Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om befrielse för Föreningen Kristianstadsfrukt från erläggande av viss investeringsavgift.

1958-02-20 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1958 A:13, Betänkande i anledning av väckta motioner om befrielse för Föreningen Kristianstadsfrukt från erläggande av viss investeringsavgift.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1958

1

Nr 13

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om befrielse för Föreningen Kristianstadsfrukt

från erläggande av viss investeringsavgift.

(l:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 116 av herr Gustaf Elof sson m. fl. och II: 134 av herr Nilsson

i Bästekille m. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte besluta att Kristianstadfrukt

ekonomisk förening befrias från erläggande av investeringsskatt

med 98 490 kronor».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den män redogörelse härför inte lämnas i det följande,

hänvisa till motionen I: 116.

Såsom ett led i statsmakternas investeringsbegränsande åtgärder har avgift

uttagits för vissa under åren 1952 och 1953 samt under åren 1955, 1966

och 1957 gjorda investeringar i jordbruk och rörelse, främst investeringar i

byggnader och inventarier. Genom förordningen den 14 december 1951 (nr

794) uttogs sålunda investeringsavgift för under åren 1952 och 1953 verkställda

investeringar. För investeringar under år 1954 uttogs i princip inte

investeringsavgift. Endast i vissa undantagsfall, nämligen vid omläggning

av räkenskapsår under åren 1952 och 1953, kunde avgift ifrågakomma för

investeringar under år 1954. Genom förordningen den 11 februari 1955

(nr 19) och förordningen den 16 december 1955 (nr 695) föreskrevs motsvarande

avgift (allmän investeringsavgift) för investeringar under åren

1955 och 1956. Vid höstsessionen av 1956 års riksdag beslöts på grundval

av propositionen nr 188 och bevillningsutskottets betänkande nr 57, att

dylik avgift jämväl skulle uttagas för investeringar under år 1957. Förordning

i ämnet utfärdades den 23 november 1956 (nr 554).

I förenämnda proposition lämnade departementschefen en redogörelse för

det ekonomiska läget vid nämnda tidpunkt. Därvid konstaterades, att vår

samhällsekonomi präglades av bättre balans än tidigare. Syftet med den restriktiva

ekonomiska politik, som förts under år 1956, hade alltså nåtts.

Detta innebar enligt departementschefens uppfattning dock inte att denna

politik kunde undvaras. Den internationella högkonjunkturen kunde i stort

sett väntas bestå och riskerna för prisstegringsimpulser utifrån ökas, i den

mån den utrikespolitiska spänningen skärptes. Inte heller utvecklingen inom

landet var fri från risker. Det kunde därför inte ifrågakomma att mjuka

1 Hihang till riksdagens protokoll 1958. 7 samt. Nr 13

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1958

upp den ekonomiska politiken, utan denna måste fortsätta med i huvudsak

oförändrad grad av restriktivitet. Departementschefen fann i enlighet

härmed, att den allmänna investeringsavgiften inte kunde undvaras i dåvarande

läge. Därest man ville bevara möjligheten att på grund av ändringar

i det ekonomiska läget under år 1957 vidta jämkningar i den ekonomiska

politiken, borde man enligt departementschefens uppfattning låta sådana

jämkningar avse penningpolitiken.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 57 anslöt sig bevillningsutskottet

till den bedömning av det ekonomiska läget som redovisats i nyssnämnda

proposition. Utskottet uttalade bl. a., att hur önskvärda näringslivets

investeringar i och för sig än var, så måste dessa hålla sig inom ramen

för tillgängliga resurser. Även från näringslivets egen synpunkt måste ett

upprätthållande av den samhällsekonomiska balansen vara ett förstahandsintresse.

Utskottet delade sålunda departementschefens uppfattning att den

ekonomiska politiken måste fortsätta med oförändrad grad av restriktivitet

och tillstyrkte i enlighet härmed att allmän investeringsavgift skulle uttas

även under år 1957.

Avsikten med bestämmelserna om investeringsavgift har varit, att investeringar

med svag eller osäker räntabilitet inte skall komma till stånd eller

i allt fall uppskjutas samt att investeringar, som trots en investeringsavgift

ter sig räntabla, ävensom ersättningsanskaffningar och reparationer i viss

omfattning skall få anstå i avvaktan på att den tillfälliga kostnadsfördyring,

som investeringsavgiften innebär, skall upphöra. Bestämmelserna har

givits en generell innebörd och drabbar i princip samtliga jordbrukare och

rörelseidkare lika. För att inte minska effekten av investeringsavgiften har

stor återhållsamhet iakttagits, då det gällt att medge undantag från avgiftsplikten.

Enligt förordningen om investeringsavgift för år 1957 föreligger avgiftsplikt

jämlikt 1 § för fysisk eller juridisk person, som under det beskattningsår

för vilket taxering till statlig inkomstskatt äger rum i första instans

år 1958 verkställt investering av i förordningen angivet slag inom någon

av förvärvskällorna jordbruksfastighet, annan fastighet eller rörelse

och som icke är frikallad från skyldighet att erlägga sådan skatt för inkomst

av samma förvärvskälla. Från avgiftsskyldighet frikallas bl. a. vissa

statliga företag samt aktiebolag och ekonomiska föreningar, däri kommun

äger mer än nio tiondelar av aktie- eller andelskapitalet under förutsättning

att bolaget eller föreningen icke bedriver byggnadsverksamhet. Genom särskilda

bestämmelser har tillsetts att bostadsbyggandet inte träffas av investeringsavgift.

Ytterligare undantag från avgiftsplikten stadgas i 5 §, som

bl. a. avser investeringar, för vilka statligt bidrag, statligt lån eller statlig

lånegaranti erhållits, samt ersättningsanskaffning i anledning av brand och

därmed jämförliga händelser. Investeringar i bussar i yrkesmässig trafik

samt i handels- och fiskefartyg med bruttodräktighet av högst 300 ton och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1958

3

i andra för fiske avsedda inventarier är likaledes fritagna från 1957 års

investeringsavgift. Sådan avgift utgår inte heller för rullande järnvägsmateriel,

som inte uteslutande är avsedd för godsbefordran. Därjämte är motorfordon,

som omfattas av förordningen angående omsättningsskatt å motorfordon,

undantagna från avgiftsplikt.

Vilka investeringar som är avgiftspliktiga anges i 2—4 §§.

Inom förvärvskällan jordbruksfastighet omfattar avgiftsplikten i huvudsak

ny-, till- eller ombyggnad av ekonomibyggnader, vissa kostnader för

reparation och underhåll av ekonomibyggnader, nyuppsättning och ersättningsanskaffning

av maskiner och andra döda inventarier samt förbättringsarbeten

å sådana inventarier. Från avgiftsplikt undantas förvärv av

tillgång i samband med övertagande av jordbruk, nyuppsättning under samma

år som jordbruk övertagits samt liknande förvärv.

Beträffande rörelseidkare är i stort sett samma investeringar avgiftspliktiga.

Därjämte utgår avgift vid förvärv av byggnad, grundförbättring å fastighet

samt exploateringsarbeten avseende gruvor och liknande. Avgiftsplikten

vid investeringar i annan fastighet kompletterar avgiftsplikten för

rörelseidkare i sådana fall då intressegemenskap föreligger mellan en rörelseidkare

och den som gjort investeringen.

I 6 § anges när en investering skall anses vara utförd. För jordbrukare,

som deklarerar efter den s. k. kontantprincipen, anses en investering ha

skett, då utgiften betalats eller omkostnaden ägt rum. Beträffande rörelseidkare

samt jordbrukare, vilkas inkomster beräknas efter bokföringsmässiga

grunder, anses avgiftspliktig investering föreligga då kostnaden för investeringen

enligt allmänt vedertagen köpmannased bort i räkenskaperna

upptas såsom omkostnad eller på konto för färdigställda eller levererade

tillgångar.

Av 7, 8 och 10 §§ framgår, att investeringsavgift utgår med 12 procent

av sammanlagda kostnaden för avgiftspliktiga investeringar, sedan därifrån

dragits ett avgiftsfritt bottenbelopp av 30 000 kronor. Investeringsavgiften

utgör sådan speciell skatt, för vilken avdrag får njutas vid inkomsttaxeringen.

Om avdraget helt eller delvis inte kunnat utnyttjas vid inkomsttaxeringen

och den avgiftsskyldige företer tillfredsställande utredning härom

får han tillgodoräkna sig det resterande avdraget senast vid 1962 års

taxering.

Taxering till investeringsavgift för år 1957 sker enligt 11—21 §§ efter

särskild deklaration i samband med 1958 års inkomsttaxering och i huvudsak

efter de för inkomsttaxeringen gällande reglerna.

I propositionen nr 59 till 1957 års riksdag föreslogs bl. a., att vissa under

år 1957 verkställda och av civilförsvars- eller beredskapsändamål betingade

investeringar i oljecisterner och skyddsrum skulle undantas från avgiftsplikt.

Propositionsförslaget tillstyrktes av bevillningsutskottet i dess av riksdagen

godkända betänkande nr 26. I samma betänkande behandlade utskot
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1958

tet jämväl andra motionsvis framförda förslag om undantag från avgiftsplikt

och om möjlighet att efter dispens meddela befrielse från investeringsavgift.

Med anledning därav anförde utskottet bl. a. följande.

Utskottet är väl medvetet om angelägenheten av rationaliseringsåtgärder

och att det kan vara ett samhälleligt intresse att inte försvåra vissa slag av

investeringar. Utskottet anser sig emellertid ånyo böra framhålla vikten av

att bestämmelserna är så generellt utformade, att man framtvingar en ingående

prövning ur ekonomisk synpunkt av ifrågasatta investeringar. Endast

därigenom åstadkommer man, att mindre räntabla investeringar skjuts på

framtiden. Med all säkerhet skulle lika goda skäl som de ifrågavarande motionärer

anfört kunna åberopas för andra undantagsbestämmelser av lika

eller större angelägenhetsgrad. Om lagstiftningen genom vidsträckta undantagsbestämmelser

endast ges en begränsad räckvidd uppnås av naturliga

skäl inte den därmed avsedda investeringsbegränsande effekten och bestämmelserna

blir därjämte komplicerade och svårtillämpliga.

De ovan anförda synpunkterna är enligt utskottets mening även avgörande

för ställningstagandet till det i motionen II: 501 framförda yrkandet om

möjlighet för Kungl. Maj:t att efter dispens meddela befrielse från skyldighet

att erlägga investeringsavgift eller förordna om restitution av sådan avgift.

Härtill kommer att invändningar av såväl principiell som praktisk natur

kan riktas mot ett dispensinstitut. Utskottet avstyrker därför nämnda

motion.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återgivas följande.

Motionärerna anför bl. a., att när investeringsavgiften infördes uttalades,

att denna avgift skulle vara av tillfällig art och upphöra med 1956 års utgång.

Föreningen trodde på dessa uttalanden och satte i gång byggandet av

sitt lagerhus med tanke på att investeringsavgift ej skulle utgå för år 1957.

Då nu så ändå blev fallet, kom föreningen i en svår ekonomisk ställning.

Byggnadskostnaden överstiger två miljoner kronor, och föreningen har erhållit

en statlig lånegaranti å 1 150 000 kronor. Å sistnämnda belopp utgår

ingen investeringsavgift. Föreningen har själv anskaffat resten av byggnadskostnaden,

vilken summa utgör 820 000 kronor. Med de svåra förhållanden,

som var rådande på fruktmarknaden 1957, och den stora förlust,

som föreningen fick vidkännas nämnda år, är det ruinerande för föreningen

att ytterligare belastas med ca 100 000 kronor i investeringsavgift.

Utskottet

Kristianstadsfrukt, ekonomisk förening, bildades i februari 1955. Följande

år påbörjade föreningen uppförandet av ett fruktlagerhus i Kristianstad,

som blev färdigt år 1957. Kostnaderna för anläggningen, för vilken föreningen

erhöll statlig lånegaranti å 1 150 000 kronor och statsbidrag å 50 000 kronor,

uppgick till 2 050 000 kronor.

I de förevarande motionerna har hemställts, att riksdagen måtte medge

föreningen befrielse från erläggande av investeringsavgift för år 1957 med

98 400 kronor. Till stöd för yrkandet har bl. a. anförts att föreningen, när

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1958 5

byggnadsarbetet igångsattes, inte ansåg sig ha anledning att räkna med att

investeringsavgift skulle utgå för år 1957. Nämnda år fick föreningen vidkännas

stora förluster på grund av de svåra förhållandena på fruktmarknaden

och den ytterligare belastning, som investeringsavgiften medför, skulle

enligt motionärernas mening bli ruinerande för föreningen.

Beslut att den allmänna investeringsavgift, som utgått för investeringar

under åren 1955 och 1956, också skulle uttas för år 1957 fattades av 1956

års riksdag under höstsessionen på grundval av en den 19 oktober 1956 dagtecknad

proposition, nr 188. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 57

anslöt sig bevillningsutskottet till den bedömning av det ekonomiska läget,

som redovisats i nyssnämnda proposition.

Som av den ovan lämnade redogörelsen framgår har stor restriktivitet

iakttagits vid medgivandet av undantag från skyldigheten att erlägga investeringsavgift.

Någon bestämmelse om rätt att efter dispens erhålla befrielse

från eller restitution av avgiften finns inte intagen i förordningen. I anledning

av propositionsförslaget om investeringsavgift för år 1955 väcktes ett

flertal motioner med yrkande, att Kungl. Maj :t eller myndighet, som Kungl.

Maj :t bestämde, skulle bemyndigas att medge dispens i vissa fall från tilllämpningen

av bestämmelserna. 1955 års bevillningsutskott uttalade med anledning

därav i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 5, att dispens från

generellt utformade bestämmelser i viss mån innebar ett överflyttande av beskattningsrätten

på den dispensprövande myndigheten. Med hänsyn härtill

borde en dispensregel tillgripas endast i mycket tvingande fall. Det låg i

sakens natur att direktiven för dispensprövningen blott kunde allmänt utformas.

Därigenom förlorade lagstiftningen i exakthet och den enskilde

visste inte längre vad han hade att rätta sig efter. Erfarenheten från tidigare

dispensanordningar visade, att den enskilde ofta hade en påtaglig benägenhet

att bedöma just sitt fall som ett sådant, då dispens borde meddelas.

Antalet dispensansökningar måste därför förutsättas bli mycket stort.

Utskottet avstyrkte därför de motionsvis framställda yrkandena om införandet

av en möjlighet till dispens. Ett liknande motionsyrkande framställdes

även beträffande 1957 års investeringsavgift. På hemställan av sistnämnda

års bevillningsutskott i dess av riksdagen godkända betänkande nr 26

avslogs även detta yrkande.

I detta sammanhang torde böra uppmärksammas att Föreningen Kristianstadsfrukt

hos Kungl. Maj :t anhållit om befrielse från erläggande av investeringsavgift

för år 1957. Genom beslut den 22 februari 1957 fann emellertid

Kungl. Maj:t ansökningen icke föranleda någon åtgärd.

Utskottet är för sin del medvetet om att det kan vara angeläget, att vissa

ur samhällssynpunkt i och för sig önskvärda investeringar kommer till stånd

och inte onödigt fördyras. Det relativt stora statliga stöd, som föreningen

kommit i åtnjutande av, ger också belägg för att de gjorda investeringarna

ansetts vara påkallade ur näringspolitisk synpunkt. Med hänsyn till den restriktiva

ståndpunkt, som från statsmakternas sida intagits till i olika sam
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1958

manhang framförda krav på lättnader i avgiftsplikten, finner utskottet det

emellertid olämpligt att man genom att i efterhand medge undantag från

bestämmelserna åstadkommer en ursprungligen icke avsedd begränsning av

lagstiftningen. Ett bifall till motionerna kan antagas komma att föranleda

ett stort antal framställningar om avgiftsbefrielse eller om restitution av

erlagd investeringsavgift från andra avgiftspliktiga i samma eller liknande

situation som den ifrågavarande föreningen, vilket är ägnat att inge allvarliga

betänkligheter ur såväl principiella som praktiska synpunkter. Utskottet

anser sig därför inte kunna tillstyrka det i motionerna framförda yrkandet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 116 av herr Gustaf Elofsson

in. fl. och II: 134 av herr Nilsson i Bästekille m. fl. om

befrielse för Föreningen Kristianstadsfrukt från erläggande

av viss investeringsavgift icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 20 februari 1958

På bevillningsutskottets vägnar:

EDGAR SJÖDAHL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Eriksson, Spetz, Gustaf

Elofsson, Erik Jansson, Bengtson, Möller, Oscar Carlsson och Kronstrand;

samt

från andra kammaren: herrar Sundström, Allard, Gustafson i Göteborg,

Kärrlander, Nilsson i Bästekille, Jansson i Aspeboda, fru Holmqvist,

herrar Forsberg, Stenberg och Rydén.

Reservation

av herrar Gustaf Elofsson och Nilsson i Bästekilie.

580352 Stockholm 1958. Isaac Mareus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.