Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning om de partiellt arbetsföras sysselsättningsoch arbetsförhållanden m. m.

1958-03-18 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1958 A:13, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning om de partiellt arbetsföras sysselsättningsoch arbetsförhållanden m. m.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 13 år 1958

9

Nr 13

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning

om de partiellt arbetsföras sysselsättnings- och arbetsförhållanden

m. m.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna

1:74 av herr Nilsson, Hjalmar, och herr Damström samt 11:121 av fru Lindskog

m. fl. hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller

om en utredning om den partiella och äldre arbetskraftens sysselsättning

och arbetsförhållanden i det nya arbetsmarknadsläge, som kan väntas uppstå

genom den tekniska utvecklingen.

I motionen framhålles, att den tekniska utvecklingen under den senaste

1 O-årsperioden gått mycket snabbt och att det kan förväntas, att utvecklingen

under den kommande 1 O-årsperioden blir än mer revolutionerande. Anpassningen

till det nya läget kräver en planläggning på lång sikt, varvid

särskilt de partiellt arbetsföras och den äldre arbetskraftens inplacering

och kvarblivande i arbetet är av betydelse. Kommittén för de partiellt arbetsföra

avlämnade sitt slutbetänkande år 1948. Den snabba utvecklingen

gör att problemen måste prövas från delvis nya förutsättningar, varjämte en

viss erfarenhet vunnits sedan dess. Till gruppen av yngre partiellt arbetsföra

kommer de, som i den högre medelåldern nödgas byta arbete. Det är

av vikt, att även denna arbetskraft tillvaratages, varvid anspråken på invalidpensioner

och socialhjälp kan hållas tillbaka.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion 11:121.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från arbetsmarknadsstyrelsen,

pensionsstyrelsen, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, landstingsförbundet,

arbetsgivareföreningen, landsorganisationen (LO), tjänstemännens

centralorganisation (TCO), läkarförbundet, svenska vanförevårdens

centralkommitté, rikskommittén för partiellt arbetsföra och svenska hemslöjdsföreningarnas

riksförbund.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför:

Under åren 1943—1948 var de partiellt arbetsföras problem föremål för

utredning av kommittén för partiellt arbetsföra. De förslag denna kommitté

framlade innebar — som kommittén själv påpekade — inte någon definitiv

lösning av de handikappades problem. Genom kommitténs förslag har

emellertid riktlinjerna för arbetsvårdsverksamheten i vårt land uppdragits

och principerna för den ekonomiska och administrativa ansvarsfördelningen

inom arbetsvärden mellan stat, landsting och kommuner angivits. Numer

kan konstateras, att de av kommittén uppdragna och av riksdagen år 1950

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 13 år 1958

godkända riktlinjerna väl överensstämmer med den uppfattning man i

andra länder har om hur en yrkesmässig rehabiliteringsverksamhet skall

uppläggas. De ansluter sig sålunda väl till den av internationella arbetskonferensen

år 1955 antagna rekommendationen om arbetsvärd, vilken 1956

underställdes riksdagen.

Ytterligare torde böra uppmärksammas, att de allmänna riktlinjerna för

arbetsvärden inte innebär att verksamheten härigenom blivit fastlåst i former,

vilka skulle omöjliggöra en smidig anpassning till utvecklingen på arbetsmarknaden.

Arbetsvärdens syfte är att inlemma de partiellt arbetsföra

i produktionen och därigenom återinpassa dem i arbetslivet. Redan detta

innebär, att de arbetsvårdande åtgärderna alltid måste anpassas efter förhållandena

på arbetsmarknaden och hänsyn således tagas till de utvecklingstendenser,

som kan komma att göra sig gällande i arbetslivet. Vid planläggningen

av arbetsvårdsåtgärder rent allmänt sett men också i de enskilda

fallen kan detta faktum inte förbises.

Självfallet bör denna anpassning till arbetslivets krav och behov omfatta

alla de olika arbetsvårdsåtgärderna. Av särskild vikt är den i fråga om de

förberedande åtgärderna, som avser att ge den enskilde större förutsättningar

att kunna hävda sig på arbetsmarknaden: arbetsträningen, arbetsprövningen,

näringshjälpen och — framför allt — den yrkesutbildande verksamheten.

Vad frågan om yrkesutbildningen beträffar, torde man böra förutsätta,

att företagarna för handikappade och äldre personer, som redan har anställning,

liksom för övrig arbetskraft kommer att göra väsentliga insatser för

att anpassa denna arbetskraft till utvecklingen. Man bör i vårt land liksom

i de länder, där problemet redan gjort sig gällande, kunna påräkna en aktiv

medverkan från näringslivet självt i den omställningsprocess, som utvecklingen

kan framkalla, bland annat genom olika former av yrkesutbildning

på arbetsplatserna.

Det torde dock inte kunna undvikas, att omställningssvårigheter kommer

att uppstå för vissa handikappade och för en del av den äldre arbetskraften.

I sådana fall bör samhället vara berett att ingripa och liksom hittills vidtaga

kompletterande stödåtgärder för dem, som mötas av svårigheter i arbetslivet.

Väsentlig vikt torde för den skull i framtiden böra läggas på den yrkesutbildande

verksamheten för svårplacerade partiellt arbetsföra och äldre.

En nyinriktning av yrkesutbildningen för dessa grupper till arbetslivets behov

torde rent automatiskt kunna ske redan därigenom att man, i enlighet

med de uppdragna riktlinjerna för arbetsvärden, i väsentlig omfattning utnyttjar

det ordinarie utbildningsväsendets resurser, yrkesskolor och utbildningsmöjligheter

inom näringslivet. För närvarande torde mer än hälften

av utbildningsfallen få sin utbildning på detta sätt. Den särskilt anordnade

utbildningsverksamheten för handikappade bör bli föremål för en viss nyinriktning.

Detta gäller såväl specialskolorna för handikappade: vanföreanstalterna,

döv- och blindskolorna, som den särskilda kursverksamhet,

som kompletterar övriga utbildningsvägar. Beträffande specialskolorna bör

uppmärksammas, att under senare år genomförts en omläggning av verksamheten

från de traditionella »lytesyrkena» mot moderna och till arbetsmarknadens

behov mera anpassade utbildningslinjer. När det gäller den

särskilda kursverksamheten har man inom denna i viss utsträckning upptagit

yrkeslinjer, som hittills icke varit representerade vid de allmänna

yrkesskolorna.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 13 år 1958 11

Det är självfallet, att någon detaljplanering enbart för handikappade och

äldre f. n. knappast kan göras på det oinråde det här gäller. Viktigast är, att

man fortlöpande följer den inom olika områden av arbetsmarknaden pågående

utvecklingen och att därvid särskild uppmärksamhet ägnas de utredningar,

som kan komma att göras inom näringslivets olika områden i

fråga om vad den tekniska utvecklingen kan leda till. Mot bakgrunden härav

synes inriktningen av kompletterande anordningar i form av utbildning och

andra arbetsvårdsåtgärder för handikappade och äldre böra planeras.

Det bör i detta sammanhang erinras om att det inte finns någon speciell

arbetsmarknad för de partiellt arbetsföra eller för den äldre arbetskraften;

deras arbetsmarknad är den vanliga arbetsmarknaden.

Förutsättningar bör alltså enligt styrelsens mening föreligga att inom

ramen för de för arbetsvärden redan uppdragna riktlinjerna ge verksamheten

en sådan inriktning, att den i framtiden kan motsvara arbetslivets

krav och utvecklingen på arbetsmarknaden. I sin egenskap av centralt arbetsmarknadsorgan

har arbetsmarknadsstyrelsen anledning att uppmärksamt

följa denna fråga.

En grundläggande förutsättning för att arbetsvärden skall få en önskvärd

effektivitet och i de enskilda fallen ge påtagliga resultat är emellertid, att

erforderliga materiella och personella resurser står till förfogande i olika

lägen. Som styrelsen haft anledning påpeka i sina anslagsäskanden under

senare år måste tyvärr konstateras, att dessa resurser redan nu är otillräckliga.

Detta har bland annat kommit till synes i en viss eftersläpning

i arbetsvårdsutredningarna. Den 31 januari 1958 redovisade sålunda länsarbetsnämnderna

sammanlagt över 1 800 nya arbetsvårdsfall, som icke

hade hunnit utredas.

Pensionsstyretsen understryker, att den tekniska utvecklingen, särskilt

om en mera betydande arbetslöshet skulle uppstå, kommer att medföra svårigheter

för partiellt arbetsföra och äldre arbetssökande att erhålla arbete.

Vid en mera omfattande arbetslöshet kommer tillströmningen av ansökningar

om invalidpension eller sjukbidrag att öka och folkpensioneringen

att ytterligare belastas. Styrelsen anser det därför vara av värde om den

föreslagna utredningen kommer till stånd.

Socialstyrelsen framhåller bl. a. att näst sjukdom sysslolöshet är den mest

nedrivande faktorn för den äldre och gamla människans hälsa och personliga

lyckokänsla. Redan detta är, anser styrelsen, ett starkt motiv för utredning.

Den revolutionerande utvecklingen på produktionsteknikens område

gör en utredning än mera angelägen. Om icke något förberedes för de

partiellt arbetsföra och för de äldre, nära eller över pensionsåldern, kan de

kommande tekniska förändringarna särskilt hårt drabba de nämnda grupperna.

Styrelsen tillstyrker därför utredning.

Medicinalstyrelsen anför bl. a., att på grund av utvecklingen nya problem

uppkommit, som fordrar särskilda åtgärder. Anpassningen till det nya läget

ingår emellertid i de arbetsvårdande organens ordinarie uppgifter. I fråga

om de partiellt arbetsföra framhåller styrelsen, att allt flera rehabiliteringsavdelningar

inrättas vid lasaretten. Styrelsen anser, att problemen är av

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 13 år 1958

största betydelse för vårt samhälle, men att man bör kunna räkna med att

erforderlig utredning och planläggning inom förevarande område kommer

att utföras av befintliga arbetsvårdande och sjukvårdande organ. Styrelsen

avstyrker utredning.

Landstingsförbundet anför följande:

Landstingen ha i betydande omfattning intresserat sig för de partiellt

arbetsföras problem. Sålunda vilar ansvaret för vård- och omskolningsverksamheten

på landstingen. Vidare ha de vidtagit åtgärder i syfte att underlätta

för de partiellt arbetsföra att erhålla sysselsättning. På det förstnämnda

området ha under senare år betydande framsteg gjorts. Arbetet är ingalunda

avslutat. Den medicinska rehabiliteringsverksamheten håller sålunda

på att utbyggas i takt med tillgången på läkare och annan personal. Riktlinjerna

för det fortsatta arbetet på detta område äro i stort sett klara, och

någon ytterligare utredning i detta hänseende torde knappast vara påkallad.

Det är heller icke denna del av problemet, som beröres i motionerna, utan

frågan gäller de partiellt arbetsföras möjligheter och ställning i en alltmer

automatiserad arbetsprocess. Huruvida en utredning av detta spörsmål nu

är påkallad vågar styrelsen ej hysa någon bestämd mening om, då som

nämnts landstingens erfarenheter ligga på ett annat plan.

Arbetsgivareföreningen hänvisar till den inom socialdepartementet pågående

utredningen om socialförsäkringen och arbetsanpassningen. Föreningen

erinrar vidare om att utan offentligt uppdrag ett antal personer

under ledning av förutvarande statsrådet Gustav Möller sedan någon tid

sysslat med problem rörande tillvaratagande av den äldre arbetskraften.

Föreningen har jämte LO och TCO utlovat personell medverkan vid detta

arbetes fortsatta bedrivande. Då de i motionerna behandlade frågorna således

redan är föremål för utredning, avstyrker föreningen motionerna.

LO delar motionärernas uppfattning om behovet av fortlöpande utredningar

på detta viktiga område och vill därför inte motsätta sig utredningsönskemålet.

Innan ny utredning tillsättes bör den pågående utredningen

om socialförsäkring och arbetsanpassning avslutas, enär denna sysslar med

en rad av de frågor, som motionärerna berört.

TCO anser det tveksamt, om det ur praktiska och andra synpunkter kan

vara ändamålsenligt att begränsa ramen för en eventuell utredning genom

anknytning till enbart den tekniska utvecklingen. TCO säger sig intet ha

att invända mot en utredning men saknar för sin del erforderligt material

för att bedöma om en sådan kan anses motiverad. Det synes emellertid TCO

ändamålsenligt, att en inventering verkställes av de erfarenheter man gjort

i fråga om tillvaratagandet av de partiellt arbetsföras arbetskraft inom olika

områden.

Läkarförbundet anför:

Motionärernas uttalande beträffande den tekniska utvecklingen och automationens

fortskridande motsvarar väl kända fakta. Det är utan tvivel

riktigt, att denna utveckling kommer att medföra väsentliga konsekvenser

ifråga om skilda uppgifter på arbetsmarknaden. Att dessa förhållanden bör

följas och nya möjligheter tagas till vara för lämplig och rationell syssel
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 13 år 1958 13

sättning av partiellt arbetsföra och åldrande personer synes förbundet angeläget.

Trots att den tekniska utvecklingen visar en avsevärd progressivitet

synes dock återverkan därav inom arbetslivet icke i vårt land få sådan omfattning

eller särprägel att icke anpassningen därtill tills vidare skall kunna

ske inom ramen för normal arbetsberedning. En effektivisering av den medicinska

rehabiliteringen, som förutses, ett tidigare insättande av praktiska

arbetsvårdsåtgärder i de enskilda fallen, ökad kapacitet inom arbetsvärden

och tillräcklig medicinsk medverkan i denna (i enlighet med förslag av den

pågående statliga utredningen rörande Rehabilitering och socialförsäkring)

torde tillgodose motionärernas önskemål utan att ytterligare utredning därför

kräves.

Läkarförbundet får i anledning av vad ovan anförts sålunda avstyrka den

berörda motionen.

Medicinalstyrelsen har i sitt yttrande inskränkt sig till uttalanden beträffande

det medicinska hjälpbehovet — vårdåtgärder, rehabilitering m. m.

Styrelsen hävdar, att de multipelskleros-sjukas vårdförhållanden bör tillgodoses

inom ramen för den av sjukvårdens huvudmän, landsting och landstingsfria

städer, drivna sjuk- och konvalescentvården. Vidare framhåller styrelsen,

att de åtgärder, som behöver vidtagas av de olika huvudmännen, blir

beroende av vårdbehovet inom respektive sjukvårdsområden. I avvaktan på

den pågående regionvårdsutredningens resultat, som inom kort torde vara

att förvänta, har någon allmän utredning av de MS-sjukas vårdförhållanden

icke synts styrelsen påkallad.

Medicinalstyrelsen säger sig icke kunna finna annat än att vad styrelsen

anfört beträffande ovannämnda kategori även gäller övriga grupper av

handikappade. En utredning av det slag, som avses i motionen, skulle

vidare bli alltför omfattande för att kunna leda till något verkligt resultat.

Under hänvisning till vad sålunda anförts anser sig medicinalstyrelsen icke

kunna tillstyrka den av motionärerna begärda allmänna utredningen.

Enligt styrelsens mening skulle det emellertid vara värdefullt om inom

de olika sjukvårdsområdena kunde företagas intensivundersökningar rörande

det hjälpbehövande klientelets omfattning, struktur och behov av medicinska

åtgärder framför allt i fråga om rehabilitering. En sådan inventering

bör utföras i intimt samarbete med medicinsk expertis samt omfatta alla

handikappade och sålunda icke begränsas till vissa kategorier.

Arbetsmarknadsstyrelsen uttalar sig om den arbetsvårdande verksamheten.

Styrelsens uppfattning är, att en sådan kartläggning av de handikappades

antal och hjälpbehov, som motionärerna föreslagit, är önskvärd. Det erinras

om att undersökningar i detta syfte tidigare gjorts av kommittén för partiellt

arbetsföra och av socialvårdens planeringskommitté i Stockholm.

Dessa undersökningar, som utfördes i slutet av 1940-talet, återspeglar

emellertid läget vid den tidpunkt de verkställdes och är sålunda icke relevanta

i dagens läge.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 13 år 1958

Mera aktuella uppgifter finnes visserligen i arbetsvårdsstatistiken, men i

denna redovisas enbart sådana handikappade, som haft kontakt med arbetsvårdsexpeditionerna.

Även om en mycket stor del av dessa hänvisats dit

från andra än arbetsförmedlingsexpeditionerna — t. ex. från pensions- och

socialnämnder, sjukkassor etc. — ger arbetsvårdsstatistiken en ofullständig

bild av förhållandena. Ett mycket stort antal partiellt arbetsföra har säkerligen

icke sina problem aktualiserade vid arbetsvårdsexpeditionerna.

Med hänsyn härtill har styrelsen intet att erinra mot motionärernas förslag,

därest med intresseorganisationernas hjälp en mera fullständig kartläggning

av de handikappades hjälpbehov kan komma till stånd.

Rikskommittén för partiellt arbetsföra framhåller att det saknas vetenskapliga

undersökningar beträffande de handikappades ställning i samhället

samt deras förhållanden och villkor i relation till samhällets hjälpåtgärder.

Det skulle vara ytterst värdefullt om man genom en sådan utredning

finge ett objektivt klarläggande av hur det går för t. ex. dem, som blir

långvarigt sjuka och som får kvarstående defekter, vilken inkomstnivå de

lever på, bostadsförhållanden och i samband därmed möjligheterna att

bedriva hemarbete. Av intresse är också sådana frågor som hur det gått

med deras äktenskap, deras relationer till andra o. s. v. Utifrån en dylik

objektiv undersökning skulle samhället få värdefulla tips om lämpliga

bidragsformer, bidragsbelopp och utformning av olika vårdformer, däribland

arbetsvärdens utbyggnad till en hel rehabiliteringsorganisation.

Rikskommittén för de partiellt arbetsföra tillstyrker motionerna och

hemställer, att de i kommittén ingående medlemsförbunden måtte bli representerade

med vardera en representant i den föreslagna utredningen.

Utskottet

I motionerna understrykes att den snabba tekniska utvecklingen kan medföra

särskilda svårigheter när det gäller de partiellt arbetsföras sysselsättnings-

och arbetsförhållanden. Utskottet hade vid förra årets riksdag till

behandling motioner angående vissa arbetsmarknadsproblem m. m. i samband

med den ökade automationen. I utlåtande över motionerna (nr 14) anslöt

sig utskottet till uppfattningen att automationen finge ses som ett naturligt

led i en kontinuerlig och stabil rationaliseringsutveckling. Utskottet ansåg

farhågor icke behöva hysas för så snabba och genomgripande förändringar

att de icke skulle kunna bemästras med tillgängliga resurser.

Utskottet vill i anledning av de nu föreliggande motionerna anföra, att

man givetvis har att räkna med att vissa svårigheter för de partiellt arbetsföra

av i motionerna angiven art kan komma att uppstå. Som framgår bl. a.

av de yttranden i ärendet som avgivits av medicinalstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen

har emellertid sistnämnda ämbetsverk enligt sin instruktion

till uppgift att genom sin arbetsvårdsbyrå bevaka bl. a. här ifrågava
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 13 år 1958

15

rande angelägenheter. Styrelsen säger sig dock icke ha erhållit tillräckliga

ekonomiska resurser för att göra denna verksamhet så effektiv som önskvärt

är. Utskottet vill emellertid erinra om att i förslaget till pensionsreform

stor vikt fästs vid rehabiliteringsverksamheten och att man förutsatt att reformen

skall förbindas med en utbyggnad av rehabiliteringsorganisationen.

I princip torde enighet råda i dessa frågor. Utskottet vill vidare framhålla

att vissa av de förevarande problemen är gemensamma för många länder

och även uppmärksammats av Internationella arbetsorganisationen. Utskottet

förutsätter att arbetsmarknadsstyrelsen tillgodogör sig det material till

belysning av spörsmålen som härigenom framkommer.

Utskottet finner de av motionärerna upptagna frågorna värda stort beaktande.

Då de emellertid, som framgår av vad ovan och i skilda remissyttranden

anförts, redan är på olika sätt uppmärksammade, bl. a. genom pågående

utredningar, och man torde ha att emotse en utbyggnad av rehabiliteringsverksamheten,

synes tillräcklig anledning icke föreligga att nu tillsätta

den föreslagna utredningen, varför utskottet får hemställa,

att de likalydande motionerna 1:74 och 11:121 icke må

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 mars 1958

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

T. WOLGAST

Närvarande:

från första kammaren: herr Wolgast, fru Wallentheim, herrar Nyström,

Strandler, Persson, Johan,* Hellebladh, Jonasson, Johansson, Tage,

Kaijser och Edström;

från andra kammaren: fru Svedberg, herrar Nestrup, Engkvist, Björkänge,

Ekström i Björkvik,* Lundqvist, Nihlfors, fröken Wallerius, herrar

Carlsson i Huskvarna, Nyhage,* fru Thunvall och fru Lewén-Eliasson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.