Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner med förslag till förordning angående ändring av 3 § 2 mom. förordningen om statlig förmögenhetsskatt.

1958-02-25 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1958 A:9, Betänkande i anledning av väckta motioner med förslag till förordning angående ändring av 3 § 2 mom. förordningen om statlig förmögenhetsskatt.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1958

1

]Sr 9

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

med förslag till förordning angående ändring av 3 §

2 mom. förordningen om statlig förmögenhetsskatt.

(2:a avd.)

1 de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 112 av herrar Ebbe Ohlsson och Yngve Nilsson samt II: 130 av

herrar Magnusson i Tumhult och Lothigius har hemställts, att riksdagen

måtte antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändring av 3 § 2 mom. förordningen den 26 juli 19hl

(nr 577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas, att 3 § 2 mom. förordningen den 26 juli 1947

(nr 577) om statlig förmögenhetsskatt skall erhålla följande ändrade lydelse:
3

§.

2 mom. Såsom tillgångar---avsedd kassa;

j) hälften av ogulden, till betalning icke förfallen köpeskilling för upplåtelse

av rätt till skogsavverkning utan samband med avyttring av marken,

samt hälften av belopp innestående å sådant särskilt konto i bank varom

stadgas i förordningen den 27 mars 1954 (nr 142) om taxering för inkomst

av medel, som insatts å skogskonto.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1959.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det

följande, hänvisa till motionen I: 112.

Enligt 2 § förordningen den 26 juli 1947 (nr 577) om förmögenhetsskatt

skall såsom skattepliktig förmögenhet upptas kapitalvärdet av den skatt1

Iiihang till riksdagens protokoll 1958. 7 samt. Nr 9

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1958

skyldiges tillgångar, i den män detta värde överstiger kapitalvärdet av hans

skulder. Såsom tillgångar vid förmögenhetsberäkningen skall bland annat

upptas kapital, som utlånats eller nedlagts i obligationer eller insatts i bank

eller annorstädes eller bestått av andra fordringar. Den omständigheten,

att fordran som löper utan ränta ännu ej är förfallen till betalning, har betydelse

endast för beräkningen av dess förhandenvarande värde.

Den skattskyldiges skulder upptas till sitt kapitalvärde, sådant detta var

vid beskattningsårets utgång. Under avdragsgilla skulder inbegripes även

oguldna skatter av vissa slag, nämligen dels debiterad preliminär skatt, som

påförts den skattskyldige för året näst före det taxeringår, varom fråga är,

eller för något föregående år, dels slutlig skatt, som påförts den skattskyldige

på grund av taxering under förstnämnda år eller under något föregående

år, dels ock tillkommande skatt, varå den skattskyldige erhållit debetsedel

under förstnämnda år eller tidigare.

1 de vid 1950 års riksdag väckta likalydande motionerna I: 318 och II:

370 yrkades att riksdagen måtte besluta sådan ändring av förordningen om

statlig förmögenhetsskatt att vid förmögenhetsberäkningen beträffande

fysisk person avdrag fick ske för den latenta skatteskuld som åvilar varulager.

Motionerna avstyrktes av 1950 års bevillningsutskott i dess av riksdagen

godkända betänkande nr 25, vari utskottet yttrade bl. a. följande.

Enligt utskottets mening kan det emellertid icke bestridas, att principiellt

sett ett visst berättigande finnes för motionärernas yrkande. Uppkomsten

av en dold reserv i varulager innebär i princip, att ett uppskov medgivits

med erläggandet av den å reserven belöpande skatten. Det förutsättes att

den dolda reserven förr eller senare framkommer och därvid tages till beskattning.

Skyldigheten att framdeles erlägga skatt för den dolda reserven

kan sägas utgöra en varulagret åvilande förpliktelse, och det kan synas

rimligt, att någon hänsyn härtill tages vid förmögenhetsberäkningen. Det

bör i detta sammanhang påpekas, att förordningarna om krigskonjunkturskatt

alltsedan år 1943 innehållit en bestämmelse med liknande syfte. Enligt

dessa förordningar skulle nämligen vid beräkning av ränta å eget kapital

i rörelse i kapitalet medräknas dolda reserver i bl. a. inventarier med allenast

halva beloppet. Denna bestämmelse, vilken närmast hade betydelse för

sådana juridiska personer som åtnjuta fri avskrivning å inventarier, hade

motiverats med att omkring hälften av reserverna motsvarade därå belöpande

inkomstskatt.

Det torde emellertid möta mycket stora svårigheter för att icke säga vara

helt ogörligt att vid beräkningen av fysisk persons förmögenhet fastställa beloppet

av den skatteskuld, som åvilar ett varulager. När den dolda reserven

kommer att framtagas till beskattning är icke känt. Ej heller finnes någon

möjlighet att på förhand angiva storleken av den skatt, som kommer att

erläggas för reserven vid dennas framtagande. Om den dolda reserven

tages i anspråk för täckande av framtida förluster å rörelsen, kan följden

bliva att någon skatt över huvud taget icke uttages för reserven. I motionerna

har icke anvisats någon framkomlig väg, varigenom det däri framställda

önskemålet skulle kunna tillgodoses, och utskottet kan för egen del

ej heller finna någon sådan.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år I9ö8

3

Riksskattenämnden har den 16 juni 1954 utfärdat anvisningar till ledning

för taxeringsmyndigheterna angående värdering av aktier i svenska

aktiebolag vid fönnögenhetsberäkningen (meddelande 1954 nr 6). Därvid

har nämnden givit vissa regler för s. k. substansvärdeberäkning av icke

börsnoterade aktier i familjebolag. Enligt nämndens mening bör vid värdesättningen

av bolagets tillgångar iakttagas att varulager upptas till bokförda

värdet med tillägg för hälften av dold reserv i lagret. I de fall nämnden

ansett att även tillägg för dold reserv i maskiner och inventarier bör

ske, har nämnden likaså uttalat sig för att tillägget begränsas till att avse

halva värdet av den dolda reserven.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.

Motionärerna erinrar inledningsvis om att skogsägare, som försålt skogsstämpling

med villkor att köpeskillingen skall fördelas på mer än ett år,

såsom tillgång vid fönnögenhetsberäkningen skall upptaga den vid beskattningsårets

utgång inte guldna delen av köpeskillingen. På samma sätt har

skattskyldig att såsom tillgång upptaga belopp, som är innestående å skogskonto.

Det rör sig i båda fallen om tillgångar som sedermera skall inkomstbeskattas.

Emot det värde som fordringarna representerar står alltså i verkligheten

en skatteskuld, låt vara att denna inte blivit preciserad. I den mån

den skattskyldige har att utgöra förmögenhetsskatt blir denna följaktligen

större än den bort vara. För att hänsyn skall kunna tagas till skatteskuld

måste denna enligt gällande lagstiftning vara debiterad. Denna begränsning

i avdragsrätten har givetvis sin grund i att marginalskattesatsen vid den

framtida inkomstbeskattningen inte är känd och att skatteskuldens belopp

alltså inte kan exakt fastställas. Enligt motionärernas mening utgör detta

emellertid inte tillräcklig motivering för en ordning som i verkligheten innebär

en presumtion att inkomstskatten skall bli noll. Det bör vara angeläget

att få sådana bestämmelser att förmögenhetsbeskattningen närmare

ansluter sig till de verkliga värdena. Detta synes endast kunna ske genom

att man oavsett den skattskyldiges inkomstläge och alltså oavsett den verkliga

marginalskatten vid den framtida inkomstbeskattningen medger ett

schablonmässigt fastställt avdrag från den obeskattade tillgången. Ett liknande

problem förefinnes även t. ex. när det gäller att fastställa de tillgångar

och skulder å vilka värdet av inte börsnoterade aktier skall grundas.

Beträffande sådana tillgångar har riksskattenämnden accepterat principer

att helt eller delvis obeskattade tillgångar inte skall förmögenhetsbeskattas

som beskattade tillgångar. Samma skäl talar för att hänsyn skall

tagas till skatteskuld beträffande ogulden köpeskilling å försåld skogsstämpling

samt i fråga om medel innestående å skogskonto. Vilken procentsats

man bör välja för ett schablonmässigt bestämmande av skatteskulden kan

vara föremål för delade meningar. Med hänsyn till att förmögenhetsskatt

endast uttages i den mån förmögenheten överstiger 80 000 kronor måste

approximation emellertid grundas på en högre marginalskatt än i de lägre

inkomstskikten. Motionärerna förordar en avdragsprocent å 50, varigenom

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1958

man vinner den praktiska fördelen att ifrågavarande tillgångar i deklarationen

helt enkelt kan upptagas med halva beloppet.

Utskottet. I de förevarande motionerna yrkas ändring i förordningen om

statlig förmögenhetsskatt i syfte att utöka möjligheterna att erhålla avdrag

vid beräkning av skattepliktig förmögenhet för oguldna skatter. Motionärerna

erinrar om att vid förmögenhetsbeskattningen även fordringar skall

upptagas bland tillgångarna. Detta innebär bl. a. att skogsägare, som försålt

avverkningsrätt till skog med villkor att köpeskillingen skall fördelas

på mer än ett år, såsom tillgång skall uppföra den del av köpeskillingen

som inte influtit vid beskattningsårets utgång. Likaså skall skattskyldig

såsom tillgång uppta belopp som innestår för hans räkning på skogskonto.

Då det i båda fallen är fråga om tillgångar, vilka senare skall inkomstbeskattas,

anser motionärerna, att den skatteskuld som belastar tillgångarna

bör vara avdragsgill som skuld. Skatteskulden kan emellertid inte preciseras

till beloppet utan måste bestämmas schablonmässigt. Enligt motionärernas

mening bör skatteskulden beräknas motsvara hälften av tillgångarnas värde.

Avdrag för en på så sätt beräknad skatteskuld kunde medges genom att

vid förmögenhetsberäkningen de ifrågavarande tillgångarna uppfördes med

endast halva värdet.

Beträffande avdrag för skatter vid förmögenhetsberäkningen gäller enligt

5 § förordningen om statlig förmögenhetsskatt att endast oguldna,

debiterade skatter betraktas såsom avdragsgilla skulder. Denna begränsning

av avdragsrätten för skatteskulder är givetvis föranledd av praktiska

skäl, eftersom svårigheter måste möta att till beloppet fastställa en skatt

som ännu ej blivit debiterad.

Motionärernas yrkande avser att ge avdrag för s. k. latent skatteskuld.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har riksdagen tidigare

haft att ta ställning till yrkande om avdrag för sådan skatteskuld. Det gällde

då ett vid 1950 års riksdag motionsvis framställt yrkande om avdrag för

fysisk person vid förmögenhetsberäkningen för den latenta skatteskuld

som åvilar varulager. Från bevillningsutskottets sida uttalades därvid att

det inte kunde bestridas att det principiellt sett fanns ett visst berättigande

för det framställda yrkandet. Utskottet ansåg sig likväl inte kunna tillstyrka

att avdragsrätt infördes. Skälen härtill var framför allt att utskottet

ansåg det ogörligt att vid beräkning av fysisk persons förmögenhet fastställa

skatteskuldens belopp. När den dolda reserven i varulagret skulle

framtas till beskattning var nämligen inte känt och ej heller fanns det någon

möjlighet att på förhand ange storleken av den skatt, som skulle komma

att erläggas för reserven vid dennas framtagande. Det kunde också

tänkas att den dolda reserven togs i anspråk för täckande av framtida förluster

i rörelsen, i vilket fall någon skatt över huvud taget inte kom att

uttas för reserven. Vad utskottet anfört godkändes av riksdagen.

I likhet med 1950 års bevillningsutskott anser utskottet att vissa prin
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1958

cipiella skäl kan anföras för avdragsrätt för skatteskuld i varulager. För

avdragsrätt talar numera också det förhållandet att riksskattenämnden i

fråga om värdesättning vid förmögenhetsberäkningen av icke börsnoterade

aktier i familjebolag uttalat att hänsyn bör tas till vissa skatteskulder, bl. a.

den å dold reserv i varulager vilande skatteskulden. Även om det i detta fall

är möjligt att med någorlunda stor säkerhet beräkna skatteskuldens belopp,

eftersom beträffande aktiebolag såväl den kommunala som den statliga inkomstskatten

är proportionell, så leder dock tillämpningen av nyssnämnda

uttalande till en olika behandling i förmögenhetsskattehänseende av varulager

beroende på företagsformen.

Enär emellertid någon principiell skillnad inte föreligger mellan skatteskulder

i varulager och skatteskulder i fordringar, äger å andra sidan de

invändningar, som enligt vad ovan anförts kan riktas mot avdragsrätt för

skatteskuld i varulager, i stort sett samma giltighet vad beträffar skatteskulder

av den art, som behandlas i de förevarande motionerna. Visserligen

kan de.n olikheten sägas förefinnas, att medan inkomstbeskattningen av

dold reserv i varulager ofta uppskjutes till en obestämd framtid, så sker

inkomstbeskattning av fordringar enligt avtal om upplåtelse av avverkningsrätt

och i form av skogskontomedel tämligen snart efter det fordringarna

uppkommit. I fråga om fordringar för upplåtna avverkningsrätter torde

inkomstbeskattningen i regel äga rum redan något av de närmaste åren

efter det avtalet ingåtts. Detta förhållande har dock ingen avgörande betydelse

för frågan om avdragsrätten för skatteskulden. Det må erinras om

att den nuvarande regleringen av avdragsrätten för oguldna skatter vid förmögenhetsberäkningen

medför att en än mer påtaglig skatteskuld, vilken

för flertalet skattskyldiga till och med kan till beloppet beräknas ehuru

den inte är debiterad, inte får avdragas. Utskottet tänker härvid på den

kvarstående skatt, som vid utgången av ett visst beskattningsår kan beräknas

bli påförd en skattskyldig vid nästkommande taxering för inkomster

under samma beskattningsår.

Av det anförda framgår att den i de förevarande motionerna behandlade

frågan endast är en del av ett större problem. De skäl, som kan anföras

för avdragsrätt, äger sålunda tillämpning på ett flertal andra skatteskulder.

Enligt utskottets mening föreligger ingen anledning att ge de i motionerna

behandlade tillgångarna en särbehandling vid förmögenhetsbeskattningen.

Utskottet anser sig därför inte kunna tillstyrka de föreliggande motionerna

om omedelbar lagstiftning i ämnet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 112 av herrar Ebbe Ohlsson

och Yngve Nilsson samt II: 130 av herrar Magnusson i

Tumhult och Lothigius med förslag till förordning angående

ändring av 3 § 2 mom. förordningen om statlig förmögenhetsskatt

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1958

genom vad utskottet ovan anfört, av riksdagen lämnas utan

åtgärd.

Stockholm den 25 februari 1958

På bevillningsutskottets vägnar:

EDGAR SJÖDAHL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Eriksson, Spetz.

fröken Ranmark, herrar Bengtson, Oscar Carlsson, Wärnberg, Kronstrand

och Alvar Andersson; samt

från andra kammaren: herrar Sundström, Kollberg, Brandt, Nilsson i

Svalöv, Allard, Kärrlander, Jansson i Aspeboda, Stenberg, Kristenson i Göteborg

och Rydén.

580266 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.