändring skulle vidtagas i reglerna härvidlag.

Som motionärerna anmärkt kan följden av gällande bestämmelser bli,

att besvär över byggnadslov bifalles, sedan det byggnadsarbete varom fråga

är blivit utfört. Utskottet delar motionärernas uppfattning, att detta principiellt

icke är en tillfredsställande ordning.

Frågan är emellertid icke ny utan har tidigare övervägts i olika sammanhang.

Vid dessa överväganden har man stannat för att acceptera den rättsosäkerhet,

som oundvikligen följer av det rådande systemet, hellre än att

föreskriva, att beslutets delgivning genom kungörelse skall bilda utgångspunkt

för besvärstiden, vilket ansetts alltför litet betryggande, eftersom

många kan vara ovetande om byggnadsföretaget och tilläventyrs ej uppmärksammar

kungörelsen. Man har även funnit att den, som erhållit byggnadslov

eller annat dylikt tillstånd, högst avsevärt kan mildra de olägenhe
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 ur 1958

ter, som är förbundna med nuvarande besvärsregler, genom att låta de personer,

vilkas rätt rimligen kan beröras, få del av tillståndet. Samma tanke

har i byggnadsutredningens remissyttrande sammanfattats så, att det är

lämpligare att risken bäres av den som vidtar en positiv åtgärd för att ändra

de rådande förhållandena, d. v. s. den byggande, än att den lägges på motsidan.

Erfarenheten synes icke ha givit vid handen, att de nuvarande bestämmelserna

verkligen lett till några påtagliga rättsförluster. Så har heller icke

påståtts vare sig av motionärerna eller de i ärendet hörda remissinstanserna.

För den som efter erhållet byggnadslov byggt helt i enlighet med gällande

planer och övriga föreskrifter torde, som byggnadsutredningen framhållit,

risken närmast vara obefintlig. Det är dock att märka att — i samma mån

som myndigheten i ett fall, där erhållet byggnadslov efter besvär finnes böra

återkallas, är obenägen att förelägga den byggande att återställa fastighet i

ursprungligt skick — detta ökar rättsosäkerheten för intressenter med motstående

intressen. Likaväl som en mindre nogräknad byggföretagare kan

tänkas vid ett förfarande med kungörelsedelgivning tillskansa sig fördelar

på bekostnad av den, som är ovetande om företaget, är del med nu gällande

ordning möjligt att utnyttja meddelat byggnadslov i förhoppning att besvär

skall anföras först så sent, att föreläggande om byggnadernas borttagande

eller ändrande icke anses kunna komma i fråga.

En ur alla synpunkter fullt godtagbar rättslig reglering av delta spörsmål

torde vara svår att åstadkomma. Utskottet, som delar lantmäteristyrelsens

uppfattning att frågan får ökad beydelse, om de av byggnadsutredningen

framlagda förslagen genomföres, anser det emellertid vara så angeläget, att

man söker uppnå en lör sakägarna å ömse sidor mera tillfredsställande ordning

än den nuvarande, att utskottet i likhet med flera remissorgan förordar

att Kungl. Maj :t i samband med det pågående arbetet med förslag till ändringar

av byggnadslagstiftningen ingående överväger denna fråga.

Utskottet finner det visserligen vanskligt att f. n. taga en bestämd ståndpunkt

till hur frågan bäst bör lösas men vill likväl framhålla några synpunkter.

Uppenbart är att byggnadsnämnd icke kan åläggas att delge samtliga

besvärsberättigade personligen sina beslut. Kretsen av sakägare är

ofta alltför vidsträckt och obestämd för att något sådant skall vara möjligt.

Utskottet anser det i stället värt att taga fasta på lantmäteristyrelsens

förslag att anknyta till reglerna om kommunalbesvär, så att besvärstiden alltid

räknas från det tillkännagivande anslagits å kommunens anslagstavla om

att byggnadsnämndens protokoll blivit justerat.

Särskilt om, såsom byggnadsutredningen föreslagit, byggnadsnämnden i

fortsättningen skall vara organiserad som ett kommunalt organ förefaller

detta publiceringssätt erbjuda en hel del fördelar. Det kan emellertid starkt

ifrågasättas, om enbart tillkännagivande å kommunens anslagstavla angående

justering av byggnadsnämnds protokoll jämte förteckning över de överklagbara

beslut, som fattats vid det sammanträde justeringen gäller, alltid

är tillräckligt för att tillgodose rättssäkerheten. I många ärenden fram
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 1958

går det givetvis klart vilka sakägare som har särskilt intresse av utgången,

och det vore värt att överväga, om icke byggnadsnämnd borde vara skyldig

att i sådant fall skriftligen underrätta vederbörande om den anslagna kungörelsen

eller om beslutets innehåll. Det torde vidare finnas anledning att

undersöka, om det vore möjligt att i vissa typer av ärenden ålägga byggnadsnämnden

dylik underrättelseplikt beträffande alla ägare av angränsande

fastigheter, eventuellt på något sätt i anknytning till de av byggnadsutredningen

föreslagna reglerna om obligatoriskt hörande av granne vid meddelande

av tillstånd till nybyggnad (40 § tredje stycket) eller undantag från

gällande föreskrifter (68 § 3 mom.). Därjämte synes det vid ett sådant publiceringsförfarande

böra åvila den byggande att underrätta byggnadsnämnden

om av honom kända sakägare med motstående intressen. En föreskrift härom

skulle visserligen icke erbjuda någon säkerhet mot medveten underlåtenhet,

men normalt torde en byggande komma att lojalt rätta sig härefter, då

han ju i allmänhet får antas ha intresse av att eventuella invändningar

framställs redan i första instans.

Om det vid Kungl. Maj :ts övervägande av frågan skulle visa sig att denna

väg ej är framkomlig, synes det utskottet som om åtminstone något skulle

kunna vinnas, såvida byggnadsnämnderna, i enlighet med Sveriges fastighetsägareförbunds

förslag i dess remissyttrande, finge skyldighet att vid beslutets

meddelande skriftligen underrätta sökanden om de åtgärder denne

bör vidtaga för att beslutet skall vinna laga kraft i förhållande till dem som

beröres därav.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna 1:66 och 11:98

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t såsom sin mening giva

till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 4 mars 1958

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Grym, Axel Jansson,

Göran Karlsson, Ebbe Ohlsson, Georg Carlsson* och Robert Johansson;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp*, Ähman, fru

Torbrink, herrar Andersson i Ryggestad, Hansson i Skegrie*, Stiernstedt*

och Hamrin i Kalmar.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

580496 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1958 A:169 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ändrad ordning för delgivning av byggnadsnämnds beslut. a1 i texten