Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående ändring av lagen med särskilda bestämmelser om kommuns, landstingskommuns och annan samfällighets utdebitering av skatt för åren 1958—1965.

1958-03-06 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1958 A:31, Betänkande i anledning av väckta motioner angående ändring av lagen med särskilda bestämmelser om kommuns, landstingskommuns och annan samfällighets utdebitering av skatt för åren 1958—1965.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1958

1

Nr 31

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående ändring av lagen med särskilda bestämmelser

om kommuns, landstingskommuns och

annan samfällighets utdebitering av skatt för åren

1958—1965.

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 194 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 233 av herr Hjalmarson

m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte

1) besluta att full kompensation till kommunerna för skatteunderlagsbortfallet

i samband med höjningen av de kommunala ortsavdragen skall

utgå under ett år i stället för tre år; samt

2) antaga följande

Förslag

till

Lag angående ändring av lagen den 16 maj 1957 med särskilda bestämmelser

om kommuns, landstingskommuns och annan samfällighets utdebitering

av skatt för åren 1958—1965 (nr 202)

Härigenom förordnas, att rubriken till lagen den 16 maj 1957 med särskilda

bestämmelser om kommuns, landstingskommuns och annan samfällighets

utdebitering av skatt för åren 1958—1965 (nr 202) samt 1 och 3 §§

skola erhålla följande ändrade lydelse.

Lag

med särskilda bestämmelser om kommuns, landstingskommuns och annan

samfällighets utdebitering av skatt för åren 1958—1963

1 §’

Där i lag eller annan allmän författning finnes stadgat, att beträffande

kommun, landstingskommun eller annan samfällighet, som äger beskattningsrätt,

medelsbehovet skall, i den mån det ej fylles genom andra inkomster,

täckas genom utdebitering i förhållande till de skattekronor och

skatteören vilka enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen vid senaste

taxering påförts de skattskyldiga, skola vid fastställande av utgifts- och inkomststat

för åren 1958—1963 bestämmelserna i 2—4 §§ gälla.

3 §.

Den utdebitering, som skall verkställas för ett vart av åren 1960 -1963

skall beräknas i förhållande till det antal skattekronor och skatteören,

som vid närmast föregående års taxering påförts de skattskyldiga, med

tillägg —- utom i fråga om tingslag -— av det antal skattekronor, som staten

skall tillskjuta i anledning av ortsavdragsreformen.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 7 samt. Nr 31

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1958

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,

hänvisa till motionen II: 233.

Genom beslut av 1957 års riksdag har en höjning skett av de kommunala

ortsavdragen till samma belopp som de statliga ortsavdragen samt även i

övrigt en direkt anpassning ägt rum av de kommunala ortsavdragen till det

statliga ortsavdragssystemet. De höjda avdragen tillämpas första gången vid

1959 års taxering och således vid uttagande av preliminärskatt från och

med ingången av år 1958.

Ortsavdragshöjningen har ansetts inte kunna genomföras utan att staten

lämnar bidrag till kommunerna. Under en första övergångstid av tre år —

åren 1958—1960 —- skall statsbidrag utgå till alla kommuner och i princip

utgöra full kompensation för den av ortsavdragshöj ningen föranledda inkomstminskningen.

Full kompensation skall även utgå för de därefter följande

fem åren i de minst bärkraftiga kommunerna. Under åren 1961—1965

skall statsbidraget helt avvecklas i de kommuner, som relativt sett har den

största skattekraften, och successivt minskas i andra kommuner. Frågan

om fortsatt statsbidrag till kommuner, beträffande vilka bidraget inte helt

avvecklats vid 1965 års utgång, har förutsetts skola prövas i samband med

frågan om en allmän kommunal skatteutjämning. Statens kostnader för

reformen beräknades uppgå till ca 500 milj. kronor årligen under de tre

första åren och år 1965 ha nedbringats till ca 200 milj. kronor per år. Genom

att de skattskyldigas avdrag för kommunalskatt vid den statliga inkomstbeskattningen

minskar, blir emellertid statens nettoutgift för reformen

lägre. Nettokostnaden har uppskattats till 425 milj. kronor per år under

åren 1958, 1959 och 1960.

Förslag till höjda kommunala ortsavdrag förelädes 1957 års riksdag i proposition

nr 97. I anledning av propositionen väcktes bl. a. motioner av samma

innehåll som de nu förevarande. Propositionen och berörda motioner

hänvisades, såvitt avsåg statsbidrag till kommunerna, till statsutskottet,

som i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 95 anförde bl. a. följande.

Spörsmålet om det antal år under vilka full kompensation bör utgå och

under vilka reducering av statsbidraget bör ske har upptagits i motionerna

I: 456 och II: 572, II: 560 och II: 552. I motionerna I: 456 och II: 572 ifrågasättes

sålunda en begränsning av övergångstiden till sex år — åren 1958

—1963 — varvid full kompensation skulle utgå under endast ett år. Reduceringen

av bidraget skulle såsom föreslagits i propositionen ske under en

femårsperiod men avse bidraget under åren 1959—1963. 1 motionen II: 560

föreslås likaledes att full kompensation skall utgå under endast ett år, men

reduceringen av bidraget föreslås skola äga rum under sju år. I motionen

II: 552 slutligen biträdes propositionen i vad avser full kompensation under

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1958

3

de första tre åren, men frågan om statsbidraget under tiden därefter föreslås

skola underkastas förnyad utredning.

Som skäl för den i motionerna I: 456 och II: 572 samt II: 560 ifrågasatta

begränsningen av tiden för full kompensation har i huvudsak åberopats, att

kommunerna — på få undantag när — borde på kortare tid än som föreslagits

i propositionen kunna utan mera betydande utdebiteringshöjningar

anpassa sig till de nya orlsavdragen. Den föreslagna begränsningen skulle

därjämte medföra en inte obetydlig minskning av statsverkets utgifter för

statsbidraget. De medel, som härigenom skulle frigöras, borde enligt motionen

II: 560 i första hand användas till skatteutjämnande åtgärder. I motionen

II: 552 anföres att enligt motionärernas mening det inte vore sannolikt

att kommunerna under den ifrågavarande tiden skulle kunna anpassa sig

till de höjda ortsavdragen och att det därför vore antagligt, att de flesta

kommunerna måste höja sina utdebiteringar när den statliga kompensationen

efter tre år skulle börja reduceras.

Utskottet vill med anledning av yrkandena i ifrågavarande motioner först

understryka vad utskottet tidigare anfört, nämligen att det statliga bidraget

i anledning av ortsavdragsreformen bör ha till syfte att göra det möjligt för

kommunerna att anpassa sig till de högre ortsavdragen. Utskottet delar sålunda

den i propositionen uttalade meningen att det inte finns någon grund

för att staten för obestämd tid framåt skall kompensera kommunerna för

de minskade inkomster, som ortsavdragshöjningen för med sig. Utskottet

anser det därför lämpligt att man redan nu, när grunderna för det nya statsbidraget

skall bestämmas, binder sig för en kommande avveckling av detta

bidrag. Det i motionen 11:552 framställda yrkandet om ytterligare utredning

av frågan om bidragets reducering kan utskottet därför inte biträda.

Såsom tidigare framhållits bör enligt utskottets mening kommunernas anpassningsmöjligheter

bedömas med hänsyn till deras olika ekonomiska bärkraft.

Den i propositionen föreslagna mätaren på bärkraften — antalet skattekronor

per invånare — anser sig utskottet kunna godtaga. Med utgångspunkt

från de siffror rörande den beräknade utdebiteringsökningen i olika

kommuner vid utebliven kompensation, som kominunalskatterevisionen

framlagt och för vilka ovan redogjorts, är det enligt utskottets mening å ena

sidan uppenbart att i kommuner med låg ekonomisk bärkraft svårigheterna

för en anpassning blir betydande. Det är i dessa kommuner som en blivande

lösning av frågan om en allmän kommunal skatteutjämning kan komma att

underlätta en blivande reducering av statsbidraget. Å andra sidan torde i de

bäst ställda kommunerna, i vilka inkomstbortfallet relativt sett vanligen

blir mindre än i andra kommuner, anpassningsmöjligheterna få bedömas

vara förhållandevis goda under förutsättning att kommunerna får tillräcklig

tid för anpassningen.

Eu tid av endast ett år anser utskottet vara för kort för den erforderliga

anpassningen i dessa kommuner. Departementschefen har i propositionen

framhållit, att kommunalskatterevisionens förslag om att full kompensation

skall utgå till alla kommuner under tre år utgör en lämplig avvägning

av de olika intressen, som i detta sammanhang påkallar beaktande. Utskottet

ansluter sig till vad departementschefen sålunda anfört och avstyrker yrkandena

i motionerna I: 456 och II: 572 samt II: 560 om full kompensation

under endast ett år. Därav följer att utskottet inte heller kan biträda yrkandet

i motionen II: 560 om en sjuårig reduceringstid.

Beträffande vad i sistnämnda motion anförts i fråga om behovet av skatteu

t jämnande åtgärder får utskottet hänvisa till vad utskottet tidigare anfört.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1958

Under hänvisning till det anförda förordar utskottet att statsbidragssystemet

i anledning av ortsavdragsreformen utformas i enlighet med de allmänna

grunder som föreslagits i propositionen.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.

Statens bidrag i anledning av ortsavdragsreformen beräknades 1957 för

ettvart av åren 1958—1960 till 526,6 miljoner kronor. Det reducerade beloppet

1965 beräknades samtidigt till 232,9 miljoner. I nämnda siffror ingår

även det provisoriska bidraget till kommunerna på grund av 1950 års ortsavdragsreform

de första åren med 46,8 miljoner kronor. Enär bidraget bestämmes

som om staten vore skattebetalare i varje kommun, får det betydelse

att kommunerna i stor utsträckning höjt sina utdebiteringar från

1957. För 1957 var den genomsnittliga utdebiteringen i landets kommuner

inkl. landstingsskatt 12 kr. 60 öre per skattekrona. För 1958 är motsvarande

utdebitering 13 kr. 70 öre per skattekrona. På grund härav blir statens

bidrag större än som beräknades 1957. Såsom framgår av statsverkspropositionen

beräknas bidraget för 1958/59 till 581,4 milj. kr., d. v. s. 54,8 milj.

kr. mer än enligt tidigare beräkningar. Vid ett bibehållande av samma utdebitering

under åren fram till och med 1965 skulle den totala skatteersättningen

utgöra ca 3 680 milj. kr. mot tidigare beräknat 3 330 milj. kr. Den nu

företagna utdebiteringshöjningen skulle alltså för berörda period leda till en

ökning av statens utgifter med ca 350 milj. kr.

En ortsavdragshöjning innebär i sig själv inte en skattesänkning utan en

skatteomfördelning. Höjes de kommunala ortsavdragen utan att staten ger

någon kompensation, uppkommer vid oförändrat uttaxeringsbehov en skatteöverflyttning

från lägre till högre inkomsttagare (även juridiska personer

samt fastighetsägare med effektiv garantiskatt drabbas av ökad skatt). Ger

å andra sidan staten full kompensation, sker överflyttningen från det kommunala

till det statliga skatteunderlaget.

Vid oförändrat uttaxeringsbehov kan i sådant fall utdebiteringen bibehållas

oförändrad, vilket innebär att kommunalskatten som sådan blir lägre.

Eftersom kommunerna nu företagit väsentliga höjningar av utdebiteringarna,

blir den kommunalskattelättnad som eljest skulle uppkommit reducerad

och för vissa skattskyldiga helt eliminerad eller rent av förbytt i sin

motsats. Utdebiteringshöjningarna betyder för statens del en utgiftsökning

på ytterligare ca 55 milj. kr. under kommande budgetår, samtidigt som lättnaden

i den kommunala beskattningen reduceras med ett belopp som sammanlagt

ej obetydligt överstiger 300 milj. kr.

Utgiftsökningen för staten är högst allvarlig med hänsyn till den försämring

av budgeten som inträtt i förhållande till vad som 1957 antagits i

fråga om budgetåret 1957/58. Enligt av riksräkenskapsverket numera företagen

ny beräkning skulle driftbudgetens inkomster under detta budgetår

komma att ligga ca 550 milj. kr. lägre än enligt riksstaten. Därtill kommer

utgiftsökningar enligt tilläggsstater på ca 230 milj. och anslagsöverskridanden,

som av departementschefen uppskattas till drygt 140 milj. kr. För
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1958 5

sämringen kan alltså nu uppskattas till mer än 900 milj. Då det formella

överskottet på driftbudgeten i riksstaten beräknades till 664 milj. kr., har

man alltså att räkna med att driftbudgeten i verkligheten kommer att bli ej

oväsentligt underbalanserad.

Enligt motionärernas mening bör riksdagen ompröva sin ståndpunkt rörande

kompensationen. Full kompensation bör utgå endast för ett i stället

för tre år, alltså endast för 1958. Lämpligen kan avvecklingen därefter ske

i samma takt som nu gäller fr. o. m. 1961. Den sammanlagda avvecklingstiden

skulle därigenom bli sex i stället för åtta år. För de tre härnäst följande

budgetåren skulle härigenom statens kostnader för skatteersättningen kunna

nedbringas med resp. 32,97 och 129 milj. kr. Sammanlagt skulle besparingen

uppgå till ca 650 miljoner kronor enligt en i motionerna redovisad

fördelning på olika bidragsgrupper.

Av bidragsminskningen skulle ca 480 milj. gå ut över de ca 150 kommuner

som har minst så högt skatteunderlag per invånare som genomsnittet

i landet. På övriga inemot 900 kommuner skulle falla ca 170 milj.

Den möjligheten föreligger givetvis att kommunerna genom nya utdebiteringshöjningar

åstadkommer en ytterligare ökning av statsutgifterna. I

samma mån stiger den besparing ett bifall till motionärernas förslag skulle

innebära. Det må framhållas att vid en ökning av inkomsterna i landet på

t. ex. 3 % per år kommunerna redan efter 2 å 3 år kan beräknas ha fått så

stor ökning av skatteunderlaget att denna uppväger eller överstiger det genom

ortsavdragshöjningen föranledda skatteunderlagsbortfallet. Även sedd

enbart från kommunal utgångspunkt kan därför den i motionerna föreslagna

ändringen inte innebära några nämnvärda menliga verkningar. Vid

bifall till motionerna torde det ankomma på Kungl. Maj :t att företaga behövliga

ändringar i kungörelsen den 16 maj 1957 angående skatteersättning

i anledning av 1957 års ortsavdragsreform (nr 205).

Utskottet

Som av den ovan lämnade redogörelsen framgår ansågs den år 1957 vidtagna

höjningen av de kommunala ortsavdragen inte kunna genomföras

utan att staten lämnar bidrag till kommunerna. Under en första övergångstid

av tre år — åren 1958—1960 — skall statsbidrag utgå till alla kommuner

och i princip utgöra full kompensation för den av ortsavdragshöj ningen

föranledda inkomstminskningen. Full kompensation skall även utgå för

de därefter följande fem åren i de minst bärkraftiga kommunerna. Vidare

gäller att statsbidraget under åren 1961—1965 helt avvecklas i de kommuner,

som relativt sett har den största skattekraften, och successivt minskas

i andra kommuner.

I statsverkspropositionen har Kungl. Maj:t under sjunde huvudtiteln

(punkt 66) föreslagit riksdagen alt till Skatteersättning till kommunerna,

in. in. för budgetåret 1958/59 anvisa ett förslagsanslag av 580 000 000 kronor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1958

I de föreliggande motionerna åsyftas att en avveckling av skatteersättningen

till kommunerna skall påbörjas redan fr. o. m. år 1959 och att den

därvid skall ske i samma takt som enligt riksdagens beslut 1957 gäller

fr. o. in. år 1961. Man skulle därigenom på sex i stället för på åtta år komma

ned till den skatteersättning till vilken fjolårets beslut syftade. Kostnaden

för skatteersättningen skulle enligt motionärernas beräkning nedbringas

med 32 miljoner kronor för nästa budgetår samt med 97 resp. 129 miljoner

kronor för budgetåren 1959/60 och 1960/61. Sammanlagt skulle besparingen

t. o. m. budgetåret 1965/66 uppgå till ca 650 miljoner kronor.

I förevarande sammanhang kan nämnas, att till behandling av statsutskottet

har hänvisats en vid riksdagens början väckt motion II: 389 av herrar

Persson i Svensköp och Gustafsson i Skellefteå, vari hemställts att riksdagen

matte i enlighet med vad statsutskottet uttalade vid ärendets prövning

i fjol besluta fastställa ändrade grunder för statsbidraget till kommunerna

i anledning av den senaste ortsavdragsreformen i syfte att motverka

kommunal utgiftsexpansion och minska statens kostnader samt att vederbörande

utskott måtte utarbeta dessa grunder med beaktande av vad i motionen

anförts. Till stöd för yrkandet har i motionen åberopats att ökningen

av de för år 1958 fastställda kommunala utdebiteringarna -— i motionen

angiven till i genomsnitt 1 krona 10 öre per skattekrona — har sin grund

inte i det skattebortfall som orsakats av den i fjol beslutade höjningen av

de kommunala ortsavdragen utan i en till följd av stegrad kommunal expansionstakt

uppkommen ökning av kommunernas utgifter. Från denna

utgångspunkt finner motionärerna det angeläget att grunderna för det här

ifrågavarande statsbidraget till kommunerna omprövas, varvid främst förordas

en begränsning av den tid av tre år, varunder kompensationsbidraget

skall utgå oavkortat till samtliga kommuner.

Sistnämnda motion har av statsutskottet behandlats i utlåtande nr 7 vid

punkt 62, därvid statsutskottet hemställt att riksdagen måtte, med bifall

till Kungl. Maj :ts förslag och med avslag å motionen II: 389, till Skatteersättning

till kommunerna, m. m. för budgetåret 1958/59 anvisa ett förslagsanslag

av 580 000 000 kronor. I anslutning härtill har statsutskottet framhållit

att det syntes vanskligt att av utvecklingstendensen beträffande de

senast beslutade kommunala utdebiteringarna redan nu draga några bestämda

slutsatser i den riktning, som antyds i motionen 11:389. Statsutskottet

— som erinrar om att det förutsatts att en omprövning av grunderna

för statsbidraget kommer till stånd vid en mera påtaglig ökning i de

beräknade kostnaderna för detsamma — kan därför inte för närvarande

tillstyrka någon åtgärd av det slag som åsyftas i sistnämnda motion. Därest

emellertid den fortsatta utvecklingen skulle bestyrka de uttalanden som

gjorts i motionen, synes det statsutskottet motiverat att statsbidragssystemet

tas under omprövning. Slutligen har statsutskottet erinrat om att chefen

för finansdepartementet den 20 december 1957 erhållit Kungl. Maj :ts

bemyndigande att tillkalla sakkunniga för utredning rörande den kommunala

skatteutjämningen, vilken utredning förutsatts avse även frågan om

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1958

en reducering eller avveckling av statsbidraget i de kommuner, i vilka bidraget

vid 1965 års utgång inte helt indragits.

Bevillningsutskottet kan för sin del ansluta sig till den uppfattning som

från statsutskottets sida framförts beträffande skatteersättningen till kommunerna.

I enlighet härmed avstyrker utskottet bifall till motionerna I: 194

och II: 233.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 194 av herr Ewerlöf

m. fl. och II: 233 av herr Hjalmarson m. fl., angående ändring

av lagen med särskilda bestämmelser om kommuns,

landstingskommuns och annan samfällighets utdebitering

av skatt för åren 1958—1965, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 6 mars 1958

På bevillningsutskottets vägnar:

EDGAR SJÖDAHL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg*, Eriksson, Spetz,

Snygg, Gustaf Elofsson, Söderquist, Bengtson, Oscar Carlsson och Tage Johansson;

samt

från andra kammaren: herrar Sundström, Kollberg*, Brandt*, Allard*,

Kärrlander, Vigelsbo, Magnusson i Borås, Christenson i Malmö, Anderson i

Sundsvall och fru Holmqvist.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herrar Hagberg och Magnusson i Borås, vilka under åberopande av innehållet

i de likalydande motionerna I: 194 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 233

av herr Hjalmarson m. fl. ansett att utskottet med bifall till nämnda motioner

bort hemställa,

att riksdagen måtte dels besluta att full kompensation till

kommunerna för skatteunderlagsbortfallet i samband med

höjningen av de kommunala ortsavdragen skall utgå under

ett år i stället för tre år, dels ock antaga det vid motionerna

fogade förslaget till lag angående ändring av lagen den 16

maj 1957 med särskilda bestämmelser om kommuns, landstingskommuns

och annan samfällighets utdebitering av skatt

för åren 1958—1965 (nr 202).

680402 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.