Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om upphävande av varuskatten å gräddglass.

1958-02-13 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1958 A:8, Betänkande i anledning av väckta motioner om upphävande av varuskatten å gräddglass.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1958

Nr 8

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om upphävande av varuskatten å gräddglass.

(1 :a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 56 av herr Franzén m. fl. och II: 84 av herr Börjesson m. fl.

har hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att varuskatt å gräddglass från

och med den 1 januari 1959 icke vidare må uttagas».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,

hänvisa till motionen II: 84.

Enligt 1 § förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt skall för

vara, som är upptagen i en vid förordningen fogad förteckning, erläggas

varuskatt, där varan tillverkas yrkesmässigt inom riket för avsalu eller för

vidare bearbetning eller ock införes till riket. I nämnda förteckning är upptagna

choklad- och konfityrvaror samt kemisk-tekniska preparat i den mån

de är att hänföra till vissa angivna varugrupper. I fråga om gruppen chokladoch

konfityrvaror kan beskattningen sägas väsentligen omfatta sötsaker och

glass samt pulver och tabletter för beredning av läskedrycker.

Bestämmelserna i förordningen om varuskatt är icke tillämpliga å bl. a.

glasspulver eller färdigställda, för hushåll, restauranger eller matserveringar

avsedda efterrätter, helt eller delvis bestående av glass.

Skatten skall utgå med viss procent av varans beskattningsvärde. Det

procenttal, som är angivet i den förenämnda varuförteckningen, utgör för

choklad- och konfityrvaror 65 procent.

Enligt 3 § varuskatteförordningen är en varas beskattningsvärde i regel

lika med det lägsta pris, som den skattskyldige betingar sig vid försäljning

av varan i större poster till återförsäljare, varuskatten icke inberäknad

i priset.

I ett den 11 april 1957 avlämnat betänkande angående den statliga indirekta

beskattningen (SOU 1957:13) har 1952 års kommitté för indirekta

skatter bl. a. framhållit önskvärdheten av att en vara inte beskattas högre

än en annan, om inte särskilda motiv härför finns. Dylika motiv har kommittén

ansett föreligga beträffande sådana varor, som enligt utbildad praxis

ansetts böra beskattas i särskild ordning, såsom spritdrycker, maltdrycker,

tobak samt motorfordon och motorbränslen. Beträffande dessa varor föreslår

kommittén alltså inte någon förändring.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1958 11

För övriga varor, som nu är föremål för beskattning, förutsätter kommittén,

att den särskilda beskattningen skall upphöra. I fråga om vissa av dessa

varor, för vilka skatteintäkterna uppgår till betydande belopp, har kommittén

ansett frågan om ett bibehållande av särbeskattningen böra prövas först

i samband med att storleken av den generella indirekta skatten fastställes.

Även för det fall att en allmän indirekt beskattning inte skulle komma till

stånd bär kommittén verkställt en översyn av den nu gällande indirekta beskattningen.

Kommittén har därvid — jämte det kommittén granskat utformningen

ur teknisk synpunkt av de olika skatterna — även ansett sig

oförhindrad att ompröva det skattepliktiga området. Härvid har kommittén

funnit, att mot flera av de nu gällande punktskatterna skilda motiv kan anföras

för skatternas avskaffande eller skattesatsernas sänkning. Så är förhållandet

i fråga om varuskatterna å glass, tandvårdsmedel och pälsar, men

också för en del av de områden, som träffas av gällande försäljningsskatt,

t. ex. mattor och vissa grammofonskivor in. m. Då emellertid ett hänsynstagande

till dessa motiv och ett konsekvent genomförande av därav föranledda

ändringar skulle medföra ett väsentligt inkomstbortfall för staten, har

kommittén funnit, att denna bedömning bör ske i samband med en prövning

av statens inkomster och utgifter. Kommittén har således ansett sig i

denna del böra begränsa sina förslag till att avse av rent skattetekniska skäl

motiverade ändringar. Även av sådana skäl motiverade ändringar måste i de

fall de medför inkomstbortfall i sista hand vägas mot andra angelägna ändringar

på beskattningens område.

Beträffande varuskatten å glass har 1952 års kommitté för indirekta skatter,

under åberopande av svårigheterna att kontrollera en beskattning å

glass, uttalat att omständigheterna talar emot ett bibehållande av en särbeskattning

å glass vare sig en allmän varuskatt införes eller nuvarande indirekt

beskattning i stort sett kvarstår oförändrad. Vidare anföres i förevarande

hänseende följande.

Reglerna om beskattningsvärdets bestämmande måste vid en värdebeskattning

av glass bli så komplicerade, att glass även ur denna synpunkt

måste anses mindre lämpad såsom skatleobjekt. Framför allt gäller detta

vissa s. k. extra kylkostnader, till vilka hänsyn måste tas vid beskattningsvärdets

bestämmande. Med extra kylkostnader förslås avskrivning av samt

reparations- och underhållskostnader för kylrum, kylskåp och kylboxar

hos återförsäljare ävensom kostnader för s. k. packis, för transport av

torris och för kylanordningar för transport av glass. Kostnader av sådant

slag åvilar i allmänhet eljest köparen och borde alltså inte ingå i tillverkarens

pris. Då inom glassbranschen av olika skäl tillverkarna har påtagit

sig dessa kostnader, har det ansetts rimligt, att de tår avdragas vid beskattningsvärdets

bestämmande. De regler, som utformats i fråga om detta avdrag,

kan emellertid inte bli rättvisande men komplicerar det oaktat i hög

grad skatteberäkningen.

Någ a av de anmärkningar, som kan framställas mot glassbeskattningen

i dess nuvarande utformning, skulle bortfalla, om beskattningen omlades till

en liteibeskattning. Detta förutsätter emellertid, att även dessertglassen indrages

under beskattning, eftersom skatteproblemen i händelse av skatte
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1958

frihet för dessertglassen skulle bli större vid en literbeskattning än vid en

värdebeskattning. En utvidgning av skatten till dessertglassen skulle emellertid

medföra, att antalet skattskyldiga skulle öka högst väsentligt, då härigenom

flertalet restauranger och konditorier samt ett stort antal matserveringar

skulle bli skattskyldiga. Kontrollarbetet med en sålunda utvidgad

beskattning skulle bli så betydande i förhållande till skatteintäkterna, att

kommittén inte är beredd att tillstyrka en dylik utvidgning av det skattepliktiga

varuområdet.

Nämnda betänkande har sedermera varit föremål för remissbehandling,

därvid de myndigheter och organisationer, som yttrat sig i frågan, tillstvrkt

kommitténs förslag i förevarande del.

Frågan om upphävande av varuskatten för glass har tidigare varit föremål

för riksdagens behandling, nämligen åren 1953, 1954, 1956 och 1957, i

anledning av väckta motioner i ämnet. Motionerna vid 1953 års riksdag

syftade till att s. k. gräddglass skulle vara undantagen från varubeskattningen,

vilket emellertid av kontrolltekniska skäl icke kunde ernås annorledes

än genom att beskattningen av all glass upphävdes. Motionerna behandlades

av 1953 års bevillningsutskott, som i sitt av riksdagen godkända

betänkande nr 41 avstyrkte motionerna under hänvisning till pågående utredning

om den indirekta beskattningen genom 1952 års kommitté för indirekta

skatter.

I motioner vid 1954 års riksdag anfördes bl. a. att frågan om skattefrihet

för glass vore en fråga dels om ett inhemskt livsmedel skulle betraktas som

en lyxvara och dels om en mejeriprodukt skulle vara föremål för avsättningshämmande

beskattning. Frågan om skattefrihet borde därför avgöras

utan att 1952 års skattekommittés förslag avvaktades. I betänkande nr 21

avstyrkte bevillningsutskottet motionerna och anförde bl. a., att det icke

borde ifrågakomma, att riksdagen utan att avvakta förslag från 1952 års

kommitté för indirekta skatter toge ståndpunkt i frågan att slopa beskattningen

av ett varuslag, som varit underkastat beskattning, sedan varuskatten

infördes år 1941. I enlighet med utskottets hemställan föranledde motionerna

ingen riksdagens åtgärd.

I de vid 1956 års riksdag väckta motionerna framhölls bl. a., att det

måste anses oriktigt, att gräddglassen, som vore att anse som ett synnerligen

högvärdigt livsmedel, bleve föremål för beskattning. Den hårda beskattningen

av glass verkade i hög grad begränsande på konsumtionen. Nuvarande

bestämmelser medförde vidare en gränsdragning, som måste betecknas

som helt omotiverad. Skatt utginge nämligen inte för glass, som färdigställts

för hushåll, restauranger eller matserveringar och som vore avsedd för efterrätter.

Konsekvensen härav hade blivit, att en väsentlig del av den inom

landet framställda glassen inte bleve beskattad. Motionärerna hänvisade vidare

till att statens jordbruksnämnd och jordbrukets förhandlingsdelegation

vid prisöverenskommelsen den 16 mars 1955 förutsatt, att så skulle ske.

I en protokollsanteckning till nämnda överenskommelse anfördes: »Nämn
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1958

13

den och delegationen anser det angeläget, att den varuskatt, som nu utgår

för gräddglass (i förpackningar under en tredjedels liter), snarast möjligt

borttages.» Efter detta ställningstagande syntes varuskatten på glass snarast

böra bottagas, vilket borde kunna ske utan att avvakta slutbetänkandet från

1952 års kommitté för indirekta skatter. I betänkandet nr 44 avstyrkte bevillningsutskottet

bifall till motionerna, varvid utskottet anslöt sig till den

ståndpunkt, som 1953 och 1954 års riksdagar intagit i förevarande fråga.

Vid 1957 års riksdag framfördes i väckta motioner i huvudsak samma synpunkter

på frågan som i motionerna vid 1956 års riksdag.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 50 avstyrkte bevillningsutskottet

bifall till motionerna och anförde därvid bl. a. följande.

Som 1952 års kommitté framhållit bör innan en ändring i punktbeskattningen

vidtages denna ändring vägas mot andra angelägna ändringar på beskattningens

område. Härvidlag kan man inte underlåta att fästa avseende

vid storleken av det skattebortfall som staten skulle åsamkas genom ändringen.

Statens intäkter av glassbeskattningen, som år 1951 utgjorde drygt

4 miljoner kronor, har under senare år varit i stadigt stigande och har för

år 1955 beräknats uppgå till 10,5 miljoner kronor och för år 1956 till åtminstone

12 miljoner kronor. Av angivna belopp belöper nu mer än hälften

å gräddglassen. Det skattebortfall det här rör sig om får sålunda anses vara

av icke ringa betydelse. Enligt utskottets mening talar flera skäl för att

åtgärder vidtas för att verkställa den av 1952 års kommitté av rent skattetekniska

skäl ifrågasatta avvecklingen av skatten å glass, men detta bör

— i enlighet med kommitténs uppfattning — ske i ett läge då statens inkomster

och utgifter bättre kan överblickas än vad för närvarande är fallet.

Av innehållet i de föreliggande motionerna må här återgivas följande.

I likhet med 1952 års kommitté för indirekta skatter anser motionärerna

att all glassbeskattning bör avskaffas. Med hänsyn till det statsfinansiella

läget bör slopandet av hela glassbeskattningen anstå och företagas i ett

större sammanhang, då statens inkomster och utgifter klart kan överblickas.

Däremot finner motionärerna det angeläget, att varuskatten å gräddglass

slopas snarast möjligt. Under förutsättning att proposition om den

indirekta beskattningen inte förelägges årets riksdag, bör beslut nu fattas

om att varuskatten å gräddglass skall upphöra från och med år 1959, En

sådan åtgärd kan för budgetåret 1958/59 beräknas minska statens inkomster

med högst cirka tre miljoner kronor. Ett slopande av enbart skatten på

gräddglass kan visserligen medföra vissa särskilda kontrolllekniska svårigheter,

men de förefaller inte vara av svåröverkomlig art. En sådan åtgärd

måste medföra, att antalet tillverkare, som saluför skattepliktig glass, väsentligt

minskas, och innebär så till vida en förenkling av kontrollen. De kontrollsvårigheter,

som dock kan yppa sig vid särskiljande av gräddglass från

annan glass, behöver knappast vara något problem för längre tid, då det

förutsättes, att hela glassbeskattningen skall kunna avskaffas inom överskådlig

tid i ett ur statsfinansiell synpunkt lämpligt läge.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1958

Utskottet

Enligt förordningen den 25 maj 1941 om varuskatt utgår skatt för glass,

liksom för andra skattepliktiga choklad- och konfityrvaror, med 65 procent

av varans beskattningsvärde. Detta värde är i regel lika med det lägsta

pris — varuskatten icke inberäknad — som den skattskyldige betingar sig vid

försäljning av varan i större poster till återförsäljare. Från skatteplikt undantages

bl. a. färdigställda, för hushåll, restauranger eller matserveringar

avsedda efterrätter som helt eller delvis består av glass. Enligt kontrollstyrelsens

föreskrifter uttages inte varuskatt vid försäljning av lösglass till

återförsäljare, om köparen avlämnar ett på tro och heder tecknat intyg att

inköpt glass endast kommer att användas för tillverkning och försäljning

av efterrätter. Glass, som försäljes till konsumenter i särskild förpackning,

är att anse som dessertglass och därmed undantagen från skatteplikt, om

förpackningen innehåller minst 1/3 liter glass. Skatteplikt inträder först då

dessertglass av återförsäljare delas i portioner om mindre än 1/3 liter.

I de förevarande motionerna har hemställts, att riksdagen måtte besluta,

att varuskatt inte vidare skall uttagas å gräddglass från och med den 1 januari

1959. Till stöd för yrkandet har bl. a. anförts, att den höga glassbeskattningen

medfört, att allt fler producenter övergått till att vid tillverkningen

använda andra fettämnen än mjölkprodukter. Med hänsyn till det

statsfinansiella läget anser sig motionärerna inte kunna förorda att beskattningen

å all glass för närvarande slopas. Motionärerna är medvetna om att

ett upphävande av skatten på gräddglass kan medföra vissa kontrolltekniska

svårigheter, men å andra sidan anföres att antalet tillverkare, som saluför

skattepliktig glass, väsentligt kommer att minska, vilket medför en förenkling

av kontrollen.

Som av den ovan lämnade redogörelsen framgår har 1952 års kommitté

för indirekta skatter i sitt år 1957 avgivna betänkande funnit, att skilda omständigheter

talar för ett avskaffande eller en sänkning av flera av de nu

utgående punktskatterna, vare sig en allmän indirekt beskattning införes eller

nuvarande beskattning kvarstår i oförändrad omfattning. Kommittén har

sålunda ansett, att varuskatten å glass liksom å vissa andra varuslag av rent

skattetekniska skäl bör upphävas. Härvid har kommittén emellertid understrukit,

att de ifrågasatta ändringarna, i de fall då de medför inkomstbortfall,

i sista hand måste vägas mot andra angelägna ändringar på beskattningsområdet.

Kontrollen av glassbeskattningen stöter redan nu på betydande svårigheter.

Detta har varit avgörande för kommitténs ställningstagande i frågan.

Ett bifall till motionsyrkandet om upphävande av skatten å gräddglass kan

visserligen antagas medföra att antalet skattskyldiga minskar, men stora

svårigheter skulle med all sannolikhet uppkomma vid särskiljandet av

gräddglass från annan glass. Det torde därför kunna förväntas att kontrollsvårigheterna

skulle bli större än vad nu är fallet, varigenom olägenheterna

av glassbeskattningen skulle bli än mer accentuerade.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1958 15

I enlighet med vad från utskottets sida uttalades vid frågans behandling

av 1957 års riksdag, bör valet därför stå mellan att bibehålla nuvarande

beskattning av glass och att helt avskaffa densamma. Liksom 1952 års kommitté

anser utskottet starka skäl tala för ett upphävande av skatten å glass.

Emellertid kan man inte -— allra minst i nuvarande statsfinansiella läge —

underlåta att fästa avseende vid det förhållandet att ett inte obetydligt skattebortfall

skulle bli följden av en sådan åtgärd. Intäkterna av skatten å glass,

som under senare år visat en inte oväsentlig ökning, beräknas av kontrollstyrelsen

för år 1957 uppgå till omkring 14 miljoner kronor, varav mer än

hälften hänför sig till gräddglassen. Härtill kommer att nya eller ökade

indirekta skatter på sistone genomförts eller aktualiserats, varför frågan om

glassbeskattningen kommit i ett delvis annat läge än tidigare. Det bör enligt

utskottets mening inte ifrågakomma att samtidigt som andra varuslag drabbas

av en skärpt beskattning upphäva skatten å glass.

Av anförda skäl avstyrker utskottet bifall till de likalydande motionerna

I: 56 och II: 84.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 56 av herr Franzén m. fl.

och II: 84 av herr Börjesson m. fl. om upphävande av varuskatten

å gräddglass icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 13 februari 1958

På bevillningsutskottets vägnar:

EDGAR SJÖDAHL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Eriksson, Spetz,

Erik Jansson, fröken Ranmark, herrar Söderquist, Bengtson, Hellebladh och

Alvar Andersson; samt

från andra kammaren: herrar Sundström, Kollberg, Brandt, Gustafson

i Göteborg, Ericsson i Kinna, Persson i Svensköp, Vigelsbo, Wiklund,

Asp och Darlin.

Reservation

av herrar Bengtson, Alvar Andersson och Vigelsbo.

580258 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.