Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

1958-02-25 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1958 A:23, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1958

1

Nr 23

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370),

m. m.

I en den 20 december 1957 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 42, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansårenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370); samt

2) förordning om ändrad lydelse av 66 och 105 §§ taxeringsförordningen

den 23 november 1956 (nr 623).

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I propositionen föreslås att skattskyldig, som åtnjutit inkomst i annan

kommun än hemortskommunen och vars inkomst i hemortskommunen inte

förslår till utnyttjande vid den kommunala inkomsttaxeringen av ortsavdrag

och vissa allmänna avdrag, skall äga rätt avräkna återstående del i

den andra kommunen.

De ovannämnda författningsförslagen är av följande lydelse.

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370)

Härigenom förordnas, att 50 § 3 mom. och 52 § 1 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 19281 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives

samt att till vardera av 46 och 48 §§ nämnda lag skall fogas ett nytt

moment, betecknat 4 mom., och till anvisningarna till 46 § en ny punkt,

betecknad 4, av lydelse som i det följande angives.

1 Senaste lydelse av 50 § 3 mom. se 1955: 122 och av 52 § 1 mom. se 1952: 405.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 7 samt. Nr 23

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1958

(Nuvarande lydelse)

50 §.

3 mom. För skattskyldig, som i

2 mom. avses, såvitt angår annan

kommun än hemortskommunen, så

ock för annan skattskyldig, utgör

den taxerade inkomsten tillika beskattningsbar

inkomst. Denna skall

för fysisk person, oskift dödsbo och

familjestiftelse, varom förmäles i 10

§ 1 mom. förordningen om statlig

inkomstskatt, angivas i hela hundratal

kronor, så att överskjutande

belopp, som icke uppgår till helt

hundratal kronor, bortfaller.

(Se vidare anvisningarna.)

(Föreslagen lydelse)

46 §.

4 mom. Kunna avdrag, som i 2

mom. sägs, helt eller delvis icke utnyttjas

i hemortskommunen och har

den skattskyldige från förvärvskälla

åtnjutit inkomst, som skall tagas till

beskattning i annan kommun än

hemortskommunen, skall bristen avräknas

från sådan inkomst.

(Se vidare anvisningarna.)

48 §.

4 mom. Angående avräkning i

vissa fall av kommunalt ortsavdrag

från inkomst i annan kommun än

hemortskommunen stadgas i 50 §

3 mom. andra stycket.

(Se vidare anvisningarna.)

50 §.

3 mom. För skattskyldig, som i

2 mom. avses, såvitt angår annan

kommun än hemortskommunen, utgör

den taxerade inkomsten tillika

beskattningsbar inkomst, utom i fall

varom nedan i andra stycket förmäles.

Kan kommunalt ortsavdrag helt eller

delvis icke utnyttjas i hemortskommunen,

och har taxerad inkomst

påförts den skattskyldige i annan

kommun, skall bristen avräknas

från sistnämnda inkomst. Därvid

skola i förekommande fall bestämmelserna

i punkt 4 av anvisningarna

till 46 § äga motsvarande tillämpning.

Vad efter dylik avräkning återstår

utgör för den skattskyldige beskattningsbar

inkomst i kommunen.

För annan skattskyldig än som i

2 mom. avses utgör den taxerade inkomsten

tillika beskattningsbar inkomst.

Beskattningsbar inkomst skall för

fysisk person, oskift dödsbo och familjestiftelse,

varom förmäles i 10 §

1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt,

angivas i hela hundratal

kronor, så att överskjutande belopp,

som icke uppgår till helt hundratal

kronor, bortfaller.

(Se vidare anvisningarna.)

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1958

3

(Nuvarande lydelse)

52 §.

1 mom. Äkta makar, som under

beskattningsåret levt tillsammans,

taxeras en var för sin inkomst samt

mannen därjämte för boets gemensamma

inkomst. Har vid dylik taxering

avdrag, som i 46 § 1 och 2

mom. medgives, helt eller delvis ej

kunnat utnyttjas å den ena makens

skattepliktiga inkomst, må bristen

avräknas å den andra makens inkomst

i samma kommun. Underskott

å icke yrkesmässig avyttring av fast

eller lös egendom, som uppkommit

för endera maken, må avräknas från

den andra makens inkomst i samma

kommun av förvärvskälla av samma

slag. Ortsavdrag beräknas för en var

av makarna till hälften av det belopp,

som i 48 § 2 mom. andra

stycket sägs, dock att, om sådan del

av ortsavdraget helt eller delvis ej

kunnat utnyttjas å den ena makens

taxerade inkomst, bristen må avräknas

å den andra makens taxerade

inkomst. Avdrag, som i 50 § 2 mom.

andra eller tredje stycket sägs, beräknas

för vardera maken för sig

under iakttagande av att avdraget

för makarna tillsammans icke må

överstiga det i 50 § 2 mom. andra

stycket angivna högsta beloppet.

Skola makarna — — — högre

ortsgruppen.

(Föreslagen lydelse)

52 §.

1 in o in. Äkta makar, som under

beskattningsåret levt tillsammans,

taxeras en var för sin inkomst samt

mannen därjämte för boets gemensamma

inkomst. Har vid dylik taxering

avdrag, som i 46 § 1 och 2

mom. medgives, helt eller delvis ej

kunnat utnyttjas å den ena makens

skattepliktiga inkomst, må bristen

avräknas å den andra makens inkomst

i samma kommun. Kvarstående

brist, dock högst belopp motsvarande

avdrag enligt 46 § 2 mom.,

må, med tillämpning i förekommande

fall av bestämmelserna i

punkt 4 av anvisningarna till 46 §,

avräknas å förstnämnda makens inkomst

och, där denna icke förslår,

å andra makens inkomst i andra

kommuner. Underskott å icke yrkesmässig

avyttring av fast eller lös

egendom, som uppkommit för endera

maken, må avräknas från den

andra makens inkomst i samma kommun

av förvärvskälla av samma slag.

Ortsavdrag beräknas för en var av

makarna till hälften av det belopp,

som i 48 § 2 mom. andra stycket sägs,

dock att, om sådan del av ortsavdraget

helt eller delvis ej kunnat utnyttjas

å den ena makens taxerade

inkomst i hemortskommunen, bristen

må avräknas å den andra makens

taxerade inkomst i samma

kommun. Kvarstående brist må, med

tillämpning av bestämmelserna i

50 § 3 mom. andra stycket, avräknas

å makarnas taxerade inkomster

i andra kommuner. Avdrag, som i

50 § 2 mom. andra eller tredje stycket

sägs, beräknas för vardera maken

för sig under iakttagande av

att avdraget för makarna tillsammans

icke må överstiga det i 50 § 2

mom. andra stycket angivna högsta

beloppet.

Skola makarna — — — högre

ortsgruppen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1958

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Anvisningar

till 46 §.

4. Finnes vid tillämpning av bestämmelserna

i 46 § 4 mom. avräkningsbar

inkomst i flera kommuner,

skall avräkning ske i den kommun

där den största inkomsten redovisas.

Kvarstående brist avräknas i den

kommun där den näst största avräkningsbara

inkomsten finnes

o. s. v. Skulle inkomsten uppgå till

samma belopp i två eller flera kommuner,

ankommer det på taxeringsnämnden

i hemortskommunen att bestämma

den ordning i vilken inkomsterna

skola förekomma till avräkning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1959 och skall tillämpas

första gången i fråga om 1959 års taxering. Äldre bestämmelser skola fortfarande

gälla i fråga om 1958 års taxering samt i fråga om eftertaxering för

år 1958 eller tidigare år.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 66 och 105 §§ taxerings förordningen

den 23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, att 66 och 105 §§ taxeringsförordningen den 23

november 1956 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

66 §.

Varje år — •—• — honom åsättas.

Så snart —--- mellankommu
nala

prövningsnämnden.

(Föreslagen lydelse)

66 §.

Varje år---honom åsättas.

Så snart — — — mellankommunala

prövningsnämnden.

Har taxeringsnämnden i skattskyldigs

hemortskommun funnit att

avräkning enligt 46 § 4 mom. eller

50 § 3 mom. andra stycket kommunalskattelagen

skall ske, åligger det

nämnden att underrätta taxerings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1958

(Nuvarande lydelse)

Har taxeringsnämnd i fråga — —

— omförmälda nämnd.

105 §.

1 mom. Om kammarrätten —

--å denne.

Äro makar--- — statlig förmö
genhetsskatt.

Hava besvär —--mån ändras.

2 m o m. Vid prövningsnämnds

prövning av besvär, som anförts i

särskild ordning, skola bestämmelserna

i 1 mom. hava motsvarande

tillämpning å prövningsnämnden;

dock skall, därest hos prövningsnämnd

i län fråga uppkommer om

vidtagande av här ovan omförmäld

åtgärd beträffande taxering inom

annat prövningsdistrikt än det, som

besvären angå, ärendet i hela dess

vidd överlämnas till avgörande av

den mellankommunala prövningsnämnden.

(Föreslagen lydelse)

nämnd, som har att verkställa avräkningen,

om det belopp, som skall

avräknas.

Har taxeringsnämnd i fråga--

— omförmälda nämnd.

105 §.

1 mom. Om kammarrätten —

— -— å denne.

Äro makar----statlig förmö
genhetsskatt.

Hava besvär---mån ändras.

Vidtager kammarrätten eller

Kungl. Maj:t sådan ändring i fråga

om taxering till kommunal inkomstskatt

inom viss kommun att avdrag

enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen

eller kommunalt ortsavdrag

icke vidare kan helt utnyttjas inom

samma kommun, skall, ändå att yrkande

därom icke framställts, sådan

ändring vidtagas i taxering inom

annan kommun som kan föranledas

av bestämmelserna i 46 § 4 mom. eller

50 § 3 mom. andra stycket nämnda

lag.

2 mom. Bestämmelserna i 1

mom. skola hava motsvarande tilllämpning

å prövningsnämnd; dock

skall, därest hos prövningsnämnd i

län fråga uppkommer om vidtagande

av här ovan omförmäld åtgärd

beträffande taxering inom annat

prövningsdistrikt än det, som besvären

angå, ärendet i hela dess vidd

överlämnas till avgörande av den

mellankommunala prövningsnämnden.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1959.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1958

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.

Genom beslut den 23 december 1943 uppdrog dåvarande chefen för finansdepartementet

åt ledamoten av riksdagens första kammare A. J. Bärg

och landskamreraren C. J. Bergstedt att såsom sakkunniga inom finansdepartementet

biträda med utredning av vissa kommunalskattefrågor. De

sakkunniga antog benämningen 1944 års skattesakkunniga.

De sakkunniga avlämnade med skrivelse den 31 maj 1945 betänkande med

förslag angående vissa spörsmål på den allmänna kommunalbeskattningens

område (SOU 1945:35), bl. a. avseende allmänna avdrags och ortsavdrags

utnyttjande vid den kommunala inkomstbeskattningen. De sakkunnigas

förslag har icke lagts till grund för någon lagstiftning i ämnet.

Under den tid som förflutit sedan 1944 års skattesakkunniga avgav sitt

betänkande har på olika områden sådana reformer skett som väsentligt ändrat

förutsättningarna för en lagstiftning om allmänna avdrags och ortsavdrags

utnyttjande vid den kommunala inkomstbeskattningen. Särskilt må

nämnas kommunindelningsreformen. Principfrågan kvarstod emellertid olöst

och överlämnades genom beslut den 20 maj 1953 till 1950 års skattelagssakkunniga

för förnyat övervägande.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 juli 1956 tillkallade nuvarande

chefen för finansdepartementet två sakkunniga, landskamreraren

C. A. Norgren och länsassessorn G. Lindholm, med uppdrag att, såsom en

särskild sektion inom 1950 års skattelagssakkunniga, utreda frågan om rätt

att vid taxering till kommunal inkomstskatt åtnjuta ortsavdrag och andra

allmänna avdrag inom annan kommun än hemortskommunen samt därmed

sammanhängande spörsmål.

Skattelagssakkunniga har med skrivelse den 28 december 1956 överlämnat

en promemoria med förslag till bestämmelser om särskild skatteberäkning

i vissa fall för den, som haft inkomst i annan kommun ån hemortskommunen.

Till promemorian hörande författningsförslag har såsom Bihang

fogats vid statsrådsprotokollet i ärendet.

Över promemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av statskontoret,

kammarrätten, riksräkenskapsverket, riksskattenämnden, centrala uppbördsnämnden,

statens organisationsnämnd, överståthållarämbetet, länsstyrelserna

i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs,

Gotlands, Blekinge, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs,

Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs, Västernorrlands och Norrbottens

län, domkapitlen i Uppsala och Lund, Föreningen Sveriges kronokamrerare,

Riksförbundet Landsbygdens folk, Svenska företagares riksförbund, Svenska

landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet, Svenska

stadsförbundet, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges hantverks- och

småindustriorganisation, Sveriges häradsskrivareförening, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges lantbruksförbund, Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund samt Tjänstemännens centralorganisation. Sveriges grossistförbund

och Sveriges industriförbund åberopar ett av delegerade för dessa organisationer

och vissa andra institutioner upprättat gemensamt yttrande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1958 7

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar

utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan

återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,

nämligen

Inledning, s. 7—8

Gällande bestämmelser, s. 8—It

Historik, s. 11—21

1950 års skattelagssakkunnigas förslag, s. 21—29

Remissyttrandena, s. 29—42

Departementschefen, s. 42—48

Utskottet. I den förevarande propositionen föreslås att skattskyldig, som

åtnjutit inkomst i annan kommun än hemortskommunen och vars inkomst i

nämnda kommun inte förslår till utnyttjande vid den kommunala inkomsttaxeringen

av ortsavdrag och de under allmänna avdrag hänförliga avdragsposterna

för periodiskt understöd, pensionsförsäkringspremier samt vissa

andra försäkringsavgifter av personlig art, skall äga rätt att avräkna återstående

del i den andra kommunen.

Förslaget innebär ett tillgodoseende av ofta och från skilda håll uttalade

önskemål. Inte minst från riksdagens sida har vid upprepade tillfällen

påtalats det otillfredsställande i att skattskyldig vid den kommunala taxeringen,

på grund av kommungränsernas stora betydelse vid denna taxering,

i vissa fall inte får tillgodoräkna sig ortsavdrag och allmänna avdrag

i full utsträckning, trots att han haft inkomst att avräkna avdragen mot.

Såsom särskilt stötande har det därvid framstått att ortsavdraget, vilket

avdrag är avsett att från beskattning undanta vad som motsvarar existensminimum,

kan bli outnyttjat, helt eller delvis.

Utskottet vill uttala sin tillfredsställelse över att denna fråga nu fått en

godtagbar lösning. Visserligen kan det föreliggande förslaget inte sägas

helt tillgodose de uttalade önskemålen, eftersom vissa allmänna avdrag,

nämligen underskottsavdrag och det gift kvinna tillkommande s. k. förvärvsavdraget,

inte omfattas av reformen. De skäl departementschefen åberopat

för att tills vidare uppskjuta ställningstagandet såvitt gäller berörda

avdrag finner dock utskottet bärande. Även enligt utskottets mening är det

således lämpligt att frågan om utvidgning av rätten till underskottsavdrag

prövas först i samband med fastighetsbeskattningens avveckling. Utskottet

vill emellertid understryka angelägenheten av att även denna fråga därvid

hringas till en lösning. I likhet med flertalet remissinstanser anser nämligen

utskottet att starka skäl talar för att skattskyldig medges möjlighet att

tillgodogöra sig avdrag för underskott å förvärvskälla även i annan kommun

än den där beskattning av från förvärvskällan härflytande inkomst

sker.

Mot den tekniska utformningen av avdragsreglerna har utskottet intet

att erinra. Utskottet finner den i propositionen föreslagna metoden för av
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1958

räkning av outnyttjade avdrag rationell. De skattskyldiga blir därigenom

automatiskt tillgodoräknade de avdrag de är berättigade till, och merarbetet

för taxeringsmyndigheterna torde inte bli särskilt betungande.

Av det anförda framgår att utskottet tillstyrker propositionen. Den föreslagna

lagtexten föranleder ingen anmärkning från utskottets sida.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande

proposition nr 42, för sin del antaga de vid propositionen

fogade förslagen till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370); samt

2) förordning om ändrad lydelse av 66 och 105 §§ taxeringsförordningen

den 23 november 1956 (nr 623).

Stockholm den 25 februari 1958

På bevillningsutskottets vägnar:

EDGAR SJÖDAHL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Eriksson, Spetz,

Gustaf Elofsson*, Erik Jansson, fröken Ranmark, herrar Bengtson, Möller*

och Kronstrand; samt

från andra kammaren: herrar Sundström, Brandt, Nilsson i Svalöv,

Gustafson i Göteborg*, Kärrlander, Vigelsbo, Wiklund*, Andersson i Essvik,

Stenberg och Rydén.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

580394 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1958 A:109 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition nr 1, såvitt propositionen angår det promilletal, varmed skogsvårdsavgiften för år 1958 skall u s. 15 i texten