Utlåtande i anledning av väckt motion angående sjukgymnastverksamheten.
1958-03-11 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1958 A:7, Utlåtande i anledning av väckt motion angående sjukgymnastverksamheten.
Dokumentets text
Nr 7—10 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 år 1958
1
Nr 7
Utlåtande i anledning av väckt motion angående sjukgymnastverksamheten.
I en inom första kammaren väckt motion, 1:313, av herrar Svärd och
Ewerlöf, vilken motion hänvisats till allmänna beredningsutskottet, anhålles,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa, 1. att icke
legitimerad sjukgymnast som bedrivit av läkare väl vitsordad sjukgymnastverksamhet
uppföres i den av riksförsäkringsanstalten fastställda förteckningen;
2. att enhetlig restitutionsgrund fastställes beträffande ersättning till
patienter som behandlas av legitimerade sjukgymnaster och av sjukgymnaster
som upptagits i riksförsäkringsanstaltens förteckning; samt 3. att
sjukgymnaster, som utbildats vid Skodsborgs badesanatorium i Danmark,
i legitimationshänseende likställes med sjukgymnaster utbildade vid Teilmans
institut i Köpenhamn.
I motionen anföres bl. a. att Kungl. Maj:ts kungörelse om legitimation
av sjukgymnaster trädde i kraft den 14 november 1937. Dessförinnan gällde
ordningen för sjukgymnasters och sjukgymnastiska instituts verksamhet av
den 13 juli 1887. Den, som enligt denna ordning vid ovan nämnda kungörelses
ikraftträdande innehade tillståndsbrev att utöva verksamhet såsom
sjukgymnast, ansågs enligt kungörelsen såsom legitimerad sjukgymnast.
För erhållande av legitimation fordras f. n. i huvudsak godkänd sjukgymnastexamen
vid gymnastiska centralinstitutet eller vid enskilt gymnastiskt
institut, vilket av Kungl. Maj:t undfått examensrätt.
Dessutom kan svensk medborgare som erhållit sjukgymnastutbildning
vid annat institut än de ovan nämnda — även utländska — och därefter
under längre tid bedrivit av läkare väl vitsordad sjukgymnastisk verksamhet
erhålla legitimation av medicinalstyrelsen på grundval av särskild
dispens meddelad av Kungl. Maj:t.
För närvarande finns således i princip två kategorier sjukgymnaster,
nämligen legitimerade sådana samt icke legitimerade.
En legitimerad sjukgymnast torde redan i denna sin egenskap ha särskilda
möjligheter att konkurrera med icke legitimerade. Då lagen om allmän
sjukförsäkring trädde i kraft den 1 januari 1955 tillkom dessutom
vissa omständigheter, vilka försatte de legitimerade sjukgymnasterna i ett
förmånligare läge gentemot vissa av de icke legitimerade. Enligt riksförsäkringsanstaltens
i anslutning till lagen om allmän sjukförsäkring meddelade
föreskrifter, erhåller nämligen försäkrad ersättning för de kostnader
1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 11 samt. Nr 7—10
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 år 1958
som nedlagts å sjukgymnastisk behandling och å behandling med hetluft,
diatermi och kortvåg allenast om behandlingen meddelats av läkare, legitimerad
sjukgymnast eller person som upptagits i en av riksförsäkringsanstalten
fastställd förteckning. En väsentlig del av sjukgymnastkåren har
icke upptagits i denna förteckning.
Att personer som skall undergå sjukgymnastisk behandling tar hänsyn
till möjligheten att av det allmänna erhålla ersättning för de kostnader som
är förenade med sådan behandling är rimligt. Härigenom vållas emellertid
de icke legitimerade sjukgymnaster, vilka ej upptagits i ovan nämnda förteckning,
svårt ekonomiskt avbräck. Motionärerna anser att denna genom
lagen om allmän sjukförsäkring uppkomna orättvisa snarast bör rättas till.
Detta sker bäst på så sätt, att alla de icke legitimerade sjukgymnaster, som
bedrivit av läkare väl vitsordad sjukgymnastisk verksamhet, uppföres på
den av riksförsäkringsanstalten fastställda förteckningen.
Riksförsäkringsanstalten har utarbetat olika restitutionsgrunder, med
verkan att den patient, som behandlats av legitimerad sjukgymnast, erhåller
större ersättning från sjukkassan än patient som behandlats av sjukgymnast,
upptagen i riksförsäkringsanstaltens förteckning.
Motionärerna framhåller vidare att medicinalstyrelsen efter tillkomsten
av legitimationskungörelsen varit restriktiv i fråga om meddelande av legitimation
och anför bl. a. att styrelsen ansett utbildning vid Teilmans institut
i Köpenhamn utgöra tillräcklig grund för legitimation men icke utbildning
vid Skodsborgs badesanatorium. Motionärerna förmenar att utbildningsanstalterna
bör anses vara fullt likvärdiga.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från medicinalstyrelsen,
riksförsäkringsanstalten, gymnastiska centralinstitutet, Sydsvenska gymnastikinstitutet,
Kvinnliga legitimerade sjukgymnasters riksförbund, Svenska
legitimerade sjukgymnasters riksförbund, Svenska landstingsförbundet,
Svenska sjukkasseförbundet och Svenska kurortsföreningen.
Medicinalstyrelsen anför bl. a. att enligt vad styrelsen har sig bekant, har
riksförsäkringsanstalten, då det gällt att uppföra icke legitimerade sjukgymnaster
å ovannämnda förteckning, hittills i princip låtit såväl de sökandes
kvalifikationer som behovet av sjukgymnaster å den ort, där vederbörande
varit verksam, vara avgörande vid bedömningen. För att kunna uppföras
på ifrågavarande förteckning måste vederbörande givetvis ha bedrivit
en av läkare väl vitsordad sjukgymnastisk verksamhet. Det synes styrelsen
icke påkallat med något generellt beslut i denna del på sätt i motionen
föreslagits utan det torde alltjämt böra ankomma på riksförsäkringsanstalten
att med ledning av vunna erfarenheter i samråd med medicinalstyrelsen
från fall till fall pröva ifrågakommande ansökningar om upptagande å
denna förteckning.
Möjligheten att eventuellt införa en enhetlig restitutionsgrund för be
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 År 1958 3
handling, som meddelats av legitimerad sjukgymnast och på riksförsäkringsanstaltens
lista uppförd person, bör lämpligen prövas i samband med
den översyn av gällande taxa för ifrågavarande ersättning, som torde bliva
följden av de av Svenska legitimerade sjukgymnasters riksförbund och
Kvinnliga legitimerade sjukgymnasters riksförbund gjorda, hos riksförsäkringsanstalten
inneliggande framställningar om höjning av ersättningsbeloppen.
Riksförsäkringsanstalten framhåller att jämlikt 18 § lagen om allmän
sjukförsäkring må sjukkassa med tillsyningsmyndighetens medgivande och
enligt de närmare föreskrifter, som meddelas av tillsyningsmyndigheten,
besluta, att ersättning skall utgå för försäkrads kostnader för sjukgymnastik
eller eljest behandling med bad, massage, elektricitet eller hetluft
eller annan därmed jämförlig behandling. I sådant fall skall den obligatoriska
sjukvårdsförsäkringen i kassan omfatta även förmån, som avses med
beslutet.
Med stöd av nämnda lagrum har riksförsäkringanstalten utfärdat de närmare
föreskrifter för utfående av ersättning från allmän sjukkassa för sjukvårdande
åtgärder av ifrågavarande slag. Samtliga lokal- och stadscentralsjukkassor
har sedermera i sina stadgar infört bestämmelser överensstämmande
med anstaltens föreskrifter.
Genom cirkulärskrivelse den 21 december till sjukkassorna har riksförsäkringsanstalten
vidare fastställt bl. a., dels i förteckning över personer
med sjukgymnastik utbildning men utan svensk legitimation som sjukgymnast,
dels taxa för beräkning av ersättning för vissa sjukvårdande åtgärder.
Sedermera har anstalten vid skilda tillfällen på därom gjorda framställningar
upptagit ytterligare ett antal personer i förteckningen, varför i
densamma för närvarande finnes upptagna 100 personer.
Vid utfärdandet av ovan berörda föreskrifter och den sedermera fastställda
taxan saknade riksförsäkringsanstalten erfarenhet för att med någon
större säkerhet bedöma olika verkningar av desamma. Numera har det
visat sig, att en översyn av bestämmelserna i deras helhet bör företagas.
Anstalten har för avsikt att snarast möjligt vidtaga åtgärder för igångsättande
av en dylik översyn. En sådan måste självfallet föregås av en grundlig
utredning. Innan resultatet härav föreligger, anser sig anstalten icke
kunna taga ställning till de under punkterna 1 och 2 i motionen omförmälda
frågorna.
Sydsvenska gymnastikinstitutet säger, beträffande punkt 1 och 2 i
motionsyrkandet, att sjukgymnastyrket numera betraktas som en officiellt
erkänd välbehövlig medicinsk vårdform, som för sitt utövande kräver tvåårig
ej blott praktisk utan också en mycket omfattande teoretisk medicinsk
utbildning, som från och med den 1/7 1959 kommer att vara helt förstat
-
4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 dr 1958
ligad. För dess utövande kräves liksom för läkaryrket kungl. medicinalstyrelsens
legitimation. Det synes lika ologiskt att vid sidan om den legaliserade
sjukgymnastkåren legalisera en konkurrerande yrkeskår av icke legitimationsberättigade
massörer, massöser eller sjukgymnaster, som att legalisera
läkaryrkets utövande av personer utan kvalificerande läkarutbildning.
Sedan de legitimerade sjukgymnasterna nu efter mångåriga ansträngningar
fått sin yrkesutbildning erkänd genom att sjukhusstadgan föreskriver
legitimation för ordinarie anställning vid sjukhusen och sjukkasselagen ej
godtager annan behandling än av legitimerad arbetskraft, bör behovet av
den ökade arbetskraft som föranlett riksförsäkringsanstalten att medgiva
utbetalande av ersättning i vissa fall för behandling även av icke legitimerad
— i stället för ytterligare medgivanden — föranleda att det i mån av
behov ordnas med utbildning av tillräckligt antal legitimerade sjukgymnaster.
Detta innebär att om den av förra årets höstriksdag beslutade stora
utökningen ej räcker, antalet årligen utbildade sjukgymnaster ytterligare
bör utökas.
Av erfarenhet vet man, att kvalificerade sökande till sjukgymnastutbildning
årligen är mångdubbelt större än det antal som får antagas.
Detta visar att vi i Sverige icke har behov av att för denna medicinska vårdform
anlita icke legitimerad arbetskraft med kortare och ofullständig utbildning,
om blott erforderliga utbildningsmöjligheter skapas.
I varje fall bör något riksdagsbeslut, som kan leda till ett legaliserande
av två olika kvalificerade sjukgymnastkårer, icke komma i fråga. Om riksförsäkringsanstalten
av nödtvång — på grund av nuvarande brist på legitimerade
sjukgymnaster — finner det motiverat att fortsätta med undantagsbestämmelser,
bör dessa ha provisorisk karaktär av så kort tidsutsträckning
som möjligt.
Med hänvisning till och i analogi med ovanstående synes icke någon enhetlig
restitutionsgrund böra fastställas beträffande ersättning till patienter,
som behandlas av legitimerade sjukgymnaster och av icke legitimerade.
Kvinnliga legitimerade sjukgymnasters riksförbund framhåller, att sjukgymnastiken
är den gren av medicinen, som avser rörelsebehandling av
sjuka människor. Som medicinalstyrelsen framhållit, har sjukgymnastiken
kommit att spela en alltmera framträdande roll i den moderna sjukvården
och utgör numera en integrerande del av sjukvårdsarbetet. Behov av sjukgymnastik
behandling framträder t. ex. inom rehabiliteringsverksamheten,
kroniker- och åldringsvården samt sinnessjukvården. Härjämte har sjukgymnastiken
i ökad utsträckning kommit till användning vid akuta sjukdomar.
Sålunda har den stor betydelse vid pre- och postoperativa tillstånd,
särskilt vid operationer i brösthålan. Sjukgymnastik kommer i växande utsträckning
till användning inom mödra- och förlossningsvården, inom po
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 1 år 1958 5
liovården samt vid behandling av centralmotoriska rubbningar hos barn,
paraplegier och men efter skallskador.
Liksom när det gäller annan medicinsk behandling har legitimationskrav
uppställts för den personal som skall handha sjukgymnastiska behandlingar.
För legitimation fordras godkänd sjukgymnastutbildning vid någon
av de två svenska utbildningsanstalterna; härjämte kan legitimation
dispensvägen meddelas av Kungl. Maj :t.
Sjukgymnastikens ökande användning inom sjukvården har medfört större
krav på sjukgymnasternas kompetens. Detta kommer till uttryck i den
reform av sjukgymnastutbildningen som beslöts av 1957 års riksdag.
I den utredning som låg till grund för riksdagens beslut framhöll utredningsmannen,
professor Torgny Sjöstrand, bl. a. följande huvudkrav på den
reformerade utbildningen:
Statens sjukgymnastutbildning, som tidigare varit ansluten till friskgymnastutbildningen
vid gymnastiska centralinstitutet, bör överföras på sjukvårdande
institution för att lättare kunna anpassas efter sjukvårdens utveckling.
Sjukgymnastutbildningen bör reformeras så att den bättre än för
närvarande motsvarar de fordringar på sjukgymnastens kunnande som den
moderna sjukvården ställer. Sjukgymnastutbildningen bör liksom all annan
medicinsk undervisning baseras på forskning och ha en intim kontakt med
fortlöpande forskning inom ämnesområdet.
Utredningmannen föreslog bl. a. en skärpning av inträdeskraven och en
utökning av utbildningen. Inte minst fästes större vikt vid den kliniska utbildningen
inom ramen av universitetssjukhusen.
Utredningsmannens förslag framlades i huvudsak i proposition 160/1957,
vilken biträddes av riksdagen. I propositionen anförde departementschefen
bl. a., att det viktigaste skälet för en reformering av sjukgymnastutbildningen
var den stora och alltmer växande betydelse, som modern sjukgymnastik
behandling tillmättes inom sjukvården. Men hänsyn till sjukgymnastikens
nutida betydelse och dess utveckling i riktning mot en självständig
ställning inom sjukvården var det angeläget att garantier skapades för
att sjukgymnastutbildningen anpassades efter sjukvårdens krav.
Utom en förbättrad utbildning innebar riksdagsbeslutet bl. a. en avsevärd
utökning av intagningen i syfte att avhjälpa bristen på sjukgymnaster.
Enligt lagen om allmän sjukförsäkring finns möjlighet till ersättning
för sjukgymnastisk behandling. På grund av bristen pa sjukgymnaster tillkom
även en särskild av riksförsäkringsanstaltcn uppgjord lista över personer,
som icke var legitimerade sjukgymnaster men vars behandling likväl
skulle berättiga till ersättning för kostnaderna, dock efter en lägre återbaringsskala.
Denna åtgärd torde få betecknas som en tillfällig nödlösning.
Förbundet anför vidare bl. a.:
1 motionen talas om två kategorier av sjukgymnaster, legitimerade och
icke legitimerade. De två existerande kategorierna av sjukgymnaster är
6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 år 1958
emellertid de som legitimerats på grund av svensk examen, respektive legitimerats
dispensvägen. De på listan uppförda personerna samt den fjärde
kategori, som motionärerna vill ha uppförda på listan, kan icke betecknas
som sjukgymnaster. Deras rätta yrkesbeteckning torde vara massörer och
massöser. Inom sitt område kan de givetvis vara skickliga yrkesutövare,
varav dock ej följer att de är ägnade att meddela medicinsk behandling åt
sjuka människor.
Det utmärkande för en egentlig sjukgymnastutbildning är bl. a., att den
omfattar klinisk utbildning. I vårt land anses denna utbildning böra bedrivas
på universitetssjukhus och så att eleverna erhåller praktisk erfarenhet
av ett stort antal olika sjukdomstillstånd och den adekvata behandlingen av
dessa. Beträffande ifrågavarande kategori av massörer gäller, att deras utbildningsförhållanden
är mycket varierande, men åtminstone deras kliniska
utbildning antingen är obefintlig eller dålig. Redan av detta skäl kan de ej
anses ägnade att behandla sjuka människor.
På ett område som detta är faran kanske särskilt stor för att det skulle
utbreda sig en kvacksalveribetonad verksamhet, som i bästa fall varken gör
nytta eller skada men som i sämsta fall kan vålla sjuka människor obotlig
skada genom en felaktig behandling. Dylik verksamhet bör givetvis icke
uppmuntras genom sjukförsäkringslagstiftningen, vare sig i form av utvidgning
av listan eller genom införande av högre återbäringsgrunder än nu
gällande.
Med hänsyn till att motionärerna så starkt understryker, att ifrågavarande
kategori är ekonomiskt missgynnad genom sjukförsäkringslagstiftningen
bör påpekas, att legitimerad sjukgymnast jämlikt kungl. förordning nr 864
av 1937 får behandla patienter efter läkarremiss, en restriktion som ej gäller
för massörkategorien.
Enligt motionärernas förslag skulle en verklig prövning genom riksförsäkringsanstalten
och medicinalstyrelsen ej förekomma före uppförandet på
listan, utan envar läkare skulle genom intyg kunna få en person uppförd på
densamma. Enligt förbundets mening bör envar läkare ej lämpligen erhålla
sådan möjlighet, enär speciell kompetens erfordras för bedömande av den
sjukgymnastiska standarden. En sådan bedömning bör lämpligen ske genom
läkare vid sjukgymnastinstituten.
Svenska legitimerade sjukgymnasters riksförbund framhåller i sitt yttrande,
att motionärerna i första hand synes göra gällande att riksförsäkringsanstalten
visat godtycke vid upprättandet av den förteckning som skall
ligga till grund för rätt att av allmänna medel utbetala ersättning för erhållen
sjukgymnastik.
Enligt förbundets uppfattning har, på sätt framgår av det betänkande
som den statliga sjukgymnastikutredningen avgivit, utvecklingen visat att
pa sjukgymnastiken bör ställas höga krav för att den moderna sjukvårdens
behov skall tillgodoses. Det skulle därför vara synnerligen olyckligt, om å
ena sidan allmänheten uppmuntrades att söka okvalificerade och otillräckligt
utbildade yrkesmän, närmast att jämföra med kvacksalvare, medan a
andra sidan allt större krav på sjukgymnastens yrkeskunskaper ställes från
läkarvetenskapen. Enligt förbundets uppfattning har alltså riksförsäkrings
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 år 1958 7
anstalten förfarit riktigt i den mån man varit restriktiv med uppförande av
namnen i den i motionen omnämnda förteckningen. Därest av misstag eller
annan anledning några personer med otillräcklig utbildning, på sätt synes
framgå av yrkande nr 3 i motionen, kommit att uppföras på förteckningen,
hemställer förbundet, att rättelse i berörda hänseende snarast möjligt måtte
vidtagas.
Enligt förbundets uppfattning är det över huvud taget olyckligt att riksförsäkringsanstalten
gjort en särskild förteckning utöver de sjukgymnaster
som av medicinalstyrelsen beviljats legitimation. Förbundet ifrågasätter
huruvida icke det påstådda godtycket skulle kunna elimineras och medicinalstyrelsens
krav på yrkeskunskap upprätthållas samt enhetlig restitutionsgrund
fastställas genom att RFA:s förteckning helt eliminerades och
det sålunda fastslogs att ersättning endast skulle utgå, därest behandling
meddelas av legitimerade sjukgymnaster.
Därest vederbörande icke legitimerade sjukgymnast har intresse för yrket
och inhämtar erforderliga yrkeskunskaper, finns ju alltid möjligheten fölen
dylik sjukgymnast att erhålla en villkorslös legitimation, så snart medicinalstyrelsen
finner härför erforderliga förutsättningar vara för handen.
För att, å andra sidan detta icke skall drabba den hjälpbehövande allmänheten
i sådana trakter eller orter, där legitimerade sjukgymnaster för närvarande
icke finnes, anser förbundet att den för framtiden bästa lösningen
av detta problem ligger i genomförandet av den distrikts-gymnastorganisation,
som den statliga sjukgymnastutredningen förordar i sitt betänkande.
Förbundet finner angeläget att avgörandet centraliseras till medicinalstyrelsen,
eftersom endast denna institution torde ha erforderlig kompetens
för att avgöra i vad mån den meddelade behandlingen är utförd på sådant
sätt att det kan anses försvarligt att restituera någon del av patientens kostnad
med allmänna medel.
Förbundet anför vidare:
Inom alla områden i det moderna samhället uppställes allt högre krav
på yrkeskunskaper. Det är därför ägnat att förvåna att herrar motionärer
beträffande sjukgymnastik behandling icke anser yrkeskunskap böra tillmätas
något beaktande. Ståndpunkten synes visa att motionärerna är illa
insatta i ämnet i fråga — sjukgymnastikens nya användningsområden ställer
ständigt större krav på sjukgymnastens yrkeskunskaper. Det bör därför
såväl från patientens som från det allmännas sida vara ett oeftergivligt
villkor att den som meddelar behandlingar, som skall ersättas av allmänna
medel, har en sådan utbildning att medicinalstyrelsens krav på legitimation
är uppfyllda.
Svenska sjukkasseförbundet framhåller bl. a. att en faktor som medverkade
till utformningen av 18 § sjukförsäkringslagen var önskemålet av
8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 år 1958
en tids erfarenhet innan ifrågavarande bestämmelser gåvos slutgiltig form.
Förbundet anför vidare följande:
Under de tre år som förflutit sedan den allmänna sjukförsäkringen trädde
i kraft har emellertid sådana erfarenheter vunnits i detta hänseende, att en
justering av dessa bestämmelser får anses i hög grad påkallad. Det spörsmål,
som beröres i motionen, utgör därvid endast en detalj i ett större sammanhang,
och förbundet anser det icke lämpligt att detta detaljspörsmål
prövas isolerat från övriga till sammanhanget hörande frågor.
Förbundet vill sålunda förorda, att de försäkringsförmåner, som innefattas
i 18 § sjukförsäkringslagen, göres till föremål för en närmare utredning.
Denna utredning bör lämpligen ske i samband med den allmänna
översyn av sjukförsäkringslagstiftningen, som enligt Kungl. Maj :ts proposition
nr 55 år 1958 (s. 127) bör komma till stånd i samband med att vissa
i propositionen berörda samordningsproblem blir aktuella.
Svenska kurortsföreningen anför följande:
Vid de 15 till Kurortsföreningen anslutna sjukvårdsinrättningarna bedrivs
en intensiv sjukgymnastik verksamhet i förening med annan fysikalisk
terapi såsom kortvågsdiatermi, ultraljud m. m. Vid några kurorter
pågår denna verksamhet året runt, medan den vid andra koncentreras till
sommarmånaderna. Den sjukgymnastiska verksamheten bedrivs efter läkares
detaljerade anvisning och under ständigt fortlöpande kontroll av
läkaren. Kurortsföreningen har det bestämda intrycket att detta dagliga
nära samarbete mellan läkare och sjukgymnast är till stort gagn för en
adekvat behandling. Läkaren blir bättre informerad om patientens rörelsesvårigheter
och kan kontinuerligt anvisa lämpliga vägar för den fortsatta
sjukgymnastiken samt även komplettera den med för situationen anpassad
medikamentell terapi. För både läkare och gymnast innebär utbytet av erfarenheter
rörande den enskilde patienten förbättrade möjligheter till ändamålsenlig
behandling och inte minst för sjukgymnastens del en fortlöpande
vidareutbildning. Härmed skapas den bästa garantien för en fullgod behandling,
oavsett vilken utbildning, som sjukgymnasterna ursprungligen
haft.
Kurortsföreningen vill i detta sammanhang understryka, att en kvalitetsskillnad,
som otvivelaktigt föreligger mellan olika sjukgymnaster, kan betingas
icke endast av olika utbildning utan kanske framför allt av den tid,
som förflutit sedan deras examen, och hur den tiden utnyttjats. Modern
sjukgymnastik omfattar stora och viktiga behandlingsområden, t. ex. andningsgymnastik,
Kabat-behandling av spastiska förlamningar, Silfverskiöldgymnastik
av hjärnskadade m. fl., som för något decennium sedan var helt
okända och som förblivit okända för äldre gymnaster, som arbetat på egen
hand utan vidareutbildning. Det synes icke rimligt, att sådana äldre gymnaster
genom sjukkassebestämmelser försättas i ett gynnsammare konkurrensläge
än t. ex. modernt utbildade gymnaster från Skodsborg.
Vid flera av de till Kurortsföreningen anslutna kurorterna finnas ickelegitimerade
sjukgymnaster anställda, vilka i nära samarbete med och under
kontinuerlig övervakning av läkare meddela en högt kvalificerad sjukgymnastik
behandling, som väl tål jämförelsen med den behandling, som privatpraktiserande
sjukgymnaster i ensamhet bedriver. Det förefaller Kurorts
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 dr 1958
9
föreningen orimligt, att sådan behandling icke skall vara berättigad till ersättning
från sjukkassa.
Kurortsföreningen vill alltså bestämt påyrka sjukkasseersättning för sådan
sjukgymnastik verksamhet, som under noggrann läkarkontroll bedrivs
för sådan sjukgymnastik verksamhet.
Kurortsföreningen vill alltså bestämt påyrka sjukkasseersättning för sådan
sjukgymnastisk verksamhet, som under noggrann läkarkontroll bedrivs
vid våra kurorter. Ett mera generellt legitimerande av sjukgymnaster
utan närmare kontrollerad utbildning synes dock mindre välbetänkt. För
att undvika godtycklighet inom detta område synes det lämpligast, att sjukgymnast
utan godkänd svensk examen först underkastas examination inför
en nämnd av lärare vid något av de svenska sjukgymnastinstituten och
efter godkännande meddelas legitimation på lika villkor som svensk sjukgymnast.
Sammanfattningsvis vill alltså Svenska kurortsföreningen framhålla
1. att sjukgymnastisk behandling, som meddelas under daglig läkarkontroll
vid våra kurorter, bör komma i åtnjutande av full ersättning från sjukkassan,
2. att sjukgymnaster utan godkänd svensk examen underkastas examination
inför en central nämnd och därefter vederbörligen legitimeras, varigenom
den nuvarande kategoriklyvningen avskaffas, och samtidigt en garanti
för fullgoda kunskaper skapas.
Beträffande den tredje punkten i motionsyrkandena har i de inkomna
yttrandena, utöver vad som innefattas i vissa ovan återgivna allmänna uttalanden
beträffande sjukgymnasters utbildning och kompetens m. m. anförts
följande.
Medicinalstyrelsen uttalar sålunda:
Vad den tredje punkten i motionärernas framställning beträffar kan medicinalstyrelsen
bekräfta, att sjukgymnaster, som utbildats vid Skodsborgs
badesanatorium, sedan 1950 i fråga om rätt till auktorisation i Danmark
jämställts med dem, som utbildats vid Teilmans Kursus. I anledning av
vad i motionen anförts rörande utbildningens likställighet vid dessa båda
utbildningsanstalter får styrelsen framhålla, att eu väsentlig olikhet föreligger,
då det gäller den kliniska utbildningen. Eleverna vid Teilmans Kursus
tjänstgöra sålunda under tiden vid utbildningsanstalten vid en därstädes
upprättad poliklinik, varjämte de för erhållande av auktorisation efter
examen måste tjänstgöra fyra månader vid fysiurgisk avdelning vid sjukhus.
Någon motsvarande klinisk utbildning ingår däremot icke i utbildningen
vid Skodsborgs badesanatorium. Genom att patientmaterialet därstädes
utgöres av konvalescenter, erhålles icke erforderlig anknytning till
egentlig sjukvård och dess elever få därför ingen erfarenhet av viktiga delar
av sjukgymnastiken t. ex. pre- och postoperativ andningsgymnastik, behandling
av thoraxkirurgiska fall, neurokirurgiska fall, frakturer och andra
skador i ett tidigt skede, brännskador och förlossningsgymnastik. Enligt
vad styrelsen under hand inhämtat från danska läkarföreningen anses den
för eleverna vid Teilmans Kursus föreskrivna sjukhuspraktiken om fyra
månader numera för kort för att ge eleverna tillräcklig erfarenhet beträffande
de olika behandlingsformerna och man har därför för avsikt att för
-
10
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 år 1958
länga densamma. Skillnaden i berörda avseende mellan undervisningen vid
de båda utbildningsanstalterna kommer genom en sådan förlängning att
bliva än mer märkbar än för närvarande. Skodsborgselevernas avsaknad
av klinisk utbildning framträder ännu mer vid en jämförelse med sjukgymnastutbildningen
i Sverige, där eleverna får arbeta med patienter vid två
av våra undervisningssjukhus med det särskilt rikhaltiga ocb representativa
kliniska material, som där står till förfogande.
Medicinalstyrelsen kan vidare omnämna, att det vid möte mellan cheferna
för de nordiska medicinalförvaltningarna i Köpenhamn i april 1956 framkom,
att de nordiska ländernas representanter (Island deltog icke) icke
voro fullt tillfredsställda med sjukgymnastutbildningen vid Skodsborg. Till
det från svenskt håll framförda önskemålet, att utbildning vid nämnda anstalt
skulle bringas på en sådan nivå, att den kunde tillfredsställa berättigade
krav, anslöt sig övriga deltagare.
Under hänvisning till vad ovan anförts anser sig medicinalstyrelsen icke
kunna tillstyrka motionärernas hemställan att vid Skodsborgs badesanatorium
utbildade sjukgymnaster beviljas svenska legitimation, förrän utbildningens
kvalitet förbättrats.
Sydsvenska gymnastikinstitutet anför att man angående denna fråga från
auktoritativt håll erfarit, att »Uddannelsen på Skodsborg er formaliter den
likvarende som på Theihnann, eksamensskrevene er de samme, censorerna
ligeledes og de er ligeledes udpeget af den alm. danske laegeforenings therapiassistent-udvalg.
De kan betegne sig som »laegeauteriserede» fysiotherapeuter
og er fuldt ligestilled med dem fra Theilmann».
Ovanstående uttalande avser dock endast elever som genomgått tvåårig
fysioterapeututbildning.
Kvinnliga legitimerade sjukgymnasters riksförbund framhåller beträffande
de vid Skodsborgs badesanatorium utexaminerade att egentlig klinisk
utbildning ej förekommer vid sanatoriet och att ett bifall till motionärernas
yrkande torde få anses även i vad gäller denna punkt stå i dålig samklang
med riksdagsbeslutet 1957 om skärpning av kraven för sjukgymnastkompetens.
Förbundet avstyrker således de i motionen framförda yrkandena i deras
helhet.
Landstingsförbundet anför följande:
Brist råder sedan åtskilliga år i vårt land på sjukgymnaster. Naturligt
är att denna brist varit särskilt kännbar vid landstingens sjukhus, där
kravet på legitimation upprätthålles. Sedan riksdagen föregående år fattat
beslut om en kvantitativ utökning av utbildningsanstalternas kapacitet, torde
utsikter finnas att denna brist så småningom skall kunna täckas.
I längden synes det ohållbart, att två kategorier av sjukgymnaster, legitimerade
och icke legitimerade, skola finnas. Under en övergångstid torde de
icke legitimerade ha en uppgift att fylla. Men i samma mån som antalet i
vårt land utbildade sjukgymnaster ökar, torde utrymmet för de icke legitimerade
komma att avsevärt krympa. Med hänsyn härtill och önskvärdheten
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 år 1958
11
att inildra rådande brist kan ifrågasättas, om det icke vore lämpligt att
dispensvägen — eventuellt efter viss kompletteringsutbildning — bereda
välkvalificerade icke legitimerade sjukgymnaster möjlighet att erhålla legitimation.
Enligt styrelsens mening skulle därmed en lösning av det föreliggande
problemet ernås, som icke konserverar det nuvarande dualistiska
systemet.
Utskottet
Det råder för närvarande stor brist på legitimerade sjukgymnaster i landet,
och det finns anledning antaga att bristen kommer att tilltaga under de
närmaste åren till följd av sjukgymnastikens och liknande behandlingsmetoders
alltmer ökade användning inom sjukvårdens olika områden, inte
minst inom rehabiliteringen. Sjukgymnastens arbetsuppgifter har också i
samband med den medicinska utvecklingen blivit mera komplicerade. Kraven
på sjukgymnasternas såväl teoretiska utbildning som praktiska erfarenhet
måste därför nu ställas högre än tidigare. Ovan anförda omständigheter
har beaktats i det förslag angående omorganisation av sjukgymnastutbildningen
in. m. som Kungl. Maj:t i proposition nr 160 framlade för 1957
års riksdag. Propositionen, som utskottet icke ansett sig ha anledning atl
här gå närmare in på, har av riksdagen godkänts. Den ökning av antalet
legitimerade sjukgymnaster som förslaget bl. a. syftar till torde emellertid
först på längre sikt kunna bli av tillräcklig omfattning, och det är uppenbart,
att sådana icke legitimerade sjukgymnaster, som genom praktisk verksamhet
skaffat sig god kompetens, för närvarande fyller en viktig funktion. Detta
gäller i särskild grad den relativt lilla grupp, ca ett hundratal, sjukgymnaster,
vilka såsom behöriga uppförts på riksförsäkringsanstaltens särskilda
förteckning. Enligt de restitutionsgrunder som tillämpats beträffande ersättning
från sjukkassa till patienter vilka erhållit sjukgymnastbehandling,
lår emellertid endast patienter behandlade av legitimerade sjukgymnaster
full ersättning. För behandling utförd av behörigförklarad utgår en mindre
ersättning och annan gymnastbehandling ersättes icke alls. Patient som behandlats
av en behörigförklarad sjukgymnast får alltså vidkännas större
kostnader än om en legitimerad anlitats, även om behandlingen varit fullgod
och ingen legitimerad sjukgymnast funnits att tillgå. Sådana restitutionsgrunder
måste uppfattas som en orättvisa. Utskottet delar helt motionärernas
uppfattning att jämställdhet borde råda beträffande ersättning
från sjukförsäkringen mellan behandling av legitimerad och av behörigförklarad
gymnast.
Beträffande punkterna ett och tre i motionsyrkandena anser sig utskottet
däremot icke kunna biträda motionärernas mening. Utskottet anser sig i
enlighet med vad inledningsvis anförts icke kunna förorda eftergifter i kraven
på legitimation, som skulle kunna innebära att den eftersträvade standarden
hos sjukgymnastkåren äventyrades. Utskottet finner dock sannolikt.
12 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 år 1958
att begränsade uppgifter som fullgöras under fortlöpande kontroll av läkare
skulle kunna anförtros sjukgymnaster utan fullständig utbildning. Det är
heller icke uteslutet att det skulle vara till fördel med en särskild form av
legitimation, avseende begränsade, i vart särskilt fall angivna behandlingsmetoder.
Som kompetenskrav för en sådan begränsad legitimation skulle
kunna tänkas exempelvis genomgång av vissa kurser vid utbildningsinstituten
jämte på lämpligt sätt styrkt praktisk kunnighet och erfarenhet eller
ock särskild prövning i de enskilda fallen av vederbörandes, på valfritt sätt
inhämtade, teoretiska kunskaper och praktiska utbildning. För åtgärder av
bär antydd art kräves emellertid omfattande utredningar, vilket icke förutsatts
i motionen. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla, att frågan
om internordisk legitimation för sjukgymnaster sedan några år behandlats
av Nordiska rådet och att frågan ånyo skall tagas upp i vår. Man diskuterar
inom rådet ett förslag om en hemställan till de svenska myndigheterna att
anordna sådana kompletteringskurser för bl. a. vid Skodsborgsinstitutet utbildade
sjukgymnaster att de kan tillerkännas svensk legitimation.
Tidigare medgav många sjukkassor rätt till ersättning även för behandling
av icke legitimerad sjukgymnast. Frågan om att införa en liknande
regel för de allmänna sjukkassorna bör emellertid prövas i ett större sammanhang,
och utskottet anser sig därför icke på de i motionen anförda
grunderna kunna ta ställning till spörsmålet utan vill härutinnan hänvisa
till den utredning och översyn riksförsäkringsanstalten sagt sig ämna företaga
beträffande bestämmelserna om ersättning från allmän sjukkassa.
På grund av vad ovan anförts finner sig utskottet icke kunna tillstyrka
bifall till motionen men vill med hänsyn till angelägenheten av det under
punkt 2 i motionsyrkandena upptagna spörsmålet hemställa,
att riksdagen i anledning av motion I: 313 i skrivelse till
Kungl. Maj:t giver till känna vad utskottet ovan anfört.
Stockholm den 11 mars 1958
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herr Wolgast, fru Wallentheim, herrar Nyström,
Strandler, Ståhle*, Johan Persson, Åkesson, Kaijser och Edström;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, fru Svedberg, herrar
Nestrup, Bark, Björkänge, Ekström i Björkvik, Lundqvist, fröken Wallerius,
herrar Carlsson i Huskvarna och Nyhage.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1958 A:177 Skrivelse till Konungen om utredning rörande hjälpbehovet hos vissa eftersatta grupper av medborgare. a1 i texten