Utlåtande i anledning av väckta motioner angående hotellnäringens kreditproblem.
1958-03-25 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1958 A:20, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående hotellnäringens kreditproblem.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande nr 20 år 1958
1
Nr 20
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående hotellnäringens
kreditproblem.
I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade likalydande
motioner, nr 306 i första kammaren av herr Andersson, Torsten, och nr
358 i andra kammaren av herrar Gustafsson i Kårby och Larsson i Hedenäset,
har hemställts, att riksdagen skulle i skrivelse till Kungl. Maj :t
anhålla om att vid pågående utredning hotellnäringens kreditproblem
prövas med beaktande av vad i motionerna anförts.
Beträffande motiveringen för motionärernas yrkande hänvisas till motionen
II: 358.
över motionerna har yttrande inhämtats från fullmäktige i riksbanken,
statens brandinspektion och utredningen för översyn av kreditstödet åt
hantverk och småindustri, varjämte Svenska turisthotellens riksförbund
och Svenska turisttrafikförbundet erhållit tillfälle att yttra sig i ärendet.
Svenska Turisthotellens riksförbund har bl. a. anfört följande.
Den näring som förbundet företräder har alltsedan 30-talet — och särskilt
under tiden efter andra världskriget — varit i stort behov av kapitalinsats.
1948 års turistutredning visade detta liksom, och i ännu högre
grad, Turisthotellutredningen 1954. Sistnämnda utredning utmynnade
också i ett förslag om statlig lånegaranti för näringen, vilket förslag dock
ännu inte realiserats. Utredningen visade bl. a., att under åren 1939—54
antalet bäddar inom turisthotell och pensionat i landet minskat med 5
procent. Ett stort antal privatägda företag hade nedlagts, och de jämförelsevis
få nytillkomna anläggningarna hänförde sig företrädesvis till de stora
fritidsorganisationerna, vilka genom bidrag från det allmänna fått större
möjligheter att bygga nytt än övriga. Sedan 1954 har ytterligare ett antal
turisthotell och pensionat försvunnit ur marknaden och övergått till att
drivas av det allmänna som alkoholisthem, sjukkassehem o. d. De som i
dag är till salu på grund av olika skäl kommer att gå samma öde till mötes
eller, om det allmänna inte finns som köpare, att nedläggas. Förbundet
har med övertygelse hävdat, att bristen på kapital för modernisering och
anpassning är främsta orsaken till bortfallet inom näringen, och hävdar
detta alltjämt. Vi vill dock gärna understryka, att i vissa fall sanering
varit nödvändig.
I dag är läget på arbetsmarknaden ett helt annat än 1954. Då var det
ont om arbetskraft av alla kategorier. I dag är tillgången särskilt på mindre
kvalificerad arbetskraft på landsbygden mycket god. Vi kan därför instämma
i motionärernas yttrande, alt ett nedläggande av turisthotellen skulle
få mycket ogynnsam verkan på arbetstillfällena på landsbygden.
Hihang titt riksdagens protokoll 1958. 8 samt. Nr 20
2
Bankoutskottets utlåtande nr 20 år 1958
Till slut får vi framhålla, att ett beslut i riksdagen i enlighet med motionärernas
förslag -—- att pågående utredning av Kungl. Maj :t får i uppdrag
att pröva denna närings kreditproblem — skulle hälsas med stor tillfredsställelse.
Näringens utövare hyser ännu —- trots statsmakternas hittillsvarande
passivitet -— förhoppning om ett verksamt stöd från det allmännas
sida. Turisthotell och pensionat fyller en stor och viktig funktion i samhället.
Utökad fritid och semester ställer otvivelaktigt krav på utökad
kapacitet och anpassning av semesteranläggningarna. Det är därför angeläget
att turistanläggningarna beredes möjlighet till modernisering efter
reselivets nya betingelser.
Förbundet hoppas att den av motionärerna föreslagna utredningen beträffande
kreditstöd till vår näring snarast kommer till stånd.
Statens brandinspektion uttalar, att en icke obetydlig del av landets
turisthotell erbjuder mindre tillfredsställande förhållanden ur brandförsvarssynpunkt.
I många fall tillstyrker emellertid brandmyndigheten dispens
— i regel under ett år i taget — från skyldigheten att vidtaga erforderliga
brandskyddande åtgärder. Därest den av motionärerna föreslagna vägen
beträdes, skapas enligt inspektionen sannolikt sådana ekonomiska förutsättningar
som gör det möjligt för vederbörande hotellägare att vidta bl. a.
trängande brandskyddsåtgärder. Inspektionen anser sålunda att — därest
det även ur andra synpunkter bedömes lämpligt — det skulle vara värdefullt,
om turisthotellen, på sätt motionärerna uttalat, kunde jämställas med
andra företag inom den mindre industrien och att, såsom en följd härav,
de ifrågavarande kreditproblemen kunde prövas av den av motionärerna
åberopade utredningen.
Efter att ha erinrat om 1948 och 1954 års utredningar rörande turisttrafiken
betonar Svenska turisttrafikförbundet, att ökningen av utlänningsturismen
för Sveriges del har lett till det anmärkningsvärda faktum
att det under 1957 noterades över en halv miljon icke-nordiska inresor,
eller cirka fyra gånger mer än under det bästa förkrigsåret. Ur ekonomisk
synpunkt innebär denna ökning av utlandsturisternas antal, att vårt land
tack vare turismen hämtar ett belopp i utländska valutor, som anses närma
sig en halv miljard i svenska kronor — vad inlandsturismen beträffar finns
ingen motsvarande möjlighet att mäta denna, men det finns grundad
anledning antaga att den ökat i motsvarande grad.
Kraven på turisthotellens kapacitet och tidsenlighet har såsom anföres
i motionerna under senare år ytterligare skärpts. Inför framtiden räknar
Turisttrafikförbundet med ledning av sitt prognosmaterial med att den
utländska turistströmmen, som hittills efter kriget i stort sett fördubblats
vart femte år, om förhållandena i världen förblir normala, synes komma att
öka med 10 eller kanske 15 procent varje år.
Om de svenska turisthotellen inte får möjligheter att motsvara utvecklingens
krav föreligger enligt förbundet risk att de förlorar sin internationella
goodwill, vilket kan försvåra den svenska turistvärvningen utomlands
Bankoutskottets utlåtande nr 20 år 1958
3
och leda till att Sverige går miste om värdefull turistvaluta. Även de i de
nämnda motionerna anförda synpunkterna om turisthotellens betydelse
för sysselsättningen i kringliggande områden är i dagens situation, med
dess tendens till mera ogynnsamt sysselsättningsläge, speciellt viktiga och
förbundet understryker att turisthotellen på ett betydelsefullt sätt skapar
arbetstillfällen för bygdens folk och dessutom ofta direkt eller indirekt
även i stort medför en positiv återverkan på det lokala näringslivet.
Turisttrafikförbundet anser motionärerna ha i princip rätt, när de i
företags- och sysselsättningshänseende jämför turisthotellen med andra
företag inom den mindre industrien. Samtidigt understrykes att den svenska
turistnäringen i dag, tagen som helhet, tillför vårt land så stora belopp
i utländska valutor, att den som exportnäring betraktad är verkligt betydande.
Inom denna näring är turisthotellen givetvis en betydelsefull del
— man kan med viss rätt säga, att de intar en nyckelposition — och frågan
om deras kreditproblem är av detta skäl av sådan vikt, att den enligt
förbundets uppfattning snarast möjligt bör tas upp till behandling av
statsmakterna.
Fullmäktige i riksbanken, som avstyrker motionerna, anför bl. a. följande.
Den av motionärerna åbex-opade bristen på hotellrum, särskilt för utländska
turister, har främst varit ett storstadsproblem. Genom de senaste
årens hotellbyggen i rikets största städer kan denna brist numera väsentligen
anses hävd. Beträffande de s. k. turisthotellen på landsbygden torde
deras ekonomiska svårigheter till icke ringa del bero på en djupgående
strukturell omdaning av turisttrafiken, som är långt ifrån avslutad och
som bl. a. genom motorturismen synes innebära en viss frigörelse från
dessa företag till förmån för enklare och billigare logiformer, till förmån
för camping, utlandsresor o. d. Ingen sakkunniginstans torde så länge
denna omdaning pågår kunna avgöra vilka företag inom branschen, som
ha förutsättningar till rimlig avkastning på längre sikt.
Fullmäktige kunna icke heller dela motionärernas uppfattning, att de
främsta orsakerna till turisthotellens finansieringssvårigheter skulle vara
att söka i affärsbankernas relativt restriktiva kreditbedömning inom detta
område. Snarare torde bankernas hållning — utom som en följd av den
rådande knappheten på kapital — kunna ses som en realistisk bedömning
av turisthotellens framtida möjligheter att kunna taga ut sådana priser för
sina tjänster, att investeringar i ny- och ombyggnader skulle kunna lörräntas.
Det torde förtjäna erinras om att enligt 1954 års utredning de
större välskötta turisthotellen vid affärsmässig drift skulle behöva höja
sina priser med ca 20 procent. Sådana prishöjningar anses inom branschen
omöjliga att uttaga. Turisthotellen vågade icke ens uttaga de relativt blygsamma
prishöjningar, som medgåvos under senare delen av den period,
då branschen var underkastad priskontroll. Det sannolika efterfrågebortfallct
bedömdes bli större än de eventuella intäktsökningar, som prishöjningarna
skulle kunna ge.
Branschens kreditsvårigheter torde också sammanhänga med det förhållandet,
att turisthotellens f astighetsbestånd är ålderstiget och i väsen t
-
4
Bankoutskottets utlåtande nr 20 år 1958
liga avseenden olämpligt för sitt ändamål med de krav, som måste ställas
i dag.
Möjligheterna för att uppnå tillräckliga kostnadssänkningar genom
rationellt planerade nybyggnader torde likaledes vara ytterst begränsade.
Enligt 1954 års utredning visade två helt nystartade större turisthotell i
fjälltrakterna — således anläggningar med två säsonger — sämre resultat
än något av övriga undersökta företag, trots att anläggningskostnaderna i
bägge fallen delvis subventionerats. Utredningen drog också slutsatsen att
»en nyetablering av turisthotell på affärsmässig grund för närvarande ter
sig i det närmaste utesluten». Läget torde under den tid som förflutit sedan
dess icke ha förbättrats.
Fullmäktige kunna icke heller dela motionärernas uppfattning att turisthotellen
skulle vara jämförliga med andra företag inom den mindre industrien
i företags- och sysselsättningshänseende. Den korta säsongen, för
flertalet turisthotell ej överstigande 2—3 månader, varav i allmänhet endast
3—6 veckor med full beläggning, torde göra turisthotellens betydelse för
landsbygdens framtida sysselsättningsmöjligheter skäligen obetydlig, allra
helst som en av de främsta målsättningarna för en sanering av näringen
måste vara att söka kraftigt minska personalkostnaderna. Något lämpligt
alternativ till industriell företagsamhet på landsbygden torde turisthotellen
av dessa skäl icke kunna sägas erbjuda.
Slutsatserna av vad ovan anförts synas bli, att därest statliga stödåtgärder
skulle övervägas, dessa måste få formen av subventioner, vilka i nuvarande
statsfinansiella läge torde vara uteslutna, däremot icke av krediter.
Utredningen för översyn av kreditstödet åt hantverk och småindustri
framhåller bl. a., att även om turisthotellens kreditproblem redan varit
föremål för viss utredning, synes emellertid ett slutligt ställningstagande
till detta spörsmål kunna antagas kräva fortsatta grundliga överväganden
och utredningar bl. a. rörande turistnäringens allmänna ställning i samhällsekonomien,
dess lönsamhet och utvecklingsmöjligheter liksom ock
ingående prognoser om turismens framtida strukturutveckling. De undersökningar
som sålunda fordras som grundval för mera slutgiltiga överväganden
om turisthotellnäringens kreditproblem är av en helt annan art
än den huvudsakligen tekniskt administrativa undersökning, som utredningens
nuvarande uppdrag avser. Det framhålles också, att utredningen
för närvarande icke har en sådan sammansättning att den lämpar sig för
att behandla spörsmål angående turisthotellens kreditproblem, vilka måste
förutsättas vara helt artskilda från de arbetsuppgifter som enligt direktiven
innefattas i utredningens uppdrag. En utvidgning av utredningsuppdraget
på sätt i motionerna föreslagits skulle medföra en avsevärd förskjutning av
utredningens arbete, därest icke den utvägen väljes att låta arbetet å
nytillkomna uppgifter anstå tills utredningen fullgjort övriga arbetsuppgifter.
En sådan anordning skulle å andra sidan innebära att utredningsarbetet
vad avser de förra skulle försenas. Med hänsyn till det anförda
anser sig utredningen icke böra förorda, att utredningens uppdrag utvidgas
att även avse turisthotellnäringens kreditproblem.
Bankoutskottets utlåtande nr 20 år 1958
5
Utskottet
De problem hotellnäringen stått inför under efterkrigstiden har föranlett
två utredningar, dels av 1948 års turistutredning, som avgav sitt betänkande
år 1951 (SOU 1951: 49), dels ock av en inom Svenska turisttrafikförbundet
på uppdrag av handelsdepartementet tillsatt kommitté, vilken
avgav sitt betänkande den 15 oktober 1954.
Motionärerna har nu föreslagit, att utredningen för översyn av kreditstödet
åt hantverk och småindustri borde få i uppdrag att pröva även hotellnäringens
kreditproblem. Detta skulle kunna ske på så sätt att utredningen
finge särskilda tilläggsdirektiv. Enligt de nu gällande direktiven kommer
utredningen nämligen att beakta turistnäringen endast då det gäller gränsdragningen
mellan hantverk och industri samt annan därmed jämförlig
verksamhet å ena sidan samt andra näringsgrenar å den andra. Utredningen
har däremot icke att ingå på kreditproblemen inom turistnäringen. Såvitt
utskottet kan bedöma bör en ändring härutinnan knappast ifrågakomma
med hänsyn till att utredningen till övervägande del är av teknisk och
administrativ karaktär och att arbetsuppgifterna hänför sig till bestående
stödformer.
Utskottet vill härutöver framhålla att hotellnäringens kreditproblem får
ses i samband med lönsamhetsutvecklingen inom näringen. Den strukturförändring
som kunnat iakttagas på detta område och som kan väntas
fortgå länge än påverkar i hög grad räntabilitetsförhållandena och försvårar
samtidigt framtidsbedömningen. Utskottet förutsätter att kreditproblemen
kommer att beaktas då Kungl. Maj:t tar ställning till de förslag,
som framlagts av 1954 års utredning rörande de företagsekonomiska förhållandena
inom turisthotellnäringen.
Utskottet hemställer,
att motionerna 1:306 och 11:358 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 25 mars 1958
På bankoutskottets vägnar:
F. BOO
Närvarande:
från första kammaren: herrar Boo, Domö, Kriigel, Strandler, Mannerskantz
och Danmans;
från andra kammaren: herrar Sköldin, Larsson i Julita, RegnélP,
Andersson i Ronneby, Carlsson i Tibro, Svensson i Stenkyrka, Löfgren"'' och
Hagnell.
* Ej närvarande vid justeringen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.