Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition nr 1, såvitt propositionen angår det promilletal, varmed skogsvårdsavgiften för år 1958 skall utgå, jämte i ämnet väckta motioner. På sätt framgår av det vid årets statsverksproposition fogade utdraget av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 3 januari 1958
1958-02-12 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1958 A:5, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition nr 1, såvitt propositionen angår det promilletal, varmed skogsvårdsavgiften för år 1958 skall utgå, jämte i ämnet väckta motioner. På sätt framgår av det vid årets statsverksproposition fogade utdraget av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 3 januari 1958
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1958
1
Nr 5
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition nr 1, såvitt propositionen angår det promilletal,
varmed skogsvårdsavgiften för år 1958 skall
utgå, jämte i ämnet väckta motioner.
På sätt framgår av det vid årets statsverksproposition fogade utdraget av
statsrådsprotokollet över finansärenden för den 3 januari 1958 (Bilaga nr 1
till statsverkspropositionen 1958: Inkomster å driftbudgeten) har chefen för
finansdepartementet nämnda dag underställt Kungl. Maj :ts prövning finansplan
och beräkning av inkomster å driftbudgeten för budgetåret 1958/
59 jämte därmed sammanhängande frågor. Departementschefen har därvid
anmält riksräkenskapsverkets skrivelse den 9 december 1957 med inkomstberäkning
för nämnda budgetår.
I statsverkspropositionen har Kungl. Maj :t bl. a. föreslagit riksdagen besluta,
att skogsvårdsavgift enligt förordningen om skogsvårdsavgift skall
för år 1958 utgå med 1,25 promille.
Statsverkspropositionen har, såvitt angår det promilletal varmed skogsvårdsavgiften
för år 1958 skall utgå, hänvisats till bevillningsutskottet.
Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit följande
vid riksdagens början väckta motioner, nämligen
I. motionen II: 135 av herr Wachtmeister, vari hemställts, »att riksdagen
måtte besluta att skogsvårdsavgiften för år 1958 fastställes till 0,75 promille»;
samt
II. motionen II: 239 av herrar Rubbestad och Börjesson, vari hemställts,
»att riksdagen måtte, med hänsyn till de starkt stegrade taxeringsvärdena,
besluta fastställa skogsvårdsavgiften till 1 promille mot f. n. 1,5 promille».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna.
Av ovannämnda statsrådsprotokoll inhämtas bland annat följande.
Inkomsten å titeln skogsvårdsavgif ter utgjorde under budgetåret
1956/57 7,72 miljoner kronor. Skogsstyrelsen erinrar om att Kungl.
Maj :t i överensstämmelse med riksdagens beslut bestämt, att avgiften för
år 1957 skall utgå efter en promillesats av 1 1/2. Vidare har skogsstyrelsen
i skrivelse till riksräkenskapsverket framfört, att en omprövning av promillesatsen
borde komma till stånd med hänsyn till den 1957 vidtagna höjningen
av taxeringsvärdena för skogsmark och växande skog. Eu sådan om
1
Ilihang till riksdagens protokoll I9.r>8. 7 samt. Nr 5
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 195S
prövning syntes skogsstyrelsen jämväl motiverad av det skälet att det berättigade
i skogsvårdsavgiftens uttagande över huvud taget numera syntes
kunna ifrågasättas. Styrelsen ansåg för sin del, att frågan om skogsvårdsavgiftens
avskaffande borde bli föremål för övervägande i samband med
1955 års skogsvårdsutrednings arbete och att skogsvårdsavgiften i avvaktan
härpå icke borde sättas högre än till 1,0 promille. Detta skulle innebära ett
inkomstbelopp av cirka 10,5 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket har
för sin del — i avvaktan på ställningstagande till promilletalet —- beräknat
inkomsterna av skogsvårdsavgiften för budgetåret 1958/59 efter oförändrat
promilletal till 16 miljoner kronor.
Till stöd för det i propositionen framlagda förslaget rörande skogsvårdsavgiften
har departementschefen erinrat om att uttagandet av skogsvårdsavgift
motiverats av det särskilda intresse skogsägarna i gemen har av
skogsvårdsstyrelsernas verksamhet för skogarnas skötsel och vård. Det har
därför ansetts befogat att av skogsägarna uttaga ett särskilt bidrag till täckande
av skogsvårdsstyrelsernas medelsbehov. Av praktiska skäl uttages
detta bidrag med anknytning till det taxerade skogsinnehavet. Enligt departementschefens
mening saknas anledning att nu upptaga frågan om skogsvårdsavgiftens
uttagande till omprövning.
Ytterligare har departementschefen anfört följande.
Beträffande avgiftens storlek vill jag erinra om att man, när den nuvarande
skogsvårdsavgiften infördes vid 1946 års riksdag, bland annat utgick
från att avgiftens belopp skulle fastställas så att den motsvarade ungefär
två tredjedelar av medelsbehovet hos skogsvårdsstyrelserna. De medel som
genom avgiften tillföres statsverket uppgår för innevarande budgetår till
mindre än hälften av nyssnämnda kostnader. Under de senaste åren har
alltså inträffat en betydande eftersläpning av inkomsterna av skogsvårdsavgiften
i jämförelse med utgifterna för skogsvårdsstyrelserna. I sitt nyss
nämnda betänkande nr 7 vid 1957 års riksdag anförde bevillningsutskottet,
att de höjda taxeringsvärdena å skogsmark och växande skog i och för sig
torde kunna motivera en sänkning av promilletalet för 1958 års skogsvårdsavgift,
men att det å andra sidan kunde befinnas vara angeläget att i större
eller mindre utsträckning intensifiera den skogsvårdande verksamheten.
Såsom chefen för jordbruksdepartementet senare denna dag anför, har
utgifterna för skogsvårdsstyrelsernas verksamhet i det föreliggande riksstatsförslaget
uppräknats med sammanlagt 1 873 000 kronor. Om korrektion
göres för en anslagsteknisk omläggning är uppräkningen reellt nära 2
miljoner kronor. Utgifterna för skogsvårdsstyrelserna uppgår i föreliggande
riksstatsförslag -—- efter nyssnämnda korrektion — till 19 994 000 kronor.
Enligt min mening bör de vid den nuvarande skogsvårdsavgiftens införande
fastslagna principerna alltjämt gälla och skogsvårdsavgiftens promilletal
så avvägas att de inflytande avgifterna täcker ca två tredjedelar av
Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1958 3
ovan angivna kostnader. Jag hemställer därför i det följande om att skogsvårdsavgiften
för år 1958 fastställes till 1,25 promille, varvid jag beräknar
titeln skogsvårdsavgifter till 13 miljoner kronor.
Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.
I motionen II: 135 framhålles, att skogar med egen förvaltningspersonal
ej tar skogsvårdsstyrelsernas tjänster i anspråk. Det är därför svårt
att inse, varför de skall åläggas att subventionera skogsvården hos de mindre
skogsägare, som inte har möjligheter att klara sig utan skogsvardsstyrelsernas
biträde. Utvecklingen synes gå mot skogsbruksföreningar med egen
anställd personal, och i den mån skogsägareföreningarna åtager sig rent
skogsvårdande uppgifter eller med andra ord avlastar skogsvårdsstyrelserna
blir även de mindre skogsägarna belastade med dubbla förvaltningskostnader.
I den mån subventioner anses böra utgå, bör de ej uttagas såsom ett
slags punktskatt av viss ägarekategori utan bör givetvis delas lika av alla
medborgare. Till dessa argument mot skogsvårdsavgiften såsom sådan kommer
den avsevärda höjning av dess underlag, skogsvärdena, som skett i och
med 1957 års fastighetstaxering, ofta långt över 100 procent. Den av finansministern
föreslagna sänkningen av promilletalet från 1,5 till 1,25 är inte
till fyllest för att undvika den höjning av fastighetsägarnas beskattning, som
man förklarade inte skulle bliva följd av de nya taxeringsvärdena. För att
i åtminstone ett avseende undvika sådan höjning måste promilletalet sättas
till högst 0,75.
Motionärerna i motionen II: 239 har, efter att ha erinrat om 1946 års
riksdagsbeslut beträffande skogsvårdsavgiftens uttagande, anmärkt, att beslutet
inte syntes innebära något absolut principiellt krav på att skogsvårdsavgiften
för framtiden borde täcka ungefär två tredjedelar av kostnaderna
för skogsvårdsstvrelseverksamheten, utan beslutet torde närmast få ses
som ett konstaterande att vid en promillesats av 1,5 två tredjedelar av nyssnämnda
kostnader komme att i dåvarande läge täckas av avgiften.
För att belysa förhållandet mellan skogsvårdsavgiftsmedlen och anslagen
till skogsvårdsstyrelsernas verksamhet under olika budgetår, har i motionen
intagits följande sammanställning
Budgetår Anslag Skogsvårdsavg. Avg. i %
av anslag
1947/48 ...................... 8 225 000 5 086 000 62
1953/54 ...................... 14 139 400 7 865 100 56
1957/58 (beräkn.) ............ 19 062 500 8 000 000 42
1958/59 » ............ 19 868 000 13 000 000 66
Motionärerna anför vidare att efter den år 1946 genomförda omorganisationen
av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet styrelserna tillförts arbetsuppgifter,
framför allt på undervisningens område, som torde få anses vara
av natur att helt böra bekostas av statsmedel och sålunda undantas vid en
jämförelse mellan anslagsmedel och skogsvårdsavgifter. För budgetåret
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1958
1958/59 kan kostnader för dylik verksamhet beräknas till omkring 1,9 milj.
kronor, varav närmare 300 000 kronor faller på personal avlönad från skogsvårdsstyrelsernas
avlöningsanslag, 500 000 kronor på personal under omkostnadsanslaget
och 1,1 milj. kronor på skogsvårdsgårdar. Fråndrages
ovanstående 1,9 miljoner kronor från de beräknade anslagen 1958/59, återstår
17 968 000 (19 868 000— 1 900 000). Mot detta belopp svarande inkomster
av skogsvårdsavgifter skulle med tillämpande av oförändrad relation
uppgå till 11 860 000 kronor eller 1,13 %o
Motionärerna
har även framlagt en beräkning huru de totala utgifterna
för skogsvårdsstyrelseverksamheten kommer att finansieras under budgetåren
1957/58 och 1958/59.
1957/58 1958/59
Totala utgifter...................................... 33 557 900 36 423 200
Härav betalar staten (19 062 500— 8 000 000) ........ 11 062 500
» (19 868 000—13 000 000) ........ 6 868 000
skogsägarna: skogsv.-avg. 8 000 000
serviceavg. 12 826 600 20 826 600
» skogsv.-avg. 13 000 000
serviceavg. 14 911 300 27 911 300
skogsvdrdsstyr. med inkomster
av egna tillgångar m. m............1 668 800 1 643 900
33 557 900 36 423 200
Enligt denna beräkning uppgår statens andel av de totala kostnaderna för
skogsvårdsstyrelseverksamheten budgetåret 1958/59 endast till omkring en
femtedel av kostnaderna. Ovanstående förhållande talar enligt motionärernas
mening för att promilletalet för skogsvårdsavgiften, i enlighet med
skogsstyrelsens förslag, för år 1958 fastställes till 1,0.
Utskottet
Enligt förordningen den 28 juni 1946 om skogsvårdsavgift, i dess lydelse
enligt förordningen den 5 juni 1953 (nr 403), skall skogsvårdsavgift erläggas
för jordbruksfastighet, vilken vid fastighetstaxering åsatts särskilda
värden för skogsmark och växande skog. Avgiften utgår med högst 1,5 promille
av nämnda värden. Varje år skall bestämmas med vilket promilletal
avgiften skall för det året utgå. Skogsvårdsavgift har hittills uttagits med
det i förordningen angivna maximitalet.
Uttagandet av skogsvårdsavgift har motiverats av intresseprincipen. På
grund av det särskilda intresse skogsägarna har av skogsvårdsstyrelsernas
verksamhet för skogarnas skötsel och vård har det ansetts befogat att av
skogsägarna uttaga ett speciellt bidrag till täckande av skogsvårdsstyrelsernas
medelsbehov. Emellertid har detta medelsbehov inte satts i direkt rela
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1958
5
tion till skogsvårdsavgiftens storlek, utan det täckes förutom av skogsvårdsstyrelsernas
egna inkomster — framför allt biträdesersättningar — av anslag
på riksstaten; i stället tillföres skogsvårdsavgiftsmedlen helt riksstatens inkomstsida.
Förhållandet mellan skogsvårdsavgiftens storlek och skogsvårdsstyrelsernas
nettomedelsbehov har såtillvida beaktats, att man vid genomförandet
av 1946 års reform vid avvägningen av skogsbrukets bidrag utgick
från att skogsbruket skulle bära större delen av den kostnadsökning, som
beräknades bliva följden av reformens genomförande. Vederbörande departementschef
förordade sålunda att skogsvårdsavgiften bestämdes till så högt
belopp, att omkring 4,5 miljoner kronor, vilket motsvarade närmare två
tredjedelar av skogsvårdsstyrelsernas beräknade totala nettomedelsbehov
för den närmaste tiden, skulle komma att täckas av inflytande avgiftsmedel.
Av 1946 års jordbruksutskott, som behandlade skogsvårdsstyrelsereformen
i utlåtande nr 61, uttalades, att utskottet icke ville motsätta sig att avgiftens
belopp fastställdes så att den motsvarade ungefär två tredjedelar av förutnämnda
totala medelsbehov hos skogsvårdsstyrelserna, dock högst 4,5 miljoner
kronor. Detta torde betyda, framhöll utskottet vidare, att avgiften för
det dåvarande behövde uttagas med 1,5 promille, vilket utskottet ansåg vara
det högsta promilletal som borde ifrågakomma.
Det vid 1946 års reform tillämpade relationstalet mellan intäkterna genom
skogsvårdsavgiften och anslagen till skogsvårdsändamål har sedermera
inte kunnat uppnås trots att avgiften uttagits med maximitalet 1,5 promille.
Vid flera tillfällen har inflytande medel understigit 50 procent av
nämnda anslag. Anledningen härtill är att anslagen kontinuerligt ökats, medan
det underlag, varpå skogsavgiften beräknades, praktiskt taget var oförändrat
fram till budgetåret 1953/54, då det genom de nya skogsvärden, som
fastställdes vid 1952 års allmänna fastighetstaxering, höjdes med ca 75 procent.
Därefter har underlaget legat på den då uppnådda nivån tills nu. För
budgetåret 1957/58 utgör inflytande medel ca 44 procent av beloppen för
anslagen.
I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t, på hemställan av chefen
för finansdepartementet, föreslagit riksdagen besluta, att skogsvårdsavgiften
skall för år 1958 utgå med 1,25 promille. Inkomsten av skogsvårdsavgiften
har i anslutning härtill upptagits med 13 miljoner kronor eller med 5 miljoner
kronor mer än i gällande riksstat.
Trots den sålunda förordade sänkningen av promilletalet för skogsvårdsavgiften
skulle betydligt större belopp inflyta i skogsvårdsavgifter än som
varit fallet under de senast förflutna budgetåren, då i skogsvårdsavgifter
influtit icke fullt 8 miljoner kronor. Anledningen härtill är alt de genom
1957 års fastighetstaxering fastställda nya skogsvärdena, å vilka skogsvårdsavgiften
för år 1958 skall beräknas, praktiskt taget fördubblats.
I den föreliggande motionen II: 135 yrkas att skogsvårdsavgift skall för
år 1958 uttagas med 0,75 promille. Ett bifall till detta yrkande skulle innebära
att i skogsvårdsavgifter under budgetåret 1958/59 skulle inflyta ungefär
lika mycket som nu. Till stöd för yrkandet åberopas den omständighe
-
6 Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1958
ten att taxeringsvärdena å skogsmark och växande skog fördubblats, vilket
medför att skogsägarna får en ökad skattebelastning om avgiften sättes
högre än 0,75 promille.
I motionen II: 239 yrkas att promilletalet sättes till 1,0. Därvid har motionärerna
bl. a. hänvisat till vad skogsstyrelsen i ärendet anfört, varjämte
framhållits att 1946 års riksdagsbeslut ej fick fattas så, att avgiften
för all framtid skulle uttas med så stort belopp att de inflytande medlen
kom att motsvara 2/3 av anslagen till skogsvårdsstyrelserna.
Det av 1946 års riksdag gjorda och av senare års riksdagar godtagna uttalandet
om förhållandet mellan inflytande skogsvårdsavgiftsmedel och anslag
till skogsvårdsstyrelserna får anses alltjämt äga giltighet. I enlighet
härmed bör skogsvårdsavgiften — om möjlighet därtill föreligger — uttagas
med så högt promilletal att omkring 2/3 av medelsbehovet täckes av avgifterna.
Att detta måste innebära en förhöjning av avgiftens belopp för skogsägarna
i allmänhet är naturligt. Med hänsyn till den eftersläpning, som
tidigare ägt rum och som nu bör tas igen, blir denna höjning visserligen
relativt sett tämligen stor, men uttryckt i penningar kan höjningen för flertalet
enskilda skogsägare inte anses utgöra någon nämnvärd belastning, särskilt
inte som skogsvårdsavgiften är avdragsgill vid inkomsttaxeringen. Förhållandet
bör också ses mot bakgrunden av den ökade nytta skogsägarna i
gemen har av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet. Med hänsyn till nuvarande
ansträngda statsfinansiella läge kan ett frångående av 1946 års principbeslut
befaras leda till en minskad tilldelning av medel till den skogsvårdande
verksamheten, vilket ur flera synpunkter torde vara en olycklig utveckling.
Vid den i propositionen gjorda beräkningen av de medel som behöver uttagas
genom skogsvårdsavgift för att det nämnda relationstalet skulle nås
har utgångspunkten varit att anslagen till skogsvårdsstyrelsernas verksamhet
(avlöningar och omkostnader) i enlighet med riksstatsförslaget skulle
utgöra 19 868 000 kronor. Häremot har i motionen II: 239 invänts, att i beloppet
ingår vissa utgifter avseende skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter
å framför allt undervisningens område, vilka utgifter helt borde bekostas
av statsmedel. Beloppet för dessa utgifter har av motionärerna angivits till
1,9 miljoner kronor. Om detta belopp frånräknas skulle även med användande
av samma relationstal som i propositionen endast 11 860 000 kronor behöva
uttagas i skogsvårdsavgifter, vilket ernås med ett promilletal av 1,13.
I anslutning härtill vill utskottet framhålla, att den undervisning, som
bedrives i skogsvårdsstyrelsernas regi och som från alla håll torde betraktas
som nödvändig, har ett mycket nära samband med övriga skogsvårdande
åtgärder. Bland annat kan påpekas, att undervisning meddelas såväl skogsarbetare
och blivande skogsarbetare som skogsägare. Liksom tidigare har i
årets statsverksproposition en viss del av kostnaderna för undervisningen
hänförts under skogsvårdsstyrelsernas avlöningsanslag och omkostnadsanslag.
Enligt utskottets uppfattning föreligger inte anledning att nu utmönstra
dessa kostnader från de nämnda anslagen vid beräkningen av behovet av
7
Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1958
skogsvårdsavgiftsmedel. Med lika rätt skulle kunna ifrågasättas att medräkna
vissa efter år 1946 till karaktären väsentligt ändrade anslag till skogsvårdande
verksamhet, exempelvis förslagsanslaget till statens skogsförbättringsanslag,
som för budgetåret 1958/59 upptagits med 2 600 000 kronor.
Utskottet tillstyrker därför att ca 2/3 av de föreslagna anslagen till skogsvårdsstyrelserna
eller ungefär 13 miljoner kronor uttas genom skogsvårdsavgift.
Detta innebär att promilletalet för skogsvårdsavgiften i enlighet med
vad som föreslagits i statsverkspropositionen bör sättas till 1,25. Utskottet
får sålunda med avstyrkande av yrkandena i motionerna II: 135 och II: 239
tillstyrka bifall till Kungl. Maj :ts förslag.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
A. att riksdagen måtte i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen framlagda förslag angående skogsvårdsavgiften
besluta, att skogsvårdsavgift enligt förordningen
om skogsvårdsavgift skall för år 1958 utgå med 1,25 promille,
B. att följande motioner, nämligen
1) motionen II: 135 av herr Wachtmeister samt
2) motionen 11:239 av herrar Rubbestad och Börjesson,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 12 februari 1958
På bevillningsutskottets vägnar:
EDGAR SJÖDAHL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Eriksson, Spetz, Erik
Jansson, fröken Ranmark, herrar Söderquist*, Bengtson, Wärnberg och
Alvar Andersson; samt
från andra kammaren: herrar Sundström, Kollberg, Brandt, Nilsson i
Svalöv*, Allard, Gustafson i Göteborg, Kärrlander, Ericsson i Kinna, Persson
i Svensköp och Vigelsbo.
* Ej närvarande vid justeringen.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1958
Reservation
av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist, Bengtson, Alvar Andersson, Kollberg,
Nilsson i Svalöv, Gustafson i Göteborg, Persson i Svensköp och Vigelsbo,
vilka — under åberopande av innehållet i motionen II: 135 av herr
Wachtmeister samt motionen II: 239 av herrar Rubbestad och Börjesson —
ansett att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte, i anledning av Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen
framlagda förslag angående skogsvårdsavgiften
samt motionen II: 135 av herr Wachtmeister och
motionen II: 239 av herrar Rubbestad och Börjesson, besluta,
att skogsvårdsavgiften enligt förordningen om skogsvårdsavgift
skall för år 1958 utgå med 1,00 promille.
580256
Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1958 A:108 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition nr 1, såvitt propositionen angår det promilletal, varmed skogsvårdsavgiften för år 1958 skall u a1 i texten