Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 25 § och 129 § 8 mom. taxeringsförordningen den 23 november 1956

1958-04-10 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1958 A:39, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 25 § och 129 § 8 mom. taxeringsförordningen den 23 november 1956

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1958

1

Nr 39

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse

av 25 § och 129 § 8 mom. taxeringsförordningen

den 23 november 1956 (nr 623) jämte i ämnet väckta

motioner.

I en den 14 februari 1958 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 76, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning

om ändrad lydelse av 25 § och 129 § 8 mom. taxeringsförordningen den 23

november 1956 (nr 623).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I syfte att förenkla deklarationsförfarandet föreslås i propositionen att

löntagare skall befrias från skyldighet att i allmän självdeklaration redovisa

förmögenhet om bruttovärdet av hans tillgångar inte överstiger 50 000

kronor.

Vidare föreslås en ändring av taxeringsförordningens bestämmelser om

arvode åt ledamot i prövningsnämnd.

Det ovannämnda författningsförslaget är av följande lydelse.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 25 § och 129 § 8 mom. taxeringsförordningen

den 23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, att 25 § och 129 § 8 mom. taxeringsförordningen

den 23 november 1956 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

25 25 §.

Allmän självdeklaration Allmän självdeklaration

skall upptaga: skall upptaga:

1) den skattskyldiges namn--1) den skattskyldiges namn--

— vid taxeringen, — vid taxeringen,

1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 7 samt. Nr 39

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1958

Nuvarande lydelse:

5) den skattskyldiges tillgångar

och skulder vid slutet av beskattningsåret,

ändå att förmögenheten

icke uppgår till skattepliktigt belopp,

dock endast om och i den mån

skattskyldighet för förmögenhet åligger

honom,

6) beloppet av — — — dennes

hemortskommun.

Allmän självdeklaration — — —

denna förordning.

Har skattskyldig — — — sådan

förmögenhet.

Belopp, som —--öretal bort
falla.

129 §.

8 mom. Sådan ledamot i prövningsnämnd,

som icke är befattningshavare

i statens tjänst, äger för tid,

varunder han varit inkallad till

tjänstgöring, åtnjuta arvode med trettio

kronor om dagen. Ledamot, som

är befattningshavare i statens tjänst,

skall för tjänstgöringen åtnjuta, jämte

ersättning för avlöningsförmåner,

som han får avstå under tjänstledighet

för ifrågavarande uppdrag, arvode

med belopp, som bestämmes av

Kungl. Maj:t. Därjämte skall ledamot

i förekommande fall åtnjuta resekostnadsersättning

och traktamente

enligt rese- och traktamentsklass A i

allmänna resereglementet.

Föreslagen lydelse:

5) tillgångar och skulder vid slutet

av beskattningsåret, dock endast om

och i den mån skattskyldighet för

förmögenhet åligger den skattskyldige

samt — såvitt avser fysisk person som

icke har att redovisa inkomst av jordbruksfastighet

eller rörelse — om värdet

av tillgångarna överstiger 50 000

kronor,

6) beloppet av —- — — dennes

hemortskommun.

Allmän självdeklaration — — —

denna förordning.

Har skattskyldig -— — — sådan

förmögenhet.

Hava makar, som ingått äktenskap

före ingången av beskattningsåret och

levt tillsammans under större delen

därav, var för sig haft förmögenhet,

skall vardera makens skyldighet att

enligt 5) härovan i självdeklarationen

upptaga tillgångar och skulder

bedömas med hänsyn såväl till det

sammanlagda värdet av boets tillgångar

som till arten av makarnas

inkomster.

Belopp, som---öretal bort
falla.

129 §.

8 mom. Ledamot i prövningsnämnd

åtnjuter för tid, varunder han

varit inkallad till tjänstgöring, ersättning

av statsmedel enligt grunder,

som fastställas av Kungl. Maj. t.

Denna förordning träder i kraft, såvitt angår 129 § 8 mom., dagen efter

den då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i

Svensk författningssamling och i övrigt den 1 januari 1959.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1958 3

Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta

motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 345 av herrar Eliasson och Alvar Andersson

samt II: 441 av herr Onsjö, vari hemställts »att riksdagen vid behandling

av propositionen nr 76 måtte besluta avslå Kungl. Maj :ts förslag om

att löntagare skall befrias från skyldighet att i allmän självdeklaration redovisa

förmögenhet, om bruttovärdet av hans tillgångar icke överstiger

50 000 kronor, eller — därest detta förslag icke bifalles av riksdagen —

att riksdagen måtte besluta, att varje skattskyldig må befrias från skyldighet

att i allmän självdeklaration redovisa förmögenhet, om bruttovärdet

av hans tillgångar icke överstiger 25 000 kronor, samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till i anledning härav erforderlig

författningsändring», ävensom

2) motionen I: 344 av herr Spetz, vari hemställts, att riksdagen måtte avslå

Kungl. Maj :ts proposition i vad den avser ändring av 25 § taxeringsförordningen

den 23 november 1956.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna 1:344 och 1:345.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bland annat följande.

I en den 22 oktober 1957 till finansdepartementet inkommen skrivelse har

riksskattenämnden anmält vissa frågor rörande förenkling av deklarationsförfarandet.

I skrivelsen framläggs sålunda förslag om lättnader i skyldigheten

att i allmän självdeklaration redovisa förmögenhet. Vidare förordas

vissa ändringar i de nuvarande reglerna för beräkning av avdraget för försäkringspremier

samt det särskilda ortsavdraget för ensamstående med

barn.

över framställningen har, efter remiss, yttranden avgivits av kammarrätten,

statskontoret, statens organisationsnämnd, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings,

Kalmar, Gotlands, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,

Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Gävleborgs,

Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens län, Landsorganisationen i

Sverige, Riksförbundet Landsbygdens folk, Svenska försäkringsbolags riksförbund,

Sveriges akademikers centralorganisation, Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund samt Tjänstemännens centralorganisation.

I detta sammanhang har departementschefen även anmält frågan om viss

ändring av taxeringsförordningens bestämmelser angående arvode åt ledamot

av prövningsnämnd.

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar

utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan

återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,

nämligen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1958

Lättnader i skyldigheten att deklarera förmögenhetstillgångar och skulder,

s. 4—12

Övriga av riksskattenämnden aktualiserade frågor, s. 12—15

Bestämmelserna om arvode åt ledamot i prövningsnämnd, s. 15—16

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återgivas följande.

I de likalydande motionerna 1:345 och 11:441 anföres bl. a., att

det är angeläget, att det nu alltför komplicerade deklarationsförfarandet förenklas.

Den i propositionen föreslagna ändringen i fråga om skyldigheten

till förmögenhetsredovisning medför dock enligt motionärernas mening stora

olägenheter. Merarbetet i form av en förmögenhetsredovisning är i regel obetydligt

i förhållande till det arbete, som en deklarant måste nedlägga på sin

deklaration. En sammanställning över tillgångar och skulder är ofta nödvändig

för den egna kontrollen av inkomstdeklarationen. Även i andra sammanhang

har en sådan förmögenhetsuppgift betydelse för deklaranten och

hans rättsinnehavare, t. ex. vid arvsfall, som underlag för bouppteckning,

vid sammanläggning av gåvor enligt arvs- och gåvoskatteförfattningarna och

för sannolikhetsbevisning i civilrättsliga sammanhang angående tillgångar

och skulder.

Även om förmögenhetsuppgiften i det fall, då den icke behövs för åsättande

av förmögenhetstaxering, närmast kan anses som en kontrolluppgift och

därför är särskilt angelägen för sådana skattskyldiga, som driver verksamhet,

där förmögenhetsredovisningen mera direkt sammanhänger med inkomstredovisningen,

synes det betänkligt att befria vissa skattskyldiga

från sådan redovisningsskyldighet men bibehålla den för andra. Gränserna

mellan de olika förvärvskällorna är också svåra att draga, t. ex. mellan

arbetarens egnahem och sådant småjordbruk, som innehas av en person,

som kanske har löneanställning i lika mån som den, som har ett egnahem.

Gränsdragningen mellan dessa grupper av fastigheter skulle sålunda bli avgörande

för deldarationspliktens omfattning. Motionärerna finner det även

betänkligt, att möjligheterna till taxeringskontroll minskar. I annan lagstiftning

finns stränga bestämmelser om i vilka fall gåvodeklaration skall

avges. Men myndigheterna kommer att få avsevärt mindre möjligheter att

kontrollera, att så verkligen sker, om man ändrar deklarationsförfarandet.

Den föreslagna lagstiftningen torde komma att föranleda avsevärda besvärligheter

vid tolkningen. I propositionen har icke angivits hur värdet av tillgångarna

skall beräknas och vilka värderingsnormer, som sålunda skall

användas. Det torde i många fall bli nödvändigt för taxeringsmyndigheterna

att — om förmögenhetsuppgift icke lämnats — infordra sådan genom särskild

skriftväxling, som medför ökad arbetsbelastning för myndigheterna

samt besvär och irritation för den skattskyldige.

Därest yrkandet om avslag på propositionen i fråga om skyldigheten till

förmögenhetsredovisning icke skulle bifallas trots de skäl som anförts mot

förslaget, föreslår motionärerna afl viss mera begränsad befrielse från redovisningsskyldighet

skall gälla alla skattskyldiga. Enligt motionärernas me
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1958 5

ning kan det icke accepteras, att i princip olika bestämmelser skall gälla

för olika grupper av skattskyldiga. Befrielse från redovisningsskyldighet

bör dock medges endast i de fall, då bruttovärdet av den skattskyldiges tillgångar

icke överstigit 25 000 kronor, vilken beloppsgräns överensstämmer

med vad riksskattenämnden förordat.

Till stöd för yrkandet i motionen 1:344 anför motionären, att ständiga

ändringar i bestämmelser och blanketter icke är ägnade att förenkla

vare sig deklarations- eller taxeringsarbetet. Den utbrytning av förvärvskällan

inkomst av kapital samt förmögenhetsredovisningen till en särskild bilaga

(nr 1 g) som skett vid årets deklaration synes vara en tvivelaktig åtgärd.

Enligt riksskattenämnden har åtgärden föranletts av behovet av större

utrymme för förklarande text, främst beträffande allmänna avdrag. Skälet

är icke övertygande. Riksskattenämnden fastställer årligen »deklarationsupplysningar»

som utgår i stor upplaga och utlämnas gratis. Att meddela

upplysningar dels å deklarationsblanketten och dels i särskild folder är icke

rationellt. Alla »förklaringar» borde lämpligen samlas i ett häfte. Därigenom

skulle utrymmet på deklarationsblanketten bli fullt tillräckligt för erforderiga

inkomstuppgifter och därtill vinna i överskådlighet. Stora möjligheten

till förenkling av deklarationsblanketten torde komma att föreligga

då utredningen om sambeskattningen blir färdig och fastighetsskatten avskaffats,

om samtidigt utskyldsavdraget kan elimineras. Tidpunkten för en

genomgripande förenkling är då inne.

För den skattskyldige, som år för år deklarerar sin förmögenhetsställning,

innebär detta ingen svårighet. Ur andra synpunkter kan det t. o. m. anses

som en förtjänst att den skattskyldige åtminstone en gång om året erhåller

en klar bild av sin ekonomiska ställning. För taxeringsarbetet och ur kontrollsynpunkt

kommer däremot ett bortfall av förmögenhetsredovisningen

att medföra ökat arbete med infordrande av uppgifter, som kanske visar sig

onödiga, och försvårad kontroll, där den varit av nöden. Uppfattningen att

vissa skattskyldigas deklarationer icke erfordrar kontroll i samma omfattning

som andras är icke realistisk. All erfarenhet på detta område ger vid

handen att kontroll erfordras över hela fältet. En kontroll av förmögenhetsredovisningen

har icke endast betydelse för den s. k. kontantsammanställningen.

Den är nödvändig vid bedömande av avdrag för nedsatt skatteförmåga,

för kontroll av gåvobeskattningen, beskattning av realisationsvinst,

överföring av tillgångar med mera. Detta gäller särskilt i det icke ringa antal

gränsfall, där avgörandet är direkt beroende på konstaterade förändringar i

förmögenhetsställningen.

Utskottet

Utskottet behandlar till en början förslaget i den förevarande propositionen

alt löntagare skall befrias från skyldighet att i allmän självdeklaration

redovisa förmögenhet om bruttovärdet av lians tillgångar inte överstiger

50 000 kronor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1958

Skyldighet föreligger enligt 25 § taxeringsförordningen för här i riket bosatt

fysisk person, som avger allmän självdeklaration, att i deklarationen

specificera sina förmögenhetstillgångar oavsett deras sammanlagda värde.

Bestämmelsen torde få ses mot bakgrunden av att enligt äldre lagstiftning

en viss del av förmögenheten skulle läggas till den taxerade inkomsten såsom

underlag för inkomst- och förmögenhetsskatten.

Uppgift om förmögenhet och om inkomst av kapital bär tidigare lämnats

i den allmänna självdeklarationens huvudblankett. Vid innevarande års

taxering skall dessa uppgifter lämnas på särskild blankett (formulär nr 1

g) som fogas såsom bilaga till självdeklarationen.

Beträffande förmögenhet fordras alltid fullständig redovisning i deklarationen.

Inkomst av kapital kan däremot numera i vissa fall deklareras enligt

en förenklad metod. Enligt de av riksskattenämnden fastställda deklarationsformulären

behöver den, vars behållna inkomst av kapital inte överstiger

skattefritt belopp — 300 kronor för ogifta och 600 kronor för makar

gemensamt — i regel inte lämna specifikation på inkomster och avdrag utan

kan fullgöra sin deklarationsskyldighet i denna del genom att med ett kryss

i en ruta utmärka, att inkomsten av kapital inte överstiger bottenbeloppet.

Sadana skattskyldiga som varken äger tillgångar eller har inkomst av

kapital behöver inte lämna den nya deklarationsbilagan enligt formulär 1 g.

Den i propositionen förordade ändringen åsyftar i första hand att förenkla

deklarationsförfarandet. Den har närmast föranletts av en framställning

från riksskattenämnden, som funnit, att den gjorda uppdelningen av

deklarationsformuläret aktualiserar frågan om man alltjämt skall upprätthålla

kravet på förmögenhetsredovisning även av dem som endast har mindre

förmögenhet. Propositionen avstyrkes i denna del såväl i motionen I: 344

som i de likalydande motionerna I: 345 och II: 441.

Några exakta uppgifter rörande antalet förmögenhetsägare med bruttotillgångar

över 50 000 kronor står ej alt få. Det torde emellertid med ledning

av föreliggande uppgifter rörande förmögenhetsfördelningen i riket

kunna beräknas att drygt 200 000 skattskyldiga av det till ca 4 miljoner

uppgående totala antalet deklarationspliktiga fysiska personer har nettoförmögenhet

över 50 000 kronor. I runt tal hälften härav är jordbrukare eller

rörelseidkare. Grovt uppskattat skulle vid ett genomförande av departementsförslaget

3—3,2 miljoner skattskyldiga bli befriade från åliggandet att

redovisa förmögenhet. En betydande del av dessa tillhör emellertid den

grupp, som saknar tillgångar och inte har inkomst av kapital och därför

inte behöver avge deklarationsbilaga enligt formulär nr 1 g.

I likhet med departementschefen finner utskottet angeläget att föreliggande

möjligheter att förenkla deklarationsförfarandet i görligaste mån tillvaratas.

I den mån en sådan förenkling skulle leda till exempelvis försvårad

taxeringskontroll eller ökat arbete för taxeringsmyndigheterna måste

givetvis en avvägning ske mellan de olika intressena. Vid en sådan avvägning

bör enligt utskottets uppfattning i huvudsak följande synpunkter beaktas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1958 7

Av de förut anförda siffrorna framgår att det är ett mycket stort antal

skattskyldiga som skulle befrias från skyldigheten att redovisa förmögenhet.

Å andra sidan torde lättnaden härigenom för den enskilde regelmässigt

bli mycket ringa; för det övervägande antalet av dem som skulle befrias

inskränker sig uppgiftsskyldigheten nu till en eller ett par tillgångsposter.

Under förutsättning att dessa kunde införas på huvudblanketten — vilket

torde kunna möjliggöras genom en just för dessa fall avsedd kortfattad förmögenhetssammanställning

— får även totalt sett bestyret med förmögenhetsredovisningen

enligt utskottets mening anses föga betungande.

Häremot får till en början ställas ett visst merarbete som åsamkas de

enskilda skattskyldiga, vilkas förmögenhet anses böra underkastas särskild

granskning. Det torde då nämligen bli nödvändigt att på en gång inhämta

uppgifter om förmögenhetsställning vid beskattningsårets början och slut

och eventuellt även för tidigare år. Dylika förfrågningar är i hög grad ägnade

att väcka irritation hos de skattskyldiga.

Av större betydelse är emellertid att ett genomförande av departementsförslaget

skulle medföra minskade möjligheter till taxeringskontroll. I vilka

avseenden förmögenhetsuppgifterna har betydelse i kontrollsyfte har angivits

i riksskattenämndens framställning och i remissyttrandena och torde

inte behöva upprepas här. Utskottet vill endast tillägga att skyldigheten att

årligen redovisa förmögenheten torde ha en viss återhållande effekt, då det

gäller olika åtgärder i skatteundandriagande syfte, samt försvåra efterhandskonstruktioner

för att förklara dylika manipulationer. Man måste

enligt utskottets mening vid bedömande av förmögenhetsredovisningens betydelse

ur kontrollsynpunkt fästa särskilt avseende vid de yttranden, som

avgivits av de myndigheter vilka har det närmaste ansvaret för taxeringen,

nämligen länsstyrelserna. Av dessa har fjorton avstyrkt riksskattenämndens

förslag om en inskränkning i skyldigheten att deklarera förmögenhet. En

länsstyrelse har liksom kammarrätten givit uttryck åt allmän tveksamhet

inför förslaget. Det förtjänar härvid anmärkas att den av riksskattenämnden

ifrågasatta gränsen gick vid 25 000 kronor och således var avsevärt lägre

än enligt departementsförslaget. Av de fem länsstyrelser, som inte ställt

sig avvisande till tanken på en begränsning i deklarationsskyldigheten, har

endast två oreserverat tillstyrkt riksskattenämndens förslag, medan två ansett

att gränsen borde ligga under 25 000 kronor. Även Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund har ifrågasatt om gränsen bör sättas så högt

som vid 25 000 kronor.

Utskottet har för sin del bibragts den uppfattningen att förmögenhetsuppgifterna

har en icke ringa betydelse ur kontrollsynpunkt även då det gäller

löntagare.

Man bör i detta sammanhang inte heller bortse från att de genomgripande

ändringar, som under de allra senaste åren skett såväl å inkomsttaxeringens

område som i fråga om taxeringsförfarandet, inneburit en påfrestning

för taxeringsnämnderna. Det kan därför enligt utskottets mening ifrågasättas,

om inte hänsynen till taxeringsorganisationen bjuder att man nu

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1958

avstår från sådana åtgärder, som kan förväntas medföra ytterligare arbetsbelastning.

Nämnas bör även att förmögenhetsuppgifterna har betydelse i andra sammanhang

än vid taxering, it. ex. som underlag för bouppteckningar och för

styrkande av förmögenhetsställningen i olika sammanhang.

Vid den bedömning av olika på frågan inverkande faktorer, som utskottet

på föreliggande material kunnat göra, har utskottet funnit övervägande

skäl tala för att den nu gällande ordningen tills vidare bibehålies oförändrad.

Utskottet får således med tillstyrkande av de likalydande motionerna

1: 345 och II: 441 samt motionen 1: 344 avstyrka propositionen i förevarande

del. Detta innebär inte att den i och för sig synnerligen lovvärda tanken

att åstadkomma en lättnad i deklarationsplikten för mindre förmögenhetsägare

definitivt avvisas. Frågan bör ägnas fortsatt uppmärksamhet och en

undersökning bör komma till stånd, om det är möjligt att på annat sätt än

genom en fullständig årlig förmögenhetsredovisning i rimlig utsträckning

tillgodose kontrollsynpunkterna. Enligt utskottets mening bör man om möjligt

åstadkomma en sådan lösning, att principiell åtskillnad inte göres mellan

olika yrkeskategorier. Lämpligen bör frågan kunna ånyo aktualiseras i

samband med andra förslag på beskattningens område, som nödvändiggör

större ändringar av deklarationsblanketten, t. ex. vid fastighetsskattens avskaffande.

Utskottet övergår härefter till de frågor rörande inkomsttaxeringen, vilka

berörts i den förevarande propositionen.

I sin förut omnämnda skrivelse har riksskattenämnden även upptagit ett

par andra punkter, där enligt nämndens mening en förenkling av deklarationsförfarandet

är möjlig. Sålunda har nämnden framhållit, att såsom bestämmelserna

om avdrag för försäkringspremier är utformade, det ställer

sig svårt att i deklarationsformuläret enkelt och lättfattligt förklara innebörden

av bestämmelserna. För de skattskyldiga skulle det självfallet vara

en lättnad att slippa sätta sig in i regler av så pass svårtillgänglig natur.

Riksskattenämnden har även funnit de uppgifter som måste lämnas i den

allmänna självdeklarationen till ledning för beräkning av ortsavdrag för ensamstående

med barn synnerligen detaljerade. Utan att taga direkt ställning

till frågan har nämnden ifrågasatt om icke den skattelättnad, som i

nu ifrågavarande hänseende tillerkänts dessa skattskyldiga, i stället kunde

— efter yrkande i det särskilda fallet — lämnas såsom ett extra avdrag för

nedsatt skatteförmåga.

Departementschefen har för sin del påpekat att de nya bestämmelserna

om schablonavdrag för försäkringspremier tillämpades första gången vid

1957 års taxering varför det inte torde vara möjligt att på grundval av ett

års tillämpning avgöra om bestämmelserna medfört den avsedda förenklingen

i deklarationsarbetet eller inte. I likhet med flera remissinstanser

har han ansett ytterligare erfarenheter böra avvaktas innan reglerna om

schablonavdrag upptages till förnyad prövning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1958 9

Vad angår den av rikskattenämnden ifrågasatta ändringen av bestämmelserna

om ortsavdrag erinrar departementschefen om att genom beslut

av förra årets riksdag de kommunala ortsavdragen uppräknats till samma

belopp som de statliga och att därvid för ensamstående skattskyldig med

barn infördes ett särskilt avdrag vid kommunaltaxeringen, motsvarande ett

och ett halvt ortsavdrag för ogift. På den statliga sidan fanns redan tidigare

ett dylikt förhöjt ortsavdrag. Det bör enligt departementschefens mening

icke komma i fråga att nu slopa detta avdrag. Det kan emellertid sedermera,

som ett resultat av 1957 års sambeskattningsrevisions arbete, visa sig möjligt

att omarbeta reglerna så att den praktiska tillämpningen blir enklare än

för närvarande.

Utskottet vill för sin del ansluta sig till departementschefens uppfattning

att det ännu är för tidigt att slutgiltigt bedöma huruvida de första gången

vid 1957 års taxering tillämpade reglerna om schablonavdrag för försäkringspremier

fått åsyftad verkan å deklarations- och taxeringsarbetet. Det

stod vid lagstiftningens genomförande klart att vissa svårigheter övergångsvis

skulle komma att uppträda. Att slopa dessa avdrag innan närmare erfarenheter

vunnits av deras tillämpning bör enligt utskottets mening inte

komma i fråga. Detsamma gäller givetvis även beträffande övriga vid samma

tillfälle införda schablonavdrag.

Beträffande den ifrågasatta ändringen av bestämmelserna om ortsavdrag

finner utskottet inte anledning föreligga för riksdagen att ompröva bestämmelserna

innan resultatet av 1957 års sambeskattningsrevisions arbete föreligger.

Slutligen har utskottet att ta ställning till förslaget om ändring av 129 §

taxeringsförordningen. Förslaget innebär att å Kungl. Maj :t överlåtes att

fastställa de grunder, enligt vilka prövningsnämndsledamot skall äga åtnjuta

ersättning av statsmedel. Därvid har förutsatts att ersättning för avlöningsförmåner,

som ledamot får avstå under tjänstledighet för uppdraget,

skall kunna ges inte endast som nu ledamot, som är anställd i statens

tjänst, utan även annan prövningsnämndsledamot. Utskottet, som anser sig

böra tillstyrka den förordade författningsändringen, får i anslutning härtill

framhålla, att utskottet därvid tagit för givet att prövningsnämndsledamot

liksom hittills i förekommande fall skall äga åtnjuta resekostnadsersättning

och traktamente enligt oförändrade grunder. Vidare vill utskottet

framhålla att, eftersom arvodet åt ledamot i prövningsnämnd får anses delvis

utgöra ersättning för mistad arbetsförtjänst o. dyl. och delvis ersättning

för uppdraget såsom ledamot, det bör övervägas huruvida icke sistnämnda

del av arvodet åt den, som av statsmedel erhåller ersättning för

mistade avlöningsförmåner, bör sättas till lägre belopp än för andra ledamöter

eller ersättningen för mistad arbetsförtjänst utmätas med bänsyn till

arvodets storlek.

2 llilmng till riksdagens protokoll 1958. 7 samt. Nr 39

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1958

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts

förevarande proposition nr 76 icke kunnat av riksdagen oförändrad

bifallas, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och

med bifall till de likalydande motionerna I: 345 av herrar

Eliasson och Alvar Andersson samt II: 441 av herr Onsjö

ävensom motionen I: 344 av herr Spetz antaga följande

Förslag

till

förordning om ändrad Igdelse av 129 § 8 mom. taxeringsförordningen den

23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, att 129 § 8 mom. taxeringsförordningen den 23 november

1956 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

129 §.

8 mom. Ledamot i prövningsnämnd åtnjuter för tid, varunder han varit

inkallad till tjänstgöring, ersättning av statsmedel enligt grunder, som fastställas

av Kungl. Maj :t.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling

Stockholm den 10 april 1958

På bevillningsutskottets vägnar:

EDGAR SJÖDAHL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Eriksson, Spetz, Snygg, Wolgast*,

Tage Johansson*, Yngve Nilsson, Hellebladh*, Kronstrand och Alvar

Andersson; samt

från andra kammaren: herrar Sundström, Kollberg, Brandt, Nilsson i

Svalöv, Strandh*, Andersson i Essvik, Jansson i Aspeboda, fru Holmqvist,

herrar Forsberg och Rydén.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1958

11

Reservationer:

I) av herrar Eriksson, Andersson i Essvik och Rydén, vilka ansett att utskottets

yttrande och hemställan bort ha följande lydelse.

Utskottet behandlar---(= utskottet s. 5 rad 4 nedifrån — s. 6 rad

10 nedifrån)---— redovisa förmögenhet.

I likhet med departementschefen finner utskottet det angeläget att föreliggande

möjligheter att förenkla deklarationsförfarandet tillvaratages. Av

de förut anförda siffrorna framgår att det är ett mycket stort antal skattskyldiga

som skulle befrias från skyldigheten att redovisa förmögenhet.

Utskottet bedömer därför föreliggande förslag som en ytterligare åtgärd i

strävandena att förenkla deklarationsförfarandet för löntagarna.

De farhågor ur kontrollsynpunkt, som anförts av vissa remissinstanser

och som vidare framförts i motionen I: 344, synes utskottet överdrivna. Beträffande

löntagares deklarationer sker ändock den huvudsakliga kontrollen

genom de uppgifter om utbetalade belopp som arbetsgivare lämnar.

I de fall när taxeringsmyndighet har anledning undersöka en skattskyldigs

förmögenhetsställning — t. ex. vid bedömande av avdrag för nedsatt

skatteförmåga — erfordras väsentligen andra undersökningar och införskaffandet

av helt andra uppgifter än vad som kan framläsas av vederbörandes

deklaration. Utskottet har härutinnan helt anslutit sig till vad departementschefen

framhållit och beslutat avstyrka motionen I: 344.

Vad avser värdegränsen för befrielse från skyldigheten att i deklarationen

lämna förmögenhetsredovisning finner utskottet i likhet med departementschefen

skäl tala för att denna gräns sättes till 50 000 kronor. Med

detta belopp skulle nämligen förenklingen av deklarationsförfarandet även

komma att omfatta huvuddelen av egnahemsägarna. Utskottet får därför

avstyrka motionerna I: 345 och II: 441.

Utskottet övergår---( = utskottet s. 8 rad 22 uppifrån — s. 9 rad

1 nedifrån)---arvodets storlek.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte med avslag å motionen I: 344 av herr

Spetz samt de likalydande motionerna I: 345 av herrar Eliasson

och Alvar Andersson samt 11:441 av herr Onsjö och

med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 76

antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

om ändrad lydelse av 25 § och 129 § 8 mom. taxeringsförordningen

den 23 november 1956 (nr 623).

II) av herr Kollberg.

580604 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1958 A:276 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående viss ändring i gällande avtal angående utövandet av statens tobaksmonopol. a1 i texten