Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om vidgad rätt till avskrivning av kostnader för ekonomibyggnader å jordbruksfastighet.

1958-02-27 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1958 A:15, Betänkande i anledning av väckta motioner om vidgad rätt till avskrivning av kostnader för ekonomibyggnader å jordbruksfastighet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1958

1

Nr 15

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om vidgad rätt till avskrivning av kostnader för ekonomibyggnader

å jordbruksfastighet.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 25 av herr Ebbe Ohlsson m. fl. och II: 30 av herr Nilsson

1 Svalöv m. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhålla om skyndsam utredning rörande frågan om avdrag vid taxering

för värdeminskning av driftbyggnad å jordbruksfastighet».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen II: 30.

Enligt 22 § 1 mom. kommunalskattelagen må från bruttointäkten av jordbruksfastighet

avdrag göras för värdeminskning av till jordbruket eller dess

binäringar eller till skogsbruket hörande driftbyggnader, däri inbegripna

för driften nödiga bostadsbyggnader.

Närmare bestämmelser om värdeminskningsavdragets beräkning m. m. är

meddelade i punkt 2 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen ävensom

i punkterna 2 b) och d), 3 och 4 i övergångsbestämmelserna till lagen

den 7 december 1951 (nr 790) om ändring i kommunalskattelagen.

Nämnda bestämmelser om värdeminskningsavdrag äger tillämpning vid

inkomstredovisning av jordbruksfastighet såväl enligt kontantprincipen som

enligt bokföringsmässiga grunder, med undantag allenast för den i punkt

2 fjärde stycket av anvisningarna till 22 § meddelade bestämmelsen angående

rätt till s. k. utrangeringsavdrag, vilken avser endast bokföringsmässig

redovisning.

Värdeminskningsavdraget bör enligt bestämmelserna beräknas till viss

procent av byggnadens värde. För fastställande av detta värde (avskrivningsunderlaget)

finnes bestämmelser i förenämnda punkt 2 av anvisningarna

till 22 § kommunalskattelagen.

Ytterligare anvisningar för tillämpning av bestämmelserna har lämnats

av riksskattenämnden i dess meddelanden nr 4 år 1954 och nr 5 år 1955.

Ifrågavarande bestämmelser och anvisningar innebär i korthet följande.

I första hand upptages värdet till anskaffningskostnaden om denna kan

visas. Härvid beräknas värdeminskningsavdrag enligt värdeminskningsplan.

Vid övergången till beräkning av avdrag å anskaffningskostnaden skall dock

värdet upptagas till anskaffningskostnaden minskad med beloppet av tidigare

åtnjutna värdeminskningsavdrag (samt i förekommande fall med oav1

Rihang till riksdagens protokoll 1958. 7 samt. Nr 15

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1958

skrivet värde å utrangerad eller avyttrad byggnad). Såsom ingångsvärde i

planen bör på grund härav upptagas det sålunda bestämda restvärdet för

byggnaderna, varefter värdeminskningsavdraget bestämmes till viss procent

av detta ingångsvärde.

Om anskaffningskostnaden ej kan visas, upptages värdet enligt en

schablonmetod, innebärande att värdet av byggnaderna upptages till två

tredjedelar av det under beskattningsåret gällande taxerade jordbruksvärdet,

minskat med däri ingående skogsmarksvärde, i den mån det överstiger

25 000 kronor, samt med skäligt värde å mera betydande naturtillgångar och

särskilda förmåner. Någon plan för beräkning av värdeminskningsavdraget

erfordras icke i detta fall.

Värdet kan vidare bestämmas enligt en kombinerad metod, därvid man

utgår från ett värde beräknat enligt sistnämnda schablonmetod. Till detta

värde lägges kostnad för sådan ny-, till- eller ombyggnad, som utförts efter

den tidpunkt, till vilken det enligt schablonen bestämda ingångsvärdet hänför

sig. Å ingångsvärdet beräknas värdeminskningsavdrag för framtiden enligt

plan. Kostnad för senare ny-, till- eller ombyggnad tillägges avskrivningsunderlaget.

Senare ändringar av taxeringsvärdet påverkar däremot

icke avskrivningsunderlaget, då den kombinerade metoden användes.

Riksskattenämnden har uttalat att om jordbrukaren kan visa anskaffningskostnaden

för viss eller vissa byggnader, som uppförts före den tidpunkt,

till vilken det under beskattningsåret gällande taxeringsvärdet hänför

sig, och dessa kostnader enbart för sig överstiger det ovan schablonmässigt

beräknade värdet, bör jordbrukaren äga rätt att beräkna värdeminskningsavdraget

enbart å nämnda kostnader, ehuru de icke omfattar

hela byggnadsbeståndet. Därvid bör dock kostnaderna minskas med medgivna

värdeminskningsavdrag å hela byggnadsbeståndet från och med det

första år, på vilket kostnaderna belöper. Avdraget beräknas i detta fall enligt

plan.

I allmänhet medges avdrag för värdeminskning å jordbrukets driftbyggnader

med 11/2 procent av byggnadens värde.

Vid 1951 års riksdag framlades i proposition nr 191 förslag om införande

av rätt för jordbrukare att bli taxerad enligt bokföringsmässiga grunder

m. m. I propositionen framlades även förslag till de nu gällande reglerna

om värdeminskning av driftbyggnader i jordbruk. Frågan om bestämmandet

av ingångsvärdet å byggnader hade berörts i de i anledning av propositionen

väckta likalydande motionerna I: 508 och II: 649. Motionärerna hade

hemställt, att hela jordbruksvärdet, däri inräknat det i jordbruksvärdet

ingående skogsmarksvärdet, skulle läggas till grund vid beräkningen av

ingångsvärdets storlek. I förenämnda betänkande nr 63 anförde utskottet i

denna del följande.

Jordbrukstaxeringssakkunniga framhöllo, att byggnaderna i jordbruket

i driftsekonomiskt hänseende vore av mycket stor betydelse. I fråga om

jordbrukets byggnadskostnader ha de sakkunniga erinrat om att det kunnat

konstateras, att kostnaderna, särskilt vid det mindre och medelstora

jordbruket, ofta överstege jordbruksfastighetens hela taxeringsvärde. Des
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1958 3

sa förhållanden och de berättigade erinringar, som från skilda håll framförts

mot nu gällande metod för den taxeringsmässiga beräkningen av avdrag

för jordbruksbyggnads värdeminskning och vilka — om än med något

mindre styrka — kunna göras gällande mot propositionsförslaget i denna

del, ha föranlett utskottet att överväga huruvida icke hela spörsmålet

borde göras till föremål för en förnyad prövning. I remissyttrandena över

de sakkunnigas betänkande ha åtskilliga synpunkter kommit till uttryck,

vilka även tala för att denna komplicerade fråga bör ägnas fortsatt uppmärksamhet.

Sålunda har bland andra remissinstanser statens forskningsanstalt

för lantmannabyggnader skisserat en metod för avskrivning för värdeminskning

av jordbrukets driftbyggnader. Departementschefen har icke

ansett sig kunna förorda densamma. Enligt vad utskottet under hand erfarit

har forskningsanstalten under sitt fortsatta arbete ytterligare utvecklat

värderingsmetoderna, vilka enligt anstaltens uppfattning skulle kunna omformas

till ett för taxeringsändamål praktiskt system. Utskottet saknar

möjlighet att bedöma huruvida detta är en framkomlig väg men anser, att

de erfarenheter forskningsanstalten vunnit på förevarande område böra

beaktas vid den fortsatta behandlingen av problemet. Som utskottet ovan

antytt innebär emellertid det i propositionen förordade sättet för bestämmande

av avskrivningsunderlaget för byggnad en förbättring i förhållande

till nu gällande regler. Utskottet anser sig därför i nuvarande läge böra

tillstyrka ett genomförande av propositionsförslaget oförändrat men samtidigt

föreslå riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam

utredning rörande frågan om avdrag vid taxering för värdeminskning

av driftbyggnad å jordbruksfastighet.

Under åberopande härav avstyrker utskottet de likalvdande motionerna

1: 508 och II: 649 i vad gäller denna fråga.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan skrivelse till Kungl.

Maj :t i ämnet.

Skrivelsen har den 27 maj 1955 överlämnats till skattelagssakkunniga.

Frågan om fastställande av avskrivningsunderlaget beträffande byggnader

i förvärvskällan rörelse har behandlats av företagsbeskattningskommittén

(SOU 1954: 19 s. 135—147). I fråga om avskrivning å återanskaffningsvärdet

anförde kommittén (s. 144 f.).

Vad först beträffar frågan om avskrivning å återanskaffningsvärdet (nuvärdet)

synes detta spörsmål inte ha närmare uppmärksammats i samband

med 1938 års lagstiftning. Detta problem förelåg väl redan då men har

förts fram i diskussionen på allvar först under senare år i samband med

den under och efter det senaste världskriget höjda kostnadsnivån. För

kommittén framstår det visserligen såsom uppenbart att frågan om avskrivning

å nuvärdet beträffande byggnader inte till alla delar är jämförbar med

motsvarande spörsmål beträffande inventarier. Någon prisstegringen kompenserande

överavskrivning lämnar nämligen gällande avskrivningsregler beträffande

byggnader merendels inte något utrymme för. Därtill kommer att

skillnaden mellan anskaffnings- och återanskaffningskostnader kan bli mycket

betydande på grund av byggnadernas normalt längre varaktighetstid. A

andra sidan föreligger i fråga om byggnader moment som minskar frågans

betydelse. Mera sällan torde sålunda förekomma att eu industribyggnad helt

utrangeras och ersättes av nybyggnad. Betydligt vanligare torde vara att

den äldre byggnaden om- eller tillbygges, ofta i olika etapper. Härigenom

erhåller vad av den ursprungliga byggnaden återstår ett ökat värde och eu

längre varaktighetstid. Det skall ej heller förbises, all genom omfattande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1958

vid taxeringen avdragsgilla reparationsarbeten byggnaderna ofla bibehålies.

eller understundom rent av ökar i värde. Vidare kan på grund av den långa

brukstiden både stigande och sjunkande priser hinna avlösa varandra, varför

ofta intet kan med större bestämdhet förutses beträffande kostnadsnivån

vid det framtida tillfälle, då byggnaden till äventyrs utrangeras och

ersättes med en ny.

I likhet med vad fallet är beträffande inventarier måste kommittén vidare

konstatera, att det varken från teoretiska eller praktiska utgångspunkter

föreligger någon enhetlig uppfattning i frågan om det berättigade

i att beräkna avskrivning å byggnad å nuvärdet. Om emellertid en regel av

sådan innebörd skulle upptagas, borde härav följa att vid stigande penningvärde

eller av annan anledning sjunkande bvggnadskostnader avskrivningarna

minskas motsvarande.

Oavsett vilken inställning man än må ha till berörda spörsmål, måste

det enligt kommitténs uppfattning av praktiska skäl vara uteslutet att i ett

permanent avskrivningssystem lägga återanskaffningsvärdet till grund för

beräkningen av den årliga avskrivningen. Vad kommittén anfört beträffande

de tekniska svårigheterna att bestämma återanskaffningsvärdet å inventarier

gäller i lika mån i fråga om byggnader. Härtill kommer att en avskrivning

å nuvärdet med nödvändighet förutsätter en sådan utvidgning av

inkomstbegreppet vid försäljning av byggnader som man i tidigare sammanhang

inte funnit möjligt att genomföra.

En avskrivning å nuvärdet kan även inge vissa betänkligheter ur konjunkturpolitisk

synpunkt. Då prisstegring regelmässigt inträder under högkonjunktur,

skulle avskrivning å nuvärdet öka avskrivningsbeloppen och

följaktligen förstärka företagens likviditet i ett läge, då detta inte är önskvärt

av konjunkturpolitiska skäl. Det bör uppmärksammas att de avskrivningar,

varom i förevarande sammanhang är tal, ofta uppgår till mycket

betydande belopp. Kommittén finner alltså att en avskrivning å nuvärdet i

fråga om byggnader inte är förenlig med de konjunkturpolitiska synpunkter

som kommittén har att anlägga vid fullgörandet av sitt utredningsuppdrag.

Frågan om ändrade bestämmelser i fråga om avdrag för värdeminskning

å byggnader i förvärvskällan jordbruksfastighet har även under de senaste

åren varit föremål för riksdagens behandling. Vid 1955 års riksdag yrkakades

i de likalydande motionerna I: 144 och II: 176 skrivelse till Kungl.

Maj :t med begäran om utredning om ur driftsynpunkt mer tillfredsställande

grunder för beräknande av värdeminskningsavdrag å sådana byggnader.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 36 framhöll 1955 års bevillningsutskott

att spörsmålet var av sådan art att det föll inom ramen för den

genomgång av kommunalskattelagen, vilken förutsatts skola verkställas av

skattelagssakkunniga. Utskottet underströk angelägenheten av att frågan togs

under övervägande snarast möjligt och förutsatte att denna utskottets inställning

kom att beaktas vid planläggningen av de sakkunnigas fortsatta

arbete. Med hänsyn till att spörsmålet sålunda kunde förväntas bli behandlat

av de sakkunniga ansåg sig utskottet inte böra i anledning av motionerna

förorda skrivelse till Kungl. Maj :t.

Vidare yrkades i motionen 1:375 vid 1957 års riksdag, att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa om översyn av skattelagstiftningen

i syfte att pröva möjligheterna av att införa rätt till avskrivnings
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1958

plan och investeringskonto för ekonomibyggnader å jordbruksfastighet i enlighet

med vad i motionen anförts. Efter hemställan av bevillningsutskottet

i betänkande nr 35 lämnade riksdagen motionen utan åtgärd.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.

Motionärerna framhåller, att i praktiken kan utredning om byggnadernas

anskaffningskostnad sällan åstadkommas. I köpeavtal rörande jordbruksfastigheter

göres i regel ingen uppdelning av köpeskillingen på jord-, skogsoch

byggnadsvärde, varför byggnadsvärdet vid deklarationen måste beräknas

efter schablonmetoden. Enligt gällade praxis medgives i regel ett värdeininskningsavdrag

vid taxeringen, som uppgår till 1,5 % av schablonvärdet

eller 1 % av taxerat jordbruksvärde, minskat med däri ingående skogsmarksvärde

i den mån detta överstiger 25 000 kronor. I driftsekonomiskt hänseende

är byggnadskostnaderna vid ett jordbruk av mycket stor betydelse. Särskilt

är detta fallet vid jordbruk med intensiv kreatursskötsel och därav följande

stor byggnation. Den del av byggnadskostnaden som motsvarar värdeminskning

torde inte stanna vid det belopp som enligt nämnda schablonmetod är

avdragsgillt. Den deklarerade intäkten kommer i dylikt fall att bli högre än

den driftsekonomiskt varit och berörda jordbrukare härigenom råka ut för

en för hög beskattning. Samma blir ofta förhållandet vid jordbruk där taxeringsvärdena

på grund av jordens dåliga beskaffenhet är låga. För att få

fram en metod, enligt vilken det årliga värdeminskningsavdraget för jordbrukets

driftbyggnader kan så nära som möjligt anslutas till den verkliga

värdeminskningen, fordras en ingående utredning. Ställning bör därvid tagas

till om avskrivningsunderlaget skall beräknas med utgångspunkt från

taxerat jordbruksvärde eller från byggnadernas kubikinnehåll, antalet båsplatser

eller dylikt. Det bör även undersökas hur byggnadernas ekonomiska

användningstid förhåller sig till deras fysiska livslängd. Problemen kan antagas

bli både många och svårlösta. Med hjälp bl. a. av de rön och erfarenheter

som framkommit vid den omfattande forskningsverksamhet som under

en längre tid bedrivits vid statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader

torde man emellertid kunna komma fram till en mera tillfredsställande

avskrivningsmetod i berörda avseende än den som nu tillämpas.

Utskottet

I de förevarande motionerna har framförts yrkanden, som syftar till

ändrade bestämmelser i fråga om avdrag för värdeminskning å anläggningstillgångar

i jordbruk.

Såsom ovan antytts har de nu aktualiserade spörsmålen tidigare i skilda

sammanhang varit föremål för riksdagens uppmärksamhet. Detta var bl. a.

lallct vid behandlingen av proposition nr 191 vid 1951 års riksdags höstsession,

vari bl. a. föreslogs införande av rätt för jordbrukare att taxeras

efter bokföringsmässiga grunder. Samma års bevillningsutskott uttalade då

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1958

i betänkande nr 63 i fråga om avskrivningsunderlaget för driftbyggnader,

att de berättigade invändningar, som från skilda håll framförts mot då

gällande metod och vilka — om än med något mindre styrka — kunde

göras gällande mot propositionsförslaget, hade föranlett utskottet att överväga

huruvida icke hela spörsmålet borde göras till föremål för en förnyad

prövning. Enligt vad utskottet under hand erfarit hade statens forskningsanstalt

för lantmannabyggnader utvecklat vissa värderingsmetoder,

vilka enligt anstaltens uppfattning skulle kunna omformas till ett för taxeringsändamål

praktiskt system. Utskottet saknade möjlighet att bedöma,

huruvida detta var en framkomlig väg, men ansåg att de erfarenheter forskningsanstalten

vunnit på förevarande område borde beaktas vid den fortsatta

behandlingen av problemet. Det i propositionen förordade sättet för

bestämmande av avskrivningsunderlaget innebar emellertid en förbättring

i förhållande till gällande regler. Utskottet tillstyrkte därför propositionsförslaget

oförändrat men föreslog samtidigt riksdagen att i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning av frågan. Riksdagen godkände

betänkandet. Riksdagsskrivelsen har den 27 maj 1955 överlämnats

till skattelagssakkunniga.

Såtillvida är syftet med de förevarande motionerna tillgodosett som frågan

om avdrag för värdeminskning av driftbyggnad å jordbruksfastighet

hänskjutits till skattelagssakkunniga för utredning. Enligt vad utskottet under

hand inhämtat har de sakkunniga, som hittills varit sysselsatta med

utredningar inom andra områden, ännu inte gripit sig an med den nämnda

frågan. Utskottet vill i förevarande sammanhang understryka angelägenheten

av att såväl nämnda spörsmål som andra frågor rörande inkomstberäkningen

i förvärvskällan jordbruksfastighet, t. ex. frågan om gränsdragningen

mellan underhållskostnad och kostnad för icke avdragsgill grundförbättring,

tas under övervägande snarast möjligt. Då utskottet förutsätter

att denna utskottets inställning kommer att beaktas vid planläggningen av

de sakkunnigas fortsatta arbete, anser sig utskottet inte böra i anledning av

motionerna förorda skrivelse till Kungl. Maj :t i ämnet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1: 25 av herr Ebbe Ohlsson

in. fl. och II: 30 av herr Nilsson i Svalöv m. fl. angående

utredning av frågan om avdrag vid taxering för värdeminskning

av driftbyggnad å jordbruksfastighet måtte, i den mån

de icke kan anse besvarade genom vad utskottet ovan anfört,

av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 27 februari 1958

På bevillningsutskottets vägnar:

EDGAR SJÖDAHL

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1958

7

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Eriksson, Spetz,

Snygg, Erik Jansson, fröken Ranmark, herrar Söderquist, Bengtson och

Wolgast; samt

från andra kammaren: herrar Sundström, Nilsson i Svalöv, Kärrlander,

Persson i Svensköp, Asp, Andersson i Essvik, Anderson i Sundsvall,

Jansson i Aspeboda, Forsberg och Rydén.

Reservation

av herrar Hagberg och Nilsson i Svalöv.

580861 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.