Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1958
1958-03-04 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1958 A:29, Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1958
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1958
1
Nr 29
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om skattefrihet för sparande.
Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 24 av herrar Arrhén och Ebbe Ohlsson
samt II: 29 av herr Bengtsson i Göteborg m. fl., vari hemställts, »att riksdagen
måtte besluta att skattefrihet skall medgivas för s. k. utbildningssparande
enligt i motionerna angivna riktlinjer fr. o. m. den 1 januari 1959; samt
att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig författningstext»
;
2) de likalydande motionerna I: 254 av herr Ohlon m. fl. och II: 322 av
herr Ohlin m. fl., vari bl. a. hemställts, att riksdagen måtte besluta medgiva
rätt till skattefrihet under i motiveringen till motionerna angivna villkor för
belopp som insättes å särskilt sparkonto att gälla fr. o. m. den 1 januari
1959, samt att vederbörande utskott måtte i anslutning till den i motiveringen
lämnade sakframställningen utarbeta förslag till den författningstext som
erfordras för yrkandet.
Såvitt avser de likalydande motionerna I: 254 och II: 322 har utskottet i
detta betänkande upptagit endast det yrkande, som ovan angivits. Övriga i
sistnämnda motioner framställda yrkanden behandlas av utskottet i annat
sammanhang.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna II: 29 och II: 322.
Frågan om främjande av sparande i skilda former genom lättnader vid beskattningen
har vid flera tillfällen varit föremål för riksdagens behandling.
Senast hade 1957 års riksdag att ta ställning till olika yrkanden härutinnan.
Sålunda föreslogs i Kungl. Maj :ts proposition nr 97 till nämnda års riksdag
i syfte att gynna sparandet att det extra avdrag om 100 kronor för ensamstående
och 200 kronor för äkta makar gemensamt, som sedan år 1956 medgetts
vid beräkning av inkomst av kapital, skulle höjas till 300 kronor för
ensamstående och till 600 kronor för äkta makar gemensamt. Vidare yrkades
i väckta motioner liknande och andra åtgärder med samma syfte. I de likalydande
motionerna I: 216 och II: 258 föreslogs sålunda utredning om införande
av visst slag av sparkonto hos bank. Motionärerna förordade bl. a.,
att envar fysisk skattskyldig, som av sin inkomst på särskilt hos bank upplagt
sparkonto insatte för varje kalenderår förslagsvis högst 1 000 å 2 000
1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 7 saml. Nr 29
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1958
kronor eller eventuellt viss del av årsinkomsten, skulle vara befriad från att
i sin självdeklaration för det år, varunder insättningen skett, upptaga beloppet
till inkomstbeskattning. Även i de likalydande motionerna I: 371 och
II: 459 föreslogs premiering av sparande å särskilt sparkonto. Förslaget i sistnämnda
motioner överensstämde i huvudsak med yrkandet i de nu föreliggande
motionerna 1: 254 och II: 322. Vidare väcktes i de likalydande motionerna
I: 309 och II: 390 vid 1957 års riksdag förslag om införande av rätt
för den som under ett eller flera av åren 1957—1961 insatt medel i bank på
särskilt bostadskonto upp till ett sammanlagt belopp av högst 5 000 kronor
för ensamstående och 10 000 kronor för gifta att få avdrag härför i deklarationen.
Om medlen användes för förvärv av eget hem eller för gäldande av
insats i bostadsrättsförening, skulle skattebefrielsen bli definitiv. Den som
under året amorterat å skuld på egnahemsfastighet mer än 1,5 procent av
fastighetens taxeringsvärde borde vidare få avdrag för det överskjutande beloppet,
dock högst 700 kronor. Slutligen yrkades i de likalydande motionerna
I: 409 och II: 509 att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla
om utredning och förslag till sådana åtgärder för stimulerande av nysparandet,
att sparandet i form av amortering av skuld kunde premieras i samma
utsträckning som övrigt sparande.
Bevillningsutskottet behandlade samtliga ovannämnda vid 1957 års riksdag
framlagda förslag i ämnet i sitt av riksdagen godkända betänkande nr
32. Därvid anförde utskottet, att allmän enighet torde råda om det frivilliga
enskilda sparandets stora betydelse för samhällsekonomin. Under en följd av
år hade också i olika sammanhang ifrågasatts åtgärder för att stimulera till
en ökning av detta sparande. Från statsmakternas sida hade även prövats
olika möjligheter i detta hänseende, varvid såsom den mest vittsyftande torde
få anses det år 1955 beslutade systemet för premiering av det frivilliga
sparandet under åren 1955 och 1956. Utskottet delade den av departementschefen
i propositionen nr 97 uttalade meningen att, även om premiesparandet
i och för sig fått stor anslutning, det dock inte syntes ha medfört ett nysparande
av sådan storlek, att anledning förelåg att vidare använda samma
system. Fortsatta åtgärder i syfte att uppmuntra nysparandet var emellertid
enligt utskottets mening synnerligen önskvärda. Ett ökat enskilt sparande innebar
nämligen att den enskilde medborgaren i vidgad utsträckning avstod
från löpande konsumtion och att ytterligare utrymme härigenom skapades
för tillgodoseende av investeringsbehov i samhället. Enligt utskottets mening
var därvid den närmast till hands liggande lösningen att — såsom departementschefen
föreslagit — höja det år 1955 införda schablonavdraget under
inkomst av kapital. För att den önskvärda effekten i fråga om nysparandet
skulle uppnås borde en tämligen kraftig höjning ske. De i propositionen föreslagna
beloppen syntes utskottet härvidlag väl avvägda.
Beträffande de i ämnet väckta motionerna anförde utskottet följande.
Utskottet har i det föregående framhållit att utskottet anser en ökning
av det enskilda sparandet vara synnerligen angelägen. Även om det av utskottet
tillstyrkta propositionsförslaget är ägnat att i hög grad främja det
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1958 3
ta sparande, bör enligt utskottets mening varje ytterligare möjlighet därtill
noggrant prövas. Särskilt inotionsförslagen om skatteuppskov för belopp
som insätts på sparkonto anser utskottet värda att uppmärksammas.
Med det antydda systemet är nämligen förbunden en premiering på det
sättet, att den skattskyldige så länge medlen innestår på sparkontot tillgodogör
sig ränta på det mot insättningen svarande skattebeloppet — eu
premieringsfaktor som synes utskottet vara av betydelse ur olika synpunkter.
Sparkontosystemet synes även kunna inrymma möjligheter till eu särskild
stimulans åt det långsiktiga sparandet. Såsom en fördel med det skisserade
systemet ser utskottet också att detsamma kan användas i resultatutjämnande
syfte. Utan mer ingående undersökningar är det emellertid
svårt att bedöma hur stora kostnader för statsverket, som ett sparkontosystem
kan väntas medföra, och om de ur allmän synpunkt önskvärda verkningarna
därav kan uppväga de med systemet förenade kostnaderna. Vidare
torde ett system med skattepremiering för insättning på sparkonto
aktualisera svårlösta tekniska problem, t. ex. om avdrag skall medges redan
då källskatt uttas och i så fall vilket förfaringssätt som är lämpligast. Även
i andra hänseenden torde närmare överväganden erfordras. Utskottet kan
därför inte för närvarande förorda lagstiftning i ämnet men är däremot
berett tillstyrka att en utredning kommer till stånd. Utredningens uppgift
bör vara att allsidigt och förutsättningslöst söka utröna huruvida det är
lämpligt och möjligt att skattevägen stimulera nysparande och vilka former
som därvid bör komma i fråga. Utredningen bör alltså inte omfatta
endast skattepremiering av sparkontoinsättningar utan även behandla frågan
om stimulans av olika former av målsparande, t. ex. bostadssparandet.
I första hand bör utredas om sparande i nu angivna former kan gynnas genom
skattelättnad på ett eller annat sätt. Frågan om premiering av amorteringssparandet,
vilket i och för sig självfallet är av största betydelse, anser
utskottet vara av alltför intrikat natur för att böra tas upp till prövning
i detta sammanhang. Nämnas bör att frågan om avdragsrätt för amortering
av studieskulder redan är föremål för utredning av skattelagssakkunniga.
Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat de föreliggande motionsyrkandena
rörande skattelättnad för sparkontoinsättningar samt för bostads-
och amorteringssparande. I den del yrkandena inte blivit tillgodosedda
genom vad utskottet anfört avstyrkes desamma av utskottet.
Riksdagens skrivelse med hemställan om utredning är ännu föremål för
Kungl. Maj:ts prövning.
Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.
I de likalydande motionerna 1:254 och 11:322 framhålles
att skattepolitiken samt den ekonomiska politiken i nuläget med särskild
tyngd bör eftersträva åtgärder, som är ägnade att öka sparandet och underlätta
kapitalförsörjningen. Ett viktigt led i en sådan i verklig mening produktions-
och framstegsfrämjande politik skulle utgöras av att möjligheter
öppnades till begränsad skattefrihet upp till visst maximibelopp för medel
som insattes på särskilda sparkonton. Då ingenting - trots riksdagens hemställan
om utredning — åtgjorts i saken och med hänsyn till att läget kräver
omedelbara åtgärder i denna riktning, anser motionärerna sig böra föra
fram frågan på nytt inför riksdagen och framlägga ett förslag i ämnet, som
möjliggör att ett sparkontosystem för begränsad skattefrihet skulle kunna
träda i funktion fr. o. in. är 1959.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1958
Förslaget innebär följande. Skattskyldig, som erlägger preliminär A-skatt,
medges avdrag från det lönebelopp, varpå skatten uträknas, med det sparbelopp,
som arbetsgivaren överför genom postgiro eller på annat sätt till hans
sparkonto. Insättning på sparkonto kan göras jämväl av skattskyldig själv.
Denna möjlighet kan utnyttjas av skattskyldiga med preliminär A-skatt, som
icke låter arbetsgivaren göra insättning på sparkonto, samt av skattskyldig,
som har att erlägga preliminär B-skatt. För samtliga skall gälla, att det sparade
beloppet skall angivas i deklarationen och styrkas med bankintyg. För
att nå jämväl den inkomstutjämnande effekten i skattehänseende skall skattelättnaden
kvarstå, så länge medlen innestår på sparkontot. Vid uttag från
sparkontot skall det uttagna beloppet återföras till beskattning, varvid banken
skall göra källskatteavdrag med 25 procent. För att beloppet icke skall
undgå beskattning skall banken sedan årligen lämna taxeringsmyndighet
besked om gjorda uttag. En definitiv skattelättnad skall endast komma den
till godo, som sparar på längre sikt. Skattskyldig, som bibehållit medel på
sparkontot i tre år, skall vid uttaget vara berättigad att till beskattning uppge
endast 70 procent av belopp, som stått inne under treårsperioden. Står
medlen inne på sparkontot minst sex år, skall den skattskyldige vid uttag endast
till beskattning uppge 35 procent av det uttagna beloppet. Vid uttag från
sparkonto, på vilket insättningar skett under en följd av år, skall så anses
som om det först insatta beloppet först uttages. Storleken av de belopp som
årligen kan insättas på sparkonto begränsas till 3 000 kronor. Maximigräns
för sparkontot skall vara 30 000 kronor. Maximeringen av insättningsbeloppet
till högst 3 000 kronor per år skall icke gälla i sådana fall, där den skattskyldige
har åtnjutit s. k. ackumulerad inkomst, ej heller skall angivna begränsning
tillämpas då en person haft exceptionellt hög inkomst hänförlig till ett
beskattningsår. Vid dödsfall skall dödsboet skatta för medlen på sparkontot,
såvida icke dödsbodelägarna överför medlen på egna sparkonton, varvid
dödsbodelägarna icke är berättigade till annan skattelättnad än den som följer
av att medlen sparas 3 resp. 6 år.
I de likalydande motionerna I: 24 och II: 29 föreslås avdrag
vid beskattningen för belopp som sparas i och för utbildning. Motionärerna
anser ett sådant sparande så betydelsefullt, att man i avvaktan på resultatet
av en utredning av frågan om stimulans av olika former av målsparande mycket
väl borde kunna pröva att införa ett »utbildningssparande». Detta får
dessutom inte bara en sparfrämjande effekt utan även en social verkan som
stöd åt barnfamiljerna. Utbildningssparandet borde kunna utformas så, att
varje familjeförsörjare finge rättighet att på ett för varje barn speciellt utbildningskonto
i sparinrättning insätta ett belopp av högst 400 kronor årligen.
För de på så sätt insatta beloppen skulle vederbörande familjeförsörjare
få göra avdrag i sin självdeklaration. Medlen skulle givetvis förräntas till gällande
sparbanksränta. Insättningar borde få ske från och med barnets födelseår
till och med det år barnet fyllt 16 år. Skattefriheten för de sparade
medlen bör upphöra om och till den del dessa lyftes innan barnet fyllt 16 år.
Huruvida de till någon del skall beskattas, när de efter nämnda tidpunkt ut
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 29 är 1958
5
tages från utbildningskontot, kan diskuteras. För att göra denna sparform
tillräckligt lockande torde det dock vara nödvändigt att från början garantera
definitiv skattefrihet för hela eller i varje fall en relativt betydande del
av det på utbildningskontot samlade beloppet, t. ex. 50 procent. För den händelse
beloppet finge innestå ytterligare exempelvis 10 år utöver förmånstagarens
16-årsdag och därefter användes för byggandet av eget hem, startande
av egen rörelse eller dylikt, borde fullständig skattefrihet få åtnjutas.
Utskottet
I de föreliggande motionerna har framställts yrkanden om vissa åtgärder
i syfte att uppmuntra det frivilliga sparandet genom lättnader vid beskattningen
i form av avdrag vid taxeringen för medel som insättes på bankkonto.
Sålunda har i motionerna 1:254 och 11:322 yrkats omedelbar lagstiftning
av innebörd att avdrag vid inkomsttaxering skall medges för belopp,
som under beskattningsåret insatts på särskilt sparkonto i bank. Ett
villkor borde dock vara att den skattskyldige ökat sina banktillgodohavanden
under året med minst motsvarande belopp. Så länge medlen innestår
på kontot skall inte någon beskattning ske, men vid uttag från kontot skall
det uttagna beloppet återföras till beskattning. Definitiv skattelättnad borde
enligt motionärernas mening kunna komma i fråga för den som sparar på
längre sikt. En viss maximering föreslås beträffande det belopp som årligen
kan insättas på sparkontot. I motionerna I: 24 och II: 29 återigen föreslås
att skattskyldig skall åtnjuta uppskov med taxeringen till kommunal och
statlig inkomstskatt för medel, som under vissa år insatts å särskilt »utbildningskonto»
i bank eller annan penninginrättning, till belopp av 409
kronor per år för varje den skattskyldiges barn under 16 år. Full skattebefrielse
eller befrielse med halva skattebeloppet borde få åtnjutas om medlen
användes till utbildning. Om medlen innestår ytterligare tio år sedan
barnet uppnått 16 års ålder borde skattebefrielsen bli definitiv i den mån
medlen tas i anspråk för förvärv av eget hem, startande av egen rörelse eller
dylikt.
När 1957 års bevillningsutskott behandlade motionsyrkanden av liknande
innebörd som de förevarande, uttalade utskottet sin fulla anslutning till
syftet med motionerna, då även enligt utskottets uppfattning en ökning av
det enskilda sparandet var synnerligen eftersträvansvärd. Särskilt motionsförslagen
om skatteuppskov för belopp som insätts på sparkonto ansåg utskottet
värda att uppmärksammas, då detta system syntes kunna inrymma
möjligheter till en särskild stimulans åt det långsiktiga sparandet. Utan
mer ingående undersökningar var det emellertid enligt utskottets mening
svårt att bedöma hur stora kostnader för statsverket, som ett sparkontosystem
kunde väntas medföra, och om de ur allmän synpunkt önskvärda
verkningarna därav kunde uppväga de med systemet förenade kostnaderna.
Vidare torde ett system med skatteplanering för insättning på sparkonto
6 Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1958
aktualisera svårlösta tekniska problem, t. ex. om avdrag skulle medges redan
i samband med källskatteavdragen och i så fall vilket förfaringssätt
som var lämpligast. Även i andra hänseenden torde närmare överväganden
erfordras. Utskottet kunde därför inte förorda lagstiftning i ämnet men
var däremot berett tillstyrka att en utredning kom till stånd. Utredningens
uppgift borde vara att allsidigt och förutsättningslöst söka utröna huruvida
det var lämpligt och möjligt att skattevägen stimulera nysparande och vilka
former som därvid borde komma i fråga. Utredningen borde alltså inte omfatta
endast skattepremiering av sparkontoinsättningar utan även behandla
trågan om stimulans av olika former av målsparande, t. ex. bostadssparandet.
I första hand borde utredas om sparande i nu angivna former kunde
gynnas genom skattelättnad på ett eller annat sätt.
Utskottet kan för sin del helt ansluta sig till vad 1957 års bevillningsutskott
uttalat rörande angelägenheten av en ökning av det enskilda sparandet.
De åtgärder som på senare tid vidtagits från statsmakternas sida för
att främja sparandet, t. ex. genom höjning av det skattefria avdraget från
inkomst av kapital och intensifierade aktioner för att stimulera ungdomens
lönsparande, torde också kunna förväntas ge ett visst resultat. Emellertid
bör även andra åtgärder övervägas, varvid en premiering av nysparandet
via beskattningen kommer i blickpunkten. Som redan nämnts har riksdagen
hos Kungl. Maj :t hemställt om en allsidig och förutsättningslös utredning
av detta spörsmål. Enligt vad som framgår av 1957 års bevillningsutskotts
uttalande skulle såväl det i motionerna 1:254 och 11:322 förordade systemet
med avdragsrätt för insättning å sparkonto som det mer begränsade
alternativ, som föreslagits i motionerna 1: 24 och II: 29, utgöra sådana former
av sparande, som borde omfattas av utredningen. Utskottet, som förutsätter
att en dylik allsidig och förutsättningslös utredning kommer till
stånd inom den närmaste tiden, anser sig inte kunna förorda omedelbar lagstiftning
i ämnet enligt något av de alternativ, som skisserats i motionerna.
Utskottet avstyrker således de föreliggande motionsyrkandena.
Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa, att
1) de likalydande motionerna I: 24 av herrar Arrhén och
Ebbe Ohlsson samt II: 29 av herr Bengtsson i Göteborg
m. fl. samt
2) de likalydande motionerna I: 254 av herr Ohlon m. fl.
och II: 322 av herr Ohlin m. fl., i vad desamma behandlas
i detta betänkande,
måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
utskottet ovan anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd.
Stockholm den 4 mars 1958
På bevillningsutskottets vägnar:
EDGAR SJÖDAHL
7
Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1958
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Eriksson, Spetz, fröken
Ranmark*, herrar Söderquist, Bengtson, Oscar Carlsson, Wärnberg*
och Alvar Andersson*; samt
från andra kammaren: herrar Sundström, Nilsson i Svalöv, Kärrlander,
Vigelsbo, Christenson i Malmö, Asp’, Andersson i Essvik*, fru Holmqvist,
herrar Stenberg* och Rydén*.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservation
av herrar Spetz. Söderquist och Christenson i Malmö.
580449 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.