Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående sjukgymnastverksamheten.

1958-03-11 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1958 A:7, Utlåtande i anledning av väckt motion angående sjukgymnastverksamheten.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 7—10 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 år 1958

1

Nr 7

Utlåtande i anledning av väckt motion angående sjukgymnastverksamheten.

I en inom första kammaren väckt motion, 1:313, av herrar Svärd och

Ewerlöf, vilken motion hänvisats till allmänna beredningsutskottet, anhålles,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa, 1. att icke

legitimerad sjukgymnast som bedrivit av läkare väl vitsordad sjukgymnastverksamhet

uppföres i den av riksförsäkringsanstalten fastställda förteckningen;

2. att enhetlig restitutionsgrund fastställes beträffande ersättning till

patienter som behandlas av legitimerade sjukgymnaster och av sjukgymnaster

som upptagits i riksförsäkringsanstaltens förteckning; samt 3. att

sjukgymnaster, som utbildats vid Skodsborgs badesanatorium i Danmark,

i legitimationshänseende likställes med sjukgymnaster utbildade vid Teilmans

institut i Köpenhamn.

I motionen anföres bl. a. att Kungl. Maj:ts kungörelse om legitimation

av sjukgymnaster trädde i kraft den 14 november 1937. Dessförinnan gällde

ordningen för sjukgymnasters och sjukgymnastiska instituts verksamhet av

den 13 juli 1887. Den, som enligt denna ordning vid ovan nämnda kungörelses

ikraftträdande innehade tillståndsbrev att utöva verksamhet såsom

sjukgymnast, ansågs enligt kungörelsen såsom legitimerad sjukgymnast.

För erhållande av legitimation fordras f. n. i huvudsak godkänd sjukgymnastexamen

vid gymnastiska centralinstitutet eller vid enskilt gymnastiskt

institut, vilket av Kungl. Maj:t undfått examensrätt.

Dessutom kan svensk medborgare som erhållit sjukgymnastutbildning

vid annat institut än de ovan nämnda — även utländska — och därefter

under längre tid bedrivit av läkare väl vitsordad sjukgymnastisk verksamhet

erhålla legitimation av medicinalstyrelsen på grundval av särskild

dispens meddelad av Kungl. Maj:t.

För närvarande finns således i princip två kategorier sjukgymnaster,

nämligen legitimerade sådana samt icke legitimerade.

En legitimerad sjukgymnast torde redan i denna sin egenskap ha särskilda

möjligheter att konkurrera med icke legitimerade. Då lagen om allmän

sjukförsäkring trädde i kraft den 1 januari 1955 tillkom dessutom

vissa omständigheter, vilka försatte de legitimerade sjukgymnasterna i ett

förmånligare läge gentemot vissa av de icke legitimerade. Enligt riksförsäkringsanstaltens

i anslutning till lagen om allmän sjukförsäkring meddelade

föreskrifter, erhåller nämligen försäkrad ersättning för de kostnader

1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 11 samt. Nr 7—10

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 år 1958

som nedlagts å sjukgymnastisk behandling och å behandling med hetluft,

diatermi och kortvåg allenast om behandlingen meddelats av läkare, legitimerad

sjukgymnast eller person som upptagits i en av riksförsäkringsanstalten

fastställd förteckning. En väsentlig del av sjukgymnastkåren har

icke upptagits i denna förteckning.

Att personer som skall undergå sjukgymnastisk behandling tar hänsyn

till möjligheten att av det allmänna erhålla ersättning för de kostnader som

är förenade med sådan behandling är rimligt. Härigenom vållas emellertid

de icke legitimerade sjukgymnaster, vilka ej upptagits i ovan nämnda förteckning,

svårt ekonomiskt avbräck. Motionärerna anser att denna genom

lagen om allmän sjukförsäkring uppkomna orättvisa snarast bör rättas till.

Detta sker bäst på så sätt, att alla de icke legitimerade sjukgymnaster, som

bedrivit av läkare väl vitsordad sjukgymnastisk verksamhet, uppföres på

den av riksförsäkringsanstalten fastställda förteckningen.

Riksförsäkringsanstalten har utarbetat olika restitutionsgrunder, med

verkan att den patient, som behandlats av legitimerad sjukgymnast, erhåller

större ersättning från sjukkassan än patient som behandlats av sjukgymnast,

upptagen i riksförsäkringsanstaltens förteckning.

Motionärerna framhåller vidare att medicinalstyrelsen efter tillkomsten

av legitimationskungörelsen varit restriktiv i fråga om meddelande av legitimation

och anför bl. a. att styrelsen ansett utbildning vid Teilmans institut

i Köpenhamn utgöra tillräcklig grund för legitimation men icke utbildning

vid Skodsborgs badesanatorium. Motionärerna förmenar att utbildningsanstalterna

bör anses vara fullt likvärdiga.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från medicinalstyrelsen,

riksförsäkringsanstalten, gymnastiska centralinstitutet, Sydsvenska gymnastikinstitutet,

Kvinnliga legitimerade sjukgymnasters riksförbund, Svenska

legitimerade sjukgymnasters riksförbund, Svenska landstingsförbundet,

Svenska sjukkasseförbundet och Svenska kurortsföreningen.

Medicinalstyrelsen anför bl. a. att enligt vad styrelsen har sig bekant, har

riksförsäkringsanstalten, då det gällt att uppföra icke legitimerade sjukgymnaster

å ovannämnda förteckning, hittills i princip låtit såväl de sökandes

kvalifikationer som behovet av sjukgymnaster å den ort, där vederbörande

varit verksam, vara avgörande vid bedömningen. För att kunna uppföras

på ifrågavarande förteckning måste vederbörande givetvis ha bedrivit

en av läkare väl vitsordad sjukgymnastisk verksamhet. Det synes styrelsen

icke påkallat med något generellt beslut i denna del på sätt i motionen

föreslagits utan det torde alltjämt böra ankomma på riksförsäkringsanstalten

att med ledning av vunna erfarenheter i samråd med medicinalstyrelsen

från fall till fall pröva ifrågakommande ansökningar om upptagande å

denna förteckning.

Möjligheten att eventuellt införa en enhetlig restitutionsgrund för be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 År 1958 3

handling, som meddelats av legitimerad sjukgymnast och på riksförsäkringsanstaltens

lista uppförd person, bör lämpligen prövas i samband med

den översyn av gällande taxa för ifrågavarande ersättning, som torde bliva

följden av de av Svenska legitimerade sjukgymnasters riksförbund och

Kvinnliga legitimerade sjukgymnasters riksförbund gjorda, hos riksförsäkringsanstalten

inneliggande framställningar om höjning av ersättningsbeloppen.

Riksförsäkringsanstalten framhåller att jämlikt 18 § lagen om allmän

sjukförsäkring må sjukkassa med tillsyningsmyndighetens medgivande och

enligt de närmare föreskrifter, som meddelas av tillsyningsmyndigheten,

besluta, att ersättning skall utgå för försäkrads kostnader för sjukgymnastik

eller eljest behandling med bad, massage, elektricitet eller hetluft

eller annan därmed jämförlig behandling. I sådant fall skall den obligatoriska

sjukvårdsförsäkringen i kassan omfatta även förmån, som avses med

beslutet.

Med stöd av nämnda lagrum har riksförsäkringanstalten utfärdat de närmare

föreskrifter för utfående av ersättning från allmän sjukkassa för sjukvårdande

åtgärder av ifrågavarande slag. Samtliga lokal- och stadscentralsjukkassor

har sedermera i sina stadgar infört bestämmelser överensstämmande

med anstaltens föreskrifter.

Genom cirkulärskrivelse den 21 december till sjukkassorna har riksförsäkringsanstalten

vidare fastställt bl. a., dels i förteckning över personer

med sjukgymnastik utbildning men utan svensk legitimation som sjukgymnast,

dels taxa för beräkning av ersättning för vissa sjukvårdande åtgärder.

Sedermera har anstalten vid skilda tillfällen på därom gjorda framställningar

upptagit ytterligare ett antal personer i förteckningen, varför i

densamma för närvarande finnes upptagna 100 personer.

Vid utfärdandet av ovan berörda föreskrifter och den sedermera fastställda

taxan saknade riksförsäkringsanstalten erfarenhet för att med någon

större säkerhet bedöma olika verkningar av desamma. Numera har det

visat sig, att en översyn av bestämmelserna i deras helhet bör företagas.

Anstalten har för avsikt att snarast möjligt vidtaga åtgärder för igångsättande

av en dylik översyn. En sådan måste självfallet föregås av en grundlig

utredning. Innan resultatet härav föreligger, anser sig anstalten icke

kunna taga ställning till de under punkterna 1 och 2 i motionen omförmälda

frågorna.

Sydsvenska gymnastikinstitutet säger, beträffande punkt 1 och 2 i

motionsyrkandet, att sjukgymnastyrket numera betraktas som en officiellt

erkänd välbehövlig medicinsk vårdform, som för sitt utövande kräver tvåårig

ej blott praktisk utan också en mycket omfattande teoretisk medicinsk

utbildning, som från och med den 1/7 1959 kommer att vara helt förstat
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 dr 1958

ligad. För dess utövande kräves liksom för läkaryrket kungl. medicinalstyrelsens

legitimation. Det synes lika ologiskt att vid sidan om den legaliserade

sjukgymnastkåren legalisera en konkurrerande yrkeskår av icke legitimationsberättigade

massörer, massöser eller sjukgymnaster, som att legalisera

läkaryrkets utövande av personer utan kvalificerande läkarutbildning.

Sedan de legitimerade sjukgymnasterna nu efter mångåriga ansträngningar

fått sin yrkesutbildning erkänd genom att sjukhusstadgan föreskriver

legitimation för ordinarie anställning vid sjukhusen och sjukkasselagen ej

godtager annan behandling än av legitimerad arbetskraft, bör behovet av

den ökade arbetskraft som föranlett riksförsäkringsanstalten att medgiva

utbetalande av ersättning i vissa fall för behandling även av icke legitimerad

— i stället för ytterligare medgivanden — föranleda att det i mån av

behov ordnas med utbildning av tillräckligt antal legitimerade sjukgymnaster.

Detta innebär att om den av förra årets höstriksdag beslutade stora

utökningen ej räcker, antalet årligen utbildade sjukgymnaster ytterligare

bör utökas.

Av erfarenhet vet man, att kvalificerade sökande till sjukgymnastutbildning

årligen är mångdubbelt större än det antal som får antagas.

Detta visar att vi i Sverige icke har behov av att för denna medicinska vårdform

anlita icke legitimerad arbetskraft med kortare och ofullständig utbildning,

om blott erforderliga utbildningsmöjligheter skapas.

I varje fall bör något riksdagsbeslut, som kan leda till ett legaliserande

av två olika kvalificerade sjukgymnastkårer, icke komma i fråga. Om riksförsäkringsanstalten

av nödtvång — på grund av nuvarande brist på legitimerade

sjukgymnaster — finner det motiverat att fortsätta med undantagsbestämmelser,

bör dessa ha provisorisk karaktär av så kort tidsutsträckning

som möjligt.

Med hänvisning till och i analogi med ovanstående synes icke någon enhetlig

restitutionsgrund böra fastställas beträffande ersättning till patienter,

som behandlas av legitimerade sjukgymnaster och av icke legitimerade.

Kvinnliga legitimerade sjukgymnasters riksförbund framhåller, att sjukgymnastiken

är den gren av medicinen, som avser rörelsebehandling av

sjuka människor. Som medicinalstyrelsen framhållit, har sjukgymnastiken

kommit att spela en alltmera framträdande roll i den moderna sjukvården

och utgör numera en integrerande del av sjukvårdsarbetet. Behov av sjukgymnastik

behandling framträder t. ex. inom rehabiliteringsverksamheten,

kroniker- och åldringsvården samt sinnessjukvården. Härjämte har sjukgymnastiken

i ökad utsträckning kommit till användning vid akuta sjukdomar.

Sålunda har den stor betydelse vid pre- och postoperativa tillstånd,

särskilt vid operationer i brösthålan. Sjukgymnastik kommer i växande utsträckning

till användning inom mödra- och förlossningsvården, inom po
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 1 år 1958 5

liovården samt vid behandling av centralmotoriska rubbningar hos barn,

paraplegier och men efter skallskador.

Liksom när det gäller annan medicinsk behandling har legitimationskrav

uppställts för den personal som skall handha sjukgymnastiska behandlingar.

För legitimation fordras godkänd sjukgymnastutbildning vid någon

av de två svenska utbildningsanstalterna; härjämte kan legitimation

dispensvägen meddelas av Kungl. Maj :t.

Sjukgymnastikens ökande användning inom sjukvården har medfört större

krav på sjukgymnasternas kompetens. Detta kommer till uttryck i den

reform av sjukgymnastutbildningen som beslöts av 1957 års riksdag.

I den utredning som låg till grund för riksdagens beslut framhöll utredningsmannen,

professor Torgny Sjöstrand, bl. a. följande huvudkrav på den

reformerade utbildningen:

Statens sjukgymnastutbildning, som tidigare varit ansluten till friskgymnastutbildningen

vid gymnastiska centralinstitutet, bör överföras på sjukvårdande

institution för att lättare kunna anpassas efter sjukvårdens utveckling.

Sjukgymnastutbildningen bör reformeras så att den bättre än för

närvarande motsvarar de fordringar på sjukgymnastens kunnande som den

moderna sjukvården ställer. Sjukgymnastutbildningen bör liksom all annan

medicinsk undervisning baseras på forskning och ha en intim kontakt med

fortlöpande forskning inom ämnesområdet.

Utredningmannen föreslog bl. a. en skärpning av inträdeskraven och en

utökning av utbildningen. Inte minst fästes större vikt vid den kliniska utbildningen

inom ramen av universitetssjukhusen.

Utredningsmannens förslag framlades i huvudsak i proposition 160/1957,

vilken biträddes av riksdagen. I propositionen anförde departementschefen

bl. a., att det viktigaste skälet för en reformering av sjukgymnastutbildningen

var den stora och alltmer växande betydelse, som modern sjukgymnastik

behandling tillmättes inom sjukvården. Men hänsyn till sjukgymnastikens

nutida betydelse och dess utveckling i riktning mot en självständig

ställning inom sjukvården var det angeläget att garantier skapades för

att sjukgymnastutbildningen anpassades efter sjukvårdens krav.

Utom en förbättrad utbildning innebar riksdagsbeslutet bl. a. en avsevärd

utökning av intagningen i syfte att avhjälpa bristen på sjukgymnaster.

Enligt lagen om allmän sjukförsäkring finns möjlighet till ersättning

för sjukgymnastisk behandling. På grund av bristen pa sjukgymnaster tillkom

även en särskild av riksförsäkringsanstaltcn uppgjord lista över personer,

som icke var legitimerade sjukgymnaster men vars behandling likväl

skulle berättiga till ersättning för kostnaderna, dock efter en lägre återbaringsskala.

Denna åtgärd torde få betecknas som en tillfällig nödlösning.

Förbundet anför vidare bl. a.:

1 motionen talas om två kategorier av sjukgymnaster, legitimerade och

icke legitimerade. De två existerande kategorierna av sjukgymnaster är

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 år 1958

emellertid de som legitimerats på grund av svensk examen, respektive legitimerats

dispensvägen. De på listan uppförda personerna samt den fjärde

kategori, som motionärerna vill ha uppförda på listan, kan icke betecknas

som sjukgymnaster. Deras rätta yrkesbeteckning torde vara massörer och

massöser. Inom sitt område kan de givetvis vara skickliga yrkesutövare,

varav dock ej följer att de är ägnade att meddela medicinsk behandling åt

sjuka människor.

Det utmärkande för en egentlig sjukgymnastutbildning är bl. a., att den

omfattar klinisk utbildning. I vårt land anses denna utbildning böra bedrivas

på universitetssjukhus och så att eleverna erhåller praktisk erfarenhet

av ett stort antal olika sjukdomstillstånd och den adekvata behandlingen av

dessa. Beträffande ifrågavarande kategori av massörer gäller, att deras utbildningsförhållanden

är mycket varierande, men åtminstone deras kliniska

utbildning antingen är obefintlig eller dålig. Redan av detta skäl kan de ej

anses ägnade att behandla sjuka människor.

På ett område som detta är faran kanske särskilt stor för att det skulle

utbreda sig en kvacksalveribetonad verksamhet, som i bästa fall varken gör

nytta eller skada men som i sämsta fall kan vålla sjuka människor obotlig

skada genom en felaktig behandling. Dylik verksamhet bör givetvis icke

uppmuntras genom sjukförsäkringslagstiftningen, vare sig i form av utvidgning

av listan eller genom införande av högre återbäringsgrunder än nu

gällande.

Med hänsyn till att motionärerna så starkt understryker, att ifrågavarande

kategori är ekonomiskt missgynnad genom sjukförsäkringslagstiftningen

bör påpekas, att legitimerad sjukgymnast jämlikt kungl. förordning nr 864

av 1937 får behandla patienter efter läkarremiss, en restriktion som ej gäller

för massörkategorien.

Enligt motionärernas förslag skulle en verklig prövning genom riksförsäkringsanstalten

och medicinalstyrelsen ej förekomma före uppförandet på

listan, utan envar läkare skulle genom intyg kunna få en person uppförd på

densamma. Enligt förbundets mening bör envar läkare ej lämpligen erhålla

sådan möjlighet, enär speciell kompetens erfordras för bedömande av den

sjukgymnastiska standarden. En sådan bedömning bör lämpligen ske genom

läkare vid sjukgymnastinstituten.

Svenska legitimerade sjukgymnasters riksförbund framhåller i sitt yttrande,

att motionärerna i första hand synes göra gällande att riksförsäkringsanstalten

visat godtycke vid upprättandet av den förteckning som skall

ligga till grund för rätt att av allmänna medel utbetala ersättning för erhållen

sjukgymnastik.

Enligt förbundets uppfattning har, på sätt framgår av det betänkande

som den statliga sjukgymnastikutredningen avgivit, utvecklingen visat att

pa sjukgymnastiken bör ställas höga krav för att den moderna sjukvårdens

behov skall tillgodoses. Det skulle därför vara synnerligen olyckligt, om å

ena sidan allmänheten uppmuntrades att söka okvalificerade och otillräckligt

utbildade yrkesmän, närmast att jämföra med kvacksalvare, medan a

andra sidan allt större krav på sjukgymnastens yrkeskunskaper ställes från

läkarvetenskapen. Enligt förbundets uppfattning har alltså riksförsäkrings
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 år 1958 7

anstalten förfarit riktigt i den mån man varit restriktiv med uppförande av

namnen i den i motionen omnämnda förteckningen. Därest av misstag eller

annan anledning några personer med otillräcklig utbildning, på sätt synes

framgå av yrkande nr 3 i motionen, kommit att uppföras på förteckningen,

hemställer förbundet, att rättelse i berörda hänseende snarast möjligt måtte

vidtagas.

Enligt förbundets uppfattning är det över huvud taget olyckligt att riksförsäkringsanstalten

gjort en särskild förteckning utöver de sjukgymnaster

som av medicinalstyrelsen beviljats legitimation. Förbundet ifrågasätter

huruvida icke det påstådda godtycket skulle kunna elimineras och medicinalstyrelsens

krav på yrkeskunskap upprätthållas samt enhetlig restitutionsgrund

fastställas genom att RFA:s förteckning helt eliminerades och

det sålunda fastslogs att ersättning endast skulle utgå, därest behandling

meddelas av legitimerade sjukgymnaster.

Därest vederbörande icke legitimerade sjukgymnast har intresse för yrket

och inhämtar erforderliga yrkeskunskaper, finns ju alltid möjligheten fölen

dylik sjukgymnast att erhålla en villkorslös legitimation, så snart medicinalstyrelsen

finner härför erforderliga förutsättningar vara för handen.

För att, å andra sidan detta icke skall drabba den hjälpbehövande allmänheten

i sådana trakter eller orter, där legitimerade sjukgymnaster för närvarande

icke finnes, anser förbundet att den för framtiden bästa lösningen

av detta problem ligger i genomförandet av den distrikts-gymnastorganisation,

som den statliga sjukgymnastutredningen förordar i sitt betänkande.

Förbundet finner angeläget att avgörandet centraliseras till medicinalstyrelsen,

eftersom endast denna institution torde ha erforderlig kompetens

för att avgöra i vad mån den meddelade behandlingen är utförd på sådant

sätt att det kan anses försvarligt att restituera någon del av patientens kostnad

med allmänna medel.

Förbundet anför vidare:

Inom alla områden i det moderna samhället uppställes allt högre krav

på yrkeskunskaper. Det är därför ägnat att förvåna att herrar motionärer

beträffande sjukgymnastik behandling icke anser yrkeskunskap böra tillmätas

något beaktande. Ståndpunkten synes visa att motionärerna är illa

insatta i ämnet i fråga — sjukgymnastikens nya användningsområden ställer

ständigt större krav på sjukgymnastens yrkeskunskaper. Det bör därför

såväl från patientens som från det allmännas sida vara ett oeftergivligt

villkor att den som meddelar behandlingar, som skall ersättas av allmänna

medel, har en sådan utbildning att medicinalstyrelsens krav på legitimation

är uppfyllda.

Svenska sjukkasseförbundet framhåller bl. a. att en faktor som medverkade

till utformningen av 18 § sjukförsäkringslagen var önskemålet av

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 år 1958

en tids erfarenhet innan ifrågavarande bestämmelser gåvos slutgiltig form.

Förbundet anför vidare följande:

Under de tre år som förflutit sedan den allmänna sjukförsäkringen trädde

i kraft har emellertid sådana erfarenheter vunnits i detta hänseende, att en

justering av dessa bestämmelser får anses i hög grad påkallad. Det spörsmål,

som beröres i motionen, utgör därvid endast en detalj i ett större sammanhang,

och förbundet anser det icke lämpligt att detta detaljspörsmål

prövas isolerat från övriga till sammanhanget hörande frågor.

Förbundet vill sålunda förorda, att de försäkringsförmåner, som innefattas

i 18 § sjukförsäkringslagen, göres till föremål för en närmare utredning.

Denna utredning bör lämpligen ske i samband med den allmänna

översyn av sjukförsäkringslagstiftningen, som enligt Kungl. Maj :ts proposition

nr 55 år 1958 (s. 127) bör komma till stånd i samband med att vissa

i propositionen berörda samordningsproblem blir aktuella.

Svenska kurortsföreningen anför följande:

Vid de 15 till Kurortsföreningen anslutna sjukvårdsinrättningarna bedrivs

en intensiv sjukgymnastik verksamhet i förening med annan fysikalisk

terapi såsom kortvågsdiatermi, ultraljud m. m. Vid några kurorter

pågår denna verksamhet året runt, medan den vid andra koncentreras till

sommarmånaderna. Den sjukgymnastiska verksamheten bedrivs efter läkares

detaljerade anvisning och under ständigt fortlöpande kontroll av

läkaren. Kurortsföreningen har det bestämda intrycket att detta dagliga

nära samarbete mellan läkare och sjukgymnast är till stort gagn för en

adekvat behandling. Läkaren blir bättre informerad om patientens rörelsesvårigheter

och kan kontinuerligt anvisa lämpliga vägar för den fortsatta

sjukgymnastiken samt även komplettera den med för situationen anpassad

medikamentell terapi. För både läkare och gymnast innebär utbytet av erfarenheter

rörande den enskilde patienten förbättrade möjligheter till ändamålsenlig

behandling och inte minst för sjukgymnastens del en fortlöpande

vidareutbildning. Härmed skapas den bästa garantien för en fullgod behandling,

oavsett vilken utbildning, som sjukgymnasterna ursprungligen

haft.

Kurortsföreningen vill i detta sammanhang understryka, att en kvalitetsskillnad,

som otvivelaktigt föreligger mellan olika sjukgymnaster, kan betingas

icke endast av olika utbildning utan kanske framför allt av den tid,

som förflutit sedan deras examen, och hur den tiden utnyttjats. Modern

sjukgymnastik omfattar stora och viktiga behandlingsområden, t. ex. andningsgymnastik,

Kabat-behandling av spastiska förlamningar, Silfverskiöldgymnastik

av hjärnskadade m. fl., som för något decennium sedan var helt

okända och som förblivit okända för äldre gymnaster, som arbetat på egen

hand utan vidareutbildning. Det synes icke rimligt, att sådana äldre gymnaster

genom sjukkassebestämmelser försättas i ett gynnsammare konkurrensläge

än t. ex. modernt utbildade gymnaster från Skodsborg.

Vid flera av de till Kurortsföreningen anslutna kurorterna finnas ickelegitimerade

sjukgymnaster anställda, vilka i nära samarbete med och under

kontinuerlig övervakning av läkare meddela en högt kvalificerad sjukgymnastik

behandling, som väl tål jämförelsen med den behandling, som privatpraktiserande

sjukgymnaster i ensamhet bedriver. Det förefaller Kurorts
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 dr 1958

9

föreningen orimligt, att sådan behandling icke skall vara berättigad till ersättning

från sjukkassa.

Kurortsföreningen vill alltså bestämt påyrka sjukkasseersättning för sådan

sjukgymnastik verksamhet, som under noggrann läkarkontroll bedrivs

för sådan sjukgymnastik verksamhet.

Kurortsföreningen vill alltså bestämt påyrka sjukkasseersättning för sådan

sjukgymnastisk verksamhet, som under noggrann läkarkontroll bedrivs

vid våra kurorter. Ett mera generellt legitimerande av sjukgymnaster

utan närmare kontrollerad utbildning synes dock mindre välbetänkt. För

att undvika godtycklighet inom detta område synes det lämpligast, att sjukgymnast

utan godkänd svensk examen först underkastas examination inför

en nämnd av lärare vid något av de svenska sjukgymnastinstituten och

efter godkännande meddelas legitimation på lika villkor som svensk sjukgymnast.

Sammanfattningsvis vill alltså Svenska kurortsföreningen framhålla

1. att sjukgymnastisk behandling, som meddelas under daglig läkarkontroll

vid våra kurorter, bör komma i åtnjutande av full ersättning från sjukkassan,

2. att sjukgymnaster utan godkänd svensk examen underkastas examination

inför en central nämnd och därefter vederbörligen legitimeras, varigenom

den nuvarande kategoriklyvningen avskaffas, och samtidigt en garanti

för fullgoda kunskaper skapas.

Beträffande den tredje punkten i motionsyrkandena har i de inkomna

yttrandena, utöver vad som innefattas i vissa ovan återgivna allmänna uttalanden

beträffande sjukgymnasters utbildning och kompetens m. m. anförts

följande.

Medicinalstyrelsen uttalar sålunda:

Vad den tredje punkten i motionärernas framställning beträffar kan medicinalstyrelsen

bekräfta, att sjukgymnaster, som utbildats vid Skodsborgs

badesanatorium, sedan 1950 i fråga om rätt till auktorisation i Danmark

jämställts med dem, som utbildats vid Teilmans Kursus. I anledning av

vad i motionen anförts rörande utbildningens likställighet vid dessa båda

utbildningsanstalter får styrelsen framhålla, att eu väsentlig olikhet föreligger,

då det gäller den kliniska utbildningen. Eleverna vid Teilmans Kursus

tjänstgöra sålunda under tiden vid utbildningsanstalten vid en därstädes

upprättad poliklinik, varjämte de för erhållande av auktorisation efter

examen måste tjänstgöra fyra månader vid fysiurgisk avdelning vid sjukhus.

Någon motsvarande klinisk utbildning ingår däremot icke i utbildningen

vid Skodsborgs badesanatorium. Genom att patientmaterialet därstädes

utgöres av konvalescenter, erhålles icke erforderlig anknytning till

egentlig sjukvård och dess elever få därför ingen erfarenhet av viktiga delar

av sjukgymnastiken t. ex. pre- och postoperativ andningsgymnastik, behandling

av thoraxkirurgiska fall, neurokirurgiska fall, frakturer och andra

skador i ett tidigt skede, brännskador och förlossningsgymnastik. Enligt

vad styrelsen under hand inhämtat från danska läkarföreningen anses den

för eleverna vid Teilmans Kursus föreskrivna sjukhuspraktiken om fyra

månader numera för kort för att ge eleverna tillräcklig erfarenhet beträffande

de olika behandlingsformerna och man har därför för avsikt att för
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 år 1958

länga densamma. Skillnaden i berörda avseende mellan undervisningen vid

de båda utbildningsanstalterna kommer genom en sådan förlängning att

bliva än mer märkbar än för närvarande. Skodsborgselevernas avsaknad

av klinisk utbildning framträder ännu mer vid en jämförelse med sjukgymnastutbildningen

i Sverige, där eleverna får arbeta med patienter vid två

av våra undervisningssjukhus med det särskilt rikhaltiga ocb representativa

kliniska material, som där står till förfogande.

Medicinalstyrelsen kan vidare omnämna, att det vid möte mellan cheferna

för de nordiska medicinalförvaltningarna i Köpenhamn i april 1956 framkom,

att de nordiska ländernas representanter (Island deltog icke) icke

voro fullt tillfredsställda med sjukgymnastutbildningen vid Skodsborg. Till

det från svenskt håll framförda önskemålet, att utbildning vid nämnda anstalt

skulle bringas på en sådan nivå, att den kunde tillfredsställa berättigade

krav, anslöt sig övriga deltagare.

Under hänvisning till vad ovan anförts anser sig medicinalstyrelsen icke

kunna tillstyrka motionärernas hemställan att vid Skodsborgs badesanatorium

utbildade sjukgymnaster beviljas svenska legitimation, förrän utbildningens

kvalitet förbättrats.

Sydsvenska gymnastikinstitutet anför att man angående denna fråga från

auktoritativt håll erfarit, att »Uddannelsen på Skodsborg er formaliter den

likvarende som på Theihnann, eksamensskrevene er de samme, censorerna

ligeledes og de er ligeledes udpeget af den alm. danske laegeforenings therapiassistent-udvalg.

De kan betegne sig som »laegeauteriserede» fysiotherapeuter

og er fuldt ligestilled med dem fra Theilmann».

Ovanstående uttalande avser dock endast elever som genomgått tvåårig

fysioterapeututbildning.

Kvinnliga legitimerade sjukgymnasters riksförbund framhåller beträffande

de vid Skodsborgs badesanatorium utexaminerade att egentlig klinisk

utbildning ej förekommer vid sanatoriet och att ett bifall till motionärernas

yrkande torde få anses även i vad gäller denna punkt stå i dålig samklang

med riksdagsbeslutet 1957 om skärpning av kraven för sjukgymnastkompetens.

Förbundet avstyrker således de i motionen framförda yrkandena i deras

helhet.

Landstingsförbundet anför följande:

Brist råder sedan åtskilliga år i vårt land på sjukgymnaster. Naturligt

är att denna brist varit särskilt kännbar vid landstingens sjukhus, där

kravet på legitimation upprätthålles. Sedan riksdagen föregående år fattat

beslut om en kvantitativ utökning av utbildningsanstalternas kapacitet, torde

utsikter finnas att denna brist så småningom skall kunna täckas.

I längden synes det ohållbart, att två kategorier av sjukgymnaster, legitimerade

och icke legitimerade, skola finnas. Under en övergångstid torde de

icke legitimerade ha en uppgift att fylla. Men i samma mån som antalet i

vårt land utbildade sjukgymnaster ökar, torde utrymmet för de icke legitimerade

komma att avsevärt krympa. Med hänsyn härtill och önskvärdheten

s. 11 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 år 1958

11

att inildra rådande brist kan ifrågasättas, om det icke vore lämpligt att

dispensvägen — eventuellt efter viss kompletteringsutbildning — bereda

välkvalificerade icke legitimerade sjukgymnaster möjlighet att erhålla legitimation.

Enligt styrelsens mening skulle därmed en lösning av det föreliggande

problemet ernås, som icke konserverar det nuvarande dualistiska

systemet.

Utskottet

Det råder för närvarande stor brist på legitimerade sjukgymnaster i landet,

och det finns anledning antaga att bristen kommer att tilltaga under de

närmaste åren till följd av sjukgymnastikens och liknande behandlingsmetoders

alltmer ökade användning inom sjukvårdens olika områden, inte

minst inom rehabiliteringen. Sjukgymnastens arbetsuppgifter har också i

samband med den medicinska utvecklingen blivit mera komplicerade. Kraven

på sjukgymnasternas såväl teoretiska utbildning som praktiska erfarenhet

måste därför nu ställas högre än tidigare. Ovan anförda omständigheter

har beaktats i det förslag angående omorganisation av sjukgymnastutbildningen

in. m. som Kungl. Maj:t i proposition nr 160 framlade för 1957

års riksdag. Propositionen, som utskottet icke ansett sig ha anledning atl

här gå närmare in på, har av riksdagen godkänts. Den ökning av antalet

legitimerade sjukgymnaster som förslaget bl. a. syftar till torde emellertid

först på längre sikt kunna bli av tillräcklig omfattning, och det är uppenbart,

att sådana icke legitimerade sjukgymnaster, som genom praktisk verksamhet

skaffat sig god kompetens, för närvarande fyller en viktig funktion. Detta

gäller i särskild grad den relativt lilla grupp, ca ett hundratal, sjukgymnaster,

vilka såsom behöriga uppförts på riksförsäkringsanstaltens särskilda

förteckning. Enligt de restitutionsgrunder som tillämpats beträffande ersättning

från sjukkassa till patienter vilka erhållit sjukgymnastbehandling,

lår emellertid endast patienter behandlade av legitimerade sjukgymnaster

full ersättning. För behandling utförd av behörigförklarad utgår en mindre

ersättning och annan gymnastbehandling ersättes icke alls. Patient som behandlats

av en behörigförklarad sjukgymnast får alltså vidkännas större

kostnader än om en legitimerad anlitats, även om behandlingen varit fullgod

och ingen legitimerad sjukgymnast funnits att tillgå. Sådana restitutionsgrunder

måste uppfattas som en orättvisa. Utskottet delar helt motionärernas

uppfattning att jämställdhet borde råda beträffande ersättning

från sjukförsäkringen mellan behandling av legitimerad och av behörigförklarad

gymnast.

Beträffande punkterna ett och tre i motionsyrkandena anser sig utskottet

däremot icke kunna biträda motionärernas mening. Utskottet anser sig i

enlighet med vad inledningsvis anförts icke kunna förorda eftergifter i kraven

på legitimation, som skulle kunna innebära att den eftersträvade standarden

hos sjukgymnastkåren äventyrades. Utskottet finner dock sannolikt.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 år 1958

att begränsade uppgifter som fullgöras under fortlöpande kontroll av läkare

skulle kunna anförtros sjukgymnaster utan fullständig utbildning. Det är

heller icke uteslutet att det skulle vara till fördel med en särskild form av

legitimation, avseende begränsade, i vart särskilt fall angivna behandlingsmetoder.

Som kompetenskrav för en sådan begränsad legitimation skulle

kunna tänkas exempelvis genomgång av vissa kurser vid utbildningsinstituten

jämte på lämpligt sätt styrkt praktisk kunnighet och erfarenhet eller

ock särskild prövning i de enskilda fallen av vederbörandes, på valfritt sätt

inhämtade, teoretiska kunskaper och praktiska utbildning. För åtgärder av

bär antydd art kräves emellertid omfattande utredningar, vilket icke förutsatts

i motionen. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla, att frågan

om internordisk legitimation för sjukgymnaster sedan några år behandlats

av Nordiska rådet och att frågan ånyo skall tagas upp i vår. Man diskuterar

inom rådet ett förslag om en hemställan till de svenska myndigheterna att

anordna sådana kompletteringskurser för bl. a. vid Skodsborgsinstitutet utbildade

sjukgymnaster att de kan tillerkännas svensk legitimation.

Tidigare medgav många sjukkassor rätt till ersättning även för behandling

av icke legitimerad sjukgymnast. Frågan om att införa en liknande

regel för de allmänna sjukkassorna bör emellertid prövas i ett större sammanhang,

och utskottet anser sig därför icke på de i motionen anförda

grunderna kunna ta ställning till spörsmålet utan vill härutinnan hänvisa

till den utredning och översyn riksförsäkringsanstalten sagt sig ämna företaga

beträffande bestämmelserna om ersättning från allmän sjukkassa.

På grund av vad ovan anförts finner sig utskottet icke kunna tillstyrka

bifall till motionen men vill med hänsyn till angelägenheten av det under

punkt 2 i motionsyrkandena upptagna spörsmålet hemställa,

att riksdagen i anledning av motion I: 313 i skrivelse till

Kungl. Maj:t giver till känna vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 11 mars 1958

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herr Wolgast, fru Wallentheim, herrar Nyström,

Strandler, Ståhle*, Johan Persson, Åkesson, Kaijser och Edström;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, fru Svedberg, herrar

Nestrup, Bark, Björkänge, Ekström i Björkvik, Lundqvist, fröken Wallerius,

herrar Carlsson i Huskvarna och Nyhage.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1958 A:177 Skrivelse till Konungen om utredning rörande hjälpbehovet hos vissa eftersatta grupper av medborgare. a1 i texten