Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition till riksdagen med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949

1958-03-18 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1958 A:12, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition till riksdagen med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 12 år 1958

1

Nr 12

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition till riksdagen

med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den

3 juni 1949 (nr 314) angående rätt för Konungen att

i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags

kassareserv m. m., jämte i ämnet väckta

motioner.

I en den 7 februari 1958 dagtecknad proposition, nr 64, som hänvisats

till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj :t, under

åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll,

jämlikt § 87 regeringsformen föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen

fogade förslag till

1) lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 3141 angående

rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags

kassareserv; samt

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1951 (nr 767)

om räntereglering m. m.

Berörda lagförslag är av följande lydelse:

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående rätt för

Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om

bankaktiebolags kassareserv

Härigenom förordnas, att lagen den 3 juni 1949 angående rätt för Konungen

att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv1,

vilken jämlikt lag den 31 maj 1957 (nr 246) gäller till och med den

30 juni 1958, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1959.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1951 (nr 767)

om räntereglering m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 7 december 1951 om räntereglering

m. m., vilken jämlikt lag den 31 maj 1957 (nr 247) gäller till och med den

30 juni 1958, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1959.

1 Senaste lydelse av i § se 195U: 150.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 8 samt. Nr 12

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 12 år 1958

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft två

i anledning av densamma väckta, likalydande motioner, nämligen inom första

kammaren nr 336 av herrar Lundström och Kaijser och inom andra kammaren

nr 432 av herr Magnusson i Borås m. fl.

I motionerna hemställes, att riksdagen vid behandling av proposition nr

64 måtte

»1) med ändring av vad Kungl. Maj :t hemställt i proposition nr 64 för sin

del besluta sådan lydelse av 1 § lagen angående rätt för Konungen att meddela

bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv, att relationstalet mellan

bankaktiebolags kassareserv och förbindelser fastställes till 25, samt

2) avslå det i propositionen framlagda förslaget om ytterligare förlängning

av ränteregleringslagen.»

Beträffande motiveringen för motionärernas yrkanden hänvisas till motionen

I: 336.

I en den 19 december 1957 dagtecknad skrivelse har fullmäktige i riksbanken

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen dels att lagen

den 3 juni 1949 (nr 314) angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela

särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv måtte erhålla

förlängd giltighet till och med den 30 juni 1959, dels ock att lagen den 7 december

1951 (nr 767) om räntereglering in. m. måtte erhålla förlängd giltighet

till och med den 30 juni 1959.

över fullmäktiges skrivelse har, efter remiss, yttranden avgivits av fullmäktige

i riksgäldskontoret, bank- och fondinspektionen samt Svenska bankföreningen.

Beträffande innehållet i bankofullmäktiges skrivelse och de över skrivelsen

avgivna remissyttrandena får utskottet hänvisa till propositionen.

Departementschefen har i fråga om lagstiftningen angående bankaktiebolags

kassareserv anfört följande:

I 1955 års banklag upptages — liksom tidigare i den äldre banklagen av

år 1911 —- särskilda bestämmelser om skyldighet för affärsbank att enligt

vissa normer redovisa kassareserv till tryggande av bankens likviditet. Vid

sidan om dessa bestämmelser har alltsedan år 1937 funnits en särskild, penningpolitiskt

motiverad kassareservlagstiftning, för närvarande upptagen i

1949 års provisoriska beredskapslag. Denna lag har till syfte att möjliggöra

för riksbanken att, då läget på kreditmarknaden så erfordrar, få affärsbankernas

utlåningsmöjligheter begränsade genom skyldighet för bankerna att

hålla större kassareserver än banklagen föreskriver. I samband med att förslag

till den nya banklagen förelädes 1955 års riksdag uttalade dåvarande

chefen för finansdepartementet att det torde få betraktas såsom tveksamt

huruvida en penningpolitisk beredskapslagstiftning på detta område i fort
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 12 år 1958

3

sättningen borde få samma konstruktion som i 1949 års lag. En omprövning

av principerna för denna lagstiftning torde, framhölls det vidare, med hänsyn

härtill icke kunna anses opåkallad.

Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen har nyligen tillsatts

en särskild utredning, kreditmarknadsutredningen, med uppdrag att bl. a.

verkställa översyn av den för affärsbankerna gällande lagstiftningen om

kassareserver. Ett ställningstagande till den fortsatta utformningen av beredskapslagstiftningen

på området bör därför anstå i avvaktan på resultatet

av utredningen. Utredningsarbetet hinner uppenbarligen icke slutföras i

sådan tid att därav föranledda förslag kan underställas riksdagen före utgången

av giltighetstiden för 1949 års lag. Under sådana förhållanden och

då det i princip torde råda enighet om att en beredskapslagstiftning på

förevarande område är nödvändig, biträder jag bankofullmäktiges förslag

att 1949 års lag ges fortsatt giltighet under ytterligare ett år eller alltså till

och med den 30 juni 1959.

Under remissbehandlingen har av bankföreningen yrkats att maximilalel

för kassareservkvoten, som år 1954 höjdes från 25 till 50 procent, måtte

nedsättas. Yrkanden av enahanda innebörd förelåg, då frågan om en förlängning

av 1949 års lag prövades vid 1955—1957 års riksdagar. Dessa yrkanden

avvisades emellertid, då den lägre likviditetskvoten icke var tillräcklig

om man med lagen ville även för de större bankerna nå en verkan motsvarande

den som ernåtts med de tidigare överenskommelserna mellan riksbanken

och affärsbankerna om en restriktiv kreditgivning. Någon anledning

att nu intaga en annan ståndpunkt föreligger icke. Maximitalet för kassareservkvoten

bör sålunda enligt min mening bibehållas vid 50 procent.

Beträffande bankofullmäktiges framställning om förlängd giltighet av

ränteregleringslagen har departementschefen gjort följande uttalande:

I sin förenämnda skrivelse har fullmäktige i riksbanken anfört, att ränteregleringslagen

i beredskapssyfte bör erhålla förlängd giltighet, förslagsvis

under ett år. Jag delar denna uppfattning. Såsom framgår av den tidigare

lämnade redogörelsen har ränleregleringslagen hittills icke tagits i anspråk.

Däremot har den, såsom förväntades vid lagens tillkomst, kommit att tjäna

såsom ett underlag för riksbankens strävanden att förhandlingsvägen nå

inflytande över kreditmarknadsutvecklingen. Det allmänna ekonomiska läget

är också alltjämt sådant att det ännu icke bör komma i fråga att avstå

från den handlingsberedskap som ligger i denna fullmaktslag. Jag tillstyrker

således, att ränteregleringslagen erhåller förlängd giltighet under ytterligare

ett år eller alltså till och med den 30 juni 1959.

Lagrådet har lämnat de ifrågavarande förslagen utan erinran.

Utskottet

Alltsedan år 1937 har funnits en särskild penningpolitiskt motiverad kassareservlagstiftning,

vilken för närvarande är upptagen i 1949 års provisoriska

beredskapslag. Lagen har till sylte att möjliggöra för riksbanken att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 12 år 1958

då läget på kreditmarknaden så erfordrar, begränsa affärsbankernas utlåningsmöjligheter

genom skyldighet för bankerna att hålla större kassareserver

än banklagen föreskriver.

Såsom framgått ovan pågår inom den under fjolåret tillsatta kreditmarknadsutredningen

en översyn av den för affärsbankerna gällande lagstiftningen

om kassareserver. Den fortsatta utformningen av lagstiftningen på

detta område torde få upptagas till prövning, när resultatet av detta utredningsarbete

föreligger. Detta arbete kan dock icke slutföras i sådan tid att

därav föranledda förslag kan föreläggas riksdagen före utgången av giltighetstiden

för 1949 års lag. Med hänsyn härtill och till att allmän enighet

torde råda om att riksbanken bör äga möjlighet att använda förändringar i

kraven på affärsbankernas kassareserv som penningpolitiskt medel, synes

giltighetstiden för den nu gällande kassareservlagstiftningen böra förlängas

i enlighet med vad som föreslagits i förevarande proposition. Beträffande

maximitalet för kassareservkvoten, vilket 1954 höjdes från 25 till 50 procent,

bör detta bibehållas oförändrat för att lagstiftningen skall erhålla avsedd

effekt.

Utskottet delar Vidare den uppfattning som bankofullmäktige och departementschefen

givit uttryck åt rörande behovet av att även ränteregleringslagen

ges förlängd giltighet.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, med avslag å motionerna 1: 336 och II: 432,

må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande proposition.

Stockholm den 18 mars 1958

På bankoutskottets vägnar:

F. BOO

Närvarande:

från första kammaren: herrar Boo, Fahlander*, Mogård*, Domö, Kriigel,

Mannerskantz och Danmans;

från andra kammaren: herrar Sköldin, Larsson i Julita, Begnéll, Andersson

i Ronneby, Carlsson i Tibro, Persson i Appuna, Svensson i Stenkyrka

och Boija.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Domö, Mannerskantz, Danmans, Regnéll, Carlsson i Tibro och

Boija, vilka ansett att utskottets utlåtande och hemställan bort ha följande

lydelse:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoulskottets utlåtande nr 12 år 1958

5

»I förevarande proposition hemställer Kungl. Maj :t att giltighetstiden för

lagen om bankaktiebolags kassareserv förlänges ytterligare ett år till den

1 juli 1959 samt att ränteregleringslagen likaledes förlänges ytterligare

ett år.

Utskottet delar i princip departementschefens uppfattning att variationer

i kraven på bankernas kassareservhållning är ett penningpolitiskt medel

som bör vara möjligt att utnyttja i vissa lägen. Detta medel är emellertid

av supplementär karaktär, och med hänsyn härtill framstår det i propositionen

föreslagna inaximikravet om kassareserv av 50 procent som alltför vittgående.

Det torde aldrig komma i fråga att utnyttja kassareservens övre

gräns, eftersom detta skulle medföra en allmän desorganisation av kreditmarknaden.

Det relationstal som gällde före 1954 års lagändring, uppgick

till 25 procent, vilket alltjämt framstår som fullt tillräckligt. I den utformning

som kassareservlagen erhållit i föreliggande proposition, avses den

uppenbarligen icke att utnyttjas på annat sätt än som argument vid förhandlingar

med bankerna. Utskottet finner det icke styrkt, att man på detta

sätt skapar något effektivt samarbete mellan bankinstituten och de penningvårdande

myndigheterna. Snarare tyder erfarenheten på att beredskapslagstiftning

av detta slag mer försvårat än underlättat samarbetet. Utskottet

tillstyrker därför, att 1949 års lag erhåller förlängd giltighet men med den

ändringen i förhållande till propositionens förslag att relationstalet mellan

bankaktiebolags kassareserv och förbindelser fastställes till högst 25 procent.

Vad därefter angår förslaget om förlängd giltighetstid för ränteregleringslagen,

får utskottet erinra om den exceptionellt hårda kritik som denna lag

vid sin tillkomst hösten 1951 blev utsatt för av remissinstanserna. Den avstyrktes

vid detta tillfälle även av lagrådet. Den har heller aldrig tillämpats,

vilket framstår som fullt naturligt med hänsyn till de destruktiva verkningar

som en tillämpning skulle medföra.

När lagen tillkom, utgjorde fastlåsningen av räntenivån vid 3 procent den

främsta normen för svensk penningpolitik. Med hänsyn till den omläggning

av penningpolitiken som sedermera ägt rum, framstår ränteregleringslagen

dessutom som helt passerad av utvecklingen. Alla skäl talar därför för att

den snarast utmönstras ur vår lagstiftning.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen måtte, med bifall till motionerna I: 336 och

II: 432,

1) för sin del antaga Kungl. Maj :ts förslag till lag om

fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående

rätt för Konungen alt i vissa fall meddela särskilda bestämmelser

om bankaktiebolags kassareserv, med den ändringen

atl 1 § erhåller följande lydelse:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 12 år 1958

• 1 §.

I den mån sådant med hänsyn till utomordentliga omständigheter prövas

nödigt må Konungen, på framställning av fullmäktige i riksbanken och efter

hörande av bank- och fondinspektionen, förordna,

a) att kassareserv, som avses i 63 § lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om

bankrörelse, tillsammans med bankaktiebolags inneliggande kassa skall uppgå

till viss bestämd kvotdel, högst tjugofem procent, av bolagets förbindelser

med undantag av garantiförbindelser och skulder på grund av insättningar

å sparkasseräkning;

b) att viss bestämd kvotdel av den summa---eller bankir;

c) att viss bestämd kvotdel av den under b)----tre månader.

Oavsett vad---bestämda beloppet.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

2) avslå Kungl. Maj:ts förslag om fortsatt giltighet av lagen den 7 december

1951 (nr 767) om räntereglering m. m.»

580636 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.