Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om utredning angående viss omläggning av det statliga skattesgstemet.

1958-03-20 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1958 A:34, Betänkande i anledning av väckta motioner om utredning angående viss omläggning av det statliga skattesgstemet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1958

1

Nr 34

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om utredning angående viss omläggning av det

statliga skattesgstemet.

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 111 av herrar Bengtson och Nils Theodor Larsson samt II: 129

av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning angående omläggning

av det statliga skattesystemet på så sätt, att fysiska personer skall

erlägga dels skatt på inkomst och dels skatt på utgift efter i huvudsak de

riktlinjer, som angivits i motionerna, samt att vid utredningen hänsyn skall

tagas till de synpunkter, som anförts i motionerna».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,

hänvisa till motionen II: 129.

Ett liknande yrkande väcktes vid 1957 års riksdag i de likalydande motionerna

1:540 och 11:690. Därvid framhöll motionärerna, att den statliga

inkomstskatten delvis kan ersättas med en progressiv skatt å konsumtionsutgifter.

Därmed skulle framför allt vinnas den i rådande konjunkturläge

avsevärda fördelen, att sparandet främjades och den enskildes konsumtionsökning

hölls tillbaka. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 48 fann

bevillningsutskottet den i motionerna skisserade beskattningsformen fordra

sådana principiella ställningstaganden till övriga beskattningsformer att

ställning till densamma borde tas i ett större sammanhang. Bl. a. torde införandet

av en skatt å konsumtionen inte kunna ske med mindre väsentliga

ingrepp skedde såväl i fråga om den kommunala och statliga direkta

beskattningen som beträffande olika former av den indirekta beskattningen.

Utskottet förutsatte att Kungl. Maj :t uppmärksammade dessa spörsmål

i lämpligt sammanhang. Med det anförda avstyrkte utskottet de föreliggande

motionerna.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.

Motionärerna framhåller att man bör söka skapa ett skattesystem, som

är verkligt sparfrämjande, som stimulerar den sista arbetsinsatsen och avskräcker

från den sista konsumtionen, som bibehåller individens rätt och

möjlighet till ett fritt konsumtionsval inom ramen för hans resurser och

som fördelar samhällets bördor solidariskt efter ekonomisk bärkraft. Tan
1

liihang till riksdagens protokoll 1958. 7 samt. Nr 34

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 3b år 1958

ken på en progressiv konsumtionsskatt har under de sista årtiondena förts

fram av åtskilliga nationalekonomer. Den sista mer uppmärksammade är

den engelska ekonomen Nicholas Kaldor, som i sin bok »An Expenditure

Tax» förordat en progressiv skatt på den samlade personliga utgiften. Motiveringen

går i huvudsak ut på att sparandet inte bör missgynnas och att

lyxkonsumtionen bör bestraffas och att man därigenom skulle kunna förhindra

inflation. Författaren har också framlagt vissa riktlinjer för hur en

utgiftsskatt skall kunna administreras och framhållit att även om en utgiftsskatt

syntes vara svår att tekniskt lösa, föreföll det långt ifrån omöjligt.

År 1942 framlade den dåvarande amerikanske finansministern ett förslag

om en progressiv konsumtionsskatt, vilket emellertid avvisades på

grund av att det ansågs för svårt att administrera.

Syftet med en skatt på utgifter är att inverka på den personliga konsumtionen

för att åstadkomma den nödvändiga samhällsekonomiska balansen.

Det förefaller motionärerna vara en framkomlig väg att i fråga om fysiska

personer införa en kombination av skatt på inkomster och skatt på utgifter

för konsumtionsändamål. I fråga om juridiska personer bör däremot såsom

nu endast skatt på inkomster förekomma. Denna kombination av inkomstoch

utgiftsskatt för fysiska personer får icke i och för sig leda till ökning

av det samlade skattetrycket. Genom införande av en utgiftsskatt kan inkomstskatten

sänkas i motsvarande grad. Skattetrycket omfördelas så att

den, som sparar mera, också får betala lägre skatt, medan den som inte vill

avstå från konsumtion av icke nödvändigt slag får betala högre skatt.

Skatten på inkomst borde kunna uttagas enligt samma principer som

nu gäller, alltså utgå proportionellt upp till ett visst belopp och därefter

progressivt i förhållande till inkomstens stegring. En revidering av de

progressiva skalorna blir erforderlig. Skatten på utgifter skulle i princip

uttagas endast på sådana utgifter, som går till konsumtion av olika slag.

Utgifter för alla slag av investeringar eller för andra ändamål, som ökar

landets kapitalresurser, skulle i princip icke utgiftsbeskattas. Då avsikten

är att den del av konsumtionen, som kan kallas den »sista konsumtionen»,

skall drabbas hårdast, bör skatten på utgifterna utgå efter en progressiv

skala.

De samhällsekonomiska verkningarna av en sådan omläggning av den

statliga beskattningen kan inte i detalj förutses. Starka skäl talar för att

de kommer att bli gynnsamma för strävanden att söka hålla samhällsekonomien

i balans. Under en inflationskonjunktur bör man genom att höja

uttagningsprocenten för utgiftsskatten och sänka uttagningen av inkomstskatten

stimulera till ökat sparande och till ökad produktion och därmed

bekämpa penningvärdeförsämringen. Under en deflationskonjunktur, då

efterfrågan på varor minskar, kunde man genom att sänka uttagningsprocenten

på utgiftsskatten stimulera till ökad efterfrågan, så att deflationstrycket

minskas. Genom att variera uttagningen av inkomst- respektive utgiftsskatt

efter det ekonomiska lägets krav borde en konjunktur ut jäm
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 3b år 1958

3

nande effekt uppnås. Sin största betydelse bör detta system med kombinerad

inkomst- och utgiftsskatt få under tider med inflationstryck.

Skatten på utgifter skulle endast uttagas på personliga utgifter för konsumtionsändamål.

Utgifter för investeringar och kostnader i en rörelse samt

alla kostnader för inkomsternas förvärvande skulle undantagas. Det kan

emellertid övervägas att medge skattefrihet för vissa utgifter av konsumtionskaraktär,

nämligen för vad som användes till bosättning.

För att utgiftsskatten skall kunna fastställas till ett riktigt och rättvist

belopp är det ofrånkomligt att vederbörande skattebetalare i detalj deklarerar

sin förmögenhetsställning vid beskattningsårets början och slut. En redovisning

av lånetransaktioner blir nödvändig av den anledningen, att långivarna

i annat fall skulle komma att beskattas för de pengar de lånat ut.

Vid utformningen av skattesystemet måste hänsyn tas till den enskilde skattebetalarens

försörjningsbörda. Problemet torde böra lösas så, att vederbörande

får en viss beskattningsfri del av sin inkomst, som motsvarar exempelvis

existensminimum, och om han inte har en inkomst, som kommer upp

till detta minimum, erhåller hjälp av samhället genom socialförsäkringar.

Vissa utgifter för konsumtionsändamål är av det slag, att de inte bör

i sin helhet beskattas under det år de erlagts. Om inköp av s. k. varaktiga

konsumtionsvaror, såsom bilar, småbåtar, konstverk, dyrare kläder m. m.,

skulle beskattas under det år inköpet göres, skulle utgiftsskatten för detta

år stiga till en orimlig höjd. Skatten på utgifterna för konsumtion av denna

art bör fördelas på ett visst antal år enligt en särskilt redovisad fördelningsplan.

Administrationen av det statliga skattesystemet genom den förordade

kombinationen av inkomstskatt och utgiftsskatt kan i vissa avseenden

möjligen för den enskilde bli mera komplicerad än vad den för närvarande

är. Deklarationsarbetet skulle för den enskilde skattebetalaren bli

något mera omfattande än för närvarande, eftersom större omsorg skulle

få läggas ner på förmögenhetsdeklarationen. Förändringarna i förmögenhetsställningen

skulle nämligen, som tidigare sagts, bli bestämmande för

underlaget för utgiftsskatten, medan inkomstdeklarationen liksom nu blir

grundvalen för beräkningen av inkomstskatten. För fastställandet av förmögenhetsställningen

måste hänsyn tagas inte bara till förmögenhetens

förändringar genom konsumtionens inverkan utan också till förändringar,

som sker genom värderingar, t. ex. ändringar i aktie- och obligationskurser,

i taxeringsvärden på fast egendom, avskrivningar, lagervärderingar m. m.

Principiellt innebär detta emellertid inga nyheter, ettersom vi redan i taxeringsförfattningarna

har inskrivna regler om värdering av nedskrivna rörelsetillgångar

för förmögenhetstaxering. Skattemyndigheternas kontroll av

deklarationerna skulle måhända bli mera invecklad än tidigare, men de

problem som uppstår därvidlag torde dock utan alltför stora svårigheter

kunna lösas, över huvud taget torde nu gällande regler för deklaration, utdebitering

och uppbörd av skatt kunna i huvudsak bibehållas med de mo
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1958

difikationer, som föranledes av uppdelningen i inkomst- och utgiftsskatt.

På vilket sätt och i vilken omfattning förändringar i dessa regler blir erforderliga

bör bli föremål för utredning.

Utskottet

I de förevarande motionerna hemställes om utredning av möjligheterna

att delvis ersätta den nuvarande statliga inkomstskatten med en progressiv

skatt på konsumtionsutgifter. Sistnämnda skatteform skulle konstrueras så,

att den enskildes konsumtion — utöver vissa med hänsyn till försörjningsbördan

undantagna grundbelopp —- blir föremål för en progressiv beskattning,

som i motsats till den nuvarande inkomstskatten inte skulle träffa

sparade belopp. Huvudsyftet med omläggningen är således att få ett sparfrämjande

skattesystem som motverkar onödig konsumtion. Ett dylikt skattesystem

skulle tillika öka de enskildas villighet till risktagande. Genom

möjligheterna att på olika sätt variera trycket av de två beskattningsformerna

skulle vidare en viss konjunkturutjämnande effekt kunna uppnås.

De tankar, på vilka den i motionerna skisserade konsumtionsbeskattningen

bygger, är ur många synpunkter intresseväckande men kanske

trämst som ett inlägg i den aktuella debatten om olika möjligheter att

främja det enskilda sparandet via beskattningen. Om man genom ett dylikt

skattesystem kunde skapa ökad benägenhet hos de enskilda till sparande

och samtidigt få till stånd en begränsning av överflödig konsumtion,

utan att detta skulle leda till väsentliga olägenheter i andra avseenden, skulle

dess införande kunna övervägas.

Den första frågan, som därvid bör besvaras, är om man genom den progressiva

utgiftsbeskattningen kan tänkas vinna de nyss angivna fördelarna

med avseende a sparandet och konsumtionen. Emellertid är våra kunskaper

om beskattningens inverkan på sparvilja och sparförmåga alltjämt så begränsade

att varje försök till en allmängiltig bedömning av olika beskattningsåtgärder

i detta hänseende måste bli vanskligt. I särskilt hög grad

gäller detta den helt oprövade progressiva utgiftsbeskattningen. Det är för

övrigt sannolikt att beskattningens inflytande blir olika på skilda former

av sparande. Då det gäller sparande för konsumtion i framtiden kommer en

progressiv utgittsskatt att innebära ett uppskov med skattebetalningen till

konsumtionstillfället. Under förutsättning att skattenivån inte undergår någon

förändring till följd av den uppskjutna konsumtionen innebär detta att

vederbörande får möjlighet att göra ett belopp motsvarande skattebeloppet

räntebärande en tid. I stort sett torde vid sådant sparande konsumtionsskatten

således få samma sparfrämjande verkan som en häremot svarande

räntehöjning. Är å andra sidan fråga om sparande, som görs utan att spararen

har för avsikt att senare förbruka det sparade beloppet, kommer detta

belopp att helt undgå beskattning. Viljan och förmågan till sådant sparande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr år 1958

5

vilket dock torde vara av mindre omfattning genomsnittligt sett — skulle

möjligen stimuleras genom det i motionerna avsedda skattesystemet.

Ett krav som bör uppställas på ett skattesystem är att det i rimlig mån

tillgodoser de enskildas anspråk på en rättvis och likformig beskattning och

inte är ägnat att i alltför hög grad leda till skatteundandragande. Det bör

därför fordras att utgiftsbeskattningens utformning blir sådan att möjligheter

föreligger att någorlunda exakt fastställa konsumtionens storlek i det

enskilda fallet. Rörande möjligheterna härutinnan får utskottet anföra följande.

Till en början är tydligt att svårigheter uppstår redan då det gäller att

fastställa vad som är konsumtion. Som motionärerna framhållit måste utgifter

för annat än privat konsumtion undantas från beskattningen. Likaså

torde det av sociala skäl vara erforderligt att undanta vissa utgifter för privat

konsumtion t. ex. för läkarkostnader o. dyl. Härigenom uppkommer

svårlösta gränsdragningsproblem vid sidan av de vid inkomstbeskattningen

föreliggande. Likaså vållar den särbehandling av s. k. varaktiga konsumtionsartiklar

(bilar o. d.), som inte torde kunna undvaras, svårigheter i olika

hänseenden. För att fastställa storleken av den konsumtion, som skall träffas

av beskattningen, torde det knappast vara möjligt att kräva av de skattskyldiga

att de skall lämna direkta uppgifter om konsumtionens storlek.

Det torde i stället bli nödvändigt att konsumtionens storlek bestämmes på

indirekt väg genom att man fastställer hur mycket av den deklarerade inkomsten

som sparats under året. Härigenom uppkommer emellertid den

olägenheten att en felbedömning i den ena eller andra riktningen av inkomsten

får dubbel verkan och föranleder även en för hög eller låg utgiftsbeskattning.

För att få klarhet i den årliga konsumtionens storlek är det vidare nödvändigt

att äga kännedom om de årliga förändringarna i förmögenhetshänseende,

i princip innefattande även försäljningen av t. ex. inre lösöre. Detta

torde förutsätta införandet av en upplysningsplikt från de skattskyldigas

sida av vida större omfattning än den nuvarande och därav föranledda vidgade

kontrollmöjligheter för taxeringsorganen.

Det torde knappast vara praktiskt möjligt att inlemma en progressiv konsumtionsbeskattning

i källskattesystemet, utan man fick antagligen återgå

till det tidigare tillämpade förfaringssättet med skattebetalning först efter

det taxering skett. Härigenom skulle fördelarna med källskattesystemet delvis

gå förlorade.

Som motionärerna påpekat är det inte lämpligt att helt ersätta den nuvarande

inkomstbeskattningen med en progressiv utgiftsskatt, utan den bör

kombineras med en inkomstbeskattning. Om utgiftsskatten skall få någon

verkan bör den träffa — om inte samtliga till statlig inkomstskatt skattskyldiga

fysiska personer — så dock en tämligen stor del av dem. Det föihållandet

att två så pass omfattande skattesystem skulle förekomma vid

sidan av varandra är ägnat att ur olika synpunkter väcka betänkligheter.

Redan den nu gjorda, ingalunda fullständiga uppräkningen av olika svår
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 3b år 1958

lösta problem av praktisk natur ger en antydan om de ökade krav, som

en progressiv utgiftsbeskattning skulle ställa på taxeringsorganisationen

och de skattskyldiga. Dessa komplikationer torde vara så allvarliga att det

enligt utskottets mening är osannolikt att ett system med progressiv konsumtionsbeskattning

kan genomföras för något större antal skattskyldiga,

om rimliga fordringar på en rättvis och likformig beskattning skall upprätthållas.

För utskottet framstår det klart att de fördelar man med någorlunda

säkerhet kan antagas nå med en konsumtionsbeskattning inte står i

rimlig proportion till de därmed förknippade olägenheterna i olika hänseenden.

Såvitt det gäller att främja sparandet torde det i och för sig inte heller

vara självklart att man har större möjligheter att i praktiken nå bättre resultat

härvidlag genom en utgiftsbeskattning än genom sparfrämjande åtgärder

via nuvarande skattesystem. Det synes i varje fall lämpligt att man i

första hand överväger vilka förutsättningar som kan föreligga att via nuvarande

skattesystem främja sparandet. Utskottet vill erinra om att riksdagen

hos Kungl. Maj :t redan föregående år hemställt om en allsidig och förutsättningslös

utredning om lämpligheten och möjligheten av att skattevägen

stimulera nysparande och vilka former som därvid borde komma i

fråga.

Enligt utskottets uppfattning är det i dagens läge föga sannolikt att de

med en progressiv utgiftsbeskattning förenade problemen kan bringas till

sin lösning genom den av motionärerna förordade utredningen. Utskottet

avstyrker därför det föreliggande motionsyrkandet.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 111 av herrar Bengtson

och Nils Theodor Larsson samt II: 129 av herr Nilsson i

Tvärålund m. fl. om utredning angående viss omläggning

av det statliga skattesystemet icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 20 mars 1958

På bevillningsutskottets vägnar:

EDGAR SJÖDAHL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Eriksson, Spetz, Snygg*,

Gustaf Elofsson*, Erik Jansson*, Söderquist*, Bengtson, Yngve Nilsson och

Hellebladh; samt

från andra kammaren: herrar Sundström, Brandt, Gustafson i Göteborg*,

Kärrlander, Vigelsbo, Magnusson i Borås, Christenson i Malmö, Andersson

i Essvik, Anderson i Sundsvall och fru Holmqvist.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1958

7

Reservation

av herr Bengtson, som ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha

följande lydelse:

I de förevarande motionerna hemställes om utredning av möjligheterna

att delvis ersätta den nuvarande inkomstskatten med en progressiv skatt på

konsumtionsutgifter. Sistnämnda skatteform skulle konstrueras så, att den

enskildes konsumtion med hänsynstagande till försörjningsbördan blir föremål

för en progressiv beskattning, som i motsats till den nuvarande inkomstskatten

inte skulle träffa sparade belopp. Ett av syftena med omläggningen

är således att få ett sparfrämjande skattesystem som motverkar onödig

konsumtion. Ett dylikt system skulle tillika öka de enskildas vilja till

risktagande. Genom möjligheterna att variera uttagningsprocenten de två

beskattningsformerna emellan och därigenom variera förutsättningarna för

sparande och konsumtion, skulle vidare en konjunkturutjämnande effekt

uppnås.

De tankar, på vilka den i motionen skisserade konsumtionsbeskattningen

bygger, är ur många synpunkter intresseväckande inte minst som ett inlägg

i den aktuella debatten om olika möjligheter att främja det enskilda sparandet

via beskattningen. Om man genom ett dylikt skattesystem kunde

skapa ökad benägenhet hos de enskilda till sparande och samtidigt få till

stånd en begränsning av överflödig konsumtion, utan att detta skulle leda

till väsentliga olägenheter i andra avseenden, skulle dess införande kunna

allvarligt övervägas.

Den första frågan, som därvid bör besvaras, är om man genom den progressiva

utgiftsbeskattningen kan tänkas vinna de nyss angivna fördelarna

med avseende på sparande och konsumtion. Våra kunskaper om beskattningens

inverkan på sparvilja och sparförmåga är emellertid alltjämt begränsade,

varför olika beskattningsåtgärders inverkan i detta hänseende är

svårbedömda. Viljan och förmågan till sparande skulle sannolikt stimuleras

genom det i motionen avsedda skattesystemet.

Ett krav som bör uppställas på ett skattesystem är att det i rimlig mån

tillgodoser de enskildas anspråk på en rättvis och likformig beskattning

och inte är ägnat att i alltför hög grad leda till skatteundandragande. Det

bör därför fordras att utgiftsbeskattningens utformning blir sådan att möjligheter

föreligger att någorlunda exakt fastställa konsumtionens storlek i

det enskilda fallet. Rörande möjligheterna härutinnan får utskottet anföra

följande.

Det är tydligt att svårigheter kommer att uppstå när det gäller att fastställa

den totala konsumtionen för en skattskyldig. När det gäller att fastställa

vad som är konsumtion, driftkostnad eller kostnad för inkomstens

förvärvande finns redan taxeringsteknisk erfarenhet och tradition som inte

i princip torde avvika från principerna i det föreslagna skattesystemet. Det

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 4958

torde heller inte vara påkallat att av sociala eller andra skäl anlägga andra

synpunkter på avdragsgilla utgifter än vad som gäller för inkomstbeskattningen.

Formen för inkomstbeskattningen torde i stort sett kunna bibehållas

oförändrad. Kostnaderna för vissa dyrare s. k. varaktiga konsumtionsartiklar

såsom bilar o. d. torde behöva fördelas på flera år genom fördelningsplaner

eller om pengarna till sådana utgifter sparats under tidigare år

genom att en engångsskatt erlades för det sparade beloppet som svarade mot

den skattesats, som var aktuell under de år sparandet skedde.

För att fastställa den konsumtion som skall träffas av beskattning, torde

det knappast vara möjligt att kräva av de skattskyldiga att de skall lämna

direkta uppgifter om konsumtionens storlek. Det torde i stället bli nödvändigt

att den bestämmes på indirekt väg genom att man fastställer hur stor

del av inkomsten som sparats under året. För att få klarhet härutinnan är

det nödvändigt äga kännedom om de årliga förändringarna i förmögenhetshänseende

genom en noggrann förmögenhetsuppställning. Då det ligger i

deklarantens uppenbara intresse att påvisa förmögenhetsförändringarna torde

den mera omfattande upplysningsplikten i detta avseende inte vara så

betungande som man under nuvarande förhållanden föreställer sig.

Det torde vidare vara praktiskt möjligt att inlemma en progressiv konsumtionsbeskattning

i källskattesystemet eftersom ju konsumtionsutgifterna

mestadels står i viss proportion till inkomsterna. I de fall då större avvikelser

förekom kunde dessa sannolikt förutses med ungefär lika stor säkerhet som

det är möjligt förutse förändringar av inkomsterna.

Det är uppenbart att fragan om införandet av en progressiv konsumtionsbeskattning

som komplement till vår nuvarande inkomstskatt i syfte

att stimulera sparandet, begränsa överflödig konsumtion och genom att variera

uttagningsprocenten göra skattesystemet ekonomiskt verksamt skulle

medföra många nya problem. Huruvida arten och svårighetsgraden är sådan

att det föreslagna skattesystemet är genomförbart är ännu helt outrett.

Enligt utskottets mening är det i dagens läge nödvändigt att finna nya vägar

till lösningar på de många nya problem som det moderna samhället uppvisar.

Utskottet har den uppfattningen att det är påkallat att de med en

progressiv konsumtionsbeskattning förenade problemen kan bringas till ett

klarläggande genom den av motionärerna förordade utredningen. Utskottet

biträder därför det föreliggande motionsyrkandet.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte med bifall till de likalydande motionerna

1:111 av herrar Bengtson och Nils Theodor Larsson

samt II: 129 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. i skrivelse till

Kungl. Maj :t hemställa om en allsidig och förutsättningslös

utredning angående omläggning av det statliga skattesystemet

på så sätt att fysiska personer skall erlägga dels skatt

på inkomst och dels skatt på utgift.

580573 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.