Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1958

1958-03-04 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1958 A:29, Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1958

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1958

1

Nr 29

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om skattefrihet för sparande.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av

utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 24 av herrar Arrhén och Ebbe Ohlsson

samt II: 29 av herr Bengtsson i Göteborg m. fl., vari hemställts, »att riksdagen

måtte besluta att skattefrihet skall medgivas för s. k. utbildningssparande

enligt i motionerna angivna riktlinjer fr. o. m. den 1 januari 1959; samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig författningstext»

;

2) de likalydande motionerna I: 254 av herr Ohlon m. fl. och II: 322 av

herr Ohlin m. fl., vari bl. a. hemställts, att riksdagen måtte besluta medgiva

rätt till skattefrihet under i motiveringen till motionerna angivna villkor för

belopp som insättes å särskilt sparkonto att gälla fr. o. m. den 1 januari

1959, samt att vederbörande utskott måtte i anslutning till den i motiveringen

lämnade sakframställningen utarbeta förslag till den författningstext som

erfordras för yrkandet.

Såvitt avser de likalydande motionerna I: 254 och II: 322 har utskottet i

detta betänkande upptagit endast det yrkande, som ovan angivits. Övriga i

sistnämnda motioner framställda yrkanden behandlas av utskottet i annat

sammanhang.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna II: 29 och II: 322.

Frågan om främjande av sparande i skilda former genom lättnader vid beskattningen

har vid flera tillfällen varit föremål för riksdagens behandling.

Senast hade 1957 års riksdag att ta ställning till olika yrkanden härutinnan.

Sålunda föreslogs i Kungl. Maj :ts proposition nr 97 till nämnda års riksdag

i syfte att gynna sparandet att det extra avdrag om 100 kronor för ensamstående

och 200 kronor för äkta makar gemensamt, som sedan år 1956 medgetts

vid beräkning av inkomst av kapital, skulle höjas till 300 kronor för

ensamstående och till 600 kronor för äkta makar gemensamt. Vidare yrkades

i väckta motioner liknande och andra åtgärder med samma syfte. I de likalydande

motionerna I: 216 och II: 258 föreslogs sålunda utredning om införande

av visst slag av sparkonto hos bank. Motionärerna förordade bl. a.,

att envar fysisk skattskyldig, som av sin inkomst på särskilt hos bank upplagt

sparkonto insatte för varje kalenderår förslagsvis högst 1 000 å 2 000

1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 7 saml. Nr 29

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1958

kronor eller eventuellt viss del av årsinkomsten, skulle vara befriad från att

i sin självdeklaration för det år, varunder insättningen skett, upptaga beloppet

till inkomstbeskattning. Även i de likalydande motionerna I: 371 och

II: 459 föreslogs premiering av sparande å särskilt sparkonto. Förslaget i sistnämnda

motioner överensstämde i huvudsak med yrkandet i de nu föreliggande

motionerna 1: 254 och II: 322. Vidare väcktes i de likalydande motionerna

I: 309 och II: 390 vid 1957 års riksdag förslag om införande av rätt

för den som under ett eller flera av åren 1957—1961 insatt medel i bank på

särskilt bostadskonto upp till ett sammanlagt belopp av högst 5 000 kronor

för ensamstående och 10 000 kronor för gifta att få avdrag härför i deklarationen.

Om medlen användes för förvärv av eget hem eller för gäldande av

insats i bostadsrättsförening, skulle skattebefrielsen bli definitiv. Den som

under året amorterat å skuld på egnahemsfastighet mer än 1,5 procent av

fastighetens taxeringsvärde borde vidare få avdrag för det överskjutande beloppet,

dock högst 700 kronor. Slutligen yrkades i de likalydande motionerna

I: 409 och II: 509 att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla

om utredning och förslag till sådana åtgärder för stimulerande av nysparandet,

att sparandet i form av amortering av skuld kunde premieras i samma

utsträckning som övrigt sparande.

Bevillningsutskottet behandlade samtliga ovannämnda vid 1957 års riksdag

framlagda förslag i ämnet i sitt av riksdagen godkända betänkande nr

32. Därvid anförde utskottet, att allmän enighet torde råda om det frivilliga

enskilda sparandets stora betydelse för samhällsekonomin. Under en följd av

år hade också i olika sammanhang ifrågasatts åtgärder för att stimulera till

en ökning av detta sparande. Från statsmakternas sida hade även prövats

olika möjligheter i detta hänseende, varvid såsom den mest vittsyftande torde

få anses det år 1955 beslutade systemet för premiering av det frivilliga

sparandet under åren 1955 och 1956. Utskottet delade den av departementschefen

i propositionen nr 97 uttalade meningen att, även om premiesparandet

i och för sig fått stor anslutning, det dock inte syntes ha medfört ett nysparande

av sådan storlek, att anledning förelåg att vidare använda samma

system. Fortsatta åtgärder i syfte att uppmuntra nysparandet var emellertid

enligt utskottets mening synnerligen önskvärda. Ett ökat enskilt sparande innebar

nämligen att den enskilde medborgaren i vidgad utsträckning avstod

från löpande konsumtion och att ytterligare utrymme härigenom skapades

för tillgodoseende av investeringsbehov i samhället. Enligt utskottets mening

var därvid den närmast till hands liggande lösningen att — såsom departementschefen

föreslagit — höja det år 1955 införda schablonavdraget under

inkomst av kapital. För att den önskvärda effekten i fråga om nysparandet

skulle uppnås borde en tämligen kraftig höjning ske. De i propositionen föreslagna

beloppen syntes utskottet härvidlag väl avvägda.

Beträffande de i ämnet väckta motionerna anförde utskottet följande.

Utskottet har i det föregående framhållit att utskottet anser en ökning

av det enskilda sparandet vara synnerligen angelägen. Även om det av utskottet

tillstyrkta propositionsförslaget är ägnat att i hög grad främja det
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1958 3

ta sparande, bör enligt utskottets mening varje ytterligare möjlighet därtill

noggrant prövas. Särskilt inotionsförslagen om skatteuppskov för belopp

som insätts på sparkonto anser utskottet värda att uppmärksammas.

Med det antydda systemet är nämligen förbunden en premiering på det

sättet, att den skattskyldige så länge medlen innestår på sparkontot tillgodogör

sig ränta på det mot insättningen svarande skattebeloppet — eu

premieringsfaktor som synes utskottet vara av betydelse ur olika synpunkter.

Sparkontosystemet synes även kunna inrymma möjligheter till eu särskild

stimulans åt det långsiktiga sparandet. Såsom en fördel med det skisserade

systemet ser utskottet också att detsamma kan användas i resultatutjämnande

syfte. Utan mer ingående undersökningar är det emellertid

svårt att bedöma hur stora kostnader för statsverket, som ett sparkontosystem

kan väntas medföra, och om de ur allmän synpunkt önskvärda verkningarna

därav kan uppväga de med systemet förenade kostnaderna. Vidare

torde ett system med skattepremiering för insättning på sparkonto

aktualisera svårlösta tekniska problem, t. ex. om avdrag skall medges redan

då källskatt uttas och i så fall vilket förfaringssätt som är lämpligast. Även

i andra hänseenden torde närmare överväganden erfordras. Utskottet kan

därför inte för närvarande förorda lagstiftning i ämnet men är däremot

berett tillstyrka att en utredning kommer till stånd. Utredningens uppgift

bör vara att allsidigt och förutsättningslöst söka utröna huruvida det är

lämpligt och möjligt att skattevägen stimulera nysparande och vilka former

som därvid bör komma i fråga. Utredningen bör alltså inte omfatta

endast skattepremiering av sparkontoinsättningar utan även behandla frågan

om stimulans av olika former av målsparande, t. ex. bostadssparandet.

I första hand bör utredas om sparande i nu angivna former kan gynnas genom

skattelättnad på ett eller annat sätt. Frågan om premiering av amorteringssparandet,

vilket i och för sig självfallet är av största betydelse, anser

utskottet vara av alltför intrikat natur för att böra tas upp till prövning

i detta sammanhang. Nämnas bör att frågan om avdragsrätt för amortering

av studieskulder redan är föremål för utredning av skattelagssakkunniga.

Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat de föreliggande motionsyrkandena

rörande skattelättnad för sparkontoinsättningar samt för bostads-

och amorteringssparande. I den del yrkandena inte blivit tillgodosedda

genom vad utskottet anfört avstyrkes desamma av utskottet.

Riksdagens skrivelse med hemställan om utredning är ännu föremål för

Kungl. Maj:ts prövning.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.

I de likalydande motionerna 1:254 och 11:322 framhålles

att skattepolitiken samt den ekonomiska politiken i nuläget med särskild

tyngd bör eftersträva åtgärder, som är ägnade att öka sparandet och underlätta

kapitalförsörjningen. Ett viktigt led i en sådan i verklig mening produktions-

och framstegsfrämjande politik skulle utgöras av att möjligheter

öppnades till begränsad skattefrihet upp till visst maximibelopp för medel

som insattes på särskilda sparkonton. Då ingenting - trots riksdagens hemställan

om utredning — åtgjorts i saken och med hänsyn till att läget kräver

omedelbara åtgärder i denna riktning, anser motionärerna sig böra föra

fram frågan på nytt inför riksdagen och framlägga ett förslag i ämnet, som

möjliggör att ett sparkontosystem för begränsad skattefrihet skulle kunna

träda i funktion fr. o. in. är 1959.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1958

Förslaget innebär följande. Skattskyldig, som erlägger preliminär A-skatt,

medges avdrag från det lönebelopp, varpå skatten uträknas, med det sparbelopp,

som arbetsgivaren överför genom postgiro eller på annat sätt till hans

sparkonto. Insättning på sparkonto kan göras jämväl av skattskyldig själv.

Denna möjlighet kan utnyttjas av skattskyldiga med preliminär A-skatt, som

icke låter arbetsgivaren göra insättning på sparkonto, samt av skattskyldig,

som har att erlägga preliminär B-skatt. För samtliga skall gälla, att det sparade

beloppet skall angivas i deklarationen och styrkas med bankintyg. För

att nå jämväl den inkomstutjämnande effekten i skattehänseende skall skattelättnaden

kvarstå, så länge medlen innestår på sparkontot. Vid uttag från

sparkontot skall det uttagna beloppet återföras till beskattning, varvid banken

skall göra källskatteavdrag med 25 procent. För att beloppet icke skall

undgå beskattning skall banken sedan årligen lämna taxeringsmyndighet

besked om gjorda uttag. En definitiv skattelättnad skall endast komma den

till godo, som sparar på längre sikt. Skattskyldig, som bibehållit medel på

sparkontot i tre år, skall vid uttaget vara berättigad att till beskattning uppge

endast 70 procent av belopp, som stått inne under treårsperioden. Står

medlen inne på sparkontot minst sex år, skall den skattskyldige vid uttag endast

till beskattning uppge 35 procent av det uttagna beloppet. Vid uttag från

sparkonto, på vilket insättningar skett under en följd av år, skall så anses

som om det först insatta beloppet först uttages. Storleken av de belopp som

årligen kan insättas på sparkonto begränsas till 3 000 kronor. Maximigräns

för sparkontot skall vara 30 000 kronor. Maximeringen av insättningsbeloppet

till högst 3 000 kronor per år skall icke gälla i sådana fall, där den skattskyldige

har åtnjutit s. k. ackumulerad inkomst, ej heller skall angivna begränsning

tillämpas då en person haft exceptionellt hög inkomst hänförlig till ett

beskattningsår. Vid dödsfall skall dödsboet skatta för medlen på sparkontot,

såvida icke dödsbodelägarna överför medlen på egna sparkonton, varvid

dödsbodelägarna icke är berättigade till annan skattelättnad än den som följer

av att medlen sparas 3 resp. 6 år.

I de likalydande motionerna I: 24 och II: 29 föreslås avdrag

vid beskattningen för belopp som sparas i och för utbildning. Motionärerna

anser ett sådant sparande så betydelsefullt, att man i avvaktan på resultatet

av en utredning av frågan om stimulans av olika former av målsparande mycket

väl borde kunna pröva att införa ett »utbildningssparande». Detta får

dessutom inte bara en sparfrämjande effekt utan även en social verkan som

stöd åt barnfamiljerna. Utbildningssparandet borde kunna utformas så, att

varje familjeförsörjare finge rättighet att på ett för varje barn speciellt utbildningskonto

i sparinrättning insätta ett belopp av högst 400 kronor årligen.

För de på så sätt insatta beloppen skulle vederbörande familjeförsörjare

få göra avdrag i sin självdeklaration. Medlen skulle givetvis förräntas till gällande

sparbanksränta. Insättningar borde få ske från och med barnets födelseår

till och med det år barnet fyllt 16 år. Skattefriheten för de sparade

medlen bör upphöra om och till den del dessa lyftes innan barnet fyllt 16 år.

Huruvida de till någon del skall beskattas, när de efter nämnda tidpunkt ut
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 är 1958

5

tages från utbildningskontot, kan diskuteras. För att göra denna sparform

tillräckligt lockande torde det dock vara nödvändigt att från början garantera

definitiv skattefrihet för hela eller i varje fall en relativt betydande del

av det på utbildningskontot samlade beloppet, t. ex. 50 procent. För den händelse

beloppet finge innestå ytterligare exempelvis 10 år utöver förmånstagarens

16-årsdag och därefter användes för byggandet av eget hem, startande

av egen rörelse eller dylikt, borde fullständig skattefrihet få åtnjutas.

Utskottet

I de föreliggande motionerna har framställts yrkanden om vissa åtgärder

i syfte att uppmuntra det frivilliga sparandet genom lättnader vid beskattningen

i form av avdrag vid taxeringen för medel som insättes på bankkonto.

Sålunda har i motionerna 1:254 och 11:322 yrkats omedelbar lagstiftning

av innebörd att avdrag vid inkomsttaxering skall medges för belopp,

som under beskattningsåret insatts på särskilt sparkonto i bank. Ett

villkor borde dock vara att den skattskyldige ökat sina banktillgodohavanden

under året med minst motsvarande belopp. Så länge medlen innestår

på kontot skall inte någon beskattning ske, men vid uttag från kontot skall

det uttagna beloppet återföras till beskattning. Definitiv skattelättnad borde

enligt motionärernas mening kunna komma i fråga för den som sparar på

längre sikt. En viss maximering föreslås beträffande det belopp som årligen

kan insättas på sparkontot. I motionerna I: 24 och II: 29 återigen föreslås

att skattskyldig skall åtnjuta uppskov med taxeringen till kommunal och

statlig inkomstskatt för medel, som under vissa år insatts å särskilt »utbildningskonto»

i bank eller annan penninginrättning, till belopp av 409

kronor per år för varje den skattskyldiges barn under 16 år. Full skattebefrielse

eller befrielse med halva skattebeloppet borde få åtnjutas om medlen

användes till utbildning. Om medlen innestår ytterligare tio år sedan

barnet uppnått 16 års ålder borde skattebefrielsen bli definitiv i den mån

medlen tas i anspråk för förvärv av eget hem, startande av egen rörelse eller

dylikt.

När 1957 års bevillningsutskott behandlade motionsyrkanden av liknande

innebörd som de förevarande, uttalade utskottet sin fulla anslutning till

syftet med motionerna, då även enligt utskottets uppfattning en ökning av

det enskilda sparandet var synnerligen eftersträvansvärd. Särskilt motionsförslagen

om skatteuppskov för belopp som insätts på sparkonto ansåg utskottet

värda att uppmärksammas, då detta system syntes kunna inrymma

möjligheter till en särskild stimulans åt det långsiktiga sparandet. Utan

mer ingående undersökningar var det emellertid enligt utskottets mening

svårt att bedöma hur stora kostnader för statsverket, som ett sparkontosystem

kunde väntas medföra, och om de ur allmän synpunkt önskvärda

verkningarna därav kunde uppväga de med systemet förenade kostnaderna.

Vidare torde ett system med skatteplanering för insättning på sparkonto

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1958

aktualisera svårlösta tekniska problem, t. ex. om avdrag skulle medges redan

i samband med källskatteavdragen och i så fall vilket förfaringssätt

som var lämpligast. Även i andra hänseenden torde närmare överväganden

erfordras. Utskottet kunde därför inte förorda lagstiftning i ämnet men

var däremot berett tillstyrka att en utredning kom till stånd. Utredningens

uppgift borde vara att allsidigt och förutsättningslöst söka utröna huruvida

det var lämpligt och möjligt att skattevägen stimulera nysparande och vilka

former som därvid borde komma i fråga. Utredningen borde alltså inte omfatta

endast skattepremiering av sparkontoinsättningar utan även behandla

trågan om stimulans av olika former av målsparande, t. ex. bostadssparandet.

I första hand borde utredas om sparande i nu angivna former kunde

gynnas genom skattelättnad på ett eller annat sätt.

Utskottet kan för sin del helt ansluta sig till vad 1957 års bevillningsutskott

uttalat rörande angelägenheten av en ökning av det enskilda sparandet.

De åtgärder som på senare tid vidtagits från statsmakternas sida för

att främja sparandet, t. ex. genom höjning av det skattefria avdraget från

inkomst av kapital och intensifierade aktioner för att stimulera ungdomens

lönsparande, torde också kunna förväntas ge ett visst resultat. Emellertid

bör även andra åtgärder övervägas, varvid en premiering av nysparandet

via beskattningen kommer i blickpunkten. Som redan nämnts har riksdagen

hos Kungl. Maj :t hemställt om en allsidig och förutsättningslös utredning

av detta spörsmål. Enligt vad som framgår av 1957 års bevillningsutskotts

uttalande skulle såväl det i motionerna 1:254 och 11:322 förordade systemet

med avdragsrätt för insättning å sparkonto som det mer begränsade

alternativ, som föreslagits i motionerna 1: 24 och II: 29, utgöra sådana former

av sparande, som borde omfattas av utredningen. Utskottet, som förutsätter

att en dylik allsidig och förutsättningslös utredning kommer till

stånd inom den närmaste tiden, anser sig inte kunna förorda omedelbar lagstiftning

i ämnet enligt något av de alternativ, som skisserats i motionerna.

Utskottet avstyrker således de föreliggande motionsyrkandena.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa, att

1) de likalydande motionerna I: 24 av herrar Arrhén och

Ebbe Ohlsson samt II: 29 av herr Bengtsson i Göteborg

m. fl. samt

2) de likalydande motionerna I: 254 av herr Ohlon m. fl.

och II: 322 av herr Ohlin m. fl., i vad desamma behandlas

i detta betänkande,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 4 mars 1958

På bevillningsutskottets vägnar:

EDGAR SJÖDAHL

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1958

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Eriksson, Spetz, fröken

Ranmark*, herrar Söderquist, Bengtson, Oscar Carlsson, Wärnberg*

och Alvar Andersson*; samt

från andra kammaren: herrar Sundström, Nilsson i Svalöv, Kärrlander,

Vigelsbo, Christenson i Malmö, Asp’, Andersson i Essvik*, fru Holmqvist,

herrar Stenberg* och Rydén*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Spetz. Söderquist och Christenson i Malmö.

580449 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.