Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående den skattefria försäljningen av skattebelagda varor i öresundstrafiken.

1958-03-25 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1958 A:36, Betänkande i anledning av väckta motioner angående den skattefria försäljningen av skattebelagda varor i öresundstrafiken.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1958

1

Sr 36

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående den skattefria försäljningen av skattebelagda

varor i öresundstrafiken.

(1 :a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 260 av herr Axel Jansson och II: 238 av herr Brandt m. fl.

har hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla,

att frågan om den skattefria försäljningen av skattebelagda varor i öresundstrafiken

upptages till skyndsam behandling och att för riksdagen framlägges

förslag, innebärande att denna försäljning med det allra snaraste

bringas att upphöra».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,

hänvisa till motionen II: 238.

Gällande bestämmelser

Rörande resandes rätt att tullfritt medföra reseutrustning och reseproviant

meddelas bestämmelser i 5 § tulltaxeförordningen. Enligt nämnda författningsrum

åtnjutes bl. a. tullfrihet för förnödenheter för personligt bruk,

tillhöriga resande och å transportmedel anställda personer, när de synbarligen

är brukade eller — medförda av ägaren själv — prövas icke överstiga

hans personliga behov. I fråga om rätt att tullfritt medföra färdiga tobaksvaror,

cigarrettpapper och rusdrycker gäller vad därom är särskilt stadgat.

Föreskrifter angående resandes rätt att till riket införa tobaksvaror återfinnes

i 26 § 2 mom. lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol

å tillverkning och import av tobaksvaror. Enligt nämnda författningsrum

må resande, som ankommer från utrikes ort, för eget eller familjens

bruk eller som gåva till närstående för personligt bruk tullfritt medföra färdiga

tobaksvaror och cigarrettpapper intill viss mindre, av Konungen fastställd

myckenhet; med resande likställes härvid person, som varit anställd

å fartyg men därifrån avmönstrar. Bestämmelser med stöd av nämnda bemyndigande

har av Kungl. Maj:t meddelats i kungörelsen den 30 juni 1943

(nr 429) med vissa bestämmelser rörande tillämpningen av lagen den 11

juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol å tillverkning och import av

tobaksvaror. Enligt 11 § må resande, som ankommer från utrikes ort, för

1 Iiihang till riksdagens protokoll 1958. 7 saml. Nr 36

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1958

eget eller familjens bruk eller som gåva till närstående för personligt bruk

tullfritt medföra färdiga tobaksvaror till en myckenhet ej överstigande 500 g;

dock att i fråga om resande, som är hemmahörande i Sverige eller i Danmark,

Finland eller Norge myckenheten icke må uppgå till mer än 50 g. Enligt

14 § nämnda kungörelse må resande under ovan angivna förutsättningar

tullfritt medföra cigarrettpapper till en myckenhet av 10 g.

Beträffande rusdrycker gäller enligt 2 kap. 12 § 4 mom. c) rusdrycksförsäljningsförordningen

den 26 maj 1954 (nr 521) att, utan hinder av vad i

sagda paragraf eljest stadgas, resande, som ankommer från utrikes ort, för

eget eller familjens bruk eller som gåva till närstående för personligt bruk

tullfritt får införa rusdrycker intill viss mindre av Konungen fastställd

myckenhet. Bestämmelser om sådan införsel har av Kungl. Maj :t meddelats

i kungörelsen den 6 maj 1955 (nr 172) angående resandes rätt till införsel

av rusdrycker. Enligt denna kungörelse får resande, som är hemmahörande

i annat land än Sverige eller Danmark, Finland eller Norge och som

ankommer från utrikes ort, såvida det inte är uppenbart att resan företagits

i huvudsakligt syfte att till riket införa rusdrycker för ovan nämnda

ändamål tullfritt medföra högst två buteljer, vardera om högst en liter, innehållande

spritdrycker eller vin, ävensom högst två liter starköl. Resande,

som är hemmahörande i de nordiska länderna och som kan antagas ha

fyllt 21 år, får under tidigare nämnda betingelser tullfritt införa högst en

tredjedels liter spritdrycker och en liter vin samt högst två liter starköl.

Frågans tidigare behandling

Frågan om tull- och skattefrihet för proviant å fartyg i reguljär nordisk

passagerartrafik har upptagits av 1950 års statsrevisorer, varefter riksdagen

i skrivelse 1951: 317 anhållit om en närmare utredning av frågan om provianteringsförfarandet

vid utrikes fartygstrafik av mera lokal karaktär.

Berörda frågor har även uppmärksammats av Nordiska parlamentariska

kommittén för friare samfärdsel m. m. I sitt den 26 april 1952 avgivna betänkande

nr 2 angående lättnader i tullbehandlingen i resandetrafiken mellan

de nordiska länderna (SOU 1952: 16) har kommittén i samband med

förslag om liberalare regler om tullfrihet för av resande medförda rusdrycker,

tobaksvaror och cigarrettpapper uttalat, att kommittén var medveten

om att de relativt snäva begränsningar, som nu tillämpades i vederbörande

länder beträffande ovannämnda speciella varor, måste ses i samband

med det förhållandet, att en icke obetydlig försäljning av icke förtullade

eller beskattade varor av nämnda kategori ägde rum i fartygs-, färjor

flygtrafiken mellan de nordiska länderna. Kommittén har i detta sammanhang

medgivit att det icke minst i öresundstrafiken kunde uppstå vissa

vanskligheter beträffande tillämpningen av de föreslagna liberala reglerna,

vilka knappast skulle kunna göras till föremål för allvarligare invändningar

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år i958 3

från myndigheternas sida såvida det rörde sig om vin, sprit och tobaksvaror,

som inköpts på sedvanligt sätt och i beskattat skick. 1 betänkandet

(s. 21) anför kommittén vidare.

Kommittén har icke ansett det vara sin uppgift att söka finna en konkret

lösning av detta problem utan rekommenderar, att man söker få till stånd

en lösning genom överläggningar mellan respektive länders berörda myndigheter.

När de resande får väsentligt större möjligheter än hittills att fritt

medföra varor från annat nordiskt land och då man samtidigt i huvudsak

befriar dem från tullvisitation, är det enligt kommitténs uppfattning endast

en natuidig följd, att resande, som begagnar sig av sjö- och luftförbindelserna

mellan de nordiska länderna, får ge avkall på de för den enskilde resenären

oväsentliga fördelar, som nuvarande provianteringsbestämmelser ger

utrymme för, därest det skulle visa sig att en fullt betryggande kontroll av

försäljningen av obeskattade varor icke kan genomföras.

I proposition nr 2H till 1952 års riksdag med förslag till vissa tullättnader

för resandetrafiken uttalades, att de nuvarande bestämmelserna om

rätt att utföra obeskattade varor dels såsom skeppsproviant och dels såsom

resgods lade hinder i vägen för den av kommittén ifrågasatta liberaliseringen

av tullfrihetsreglerna för rusdrycker och tobaksvaror. I samband

därmed hänvisades till möjligheten av förhandlingar mellan de nordiska

länderna i syfte att undanröja nämnda hinder.

Frågan om tullättnader i den nordiska resandetrafiken och den skattefria

provianteringen i öresundstrafiken m. m. har varit föremål för överläggningar

vid förhandlingar mellan de nordiska ländernas tullstyrelser i Köpenhamn

och Stockholm åren 1953 och 1954. Man enades därvid om att ett genomförande

av parlamentariska kommitténs förslag om utvidgad tullfrihet

för resgods måste förutsätta ändring i gällande bestämmelser om tilldelning

av obeskattad proviant till fartyg och luftfartyg i den internordiska trafiken.

Vidare rådde enighet om att genomförandet av förslaget i förening med en

samtidigt genomförd lättnad i tullkontrollen vid de internordiska gränserna

i princip borde medföra att provianteringen med obeskattade varor avskaffades

i den internordiska passagerartrafiken, i det man konstaterade att såväl

tulltekniska som fiskala hänsyn talade härför. Vad beträffar de korta

fartygsrutterna, till vilka måste hänföras nästan samtliga fartygsrutter mellan

Sverige och Danmark, konstaterades, att dessa utnyttjades huvudsakligen

av resande för utflykter av endast en dags varaktighet, varför hänsynen

till de resande icke kunde motivera att provianteringen med obeskattade

varor icke helt avskaffades i samband med ikraftträdandet — såvitt angick

resor mellan de nordiska länderna — av de av kommittén föreslagna

liberalare reglerna om resandes tullfrihet för medförda rusdrycker och lobaksvaror.

I anledning av de nordiska tullstyrelsernas överläggningar föreslog generaltullstgrelsen

i skrivelse till Kungl. Maj :t den 11 oktober 1954 bl. a., alt

rätten att proviantera med obeskattade spritdrycker, vin, Öl, tobaksvaror,

cigarrettpapper och choklad varor skulle borttagas för passagerarfartyg i närtrafik.

Med närtrafik avsågs därvid trafik från hamn i Skåne, Blekinge eller

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1958

på svenska västkusten till dansk hamn eller eljest trafik från svensk hamn

till utrikes ort, då resan kunde beräknas taga kortare tid än 4 timmar i anspråk.

Som motivering till förslaget framhöll generaltullstyrelsen i huvudsak

följande.

Vid övervägande av provianteringsfrågan hade styrelsen ansett två slag av

trafikintressen värda beaktande, nämligen dels intresset av skattefrihet

för den proviant som erfordrades till förbrukning ombord under sådana

resor mellan olika länder som på någon avsevärd sträcka gick över internationellt

område och dels intresset av att en resande skulle, utan att behöva

vidkännas dubbel beskattning, kunna till det ena landet medföra rimliga

mängder varor som han skaffat sig på vanligt sätt i den fria handeln i det

andra landet. Det var det senare intresset som Nordiska parlamentariska

kommittén velat tillgodose med förslaget om vidgad tullfrihetsrätt. Förslaget

låg fullt i linje med strävandena att i den nordiska resandetrafiken så

mycket som möjligt eliminera verkningarna av tullgränserna.

Däremot kunde styrelsen icke erkänna att passerandet av en tullgräns

skulle kunna grunda något legitimt intresse för en resande att få medförda

varor fritagna från beskattning i både det ena och det andra landet. Detta

stred direkt mot tendensen i strävandena till nordisk samhörighet, som gick

ut på att utplåna intrycket av tullgränserna. Ej heller fann styrelsen anledning

slå vakt om en affärsrörelse, som bestod däri, att varor som icke var

beskattade i någotdera landet såldes från ett slags flytande frilager till resande

för skattefri ilandförsel. Man borde tvärtom av tullbestämmelserna

fordra att de icke direkt inbjöd till en företagarverksamhet i större eller

mindre skala, som var baserad på ett exploaterande av möjligheten att

undgå beskattning. Detta var icke blott en fiskal angelägenhet, utan man

ville också undvika ojämnheter i konkurrens- och konsumtionsvillkoren

företagarna resp. konsumenterna emellan. Styrelsen framhöll, att därmed

icke riktades någon kritik mot de företag, som anordnat den nuvarande

försäljningen av skattefria varor å passagerarfartygen.

Den skattefria provianteringen på de nordiska passagerarfartygslinjerna

rörde sig om avsevärda kvantiteter. Sålunda uppgick enbart i passagerartrafiken

Malmö—Köpenhamn den skattefria provianteringen i Sverige och Danmark

för år räknat till sammanlagt ca 62 milj. cigarretter, 1 milj. cigarrer,

1 milj. cigarrcigarretter, 5 000 kg övriga tobaksvaror, 68 000 liter sprit, 4 000

liter vin och 210 000 kg choklad.

Den nuvarande försäljningen av obeskattade varor ombord å passagerarfartygen

hade, framhöll generaltullstyrelsen, haft sin omfattning anpassad

i stort sett efter nuvarande begränsning av den tullfrihet som medgavs nordiska

resande. Om de föreslagna nya tullfrihetsreglerna skulle genomföras,

utan att någon åtgärd vidtogs mot den skattefria försäljningen ombord

å de korta fartygslederna, skulle de resandes möjlighet till skattevinst komma

i en orimlig proportion till resekostnaden. De möjligheter till skattevinst,

som härvid skulle lämnas öppna för exploatering, kom att röra sig

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1958

5

om några tiotal miljoner kronor om året. Denna konsekvens av liberaliseringen

ansåg styrelsen icke kunna godtagas.

Vid de nordiska tullmötena var man på det klara med att ett avskaffande

av den skattefria provianteringen för de reguljära dansk-svenska förbindelsernas

vidkommande kunde tänkas medföra risk för att icke-nordiska

fartyg sattes in på dessa rutter, varigenom ett allvarligt konkurrenshot

skulle kunna uppstå. Dessa fartyg skulle visserligen icke kunna påräkna

proviantering med obeskattade sprit- och tobaksvaror i de nordiska länderna,

men i den mån de vore oförhindrade att proviantera i respektive hemland,

skulle detta medföra att obeskattade varor likväl kunde finnas till

salu ombord för att införas såsom resgods, om detta icke på annat sätt förhindrades.

Generaltullstyrelsen föreslog — till motverkande av ett sådant

kringgående av provianteringsförbudet — att tullfrihetsrätten för nordiska

resande på de korta fartygslederna beträffande spritdrycker, vin och tobaksvaror

gjordes beroende av att skattefri försäljning icke var anordnad ombord.

Spörsmålet om den skattefria försäljningen av sprit- och tobaksvaror i

öresundstrafiken har även behandlats av Nordiska parlamentariska kommittén

för friare samfärdsel m. m. i dess den 29 september 1956 avlämnade

slutbetänkande nr 12 (SOU 1956: 45). Kommitténs förslag innebär bl. a.,

att för resande mellan de nordiska länderna vissa minimibestämmelser införes

i fråga om tullfri införsel av rusdrycker, tobaksvaror och cigarrettpapper.

Sålunda föreslås tullfri införsel av 2 liter spritdrycker eller vin,

varav högst 1 liter spritdrycker, samt 5 liter starköl samt 200 cigarretter eller

250 g tobaksvaror i annan form samt 200 blad cigarrettpapper. Undantag

från denna generella regel anses motiverade för resande, som ankommer

med fartyg på korta rutter, ombord å vilka under resan anordnats försäljning

av obeskattade tobaksvaror, varvid bör ankomma på regeringarna att

överenskomma om lämpligt avvägda regler. Kan den resande styrka, att

medförda tobaksvaror beskattats i inköpslandet, skall sagda undantag dock

icke gälla.

Som motivering för förslaget anföres i betänkandet bl. a.

Kommittén är medveten om att ett väsentligt hinder för att åvägabringa

likartade och liberalare regler i alla de fyra länderna i fråga om tullfri införsel

av dessa njutningsmedel är den skattefria försäljning, som äger rum

på vissa fartyg på korta rutter. Någon anledning att uppmuntra företagarverksamhet,

som är baserad på ett exploaterande av möjligheten att undgå

beskattning, synes enligt kommitténs uppfattning heller icke föreligga.

Å andra sidan anser kommittén det högst otillfredsställande, att skattefri

försäljning av vin, spritdrycker och tobaksvaror på vissa rutter skall förhindra

eller försvåra införandet av liberalare regler inom det nordiska området

i övrigt.

Kommittén anser därför, att dess tidigare framlagda förslag i princip

bör kunna genomföras som allmän nordisk standard, varvid dock undantag

skulle anses motiverade, då resande ankommer med fartyg på korta rutter,

ombord å vilket fartyg under resan anordnats försäljning av tobaksvaror,

som icke undergått beskattning i nordiskt land. På dessa rutter är för
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1958

hållandena så olikartade, att kommittén anser sig böra avstå från att framlägga

konkreta förslag om i vilken omfattning resande på dylika rutter

skall tillåtas att vid inresa till annat nordiskt land medföra tobaksvaror

tull- och avgiftsfritt. Kommittén kan i detta sammanhang hänvisa till sitt

uttalande i betänkandet om tullättnader i resandetrafiken mellan de nordiska

länderna (s. 20—21).

Betänkandet har varit föremål för remissbehandling.

Vidare må här nämnas att statens tobaksnämnd i skrivelse till Kungl.

Maj :t den 18 oktober 1956 hemställt, att frågan om den skattefria försäljningen

av tobaksvaror i öresundstrafiken måtte upptagas till prövning och

förslag framläggas för riksdagen om inskränkning i denna försäljning i

enlighet med de av generaltullstyrelsen uppdragna riktlinjerna. Nämnden

har därvid framhållit, att den starkt ökade trafiken över Öresund medfört

en kraftig ökning av den skattefria försäljningen av tobaksvaror. Den årliga

skattefria försäljningen har av nämnden uppskattats till ca 200 milj.

cigarretter, 3 milj. cigarrer, 3,5 milj. cigarrcigarretter och 23 000 kg röktobak.

Om dessa kvantiteter försålts i Sverige, skulle de ha representerat ett

försäljningsvärde av ca 30 milj. kr., varav 22,5 milj. kr. skulle ha utgjort

tobaksskatt. Under förutsättning att hälften av tobaksvarorna konsumerats

i Sverige skulle skattebortfallet alltså utgöra 11 å 12 milj. kr.

Därjämte har Hälsingborgs tobakshandlareförening och Malmö tobakshandlareförening

i en gemensam skrift, dagtecknad den 28 januari 1958,

hos Kungl. Maj:t hemställt, att den skattefria försäljningen av varor å båtar

och färjor i öresundstrafiken upphäves eller inskränkes.

Motionerna

Av innehållet i de föreliggande motionerna må här återgivas följande.

Efter att ha hänvisat till skattebortfallet genom den skattefria försäljningen

i öresundstrafiken av tobaksvaror, rusdrycker samt choklad- och

konfektyrvaror framhåller motionärerna, att starka statsfinansiella skäl

kan åberopas för de förslag, som framförts av generaltullstyrelsen resp.

tobaksnämnden. Uppenbarligen måste dessa skäl just nu tillmätas mycket

stor betydelse. Härtill kommer att den fordran bör kunna ställas på tullbestämmelserna,

att de inte skall inbjuda till en företagarverksamhet i större

eller mindre skala, som är baserad på ett exploaterande av möjligheterna

att undgå beskattning. Detta är inte blott en fiskal angelägenhet. Det är

också angeläget att undvika ojämnheter i konkurrensen och konsumtionsvillkoren

företagarna resp. konsumenterna emellan. Emot den skattefria

försäljningen av vin- och spritdrycker invänder motionärerna, att den otvivelaktigt

skapat betydande otrevnad på båtarna. I likhet med generaltullstyrelsen

anser motionärerna, att det näppeligen kan göras gällande, att

passerandet av en tullgräns i och för sig kan grunda något legitimt intresse

för en resande att få inköpa och medföra varor, fritagna från be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1958 1

skattning i både det ena och det andra landet. Ju kortare resan är desto

mindre anledning finns att medgiva skattefria inköp. Slutligen påpekas

att i den mån som strävandena att etablera en gemensam nordisk marknad

fullföljes med framgång så skulle, om den nuvarande ordningen bleve oförändrad,

det mellan det svenska och det danska landet men på svenskt resp.

danskt territorialvatten fortfarande finnas en varuskattefri zon. Mot bakgrunden

av strävandena till den gemensamma nordiska marknaden är den

nuvarande ordningen än mer ohållbar och omöjlig att sakligt motivera.

Yttrande

Över motionerna har utskottet under hand inhämtat yttrande från järnvägsstyrelsen.

Järnvägsstyrelsen anför inledningsvis, att den statliga företagsverksamhet,

som beröres av den i motionerna behandlade frågan, bedrives dels av

statens järnvägar direkt genom färjetrafik på leden Malmö Färjestation—

Köpenhamns Frihamn i regel med färjan »Malmöhus», dels av statens järnvägars

dotterbolag, det helt statsägda Svenska rederiaktiebolaget Öresund

(SRÖ), som trafikerar båtleden Malmö Skeppsbron—Köpenhamn Havnegade,

dels av statens järnvägars dotterbolag, det likaledes helt statsägda

Aktiebolaget Trafikrestauranger (TR), som driver restaurationen ombord

på tågfärjan »Malmöhus». Vidare beröres statens järnvägars intressen även

i danska statsbanornas dotterföretag, Dampskibsselskabet Öresund (DSÖ),

som gemensamt med det svenska öresundsbolaget trafikerar båtlinjerna

Köpenhamn—Malmö och Köpenhamn—Hälsingborg. De båda öresundsbolagen

delar i princip uppkommande vinster och förluster. Slutligen beröres

indirekt genom inverkan på resandefrekvensen av motionärernas förslag

statens järnvägars intressen i den av De danske Statsbaner trafikerade färjeleden

Hälsingborg—-Helsingör, för vilken trafik SJ och DSB delar kostnader

och intäkter lika samt likaledes indirekt i Linjebus International AB,

med vilket bolag SJ och DSB sedan 1957 har viss samtrafik på leden Hälsingborg—Helsingör.

I yttrandet lämnas följande uppgifter rörande TR:s rörelsevinst, efter

avsättningen till pensions- och andra fonder samt affärsmässiga avskrivningar

men före arrendebetalning till SJ:

År

Rörelsevinst

Mkr

Härav vinst på rörelsen

ombord på »Malmöhus*

Mkr

1953..............

1565

1128

1954..............

2 011

1591

1955..............

2 212

1482

1956..............

1 916

1370

1957..............

2157

1 135

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1958

Vad angår den statsfinansiella sidan av frågan anför styrelsen bl. a. följande.

»SJ:s uppgift när det gäller öresundstrafiken är att transportera gods och

resande mellan Sverige och Danmark lokalt och via. För att fullgöra denna

uppgift har SJ av statsmakterna erhållit investeringsmedel dels för färjmaterial,

dels för de fasta anläggningar, som krävs för denna trafik. Vidare

har statskapital ställts till förfogande för förvärv av aktierna i SRÖ och TR.

SJ-koncernen är ansvarig för att dess trafik i Öresund drives på sådant

sätt, att normala avskrivningar kan göras och — åtminstone på längre sikt

— det statsägda kapitalet blir förräntat. Denna målsättning kräver bl. a., att

SJ-koncernen tillvaratager möjligheterna att bibehålla resp. öka trafiken i

den mån nettoresultatet härav förbättras. Beträffande resandetrafiken innebär

detta i nuvarande hårda konkurrensläge på transportmarknaden, att de

resande måste tillförsäkras bekvämlighet och trevnad under resan, i detta

fall under färden på sjön. En avgörande faktor därvidlag utgör den hävdvunna

ordningen att de resande kunna äta och dricka ombord till ett billigt

pris och att de i begränsad omfattning kunna köpa skattefri tobak och choklad.

Härigenom göres sjöresan attraktiv och trafiken tillföres ett stort antal

utflykts- och nöjesresenärer utöver nyttoresenärerna. Genom masstrafiken

kan biljettpriset hållas nere, varjämte eventuellt underskott från biljettintäkterna

kan kompenseras av överskott från restaurations- och försäljningsrörelsen

ombord. Ett förbud mot eller inskränkning i rätten att ombord skattefritt

försälja skattebelagda varor skulle få långtgående konsekvenser.

Ett förbud mot den skattefria försäljningen av skattebelagda varor på de

reguljära dansk-svenska linjerna innebär, så vitt järnvägsstyrelsen kan bedöma,

uppenbar risk för att icke-nordiska fartyg sättas in på de ifrågavarande

rutterna. I tidningspressen har redan stått att läsa att västtyska rederier

med uppmärksamhet följa den svenska debatten i denna fråga och att de äro

beredda att, om förbudet införes, omedelbart sätta in fartyg i denna trafik.

Även svenska fartyg under utländsk flagg torde komma att sättas in. En sådan

utveckling skulle få ytterst kännbara följder inte blott för SJ-koncernen

utan i lika hög grad för icke statsägda .svenska och danska rederiföretag.

Järnvägsstyrelsen utgår nämligen ifrån att dylika fartyg icke kunna hindras

från att försälja obeskattade varor. Följden härav skulle utan tvekan bli att

större delen av resandeströmmen med undantag för resande i direkta sittoch

sovvagnar skulle söka sig till »fribytarna». Detta skulle medföra att

svenska staten frivilligt avsäger sig en betydande inkomstkälla och överlåter

denna på utländska intressen. Det har visserligen framhållits, att tullen

skulle kunna behandla resande från nordiska och icke nordiska fartyg på

olika sätt. Huruvida detta är möjligt med hänsyn till publikens reaktioner

och till främmande makters skydd av »egen flagga» förefaller mer än tveksamt.

Motionärernas förslag innebär vidare en påtaglig risk för en förskjutning

av resandeströmmen från järnväg till flyg, eftersom förbudet mot fri försäljning

icke skulle drabba flyget. I exempelvis relationen Stockholm—Köpenhamn

skulle motionärernas förslag innebära ett väsentligt motiv för de resande

att välja flyget med dess obeskurna rätt att försälja skattefria varor.

Det torde inte vara möjligt att särbehandla Scandinavian Airlines System i

förhållande till andra flygbolag, varför diskrimineringsgränsen i stället komme

att läggas mellan flyg och färja—båt—tåg.

Av det här anförda framgår att ett genomförande av motionärernas förslag

komme att medföra synnerligen kännbar trafikminskning resp. trafikavledning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1958

9

Antalet resande till och från Sverige på leden Malmö—Köpenhamn med SJ:s

tågfärja och Öresundsbolagens båtar

Resande i tusental

1957 1

1956

1955

1954

1953

1952

Färjetrafiken ...

Båttrafiken .....

541

2 003

615

1763

690

1548

733

1447

631

1603

601

1447

Totalt

2 544

2 378

2 638

2180

2 234

2 048

1 Preliminära uppgifter

På tågfärjan »Malmöhus» resp. på öresundsbolagens båtar försålda kvantiteter

obeskattade varor i färje- och båttrafiken Malmö—Köpenhamn under

1957

Varuslag

På de svenska

färjorna 1

På de svenska

och danska båtarna 8

Totalt

ca

Cigarretter, milj. st.8 ................

13

48

61

Spritvaror (inkl. vin), liter ..........

9 682

36 000

46 000

Choklad, kg ........................

86 560

320 000

407 000

1 Verkliga kvantiteter. — * Beräknade kvantiteter (på basis av försäljningen ombord på Malmöhus).

Tiden har icke medgivit att i Danmark inhämta de båda båtbolagens försäljningssiffror.

— 8 Cigarrer, cigarrcigarretter och piptobak omräknat till cigarretter.

Av tabellerna framgår, att antalet resande år 1957 uppgick till 2,54 milj.

och att till dessa försåldes totalt ca 61 milj. st. cigarretter, 46 000 liter spritvaror

(glasvis) samt 407 000 kg choklad. Utslaget per resande uppgick den

försålda kvantiteten till 24 st. cigarretter, 1,79 cl sprit och 160 g choklad.

Den på färjorna och båtarna försålda kvantiteten skattefria tobaksvaror,

uttryckt i cigarretter, 61 milj. st., ställd i relation till Tobaksmonopolets totala

försäljning under 1956 exklusive snus och tuggtobak, likaledes uttryckt

i cigarretter, 7,6 miljarder, uppgick till ca 0,8 %.

För dessa skattefria cigarretter skulle, om de varit skattebelagda och försålts

i Sverige, staten ha tillförts ett skattebelopp på ca 7,9 mkr, om skatten

beräknas utgå med 12,9 öre per cigarrett, motsvarande den skattesats, som

enligt Tobaksmonopolets beräkningar utgår på importerade cigarretter (ca

77 % av konsumtionspriset). I realiteten skulle dock endast en mindre del

av detta belopp komma att utgå. Man kan nämligen räkna med att nu köpes

åtskillig tobak på fartygen på grund av prisbilligheten som aldrig skulle köpas

i land. Vidare skulle endast en del av de återstående cigarretterna köpas

i Sverige.

Om försäljningen av skattefria spritvaror ombord på fartygen skulle försvinna,

skulle försäljningen ombord av dylika varor nedgå och lämna endast

obetydlig vinst utan att någon ökning av försäljningen (utminuteringen) i

land, i varje fall icke i Sverige, skulle inträffa.

Chokladköpen slutligen är i huvudsak endast en följd av de lägre priserna

(»okynnesköp») och torde, särskilt som majoriteten av köparna utgöres av

danskar, vid samma priser som i land reduceras till en ringa del av nuvarande

omfattning ombord.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1958

Det är således huvudsakligen av tobaksvaror, som staten kan tänkas få

ökade inkomster.

Teoretiskt sett skulle nuvarande försäljning av tobaksvaror ombord kunna

komma att överflyttas till land och avse skattebelagda varor. Det lägre

priset ombord medför dock i betydande grad inköp, som annars icke skulle

ha gjorts. Härtill kommer att resande i riktning till Sverige, i varje fall

de danska resenärerna, torde komma alt köpa sina cigarretter i Danmark

av de inhemska märkena eller, när det gäller resenärer från kontinenten

på leden Grossenbrode—Gedser; det sista en utveckling som danskarna

och tyskarna självfallet skulle hälsa med tillfredsställelse.

I realiteten skulle därför endast en del av nu ombord förekommande inköp

av cigarretter vid förbud mot skattefri försäljning komma att göras

i land i Sverige. Då mer än hälften av antalet resande utgörs av danskar

eller resande från kontinenten försvinner således mer än 50 % av nuvarande

inköp. Av återstående torde åtminstone hälften vara att betrakta

som okynnesköp, som vid samma pris som i land icke skulle komma till

stånd. Följaktligen skulle under dessa förutsättningar återstå mindre än

25 % av nuvarande kvantitet, från vilken skatt komme att utgå. Lägger

man emellertid härtill den trafikminskning, som enligt styrelsens ovan anförda

synpunkter måste bli en följd av ett genomförande av motionärernas

förslag torde man kunna vänta att allra högst ca 20 % av nuvarande tobaksförsäljning

komme att överflyttas i land på svensk sida eller att ske ombord

till vanliga priser. Staten tillkommande skatt skulle då uppgå till

20 % av 7,9 mkr, d. v. s. ca 1,6 mkr.

Ombord på färjan och båtarna försäljas till övervägande del amerikanska

och andra utländska cigarretter. Om köpen skulle ske till vanliga priser

komme de inhemska märkena, som äro billigare än de importerade, att

dominera. Härav följer att skattebeloppet måste räknas på det lägre konsumentpriset.

I stället för 12,9 öre måste man därför räkna med ca 10 öre

i skatt per cigarrett. Skattebeloppet komme därför att reduceras med ytterligare

ca 0,4 mkr.

Ett försök att ur statsfinansiell synpunkt beräkna följderna av motionärernas

förslag ger därför till resultat att statens skatteintäkter skulle öka

med ca 1,2 mkr (1,6—0,4 mkr) medan de statsägda företagens nettointäktsminskning

vid bibehållna biljettpriser skulle uppgå till lågt räknat 3 gånger

detta belopp.

Liknande kalkyler måste ställas upp i fråga om de icke statsägda företagen.

Ehuru järnvägsstyrelsen icke förfogar över underlag för sådana kalkyler

torde dock resultatet bli relativt sett likartat, d. v. s. intäktsbortfallet

för företagen blir större än inkomstökningen för svenska staten.

Järnvägsstyrelsen övergår nu att behandla förslaget ur fiskal synpunkt.

Motionärerna anföra under åberopande av generaltullstyrelsen att den

fordran bör kunna ställas på tullbestämmelserna att de inte skall inbjuda

till en företagsverksamhet i större eller mindre skala som — på sätt, som

är fallet med försäljningen på passagerarefartygen i öresundstrafiken -—

är baserad på ett exploaterande av möjligheterna att undgå beskattning.

Här vill järnvägsstyrelsen erinra om den sannolika tillkomsten och utvecklingen

av främmande nationers segling på öresundslederna, som i det

föregående anförts. Resultatet torde endast bli att såväl biljettintäkter som

förtjänsten av försäljningen av obeskattade varor helt övergår i främmande

nationers händer, medan trafiken i varje fall på färjelederna måste upprätthållas

trots uppkommande förluster. För SJ:s del i dess i dag ekonomiskt

sett bekymmersamma läge, synes det icke riktigt eller ens rimligt

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1958 11

att medvetet undanrycka möjligheterna till lönsamhet av en viss verksamhetsgren.

På denna uppkommande förluster måste — liksom när det gäller

de trafiksvaga bandelarna — täckas av överskott från de trafikstarka bandelarna

med påtaglig risk för ytterligare taxehöjningar eller tilltagande

underskott.

Vad den fiskala aspekten i övrigt på frågan angår, har styrelsen redan

tidigare redovisat det kontrollsystem, som gäller vid de resandes inköp

av skattefria cigarretter.

Motionärerna anför vidare, att den skattefria försäljningen av vin- och

spritdrycker »otvivelaktigt lett till skadligt missbruk samtidigt som den

vid många tillfällen skapat betydande otrevnad på båtarna».

När det gäller missbruk av spritvaror torde med fog kunna hävdas, att

detta missbruk numera förekommer i avsevärt mindre omfattning på här

ifrågavarande färja och båtar än i land. Oavsett om spritförsäljning förekommer

eller ej finns allt sedan 1955 års rusdrycksförsäljningsförordning

tillämpats stora möjligheter för de resande att före resan förse sig med

önskad kvantitet spritvaror. Man torde enligt erfarenheterna från andra

trafikmedel ha anledning räkna med att alkoholpåverkade personer alltid

komma att finnas bland de resande och att detta förhållande mera beror på

den omständigheten, att spritvaror numera är lättillgängliga i land, än

möjligheten att glasvis köpa sprit ombord. Missbruk torde därför icke vara

en följd av försäljningen ombord utan av försäljningen i land. Såsom

framgår av tidigare lämnade uppgifter, uppgår kvantiteten spritvaror per

resande på tågfärjan och öresundsbolagens båtar till mindre än 2 cl. Förekommande

enstaka fall av otrevnad ombord på båtar och färjor skulle

säkerligen icke försvinna genom att den begränsade försäljningen av spritvaror,

som förekommer ombord, togs bort. Möjligheten att ombord förtära

medhavd sprit ävensom att komma ombord efter förtäring i land torde

aldrig helt kunna förhindras — en erfarenhet, som statens järnvägar tyvärr

måste göra även i fråga om tågen.

Såsom en särskilt viktig omständighet i fråga om försäljningen av obeskattade

varor, anför motionärerna att nuvarande ordning med en varuskattefri

zon mellan det svenska och danska landet men på svenskt resp.

danskt territorialvatten »är än mer ohållbar och omöjlig att sakligt motivera»

mot bakgrunden av strävandena till den gemensamma nordiska

marknaden.

Styrelsen kan icke acceptera denna argumentering såsom relevant i sakfrågan.

Den gemensamma nordiska marknaden avses bl. a. medföra tullunion.

Innan denna fråga lösts, synes inga skäl ur den eftersträvade gemensamma

nordiska marknadens synpunkt föreligga att särbehandla en

detaljfråga, som knappast kan föra gemensamhetssträvandena längre eller

snabbare framåt.

I detta sammanhang föres tanken på den gränshandel av olika livsmedel,

som numera i betydande omfattning äger rum på ömse sidor om Öresund.

I debatten kring denna fråga har anförts att om försäljningen av obeskattade

varor ombord på färjor och båtar försvunne, denna gränshandel skulle

komma att avsevärt reduceras. Järnvägsstyrelsen vill emellertid hävda, att

delta icke skulle bli fallet. Huvuddelen av gränshandelns köpare utgöres

nämligen av husmödrar, för vilka möjligheten att köpa obeskattade cigarretter

ombord på fartygen för egen eller andras del spelar en underordnad

om ens någon roll i jämförelse med möjligheten alt i land på andra sidan

sundet inköpa bl. a. livsmedel till väsentligt billigare priser än hemma.

Järnvägsstyrelsen är därför av den bestämda uppfattningen, att gränshan
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1958

delns omfattning icke skulle röna någon inverkan av ett förbud mot försäljning

ombord av obeskattade varor.

Av det ovan anförda framgår sammanfattningsvis att ett genomförande

av motionärernas förslag om förbud mot skattefri försäljning av skattebelagda

varor i öresundstrafiken skulle innebära

att SJ-koncernens intäktsbortfall skulle bli väsentligt större än statens

intäktsökning genom skattemerintäkter,

att samma resultat relativt sett skulle bli följden för icke statsägda

företag,

att anordningen sålunda icke skulle bli lönsam ur statsfinansiell synpunkt,

att svenska och andra nationers flyglinjer skulle gynnas på bekostnad

av tåg—båt—färjetrafiken,

att risk föreligger att främmande nationers fartyg eller svenska fartyg

under främmande flagg komme att sättas in i öresundstrafiken och försälja

obeskattade varor,

att dessa fartyg skulle draga till sig den större delen av resandeströmmen

och därmed överflytta en inkomstkälla från svenska staten till utländska

intressen,

att inköp av skattefria varor i stor utsträckning komme att förläggas

till leden Grossenbrode—Gedser,

att eventuellt spritmissbruk icke skulle förhindras,

att i enstaka fall förekommande otrevnad ombord på färjor och båtar

icke skulle elimineras,

att gränshandelns omfattning icke nämnvärt skulle påverkas och

att den eftersträvade nordiska gemenskapen ej skulle främjas.

Under åberopande av vad ovan anförts får järnvägsstyrelsen därför bestämt

avstyrka ett genomförande av ett förbud mot skattefri försäljning

av skattebelagda varor i öresundstrafiken och i stället föreslå att nuvarande

ordning får bestå i allt fall intill dess nordisk tullunion blivit en

verklighet.»

I anledning av motionerna har inkommit skrifter från Sveriges redareförening,

Svenska rederiaktiebolaget Öresund, Aktiebolaget Trafikrestauranger,

Skånes turisttrafikförbund, Landskrona stads drätselkammare och

Sveriges köpmannaförbund.

Utskottet

I de föreliggande motionerna har hemställts att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte anhålla, att frågan om den skattefria försäljningen av

skattebelagda varor i öresundstrafiken upptages till skyndsam behandling

och att Kungl. Maj :t för riksdagen framlägger förslag om att denna försäljning

snarast skall upphöra.

Inledningsvis torde böra lämnas en kortfattad redogörelse för de internationella

rättsförhållandena i Öresund. Den folkrättsliga regeln om havets

frihet innebär, att havet utanför ett lands territorialvatten inte är underkastat

någon stats herravälde, och de fartyg, som befar det fria havet, är endast

underordnade den stats lagar och författningar, vars nationalitet de äger.

I de delar som här är av intresse utgöres Öresund av svenskt och danskt

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1958

13

territorialvatten. Genom deklarationen den 30 januari 1932 angående vissa

gränsförhållanden i Öresund har fastställts en linje som utgör gräns mellan

de båda ländernas territorialvatten, så långt dessa sträcker sig enligt eljest

gällande regler. Endast svenska och danska hamnar och hamninlopp betraktas

emellertid som inre territorialvatten, vilket är underkastat vederbörande

stats oinskränkta territorialhöghet. Beträffande Öresund föreligger internationell

reglering. I traktaten den 14 mars 1857 angående öresundstullens

avskaffande mellan Danmark och flertalet sjöfartsidkande stater fastslås

nämligen att genomfarten i Öresund icke under någon förevändning skall

hindras eller fördröjas.

Följande bestämmelser gäller för försäljning av obeskattade varor ombord

på färjor och andra fartyg i trafik mellan svenska och danska hamnar

i Öresund. Spritdrycker och vin utskänks endast glasvis i fartygens restauranger

och någon försäljning i flaskor ombord förekommer således inte. Beträffande

tobaksvaror gäller att varje med färdbiljett försedd vuxen person

äger under färd till Sverige inköpa 50 g tobaksvaror, vilket motsvarar vad

resande hemmahörande i de nordiska länderna tullfritt äger införa i landet.

Nämnda kvantitet tobaksvaror motsvarar 50 cigarretter eller 10 cigarrer eller

15 cigarrcigarretter. Under färd till Danmark äger resande endast inköpa

40 g tobaksvaror. Vid köpet skall färbiljelten företes och påstämplas om

inköpet. Enligt de danska tullbestämmelserna får till Danmark införas högst

250 g chokladvaror. Till Sverige har resande rätt att medföra mer än 250 g,

men enligt av järnvägsstyrelsen lämnade uppgifter överskrides denna kvantitet

endast undantagsvis. Även vid inköp ombord av obeskattade chokladvaror

stämplas biljetten.

Som av den tidigare lämnade redogörelsen framgår upptogs frågan om

tull- och skattefrihet för proviantering å fartyg i nordisk passagerartrafik

av 1950 års statsrevisorer, som underströk angelägenheten av att åtgärder

vidtogs för ett upphävande av möjligheterna att proviantera i Sverige med

icke beskattade varor. Med anledning härav hemställde riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t om närmare utredning av frågan om provianleringsförfarandet

vid utrikes fartygstrafik av mer lokal karaktär. Spörsmålet uppmärksammades

även av Nordiska parlamentariska kommittén för friare

samfärdsel m. in., som i sitt år 1952 avgivna betänkande nr 2 (SOU 1952:

16) med förslag till gemensamma nordiska regler för tullbehandling av resande

rekommenderade, att man sökte få till stånd en lösning av frågan genom

överläggningar mellan respektive länders berörda myndigheter. Frågan

om inskränkningar i rätten till utförsel av skattebelagda varor, för vilka

skatt icke uttagits, var föremål för överläggningar mellan de nordiska ländernas

tullstyrelser åren 1953 och 1954. Därvid enades man om att ett genomförande

av Nordiska parlamentariska kommitténs förslag om utvidgad

tullfrihet och lättnader i tullkontrollen i princip borde medföra, att provianteringen

med obeskattade varor i den internordiska passagerartrafiken skulle

avskaffas. Med anledning av de nordiska tullstyrelsernas överläggningar

framlade generaltullstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj :t den 11 oktober

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1958

1954 förslag om att rätten att proviantera med obeskattade spritdrycker,

vin, Öl, tobaksvaror, cigarrettpapper och chokladvaror skulle avskaffas i fråga

om passagerarfartyg i närtrafik. Därmed avsågs trafik från hamnar i

Skåne, Blekinge eller på västkusten till danska hamnar eller eljest trafik

från svenska hamnar till utrikes ort, när resan kunde beräknas ta kortare

tid i anspråk än fyra timmar. Slutligen må här nämnas, att Nordiska parlamentariska

kommittén i sitt år 1956 avgivna slutbetänkande (SOU 1956: 45)

bl. a. föreslog, att för resande mellan de nordiska länderna vissa bestämmelser

skulle införas om rätt till tullfri införsel av vissa kvantiteter rusdrycker,

tobaksvaror och cigarrettpapper. Undantag från de föreslagna generella bestämmelserna

ansågs av kommittén motiverade för resande, som ankommer

med fartyg på korta rutter, ombord på vilka förekommer försäljning av

obeskattade tobaksvaror. Det borde därvid ankomma på regeringarna i de

nordiska länderna att överenskomma om lämpliga bestämmelser. Under förutsättning

att den resande kunde styrka att medförda tobaksvaror beskattats

i inköpslandet skulle undantagsbestämmelserna inte gälla. I fråga om rusdrycker

ansåg kommittén undantagsbestämmelser inte erforderliga, så länge

skattefri försäljning av sådana drycker för ilandföring förhindrades genom

frivilliga överenskommelser mellan de nordiska tullförvaltningarna och berörda

trafikföretag.

Som motivering för yrkandet i motionerna anföres bl. a. att den starkt

stegrade resandetrafiken över Öresund medfört en betydande ökning av den

skattefria försäljningen av eljest skattebelagda varor. Under åberopande av

att skattebortfallet enbart genom försäljningen av obeskattade tobaksvaror

enligt tobaksnämndens beräkningar i dess tidigare omnämnda skrivelse till

Kungl. Maj :t för år 1955 uppskattats till 11 å 12 miljoner kronor, anser

motionärerna, att starka statsfinansiella skäl kan åberopas för det förslag,

som framförts av generaltullstyrelsen. Därjämte finner motionärerna det

angeläget, att man undviker ojämnheter i konkurrensen och konsumtionsvillkoren

företagarna respektive konsumenterna emellan. Det framhålles vidar,

att passerandet av en tullgräns i och för sig inte kan grunda något legitimt

intresse för en resande att få inköpa och medföra varor, som är helt

fritagna från beskattning. Slutligen anföres i motionerna, att den nuvarande

ordningen inte står i överensstämmelse med strävandena till en gemensam

nordisk marknad.

Mot förslagen om upphävande av eller inskränkningar i rätten till skattefri

försäljning av skattebelagda varor ombord på fartyg i internordisk trafik

har i skilda sammanhang riktats invändningar av företrädesvis näringspolitisk

och statsfinansiell natur. Från sjöfartens representanter har hävdats,

att ett förbud mot försäljning av obeskattade varor på de reguljära svenskdanska

linjerna skulle medföra, att icke-nordiska fartyg eller svenska fartyg

under utländsk flagg skulle i betydligt större utsträckning än för närvarande

komma att sättas in på rutter, som trafikeras av nordiska fartyg. Dessa

fartyg under icke-nordisk flagg skulle kunna proviantera obeskattade varor

i utlandet eller från särskilda provianteringsbåtar på internationellt vatten.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1958 15

Ett ingripande mot sådana fartyg skulle visserligen inte stå i strid med de

folkrättsliga reglerna men skulle få karaktären av flaggdiskriminering, företagen

i avsikt att skydda nordiska fartyg från utländsk konkurrens. Följden

av att utländska fartyg inte effektivt skulle kunna hindras från att under färd

försälja obeskattade varor skulle bli, att större delen av passagerarströmmen

skulle söka sig över till sådana fartyg, som kunde bereda passagerarna

förmånen av att till lägre priser inköpa sprit, tobak och chokladvaror ombord.

Det har vidare framhållits, att biljettpriserna hittills kunnat hållas låga tack

vare de vinster, som trafikföretagen gjort på restaurations- och försäljningsrörelsen

ombord. Konkurrensen med de utländska fartygen skulle försvåras

vid ett borttagande av rätten till skattefri proviantering genom att en höjning

av biljettpriserna skulle bli erforderlig för att kompensera intäktsbortfallet

på grund av den minskning av försäljningen av sprit, tobak och

chokladvaror på de nordiska fartygen, som åtgärden kunde väntas medföra.

Den minskade omsättningen skulle i sin tur komma att påverka rederiernas

rörelseresultat.

Förbudet mot fri försäljning på vissa fartyg skulle även medföra en noggrann

kontroll av de icke-nordiska fartygen och dessas passagerare i såväl

svenska som danska hamnar, vilket skulle stå i strid mot de redan genomförda

lättnaderna i resandetrafiken mellan de nordiska länderna.

I det i anledning av motionerna infordrade yttrandet från järnvägsstyrelsen,

som utmynnar i ett bestämt avstyrkande av motionärernas förslag, har

i huvudsak anförts samma synpunkter på frågan. Därjämte har framhållits

att ett genomförande av förslaget skulle innebära risk för en förskjutning

av resandeströmmen från järnväg och fartyg till flyg, eftersom förbudet mot

skattefri försäljning inte skulle drabba flyget. Styrelsen finner det inte rimligt,

att i nuvarande ekonomiskt bekymmersamma läge undanrycka möjligheterna

till lönsamhet av en viss verksamhetsgren. På denna uppkommande

förluster måste nämligen täckas av överskott från de trafikstarka bandelarna

med risk för ytterligare taxehöjningar eller tilltagande underskott. Enligt

järnvägsstyrelsens beräkningar skulle förslaget ur statsfinansiell synpunkt

medföra, att statens skatteintäkter skulle öka — huvudsakligen genom

försäljning av beskattade tobaksvaror — med ca 1,2 miljoner kronor, medan

de statsägda företagens nettointäktsminskning vid bibehållna biljettpriser

skulle uppgå till omkring 3,6 miljoner kronor.

I likhet med motionärerna anser utskottet det av principiella skäl angeläget

att åtgärder vidtages för att inskränka möjligheterna till skattefri proviantering

och försäljning av skattehelagda varor ombord på fartyg i utrikes

trafik på kortare rutter. Genom den nuvarande ordningen åsamkas staten ett

bortfall av indirekta skatter till avsevärda belopp, samtidigt som den medför

minskad omsättning för vissa näringsutövare inom landet. Såväl den lokala

som den internationella persontrafiken över Öresund har under senare år

ökat betydligt inte minst genom de lättnader, som genomförts i resandetrafiken

mellan de nordiska länderna. Enligt uppgifter som tillhandahållits utskottet

genom Hälsingborgs turisttrafikförening omfattade den totala per
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1958

sontrafiken över Öresund under år 1957 i runt tal 10 698 000 personer, vilket

innebär en ökning jämfört med år 1956 med omkring 766 000 personer. Tendensen

är således, att resandeströmmen ökar och därmed sannolikt skattebortfallet.

En avveckling av denna försäljning förutsätter emellertid att liknande

åtgärder vidtages även av de övriga nordiska länderna, eftersom inköpen

i annat fall endast skulle komma att överflyttas till dessa länders fartyg.

Utskottet anser sig därför inte kunna biträda motionärernas förslag om

ensidiga åtgärder från svensk sida utan frågan bör lösas genom överenskommelser

mellan de berörda nordiska länderna. Som av det ovan anförda framgår

är förevarande spörsmål förenat med en mängd problem av delvis mycket

komplicerad beskaffenhet, som tarvar noggranna överväganden, innan

slutlig ställning kan tagas till vilka åtgärder, som lämpligen bör tillgripas

för att tillgodose syftet med motionerna. Vad som härvid bör beaktas är att

icke-nordiska fartyg kan komma att dra till sig en stor del av resandeströmmen,

sedan den skattefria försäljningen av skattebelagda varor på nordiska

fartyg upphört. Därigenom skulle de nordiska rederierna komma i ett prekärt

läge.

Utskottet är för sin del inte berett att, utan tillgång till ytterligare utredning,

ta slutlig ståndpunkt till dessa problem. På grund härav anser sig utskottet

böra förorda, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer,

att Kungl. Maj :t tar under övervägande lämpligheten och möjligheten av ett

initiativ till en internordisk överenskommelse syftande till en avveckling

helt eller delvis av den skattefria försäljningen av skattebelagda varor i öresundstrafiken.

Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat de likalydande motionerna

I: 260 och II: 238.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande motionerna

1:260 av herr Axel Jansson och 11:238 av herr

Brandt m. fl., i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att

Kungl. Maj :t måtte överväga möjligheten och lämpligheten

av ett initiativ till en internordisk överenskommelse, syftande

till en avveckling helt eller delvis av den skattefria försäljningen

av skattebelagda varor i öresundstrafiken; samt

2) att de likalydande motionerna I: 260 av herr Axel Jansson

och II: 238 av herr Brandt m. fl. måtte, i den mån de

icke kan anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört

och hemställt, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 25 mars 1958

På bevillningsutskottets vägnar:

EDGAR SJÖDAHL

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1958

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Eriksson, Spetz, Snygg, Gustaf

Elofsson*, Erik Jansson, Yngve Nilsson, Kronstrand, Siegbahn och Alvar Andersson;

samt

från andra kammaren: herrar Sundström, Kollberg, Brandt, Nilsson i

Svalöv, Allard, Kärrlander, Persson i Svensköp, Vigelsbo, Christenson i Malmö

och fru Holmqvist.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer

I) av herrar Gustaf Elofsson, Alvar Andersson och Brandt, vilka under

åberopande av innehållet i de likalydande motionerna 1: 260 av herr Axel

Jansson och II: 238 av herr Brandt m. fl. och med understrykande av angelägenheten

av att däri behandlade fråga bringas till en snar lösning ansett,

att utskottet med bifall till nämnda motioner bort hemställa,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla,

att frågan om den skattefria försäljningen av skattebelagda

varor i öresundstrafiken upptages till skyndsam behandling

och att för riksdagen framlägges förslag, innebärande att

denna försäljning med det allra snaraste bringas att upphöra.

II) av herrar Erik Jansson, Siegbahn, Christenson i Malmö och fru Holmqvist.

2

Bihang till riksdagens protokoll 1958. 7 samt. Nr 36

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1958 A:185 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående den skattefria försäljningen av skattebelagda varor i öresundstrafiken. a1 i texten