Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning och förslag i frågan om full sysselsättning och trygghet i anställningen.

1958-03-25 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1958 A:19, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning och förslag i frågan om full sysselsättning och trygghet i anställningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 19 år 1958

1

Nr 19

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning och förslag

i frågan om full sysselsättning och trygghet i

anställningen.

I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade likalydande

motioner, nr 118 i första kammaren av herr Olsson, Erik, m. fl. och nr 139

i andra kammaren av herr Nilsson i Östersund m. fl. har föreslagits, att en

utredning med det snaraste måtte tillsättas i avsikt att så snabbt som möjligt

komma med förslag i den för många anställda och för samhället som

helhet så betydelsefulla frågan om full sysselsättning och trygghet i anställningen.

Beträffande motiveringen för motionärernas yrkande hänvisas till motionen

11:139.

över motionerna har yttrande i vederbörlig ordning inhämtats från arbetsmarknadsstyrelsen

och länsstyrelsen i Jämtlands län, varjämte tillfälle

beretts Landsorganisationen, Svenska arbetsgivareföreningen och MarmaLångrörs

Aktiebolag att avgiva yttrande i ärendet. Till länsstyrelsens i

Jämtlands län yttrande har fogats yttrande av kommunalnämnden i Undersåker.

Marma-Långrörs Aktiebolag har ingående redogjort för utvecklingen vid

Tegeforsfabriken — som bildar bakgrunden till motionärernas yrkande -—

alltsedan bolagets förvärv av densamma 1950. Till yttrandet har fogats

dels en utredning angående virkestillgången inom AB Tegefors Verks

fångstområde, dels ock en inom Bohlins Revisionsbyrå Aktiebolag företagen

granskning av den av motionärerna åberopade av jägmästare Christian

Kaijser på Landskommunernas förbunds uppdrag utförda utredningen om

Tegeforsverken.

Sammanfattningsvis anför bolaget att den hittillsvarande rörelsen i Järpen

icke varit lönsam, att inom det disponibla fångstområdet underlag icke

finnes för tillverkning av mer än 13 000 ton sulfitmassa per år och att

ombyggande av fabriken i Järpen till en modern och effektiv sulfitfabrik

till följd av företagsamhetens ringa storlek icke kan göras ekonomiskt

lönsam.

Rörande det sätt på vilket omställningen i Järpen ägt rum meddelar

bolaget följande.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 8 samt. Nr 19

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 19 år 195S

\ id sammanträde med företagsnämnden den 2 oktober 1956 tillkännagav

företagsledningen för första gången, att tillverkningen av sulfitmassa skulle

upphöra. Samtidigt meddelas, att omfattande utredningar pågingo för att

utröna, hur fabriksanläggningen i fortsättningen bäst skulle kunna utnyttjas.

Från företagsledningens sida deklarerades, att man skulle göra allt för

att försöka genomföra omställningen utan några allvarligare konsekvenser

för de anställda. Man räknade med att utredningarna om den fortsatta

verksamheten skulle slutföras under våren 1957. Tillverkningen av sulfitmassa

skulle fortsätta över vintern, varefter man skulle påbörja rivningen

av de anläggningar, som icke kunde utnyttjas för en fortsatt verksamhet.

Avsikten var, att bolagets arbetare skulle användas för rivningsarbetena

och samtliga anställda garanterades sysselsättning under ett år framåt.

Under hösten 1957 skulle bolaget igångsätta ett provisoriskt sliperi i Järpen.

I företagsnämndssammanträdet deltogo bland andra landshövdingarna

och länsarbetsdirektörerna i Jämtlands och Gävleborgs län samt generaldirektören

i arbetsmarknadsstyrelsen.

Vid ett nytt företagsnämndssammanträde några veckor senare lämnades

ytterligare informationer om de spörsmål, som sammanhängde med Tegeforsfahrikens

framtida verksamhet. De ingående tekniska och ekonomiska

utredningarna, vilka bland annat syftade till att utreda förutsättningarna

för att ombygga anläggningen till pappersbruk arbetande på slipmassebas,

visade sig mer tidskrävande än man från början hade räknat med. Vid ett

sammanträde med företagsnämnden i mars 1957 meddelas, att utredningarna

började närma sig slutet och att vidare informationer skulle lämnas

så snart utredningarna voro slutförda. Tidpunkten för upphörandet med

tillverkning av sulfitmassa framflyttades till månadsskiftet augusti—september

1957. Utredningarna slutfördes under första halvåret 1957 och vid

ett företagsnämndssammanträde den 24 juni 1957 meddelades, att bolaget

i enlighet med vad som tidigare förutskickats skulle inrätta ett provisoriskt

träsliperi i Järpen och att detta under vissa förutsättningar skulle bli permanent.

Förutsättningarna härför voro, att den massa, som framställdes

vid sliperiet, blev av tillfredsställande kvalitet och produktionen sålunda

kunde göras lönsam samt att holaget fick möjlighet att för ändamålet utnyttja

sin tidigare avsatta investeringsfond. Samtidigt tillkännagavs, att

kostnaderna för ett pappersbruk skulle bli av sådan storleksordning, att bolaget

icke kunde genomföra ett dylikt projekt. Fn av de förutsättningar,

som uppställdes för ett permanent sliperi, har senare uppfyllts genom att

arbetsmarknadsstyrelsen medgivit bolaget att använda sin investeringsfond

för uppförandet av ett permanent sliperi i Järpen.

Den 1 juli 1957 ägde ett nytt sammanträde rum med företagsnämnden.

Härvid diskuterades ingående de personaldispositioner, som måste vidtagas

i anledning av den förestående driftsomläggningen. Av den till ca 150 man

uppgående arbetsstyrkan beräknades 90 man kunna sysselsättas med ombyggnadsarbetena.

Genom pensioneringar skulle denna arbetsstyrka under

de närmaste åren successivt komma att reduceras till det antal, som kunde

sysselsättas i sliperiet. Samtliga övriga arbetare förutom 10 man erbjöds

anställning vid andra anläggningar inom koncernen. Av de 10 förtidspensionerades

4, medan de övriga 6, som anställts under de sista åren, sades

upp. Flertalet av dem, som erbjöds anställning vid andra anläggningar

inom koncernen, accepterade emellertid icke detta erbjudande. Sålunda

erbjöds exempelvis 28 man arbete vid bolagets sulfitfabrik i Vallvik, varav

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 19 år 19ö8

3

endast 8 accepterade. Bolaget hade i samband med införandet av kontinuerlig

drift under flera månader hållit platser obesatta i Vallvik i avsikt att

bereda friställd arbetskraft i Järpen sysselsättning vid denna fabrik. Uttagningen

av de 90 arbetare, som kunde beredas fortsatt anställning vid Tegeforsfabriken,

skedde i samråd med företagsnämnden och fackföreningen.

Samtliga egnahemsägare erbjöds fortsatt anställning antingen vid Tegeforsfabriken

eller Tegefors skogsförvaltning.

Den 1 september i fjol upphörde tillverkningen av sulfitmassa. Samtliga

anställda erhöllo full lön för september månad. Härutöver erhöllo de, som

icke kunde beredas fortsatt sysselsättning inom koncernen, avgångspremier,

vilka beräknats med hänsyn till den anställdes ålder och anställningstid.

Exempelvis erhöll en arbetare, som varit anställd i 20 år eller mera och

som hade fyllt 60 år, en avgångspremie på 350 kronor per anställningsår.

En arbetare med motsvarande anställningstid, som var i åldern 55—59 år,

erhöll 300 kronor per anställningsår. De högsta avgångspremierna uppgingo

till mellan 17 000 och 18 000 kronor. Premier utbetalades även till dem,

som avböjt av bolaget erbjuden annan anställning inom koncernen. Till

dem, som accepterat anställning vid bolagets anläggningar i Hälsingland,

utbetalades flyttningsbidrag med 1 000 kronor för gifta och 600 kronor för

ogifta, varjämte de erhöllo fri transport av flyttsaker.

Omedelbart efter att tillverkningen av sulfitmassa hade upphört påbörjades

ombyggnadsarbetena för iordningställandet av ett träsliperi. Byggnadsarbetena

ha fortgått alltsedan dess och beräknas vara avslutade under innevarande

månad.

Under tiden för ombyggnadsarbetena ha vid olika företagsnämndssammanträden

informationer lämnats till de anställda om det blivande träsliperiet.

Den senaste månaden har fabrikens personal utbildats för den nya

verksamheten. Utbildningen har skett på arbetstid och mot betalning. Överenskommelse

har träffats med fackföreningen om kontinuerlig drift vid

sliperiet.

Den nu i det närmaste fullbordade omställningen till träsliperi har skett

i samråd med länsmyndigheterna, arbetsmarknadsstyrelsen och Industriens

produktionsråd. Efter den första informationen i oktober 1956 ha vid olika

tillfällen berörda myndigheter informerats om händelseutvecklingen. Sålunda

besökte bland annat representanter för bolagets styrelse samt bolagets

verkställande direktör i maj 1957 generaldirektören i arbetsmarknadsstyrelsen

för att lämna informationer om de då föreliggande utredningsresultaten

samt för att samråda om den framtida verksamheten vid Tcgeforsfabriken.

Vid flera tillfällen därefter har ärendet diskuterats mellan

representanter för arbetsmarknadsstyrelsen och företagsledningen. Med såväl

landshövdingen som länsarbetsdirektören i Jämtlands län ha överläggningar

rörande Tegeforsfabrikens framtid ägt rum vid skilda tillfällen.

Industriens produktionsråd har under hela omställningsperioden följt ärendets

utveckling.

Vid företagsnämndssammanträdet i oktober 1956, då företagsledningen

för första gången tillkännagav, att sulfitmassetillverkningen skulle upphöra,

var ordföranden i Järpens municipalfullmäktige närvarande. Några

veckor senare lämnades informationer om den planerade omläggningen till

ordföranden i Undersåkers kommunalfullmäktige samt till arbetsförmedlingens

föreståndare i Järpen. I anslutning lill företagsnämndssammanträdel

i juni i fjol, då planerna för den framtida verksamheten i Järpen fram
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankouiskottets utlåtande nr 19 år 1958

lades, hade en konferens anordnats, vartill representanter för Undersåkers

kommun och Järpens municipalsamhälle hade inbjudits. I en skrivelse av

den 20 augusti 1957 — d. v. s. tio dagar innan driften enligt beskedet den

24 juni 1957 skulle upphöra — till ordföranden i bolagets styrelse hemställde

representanter för de kommunala myndigheterna om ett sammanträde,

»innan planerade rivningar vid Tegefors verk påbörjades». p]n dylik

framställning faller på sin egen orimlighet; att de årslånga utredningar,

som bolaget bedrivit i Tegeforsfrågan, skulle plötsligt kunna ändras några

få dagar före det att ombyggnaderna skulle igångsättas, fanns naturligtvis

ingen möjlighet för. Under första hälften av december månad 1957 voro

representanter för de kommunala myndigheterna kallade till en informationsöverläggning

i Stockholm, varvid en detaljerad redogörelse lämnades

för bolagets ombyggnadsplaner. I överläggningen deltog även en representant

för Svenska Landskommunernas förbund.

Representanter för pressen voro inbjudna till företagsnämndssammanträdet

i oktober 1956. Vidare var en presskonferens anordnad i samband

med företagsnämndssammanträdet i juni i fjol, varvid pressen informerades

om resultatet av de utredningar, som verkställts, samt om ombyggnaden

till sliperi.

Marma-Långrörs AB har i sitt yttrande vidare lämnat upplysningar rörande

den nya tillverkningen i Järpen som avser en speciell typ av slipmassa.

Svenska arbetsgivareföreningen har under hänvisning till bolagets yttrande

förklarat sig ha den bestämda uppfattningen, att det sätt, varpå

driftsomläggningen genomförts vid Tegeforsverken, icke ger anledning till

kritik utan tvärtom är föredömligt, och vill för en utförligare redovisning

av omständigheterna i detta ärende hänvisa till det yttrande över motionerna,

som avgivits av Marma-Långrörs AB.

Arbetsmarknadsstyrelsen upplyser bl. a. följande.

Antalet vid Tegefors verk anställda arbetare uppgick vid tidpunkten för

varslet om nedläggande av sulfitfabrikationen till omkring 150. Enligt uppgift

per den 15 februari i år var då 87 fortfarande anställda. Samtliga

övriga — förutom 4 förtidspensionerade och 6 av de senast anställda —

hade erbjudits andra anställningar inom Marma-Långrörs AB. Endast 12

accepterade dock dessa erbjudanden. Situationen per den 15 februari för de

48 man, som inte hade fortsatt anställning vid Tegeforsfabriken, var följande:

24 arbetare hade erhållit annan fast anställning, varav 4 inom länet

och 20 i andra län, 4 hade tillfälligt säsongarbete och 7 var placerade i

beredskapsarbete, medan 1 var sjuk. Antalet hos arbetsförmedlingen anmälda

var 12. Av dessa hade 2 under tiden 19.11 1957—1.2 1958 haft anställning

vid annat företag, till vilket de beräknas återgå. Av de övriga

arbetslöshetsanmälda var 1 förtidspensionerad och 3 hade varit anvisade

beredskapsarbete men återkommit i samband med sjukdom. En av de

arbetslösa har senare anvisats beredskapsarbete.

Företaget har i god tid — ca 1 år i förväg — varslat om nedläggningen

av sulfitfabrikationen i Järpen. Företaget har därefter hållit kontakt med

styrelsen och länsarbetsnämnden i hithörande frågor. Från arbetsmarknadsstyrelsens

sida har vid de överläggningar, som förekommit framhållits

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 19 år 1958

5

betydelsen att bevara en industriell produktion i Järpen. Sedan det visat

sig att företaget inte ansett sig kunna fortsätta sulfittillverkningen och tankarna

på ett pappersbruk skrinlagts, har överläggningarna tagit sikte på

att få till stånd ett träsliperi på platsen. Företaget har också som framgått

utfäst sig att, sedan utfallet av den tills vidare provisoriskt igångsatta slipmassetillverkningen

kunnat studeras, uppföra ett permanent sliperi under

förutsättning att för ändamålet finge utnyttjas till investeringsfond avsatta

medel. Medgivande härtill har också lämnats av arbetsmarknadsstyrelsen.

Samtidigt har från arbetsmarknadsverkets sida åtgärder vidtagits för att

så snabbt som möjligt bereda den arbetskraft som friställdes i samband

med nedläggningen av sulfittillverkningen annan sysselsättning. Trots att

endast en mindre del av de friställda accepterat erbjudanden om överflyttning

till andra företag inom Marma-Långrörs AB har detta också i stor

utsträckning lyckats. Antalet för dagen arbetslösa bland dem som friställts

från företaget är som framgått ringa och utgöres väsentligen av personer

som på grund av ålder eller sjukdom för närvarande är svårplacerade.

Innehållet i de motioner, varom här är fråga, ger arbetsmarknadsstyrelsen

anledning till följande uttalanden. Motionärerna framhåller särskilt behovet

av en vidgad offentlig insyn i de privata bolagen — målet hör enligt

motionärerna vara, att den offentliga insynen blir lika omfattande som

fallet är med de samhällsägda företagen. Ehuru detta spörsmål i stor utsträckning

torde få bedömas från andra synpunkter än dem som styrelsen

närmast har att beakta, vill styrelsen under hänvisning till den ovan lämnade

redogörelsen här understryka, att kontakterna mellan arbetsmarknadsstyrelsen

och dess lokalorgan å ena sidan samt Marma-Långrörs AB

å den andra inte aktualiserat detta spörsmål. Ej heller finns det enligt styrelsens

mening anledning förmoda, att vidgade bestämmelser härutinnan

skulle förändrat utgångsläget för de åtgärder, som i detta sammanhang

ankommit på arbetsmarknadsverket.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anser sig ej ha anledning att uttala sig om

det befogade i den kritik som riktats mot bolagets förfarande i samband

med nedläggandet av driften och mot förbindelserna i samband därmed

mellan företaget samt de anställda och de kommunala myndigheterna

utan hänvisar till de redogörelser, som i särskilda yttranden över motionerna

lämnats av arbetsmarknadsstyrelsen och bolaget. Helt allmänt framhåller

länsstyrelsen, att nedläggandet av en industri, kring vilken en tätort

uppbyggts, ställer såväl de i industrien anställda som kommunen inför

stora svårigheter. Det framstår därför som angeläget, att vid ett ifrågasatt

nedläggande av en industri successiva upplysningar om industriledningens

planer härom lämnas såväl de anställda som berörda kommunala och statliga

myndigheter, så att dessa blir i tillfälle att med företaget diskutera

uppkommande problem och att överväga lämpliga åtgärder i syfte att motverka

olägenheterna av nedläggningen.

Länsstyrelsen framhåller i fortsättningen bl. a., att förhållandena i samband

med de industrinedläggelser, som ägt rum inom Jämtlands län, enligt

länsstyrelsens mening icke har varit sådana, att det på grund därav kan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 19 år 1958

framstå som nödvändigt att tillskapa en särskild organisation av det slag

motionärerna ifrågasatt.

Undersåkers kommunalnämnd har däremot instämt i de allmänna synpunkter

som anförts i motionen och biträder förslaget om en undersökning

rörande omständigheterna vid nedläggande av sulfittillverkningen vid Tegefors

verk i Järpen.

Beträffande de principiella synpunkter som anföres i motionen uttalar

arbetsmarknadsstyrelsen följande.

Planeringen av åtgärder vid industrinedläggelser och driftsinskränkningar

utgör en central del av styrelsens verksamhet. Av särskild betydelse

för en effektiv planering i detta avseende har varit tillkomsten efter kriget

av ett varselsystem, varigenom styrelsen och dess lokala organ i god tid

kunnat erhålla underrättelse om stundande driftsnedläggelser eller driftsinskränkningar.

Vad gäller definitiva driftsnedläggelser av större betydelse,

lämnas numera efter överenskommelser med industriens organisationer i

regel varsel i mycket god tid, ofta redan y2—1 år i förväg. De möjligheter,

som härigenom erhållits att på ett tidigt stadium dels uppta förhandlingar

med berörda företag — oftast i nära samråd med Industriens produktionsråd

— beträffande den från arbetsmarknadssynpunkt lämpligaste tidpunkten

och formen för avvecklingen, dels förbereda på arbetsmarknadsorganen

ankommande åtgärder av olika slag, har enligt styrelsens mening bidragit

till att de driftsnedläggelser. som förekommit under efterkrigstiden, kunnat

genomföras utan att allvarligare sysselsättningssvårigheter behövt uppstå.

Åtgärderna vid driftsnedläggelser och driftsinskränkningar måste enligt

styrelsens mening som sitt primära syfte ha att så snabbt som möjligt

bereda den friställda arbetskraften annan sysselsättning på orten eller på

annat håll, i syfte att undvika uppkomsten av en lokal arbetslöshet. Där

sysselsättning icke kan beredas på orten och inom yrket, kommer därför

åtgärder i syfte att underlätta och stimulera en geografisk och yrkesmässig

omflyttning av den friställda arbetskraften — genom effektiviserad arbetsförmedlingsverksamhet,

rese- och flyttningsbidrag, omskolnings- och utbildningsverksamhet

— att bli de primärt mest centrala. Samtidigt får

emellertid enligt styrelsens mening inte förbises, att en nedläggning av en

industri på en ort — även om möjligheter ges att bereda den direkt berörda

personalen annan sysselsättning — kan få svårartade återverkningar på

näringslivet och arbetsmarknaden i orten och bygden, nämligen i den mån

samhällsbildningen i väsentlig utsträckning byggt på ifrågavarande företag.

Det måste i dylika fall, och där förutsättningar i övrigt härför föreligger,

framstå som en angelägen uppgift att söka tillföra orten annan verksamhet

i stället för den nedlagda.

Styrelsen har också tillmätt åtgärder av lokaliseringspolitisk natur särskild

betydelse i samband med driftsnedläggelser. I ett stort antal fall har

det varit möjligt att övervinna de svårigheter för näringslivet och arbetsmarknaden

på en ort, som en driftsnedläggelse medfört, genom att tillföra

orten en ny verksamhet. I många av dessa fall har förutsättningarna varit

sådana, att ett annat enskilt industriföretag varit villigt att överta anläggningen

utan att särskilda statliga stödåtgärder erfordrats. I andra fall har

orten kunnat tillföras en statlig verksamhet. Där ekonomiska stödåtgärder

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 19 år 1958

7

erfordrats, har särskilt företagarföreningarnas verksamhet varit betydelsefull.

Det är enligt styrelsens mening angeläget, att dessa föreningar har

erforderliga personella och ekonomiska resurser för att kunna bedriva sitt

arbete på ett effektivt sätt. Styrelsen vill här också erinra om det system

med statsgaranti för lån till hantverks- och småindustriföretag samt därmed

jämförliga företag, som infördes år 1954 bl. a. som ett led i en från det

allmännas synpunkter önskvärd lokaliserings- och sysselsättningspolitik

och för att i vissa fall skapa ersättning för sysselsättningsmöjligheter, som

kunde äventyras genom att företag nedlades. I Tegeforsfallet, där en fullständig

driftsnedläggelse skulle ha skapat avsevärda svårigheter för arbetsmarknaden

i den berörda bygden, har som framgått av det föregående statligt

stöd kunnat lämnas genom att företaget medgivits rätt att utnyttja

avsättningar till investeringsfond.

Styrelsen är emellertid medveten om att i vissa lägen andra och mera

vittgående ekonomiska stödåtgärder från samhällets sida kan bli påkallade.

Enligt styrelsens mening kan det dock icke vara ändamålsenligt att

för dessa situationer tillskapa en särskild organisation.

Svenska arbetsgivareföreningen framhåller i detta sammanhang följande.

Ett av ledmotiven i motionärernas framställning synes vara, att industriföretag,

som etablerats på sådana orter, att de fått en dominerande betydelse

för bygdens livskraft och utvecklingsbetingelser, skola till varje pris

— med eller utan statligt engagemang — uppehålla sin verksamhet även

om råvaru- och avsättningsförhållanden ändras i en för företaget ogynnsam

riktning. Föreningen delar givetvis uppfattningen, att så belägna företag

kunna få ett betydande ansvar i förhållande till trakt och befolkning, men

vill framhålla, att det till respektive ort begränsade betraktelsesätt, som

motionärerna anlägga, i själva verket är behäftat med mycket stora bristfälligheter

från allmänekonomiska synpunkter. Näringslivet måste oavsett

vem som är ägare till företagen eller var dessa äro belägna anpassas till

ändrade förhållanden beträffande råvaruförsörjning och konjunkturer. Det

är allmänt erkänt, att arbetskraftens rörlighet är ett betydelsefullt moment

i denna anpassningsprocess. Tanken på att man genom statsövertagande

av enskilda företag skulle kunna eliminera behovet av omställningar är

orealistisk.

I motionerna spåras även andra tankelinjer. En av dessa är att det fria

näringslivet icke skulle vara kapabelt att bedöma en viss produktions eller

alternativproduktions lönsamhet eller villigt att undersöka alla möjligheter

att utnyttja de värden, som investerats i en viss, av nedläggning hotad

industri. Härtill vill föreningen anmärka, att det redan av företagsekonomiska

skäl kan förutsättas, att en företagsledning, då den märker, att en

viss fabrikation icke längre är lönsam, noggrant undersöker orsakerna härtill

och strävar efter att med olika medel inom ramen för företagets resurser

vända förlusterna i vinster. Man kan räkna med att djupgående analyser

göras av tillgång och kvalitet på råvaror, av efterfrågesituationen och av

möjliga rationaliseringar. Först sedan sådana undersökningar visat, att

förutsättningarna för den ursprungliga produktionen icke längre föreligga

och icke heller kunna antagas återkomma inom eu för företaget acceptabel

tidrymd, har detta anledning att vidtaga andra åtgärder. Vad som då till eu

början kommer i fråga är att skapa klarhet i huruvida de värden, som

nedlagts i fabriksanläggningar och maskiner samt i strävandena efter att få

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bankoutskottets utlåtande nr 19 år 1958

en god och fast arbetarstam, kunna utnyttjas för något slag av alternativproduktion,

som företaget i övrigt har möjligheter att genomföra. Inte

förrän sådana planer helt eller delvis måste överges kommer en fullständig

eller partiell nedläggning i fråga. Fördelarna av en sådan måste ju ständigt

vägas mot dess kostnader i form av kapitalförluster. Det förhållandet att

företaget har stor betydelse för en bygd och dess befolkning utgör regelmässigt

ett kraftigt incitament att intensifiera de ansträngningar att behålla

fabriken i drift, som förestavats av företagsekonomiska överväganden. Det

kan alltså med fog göras gällande, att de ekonomiska intressena i allmänhet

gå hand i hand med de intressen, som de anställda och vederbörande kommun

kunna ha beträffande driftens upprätthållande. Om det trots allt visar

sig, att ett nedläggande ej går att undvika, är detta något som alla parter

nödgas acceptera. Alla måste då söka bidraga till att avvecklingen göres så

smärtfri som möjligt. Konstlade medel kunna visserligen för en tid hindra

svårigheterna på den berörda orten, men i så fall på bekostnad av andra

viktiga intressen, icke minst nationens hushållning i dess helhet.

Vidare göra motionärerna gällande, att skälig förståelse icke visas företagens

anställda, då det gäller information om ett företags aktuella situation

och eventuella avvecklingsplaner. Föreningen, som givetvis anser det

önskvärt och nödvändigt att sådan orientering ges i så god tid som möjligt,

vill bestämt avvisa de av motionärerna framförda beskyllningarna. Det

samarbete mellan arbetsgivare, anställda och arbetsmarknadsmyndigheter,

som tagit sig uttryck i bl. a. överenskommelserna om företagsnämnder,

fungerar enligt föreningens mening väl. Motionärernas yrkanden om offentlig

insyn i företagen ha icke fog för sig.

Landsorganisationen, som anlagt uteslutande principiella synpunkter på

de problem som aktualiserats av motionärerna, yttrar följande.

Vad gäller frågan om offentlig insyn i de privata bolagen har LO alltid

kraftigt understött krav på en ur samhällelig synpunkt önskvärd förbättrad

kunskap om företagens ekonomiska förhållanden. De resultat som vanns

genom arbetet inom 1947 års insynskommitté har av LO endast betraktats

som preliminära. Nämnda kommitté anvisade tre vägar till förbättrad insyn,

nämligen utvidgad publik redovisning, förbättrad ekonomisk statistik samt

intern information till de i företaget anställda. Den utvidgade publika

redovisningen har lett till att aktiebolagen i flertalet fall följer aktiebolagslagens

föreskrifter i detta avseende och att de sålunda i förvaltningsberättelsen

anger omsättningssumman. Det finns emellertid också exempel då

företag underlåter att meddela omsättningssumman trots att sådan upplysning

inte skulle vara till förfång för företaget. LO skulle med hänsyn

härtill finna det befogat att insynsbestämmelsernas praktiska tillämpning

blev föremål för en undersökning. Det kan också vara befogat att försöka

genomföra en obligatorisk skyldighet för företagen att uppställa vinst- och

förlusträkningen enligt bruttoredovisningsprincipen; det bör erinras om att

en övergång till bruttobeskattning av företagen automatiskt skulle få denna

effekt. Även i fråga om vinst- och förlusträkningens specificering i övrigt

finns åtskilliga andra önskemål som LO i sitt yttrande över insynskommittens

betänkande anförde, nämligen uppgitter om kostnader för råvaror

och frakter, reparations- och underhållskostnader, försäljningskostnader

m. m. Även i fråga om förvaltnings- och lönekostnadernas uppdelning

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskoltets utlåtande nr 19 år 1958

9

och redovisning finns välmotiverade önskemål, som i dag inte tillgodoses

genom den publika redovisningen.

Uppgifter beträffande industri- och andelsföretagens intäkter, kostnader

och vinster publiceras sedan 1950 av statistiska centralbyrån. Denna statistik

har under årens lopp blivit mera fullständig och mera lämpad för sitt

ändamål. Ännu är statistiken långt ifrån så rättvisande och så detaljerad

att den kan användas för mera ingående analyser av olika branschers och

företagsgruppers ekonomiska läge och utveckling. LO skulle också här

finna det befogat att vinststatistiken gjordes mera fullständig samt att

specialundersökningar genomfördes rörande spridningen i fråga om effektivitet

hos de i olika branscher ingående företagen.

Vad sedan gäller den interna informationen till de i företagen anställda

har fackföreningsrörelsen försökt komma till rätta med detta problem

genom avtalet om företagsnämnder mellan LO och Svenska arbetsgivareföreningen.

Tyvärr måste LO konstatera åtskilliga brister i fråga om den

interna informationen, även om utvecklingen medfört framsteg även på

detta område av samarbete mellan arbetsmarknadens parter.

Med de ovan framförda synpunkterna har LO velat understryka motionärernas

önskemål om en förbättrad insyn i företagsamhetens villkor och

förhållanden. LO finner det vara en självklar princip att alla företag skall

vara jämställda i detta hänseende. De anställda vid alla slags företag, oberoende

av ägande- och förvaltningsformen, bör ges tillfälle till en så fullständig

insyn som möjligt. På ett motsvarande sätt bör också allmänheten och

det allmänna beredas möjlighet till insyn.

Vad därutöver gäller motionärernas förslag om inrättandet av ett samhällsorgan

med tillräckliga personella och ekonomiska resurser för att

genom industriell expansion ersätta misslyckade enskilda företag är denna

fråga alltför vittomfattande och komplicerad för att LO vid detta tillfälle

skall kunna ta ställning därtill. Den av motionärerna åsyftade verksamheten

sammanhänger i hög grad med arbetsmarknadspolitiken och utgör

över huvud en del av fullsysselsättningens problematik. Möjligheterna till

och förutsättningarna för att upprätthålla en så stabil sysselsättning som

möjligt med bevarad expansionstakt inom näringslivet är emellertid utredningsuppgiften

för en råd nu sittande utredningar. Det av motionärerna

resta förslaget bör lämpligen hänskjutas till någon av dessa och förslagsvis

till stabiliseringsutredningen.

Utskottet

Motionärerna har i de föreliggande motionerna framställt ett yrkande om

utredning av den för många anställda och för samhället som helhet så

betydelsefulla frågan om full sysselsättning och trygghet i anställningen.

Bakgrunden härtill utgör hl. a. det konkreta fall som nedläggandet av Tegefors

verks sulfitfabrik i Järpen utgör.

Den bild motionärerna tecknat av vad som förekommit vid denna nedläggning

och vid upptagandet av annan produktion har på flera punkter

kompletterats och i vissa hänseenden modifierats av vad som framkommit

i de remissutlåtanden över motionerna, som avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen

och Marma-Långrörs aktiebolag. Utskottet anser sig sakna anledning

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 19 år 1958

att i detalj granska och taga ställning till de olika åtgärder som i samband

härmed vidtagits eller underlåtits utan får i detta hänseende hänvisa till

vad arbetsmarknadsstyrelsen uttalat om att kontakterna mellan arbetsmarknadsstyrelsen

och dess lokalorgan å ena sidan samt Marma-Långrörs

AB å den andra icke aktualiserat det av motionärerna väckta spörsmålet

om behovet av vidgad offentlig insyn i de privata bolagen. I anledning av

vad som blivit upplyst i ärendet och i anslutning till vad länsstyrelsen i

Jämtlands län anfört anser sig utskottet böra understryka, att nedläggandet

av en industri är av så ingripande betydelse för den ort, där den uppbyggts,

att det är av största vikt att industriledningens planer i god tid

och fortlöpande delgives ej blott de anställda samt berörda statliga myndigheter

— däribland arbetsmarknadsorganen — utan också de kommunala

organen, vilka ofta i sista hand får bära konsekvenserna av sysselsättningsminskningar.

Härigenom skapas bättre förutsättningar för ett grundligt

övervägande av de problem som uppkommit och vilka åtgärder som

kan ifrågakomma för att motverka olägenheterna av en nedläggning.

Vad härefter angår det principiella spörsmålet om insyn i företagen har

detta för de anställdas vidkommande i viss utsträckning lösts genom avtalet

om företagsnämnder mellan Landsorganisationen och Svenska arbetsgivareföreningen.

Såsom framgår av Landsorganisationens yttrande är man på

arbetstagarhåll icke helt tillfredsställd med den interna information som

nu lämnas, även om det samtidigt konstateras att utvecklingen medfört

framsteg på detta område av samarbetet mellan arbetsmarknadens parter.

I den mån önskemål om ändringar framkommer i nu berört avseende synes

det böra ankomma på de avtalsslutande parterna att själva överväga dessa.

Detta leder fram till att utskottet icke är berett att i detta sammanhang

tillstyrka en omfattande utredning om förändringar i lagstiftningen för att

möjliggöra större insyn.

När det gäller åtgärder som kan vidtagas vid industrinedläggelser och

driftsinskränkningar vill utskottet erinra om att planeringen härav utgör

en central uppgift för arbetsmarknadsstyrelsens verksamhet. Sådana åtgärder

har såsom styrelsen framhållit till primärt syfte att så snabbt som

möjligt bereda den friställda arbetskraften annan sysselsättning på orten

eller på annat håll för att undvika uppkomsten av en lokal arbetslöshet.

Målsättningen kan härvid uppenbarligen icke sättas så högt att samhället

skulle sörja för att full sysselsättning råder inom varje bransch och på

varje ort, vilket skulle kunna förverkligas endast under den förutsättningen

att näringslivet vore statiskt. För det ekonomiska framåtskridandet är i

stället arbetskraftens rörlighet av största betydelse. Förflyttningar av arbetskraft

bör dock ske under största hänsynstagande till de anställdas egna

önskemål och i vederbörlig samverkan mellan företagen, de anställda och

samhällets ansvariga myndigheter.

Arbetsmarknadsstyrelsens möjligheter att ingripa effektivt vid driftsned
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 19 år 1958 11

läggelser sammanhänger nära med styrelsens uppgifter inom lokaliseringspolitiken.

Styrelsen har i flera fall förmått övervinna svårigheterna för

näringslivet och arbetsmarknaden på en ort genom att tillföra orten ny

verksamhet. Härvid har bl. a. statliga stödåtgärder i form av kreditgarantier

eller på annat sätt -— ofta under medverkan av företagarföreningarna —

ifrågakommit. Styrelsen har också i viss utsträckning kunnat utnyttja

byggnadsregleringen i detta syfte. Utskottet vill understryka vikten av att

arbetsmarknadsstyrelsen får fortsatta möjligheter att under samverkan

med offentliga och enskilda organ aktivt verka för en lokalisering som

främjar full sysselsättning.

Utskottet vill avslutningsvis framhålla, att de av motionärerna aktualiserade

problemen tilldrar sig ökad uppmärksamhet under en allmän konjunktur

avmattning. Utskottet anser sig likväl icke kunna förorda att en

särskild utredning nu tillkallas rörande frågan om full sysselsättning och

trygghet i anställningen. I den mån det gäller åtgärder från det allmännas

sida berörande arbetsmarknaden torde hithörande problem bli belysta av

stabiliseringsutredningen. Vad gäller övriga frågor har utskottet anledning

utgå från att Kungl. Maj:t, som noga följer utvecklingen på arbetsmarknaden,

tar initiativet till sådana stödåtgärder som befinnes nödvändiga

för att trygga sysselsättningen.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionerna 1:118 och 11:139 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 25 mars 1958

På bankoutskottets vägnar:

F. BOO

Närvarande:

från första kammaren: herrar Boo, Domö, Kriigel, Strandler, Mannerskantz

och Danmans;

från andra kammaren: herrar Sköldin, Regnéll*, Andersson i Ronneby*,

Carlsson i Tibro, Svensson i Stenkyrka, Löfgrcn*, Hagnell och Nilsson i Östersund.

Ej närvarande vid justeringen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr 19 år 1958

Reservationer

1) av herr Domö;

2) av herrar Hagnell och Nilsson i Östersund, vilka ansett att utskottets

utlåtande bort ha följande lydelse:

»Mot bakgrund av det aktuella fallet att en koncern (Investraent AB

Kinnevik) genom sitt dotterbolag (Marma-Långrör AB) lagt ner en av de

få industrier, som finns i Jämtland (Tegefors Verk i Järpen), hemställdes

i motionerna 1:118 och 11:139 att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t begära

utredning om de faktiska förhållandena i föreliggande fall. Vidare att utredningen

mot bakgrund av de erfarenheter den sålunda skulle kunna

skaffa sig genom sina undersökningar, den också skulle ta upp de mera

allmänna problemen:

1. Hur man från samhällets sida skall kunna undanröja eller åtminstone

minska möjligheterna för alltför egenmäktiga företagsledningar att handla

på ett sätt, som inte längre passar in i de krav, som vi i ett modernt demokratiskt

samhälle ställer på det privatägda näringslivet.

2. Undersöka om inte den offentliga insynen i privatägda företag bör

öka väsentligt för att ge anställda, kommuner och landsting och statsmakt

ett bättre utgångsläge, när det gäller att bedöma förutsättningarna för ett

upprätthållande av den fulla sysselsättningen i de fall då det privata initiativet

inte räcker till för att hålla näringslivet i gång. Målet för kommitténs

utredning ansåg motionärerna vara att de enskilda företagen, vilka har lika

stor betydelse för sina anställda och för de berörda kommunerna som t. ex.

de statsägda företagen, bör bli föremål för lika omfattande insyn, som

fallet är med dessa samhällsägda företag.

3. I motionerna hemställdes vidare om att utredningen måtte inriktas

på att åt samhället skapa ett organ, som i fråga om personella och ekonomiska

resurser är i stånd att genom industriell expansion bidraga till att

upprätthålla den fulla sysselsättningen, om möjligt direkt på den berörda

orten.

Utskottet instämmer med de principiella synpunkter, som framförts i

motionerna och anser att en sådan utredning som anförts i motionen, skulle

vara värdefull inte bara mot bakgrund av de lokala svårigheterna utan

också mot bakgrund av det önskvärda i att på alla sätt för framtiden trygga

möjligheterna för en jämn och hög sysselsättning inom näringslivet.

Vad det av motionärerna angivna exemplet på företagsnedläggande beträffar,

har Landskommunernas förbund låtit verkställa en utredning beträffande

driftsmöjligheterna för Tegefors Verk.

Utredningen har utförts av en tidigare chef för företaget, vilken vid sidan

av sin skogserfarenhet och kompetens som jägmästare också har en lång

industriell erfarenhet. Utredningen utmynnar i slutsatsen, att verket borde

ha kunnat upprätthålla sin verksamhet. I ett remissyttrande från MarmaLångrör

AB säger sig företaget ha utfört »årslånga utredningar» i Tege
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 19 år 1958

13

forsfrågan, innan nedläggningen verkställdes. Anmärkningsvärt är dock, att

dessa utredningar inte har offentliggjorts eller ställts till de anställdas eller

de lokala myndigheternas förfogande, så långt utskottet har sig bekant.

Av det yttrande från Undersåkers kommunalnämnd som bifogats länsstyrelsens

i Jämtlands län remissvar framgår, att de kommunala myndigheterna

erhållit mycket bristfälliga informationer från företagsledningen.

Kommunen var inte ens kallad till den konferens i oktober 1956, vid vilken

meddelande lämnades om att Järpen-fabriken skulle upphöra från den 1

april 1957. Av kommunalnämndens yttrande framgår också, att en förfrågan

till bolagets styrelse huruvida bolaget var villigt att avyttra Tegeforsverkens

samtliga tillgångar för att därmed driften skulle kunna upprätthållas

av någon annan »ännu icke givit något resultat eller svar i någon

form. Närmaste anledningen till kommunens förfrågan var att det blivit

bekant, att spekulant uppträtt.»

Kommunalnämnden framhöll vidare:

»Slutligen vill nämnden poängtera betydelsen av att informationer om

inskränkningar o. dyl. inom en industri lämnas kommunen så skyndsamt

och direkt som möjligt, bl. a. för undvikande av den ryktesflora som eljest

uppstår. Så kan inte anses ha varit fallet beträffande Tegefors Verk. I ett

tidigare stadium framhöll kommunalfullmäktiges ordförande för bolagsledningen

kommunens oro för utvecklingen. Härpå svarades, att bolaget

inte behövde taga någon hänsyn till kommun och samhälle, kunde de hålla

sina anställda skadeslösa under ett år ansåg sig bolaget ha fullgjort sina

förpliktelser. Dylika uttalanden finner nämnden tyda på bristande socialt

ansvar och förbättras knappast av att samme industriledare vid ett senare

tillfälle framförde förhoppningen, att kommunen icke skulle få alltför stora

besvärligheter i samband med omläggningarna.»

LO, som begränsat sitt remissyttrande till att gälla allmänna och principiella

synpunkter på de problem som aktualiserats av motionärerna,

säger:

»Vad först gäller frågan om offentlig insyn i de privata bolagen har LO

alltid kraftigt understött krav på en ur samhällelig synpunkt önskvärd förbättrad

kunskap om företagens ekonomiska förhållanden. De resultat som

vanns genom arbetet inom 1947 års insynskommitté har av LO endast

betraktats som preliminära.»

Med de synpunkter som LO framförde »har LO velat understryka motionärernas

önskemål om en förbättrad insyn i företagens villkor och förhållanden.

LO finner det vara en självklar princip att alla företag skall vara

jämställda i detta hänseende. De anställda vid alla slags företag, oberoende

av ägande- och förvaltningsformer, bör ges tillfälle till en så fullständig

insyn som möjligt. På ett motsvarande sätt bör också allmänheten och det

allmänna beredas möjlighet till insyn».

En statlig utredning borde enligt motionärernas uppfattning få taga del

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande nr 19 år 1958

av det värdefulla material som redovisats i de av Marma-Långrör omnämnda

årslånga utredningarna. Detta krav på ökad samhällelig insyn står

i överensstämmelse även med de synpunkter som ovan refererats och vilka

framförts bl. a. av den berörda kommunen och av landsorganisationen.

I den statliga utredningen borde också granskas och offentligt redovisas

en del omständigheter i samband med nedläggandet av driften vid Tegefors

Verk bl. a.

a) Mot vad Marma-Långrör AB anfört om den bristfälliga kokutrustningen

kan anföras, att företaget strax före kriget installerade en ny

kokare och 1951 beställde ytterligare en, vilken levererades till företaget,

men aldrig blev inmonterad. Normal levnadslängd på dessa kokare

skulle ha varit fram till år 1975/80 respektive 1990.

b) Föremål för utredningens uppmärksamhet bör också bli det förhållandet

att Marma-Långrör AB inte upprätthållit en lika omfattande

inköpsverksamhet från andra skogar som varit fallet vid Tegefors

Verk tidigare. Detta förhållande belyses förutom av de av MarmaLångrör

översända skrivelserna också av en artikel i »LänspostenJämtbygden»

(den 23/11 1956) av förutvarande chefen för Skogsägareföreningen

i Jämtland, disponent Otto Sahlin:

»Man ställer sig osökt den frågan: varför inte fortsätta driften vid

Tegefors Verk och gå ut på den råvarumarknad man tidigare hade,

men som man frivilligt avstått ifrån?»

Det som motionärerna åsyftat och vill ha klarlagt närmare i en offentlig

utredning är om det hade funnits möjligheter att visserligen utan lika god

vinst ändock upprätthålla en industriell verksamhet inom ett i övrigt industrifattigt

län och genom en sådan åtgärd befria medborgarna samt lokala

och centrala myndigheter från de bekymmer som följer med en betydelsefull

industris bortfall. Fn annan betydelsefull principiell fråga är vilka rättigheter

ett enskilt företag bör ha att nedlägga driften utan att kompensera

såväl de direkt berörda människorna som lokala myndigheter för nedläggandets

svårigheter.

Om den statliga utredning, som motionärerna hemställt om, skulle finna,

att inga behov föreligger för ytterligare insyn i de enskilda företagen eller

för andra åtgärder i syfte att för dem försvåra ett nedläggande av en anläggning

på sätt som skett i Järpen, uppkommer ytterligare en betydelsefull

fråga nämligen om inte samhället bör skaffa sig ett organ med tillräckliga

ekonomiska och personella resurser för att kunna skapa nya möjligheter

för industriellt liv och för full sysselsättning, där underlaget inom den

privata delen av näringslivet sviktat. Även om det är allmänt förståeligt,

att en sådan industriell expansion helst bör ske på den av nedläggningen

direkt berörda orten, är utskottet dock av den uppfattningen, att sådant i

många fall inte kan visa sig möjligt, men att ändock en nystartad industriell

verksamhet i samma trakt eller inte alltför avlägset, ofta är ett livsvillkor

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 19 år 1958

15

för den berörda landsändan. Utskottet vill inte nu ta ställning till hur ett

sådant samhällsägt organ borde vara utformat för att effektivt kunna driva

industriell verksamhet i avsikt att upprätthålla och trygga den fulla sysselsättningen.

Utskottet hemställer mot bakgrund av vad som ovan anförts

att riksdagen med bifall till motionerna 1:118 och 11:139

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t föreslå, att en

utredning med det snaraste måtte tillsättas för att så snabbt

som möjligt komma med förslag i de för många anställda

och för samhället som helhet så betydelsefulla frågor om

full sysselsättning och trygghet i anställningen, för vilka

ovan redogjorts och vilka sammanfattats i punkterna 1—3.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.