Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om utredning av frågan om utlänningars och i utlandet bosatta svenska medborgares beskattning här i riket.

1958-03-11 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1958 A:28, Betänkande i anledning av väckta motioner om utredning av frågan om utlänningars och i utlandet bosatta svenska medborgares beskattning här i riket.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1958

1

Nr 28

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om utredning av frågan om utlänningars och i utlandet

bosatta svenska medborgares beskattning här

i riket.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna 1:60 av herr Lundström och fru Gärde Widemar samt 11:87

av herr Rimmerfors har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte anhålla om en allsidig utredning av frågan om utlänningars

och här ej bosatta svenskars beskattning, under särskilt beaktande av möjligheterna

att genom någon form av definitiv källskatt undanröja de ojämnheter

i beskattningen av vissa sådana skattskyldiga, som exemplifierats i

motionerna, och samtidigt förenkla taxerings- och debiteringsförfarandet.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,

hänvisa till motionen I: 60.

Enligt 53 § 1 mom. kommunalskattelagen och 6 § 1 mom. förordningen

om statlig inkomstskatt är omfattningen av fysisk persons skattskyldighet

här i riket till inkomstskatt beroende av bosättningen. För tid, under vilken

fysisk person varit här i riket bosatt, åligger honom skattskyldighet för all

inkomst, som av honom här i riket eller å utländsk ort förvärvats. För tid,

under vilken fysisk person ej varit här i riket bosatt, är hans skattskyldighet

mera begränsad. Den omfattar inkomst av här belägen fastighet och här

bedriven rörelse samt vidare bl. a. härifrån uppburen, genom verksamhet

här i riket förvärvad inkomst av tjänst. Med bosättning här i riket jämställes

enligt 68 § kommunalskattelagen och 16 § 1 mom. förordningen om

statlig inkomstskatt stadigvarande vistelse i Sverige.

Intäkt av tillfälliga uppdrag räknades tidigare till inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet

men är numera på grund av lagstiftning år 1955 att hänföra

till inkomst av tjänst. Genom dessa ändringar blev utomlands bosatta personer

skattskyldiga för härifrån uppburen, genom verksamhet i Sverige förvärvad

inkomst av tillfälliga uppdrag, vilket de tidigare ej varit.

Nu återgivna bestämmelser innebär att en person, som arbetat i Sverige

och härifrån uppburit sin lön, är skattskyldig här i riket för lönen. Detta

gäller oberoende av medborgarskap och såväl vid bosättning och stadigvarande

vistelse i Sverige som då sådan bosättning eller vistelse icke varit för

handen. Undantag härifrån har dock föreskrivits i några av de avtal till

1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 7 samt. Nr 28

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1958

undvikande av dubbelbeskattning, som ingåtts med främmande stater. Bosättningen

har emellertid betydelse för löntagaren då det gäller att bestämma

beskattningsort och ortsavdrag samt beräkna kommunal inkomstskatt.

Härutinnan gäller följande.

Om arbetstagaren varit bosatt eller stadigvarande vistats här i riket, skall

han taxeras i hemortskommunen och åtnjuta ortsavdrag enligt bestämmelserna

i 48 § kommunalskattelagen och 8 § förordningen om statlig inkomstskatt.

Vidare beräknas den kommunala inkomstskatten efter den utdebitering

för skattekrona och skatteöre, som gäller för kommunen i fråga.

Har däremot arbetstagaren icke varit bosatt i Sverige eller har han icke

vistats här stadigvarande, skall enligt 59 § 3 mom. kommunalskattelagen,

14 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt och 4 § taxeringsförordningen

hans arbetsinkomst taxeras i Stockholm av den för riket gemensamma

taxeringsnämnden. Vid taxeringen äger han icke åtnjuta ortsavdrag.

Den kommunala inkomstskatten skall utgå för gemensamt kommunalt ändamål

och enligt förordningen den 28 september 1928, nr 395, utgöras med 5

öre för varje skatteöre, som påförts för den till sådan skatt beskattningsbara

inkomsten.

I detta sammanhang må erinras om ytterligare några beskattningsregler,

vari bosättning eller stadigvarande vistelse äger betydelse. Sålunda förutsättes

för rätten att åtnjuta de allmänna avdrag, som avses i 46 § 2 mom.

kommunalskattelagen och 4 § 1 mom. andra stycket förordningen om

statlig inkomstskatt (avdrag för periodiskt understöd eller därmed jämförlig

periodisk utbetalning, för pensionsavgifter enligt lagen om folkpensionering

samt för avgifter för pensionsförsäkring och för annan personförsäkring),

att den skattskyldige varit bosatt eller stadigvarande vistats här

i riket. Så är även fallet beträffande det allmänna avdrag, som enligt 46 §

3 mom. kommunalskattelagen och 4 § 2 mom. förordningen om statlig inkomstskatt

åtnjutes av gift kvinna; här tillkommer såsom ytterligare förutsättning

för avdrag, att bosättningen eller den stadigvarande vistelsen

varat större delen av beskattningsåret. Slutligen har för gifta skattskyldiga

bosättningen (den stadigvarande vistelsen) betydelse, då den statliga inkomstskattens

grundbelopp skall beräknas. Har en gift skattskyldig varit

bosatt eller stadigvarande vistats här i riket, skall grundbeloppet bestämmas

enligt den första av de två i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt

intagna skalorna. Föreligger icke bosättning eller stadigvarande vistelse,

skall däremot den andra skatteskalan tillämpas, medförande ett högre

skatteuttag.

Jämlikt 3 § 1 mom. uppbördsförordningen skall skattskyldig utgöra preliminär

skatt i den kommun, där han kan antagas bli påförd slutlig skatt enligt

den årliga taxeringen året näst efter inkomståret.

Enligt 54 § kommunalskattelagen och 7 § förordningen om statlig inkomstskatt

är utlänning, som givit eller medverkat vid sådan offentlig föreställning,

som avses i förordningen den 23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter

för särskilda förmåner och rättigheter, den s. k. artistskatten,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1958 3

befriad från skatt för inkomst av föreställning, för vilken dylik avgift utgjorts

eller beträffande vilken befrielse från avgift jämlikt särskilt stadgande

i samma förordning åtnjutits.

Rörande betydelsen av nu återgivna bestämmelser för källskatteuppbörden

har centrala uppbördsnämnden i en år 1955 upprättad promemoria angående

beskattningen av utländska arbetstagare anfört bl. a. följande.

När en utlänning erhåller anställning i Sverige göres rekvisitionen av

debetsedel regelmässigt hos den lokala skattemyndigheten i orten. För en

rätt tillämpning av bestämmelsen i 3 § 1 mom. uppbördsförordningen jämförd

med reglerna för taxering av utlänningen skulle den lokala skattemyndigheten

ha att bedöma, huruvida bosättning eller stadigvarande vistelse

i Sverige kan antagas komma att föreligga eller ej. Talade omständigheterna

för bosättning eller stadigvarande vistelse, skulle den lokala skattemyndigheten

utfärda debetsedeln och därvid bestämma skatteuttagets storlek med

utgångspunkt från att den skattskyldige kommer att taxeras i orten och

därvid erhåller vederbörligt ortsavdrag. Kunde däremot vistelsen i Sverige

bedömas bli allenast tillfällig, skulle myndigheten — om fråga är om annan

ort än Stockholms stad — ha att vidarebefordra rekvisitionen till uppbördsverket

i Stockholm. Vid utfärdandet av debetsedeln skulle detta verk ha att

fastställa skatteuttagets storlek med beaktande dels av att den skattskyldige

ej skall åtnjuta ortsavdrg och dels av den speciella utdebitering, som

gäller för dem som skola beskattas för gemensamt kommunalt ändamål.

Emellertid torde det, när debetsedel efter rekvisition skall utfärdas för

en utlänning, mera sällan vara möjligt att avgöra, huruvida bosättning föreligger

eller huruvida vistelsen i Sverige kommer att bli stadigvarande eller

endast tillfällig. På grund härav och för att underlätta de lokala skattemyndigheternas

arbete har centrala uppbördsnämnden den 2 april 1947 (nämndens

tryckta meddelande nr 32/1947) förklarat att då det gäller för den

lokala skattemyndigheten att bedöma, om en icke mantalsskriven person

är bosatt å viss ort eller stadigvarande vistas därstädes, myndigheten synes

böra utgå ifrån, att sådan bosättning eller stadigvarande vistelse är för handen

vid varje slag av arbetsanställning å orten, där skatteavdrag kan komma

i fråga.

Av det nyss anförda framgår att för källskatteuttaget införts den arbetshypotesen,

att bosättning eller stadigvarande vistelse som regel skall anses

föreligga när en utlänning tar arbetsanställning i Sverige. Det får antagas

att i ett stort antal fall bosättning eller stadigvarande vistelse i realiteten

icke förelegat. Att träffa avgörande härvidlag vid taxeringen måste

emellertid kräva åtskilligt arbete. Självdeklarationer, som skulle kunna tjäna

till ledning för bedömandet, torde som regel icke avgivas av de skattskyldiga

som det här gäller. Vidare skulle avgörandet icke kunna träffas enbart på

grundval av inkomna löneuppgifter eller uppgifter om erlagd källskatt, eftersom

vederbörande kan ha vistats här i riket längre eller kortare tid utan

arbetsinkomst. För att komma till ett rätt resultat skulle det sålunda bli

nödvändigt att göra en utredning — eventuellt med anlitande av polismyndighet

— om vistelsens längd i praktiskt taget varje särskilt fall. Eftersom

vederbörande oftast lämnat riket, när denna utredning skall verkställas,

måste utredningen bli mycket svår att genomföra.

Av det anförda torde framgå att det av flera skäl är önskvärt med en

sådan ändring av gällande beskattningsregler att utlänning, som haft arbets
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1958

anställning i Sverige men icke varit bosatt eller stadigvarande vistats här

i riket, skall taxeras i den kommun där han arbetat. Har utlänningen arbetat

inom flera kommuner, bör taxeringen verkställas i den kommun där han

först haft anställning under beskattningsåret. Vidare bör han få åtnjuta

ortsavdrag, förslagsvis med en tolftedel för varje kalendermånad under vilken

han varit anställd i Sverige. Är utlänningen gift, bör den statliga inkomstskattens

grundbelopp beräknas efter samma grunder som tillämpas för

i riket bosatta gifta skattskyldiga. Slutligen synes böra övervägas att medgiva

en utlänning, som endast tillfälligt vistats och arbetat här i riket, allmänna

avdrag efter motsvarande grunder som gälla vid bosättning i riket;

ifråga om gift kvinna tillkommande avdrag torde någon ändring dock ej

vara påkallad.

Sedan centrala uppbördsnämnden överlämnat ovannämnda promemoria

till riksskattenämnden har riksskattenämnden, efter att ha inhämtat yttranden

i ärendet från vissa taxeringsintendenter, i skrivelse den 31 maj

1957 till chefen för finansdepartementet uttalat bl. a. följande.

Av såväl promemorian som taxeringsintendenternas yttranden framgår

att, främst på grund av administrativa svårigheter, en från skatteförfattningarnas

bestämmelser avvikande praxis utbildat sig i fråga om taxering

av utlänningar, som under allenast tillfällig vistelse här i riket haft arbetsinkomst

härstädes. Denna praxis innebär i stort sett att i dessa fall samma

regler om beskattningsort, ortsavdrag och allmänna avdrag tillämpas, som

gälla för en utlänning med stadigvarande vistelse eller bosättning härstädes.

Då ovannämnda förhållanden icke kan anses vara tillfredsställande, får

riksskattenämnden härmed anmäla frågan för Herr Statsrådet och ifrågasätta

om icke förevarande spörsmål —• i varje fall frågorna om beskattningsort

och ortsavdrag -— borde, efter närmare utredning genom 1950 års skattelagssakkunniga

eller i annan lämplig ordning, upptagas till omprövning

lagstiftningsvägen.

I de förevarande motionerna erinras bl. a. om att redan 1936 års uppbördskommitté

(SOU 1938: 46 s. 324 ff.) diskuterade frågan om hur utlänningars

och i utlandet bosatta svenska medborgares beskattning skulle kunna effektiveras.

Vidare föreslog kommunalskatteberedningen (SOU 1942: 34 s. 256),

att frågan om utlänningars och i utlandet bosatta svenska medborgares beskattning

skulle göras till föremål för särskild utredning. Den för utredning

av vissa frågor beträffande bevillningsavgiften tillkallade utredningsmannen

fann likaledes (kungl. prop. 214/1952 s. 18 f.), att »en genomgripande

omläggning av beskattningsväsendet för utlänningars beskattning vore

av nöden». Hittills synes i detta avseende intet annat ha åtgjorts än de år

1952 beslutade justeringarna av bevillningsavgiften. Samtidigt har förhållandena

på detta område, särskilt genom den knappast avsedda effekten av

på senare år i förenklingssyfte vidtagna ändringar i skatteförfattningarna,

ytterligare aktualiserat behovet av en reform. Innebörden av nuvarande

praxis att taxera de utlänningar, som tar arbete i Sverige, i de lokala taxeringsnämnderna

är att de i regel får vidkännas en högre kommunal utdebitering

än som avsetts. Vidare torde avdrag för resekostnad för tillträdande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1958 5

av tillfällig anställning i Sverige icke kunna medgivas av lokal taxeringsnämnd

efter samma regler, som gemensamma taxeringsnämnden kan tilllämpa.

I flertalet fall torde emellertid dessa nackdelar mer än väl uppvägas

av fördelen, att utlänning, som taxerats i lokalt distrikt, medges ortsavdrag

med 1/12 av det för år gällande avdraget för varje kalendermånad eller del

därav, som vistelsen varat — en för de korttidsarbetande speciellt gynnsam

beräkningsgrund, särskilt om de taxeras som gifta. Vidare torde med de

nya reglerna för försäkringsavdrag även den som endast en del av året varit

här bosatt vara berättigad till schablonavdrag för försäkringspremier med

fullt belopp, 150 kronor för ogift och 300 kronor för gift skattskyldig.

Både vid taxering, som verkställes av den gemensamma taxeringsnämnden,

och vid taxering i lokalt distrikt medges vidare schablonmässigt kostnadsavdrag

från inkomst av tjänst med minst 100 kronor, liksom avrundning

nedåt sker av den beskattningsbara inkomsten till jämna hundratal

kronor. Den för helårsinkomst avpassade, progressiva statsskatteskalan tilllämpas

utan justering. Slutligen gäller, att den som ett år icke är mantalsskriven

i Sverige icke är skyldig att erlägga folkpensionsavgift för påföljande

taxeringsår samt att den som icke är här bosatt icke heller är sjukförsäkringspliktig.

Det framgår härav klart att för skattskyldiga med kort

vistelsetid de belopp, som slutligen debiteras på grundval av taxering, särskilt

i lokalt distrikt, måste bli mycket låga i jämförelse med det preliminära

källskatteuttaget enligt tabell. Någon rättvisegrund härför torde knappast

föreligga.

Tidigare torde det ha varit vanligt att de lokala taxeringsnämnderna

taxerat sådana utlänningar, som underlåtit att avge självdeklaration, med

ledning av inbetald preliminärskatt för att undvika restitution sförfarande

till utlandet. För närvarande torde en sådan »baklängestaxering» för de

korttidsarbetandes del leda till en fullkomligt orimlig upptaxering, ett förfarande

som i den mån det skulle förekomma givetvis måste skarpt fördömas.

Utvecklingen torde ha medfört att antalet restitutionsfall i avsevärd

mån ökat. Trots den centrala registreringen av utlämnade preliminärdebetsedlar

torde kunna antas, att i lokala distrikt dubbeltaxering icke sällan

förekommer av sådana skattskyldiga som under vistelsen i landet hunnit

byta vistelseort och anställning.

Sannolikt kan de i motionerna berörda svårigheterna avhjälpas, om genom

något arrangemang liknande sjömansskattens en definitiv källskatt

kunde konstrueras för en på lämpligt sätt definierad grupp av här arbetande,

i utlandet bosatta personer. Genom införandet av ett jämkningsinstitut

sknlle det vara möjligt att med en sådan källskatt förbinda rätt till avdrag

för mera väsentliga kostnader för intäktens förvärvande. I samband med

regleringen härav vore det även möjligt att underkasta reglerna om avdrag

för hitresa en systematisk översyn. En utredning om dessa frågor torde icke

kunna underlåta att ta till omprövning den med 1952 års ändringar endast

provisoriskt lösta frågan om bevillningsavgiften för utländska artister. Lika
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1958

ledes torde den behöva studera de tekniska konsekvenserna av den utvidgning

av här ej bosatta personers skattskyldighet, som blivit följden av hänförandet

av inkomst av tillfälligt uppdrag m. m. till inkomst av tjänst.

Utskottet. I de föreliggande motionerna har yrkats skrivelse till Kungl.

Maj :t med begäran om en allsidig utredning av frågan om utlänningars och

här ej bosatta svenskars beskattning. Motionärerna uttalar att utredningen

särskilt borde beakta möjligheterna att införa någon form av definitiv källskatt

för nu berörda kategorier skattskyldiga. Av motiveringen för yrkandet

framgår att motionärerna närmast avsett i Sverige icke bosatta skattskyldiga

med inkomst av tjänst här i riket.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen är det beträffande inkomstbeskattningen

av fysisk person i flera hänseenden av avgörande betydelse

om bosättning eller stadigvarande vistelse i Sverige kan anses föreligga

eller ej. Medborgarskapet spelar däremot i allmänhet ingen roll. Här

bortses från de undantag härifrån, som föreskrivits i vissa avtal med främmande

stater till förekommande av dubbelbeskattning.

Då det gäller frågan om fysisk persons skyldighet att utgöra inkomstskatt

här i riket är således bosättningen i allmänhet utslagsgivande. Såvitt avser

inkomst av tjänst är emellertid skattskyldigheten i regel densamma såväl

vid bosättning eller stadigvarande vistelse i Sverige som då så ej är fallet.

Fysisk person är nämligen alltid skattskyldig här i riket för härifrån uppburen,

genom verksamhet här i riket förvärvad inkomst av tjänst. Reglerna

om beskattningsort för tjänsteinkomst samt om ortsavdrag och beräkning

av kommunal inkomstskatt är emellertid beroende av bosättningen.

Om den utländske arbetstagaren varit bosatt eller stadigvarande vistats

här i riket, skall han taxeras i hemortskommunen och åtnjuta statligt och

kommunalt ortsavdrag. Vidare beräknas den kommunala inkomstskatten

efter den utdebitering som gäller för kommunen i fråga. Har däremot den

utländske arbetstagaren icke varit bosatt i Sverige eller har han icke vistats

här stadigvarande, skall hans arbetsinkomst taxeras i Stockholm av den

för riket gemensamma taxeringsnämnden. Vid taxeringen äger han icke

åtnjuta ortsavdrag. Den kommunala inkomstskatten skall utgå för gemensamt

kommunalt ändamål, därvid utdebiteringen är fem kronor per skattekrona.

Nu återgivna bestämmelser har varit gällande avsevärd tid. Genom tillkomsten

av källskattesystemet har emellertid tillämpningen i hög grad försvårats.

Enligt uppbördsförordningen skall skattskyldig utgöra preliminär skatt

i den kommun, där han kan antagas bli påförd slutlig skatt enligt nästföljande

års taxering. Detta innebär att redan då rekvisition av debetsedel

görs för en utlänning, som tagit anställning i Sverige, den frågan måste besvaras

om bosättning eller stadigvarande vistelse i Sverige kan antas komma

att föreligga eller ej. Talar omständigheterna för bosättning eller stadigvarande

vistelse skall den lokala skattemyndigheten i orten utfärda debetsedeln

och därvid bestämma skatteuttagets storlek med utgångspunkt från

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år J958

7

att den skattskyldige kommer att taxeras i orten och därvid erhåller vederbörligt

ortsavdrag. Kan däremot vistelsen i Sverige bedömas bli allenast

tillfällig, skall debetsedeln utfärdas av uppbördsverket i Stockholm, som

därvid har att fastställa skatteuttagets storlek med beaktande av att den

skattskyldige ej skall åtnjuta ortsavdrag och den speciella utdebitering, som

gäller för dem som skall beskattas för gemensamt kommunalt ändamål.

I praktiken bar det emellertid visat sig att det, när debetsedel skall utfärdas

för en utlänning, mera sällan är möjligt att avgöra, om bosättning

föreligger eller om vistelsen i Sverige kommer att bli stadigvarande eller

endast tillfällig. Såsom ovan framhållits har centrala uppbördsnämnden på

grund härav i meddelande nr 32/1947 förklarat att då det gäller för lokal

skattemyndighet att bedöma, om en icke mantalsskriven person är bosatt å

viss ort eller stadigvarande vistas därstädes, myndigheten synes böra utgå

ifrån, att sådan bosättning eller stadigvarande vistelse är för handen vid

varje slag av arbetsanställning å orten, där skatteavdrag kan komma i fråga.

I de fall då den skattskyldiges vistelse i Sverige verkligen blir av sådan

art som förutsatts vid utfärdandet av debetsedel i enlighet med vad som

anförts i berörda meddelande synes det tillämpade förfaringssättet i stort

sett vara invändningsfritt. I ett icke obetydligt antal fall torde dock vistelsen

inte bli av sådan karaktär. I dylika fall borde rättelse vidtas i efterhand så

att skyldigheten att utgöra inkomstskatt — såsom skatteförfattningarna förutsätter

— bestäms efter taxering i Stockholm i det gemensamma taxeringsdistriktet.

På sätt närmare utvecklats i en av centrala uppbördsnämnden i

oktober 1955 upprättad promemoria, varav utdrag redovisas ovan, stöter

detta emellertid på mycket stora praktiska svårigheter. I promemorian uttalar

nämnden att det av flera skäl är önskvärt med en sådan ändring av

gällande beskattningsregler att utlänning, som haft arbetsanställning i Sverige

men icke varit bosatt eller stadigvarande vistats bär i riket, skall taxeras

i den kommun, där han arbetat. Enligt nämndens mening bör den skattskyldige

få åtnjuta bl. a. visst ortsavdrag och allmänna avdrag.

Utskottet delar uppfattningen, att det nuvarande rättsläget på förevarande

område, innebärande att en från skatteförfattningarnas bestämmelser avvikande

praxis utbildat sig i fråga om bl. a. beskattningsort och ortsavdrag

för vissa här arbetande utlänningar, inte är tillfredsställande. Vissa invändningar

kan också riktas mot metoden för beräkning av allmänna avdrag

för här ej bosatta skattskyldiga. Det bör framhållas att skillnaden i skatt

för vederbörande utlänning om taxering sker i kommun, där arbetet utförs,

eller i den gemensamma taxeringsnämnden i regel är mycket obetydlig. Enligt

utskottets mening kan det emellertid vara motiverat att överse bestämmelserna

i ämnet. Vilken utformning bestämmelserna bör erhålla, kan utskottet

inte uttala sig om på grundval av nu föreliggande material. Utskottet

vill erinra om att vissa utlänningar för närvarande är underkastade en definitiv

källskatt, den s. k. artistskatten. En översyn av reglerna för beskattning

av här ej bosatta skattskyldiga kan komma att beröra även nämnda

skatt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1958

Av den ovan lämnade redogörelsen framgår att riksskattenämnden i en

den 31 maj 1957 dagtecknad skrivelse för chefen för finansdepartementet anmält

frågan om beskattning av utlänningar, som under allenast tillfällig

vistelse här i riket haft arbetsinkomst härstädes. Därvid har nämnden ifrågasatt

om inte det i skrivelsen berörda spörsmålet borde göras till föremål

för utredning. Frågan om utredning är således genom riksskattenämndens

förenämnda skrivelse redan föremål för Kungl. Maj:ts uppmärksamhet. Utskottet

anser sig böra föreslå riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj :t ge tillkänna

vad utskottet ovan anfört om behovet av en översyn av bestämmelserna

på förevarande område.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna

1: 60 av herr Lundström och fru Gärde Widemar samt II: 87

av herr Rimmerfors om utredning av frågan om utlänningars

och i utlandet bosatta svenska medborgares beskattning

här i riket måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t giva tillkänna

vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 11 mars 1958

På bevillningsutskottets vägnar:

EDGAR SJÖDAHL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Eriksson, Spetz, Gustaf Elofsson,

Erik Jansson, Söderquist, Rengtson, Oscar Carlsson och Gustaf Henry

Hansson; samt

från andra kammaren: herrar Sundström, Brandt, Allard, Kärrlander,

Persson i Svensköp, Vigelsbo, Magnusson i Borås, fru Holmqvist, herrar

Stenberg och Rydén.

580422

Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1958 A:158 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag ur kyrkofonden m. in. a1 i texten