Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om ändring i förordningen om automobilskatt m. m.

1958-02-27 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1958 A:18, Betänkande i anledning av väckta motioner om ändring i förordningen om automobilskatt m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1958

1

Sr 18

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om ändring i förordningen om automobilskatt

m. m.

(l:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna I: 37 av herr Wärnberg m. fl. och II: 43 av

herr Persson i Appuna m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta

införa en särskild traktorskatt å 120 kronor per år för gummiringsförsedda

traktorer och att bevillningsutskottet utarbetar härför erforderliga författningsbestämmelser»

; samt

II) de likalydande motionerna I: 197 av herr Sveningsson och II: 236 av

herr Cassel m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte antaga följande

1) Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 2 juni

1922 (nr 260) om automobilskatt

Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

5 §.

Skatt utgår---följande belopp:

a) för tvåhjulig---fyrtio kronor;

b) för tvåhjulig---sextio kronor;

c) för annan automobil med ringar av mjuk kautschuk:

för personautomobil dels grundavgift med etthundratio kronor, dels ock

tjugoåtta kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens

tjänstevikt minskad med niohundra kilogram;

för lastautomobil dels grundavgift med etthundra kronor, dels ock trettiosju

kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens

tjänstevikt minskad med niohundra kilogram; samt

för omnibus dels grundavgift med etthundra kronor, dels ock trettiotre

kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens tjänstevikt

minskad med niohundra kilogram;

d) för annan automobil, med ringar av annat ämne än mjuk kautschuk,

med etthundra kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av

automobilens tjänstevikt;

1 llihang till riksdagens protokoll 1958. 7 samt. Nr 18

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1958

e) för släpvagn:

om totalvikten understiger ettusen kilogram, med åttio kronor;

om totalvikten uppgår till ettusen men icke ettusenfemhundra kilogram,

med etthundrasextio kronor;

om totalvikten uppgår till ettusenfemhundra men icke tvåtusen kilogram,

med tvåhundrafyrtio kronor;

om totalvikten uppgår till tvåtusen men icke tretusen kilogram, med trehundratjugo

kronor;

om totalvikten uppgår till tretusen men icke femtusen kilogram, med fyrahundra

kronor;

om totalvikten uppgår till femtusen men icke åttatusen kilogram, med fyrahundraåttio

kronor; samt

om totalvikten uppgår till åttatusen kilogram, med femhundrasextio kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1959.

2) Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 21 maj 195b

(nr 260) om brånnoljeskatt

Härigenom förordnas, att 3 § förordningen den 21 maj 1954 om brännoljeskatt

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

3 §.

Brånnoljeskatt utgår med tjugofem öre för liter.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1958.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna II: 43 och II: 236.

Beskattningen av motorfordonstrafiken är anordnad dels såsom en skatt

på själva fordonet och dels såsom en drivmedelsskatt.

Fordonsskatten uttages enligt förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om

automobilskatt. Skatten erlägges årligen för här i riket registrerade personbilar,

lastbilar, bussar, släpvagnar och motorcyklar. För personbilar, lastbilar

och bussar utgår skatten med dels en för alla dessa fordon enhetlig

grundavgift och dels därutöver en på visst sätt beräknad tilläggsavgift. Fordonsskatten

för släpvagnar utgöres i förhållande till fordonens indelning i

viktklasser.

Genom beslut av 1952 års riksdag höjdes fordonsskatten från och med den

1 januari 1953 i förhållande till då gällande skattesatser, som tillämpats se
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1958

3

dan den 1 januari 1946. Vid 1954 års riksdag beslöts ytterligare höjning av

fordonsskatten för personbilar, lastbilar, bussar och vissa släpvagnar med

verkan från och med den 1 januari 1955. De skattesatser, som gällt under

åren 1946—1952 respektive 1953—1954 för de nu nämnda slagen av fordon,

framgår av följande tablå.

Fordon

Skattesatserna1

Åren 1946—52

Åren 1953—54

Personbilar....................

.......... 70 + 20

100 + 28

Lastbilar......................

.......... 70 + 25

100 + 37

Omnibussar ..................

.......... 70 + 22

100 + 33

Släpvagnar

Totalvikt:

< 1 000 kg ................

.......... 56

80

1 000—1 499 kg ..............

.......... 112

160

1 500—1 999 » ..............

.......... 168

240

2 000—2 999 » ..............

.......... 196

320

3 000—4 999 » ..............

..........|

400

5 000—7 999 »> ..............

.......... 224

480

8 000 kg eller högre ..........

..........1

560

De år 1954 genomförda ändringarna i fordonsbeskattningen innebar en

höjning dels av grundbeloppet för personbilar, lastbilar och bussar med

10 kronor, d. v. s. från 100 till 110 kronor, dels av tilläggsavgifterna för

lastbilar (över 3 000 kg) och bussar (över 5 000 kg) med efter tjänstevikten

stigande belopp och dels av fordonsskatten för tyngre släpvagnar

(5 000 kg och mera). Härjämte sänktes skatten för vissa lättare släpvagnar.

Vad angår tilläggsavgifterna för lastbilar och bussar

är den närmare innebörden av 1954 års beslut följande. Tilläggsavgiften

för lastbilar bibehölls vid 37 kronor för varje påbörjat hundratal kg av

tjänstevikten, minskad med 900 kg, då det gäller tjänstevikter icke överstigande

3000 kg, medan för lastbilar med högre tjänstevikt tilläggsavgiften

höjdes till 64 kronor för varje påbörjat hundratal kg av den del av tjänstevikten,

som ligger mellan 3 000 och 7 000 kg, samt till 120 kronor för varje

påbörjat hundratal kg av den del av tjänstevikten som överstiger 7 000 kg.

För bussar med tjänstevikt av högst 5 000 kg bibehölls tilläggsavgiften oförändrad

vid 33 kronor för varje påbörjat hundratal kg av tjänstevikten,

minskad med 900 kg, medan tilläggsavgiften för bussar med högre tjänstevikt

höjdes från 33 till 55 kronor för den del av tjänstevikten som överstiger

5 000 kg.

Beträffande släpvagnar innebar 1954 års skattebeslut att förutvarande

fordonsskatt, 80 kronor, vid totalvikt understigande 1 000 kg bibehölls

oförändrad, att fordonsskatten vid totalvikt 1 000—1 499 kg sänktes

från förutvarande 160 kronor till 120 kronor, att fordonsskatten vid totalvikt

1 500—1 999 kg sänktes från förutvarande 240 kronor till 160 kronor, att

fordonsskatten vid totalvikt 2 000—2 999 kg sänktes från förutvarande 320

1 Deti första siffran rörande fordonsskatterna anger grundavgiften per fordon och den andra

siffran tilläggsavgiften för varje 100 kg av fordonets tjänstevikt minskad med 900 kg.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1958

kronor till 240 kronor, att förutvarande fordonsskatt, 400 kronor, vid totalvikt

3 000—4 999 kg bibehölls oförändrad, att fordonsskatten vid totalvikt

5 000—7 999 kg höjdes från förutvarande 480 kronor till 560 kronor, att fordonsskatten

vid totalvikt 8 000—10 999 kg höjdes från förutvarande 560

kronor till 720 kronor, att fordonsskatten vid totalvikt 11 000—13 999 kg

höjdes från förutvarande 560 kronor till 880 kronor samt att fordonsskatten

vid totalvikt överstigande 13 999 kg höjdes från förutvarande 560 kronor till

1 200 kronor.

Skattebelastningen före och efter 1954 års skattebeslut i fråga om lastbilar

och bussar framgår av följande tablå.

Tjänstevikt

kg

Lastbilar, fordonsskatt; kr

Bussar, fordonsskatt; kr

Nuvarande

Omedelbart

före 1954 års

höjning

Nuvarande

Omedelbart

före 1954 års

höjning

under 901......................

no

100

_

_

1001 ..........................

184

174

—

—

1501 ..........................

369

359

341

331

2 001 ..........................

554

544

506

496

2 501 ..........................

739

729

671

661

3 001 ..........................

951

914

836

826

3501 ..........................

1271

1099

1001

991

4001 ..........................

1591

1284

1166

1156

4 501 ..........................

1911

1469

1331

1321

5001 ..........................

2 231

1654

1518

1486

5501 ..........................

2 551

1839

1793

1651

6001 ..........................

2 871

2 024

2 068

1816

6 501 ..........................

3191

2 209

2 343

1981

7 001 ..........................

3 567

2 394

2 618

2146

8 001 ..........................

4 767

2 764

3168

2 476

9001 ..........................

5 967

3134

3 718

2 806

I fråga om beskattningen av drivmedel gäller förordningen den 3 maj 1929

(nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit samt förordningen den

21 maj 1954 (nr 260) om brännoljeskatt, vilken senare förordning trätt i

kraft den 1 januari 1955 och ersatt förordningen den 3 maj 1935 (nr 142)

angående skatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor. Storleken

av skatterna å bensin och brännolja under efterkrigstiden framgår

av följande tablå.

Tidsperiod

1/1 1946—31/3 1948

1/4 1948—31/12 1950

1/1 1951—30/6 1953

1/7 1953—30/6 1954

1/7 1953—31/12 1954

fr. o. m. 1/7 1954...

fr. o. m. 1/1 1955 ...

fr. o. m. 1/7 1957...

Skatt (öre per liter)

Bensin Brännolja

18

(18-1-27) 45

25

28

32

14

(14+20) 34

20

23

32

30

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1958 5

Enligt förordningen den 31 maj 1957 (nr 262) om allmän energiskatt utgår

fr. o. m. den 1 juli 1957 energiskatt å bensin och motorsprit med fyra

öre för liter och å motorbrännolja med 25 kr. per m3. För att den tunga motorfordonstrafiken

skulle bli i stort sett oberörd av energiskatten sänktes

skatten på motorbrännolja fr. o. m. den 1 juli 1957 från 32 öre till 30 öre

per liter.

1954 års beslut i automobilskattefrågan tog närmast sikte på att täcka

utgifterna för vägväsendet under budgetåret 1954/55 men även därjämte att

möjliggöra en fortlöpande upprustning av vägarna. Därvid avsågs att i huvudsak

erhålla täckning för de anslag till vägväsendet m. m. under femårsperioden

1955—1959 — i den del de avräknas mot automobilskattemedel —

som enligt gjorda beräkningar kunde betraktas såsom minimianslag för att

skapa bättre betingelser för ekonomiskt gynnsamma landsvägstransporter.

Skattebeslutet innebar sålunda en provisorisk reglering. Avsett är att denna

framdeles skall avlösas av en beskattning grundad på resultatet av erforderliga

ytterligare utredningar. Detta utredningsarbete, som bl. a. baseras på en

översiktlig vägplanering på längre sikt, bedrives nu inom ramen för 1953

års trafikutredning.

Beträffande frågan om skatt å traktorer må här anföras, att 1951 års utredning

rörande beskattning av motorfordonstrafiken med skrivelse den 30

december 1953 till chefen för finansdepartementet överlämnat en promemoria

med förslag till förordning om traktorskatt. I promemorian förordades

införandet av en enhetlig fordonsskatt, inkluderande brännoljeskatt, (traktorskatt)

av 72 kronor per år för brännolje- och fotogendrivna jordbrukstraktorer.

Fordonsbeskattning av jordbrukets bensindrivna traktorer kunde

däremot icke förordas med hänsyn till storleken av den skatt som genomsnittligt

åvilade dessa fordon för förbrukningen av bensin utöver den kvantitet

som ej omfattades av utgående bensinskatterestitution. För bensindrivna

trafiktraktorer borde enligt utredningens förslag traktorskatt utgå

med 132, 204 respektive 336 kronor för år beroende på traktorns tjänstevikt.

Traktorskatt för brännolje- och fotogendrivna trafiktraktorer borde

utgå med 360, 564 respektive 780 kronor, likaledes beroende på tjänstevikt.

Med hänsyn till de delvis outredda förhållandena rörande traktorernas

användning på väg ansåg sig departementschefen i proposition nr 112 till

1954 års riksdag icke kunna förorda det av utredningen framlagda förslaget

om införande av en särskild traktorskatt.

Frågan om sänkning av fordons- och drivmedelsskatterna behandlades av

1955 års riksdag i anledning av motioner i ämnet. Sålunda yrkades i de

likalydande motionerna I: 148 och II: 177 samt de likalydande motionerna

I: 149 och II: 184, att fordonsskatten skulle sänkas till den nivå som gällde

före 1954 års skattehöjning samt att bensinskatten skulle sänkas med ett

öre för liter och brännoljeskatten med sex öre för liter. I sitt av riksdagen

godkända betänkande nr 53 anförde 1955 års bevillningsutskott bl. a. följande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1958

Den av riksdagen beslutade medelsanvisningen ansluter sig till den investeringsplan

för vägväsendel som låg till grund för förra årets beslut i automobilskattefrågan.

Rörande denna investeringsplan må anmärkas, att dess

genomförande med successivt stegrade väginvesteringar har ansetts förutsätta

ett genomsnittligt ökat skatteuttag, som vid investeringsperiodens början

förutsågs skola medföra ett överskott av automobilskattemedel, som emellertid

väntades komma att tagas i anspråk mot periodens slut. Väl har utvecklingen

i fråga om inkomsterna av motorfordonsskatterna till följd av fordonsparkens

snabba tillväxt varit gynnsammare än man tidigare räknat med,

vilket i förening med en av konjunkturmässiga skäl betingad återhållsamhet

beträffande investeringsvolymen för vägväsendet kommer att medföra

ett i motsvarande män ökat överskott av automobilskattemedel. Det bör

emellertid å andra sidan icke förbises att på vägväsendets område föreligger

mycket stora investeringsbehov, som i den takt det samhällsekonomiska utrymmet

medger kommer att föranleda en utökad verksamhet på vägbyggnadsområdet

och därmed även vidgade finansieringskrav, som kan tillgodoses

med föreliggande överskott av automobilskattemedel. Utskottet vill‘i anslutning

härtill erinra om den förutsättning på vilken utgörandet av motorfordonsskatterna

vilar, nämligen att avkastningen därav under alla förhållanden

skall komma vägväsendet till godo. Med det nu anförda avstyrker utskottet

de föreliggande motionerna om sänkning av motorfordonsskatterna.

I de likalydande motionerna 1:318 och 11:231 samt de likalydande motionerna

I: 320 och II: 251 vid 1956 års riksdag yrkades att fordonsskatten

å lastbilar, bussar och släpvagnar skulle sänkas till överensstämmelse med

de skattesatser, som gällde närmast före den vid 1954 års riksdag beslutade

höjningen av fordonsskatten. Med anledning av att i motionerna framhållits,

att 1954 års beslut medfört en höjning av den allmänna driftkostnadsnivån

inom gods- och persontrafiken, anförde bevillningsutskottet i sitt av

riksdagen godkända betänkande nr 23.

o Med anledning härav vill utskottet erinra om att det material, som förelåg

vid behandlingen av automobilskattefrågan vid 1954 års riksdag, gav vid

handen att de nya skattesatserna icke behövde befaras i någon mera avse''

värd mån påverka driftkostnadsnivån inom gods- och persontrafiken. En

återgång i den omfattning som föreslås i motionerna till de tidigare gällande

skattesatserna kan därför antagas få ringa effekt bland de faktorer

som påverkar kostnadsläget på förevarande områden. Det bör tillika framhållas,

att en anpassning numera skett till de nya skattesatserna och att, såvitt

utskottet förstår, möjligheterna att genom en skattesänkning i yrkad

omfattning ernå taxesänkningar får bedömas som synnerligen små.

Utskottet anförde vidare bl. a. följande.

Utvecklingen i fråga om inkomsterna av automobilskattemedlen har till

följd av motorfordonstrafikens snabba tillväxt varit gynnsammare än beräknat,

samtidigt som en av konjunkturmässiga skäl betingad återhållsamhet

i fråga om väginvesteringarna måst iakttagas. Dessa förhållanden har

medfört att tillgången på automobilskattemedel i motsvarande mån ökat.

Vid bedömandet av den nu aktualiserade frågan huruvida sistnämnda överskottsmedel

bör tagas i anspråk för sänkning av automobilbeskattningen

får dock icke förbises de utomordentligt stora investeringsbehov, som föreligger

inom de verksamhetsområden, vars kostnader skall bestridas med

automobilskattemedel. Till belysande härav må nämnas att delegationen för

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1958 7

översiktlig vägplanering preliminärt uppskattat behovet av vägbyggande till

ca 750 miljoner kronor årligen under en 15—20-årsperiod, vilket innebär

en successiv stegring av den nuvarande investeringsvolymen till ungefär det

tredubbla. Det må i sammanhanget anmärkas att, såsom framgår av årets

statsverksproposition (bil. 8 Sjätte huvudtiteln s. 24), föredragande statsrådet

uttalat att motorfordonstrafikens snabba ökning föranlett behov av

upprustning av det allmänna vägnätet, som väsentligt överstiger vad som

upptagits i vägbyggandets femårsprogram. På grund härav har förutsatts

en omprövning av programmet, vilken dock ansetts böra tills vidare anstå

i avvaktan på slutförandet omkring mitten av innevarande år av utredningen

rörande den ekonomiska långtidsplaneringen under femårsperioden 1956

—1960. Den utveckling inom området för väginvesteringarna, som sålunda

kan emotses, ger enligt utskottets mening anledning till försiktighet när det

gäller bedömningen av frågan huruvida skattesänkningar är möjliga. I vart

fall torde detta spörsmål icke kunna prövas annat än i anslutning till en

mera samlad bedömning än som kan ske i nu förevarande sammanhang

av de faktorer som här gör sig gällande.

Även vid 1957 års riksdag yrkades i de likalydande motionerna I: 137 och

II: 170 samt de likalydande motionerna I: 210 och II: 255 att fordonsskatten

å lastbilar, bussar och släpvagnar skulle sänkas till de skattesatser, som

gällde före den av 1954 års riksdag beslutade höjningen av fordonsskatten.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 16 anslöt sig utskottet i huvudsak

till den ståndpunkt, som tidigare intagits i frågan.

Av innehållet i de föreliggande motionerna må här återgivas följande.

Till stöd för yrkandet om införande av skatt å vissa traktorer anföres i de

likalydande motionerna 1:37 och 11:43 följande. Beståndet a\

gummihjulsförsedda traktorer har från år 1954 till år 1958 ökat från i

runda tal 100 000 traktorer till 150 000. I ej ringa omfattning används dessa

traktorer som dragfordon för släpvagnar. Som transportmedel är traktorn

ingalunda överlägsen lastbilen, men att den ändå framgångsrikt konkurrerar

med denna på vissa transportavstånd beror på att lastbilstrafiken bidrager

med en betydande skatt till vägarna, under det att traktorerna är helt

skattefria. Härtill kommer att fordonskombinationerna med traktorn försvårar

framkomstmöjligheterna för den övriga trafiken pa vägar och gator.

Detta utgör utan tvivel ett växande trafiksäkerhetsproblem. Starka skäl torde

tala för att även traktorerna bör bidraga med skälig andel i kostnaderna

för väghållningen. Att fordonsbeskattningsfrågan i sin helhet för närvarande

är föremål "för utredning bör inte hindra en provisorisk beskattning med

en skattesats uppgående till 120 kronor per år, d. v. s. samma beskattning

som gäller för släpvagnar med en totalvikt av 1 000—1 500 kg.

I de likalydande motionerna 1:197 och 11:236 lämnar motionärerna

eu ingående redogörelse för motorfordonsbeståndets utveckling,

statsverkets inkomster av automobilskattemedel samt anslagen till vägväsendet

under budgetåren 1954/55—1958/59. Därefter konstaterar motionärerna

bl. a. att 1954 års beskattningsförslag medfört större inkomster för

staten än beräknat och att därför mcdelsbehovet för det planerade upprust
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1958

ningsprogrammet mer än väl tillgodosetts. Vidare framhålles att det planerade

femårsprogrammet inte följts och att därför den som ett »minimum»

betecknade upprustningen av vägarna inte kommit till stånd. Bilismen har

således inte endast förorsakats en kostnadsökning i form av skattehöjning

utan även gått miste om en däremot svarande, av bättre vägar förorsakad

driftkostnadsminskning. En jämförelse visar tydligt, att det är de för kostnadsfaktorerna

känsligaste fordonskategorierna som visar negativa avvikelser

från den för beskattningen grundläggande prognosen för fordonsutvecklingen.

Sålunda visar gruppen lastbilar en trolig ökning med endast

10,3 procent mot beräknade 13,2 procent och gruppen bussar inte någon

som helst ökning mot beräknade 25,3 procent. Som jämförelse står ökningen

av antalet personbilar med 92 procent mot beräknade 17,5 procent. Det

torde enligt motionärernas mening vara motiverat att härav draga den slutsatsen,

att beskattningen för den tunga trafiken, lastbilar och bussar, medfört

menliga verkningar. Farhågor härför framfördes redan vid beslutets

fattande, och dessa har sedermera bestyrkts. Motionärerna anser det därför

nödvändigt att lätta på det hårda kostnadstryck, som åvilar den tunga trafiken.

Detta bör ske dels genom en sänkning av fordonsbeskattningen till

den före 1954 års skattebeslut rådande nivån, dels genom att företaga en

sänkning av skatten på brännolja. Brännoljeskatten uppgår för närvarande

till 30 öre. I samband med införandet av energiskatten — 2 öre på brännolja

— företogs en mot energiskatten svarande sänkning av brännoljeskatten

under motivering av rådande ekonomiska svårigheter för åtskilliga bussföretag

samt företag, som driver yrkesmässig lastbilstrafik. Den sammanlagda

beskattningen utgör således fortfarande 32 öre per liter, ehuru en

uppdelning skett på brännoljeskatt och energiskatt. Mot bakgrunden därav

anses en sänkning av den nuvarande skatten på brännolja med fem öre motiverad.

Skattebortfallet på grund av denna åtgärd torde enligt motionärernas

beräkningar under budgetåret 1958/59 belöpa sig till 18,25 miljoner

kronor. Bortfallet på grund av fordonsskattens sänkning torde belöpa sig

till ca 20 miljoner kronor.

Utskottet

I de likalydande motionerna I: 197 och II: 236 har hemställts att fordonsskatten

å lastbilar, bussar och släpvagnar skall sänkas till de skattesatser,

som gällde före den av 1954 års riksdag beslutade höjningen av fordonsskatten,

samt att skatten å brännolja skall sänkas med fem öre per liter.

1954 års riksdagsbeslut innebar dels höjning av grundavgiften med 10

kronor för samtliga personbilar, bussar och lastbilar, dels höjning av tillläggsavgifterna

för bussar med tjänstevikt över 5 000 kilogram och lastbilar

med tjänstevikt över 3 000 kilogram samt släpvagnar med totalvikt av 5 000

kilogram och däröver. För släpvagnar med totalvikt uppgående till 1 000

men icke 3 000 kilogram innebar beslutet en sänkning av tidigare utgående

skatt. Beträffande skatten å brännolja företogs en höjning från 23 öre till

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1958 9

32 öre per liter. Skattehöjningarna avsåg att täcka utgifterna för vägväsendet

under budgetåret 1954/55 samt därjämte att möjliggöra en fortlöpande

upprustning av vägarna under den närmaste femårsperioden.

Som motivering för yrkandena om skattesänkningar har bl. a. framhållits

att 1954 års riksdagsbeslut medfört större inkomster för staten än vad

som beräknats, samt att upprustningen av vägarna inte genomförts i den

omfattning som förutsatts. Därigenom anser motionärerna, att bilismen inte

endast förorsakats en kostnadsökning i form av skattehöjning utan även

gått miste om en däremot svarande, av bättre vägar föranledd driftkostnadsminskning.

Det framhålles vidare, att skattehöjningarna medfört menliga

verkningar företrädesvis för den tunga trafiken. De föreslagna skattesänkningarna

beräknas medföra ett skattebortfall för budgetåret 1958/59 å

38,25 miljoner kronor.

Behållningen å automobilskattemedelsfonden utgjorde den 30 juni 1955 i

runt tal 50 miljoner kronor. Behållningen har därefter successivt stigit och

kan med ledning av uppgifter i årets statsverksproposition beräknas komma

att uppgå till ca 600 miljoner kronor den 30 juni 1958. Det av motionärerna

påtalade stora överskottet av automobilskattemedel är föranlett av

att fordonsparken — i första hand personbilsbeståndet — tillväxt i en tidigare

inte förutsedd omfattning samt av att stor återhållsamhet av samhällsekonomiska

skäl varit erforderlig beträffande väginvesteringarna. Utskottet

vill i detta sammanhang erinra om det uttalande, som gjordes av statsutskottet

i dess av 1957 års riksdag godkända utlåtande nr 6. Enligt statsutskottets

mening var avsevärt högre väginvesteringar motiverade än de

som föreslogs i statsverkspropositionen. Vid en avvägning av investeringsbehoven

på olika samhällsområden ansågs emellertid ofrånkomligt, att vissa

begränsningar vidtogs med avseende å vägväsendets investeringar. Med hänsyn

därtill fann sig statsutskottet böra godkänna den av Kungl. Maj :t förordade

ramen om 295 miljoner kronor för de statliga väginvesteringarna

under kalenderåret 1958. I årets statsverksproposition (bil. 8 Sjätte huvudtiteln

s. 59) anför föredragande departementschefen, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

delegation för översiktlig vägplanering i november 1957

framlagt resultatet av sitt arbete i form av en »Vägplan för Sverige». Denna

långsiktiga principplan, som upptar en totalkostnad för upprustning av

det allmänna och statsbidragsberättigade väg- och gatunätet under tiden

fram till år 1975 av 21 100 miljoner kronor, har delegationen ansett kunna

tjäna som underlag för en konkret investeringsplan för perioden 1958—

1967. Departementschefen framhåller vidare, att tidpunkten för den översiktliga

vägplancns framläggande inte möjliggjort ett ställningstagande till

denna, varför han endast ansett sig böra ange ramen för det ordinarie statliga

vägbyggandet under år 1959. Därvid har med beaktande av kraven på

vägarnas upprustning vägbyggnadsverksamheten givits en ökad omslutning

med cirka 10 procent i förhållande till år 1958. Departementschefen har

därför förordat att ramen för 1959 års vägbyggande höjs till 330 miljoner

kronor.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1958

Som av den ovan lämnade redogörelsen framgår har vid behandlingen

av frågan om sänkning av motorfordonsbeskattningen även från bevillningsutskottets

sida vid upprepade tillfällen understrukits, att man inte

kan bortse från de stora investeringsbehov, som föreligger inom vägväsendet

beroende på motorfordonstrafikens snabba ökning. Det nuvarande överskottet

av automobilskattemedel bör därför tagas i anspråk för framtida

investeringar vid en tidpunkt, då en ny avvägning av den statliga investeringsverksamheten

företages.

I likhet med motionärerna är utskottet medvetet om att den tunga trafiken

för närvarande i viss utsträckning kämpar med ekonomiska svårigheter.

På senare tid har också i olika sammanhang hänsyn härtill tagits vid

beskattningen. Sålunda har bussar i yrkesmässig trafik undantagits från

avgiftsplikt enligt förordningen om investeringsavgift för år 1957. Eftersom

det av tekniska skäl inte varit möjligt att undanta motorbrännolja från den

vid föregående års riksdag införda energibeskattningen, har en mot energiskatten

svarande sänkning företagits av brännoljeskatten fr. o. m. den 1

juli 1957. Slutligen kan nämnas att brännoljan inte drabbats av de nyligen

genomförda eller föreslagna höjningarna av de indirekta skatterna. Utskottet

vill framhålla, att en genom skattesänkningar förorsakad kostnadsminskning

inte bör övervärderas, enär lönsamheten även påverkas av andra

betydligt viktigare faktorer. Det ankommer emellertid på 1953 års trafikutredning

att närmare utreda frågan om motorfordonstrafikens beskattning

ur närings- och trafikpolitiska synpunkter, varför ett slutligt bedömande av

frågan tills vidare bör anstå.

Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till de likalydande

motionerna I: 197 och II: 236.

Utskottet övergår härefter till att behandla de likalydande motionerna

1: 37 och II: 43, vari framställts yrkande om införande av en särskild traktorskatt

för gummihjulsförsedda traktorer. Till stöd för yrkandet har bl. a.

anförts att traktorerna, trots att de inte är överlägsna lastbilarna som

transportmedel, framgångsrikt kunnat konkurrera med dessa på vissa transportavstånd

beroende på att traktorerna är undantagna från skatteplikt.

Enligt motionärernas mening talar starka skäl för att även traktorerna bör

bidra med skälig andel av kostnaderna för vägväsendet.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att i den av 1951 års utredning

rörande beskattningen av motorfordonstrafiken år 1953 avlämnade promemorian

rörande beskattningen av traktorer, som användes i trafikarbete,

föreslogs införande av en särskild traktorskatt. Förslaget ansågs motiverat

av att den av utredningen tidigare samma år förordade skattehöjningen för

vissa tyngre motorfordon kunde tänkas leda till en intensifierad användning

av traktortåg för trafikarbete på vägar och gator, som helt eller delvis

bekostades av allmänna medel. I proposition nr 112 till 1954 års riksdag

uttalade departementschefen, att traktorer, som användes på allmänna

vägar och gator, i princip borde deltaga i kostnaderna för vägväsendet. Med

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1958

11

liänsyn till de delvis outredda förhållandena på området ansåg sig departementschefen

emellertid inte kunna förorda införandet av en särskild traktorskatt.

I enlighet med vad som förutsattes i den förenämnda propositionen har

frågan om en översyn av vägtrafikbeskattningen upptagits till behandling

inom 1953 års trafikutredning. Enligt vad utskottet har sig bekant kommer

därvid spörsmålet om traktorernas beskattning att bli föremål för förnyade

överväganden. Utan närmare utredning och utan att avvakta resultatet

av den samlade bedömning, som sker av de trafikpolitiska frågorna

inom ramen för 1953 års trafikutredning, bör det enligt utskottets mening

inte ifrågakomma att man nu inför en särskild traktorskatt. Av anförda

skäl finner sig utskottet inte kunna tillstyrka bifall till de likalydande motionerna

I: 37 och II: 43.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna I: 37 av herr Wärnberg

m. fl. och II: 43 av herr Persson i Appuna m. fl. icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd; samt

2) att de likalydande motionerna I: 197 av herr Sveningsson

och 11:236 av herr Cassel m. fl. icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 februari 1958

På bevillningsutskottets vägnar:

EDGAR SJÖDAHL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Eriksson, Spetz,

Snygg, Erik Jansson, Söderquist, Oscar Carlsson och Wolgast; samt

från andra kammaren: herrar Sundström, Kärrlander, Persson i

Svensköp, Asp, Andersson i Essvik, Anderson i Sundsvall, Jansson i Aspeboda,

Forsberg, Darlin och Rydén.

Reservation

av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist, Persson i Svensköp, Anderson i

Sundsvall, Darlin och Rydén, vilka — under åberopande av innehållet i de

likalydande motionerna I: 197 av herr Sveningsson och II: 236 av herr Cassel

m. fl. om vissa lindringar i motorfordons- och drivmedelsbeskattningen

— ansett, att utskottet under punkten 2) bort hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till ovannämnda motioner,

antaga följande

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1958

1) Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 2 juni 1922

(nr 260) om automobilskatt

Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

5 §.

Skatt utgår---följande belopp:

a) för tvåhjulig---fyrtio kronor;

b) för tvåhjulig — —- — sextio kronor;

c) för annan automobil med ringar av mjuk kautschuk:

för personautomobil dels grundavgift med etthundratio kronor, dels ock

tjugoåtta kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens

tjänstevikt minskad med niohundra kilogram;

för lastautomobil dels grundavgift med etthundra kronor, dels ock trettiosju

kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens

tjänstevikt minskad med niohundra kilogram; samt

för omnibus dels grundavgift med etthundra kronor, dels ock trettiotre

kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens tjänstevikt

minskad med niohundra kilogram;

d) för annan automobil, med ringar av annat ämne än mjuk kautschuk,

med etthundra kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens

tjänstevikt;

e) för släpvagn:

om totalvikten understiger ettusen kilogram, med åttio kronor;

om totalvikten uppgår till ettusen men icke ettusenfemhundra kilogram,

med etthundrasextio kronor;

om totalvikten uppgår till ettusenfemhundra men icke tvåtusen kilogram,

med tvåhundrafyrtio kronor;

om totalvikten uppgår till tvåtusen men icke tretusen kilogram, med

trehundratjugo kronor;

om totalvikten uppgår till tretusen men icke femtusen kilogram, med

fyrahundra kronor;

om totalvikten uppgår till femtusen men icke åttatusen kilogram, med

fyrahundraåttio kronor; samt

om totalvikten uppgår till åttatusen kilogram, med femhundrasextio kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1959.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1958

13

2) Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 21 maj 195b (nr 260)

om brännoljeskatt

Härigenom förordnas, att 3 § förordningen den 21 maj 1954 om brännoljeskatt

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

3 §.

Brännoljeskatt utgår med tjugofem öre för liter.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1958.

680378

Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.