Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående viss reformering av avskrivningsreglerna i fråga om byggnad, som ingår i rörelse.

1958-03-13 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1958 A:16, Betänkande i anledning av väckta motioner angående viss reformering av avskrivningsreglerna i fråga om byggnad, som ingår i rörelse.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1958

1

Nr 16

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående viss reformering av avskrivningsreglerna i

fråga om byggnad, som ingår i rörelse.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna 1:255 av herr Ohlon m. fl. och 11:323 av herr Ohlin

m. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl.

Maj :t hemställa om utredning i syfte att anpassa beskattningsreglerna vad

gäller värdeminskningsavdrag för byggnad, som ingår i rörelse, så att större

värdeminskningsavdrag kan göras under en byggnads första år».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,

hänvisa till motionen II: 323.

Avdrag för kostnaden för anskaffning av byggnad, som är avsedd att användas

i ägarens rörelse, får i princip åtnjutas endast i form av årliga värdeminskningsavdrag.

Bestämmelserna härom återfinns i punkt 7 av anvisningarna

till 29 § kommunalskattelagen. I vissa särskilda fall får emellertid

byggnadskostnaden i sin helhet avdragas för det år, då utgiften för byggnadens

uppförande ägt rum, nämligen i sådana fall då fråga är om rent tillfälliga

byggnader, avsedda att användas endast ett fåtal år.

Värdeminskningsavdraget beräknas till viss procent av byggnadens värde.

I princip bör det verkliga anskaffningsvärdet läggas till grund för beräkningen.

Då svårigheter i många fall föreligger att styrka den faktiska anskaffningskostnaden

för byggnad har i praxis godtagits en avskrivning på

taxeringsvärdet (byggnadsvärdet) under beskattningsåret. Understundom

torde även andra värden kunna komma till användning, beroende på utredningen

i det särskilda fallet, såsom bokförda värdet, brandförsäkringsvärdet

eller ett särskilt efter värdering beräknat värde.

I fråga om fabriker och andra för industriell verksamhet avsedda byggnader

får emellertid som underlag för beräkning av värdeminskningsavdraget

inte alltid användas hela byggnadsvärdet. Från detta värde måste nämligen

i förekommande fall avdragas värdet å sådana maskiner, som vid fastighetstaxeringen

åsatts särskilt maskinvärde eller, om fastighetstaxering ännu inte

ägt rum, vid sådan taxering kommer att åsättas särskilt maskinvärde. Värdet

av i byggnad ingående maskiner som åsatts särskilt maskinvärde får

nämligen avskrivas enligt reglerna för räkenskapsenlig eller planenlig av
1

Ilihang till riksdagens protokoll 1958. 7 samt. Nr 1(1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1958

skrivning å inventarier beroende på om den skattskyldige är berättigad

till räkenskapsenlig avskrivning beträffande dylika tillgångar eller inte.

I fråga om avdrag för värdeminskning å övriga inventarier, vilkas värde vid

fastighetstaxeringen visserligen inräknats i byggnadsvärdet men inte åsatts

särskilt maskinvärde, gäller däremot de för värdeminskning av byggnad

fastställda bestämmelserna. Detta innebär emellertid inte att sådana inventarier

måste avskrivas efter samma låga procentsats som byggnaden i övrigt.

I praxis har högre avdrag medgivits för hissar, värmepannor, varmvattencisterner

m. in.

Storleken av procentsatserna för beräkningen av värdeminskningsavdraget

har i praxis gjorts beroende av den förebragta utredningen om byggnadernas

livslängd. Utan närmare utredning torde avdrag för värdeminskning

å fabriksbyggnader merendels medgivas med 2—3 procent å anskaffningsvärdet.

Efter utredning, som visar att byggnaden är underkastad särskilt

stor slitning, kan högre avdrag få åtnjutas. Sålunda har exempelvis avdrag

för värdeminskning av cellulosafabrik av sten medgivits med 4 procent å

anskaffningsvärdet.

Vid försäljning av byggnad, som är avsedd för stadigvarande bruk i rörelse,

hänföres köpeskillingen för byggnaden inte till intäkt av rörelse —

inte ens till den del som motsvaras av vid taxeringen tidigare åtnjutna avdrag

för värdeminskning. Intäkten blir hänförlig till förvärvskällan inkomst av

tillfällig förvärvsverksamhet. Om influtet belopp blir skattepliktigt eller inte

bedömes sålunda enligt reglerna för realisationsvinstbeskattning vid försäljning

av fast egendom.

Frågan om ändrade bestämmelser rörande avskrivning å byggnad i rörelse

behandlades av företagsbeskattningskommittén i dess betänkande

med förslag till ändrad företagsbeskattning (SOU 1954:19). Det spörsmål,

till vilket kommittén närmast hade att taga ställning, var om den gällande

lagstiftningen kunde anses medge tillräckliga avdrag för värdeminskning.

I fråga om byggnader var det enligt kommitténs uppfattning med hänsyn

till att det i regel gällde mycket stora och långvariga investeringar motiverat,

att kostnaden fördelades över en betydligt längre period än när det

gällde maskiner och inventarier. Någon form av bunden avskrivning måste

med hänsyn härtill komma till användning. Annan mening härom hade

inte heller yppats inom kommittén. Det spörsmål som diskuterats hänförde

sig väsentligen till frågan huruvida avskrivningen skulle beräknas på annat

värde än anskaffningskostnaden och om i praxis använda procenttal för

avskrivningens beräkning kunde anses tillfyllest.

Sedan kommittén på anförda skäl avvisat tanken att avskrivningen skulle

få beräknas å återanskaffningsvärdet, berörde kommittén frågan om de

procentsatser efter vilka avskrivningarna borde beräknas. Det kunde därvid

uppmärksammas att en högre avskrivningsprocent i sin mån kunde anses

innefatta ett efterkommande av önskemålet om visst hänsynstagande till

ökade återanskaffningskostnader. I överensstämmelse med de överväganden,

som gjordes i samband med 1938 års lagstiftning, fann kommittén att även

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1958

o

ö

vid en uppmjukning av avskrivningsreglerna i form av höjda procentsatser

inkomstbegreppet måste utvidgas till att omfatta åtminstone de vid avyttring

återbekomma tidigare åtnjutna värdeminskningsavdragen. Mycket

starka skäl talade mot en sådan utvidgning av inkomstbegreppet, som avvisades

bl. a. med hänvisning till de svårlösta spörsmål, som var förenade

med en lagstiftning av sådan innebörd.

Även om det skulle vara möjligt att lösa frågan om utvidgning av inkomstbegreppet,

måste likväl en verklig uppmjukning av avskrivningsreglerna

för byggnader i form av väsentligt högre procenttal för avskrivningens

beräkning föranleda invändningar ur lconjunkturpolitisk synpunkt. Det kunde

anmärkas att enligt den offentliga statistiken det år 1952 taxerade byggnadsvärdet

för svenska aktiebolag tillhöriga fastigheter utgjorde ca 9 miljarder

kronor. Någon motsvarande uppgift beträffande ekonomiska föreningar

fanns ej. Om man bortsåg från att avskrivningen ofta i stället grundades

på den i många fall högre anskaffningskostnaden och om man räknade med

eu årlig avskrivning med 2 procent erhölles ett sammanlagt värdeminskningsavdrag

av ca 180 miljoner kronor. Om man tänkte sig ett stadgande av

innebörd att värdeminskningsavdraget skulle få beräknas efter ett dubbelt

så högt procenttal skulle följaktligen avskrivningsbeloppen öka med likaledes

ca 180 miljoner kronor. Väl skulle en friare avskrivning å byggnader

än för närvarande möjligen inte i och för sig stimulera till ökade investeringar

just i byggnader under högkonjunktur, men de genom ökade avskrivningar

i företagen kvarhållna vinstmedlen, som med hänsyn till de stora

värden, det var fråga om, uppenbarligen blev mycket betydande, skulle stå

till företagens fria disposition för andra investeringar. Följaktligen talade

även de särskilda synpunkter, som kommittén hade att iakttaga, för ett bibehållande

av nu gällande grunder för värdeminskningsavdrag å byggnader.

Vid bedömningen av frågan om avskrivning å byggnader torde därjämte

böra beaktas, att den av kommittén föreslagna lagstiftningen om investeringsfonderna

skulle komma att utgöra ett betydelsefullt komplement till

avskrivningsreglerna främst när det gällde byggnader. Företagen kunde genom

att utnyttja investeringsfonderna göra omedelbara avskrivningar på

byggnader till betydande belopp.

Ytterligare anförde företagsbeskattningskommittén följande.

I valet mellan eu uppmjukning av avskrivningsreglerna för byggnader

och eu ökad stimulans till avsättningar till investeringsfonder är det senare

självfallet att föredraga ur konjunkturpolitisk synpunkt. Då investeringsfonderna

delvis utgör ett komplement till avskrivningsreglerna, bör uppmärksammas

att en mera väsentlig uppmjukning av de för byggnader gällande

avskrivningsreglerna måste antagas minska företagens intresse för

avsättning till investeringsfonder. Investeringsfonderna i deras tilltänkta

utformning har av kommittén bedömts såsom varande det inom beskaltningsområdet

enda mera verksamma medlet för eu stimulans till investeringar

i lågkonjunktur. Även från denna synpunkt kan följaktligen invändningar

riktas mot en mera väsentlig uppmjukning av avskrivningsreglerna

för byggnader.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr tö år 1958

På anförda skäl kan kommittén inte förorda ändrade grunder för beräkning

av värdeminskningsavdrag å byggnad. Emellertid "finner kommittén

angeläget att i praxis sådana värdeminskningsavdrag medges, som betingas

av byggnadernas ekonomiska livslängd. Från näringslivets sida har

gång efter annan invänts att så inte alltid är fallet. Väl har av kommittén

gjorda förfrågningar hos taxeringsmyndigheterna givit vid handen att utrangeringsavdrag

mera sällan yrkas. Denna omständighet kan emellertid

sammanhänga antingen med att en i huvudsak uttjänad byggnad inte utrangeras

utan i stället säljes till lågt pris, varvid något utrangeringsavdrag

merendels ej ifrågakommer, eller — och detta är måhända ett vanligare

fall — att möjlighet inte förelegat att förete utredning, som styrker rätt till

utrangeringsavdrag.

Kommittén kan inte helt frigöra sig från uppfattningen att — även om

praxis under senare år i vissa fall medgivit större avdrag än tidigare —

det förhållandet alltjämt föreligger, att vid bestämmandet av värdeminskningsavdragets

storlek tillräcklig hänsyn inte tages till att en byggnads

ekonomiska livslängd med hänsyn till teknikens snabba utveckling och produktionens

därav betingade omläggning ofta väsentligt understiger den

fysiska livslängden. Kommittén vill med hänsyn härtill förorda att en viss

omredigering göres av bestämmelsen i punkt 7 av anvisningarna till 29 §

kommunalskattelagen, varigenom tydligare markeras den vikt som bör

fästas vid den ekonomiska livslängden, när det gäller att fastställa skälig

avskri vningsprocent.

Kommitténs förslag i sistnämnda avseende genomfördes vid 1955 års

riksdag.

Av innehållet i de föreliggande motionerna må här återges följande.

I samband med vissa andra spörsmål på den s. k. företagsbeskattningens

område har motionärerna upptagit frågan om avdrag för värdeminskning å

byggnader som användes i rörelse. Därvid framhåller motionärerna att det

inte minst är av betydelse att vid avskrivningsreglernas utformning hänsyn

tas till att gynnsamma finansiella förutsättningar kan åstadkommas för produktionsapparatens

förnyelse och utbyggnad. I särskilt hög grad gäller detta

en nystartad rörelses speciella behov av likvida medel för sin expansion. Ur

företagsekonomisk synvinkel bör därför avskrivningsreglerna i princip vara

så utformade att en högre avskrivningsprocent kan tillämpas under de första

åren av det investerade kapitalets »livstid» i fråga om såväl investeringar i

byggnader som i maskiner (eller inventarier). Förenklat uttryckt kan man

säga att skatteförmågan i realiteten är mindre under de första åren av ett

företags tillvaro än den blir senare. Skattereglerna bör såvitt möjligt avspegla

detta förhållande.

I den svenska skattelagstiftningen är avskrivningsreglerna i fråga om maskiner

(och inventarier) i viss utsträckning anpassade efter denna tankegång,

vilket däremot icke är fallet vid avskrivning å byggnader, där avskriv - ningsprocenten är densamma varje år. Även om skattereglerna på denna

punkt undergick en viss omredigering i samband med 1955 års lagändring

— i avsikt att tydligen markera den vikt som bör fästas vid den ekonomiska

livslängden när det gäller att fastställa skälig avskrivningsprocent — så

ändrades inte tillämpad praxis i den riktning motionärerna här åsyftar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1958

5

Av intresse är de regler som i förevarande avseende tillämpas i Norge och

Danmark, särskilt efter de ändringar som genomfördes förra året. Danmark

har sedan länge haft avskrivningsregler för byggnader som medgivit en

större avskrivning under byggnadens första år än senare, medan de norska

reglerna härvidlag tidigare varit i huvudsak överensstämmande med de

svenska. 1957 års ändringar innebar att Norge i försiktig form närmade sig

det danska systemet vad gäller värdeminskningsavdrag å byggnader. I Danmark

markerades ytterligare förskjutningen i värdeminskningsavdragen mot

byggnadernas tidigare skede. Följande tablå ger en översiktlig jämförelse av

avskrivningsreglerna i fråga om industribyggnader i Danmark och Norge.

Avskrivning å byggnad vid engångsinvestering

Avskrivningsbelopp på byggnader i procent av anskaffningsvärde

År Danmark Norge

Gamla regler Nya regler Gamla regler Nya regler

1—4 .......... 11,5 12,5 2,5 3,75

5.............. 1,5 2,5 2,5 3,75

6—24.......... 1,5 2,5 2,5 2,50

25—37 ........ 1,5 0,0 2,5 2,50

38 ............ 1,5 0,0 2,5 1,25

39 ............ 0,5 0,0 2,5 0,00

40 ............ 2,5 0,0 2,5 0,00

De norska reglerna medger dessutom särskilda initialavskrivningar vid

investeringar över en viss storlek. Den danska regeln, som medger full avskrivning

efter 24 år, förskjuter som synes mycket starkt värdeminskningsavdragens

samlade belopp till byggnadens första år, medan de norska reglerna

är något försiktigare utfonnade, ehuru ur denna synpunkt gynnsammare

än de svenska. I fråga om utformningen av reglerna för värdeminskningsavdrag

för byggnader ger såväl de danska som de norska reglerna

uttryck för eu värdefull tankegång. Dess genomförande även i de svenska

avskrivningsreglerna vad gäller byggnader borde undersökas. I den tid då

ökade krav kan väntas uppkomma på det svenska näringslivets konkurrenskraft

gentemot utlandet, bör en sådan anpassning av våra beskattningsregler

eftersträvas. De europeiska integrationsplanerna, vars successiva förverkligande

kan väntas inom en inte alltför avlägsen framtid och som kommer

att kräva ökad konkurrensförmåga av de svenska företagen, inbjuder till

förberedelseåtgärder även av här angiven innebörd.

Utskottet

I regel får avdrag för kostnaden för anskaffning av byggnad, som är avsedd

att användas i ägarens rörelse, åtnjutas endast i form av årliga värdeminskningsavdrag,

vilka beräknas till viss procent av byggnadens värde. I

princip bör del verkliga anskaffningsvärdet läggas till grund för beräkningen.

Då svårigheter ofta föreligger att styrka den faktiska anskaffningskost
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 ur 1958

naden har i praxis godtagits en avskrivning på taxeringsvärdet (byggnadsvärdet)

under beskattningsåret. Storleken av procentsatserna för beräkningen

av värdeminskningsavdraget bär i praxis gjorts beroende av den förebragta

utredningen om byggnadernas livslängd. Utan närmare utredning

torde avdrag för den årliga värdeminskningen å fabriksbyggnader merendels

medgivas med 2—3 procent av anskaffningsvärdet. Efter utredning,

som visar att byggnaden är underkastad särskilt stor slitning, kan dock

högre avdrag få åtnjutas.

I de förevarande motionerna hemställes om utredning i syfte att beskattningsreglerna

i vad gäller värdeminskningsavdrag å byggnader, som ingår

i rörelse, blir så utformade att större värdeminskningsavdrag kan göras under

en byggnads första år. Motionärerna åberopar att reglerna om avskrivning

å byggnader i såväl Danmark som Norge nyligen ändrats så, att större

värdeminskningsavdrag medges under eu byggnads första år. I en tid då

ökade krav kan väntas uppkomma på det svenska näringslivets konkurrenskraft

gentemot utlandet, bör enligt motionärerna en liknande anpassning

av våra avskrivningsregler eftersträvas.

Den fråga, som upptagits i motionerna, utgör endast en del av det komplex

beskattningsregler, som brukar sammanfattas under benämningen företagsbeskattningen.

Som bekant har reglerna om företagsbeskattningen varit

föremål för en genomgripande omdaning vid 1955 års riksdag. De regler,

som därvid antogs, har ännu inte börjat tillämpas i full utsträckning. I samband

därmed var även frågan om ändrade avskrivningsregler beträffande

byggnader föremål för riksdagens uppmärksamhet, och en viss ändring av

bestämmelserna vidtogs i avsikt att tydligare markera den vikt som bör fästas

vid den ekonomiska livslängden, när det gäller att fastställa skälig avskrivningsprocent.

Däremot ansåg riksdagen ytterligare uppmjukningar i

bestämmelserna om värdeminskningsavdrag för byggnader inte böra ifrågakomma.

Vid 1955 års riksdag infördes vidgade möjligheter för företagen

att göra avsättningar till investeringsfonder, vilka avsågs komma att utgöra

ett betydelsefullt komplement till avskrivningsreglerna främst när det gäller

byggnader. Då 1955 års lagstiftning endast gällt en kort tid och i vissa

hänseenden ännu inte trätt i kraft, ställer det sig svårt att få eu tillförlitlig

bild av dess verkningar. Innan närmare erfarenhet vunnits av 1955 års

lagstiftning på detta område, är det likaså svårt att bilda sig en uppfattning

om behovet av vidgade avskrivningsmöjliglieter å byggnader i rörelse.

En ändring av reglerna om värdeminskningsavdrag i den riktning motionärerna

åsyftar medför att de skattskyldiga beredes möjligheter att uppskjuta

beskattningen helt eller delvis åren efter det en nybyggnad vidtagits.

Härigenom skulle skapas nya möjligheter till s. k. förtäckt resultatutjämning.

Med hänsyn härtill bör frågan även bedömas ur denna synpunkt.

Det är därvid att märka att frågan om införande av rätt till s. k. öppen

förlustutjämning och s. k. öppen resultatutjämning för närvarande är

föremål för utredning av 1957 års skatteutredning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1958

7

Enligt utskottets mening är det sannolikt att frågan om införande av rätt

till en snabbare avskrivning av byggnader kommer i elt delvis annat läge,

om möjligheter införes till öppen resultatutjämning. Man bör därför enligt

utskottets mening avvakta resultatet av 1957 års skatteutrednings arbete.

Utskottet kan således inte tillstyrka det föreliggande motionsyrkandet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1: 255 av herr Ohlon in. fl.

och 11:323 av herr Ohlin in. fl. angående viss reformering

av avskrivningsreglerna i fråga om byggnad, som ingår i rörelse,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom

vad utskottet ovan anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 13 mars 1958

På bevillningsutskottets vägnar:

EDGAR SJÖDAHL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Spetz, Snygg, Gustaf Elofsson,

Erik Jansson, Bengtson, Tage Johansson, Yngve Nilsson, Hellebladh och

Ivronstrand; samt

från andra kammaren: herrar Sundström, Brandt, Gustafson i Göteborg,

Kärrlander, Magnusson i Borås, Christenson i Malmö, Andersson i

Essvik, Jansson i Aspeboda, fru Holmqvist och herr Rydén.

Reservation

av herrar Spetz, Gustaf Elofsson, Yngve Nilsson, Kronstrand, Gustafson i

Göteborg, Magnusson i Borås, Christenson i Malmö och Rgdén, vilka under

åberopande av innehållet i de likalydande motionerna I: 255 av herr Ohlon

in. fl. och II: 323 av herr Ohlin in. fl. ansett att utskottet hort hemställa,

att riksdagen med bifall till nämnda motioner måtte besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning

i syfte att anpassa beskattningsreglerna vad gäller värdeminskningsavdrag

för byggnad, som ingår i rörelse, så att

större värdeminskningsavdrag kan göras under en byggnads

första år.

580373 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.