Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om ändrade beskattningsregler beträffande s. k. ofullständiga familjer m. m.

1958-03-04 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1958 A:27, Betänkande i anledning av väckta motioner om ändrade beskattningsregler beträffande s. k. ofullständiga familjer m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1958

1

Nr 27

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om ändrade beskattningsregler beträffande s. k. ofullständiga

familjer m. m.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 23 av fru Gärde Widemar m. fl. och II:

28 av herr Wedén m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta sådan

ändring av gällande skatteregler, att hemskild skattskyldig med barn och

husföreståndarinna i skattehänseende likställes med annan ensamstående

skattskyldig, som har barn samt husföreståndarinna anställd i sin tjänst»;

2) de likalydande motionerna I: 94 av herr öhman m. fl. och II: 91 av

herr Henning Nilsson i Gävle m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte

besluta att ändra förordningen om statlig inkomstskatt så, att gift kvinna,

som har inkomst av förvärvsarbete, vid såväl den statliga som den kommunala

taxeringen ges rätt till avdrag med hälften av sin inkomst, dock

högst 1 000 kronor, och att därjämte den som har hemmavarande barnbidragsberättigade

barn ges rätt till ytterligare avdrag med hälften av sin arbetsinkomst,

dock högst ett sammanlagt avdrag på 3 000 kronor»; samt

3) de likalydande motionerna I: 195 av fru Gärde Widemar och II: 234 av

herr Gustafson i Göteborg m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta

sådan ändring av gällande bestämmelser att ogift skattskyldig (varmed

jäinställes änka, änkling eller frånskild) med hemmavarande barn och

förvärvsarbete utanför hemmet jämställes med gift skattskyldig, samt att

vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den män redogörelse härför inte lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna 1:23, 1:94 och 11:234.

Enligt 48 § 2 inom. kommunalskattelagen äger skattskyldig, som under

beskattningsåret haft husföreståndarinna hos sig anställd, att, därest han

varit ogift (varmed jämställes änkling, änka eller frånskild) och haft hemmavarande

barn för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat, åtnjuta

kommunalt ortsavdrag med samma belopp som skattskyldig, vilken undei

beskattningsåret varit gift och levt samman med andra maken. Motsvarande

bestämmelser återfinnes i 8 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt.

Ilihang till riksdagens protokoll 1958. 7 samt. Nr 27

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1958

Jämlikt 10 § 1 inom. förordningen om statlig inkomstskatt utgår sådan

skatt beträffande bl. a. fysiska personer enligt endera av två skatteskalor.

I fråga om fysiska personer, som åtnjuter det för gifta föreskrivna ortsavdraget,

tillämpas en skatteskala, som i jämförelse med den för övriga fysiska

personer gällande skatteskalan i flertalet inkomstlägen föranleder ett

något mindre skatteuttag.

I 46 § 3 mom. kommunalskattelagen stadgas, att därest gift kvinna,

som levt tillsammans med sin man och under större delen av beskattningsäiet

må i hemortskommunen erhålla avdrag med 300 kronor, om och i den mån

sådan hennes inkomst därtill förslår.

Motsvarande bestämmelser i förordningen om statlig inkomstskatt innelattas

i 4 § 2 inom. Bestämmelserna innebär i huvudsak följande. Gift

kvinna med inkomst av rörelse eller av eget arbete erhåller, i den män inkomsten

därtill förslår, avdrag med högst 300 kronor eller, om den gifta

kvinnan haft hemmavarande barn, för vilket rätt till allmänt barnbidrag

lörelegat, med 300 kronor jämte 10 procent av nämnda inkomst, sammanlagt

dock med högst 1 000 kronor. Vidare är gift man, som haft inkomst av

jordbruksfastighet eller av rörelse och vars hustru utfört arbete i förvärvskällan

till ett värde av minst 300 kronor, berättigad att, om och i den mån

inkomsten i förvärvskällan därtill förslår, åtnjuta avdrag med 300 kronor.

De nu nämnda avdragen må dock för makarna tillsammans icke överstiga

300 respektive 1 000 kronor.

Vid 1955 års riksdag väcktes motioner med yrkande om sådan ändring

av ovannämnda stadganden i 48 § 2 mom. kommunalskattelagen och 8 § 1

mom. förordningen om statlig inkomstskatt, att däri klart utsäges, att med

ogift skattskyldig jämställes även gift skattskvldig, som under beskattningsåret

inte sammanlevt med andra maken.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 40 avstyrkte 1955 års bevillningsutskott

motionerna. Därvid uttalade utskottet bl/a.

Det kan givetvis göras gällande, att de förevarande stadgandena angående

ogift skattskyldig icke kan avse gift skattskyldig, som utan äktenskapsskillnad

— eventuellt på grund av hemskillnad — icke sammanlevt med andra

maken. Enligt vad utskottet under hand erfarit har emellertid beskattningsnamnderna

icke varit främmande för en sådan tillämpning av stadgandena

i fråga, att avdrag för husföreståndarinna medgivits, då skattskyldig erhållit

hemskillnad eller förhållandena utvisade att varaktig söndring förelåge

i äktenskapet. Dessa omständigheter utvisar enligt utskottets mening att det

toreliggande spörsmålet är en tolkningsfråga, vilken emellertid såvitt utskottet

kunnat finna icke vant föremål för prövning i högsta instans. Rörande

tolknmgen av gallande författningar i detta hänseende ankommer det icke

pa utskottet att uttala sig. Utskottet finner, att det i första hand måste anses

önskvärt, att klarläggande sker rörande innebörden av de nu gällande

bestämmelserna i ämnet. Först sedan ett sådant klarläggande skett, finnes

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1958

3

anledning att taga ställning till frågan, huruvida den i lagstiftningen nu givna

regleringen på detta område kan anses tillfredsställande.

Den frågan kan dock givetvis ställas, huruvida en lagstiftning i den av

motionärerna önskade riktningen vore lämplig. Vissa skäl kan som motionärerna

framhåller otvivelaktigt anföras för att jämväl särtaxerade eller i varje

fall hemskilda makar skall äga rätt till avdrag för husföreståndarinna. Å

andra sidan måste en sådan lagstiftning ur vissa synpunkter väcka betänkligheter.

Sålunda skulle med för närvarande i övrigt gällande bestämmelser

om ortsavdrag äkta makar, om de var för sig hade hemmavarande barn och

husföreståndarinna, genom särtaxering kunna erhålla ortsavdrag med dubbelt

så stort belopp som om de sammanlevde. I ortsgrupp V skulle exempelvis

kommunalt ortsavdrag kunna erhållas med 4 000 kronor och statligt

ortsavdrag med 8 000 kronor. Dessutom kommer den statliga inkomstskatten

för vardera maken att beräknas efter den för gifta skattskyldiga avsedda

skatteskalan med lägre progressivitet. Utskottet har med det anförda icke

velat i och för sig taga ställning till den föreliggande frågan utan endast

antyda att en lagstiftning i enlighet med motionärernas yrkande icke bör

utan närmare överväganden genomföras.

I samband med propositionen om förhöjning av de kommunala ortsavdragen

behandlade 1957 års riksdag bl. a. motionsvis väckta yrkanden av

innebörd att ensamstående skattskyldiga med barn under sin vårdnad måtte

erhålla samma ortsavdrag som gifta skattskyldiga. I sitt av riksdagen godkända

betänkande nr 40 yttrade föregående års bevillningsutskott i anledning

härav bl. a. följande.

Ett bifall till något av de förevarande motionsyrkandena skulle innebära,

att man beträffande ensamstående skattskyldiga skulle ha att i ortsavdragshänseende

räkna med ytterligare en kategori skattskyldiga. Från riksdagens

sida har tidigare uttalats betänkligheter mot en sådan ordning. Sålunda

yttrade 1956 års bevillningsutskott i sitt av riksdagen godkända betänkande

nr 40 i anledning av motionsvis framförda yrkanden av i huvudsak samma

innebörd som de nu förevarande, att en ytterligare uppspaltning av kategorien

ensamstående skattskyldiga skulle komplicera taxeringsarbetet och

motverka den eftersträvade enkelheten hos taxerings- och uppbördsbestämmelserna.

Utskottet kan ansluta sig till vad 1956 års bevillningsutskott anfört i

denna fråga. Detta innebär inte att utskottet ställer sig oförstående till de

ensamstående barnförsörjarnas problem. Tvärtom delar utskottet den i motionerna

uttalade meningen alt nämnda skattskyldigas ekonomiska situalion

ofta är bekymmersam. Utskottet anser del dock inte möjligt att i detta

sammanhang tillgodose dem i större utsträckning än som skett genom propositionsförslaget,

vilket såsom framgår av det föregående ger de ensamstående

barnförsörjarna den procentuellt sett största ortsavdragshöjningen.

I likhet med departementschefen finner utskottet således att något underlag

inte nu föreligger för en omprövning av frågan om höjning av ortsavdragen

för de ensamstående barnförsörjarna utöver vad som gäller vid den statliga

beskattningen.

Enligt utskottets mening sammanhänger frågan om storleken av ortsav(iraget

för ensamstående barnförsörjare i hög grad med spörsmålet om det

s. k. förvärvsavdraget. Motionsvis bär framförts yrkande om utredning i

syfte att sådant avdrag, som nu kan tillkomma endast gift kvinna eller i

vissa fall gift man, även skall få åtnjutas av ogifl kvinna med vårdnad om

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1958

barn. Som framhålles i det följande torde den av riksdagen år 1954 begärda

utredningen rörande förvärvsavdraget komma att igångsättas inom den närmaste

tiden. Det torde kunna förutsättas att utredningen kommer att behandla

även spörsmålet om förvärvsavdrag för ogift kvinna. Innan detta

spörsmål prövats bör enligt utskottets mening definitiv ställning inte tas

till frågan om ytterligare höjning av ortsavdraget för ensamstående skattskyldiga

med vårdnad om barn.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionens förslag till nya kommunala

ortsavdrag. De föreliggande motionsyrkandena avstyrkes alltså av

utskottet i motsvarande delar.

Sedan de nu gällande bestämmelserna rörande det s. k. förvärvsavdraget

infördes år 1952, har årligen väckts motioner om ändringar i desamma i

olika hänseenden. Här må blott erinras om att 1954 års riksdag — på hemställan

av samma års bevillningsutskott i dess betänkande nr 40 — avlät

skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran, att Kungl. Maj :t ville i lämpligt

sammanhang låta verkställa en översyn av reglerna om förvärvsavdraget

samt att så snart förutsättningar därför förelåg för riksdagen framlägga det

förslag i ämnet som därav kunde föranledas.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 10 maj 1957 har chefen för

finansdepartementet tillkallat vissa sakkunniga för att verkställa utredning

rörande förvärvsavdraget och därmed sammanhängande frågor. I direktiven

för de sakkunniga, vilka antagit benämningen 1957 års sambeskattningsrevision,

uttalar departementschefen bl. a.

Den här lämnade redogörelsen torde visa, att behov föreligger av att överse

bestämmelserna om beskattning av äkta makar. Den av riksdagen begärda

översynen av reglerna om förvärvsavdraget bör i samband därmed

komma till stånd. Vid utredningen får beaktas vunna erfarenheter om verkningarna

av 1952 års beslut i ämnet. Utredningen bör omfatta olika med

sambeskattningen sammanhängande frågor. Så t. ex. bör övervägas vid vilken

nivå tudelningsprincipen skall tillämpas samt prövas de synpunkter

som i skilda sammanhang framkommit om utsträckande av rätten till förvärvsavdrag

till nya kategorier skattskyldiga, exempelvis ensamstående

mödrar. Vidare torde uppmärksammas de särskilda problem på beskattningens

område som uppkommer vid äktenskaps upplösning.

Vid utredningen bör man utgå från de nu gällande ortsavdragen. Frågan

om avvägningen av dessa avdrag bör alltså inte upptas till omprövning i

detta sammanhang. Ett önskemål är givetvis att reglerna på familjebeskattningens

område blir så enkla och lättillämpade som möjligt. Största möjliga

likhet mellan hithörande bestämmelser vid den statliga och den kommunala

taxeringen bör därför eftersträvas.

Det synes inte osannolikt att utredningen kan komma att ge vid handen

att en viss omfördelning av skattetrycket mellan olika kategorier skattskyldiga

framstår som motiverad. Det bör dock i detta sammanhang understrykas

att — såsom även framhållits av 1957 års bevillningsutskott vid behandlingen

av frågan om höjning av de kommunala ortsavdragen — statsfinansiellt

utrymme för ytterligare skattesänkningar av större omfattning knappast

torde föreligga, sedan ortsavdragsreformen genomförts. Återhållsamhet

bör därför iakttagas i fråga om förslag som medför en minskning av

det samlade skatteuttaget. I den mån utredningen skulle få till resultat så
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1958 5

dana förslag, soin innebär minskning av det kommunala skatteunderlaget,

torde man böra räkna med att kompensation av statsmedel för skattebortfallet

inte kan ges.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.

I de likalydande motionerna 1:23 och 11:28 har erinrats om

att regeringsrätten i utslag under år 1957 förklarat hemskild skattskyldig

inte vara berättigad till ortsavdrag som gift, trots att den skattskyldige hade

barn och husföreståndarinna (hembiträde). Detta medför en skatteskärpning

under hemskillnadstiden, som upphör sedan äktenskapsskillnad vunnits.

Skatteskärpningens storlek i vissa inkomstlagen belyses av en i motionerna

intagen tabell. Motionärerna hemställer, att riksdagen vidtar sådan

ändring i skatteförfattningarna att hemskild skattskyldig i ortsavdragshänseende

och därmed även i fråga om den skatteskala, som tillämpas vid den

statliga inkomstbeskattningen, likställes med ogift person som har barn

och husföreståndarinna anställd i sin tjänst. I sakligt avseende är ju förhållandena

helt likartade för de båda kategorierna, och att beskattningen

under en kortare övergångstid skall av formella skäl bli hårdare för den

som står under hemskillnad förefaller oegentligt. Då skatteförmågan är

densamma bör beskattningen också vara lika.

Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna 1:94 och II:

9 1 har framhållits att en statlig utredning för ett par år sedan värderade

husmoderns ax-betsinsats i en tvåbarnsfamilj till 5 000 kronor årligen. Denna

siffra ger en uppfattning om de extra utgifter för barnens vård och hemmets

skötsel, som drabbar den familj, där hustrun arbetar utom hemmet.

Att det nuvarande förvärvsavdraget inte på långt när täcker dessa utgifter

är uppenbart. Resultatet blir i många fall att gifta kvinnor, inför perspektivet

av ökade utgifter och genom sambeskattningen skärpt skatt, inte anser

det lönande att ta förvärvsarbete. Detta gäller inte minst högt kvalificerad

kvinnlig arbetskraft. Genom en oklok och orättvis skattelagstiftning

undandras samhället sålunda arbetskraft, samtidigt som den enskilde hindras

att genom arbete höja sin standard. Redan 1954 begärde riksdagen en

översyn av bestämmelserna om gift kvinnas förvärvsavdrag. I väntan på

förslag är det nödvändigt med en provisorisk uppskrivning av gift kvinnas

förvärvsavdrag.

I de likalydande motionerna 1:195 och 11:2 3 4 har anförts bl. a.

följande. De s. k. ofullständiga familjerna, d. v. s. familjer där eu av föräldrarna

saknas, är ogynnsamt ställda i beskattningshänseende, i det att

familjeförsörjaren dels har lägre ortsavdrag än familjeförsörjaren i en fullständig

familj, dels får betala statlig inkomstskatt efter den högre skatteskala,

som gäller för ogifta. Om det i en sådan familj tinns husföreståndarinna

anställd, likställes dock familjen med övriga familjer. Husföreståndarinnor

är emellertid f. n. inte så ofta förekommande. Om t. ex. mannen

rycks bort genom döden och familjens huvudsakliga inkomst därigenom

försvinner, måste den efterlevande änkan ofta ta arbete utom hemmet för

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1958

att lösa frågan om familjens fortsatta försörjning. Hon har emellertid sällan

möjlighet att anställa husföreståndarinna. Barnen får ofta tas om hand

i daghem, förskolor e. d. Städhjälp och måltidsinackorderingar får delvis

ersätta den hjälp som en husföreståndarinna skulle ge. Kostnaderna kan

emellertid bli lika stora som för en husföreståndarinna. Det synes orättvist

för en änka att i en situation, då familjens skattekraft uppenbarligen försvagats,

såväl statliga som kommunala myndigheter tar ut skatt efter avsevärt

hårdare principer än när familjen var fullständig. Som 1954 års familj

eu Lredning papekat, hade man vid införandet av bestämmelserna huvudsakligen

änklingens fall i tankarna. I dag är emellertid situationen den,

att det övervägande antalet fall inom ifrågavarande grupp utgöres av ensamstående

kvinnor. De nuvarande bestämmelserna är otidsenliga och orättvisa

och bör därför ändras.

Utskottet. I de förevarande motionerna har framställts yrkanden avseende

dels det gift kvinna tillkommande s. k. förvärvsavdraget och dels ortsavdraget

för hemskilda makar och ensamstående skattskyldiga med hemmavarande

barn och med förvärvsarbete utom hemmet.

I fråga om förvärvsavdraget gäller för närvarande att gift kvinna, som levt

tillsammans med sin man och som under större delen av beskattningsåret

varit bosatt här i riket, vid inkomsttaxeringen äger rätt till förvärvs avdrag,

om hon haft inkomst av rörelse eller eget arbete. Avdraget är vid taxering

till såväl statlig som kommunal inkomstskatt begränsat till högst 300 kronor;

om den gifta kvinnan haft hemmavarande barn, för vilket rätt till allmänt

barnbidrag förelegat, må dock avdrag vid statsbeskattningen medges

med ytterligare 10 procent av inkomsten, dock högst sammanlagt 1 000 kronor.

I de likalydande motionerna I: 94 och II: 91 yrkas att riksdagen måtte

besluta en provisorisk höjning av förvärvsavdraget. Vid såväl den statliga

som den kommunala inkomstbeskattningen bör avdraget enligt motionärernas

mening uppgå till hälften av den gifta kvinnans inkomst av förvärvsarbete,

dock högst 1 000 kronor. Har den gifta kvinnan barn, som berättigar

till allmänt barnbidrag, skall dock ytterligare avdrag medges med hälften

av inkomsten, dock högst sammanlagt 3 000 kronor.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen begärde 1954 års riksdag

på hemställan av samma års bevillningsutskott i skrivelse till Kungl.

Maj :t att frågan om förvärvsavdraget skulle göras till föremål för utredning.

Numera har denna utredning igångsatts genom särskilt tillkallade sakkunniga,

1957 års sambeskattningsrevision. Då resultatet av de sakkunnigas

arbete torde föreligga inom en tämligen nära framtid, anser utskottet anledning

inte föreligga att på sätt yrkats i motionerna nu företa en provisorisk

höjning av förvärvsavdraget. Utskottet avstyrker därför de i detta

ämne väckta motionerna.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1958

7

Beträffande ortsavdragsbestämmelserna yrkas i de likalydande motionerna

I: 23 och II: 28 att hemskild skattskyldig med barn och husföreståndarinna

i beskattningshänseende måtte likställas med annan ensamstående

skattskyldig i motsvarande situation, d. v. s. erhålla samma ortsavdrag som

gift skattskyldig, varav följer att statlig inkomstskatt utgår efter den lägre

skatteskalan för gifta. Samma lösning förordas i de likalydande motionerna

I: 195 och II: 234 för en större grupp skattskyldiga, nämligen ogifta, varmed

jämställes änklingar, änkor eller frånskilda, med hemmavarande barn

och med förvärvsarbete utom hemmet.

1957 års sambeskattningsrevision har enligt utredningsdirektiven att göra

en översyn ej blott av reglerna om förvärvsavdraget utan av bestämmelserna

rörande beskattning av äkta makar över huvud taget. Vidare skall prövas

om rätten till förvärvsavdrag bör utsträckas till nya kategorier skattskyldiga,

t. ex. ensamstående mödrar. Det förutsättes i direktiven att revisionen

kan komma att förorda en viss omfördelning av skattetrycket mellan olika

kategorier skattskyldiga.

Spörsmålet om vilket ortsavdrag, som bör tillkomma hemskilda makar,

får anses vara en del av frågan om hur beskattningen av äkta makar lämpligen

bör utformas. Vad som anförts i motionerna I: 23 och II: 28 kan därför

förutsättas bli uppmärksammat av sambeskattningsrevisionen i samband

med dess utredningsuppdrag. Huruvida ensamstående skattskyldiga

med barn och förvärvsarbete utom hemmet bör erhålla ett högre ortsavdrag

och hänföras till en annan skatteskala än för närvarande torde likaså

vara en sådan fråga som det enligt utredningsdirektiven ankommer på revisionen

att pröva. Även det i motionerna I: 195 och II: 234 berörda spörsmålet

får således anses vara föi''emål för utredning av sambeskattningsrevisionen.

Enligt utskottets mening bör resultatet av revisionens arbete avvaktas,

innan en ändring sker av nu gällande bestämmelser på förevarande

område. Utskottet anser sig på grund härav böra avstyrka även de nu ifrågavarande

motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna I: 23 av fru Gärde Widemar

m. fl. och II: 28 av herr Wedén m. fl. om ändrad

behandling i skattehänseende av hemskild skattskyldig med

barn och husföreståndarinna icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd;

2) att de likalydande motionerna I: 94 av herr öhman

in. fl. och II: 91 av herr Henning Nilsson i Gävle in. fl. om

vidgad rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen för förvärvsarbetande

gifta kvinnor icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd; samt

3) att de likalydande motionerna I: 195 av fru Gärde Widemar

och 11:234 av herr Gustafson i Göteborg in. fl. om

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1958

ändrade beskattningsregler beträffande s. k. ofullständiga

familjer icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 mars 1958

På bevillningsutskottets vägnar:

EDGAR SJÖDAHL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Eriksson, Spetz,

Snygg, Gustaf Elofsson, Erik Jansson, Bengtson, Oscar Carlsson och Kronstrand;

samt

från andra kammaren: herrar Sundström, Kollberg, Brandt, Allard,

Kärrlander, Persson i Svensköp, Vigelsbo, Magnusson i Borås, Anderson

i Sundsvall och fru Holmqvist.

580421 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.