Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående hyresprissättningen i vissa äldre fastigheter.

4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1958 A:8, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående hyresprissättningen i vissa äldre fastigheter.

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 8 år 1958

13

Nr 8

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående hyresprissättningen

i vissa äldre fastigheter.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna

I: 106 av herr Petersson, Bertil, och II: 125 av herr Svenning m. fl. föreslås,

att generell hyreshöjning icke skall utgå med samma belopp i saneringsinogna

eller utdömda fastigheter som i övriga fastigheter och att det uppdrages

åt hyresrådet eller annan myndighet eller utredning att snarast möjligt

inkomma med förslag till särskild bedömning och hyresprissättning i

dessa fastigheter.

I motionen framhålles, att tillåten generell hyreshöjning i hus byggda

före 1942 nu är 9—11 procent och den samlade generella höjningen för

dessa fastigheter 29 procent i Stockholm och 39 procent i landsorten. Vid

den senaste höjningen tog man hänsyn till en reparationsöverenskommelse

mellan parterna på hyresmarknaden, vari framräknats att cirka 7 av de 11

procenten utgjorde ersättning för kommande yttre och inre reparationer.

Emellertid finns det en grupp av fastigheter, nämligen äldre, av hälsovårdsnämnderna

utdömda eller som utdömningsbara betraktade, fastigheter, där

ägarna knappast kommer att utföra några reparationer eller förbättringar.

Det synes orättvist, att hyresgästerna i dylika fastigheter skall betala samma

generella hyreshöjning som andra utan att få kompensation. Det är

dessutom angeläget att dessa typiska saneringsfastigheter icke genom alltför

hög hyresavkastning skall försvåra eller fördyra nödvändig saneringsverksamhet.

Hänsyn till avkastningen medför nämligen, att fastigheterna

måste inlösas med för höga belopp, varför en felaktig hyresprissättning icke

bör få bidraga till att fastighetsvärdena drives i höjden. På grund av höga

saneringskostnader bygger man i allmänhet i periferien, medan orternas

centra alltmer förslummas.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från bostadsstyrelsen

och hyresrådet samt berett Hyresgästernas riksförbund och Sveriges fastighetsägareförbund

tillfälle att inkomma med yttrande.

Bostadsstyrelsen anför bl. a. att grundhyrorna i utdömda eller utdömningsbara

fastigheter är relativt låga, varför den generella hyreshöjningen absolut

sett är av ringa storlek. Även om den senaste generella hyreshöjningen medverkat

till att höja värdet på saneringsmogna fastigheter torde det icke vara

praktiskt möjligt att avgränsa dessa fastigheter från övriga fastigheter. Förslaget

torde därför icke vara genomförbart. Styrelsen finner emellertid, att

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 8 år 1958

1 lågan om hyressänkning i de avsedda fastigheterna torde kunna prövas

från fall till fall jämlikt 3 § hyresregleringslagen, och erinrar om att denna

paragraf nu innebär, att om lägenhetens skick avsevärt försämrats eller

hyresgäst tillkommande förmåner påtagligt inskränkts, nämnden på framställning

av hyresgästen eller hyressökande äger nedsätta grundhyran till

skäligt belopp.

Hyresrådets majoritet framhåller bl. a. att om en lägenhet utdömes av

hälsovårdsnämnden, lägenheten ej vidare får uthyras, varför frågan om

generell hyreshöjning i dessa fall blir inaktuell. Om en lägenhet utdömes

med verkan från den tidpunkt, då nuvarande hyresgäst avflyttar, torde,

liksom när det gäller lägenheter i s. k. saneringsmogna fastigheter, hyres\ärden

i princip ha att svara för underhållet enligt gällande bestämmelser,

varför dessa lägenheter ej intaga någon särställning. Endast då underhållet

verkligen eftersättes torde kunna ifrågasättas någon minskning av generell

hyreshöjning. Hyresrådet hänvisar liksom bostadsstyrelsen till 3 § i hyresregleringslagen.

Hyresrådet anser vidare att införandet av en ordning, varigenom — utan

samband med nedsättning av grundhyra — den generella hyreshöjningen

kunde begränsas i det enskilda fallet, skulle medföra betydande praktiska

olägenheter, varjämte förutsättningarna för överenskommelsen mellan parterna

på hyresmarknaden om kompensation för ökade reparationskostnader

skulle kunna rubbas. Hyresrådet kan därför ej tillstyrka förslaget.

En minoritet inom hyresrådet anser att en särbehandling av ifrågavarande

fastigheter skulle vara förenad med vissa administrativa svårigheter

men tillstyrker med hänsyn till motionernas syfte att utredning kommer

till stånd.

Hyresgästernas riksförbund erinrar likaledes om 3 § hyresregleringslagen

och påpekar att den hittills inte torde ha tillämpats i någon större utsträckning.

Förbundet erinrar vidare om överenskommelsen med fastighetsägareförbundet

om viss förskottsersättning för att möjliggöra ökning av reparationsvolymen.

Det har icke varit möjligt att göra undantag för de av motionärerna

åsyftade fallen, då det icke funnits någon säker norm för en avgränsning

av detta fastighetsbestånd. Svårigheterna härvidlag torde framtvinga

någon form av individuell prövning, varigenom skulle fastställas om

fastigheten vore att klassificera som saneringsmogen och därför icke skulle

komma i åtnjutande av den generella hyreshöjningen.

Förbundet tillstyrker en undersökning i syfte att få fram en lämplig metod

för att komma till rätta med det påtalade missförhållandet.

Fastighetsägareförbundet framhåller, att fastigheter med högre hyresnivå

i förhållande till medelvärdet får teoretiskt sett något bättre kompensation

än fastigheter med lägre hyresnivå, till vilken grupp de i motionerna åsyftade

fastigheterna hör. Man får heller icke bortse från att även enkla repa
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 8 år 1958 15

rationer i dessa ställer sig onormalt dyrbara. Många slags reparationer kan

ägaren heller icke undgå att låta verkställa, även om fastighetens kvarvarande

livslängd är begränsad, t. ex. fasadunderhåll, reparationer av rökkanaler,

utbyte av stuprör och liknande. Förbundet gör vidare invändningar

mot de i motionerna angivna procentsatserna. Det föreligger heller inga

praktiska möjligheter att avgränsa den grupp av fastigheter, som står inför

sanering. Enligt förbundet saknar också påståendet om hyreshöjningens

betydelse för saneringsverksamheten all grund. Priset bestäms ej av avkastningen

utan av värdet av byggnadsrätten å tomten. Att man bygger i

orternas periferi beror heller icke på att saneringsverksamheten hindras

genom den generella hyreshöjningens verkan på hyrorna i de inre delarna.

Förbundet avstyrker motionerna.

Utskottet

Enligt 3 § hyresregleringslagen i dess sedan den 1 januari 1957 gällande

lydelse äger hyresnämnd på framställning av hyresgäst eller hyressökande

nedsätta hyran till skäligt belopp bl. a. därest lägenhetens skick avsevärt

försämrats eller hyresgäst tillkommande förmåner påtagligt inskränkts.

Utskottet finner det icke tillfredsställande att, som i motionerna framhållits,

fall kan förekomma, där hyresgäster fått vidkännas höjning av hyran

utan avsedda motprestationer från hyresvärdens sida. Hyreshöjningen

kan även, som motionärerna påpekat, medföra att kostnaderna för inlösen

av sådana i motionerna avsedda äldre fastigheter, som skall rivas för saneringsändamål,

blir högre än de eljest skulle varit. Som framgår av ett flertal

av de i ärendet avgivna yttrandena stöter emellertid de av motionärerna

föreslagna åtgärderna på vissa praktiska svårigheter, främst när det gäller

avgränsningen av det fastighetsbestånd, varom här är fråga. Man har på

olika håll ansett en prövning av hyressättningen från fall till fall vara att

föredraga framför generellt verkande regler. Möjlighet till sådan individuell

prövning har tillskapats genom 3 § hyresregleringslagen i dess ovan angivna

lydelse.

Utskottet har erfarit alt det i rådande bristläge på bostadsmarknaden förekommer

att fastigheter, som utdömts, likväl är uthyrda. Utskottet linner

tveksamt om reglering av hyran genom ovannämnda lagrum i dylika fall är

praktiskt lämplig men vill i övrigt framhålla, att bestämmelsen varit gällande

endast något över ett år. Det synes sålunda ännu vara för tidigt att

uttala sig om huruvida stadgandet kan vara ägnat att effektivt råda bot på

de missförhållanden som påtalas i motionerna. Man torde ytterligare någon

tid böra avvakta verkningarna av bestämmelsens tillämpning. Det

skulle därvid vara av särskilt värde om mål angående hyressättningen i de

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 8 år 1958

äldre fastigheterna genom besvär underställdes hyresrådets prövning. Sålunda

framkomna prejudikat torde kunna generellt påverka hyresvärdarnas

inställning till frågor om hyresprissättning och reparation.

Utskottet delar motionärernas uppfattning men anser sig med hänsyn

till det ovan anförda icke f. n. böra tillstyrka det framlagda förslaget.

Därest erfarenheterna av tillämpningen av ifrågavarande bestämmelser i 3

§ hyresregleringslagen icke skulle visa sig tillfredsställande, torde emellertid

frågan behöva prövas på nytt. Utskottet får sålunda hemställa,

att de likalydande motionerna 1:106 och 11:125 icke må

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den It mars 1958

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herr Wolgast, fru Wallentheim, herrar Nyström,

Strandler, Ståhle*, Persson, Johan, Möller*, Åkesson, Kaijser och

Edström;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, fru Svedberg, herrar

Nestrup, Bark, Dickson, östrand, Nelander*, Björkänge, Ekström i Björkvik,

Lundqvist, Carlsson i Huskvarna och Nyhage.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.