Utlåtande i anledning av väckta motioner angående hyresprissättningen i vissa äldre fastigheter.
4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1958 A:8, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående hyresprissättningen i vissa äldre fastigheter.
Dokumentets text
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 8 år 1958
13
Nr 8
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående hyresprissättningen
i vissa äldre fastigheter.
I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
I: 106 av herr Petersson, Bertil, och II: 125 av herr Svenning m. fl. föreslås,
att generell hyreshöjning icke skall utgå med samma belopp i saneringsinogna
eller utdömda fastigheter som i övriga fastigheter och att det uppdrages
åt hyresrådet eller annan myndighet eller utredning att snarast möjligt
inkomma med förslag till särskild bedömning och hyresprissättning i
dessa fastigheter.
I motionen framhålles, att tillåten generell hyreshöjning i hus byggda
före 1942 nu är 9—11 procent och den samlade generella höjningen för
dessa fastigheter 29 procent i Stockholm och 39 procent i landsorten. Vid
den senaste höjningen tog man hänsyn till en reparationsöverenskommelse
mellan parterna på hyresmarknaden, vari framräknats att cirka 7 av de 11
procenten utgjorde ersättning för kommande yttre och inre reparationer.
Emellertid finns det en grupp av fastigheter, nämligen äldre, av hälsovårdsnämnderna
utdömda eller som utdömningsbara betraktade, fastigheter, där
ägarna knappast kommer att utföra några reparationer eller förbättringar.
Det synes orättvist, att hyresgästerna i dylika fastigheter skall betala samma
generella hyreshöjning som andra utan att få kompensation. Det är
dessutom angeläget att dessa typiska saneringsfastigheter icke genom alltför
hög hyresavkastning skall försvåra eller fördyra nödvändig saneringsverksamhet.
Hänsyn till avkastningen medför nämligen, att fastigheterna
måste inlösas med för höga belopp, varför en felaktig hyresprissättning icke
bör få bidraga till att fastighetsvärdena drives i höjden. På grund av höga
saneringskostnader bygger man i allmänhet i periferien, medan orternas
centra alltmer förslummas.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från bostadsstyrelsen
och hyresrådet samt berett Hyresgästernas riksförbund och Sveriges fastighetsägareförbund
tillfälle att inkomma med yttrande.
Bostadsstyrelsen anför bl. a. att grundhyrorna i utdömda eller utdömningsbara
fastigheter är relativt låga, varför den generella hyreshöjningen absolut
sett är av ringa storlek. Även om den senaste generella hyreshöjningen medverkat
till att höja värdet på saneringsmogna fastigheter torde det icke vara
praktiskt möjligt att avgränsa dessa fastigheter från övriga fastigheter. Förslaget
torde därför icke vara genomförbart. Styrelsen finner emellertid, att
14
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 8 år 1958
1 lågan om hyressänkning i de avsedda fastigheterna torde kunna prövas
från fall till fall jämlikt 3 § hyresregleringslagen, och erinrar om att denna
paragraf nu innebär, att om lägenhetens skick avsevärt försämrats eller
hyresgäst tillkommande förmåner påtagligt inskränkts, nämnden på framställning
av hyresgästen eller hyressökande äger nedsätta grundhyran till
skäligt belopp.
Hyresrådets majoritet framhåller bl. a. att om en lägenhet utdömes av
hälsovårdsnämnden, lägenheten ej vidare får uthyras, varför frågan om
generell hyreshöjning i dessa fall blir inaktuell. Om en lägenhet utdömes
med verkan från den tidpunkt, då nuvarande hyresgäst avflyttar, torde,
liksom när det gäller lägenheter i s. k. saneringsmogna fastigheter, hyres\ärden
i princip ha att svara för underhållet enligt gällande bestämmelser,
varför dessa lägenheter ej intaga någon särställning. Endast då underhållet
verkligen eftersättes torde kunna ifrågasättas någon minskning av generell
hyreshöjning. Hyresrådet hänvisar liksom bostadsstyrelsen till 3 § i hyresregleringslagen.
Hyresrådet anser vidare att införandet av en ordning, varigenom — utan
samband med nedsättning av grundhyra — den generella hyreshöjningen
kunde begränsas i det enskilda fallet, skulle medföra betydande praktiska
olägenheter, varjämte förutsättningarna för överenskommelsen mellan parterna
på hyresmarknaden om kompensation för ökade reparationskostnader
skulle kunna rubbas. Hyresrådet kan därför ej tillstyrka förslaget.
En minoritet inom hyresrådet anser att en särbehandling av ifrågavarande
fastigheter skulle vara förenad med vissa administrativa svårigheter
men tillstyrker med hänsyn till motionernas syfte att utredning kommer
till stånd.
Hyresgästernas riksförbund erinrar likaledes om 3 § hyresregleringslagen
och påpekar att den hittills inte torde ha tillämpats i någon större utsträckning.
Förbundet erinrar vidare om överenskommelsen med fastighetsägareförbundet
om viss förskottsersättning för att möjliggöra ökning av reparationsvolymen.
Det har icke varit möjligt att göra undantag för de av motionärerna
åsyftade fallen, då det icke funnits någon säker norm för en avgränsning
av detta fastighetsbestånd. Svårigheterna härvidlag torde framtvinga
någon form av individuell prövning, varigenom skulle fastställas om
fastigheten vore att klassificera som saneringsmogen och därför icke skulle
komma i åtnjutande av den generella hyreshöjningen.
Förbundet tillstyrker en undersökning i syfte att få fram en lämplig metod
för att komma till rätta med det påtalade missförhållandet.
Fastighetsägareförbundet framhåller, att fastigheter med högre hyresnivå
i förhållande till medelvärdet får teoretiskt sett något bättre kompensation
än fastigheter med lägre hyresnivå, till vilken grupp de i motionerna åsyftade
fastigheterna hör. Man får heller icke bortse från att även enkla repa
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 8 år 1958 15
rationer i dessa ställer sig onormalt dyrbara. Många slags reparationer kan
ägaren heller icke undgå att låta verkställa, även om fastighetens kvarvarande
livslängd är begränsad, t. ex. fasadunderhåll, reparationer av rökkanaler,
utbyte av stuprör och liknande. Förbundet gör vidare invändningar
mot de i motionerna angivna procentsatserna. Det föreligger heller inga
praktiska möjligheter att avgränsa den grupp av fastigheter, som står inför
sanering. Enligt förbundet saknar också påståendet om hyreshöjningens
betydelse för saneringsverksamheten all grund. Priset bestäms ej av avkastningen
utan av värdet av byggnadsrätten å tomten. Att man bygger i
orternas periferi beror heller icke på att saneringsverksamheten hindras
genom den generella hyreshöjningens verkan på hyrorna i de inre delarna.
Förbundet avstyrker motionerna.
Utskottet
Enligt 3 § hyresregleringslagen i dess sedan den 1 januari 1957 gällande
lydelse äger hyresnämnd på framställning av hyresgäst eller hyressökande
nedsätta hyran till skäligt belopp bl. a. därest lägenhetens skick avsevärt
försämrats eller hyresgäst tillkommande förmåner påtagligt inskränkts.
Utskottet finner det icke tillfredsställande att, som i motionerna framhållits,
fall kan förekomma, där hyresgäster fått vidkännas höjning av hyran
utan avsedda motprestationer från hyresvärdens sida. Hyreshöjningen
kan även, som motionärerna påpekat, medföra att kostnaderna för inlösen
av sådana i motionerna avsedda äldre fastigheter, som skall rivas för saneringsändamål,
blir högre än de eljest skulle varit. Som framgår av ett flertal
av de i ärendet avgivna yttrandena stöter emellertid de av motionärerna
föreslagna åtgärderna på vissa praktiska svårigheter, främst när det gäller
avgränsningen av det fastighetsbestånd, varom här är fråga. Man har på
olika håll ansett en prövning av hyressättningen från fall till fall vara att
föredraga framför generellt verkande regler. Möjlighet till sådan individuell
prövning har tillskapats genom 3 § hyresregleringslagen i dess ovan angivna
lydelse.
Utskottet har erfarit alt det i rådande bristläge på bostadsmarknaden förekommer
att fastigheter, som utdömts, likväl är uthyrda. Utskottet linner
tveksamt om reglering av hyran genom ovannämnda lagrum i dylika fall är
praktiskt lämplig men vill i övrigt framhålla, att bestämmelsen varit gällande
endast något över ett år. Det synes sålunda ännu vara för tidigt att
uttala sig om huruvida stadgandet kan vara ägnat att effektivt råda bot på
de missförhållanden som påtalas i motionerna. Man torde ytterligare någon
tid böra avvakta verkningarna av bestämmelsens tillämpning. Det
skulle därvid vara av särskilt värde om mål angående hyressättningen i de
16 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 8 år 1958
äldre fastigheterna genom besvär underställdes hyresrådets prövning. Sålunda
framkomna prejudikat torde kunna generellt påverka hyresvärdarnas
inställning till frågor om hyresprissättning och reparation.
Utskottet delar motionärernas uppfattning men anser sig med hänsyn
till det ovan anförda icke f. n. böra tillstyrka det framlagda förslaget.
Därest erfarenheterna av tillämpningen av ifrågavarande bestämmelser i 3
§ hyresregleringslagen icke skulle visa sig tillfredsställande, torde emellertid
frågan behöva prövas på nytt. Utskottet får sålunda hemställa,
att de likalydande motionerna 1:106 och 11:125 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den It mars 1958
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herr Wolgast, fru Wallentheim, herrar Nyström,
Strandler, Ståhle*, Persson, Johan, Möller*, Åkesson, Kaijser och
Edström;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, fru Svedberg, herrar
Nestrup, Bark, Dickson, östrand, Nelander*, Björkänge, Ekström i Björkvik,
Lundqvist, Carlsson i Huskvarna och Nyhage.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.