Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om vidgad rätt till tullrestitution för varvsindustrin.

1958-04-17 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1958 A:44, Betänkande i anledning av väckta motioner om vidgad rätt till tullrestitution för varvsindustrin.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1958

1

Nr 44

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om vidgad rätt till tullrestitution för varvsindustrin.

(1 :a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 57 av herr Hermansson m. fl. och II: 85 av herr Johansson

i öckerö m. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring

i tullrestitutionsförordningen, att varvsindustrirestitution får åtnjutas

för materialier (i varje fall motorer) till fiske- eller lastfartyg, även om

fartygets bruttodräktighet icke överstiger 70 ton».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det

följande, hänvisa till motionen II: 85.

I 3 § förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution

stadgas, att idkare av varvs- eller verkstadsrörelse ävensom fartygsägare

äger att efter verkställd byggnad, ombyggnad, reparation, inredning eller

utrustning, inberäknat förseende med reservdelar, av svenskt eller utländskt

fartyg av mer än 70 tons bruttodräktighet, utländskt järnfartyg även av 70

tons bruttodräktighet eller därunder, eller av skeppsdocka, dockport, ponton,

slip, stapelbädd eller mudderverk, för vilkas byggnad, ombyggnad, reparation,

inredning, utrustning eller sjösättning använts av honom från utlandet

införda materialier eller andra artiklar, åtnjuta restitution av tull (varvsindustrirestitution)

för en motsvarande myckenhet materialier eller andra

artiklar av samma slag, vilka inom fem år före arbetets slutförande av honom

införts från utlandet.

Enligt 7 § nämnda förordning skall prövning av fråga angående rätt till

varvsindustrirestitution ävensom fastställandet av de närmare villkor för

rättighetens åtnjutande, som i särskilda fall må finnas erforderliga, ankomma

på generaltullstyrelsen efter samråd med kommerskollegium. Rätt till

restitution kan, enligt 8 §, beviljas för särskilt fall, för viss tid eller tills

vidare.

I 10 § kungörelsen den 4 oktober 1929 (nr 308) med tillämpningsföreskrifter

till ovannämnda förordning föreskrives, att prövning av fråga om

utbekommande av restitutionsbelopp eller om avförande av sådant belopp

i fall, då befrielse från erläggande av motsvarande tullbelopp åtnjutits, ankommer

på generaltullstyrelsen, i den man styrelsen icke finner prövningen

lämpligen kunna överlåtas på lokal tullmyndighet. Ansökning om utbekom
1

Bihang till riksdagens protokoll 1958. 7 samt. Nr 44

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1958

mande eller avförande av restitutionsbelopp skall ha inkommit till den prövande

myndigheten inom tre år, räknat från den dag då arbetet slutförts.

Då skäl därtill är må generaltullstyrelsen för särskilt fall medgiva utsträckning

av ansökningstiden. Enligt 11 § samma kungörelse skall, därest varans

in- eller utförsel ombesörjts av annan än sökanden, ansökningen om restitution

åtföljas av en av sökanden på tro och heder avgiven försäkran, att

den som omhänderhaft in- eller utförseln varit sökandens befullmäktigade

ombud för ändamålet, och skall detta förhållande vara av ombudet bestyrkt.

Utskottet har under hand inhämtat yttrande över motionerna från generaltullstyrelsen.

Yttrandet har såsom Bilaga fogats till detta betänkande.

I de förevarande motionerna har anförts bl. a. följande. Förmånen av

tullrestitution är underkastad en betydelsefull inskränkning, i det att restitution

såvitt angår svenska fartyg medgives endast då fråga är om fartyg

med mer än 70 tons bruttodräktighet. Flertalet fiskefartyg och även vissa

lastfartyg faller under nämnda storleksgräns. Härigenom är såväl de mindre

varven som fiskerinäringen och den mindre fraktfarten i stor utsträckning

utestängda från möjligheten att erhålla tullrestitution. Detta innebär en

uppenbar orättvisa mot de kategorier som ur många synpunkter får anses ha

bäst behov av ifrågavarande förmån. Tullavgiften kan i många fall innebära

en mycket kännbar belastning. Mest betungande är i regel tullen på motorn,

vilken kan uppgå till närmare 10 000 kronor. Det är därför beträffande

dylika artiklar som behovet av ändrade författningsbestämmelser gör

sig starkast gällande.

Utskottet. I gällande tulltaxa är fartyg i allmänhet tullfria. Fartyg av järn

med en nettodräktighet av 40 registerton — vilket i regel motsvarar en bruttodräktighet

av 70 ton — eller därunder drager dock en tull av 10 procent

av värdet. Vidare är lustfartyg med vissa undantag belagda med en tull av

25 procent av värdet.

I proposition nr 90 till innevarande års riksdag med förslag till ny tulltaxa

förordar departementschefen bl. a., att alla lastfartyg av annat material

än järn samt lastfartyg av järn med mer än 70 tons bruttodräktighet fortfarande

skall vara tullfria samt att tullfriheten utsträckes att gälla alla fiskefartyg

oavsett deras material och storlek.

För att inte tullfriheten för vissa fartyg skall försätta de svenska fartygslillverkarna,

vilka har att erlägga tull för materialier som användes vid fartygstillverkningen,

i ett sämre läge än deras utländska konkurrenter, kombineras

tullfriheten för fartygen med en bestämmelse om varvsindustrirestitution,

innebärande restitution av tull för importerade materialier, som använts

vid tillverkning av svenska eller utländska fartyg. Restitutionsrätten

är emellertid begränsad till svenskt eller utländskt fartyg av mer än 70

tons bruttodräktighet och utländskt järnfartyg av 70 tons bruttodräktighet

eller därunder. Härav framgår, att varvsindustrirestitution inte kan med
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr år 1958 3

givas beträffande svenskt fartyg av 70 tons bruttodräktighet eller därunder

oavsett fartygets byggnadsmaterial samt beträffande utländskt fartyg av

samma storlek, där materialet inte utgöres av järn.

I de förevarande motionerna har hemställts, att riksdagen måtte besluta

sådan ändring av förordningen angående tullrestitution, att varvsindustrirestitution

får åtnjutas för materialier — i varje fall motorer — till fiske- och

lastfartyg, även om fartygets bruttodräktighet inte överstiger 70 ton. Till

stöd för yrkandet har bl. a. anförts, att flertalet fiskefartyg och även vissa

lastfartyg har mindre än 70 tons bruttodräktighet och att dessa därför är

utestängda från möjligheten till tullrestitution. Detta anser motionärerna innebära

en stor orättvisa mot de kategorier, som ur många synpunkter är i

bäst behov av denna förmån. Vidare framhålles att behovet av ändrade författningsbestämmelser

är störst beträffande motorerna, där tullen i många

fall medför en kännbar belastning.

Utskottet har under hand inhämtat yttrande över motionerna från generaltullstyrelsen,

som i ett den 20 mars 1958 dagtecknat utlåtande inte haft

något att erinra mot en sådan utvidgning av rätten till varvsindustrirestitution,

att restitution kan medgivas även beträffande fiskefartyg och lastfartyg

av annat material än järn, även om fartygens bruttodräktighet inte

överstiger 70 ton. Av praktiska skäl anser dock styrelsen, att restitutionsrätten

bör begränsas till att avse sådana fartyg av viss minimistorlek. Innan

ett slutligt ställningstagande härtill kan ske, synes enligt styrelsens uppfattning

en närmare utredning av frågan om varvsindustrirestitution i dess helhet

vara nödvändig.

Enligt vad utskottet har sig bekant har framställning gjorts till Kungl.

Maj :t med begäran om ändringar i andra hänseenden än det nu förevarande

av bestämmelserna rörande varvsindustrirestitution. Framställningen har

remitterats till generaltullstyrelsen för utredning och yttrande. Frågan om

varvsindustrirestitution har således redan kommit under Kungl. Maj :ts prövning.

Det torde vara naturligt att det i motionerna aktualiserade spörsmålet,

som inte torde kunna lösas utan närmare utredning, blir föremål för överväganden

i detta sammanhang. Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat

de likalydande motionerna I: 57 och II: 85.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:57 av herr Hermansson

m. fl. och II: 85 av herr Johansson i öckerö in. fl. om vidgad

rätt till tullrestitution för varvsindustrin måtte, i den mån

de icke kan anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört,

av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 17 april 1958

På bevillningsutskottets vägnar:

EDGAR SJÖDAHL

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1958

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Spetz, Snygg, Söderquist,

Bengtson, Wärnberg, Siegbahn, Alvar Andersson och Gustaf Henry Hansson;

samt

från andra kammaren: herrar Sundström, Kollberg, Bran dt, Allard,

Kärrlander, Persson i Svensköp, Nilsson i Bästekille, fru Holmqvist, herrar

Stenberg och Eriksson i Bäckmora.

Reservation

av herr Spetz.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1958

5

Bilaga

Generaltullstyrelsens yttrande i anledning av de likalydande motionerna

I: 57 och II: 85

Enligt 3 § kungl. förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående

tullrestitution äger idkare av varvs- eller verkstadsrörelse ävensom fartygsägare

att efter verkställd byggnad, ombyggnad, reparation, inredning eller

utrustning, inberäknat förseende med reservdelar, av, bland annat, svenskt

eller utländskt fartyg av mer än 70 tons bruttodräktighet, utländskt järnfartyg

även av 70 tons bruttodräktighet eller därunder, för vilkas byggnad,

ombyggnad, reparation, inredning, utrustning eller sjösättning använts av

honom från utlandet införda materialier eller andra artiklar, åtnjuta restitution

av tull (varvsindustrirestitution) för en motsvarande myckenhet materialier

eller andra artiklar av samma slag, vilka inom fem år före arbetets

slutförande av honom införts från utlandet. I fråga om svenskt fartyg, som

är undantaget från ovillkorlig mätningsskyldighet, skall beträffande varvsindustrirestitution

70 tons bruttodräktighet anses motsvara 20 meters längd,

mätt enligt gällande förordning angående fartygs byggnad och utrustning.

Rätt till varvsindustrirestitution gäller jämväl i avsende å materialier, som

gått förlorade vid arbetets utförande.

Härav framgår, att varvsindustrirestitution icke kan medgivas beträffande

svenskt fartyg av 70 tons bruttodräktighet eller därunder oavsett fartygets

byggnadsmaterial samt beträffande utländskt fartyg av samma storlek, där

materialet icke utgöres av järn.

I motionerna har gjorts gällande, att flertalet fiskefartyg och även vissa

lastfartyg fölle under den i författningsrummet angivna storleksgränsen,

att härigenom såväl de mindre varven som fiskerinäringen och den mindre

fraktfarten i stor utsträckning vore utestängda från möjligheten att erhålla

tullrestitution samt att detta innebure en uppenbar orättvisa mot de kategorier

som ur många synpunkter finge anses ha bäst behov av ifrågavarande

förmån.

Gällande tullrestitutionsförordning bygger på ett av särskilda sakkunniga

den 27 juni 1928 avgivet betänkande (SOU 1928: 15). Såsom framgår av betänkandet,

i vilket (s. 46—49) lämnats en redogörelse för tillkomsten av

ifrågavarande restitutionsinstitut och de tid efter annan vidtagna ändringarna

i de rörande denna restitutionsförmån meddelade bestämmelserna, har

den för rätt till varvsindustrirestitution stadgade tontalsgränsen varit avhängig

av utformningen av tullbeskaltningen för fartyg.

I samband med införandet av 1911 års tulltaxa medgavs tullskydd för

mindre fartyg för att tillverkarna av sådana fartyg icke skulle försättas i ett

sämre läge än deras utländska konkurrenter. Tullen begränsades i sagda

tulltaxa till att avse fartyg av järn. Dylika fartyg med en nettodräktighet

av högst 40 ton belädes med en tull av 10 procent av värdet, vilket redan då

torde ha innefattat mer än kompensation av råvarutullen. Däremot ansågs

tull icke böra utgå beträffande fartyg av trä, enär sådana fartyg huvudsakligen

användes inom fiskerinäringen, vilken man var angelägen att icke

onödigtvis belasta med tull. I överensstämmelse härmed utsträcktes enligt

1911 års tulltaxeförordning den närmast dessförinnan gällande rätten til)

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr -H år 1958

varvsindustrirestitution — avseende svenskt eller utländskt fartyg av mer

än 40 tons avgiftspliktig dräktighet — att omfatta även järnfartyg av mer

än 5 men icke över 40 tons avgiftspliktig dräktighet, vilket vore avsett att

omedelbart erhålla eller ägde utländsk nationalitet. Begränsningen av restitutionsrätten

till fartyg av mer än 5 tons avgiftspliktig dräktighet var närmast

föranledd därav, att kontrollen rörande mindre fartyg skulle bliva förenad

med avsevärda svårigheter.

I omförmälda betänkande (sid. 117) har vidare framhållits, att frågan

om en lämpligare avvägning av de för tullrestitution gällande tontalsgränserna

syntes kunna upptagas först i samband med en revision av tulltaxebestämmelserna

på området.

Fartyg äro i gällande tulltaxa upptagna på följande sätt:

Tulltaxenr Tull för 100 kr.

Fartyg, andra än luftfartyg, samt båtar och skeppsdockor,

även med tillbehör:

1063 av järn med nettodräktighet av 40 registerton eller därunder

................................................ 10: —

andra:

1064: 1 lustfartyg, andra än ångfartyg .......................... 25: —

1064: 2 andra ................................................ fria

Tullfria äro således bland annat fiske- och lastfartyg av järn med en

nettodräktighet av mer än 40 ton samt alla dylika fartyg av annat material

än järn (oberoende av nettodräktigheten). Fiske- och lastfartyg med en

nettodräktighet av högst 40 ton, som tillverkats av annat material än järn,

få tullfritt införas från utlandet, men vid byggnad etc. av dylika fartyg, som

stanna inom landet, medgives icke restitution av tull, som erlagts för införda

materialier, vilka kommit till användning vid arbetena i fråga.

1952 års tulltaxekommitté har i förslag till" tulltaxa (SOU 1956: 16, del

III kap. 89) i fråga om de i motionerna åsyftade kategorierna fartyg föreslagit,

att fiskefartyg skulle vara tullfria samt att lastfartyg med en bruttodräktighet

av högst 70 ton (motsvarande omkring 40 nettoton) skulle beläggas

med en tull av 10 procent av värdet och sådana fartyg med en bruttodräktighet

av mer än 70 ton skulle vara tullfria.

I sin motivering (SOU 1956:15, de! II, sid. 761—763) har kommittén härom

anfört bland annat följande. Beträffande för närvarande fullbelagda järnfartyg

med en nettodräktighet av högst 40 ton kunde ifrågasättas huruvida

det funnes starkare skäl för tullskydd än beträffande större fartyg. Denna

fråga sammanhängde emellertid med varvsindustrirestitutionens utformning,

ett spörsmål som skulle kräva vidlyftigare utredning än kommittén

ansett kunna genomföras i det förevarande sammanhanget. Med hänsyn

härtill och då den nuvarande tullsatsen överensstämde med vad som föreslagits

för maskinindustrins produkter i allmänhet, talade övervägande

skäl för att bibehålla oförändrad tull. Gränsen mellan de fullbelagda och

de tullfria fartygen borde logiskt sammanfalla med den som gällde för möjligheten

att erhålla varvsindustrirestitution. Nuvarande gräns om 40 nettoton

beträffande fartyg av järn hade bestämts så att den i stort sett skulle

motsvara den i restitutionshänseende gällande gränsen av 70 bruttoton. Med

hänsyn till att Sverige från och med den 1 januari 1955 övergått till nya

skeppsmätningsregler samt att det för upprätthållande av gällande faktiska

förhållanden med avseende på tullplikten vore nödvändigt att ersätta den

nuvarande tontalsgränsen med en på bruttodräktigheten baserad gräns före
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr ii år 1958 7

sloge kommittén, att storleksgränsen bestämdes till 70 tons bruttodräktighet.

Beträffande fartyg över sagda dräktighet funnes icke anledning göra några

undantag från tullfriheten. När det gällde fartyg om högst 70 tons bruttodräktighet

torde däremot, bland annat, fiskefartyg böra undantagas från

tull. Beträffande sådana fartyg hade tullskydd icke ifrågasatts från industrins

sida, och kommittén hade, med hänsyn bland annat till fiskerinäringens

intresse, icke funnit tillräcklig anledning frångå den nuvarande

tullfriheten. — Att tullfrihet medgåves jämväl för fiskefartyg av järn under

40 nettoton, vilka enligt gällande bestämmelser vore tullbelagda, innebure

knappast någon saklig ändring, då fiskefartyg av detta slag i praktiken icke

torde förekomma.

I det förslag till tulltaxa, som genom Kungl. Maj :ts proposition nr 90 förelagts

årets riksdag, ha fartyg, båtar och dylikt upptagits på följande sätt:

89.01 Fartyg och båtar, ej hänförliga till annat nummer i detta

kapitel:

A. krigsfartyg .......................................... fri

B. fiskefartyg .......................................... fri

C. lustfartyg ........................................... 10 %

D. andra slag:

1. av järn, med en bruttodräktighet av högst 70 ton...... 10 %

2. andra ............................................ fri

89.02 Bogserbåtar:

A. av järn, med en bruttodräktighet av högst 70 ton........ 10 %

B. andra ............................................... fri

89.03 Fyrskepp, flodsprutor, mudderverk, alla slag, pontonkranar

och andra fartyg, i fråga om vilka förflyttningen är av underordnad

betydelse i förhållande till deras huvuduppgift, ävensom

flytdockor.......................................... fri

89.04 Fartyg och båtar, avsedda att upphuggas................... fri

89.05 Annan flytande materiel, såsom kassuner, förtöjningsbojar

och andra bojar samt sjömärken.......................... fri

Detta förslag innebär alltså, bland annat, dels att alla lastfartyg av annat

material än järn samt lastfartyg av järn med mer än 70 tons bruttodräktighet

fortfarande skulle bliva tullfria, dels ock att tullfriheten skulle utsträckas

att gälla alla fiskefartyg oavsett deras material och storlek.

I sammanhang härmed vill Styrelsen nämna, att alla fartyg utom lustfartyg

upptagits med tullfrihet i det förslag till gemensam nordisk tulltaxa,

vilket som en bilaga är fogat till Nordiska Ekonomiska Samarbetsutskottets

den 8 juli 1957 framlagda rapport (SOU 1957: 37).

Med hänsyn till vad ovan anförts är från Styrelsens sida i och för sig icke

något att erinra mot en sådan utvidgning av gällande rätt till varvsindustrirestitution,

att restitution må kunna medgivas jämväl beträffande dels fiskefartyg,

dels ock lastfartyg av annat material än järn, även om fartygens

bruttodräktighet icke överstiger 70 ton. Av praktiska skäl synes dock restitutionsrätten

böra begränsas till att avse sådana fartyg av viss minimistorlek,

varför fastställandet av en nedre tontalsgräns torde erfordras.

Innan ett slutligt ställningstagande bärtill kan ske, synes emellertid enligt

Styrelsens uppfattning en närmare utredning av frågan om varvsindustrirestitution

i dess helhet vara nödvändig.

580718 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.