Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning rörande almanacksprivilegiet m. m.
1958-03-04 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1958 A:4, Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning rörande almanacksprivilegiet m. m.
Dokumentets text
Nr 4—6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 4 år 1958
1
Nr 4
Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning rörande
almanacksprivilegiet m. m.
I en inom andra kammaren väckt och till allmänna beredningsutskottet
hänvisad motion 11:124 av herr Hamrin i Jönköping hemställes, att riksdagen
måtte besluta att hos Kungl. Maj :t anhålla om en utredning rörande
almanacksprivilegiet samt tillskapande av garantier för att inkomsterna
av detta privilegium under betryggande kontroll komma vetenskap och
forskning till godo.
I motionen anföres bl. a. att vetenskapsakademiens privilegium att utgiva
svenska almanackor och kalendrar år 1956 inbringade närmare 1,7
miljoner kronor, vilket belopp akademien får fritt förfoga över utan redovisningsskyldighet
inför de vanliga statliga kontroll- och revisionsorganen.
Motionären hänvisar vidare till uppgifter i pressen, enligt vilka betydande
belopp skulle använts till vissa juristarvoden och andra kostnader i
den s. k. Selling-affären och ifrågasätter lämpligheten av att inkomster av
detta slag användes för sådana ändamål.
Motionären framhåller även, att inkomsterna av almanacksprivilegiet i
Danmark tillfaller Köpenhamns universitet och i Norge ingår direkt i riksstaten
men räknas in i Oslo universitets budget.
Utskottet har inhämtat yttrande från Vetenskapsakademien, statens sakrevision,
statskontoret och universitetskanslern.
Vetenskapsakademien anför bl. a.:
Privilegiet, som akademien haft sedan år 1747, gäller f. n. till år 1972.
Akademien har givetvis ingen erinran mot att, då frågan om en förlängning
av privilegiet blir aktuell, därmed sammanhängande frågor bliva föremål
för noggrann prövning, om så anses erforderligt genom en särskild utredning.
Det synes emellertid akademien tveksamt, om det nu är angeläget
eller ens möjligt att bedöma formerna för ett fortsatt privilegium efter
år 1972.
Frågan om kontroll av privilegieinkomsternas användning kan visserligen
sägas sammanhänga med formerna för förlängning av privilegiet, men
akademien anser dock, att den även i dagens läge kan förtjäna visst beaktande.
.
Akademiens årsredogörelse tillställes årligen bl. a. Ecklesiastikdepartementet
och Statskontoret.
I årsberättelsen finnas intagna akademiens stat, dess vinst- och forlusträkning
samt balansräkning. Av vinst- och förlusträkningen för år 1956
framgår, att akademien utöver inkomsterna från privilegiet hade ytterligare
inkomster av räntor till belopp av cirka 1,3 milj. kr. Huvuddelen av dessa
lii lian g till riksdagens protokoll 1958. 11 sand. Nr 4—6
2
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr i år 1958
räntor tillkommer de donationsfonder, som stå under akademiens förvaltning,
eller utgör avkastning av akademiens egna fonder. En viss del av
inkomsterna står till akademiens fria förfogande, såsom bl. a. de inkomster
akademien har från donationsfonderna såsom ersättning för sin förvaltning.
Frågan om granskning av privilegieinkomsternas användning har tidigare
under hand diskuterats med Riksdagens revisorer och Statens sakrevision.
Sålunda uttalade Riksdagens revisorer någon gång omkring år 1945 en
önskan att få företaga en sådan granskning och anförde därvid, att detta
tidigare medgivits dem. Från akademiens sida gjordes ingen erinran mot en
sådan revision, men av någon anledning fullföljde ej statsrevisorerna sin
avsikt utan inskränkte sig till att införa akademiens balansräkning i sin
berättelse. I december 1957 lämnade akademien Statens sakrevision upplysningar
om akademiens tryck, särskilt statskalendern, och om akademiens
uppgörelse med Almqvist & Wiksells Boktryckeri AB i Uppsala, som f. n.
arrenderar almanacksmonopolet. Statens Sakrevision har också nyligen under
hand anhållit att få granska akademiens disposition av aimanacksinkomsterna,
vilken framställning bifallits av akademiens förvaltningsutskott.
Såsom av sakrevisionens yttrande över förevarande motion framgår finnes
möjlighet för revisionen att, därest så anses önskvärt, granska" akademiens
förvaltning av privilegiemedlen. Då även Riksdagens revisorer beretts
tillfälle därtill, synes det akademien, som om föreliggande kontrollmöjligheter
skulle utgöra tillfredsställande garanti för privilegiemedlens användning.
Med anledning av att motionären särskilt åberopat vissa utgifter, föranledda
av akademiens ställning såsom styrelse för riksmuseet, anser sig
akademien icke kunna underlåta att även beröra dessa frågor.
Riksmuseet och Statens etnografiska museum äro rena statsinstitutioner,
och deras utgifter bestridas genom anslag under åttonde huvudtiteln. Deras
räkenskaper granskas på enahanda sätt som övriga statliga institutioners.
Museerna stå under akademiens inseende och vård. Deras kamerala angelägenheter
omhänderhavas av en kamrerare, men övriga administrativa
ärenden ombesörjas av akademien och dess förvaltningsorgan, vilket för
akademien medför icke obetydligt arbete och kostnader. Akademiens ledamöter
åtnjuta icke arvoden för sitt arbete. Av de ca 230 ärenden per år,
vilkas behandling under de senaste tre åren redovisats i förvaltningsutskottets
protokoll, beröra ungefär en tredjedel museerna. Även vid akademiens
sammanträden kan behandling av museernas angelägenheter stundom taga
en stor plats.
Under senare år har uppdraget att fungera som styrelse för riksmuseet
varit mycket betungande för akademien. Den allvarliga och ur akademiens
synpunkt synnerligen beklagliga schism, som under senare år rått vid museets
paleobotaniska avdelning, har för akademien medfört utomordentligt
besvär. Akademien har ansett det vara sin plikt att ingripa för att det
vetenskapliga arbetet på avdelningen ej skulle bliva lidande genom de förhållanden
som där rådde men fann det orimligt, att dess egna ledamöter
skulle belastas med ett arbete av så extraordinär beskaffenhet, som det här
var fråga om. Omfattningen och arten av den ifrågavarande angelägenheten
krävde enligt akademiens mening uppenbarligen anlitande av särskilt juridiskt
biträde. Akademien utsåg därför förre stadsjuristen, juris doktorn
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 4 år 1!)58 3
Sture Briick att biträda akademien vid ärendets handläggning, vilket uppdrag
sträckt sig över en tidrymd av mer än 4 år. Skäligheten av doktor
Brucks arvodesanspråk har akademien icke haft anledning att ifrågasätta.
Det kan nämnas, att professor O. H. Sellings rättegångskostnader enligt
hovrättens dom utgjort (14 000 kr., varav 58 000 kr. skola stanna å statsverket.
Att fog icke saknats för de utredningsåtgärder, som vidtagits i
saken, framgår bl. a. därav, att Kungl. Maj:t den 9 oktober 1953 och efter
Regeringsrättens hörande den 17 december 1954 fastställt akademiens beslut.
Svea hovrätts dom den 31 januari 1958 i det av Justitiekanslersämbetet
anhängiggjorda målet mot professor Selling, varigenom denne ådömts ansvar
för olika tjänsteförseelser, har jämväl bekräftat riktigheten av att en
undersökning verkställdes.
Akademien har ännu icke tagit ställning till frågan, om akademien skall
bidraga till de rättegångskostnader som målsägandena i målet mot professor
Selling ådragit sig. Såsom skäl härför skulle kunna åberopas, att professor
Sellings försvar i stor utsträckning utformats såsom ett angrepp dels
på målsägandena i egenskap av akademiens inspektor, respektive under
akademiens överinseende stående tjänsteman och dels direkt på akademien.
Något försvar mot dessa angrepp har icke kunnat åläggas åklagaren. Därest
akademien skulle finna anledning att bidraga till målsägandenas advokatkostnader,
kommer detta att ske med användande av de medel som enligt
vad ovan utvecklats stå till akademiens fria disposition och sålunda icke av
privilegiemedel.
Med anledning av motionärens omnämnande av förhållandena i Danmark
och Norge vill akademien meddela att de danska och norska almanackorna,
vilka med avseende på typografisk utstyrsel äro enklare än den svenska,
kosta respektive 75 danska ören och 78 norska ören. Den svenska häftade
och skurna lilla almanackan kostar som bekant 35 öre.
Sakrevisionen anför bl. a.:
Privilegiet erhöll akademien genom nådig resolution den 17 oktober 1747.
Enligt denna har akademien att tillse, att almanackorna blevo tryckta på
gott papper med ren och läslig stil, liksom att »ett drägligt pris» åsattes
dem samt att almanackor i rätt tid och i tillräckligt antal överallt i riket
skulle finnas att köpa.
Privilegiesystemet är sedan år 1810 i princip förbjudet, men är det
Konungen obetaget att förnya sådana till allmänna inrättningars understöd
redan förlänta privilegier, varje gång på högst tjugu år, vilket också skett
med nu ifrågavarande privilegium, senast den 15 juni 1945 för perioden
1952—1972.
Privilegiet har utarrenderats till ett boktryckeri, för närvarande Almqvist
& Wiksells Boktryckeri AB, som varit innehavare av arrendet sedan
år 1906. Mot utgivningsrätten har tryckeriet enligt senaste avtal, som gäller
för tiden 1946— 1957 med optionsrätt till 1962, vilken utnyttjats, åtagit sig
att till akademien inleverera royalty å 20 % av den totala årliga försäljningssumman,
dock minst 650 000 kronor per ar. Därest bolaget upplåter
almanackstryck till annat tryckeri, skola de därvid erhållna licensmedlen
delas lika mellan akademien och bolaget. Licensavtal skall godkännas av
akademien. I avtalet angående almanackstrycket har även intagits överenskommelse
om tryckning av statskalendern.
Arrendet inbringar akademien för närvarande omkring 1,76 miljoner
4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 4 år 1958
kronor per år, därav cirka 1,68 miljoner kronor för bolagets egen almanacksutgivning,
80.000 kronor genom licensavgifter och 2.500 kronor för
statskalendern. Den så kallade lilla almanackan, vars pris, som för närvarande
är 35 öre, fastställes av Kungl. Maj :t, utgavs år 1957 i nära 2,3
miljoner exemplar, medan den sammanlagda upplagan av övriga utgivna
almanackor uppgick till omkring 10,1 miljoner exemplar.
I anledning av vissa uppgifter i motionen har sakrevisionen under hand
inhämtat, att av privilegiemedel 39 550 kronor utbetalats i arvode till den
jurist, som omnämnts i motionen. Arvodet till psykiatern har utbetalats av
naturhistoriska riksmuseet och icke av akademien. Frågan om de i motionen
omnämnda advokatarvodena har enligt akademisekreteraren ännu icke
handlagts av akademien. Sekreteraren kunde därför icke uttala sig om,
huruvida denna skulle komma att ersätta desamma. Även om så skulle
bliva fallet, torde andra medel än privilegiemedel komma att anlitas.
Jämlikt 2 § instruktionen åligger det statens sakrevision att granska statlig
och statsunderstödd verksamhet. Med hänsyn till privilegiemedlens speciella
natur har det emellertid icke synts fullt klart, om en granskning av
dessa kan inrymmas i revisionens befogenheter enligt detta stadgande. I anledning
härav har sakrevisionen under hand hos akademiens sekreterare
gjort sig underrättad om akademiens ställning till en granskning av dess
förvaltning även i vad den avser privilegiemedlen och de fonder, som direkt
beröras eller på annat sätt röna inflytande av dessa medel. Sekreteraren
har, efter att ha underställt ärendet akademiens förvaltningsutskott, upplyst,
att akademien icke har något att erinra mot en sådan granskning från
sakrevisionens sida.
Vid sådant förhållande föreligga möjligheter för sakrevisionen att klarlägga
privilegiemedlens storlek och disposition, lämpligen under den gångna
delen av nu löpande upplåtelseperiod. Därvid vunna erfarenheter lära kunna
bliva av värde jämväl vid bedömandet av den i motionen berörda principiella
frågan, som torde få anses förtjänt att närmare övervägas, innan
spörsmålet om en eventuell förnyelse av privilegiet aktualiseras.
Statskontoret anför, att genom den sakrevisionen medgivna rätten att
granska privilegiemedlens användning tillräckliga garantier tillskapats för
att privilegiemedlen kommer vetenskap och forskning till godo. Almanacksprivilegiet
synes vara av den beskaffenhet att utredning rörande detsamma
bör ske mot bakgrunden av de erfarenheter, som kan vinnas vid sakrevisionens
granskning.
Universitetskanslern ifrågasätter om tillräckliga skäl för utredning av
almanacksprivilegiet kan anses föreligga samt erinrar om att privilegiet
utgår först år 1972.
Utskottet
Som framgår av ovan återgivna uppgifter förnyades Vetenskapsakademiens
uteslutande privilegium på utgivandet av almanackor senast för
tiden 1952—1972. Det är sålunda icke möjligt att under de närmaste åren
tillskapa några nya villkor för privilegiet. Utskottet finner sig därför icke
kunna tillstyrka att den av motionären föreslagna utredningen f. n. kom
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 4 år 1958 5
mer till stånd. Frågan torde böra prövas i något närmare anslutning till
utgången av den löpande privilegieperioden men i god tid dessförinnan, och
utskottet vill i detta sammanhang erinra om att den senaste förlängningen
av privilegiet beslöts redan år 1945.
Beträffande motionärens motivering får utskottet anföra följande.
Det råder icke någon tvekan om att privilegiemedlen av Kungl. Maj:t
avsetts skola användas till befrämjande av vetenskap och forskning. Att
medlen får disponeras av akademien fritt och utan kontroll från det allmännas
sida får väl ses som ett uttryck för det förtroende Kungl. Maj :t
ansett sig kunna hysa för akademien. Obestridligt är emellertid att omkring
40 000 kronor av privilegiemedlen använts till arvode åt en i den s. k. Sellingaffären
av akademien anlitad jurist. Utan att därmed taga ställning i rättsfrågan
i målet mot professor Selling vill utskottet starkt ifrågasätta, om
en sådan användning av medlen står i överensstämmelse med privilegiets
syfte. Vad som förekommit synes utskottet giva stöd åt kravet på kontroll
eller revision i någon form beträffande medlens disposition. Utskottet ser
därför med tillfredsställelse att akademien nu medgivit statens sakrevision
att granska akademiens förvaltning även i vad den avser privilegiemedlen
och de fonder som direkt beröres eller på annat sätt röner inflytande av
dessa medel. Utskottet anser sig kunna räkna med att denna verksamhet
kommer att ske fortlöpande och finner de möjligheter till granskning, som
omständigheterna f. n. medger, härigenom väl tillvaratagna. Genom att sålunda
kontinuerligt följa medelsförvaltningen kan man även erhålla ett
fastare underlag för den utredning beträffande en eventuell förlängning av
privilegiet och villkoren härför som utskottet förutsätter i sinom tid skall
ske.
Som av det ovan anförda torde framgå behj ärtar utskottet motionens
syfte. Då emellertid tiden ännu icke synes vara inne för tillsättande av den
begärda utredningen, får utskottet hemställa,
att motion 11:124 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 4 mars 1958
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Wolgast, Strandler, Anderson, Carl
Albert*, Lundström, Sörlin*, Larsson, Lars*, fru Hamrin-Thorell*, herrar
Åkeson och Kaijser;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, fru Svedberg, herrar
Nestrup, Bark, Dickson, östrand, Magnusson i Tumhult, Björkänge, Carlsson
i Huskvarna, Svensson i Kungälv och Gustafsson i Uddevalla*.
* Ej närvarande vid utlfitandcts justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.