Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa lättnader i kreditrestriktionerna för tryggande av kommunal upplåning.
1958-03-25 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1958 A:18, Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa lättnader i kreditrestriktionerna för tryggande av kommunal upplåning.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande nr 18 år 1958
1
Nr 18
Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa lättnader i
kreditrestriktionerna för tryggande av kommunal upplåning.
I en inom andra kammaren under nr 93 av herr Senander m. fl. väckt
motion, som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, har
hemställts,
»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte uttala, att regeringen
för tryggande av erforderlig kommunal upplåning bör genomföra sådana
lättnader i kreditrestriktionerna att redan beviljade lånetillstånd kan utnyttjas
samt att kommande ansökningar om lånetillstånd för angelägna
anläggningar och arbeten snabbt prövas och, där ansökningarna beviljas,
åtgärder även vidtages för att lånetillstånden skall kunna utnyttjas».
Beträffande motiveringen för motionärernas hemställan får utskottet hänvisa
till motionen.
Över motionen har utskottet inhämtat yttranden från fullmäktige i riksbanken
och fullmäktige i riksgäldslcontoret. Därjämte har Svenska stadsförbundet
och Svenska landskommunernas förbund beretts tillfälle att inkomma
med yttranden över motionen.
Samtliga remissinstanser avstyrker bifall till motionen.
Bankofullmäktige framhåller, att det icke kan undvikas att även kommunerna
får känning av den restriktiva ekonomiska politiken. Så länge
nuvarande kapitalknapphet råder, måste en ökad kommunal upplåning
medföra en inskränkning av långivning till andra ändemål. Motionärerna
har emellertid icke lämnat några anvisningar om vilka inskränkningar de
i sådant fall är beredda att rekommendera. Därest lättnader i kreditrestriktionerna
framdeles skulle visa sig möjliga, synes dessa enligt fullmäktiges
bedömning böra få mera generell karaktär och icke endast avse lättnader
för den kommunala upplåningen.
Riksgäldsfullmäktige anför i sitt yttrande likartade synpunkter:
Det är givetvis riktigt, såsom motionärerna anfört, att kreditrestriktionerna
förorsakat många av landets kommuner allvarliga svårigheter. Å
andra sidan visar ju dessa svårigheter, att kreditrestriktionerna verkligen
medfört avsedd effekt såsom en uppbromsande faktor i ett samhällsekonomiskt
labilt läge med stark investeringsbenägenhet. Det ligger i sakens natur,
att kreditrestriktionerna, så länge de bedöms erforderliga för vidmakthållande
av en samhällsekonomisk balans, måste strikt tillämpas såväl för
Bihang (ill riksdagens protokoll 1958. 8 sand. Nr 18
2
Bankoutskottets utlåtande nr 18 år 1958
den enskildes som för kommunernas vidkommande, om inte verkan därav
skall förfelas. Kommunerna bör sålunda söka att anpassa sin investeringsverksamhet
och sin finansieringspolitik efter det faktiskt rådande läget.
En sådan anpassning synes också ha skett i många fall. Skulle en ökad
arbetslöshet bli följden härav, måste detta problem, som är av betydligt
större räckvidd, upptagas och lösas i annat sammanhang, varvid en omprövning
av hela den ekonomiska politiken kan bli aktuell.
Slutligen vill fullmäktige i anledning av motionen framhålla, att Kungl.
Maj :ts prövning av framställningar om lånerätt för kommunerna sker från
helt andra utgångspunkter än de, från vilka kreditinstituten har att pröva
själva låneansökningarna. Att en kommun av Kungl. Maj.t medgivits lånerätt
för vissa ändamål innebär självfallet ingen garanti för att motsvarande
lånebelopp kan under alla förhållanden ställas till förfogande av lånemarknaden.
Stadsförbundets styrelse understryker för sin del starkt det i motionen
gjorda uttalandet, att kreditrestriktionerna förorsakat många av landets
kommuner allvarliga svårigheter, och erinrar om att Stadsförbundet vid upprepade
tillfällen på olika sätt riktat uppmärksamheten härpå och påvisat,
att det rådande läget i hög grad inskränker kommunernas möjligheter att
tillfredsställande fullgöra sina uppgifter. Stadsförbundet räknar med att
de sålunda från kommunernas sida framförda synpunkterna på den i motionen
berörda huvudfrågan vinner största möjliga beaktande vid de allmänna
övervägandena rörande kreditpolitikens utformning. Vad angår det av motionärerna
framställda förslaget att bereda kommunerna lättnader i kreditrestriktionerna
med anknytning till Kungl. Maj :ts tillståndsgivning enligt
kommunallagen i fråga om upptagande av lån är Stadsförbundet emellertid
icke övertygat om att en sådan lösning bör ifrågakomma.
Stadsförbundet anför i detta sammanhang följande:
Att ökade kreditmöjligheter för kommunerna främst skulle tagas i anspråk
för upptagande av lån, vartill sådant tillstånd redan nu finnes, torde
i sakens natur. I och för sig kan även den av motionärerna framförda
tanken, att kommunerna skulle genom lånetillstånden också garanteras motsvarande
lånemöjligheter, synas innebära något ur kommunernas synpunkt
eftersträvansvärt. Men styrelsen vågar icke förutsätta, att en sådan tanke
kan bli förverkligad utan väsentliga förändringar beträffande lånetillståndsprövningen.
En inriktning av denna prövning även på så ingående kreditmarknadsbedömningar
som sannolikt skulle anses för ändamålet behövliga,
måste befaras betyda en begränsning av den kommunala självbestämmanderätten,
som vore oförsvarlig under normala tider. Ett ställningstagande
från riksdagens sida i enlighet med motionärernas hemställan i nu
berörda del bör fördenskull enligt styrelsens mening i allt fall icke ifrågakomma
utan föregående grundlig utredning.
På grund av det anförda anser sig styrelsen icke böra tillstyrka några
åtgärder från riksdagens sida i anledning av förevarande motion.
Styrelsen för Landskommunernas förbund anför i ämnet följande:
Den i motionerna berörda kreditåtstramningen är en penningpolitisk fråga
av synnerligen komplicerat slag som griper in på olika områden av samhällslivet.
Kommunerna har för sin del drabbats mycket hårt av dessa åt
-
Bankoutskottets utlåtande nr 18 år 1958
3
gärder. Styrelsen är givetvis angelägen att de mot kommunerna riktade
kreditrestriktionerna snarast möjligt hävs och förutsätter att statsmakterna,
så fort det penningpolitiska läget så medger, vidtager åtgärder för att bereda
i första hand kommunerna möjliga lättnader.
Utskottet
Bakgrunden till föreliggande motion utgöres av de svårigheter, som gällande
kreditrestriktioner medfört för åtskilliga kommuner att finansiera
också mycket angelägna investeringar. Det begränsade utrymmet på lånemarknaden
har dämpat stegringen i kommunernas investeringsverksamhet
och föranlett att investeringarna i större omfattning än tidigare måst finansieras
med skattemedel. Enligt utskottets mening får denna utveckling
betraktas som en oundviklig följd av en åtstramad penningpolitik. Utskottet
är medvetet om att kreditåtstramningen försatt vissa kommuner — liksom
även vissa företag — i ett finansiellt beträngt läge. Så länge det råder
en bristande balans i samhällsekonomien som gör en restriktiv politik nödvändig,
är utskottet emellertid icke berett att rekommendera en uppmjukning
av denna politik för en viss sektor av ekonomien och följaktligen
inte heller för kommunernas vidkommande.
Vad beträffar det i motionen framförda förslaget att anknyta en ifrågasatt
prioritering av kommunernas upplåning till Kungl. Maj:ts tillståndsgivning
enligt kommunallagen, får utskottet erinra om att denna prövning
av kommunernas rätt att upptaga lån sker utifrån helt andra utgångspunkter
än de utifrån vilka kreditinstituten har att pröva själva låneansökningarna.
Som Stadsförbundet framhållit i sitt ovan återgivna remissyttrande
skulle den av motionärerna förordade utvidgningen av Kungl. Maj :ts prövning
till att omfatta även en ingående kreditmarknadsbedömning medföra
risker för begränsning av den kommunala självbestämmanderätten. Också
av denna anledning får utskottet avstyrka föreliggande motion.
Åberopande vad ovan anförts hemställer utskottet sålunda,
att motionen 11:93 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 25 mars 1958
På bankoutskottets vägnar:
F. BOO
Närvarande:
från första kammaren: herrar Boo, Domö, Kriigel, Strandler, Mannerskantz
och Danmans*;
från andra kammaren: herrar Sköldin, Larsson i Julita, Regnéll*, Andersson
i Ronneby, Carlsson i Tibro, Persson i Appuna, Svensson i Stenkyrka
och Löfgren*.
Ej närvarande vid justeringen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.