Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1958

1958-04-16 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1958 A:25, Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1958

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1958

1

Nr 25

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående

småföretagens och jordbrukets kapitalproblem m. m.

Bankoutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft sju inom

riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nr 38 i första kammaren

av herr Sundin m. fl. och nr 44 i andra kammaren av herrar Jansson i Benestad

och Eriksson i Bäckmora, likalvdande, nr 198 i första kammaren av

herr Domö m. fl. och nr 237 i andra kammaren av herr Darlin m. fl., likaledes

likalydande, nr 316 i andra kammaren av herr Carlsson i Tibro m. fl.

ävensom nr 312 i första kammaren av herr Franzén samt nr 363 i andra

kammaren av herrar Larsson i Hedenäset och Wahrendorff, likalydande.

I motionerna 1:38 och 11:44 hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj:t måtte anhålla om skyndsam prövning av möjligheterna för hantverkore

och småindustriföretagare att erhålla långfristiga krediter i enlighet med

motionens syfte samt om framläggande för riksdagen av de förslag som utredningen

kan föranleda.

Beträffande motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa till

motionen 11:44.

Motionerna 1:198 och 11:237 utmynnar i yrkande att riksdagen måtte

i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om en utredning angående småföretagens

och jordbrukets kapitalproblem.

Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisas till motionen 11:237.

Yrkandet i motionen 11:316 är att riksdagen måtte besluta att i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställa att den pågående utredningen angående formerna

för det statliga kreditstödet till hantverk och småindustri måtte få i uppdrag

att skyndsamt undersöka möjligheterna för en sådan utformning av

den statliga garantilånegivningen som i motionen föreslagits, och att i samma

skrivelse hemställa att sagda utredning även måtte pröva lämpligheten

av att också handelsidkare kommer i åtnjutande av samma förmåner som

övriga småföretagare.

Beträffande motiveringen för dessa yrkanden hänvisas till motionen.

I motionerna 1:312 och 11:363 har hemställts, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam utredning rörande möjligheterna

av bättre tillgodoseende av jordbrukets behov av långfristiga krediter, varvid

samtidigt en avvägning må göras gentemot övriga kreditändamål i enlighet

med motionernas syfte.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 8 samt. Nr 25

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1958

Beträffande motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa till

motionen 1:312.

över motionerna har utskottet inhämtat yttranden från fullmäktige i riksbanken,

fullmäktige i riksgäldskontoret, arbetsmarknadsstyrelsen, kommerskollegium,

lantbruksstyrelsen och utredningen för översyn av kreditstödet

åt hantverk och småindustri, varjämte tillfälle beretts för Landsorganisationen,

Riksförbundet Landsbygdens folk, Svenska bankföreningen,

Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska jordbrukskreditkassan.

Svenska sparbanksföreningen, Svensk industriförening och Sveriges hantverks-

och småindustriorganisation att yttra sig i ärendet.

I. Allmänna synpunkter på småföretagens och jordbrukets kapitalproblem

Bankofullmåktige framhåller bl. a. att de av motionärerna avhandlade

spörsmålen utan tvivel är av vital betydelse för småföretagsamheten och

jordbruket. För företagare inom dessa områden blir otvivelaktigt ofta kapitalanskaffningssvårigheterna

hindret för en eljest önskvärd utbyggnad eller

rationalisering av driften, och det är självfallet angeläget att pröva olika

möjligheter att lösa dessa svårigheter. Fullmäktige anser sig emellertid

kunna fastslå, att de kreditförsörjningssvårigheter, som sålunda kan möta

en företagare, mindre är en följd av att institutionella möjligheter till kreditgivning

ej skulle stå till buds utan i allt väsentligt orsakas av nuvarande

i förhållande till anspråken rådande knapphet på kapital. Då fullmäktige

i rådande läge icke är beredda att medverka till en ytterligare utbyggnad

av systemet med anordningar för en prioritering av kreditgivningen till nya

ändamål, följer av det sagda, att några mer betydande kreditlättnader för

berörda näringsgrenar icke står att vinna blott genom organisatoriska nyskapelser

på dessas kreditmarknad.

Fullmäktige kan sålunda icke tillstyrka vare sig motionerna 1:38 och 11:44

eller 1:312 och 11:363 liksom ej heller motionerna 1:198 och 11:237 i vad

sistnämnda motioner avser kreditmarknadsfrågor. Ej heller det i motionen

11:316 framställda förslaget att detaljhandeln skulle få tillgång till på visst

sätt statsgaranterade lån kan tillstyrkas av fullmäktige. Vad åter angår det

i sistnämnda motion utformade förslaget till omorganisation av garantilångivningen

till hantverk och småindustri är — såsom även motionärerna påpekar

— att märka, att de administrativa formerna för dessa krediter för

närvarande är under övervägande i utredningen för översyn av kreditstödet

åt hantverk och småindustri. Med hänsyn härtill anser sig fullmäktige ej

böra föregripa utredningen genom att förorda viss organisationsform, och

motionen torde ej heller i denna del enligt fullmäktige böra föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Av ett vid yttrandet fogat protokollsutdrag från bankofullmäktiges behandling

av motionerna framgår, att tre av fullmäktiges ledamöter, herrar Koll
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankonlskotlets uttalande nr 25 år 1958

3

berg, Rubbestad och Svärd, förordat, att fullmäktige ej skulle motsätta sig

utredning i de frågor som beröres i de remitterade motionerna.

Fullmäktige i riksgäldskontoret uttalar följande.

Det torde knappast råda något tvivel om att utvecklingen under de senare

åren för företagarna inom hantverk och småindustri samt detaljhandeln —

trots vissa stödåtgärder från det allmännas sida — medfört svårigheter i

fråga om kapitalförsörjningen. Dessa svårigheter är självfallet till en del att

hänföra till den allmänna kapitalbrislen och rådande kreditrestriktioner;

den strukturella omdaning, som ifrågavarande näringsgrenar för närvarande

undergår, har dock uppenbarligen accentuerat behovet särskilt av långfristiga,

bundna krediter för utbyggnad och rationalisering. Härvid är att

märka, att kreditmarknaden för närvarande saknar eu speciell organisation,

varigenom kapitalförsörjningen för de småföretagare, varom nu är fråga,

skulle underlättas.

Ehuru man i detta sammanhang icke hör bortse från att den rådande

kapitalbristen gör sig gällande på många andra av näringslivets områden

och att den icke kan motverkas allenast genom tillskapandet av nya kreditinstitut

eller nya kreditformer, finner fullmäktige likväl syftet med de i

lörevarande ämne väckta motionerna värt beaktande. Även enligt fullmäktiges

mening talar sålunda skäl för att företagare inom hantverk och småindustri

samt jämväl detaljhandeln beredes ökade möjligheter att erhålla

efter verksamhetens art lämpade krediter, och att härvid de organisatoriska

anordningarna genomföres, som kan vara nödvändiga för att nämnda företagare

lättare skall kunna vinna tillträde till den långfristiga kreditmarknaden.

Fullmäktige har härmed självfallet icke tagit ställning till själva

avvägningsfrågan, nämligen i vilken utsträckning man rimligen bör med

tillhakahållande av andra berättigade kapitalanspråk tillmötesgå kraven

på en förbättrad kapitalförsörjning för nu ifrågavarande kategorier företagare.

För närvarande pågår en av riksdagen begärd översyn av kreditstödet åt

hantverk och småindustri. Det synes lämpligt, att de i motionerna 1:38 och

11:44, 1:198 och 11:237 samt 11:31(1 framförda synpunkterna och förslagen

i fråga om kapitalförsörjningen inom dessa näringsgrenar samt inom detaljhandeln

upptages till övervägande av nämnda utredning. Skulle detta

icke låta sig göra, torde eu särskild utredning i ämnet böra komma till stånd.

Svenska sparbanksföreningen anför hl. a. följande.

I de remitterade motionerna hävdas, att hantverket, småindustrin och

jordbruket ha svårigheter beträffande försörjningen med kapital, och i synnerhet

långfristiga krediter, och hemställes att därmed sammanhängande frågor

skola bli föremål för utredning. Till väsentlig del äro sådana svårigheter

hänförliga till de under senare år gällande kreditrestriktionerna, som äro

kännbara över stora delar av skilda investeringsområden. Svenska sparbanksföreningen

har emellertid givetvis intet att erinra mot alt de i motionerna

behandlade spörsmålen hli ytterligare undersökta. Undersökningar

pågå inom utredningen angående formerna för det statliga kreditstödet till

hantverk och småindustri, vilken utredning enligt vad som meddelas i en av

motionerna beräknas kunna slutföra sill arbete under 1938, liksom inom

kredilmarknadsutredningen, och resultaten av dessa utredningar böra måhända

avvaktas, innan eventuella ytterligare utredningar beslutas.

H i bunt/ till riksdagens protokoll 1958. 8 samt. Xr 95

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande ur 25 år 1958

För sparbankerna med deras lokalt begränsade verksamhet är kreditgivningen

till de ifrågavarande näringsgrenarna en naturlig och för sparbankerna

själva angelägen uppgift. Det kan nämnas, att sparbankerna tillsammans

svara för ungefär y3 av den sammanlagda utestående institutionella

kreditvolymen till jordbruket, vilket är en större andel av jordbrukets kreditvolym

än någon annan institutionsgrupp svarar för. Den övervägande delen

av denna utlåning utgöres av i realiteten långfristiga krediter. Bestämda

uppgifter om sparbankernas utlåning till hantverket och småindustrin saknas,

men det rör sig även här om betydande belopp. Naturligen lägga kreditrestriktionerna

vissa hinder i vägen för tillgodoseendet av kreditbehoven

inom dessa områden. Sådana hinder göra sig emellertid gällande även för

andra viktiga näringsgrenar, och en restriktiv kreditpolitik med därav följande

brist på kredit inom olika områden torde — och därom äro väl alla

anses — få betraktas som ett nödvändigt led i eu inflationshekämpande

allmän ekonomisk politik. Vad beträffar nyetableringen inom småföretagen

förtjänar det också särskild uppmärksamhet, att även under lider, då av

kreditrestriktioner betingade svårigheter icke förefinnas, beskattningsreglerna

synas utgöra ett allvarligt och i många fall oöverstigligt hinder för

nyetableringen. En undersökning av småföretagens kapitalanskaffningsfrågor

synes därför icke kunna gå förbi skattefrågorna.

Sparbanksföreningen vill i detta sammanhang peka på, att det sparandebortfall

hos sparinstitulen, som uppbyggnaden av en stor allmän pensionsfond

måste beräknas leda till — därest icke neutraliserande åtgärder exempelvis

i den allmänna ekonomiska politiken och skattepolitiken till främjande

av det personliga sparandet vidtagas — skulle innebära utomordentligt

allvarliga störningar i småföretagens och jordbrukets kreditförsörjning om,

såsom föreslagits, pensionsfondmedlen kanaliseras till huvudsakligen den

offentliga sektorn och de större företagen. Sparandet i sparinstituten är

visserligen endast eu mindre del av del totala sparandet, men det är den

mindre del som har den utomordentligt viktiga funktionen att vara den för

ifrågavarande näringsgrenar och stora delar av vårt folk enda möjligheten

att få betydelsefulla enskilda kreditbehov tillgodosedda på ett rimligt och

smidigt sätt.

Svenska försäkringsbolags riksförbund hävdar, att — om icke åtgärder

vidtages i de av motionärerna avsedda hänseendena småföretagen och

jordbruket kommer alt inom en relativt snar framtid hamna i en ohållbar

situation. Förbundet erinrar om den tilltänkta gemensamma nordiska marknaden

och införandet av ett västeuropeiskt frihandelsområde, som kommer

att kräva stor effektivitet och rörlighet av det svenska näringslivet.

Detta gäller icke minst de små företagsenheterna, eftersom dessa eljest

skulle få ännu svårare att hävda sig i konkurrensen. EU sådant resultat

skulle enligt förbundet innebära ett avsevärt nationalekonomiskt avbräck

för hela det svenska samhället.

Införandet av en allmän tilläggspensionering skulle, uttalar förbundet,

ytterligare försämra situationen för företagen ur kapitalanskaffningssynpunkt.

Sämst lottade skulle därvid utan tvekan de små företagen bli, eftersom

den föreslagna återlånerätten icke är avsedd att bli automatisk utan

företagen skulle konkurrera om de knappa lånemedlen efter kreditvärdig
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Banlcoutskotlels ullålande nr 25 år 7958

5

hetsprövning i varje särskilt fall. 1957 års pensionskommitté har i sin promemoria

med förslag till fondförvaltning in. in. i samband med en utbyggd

pensionering (SOU 1958:4) uttalat att man genom denna »betingade» återlåneräll

skulle kunna undvika en enligt kommitténs mening omotiverad

kreditgivning till de svagare företagen. De mindre företagen skulle få svårt

att konkurrera om dessa återlån, eftersom dessa mindre enheter i allmänhet

framstår som relativt sett »svagare» än storföretagen. För övrigt skulle

inte heller eu vidgad lånerätt ur den föreslagna pensionsfonden innebära

någon reell lösning av de problem motionärerna dragit upp, enär lånen icke

är avsedda att beviljas på längre tid än 5 eller 10 år, beroende på säkerheten.

Återlånerätten skulle dessutom snabbt begränsas av den löreslagna

amorteringsskyldigheten på tidigare lån av denna typ.

11. Kreditproblemen inom hantverk och småindustri m. m.

Arbetsmarknadsstyrelsen erinrar om alt del år 1954 införda systemet

med statsgaranti för lån till hantverks- och småindustriföretag avser att ge

möjlighet för hantverks- och småindustriföretag samt därmed jämförliga

företag att erhålla finansiell hjälp för nyetablering, utvidgning och rationalisering

i sådana fall, där eget kapital eller bankmässiga säkerheter icke

kan tillhandahållas i tillräcklig utsträckning. Garantigivningen ingår vidare

som ett led i eu från det allmännas synpunkter önskvärd lokaliserings- och

sysselsättningspolitik med syfte att i områden, där näringslivet är ensidigt

inriktat eller domineras av konjunkturkänslig storindustri, åstadkomma en

differentiering genom tillskapande eller utvidgning av livskraftig småindustri.

1 vissa fall avses därjämte alt genom garantigivning medverka till

skapande av ersättning för sysselsättningsmöjligheter, som kan äventyras

genom att företag nedlägges. Det ifrågavarande lånegarantisystemet utgör

eu värdefull tillgång i arbetsmarknadsstyrelsens lokaliseringsverksamhet.

Industrigarantilånen har möjliggjort en viss utbyggnad och differentiering

av näringslivet inom sådana geografiska områden, där detta Irån arbetsmarknads-

och lokaliseringssynpunkt varit särskilt angeläget. I.åneverksamheten

har medfört betydelsefulla resultat inte minst för många av landsbygdens

mindre och medelstora tätorter.

Kommerskolleyinm uttalar hl. a. löljandc.

I de väckta motionerna framförda förslag avse problem som till väsentlig

del falla inom ramen för den utredning för översyn av kreditstödet åt nämnda

näringsgrenar som av chefen för kungl. handelsdepartementet, enligt

Kungl. Maj :ls bemyndigande den 1 juni 1956, uppdragits åt numera justitierådet

S. Y. Söderlund, och vilka sålunda komma att ägnas uppmärksamhet

vid uppdragets fullgörande. 1 dessa hänseenden anser Kollegium sig icke

böra i förevarande sammanhang göra annat uttalande än att Kollegium,

som med hänsyn till ämbetsverkets uppgifter inom den statliga verksam
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Hankoiilskoilels tillåtande nr 25 år 195S

av grunderna för statens kreditstöd åt företagsamheten inom ifrågavarande

sektioner av näringslivet, finner synnerligen önskvärt, att hithörande problem

snarast möjligt kunna bliva föremål för principiellt ställningstagande

från statsmakternas sida.

Vidkommande sådana genom motionerna väckta spörsmål av mera vittgående

natur rörande hantverkets och småindustriens kapitalförsörjning, som

icke utan vidare kunna anses ankomma på utredningsmannens prövning,

synes det med hänsyn till ovanherörda förhållanden ändamålsenligast att

dessa speciella frågor få upptagas till övervägande, sedan utredningsmannen

framlagt sina under förberedelse nu varande förslag, då de kunna ägnas

närmare prövning i ljuset av redan vunna utredningsresultat.

Utredningen för översyn av kredilstödel åt hantverk och småindustri

lämnar följande redogörelse för sina arbetsuppgifter.

Utredningen består av eu ämbetsman såsom ensam utredningsman, till

vilkens lörfogande stå experter företrädande kommerskollegium, arbetsmarknadsstyrelsen,

riksbanken, affärsbanker, företagareföreningar samt

hantverk och småindustri. Enligt de för utredningen gällande direktiven avser

utredningsuppdraget följande former av statligt kreditstöd åt hantverk

och småindustri, nämligen hantverkslånefonden, fonden för hantverks- och

småindustrikredit, företagareföreningarnas låneverksamhet samt industrilånegarantierna.

I enlighet med beslut av It).17 års riksdag avses utredningsarbetet

jämväl skola innefatta manufakturförlagslånefonden, industrilånefonden,

hemslöjdslånefonden och sågverkslånefonden. I utredningsuppdraget

ingår att företaga en översyn av nämnda stödformer samt att precisera

det sylte, som det statliga kreditstödet till hantverk och småindustri och

därmed jämförlig verksamhet i dess olika former avser att tillgodose. Det

ankommer vidare på utredningen att bedöma i vad mån stödformerna kunna

samordnas och att överväga de administrativa formerna för handläggningen

av ärenden om statligt kreditstöd. Bland de särskilda spörsmål utredningen

har att bedöma beträffande garantilåneverksamheten ingår frågan om kreditpolitiska

åtgärders inverkan på de faktiska möjligheterna att erhålla

industrigarantilån. I direktiven framhålles vidare att det är utredningen obetaget

att pröva och avgiva förslag jämväl beträffande övriga med denna

kreditstödjande verksamhet sammanhängande spörsmål av teknisk eller

annan karaktär. Det må slutligen anmärkas att utredningens sammansättning

torde giva vid handen att dess arbetsuppgifter avsetts främst skola

vara av teknisk och administrativ natur.

Beträffande motionerna 1:88 och 11:44, 1:198 och 11:297, 1:812 och 11:868

framhåller utredningen att motionerna taga sikte på småföretagen samt

jordbrukets allmänna kapitalproblem och särskilt frågan om behovet av

statlig medverkan för alt dessa näringsgrenar skola kunna komma i åtnjutande

av långfristiga krediter.

Samtliga de stödformer, som omfattas av utredningens uppdrag, avse i

huvudsak medellånga krediter, d. v. s. sådana med eu löptid av i allmänhet

högst 10 år. För vissa ändamål förekommer emellertid lån å längre tid. I

utredningens uppdrag ingår bl. a. att överväga lånetidens längd och att i

detta hänseende söka angiva gränserna gentemot andra låneformer. 1 detta

sammanhang kommer sålunda under utredningsarbetet att behandlas frågan

om i vilken utsträckning inom del statliga kreditstödets nuvarande ram

utrymme bör finnas för långfristiga krediter åt hantverk och småindustri

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år t!)åS

7

och därmed jämförlig verksamhet. Del kan också iörutses all, ehuru utredningen

icke har att behandla frågan om behovet av nya stödformer eller ett

vidgat kreditstöd, spörsmålet om långfristiga krediter till hantverk och

småindustri kan komma att beröras i samband med den redogörelse för de

kreditpolitiska åtgärdernas inverkan på de faktiska möjligheterna att få

kreditgarantilån som utredningen har att lämna. Utredningen har däremot

icke att behandla spörsmål rörande jordbrukets kreditproblem.

Sveriges hantverks- och småindustri. Organisationen förordar - i likhet

med flera andra av de hörda instanserna - att motionerna 1:38 och 11:44

överlämnas till 1956 års utredning för översyn av kreditstödet åt hantverk

och småindustri. Organisationen framhåller vidare, att den lörda ekonomiska

politiken, närmast vad avser näringslivets rationaliseringsmöjligheter,

uppenbart visar nödvändigheten av ökad kännedom i de beslutande

instanserna om näringslivets och då främst de medelstora och mindre företagens

kreditsituation. Om eu utredning kommer till stånd i anledning av

motionerna 1:198 och 11:237, är organisationen för sin del beredd lämna sin

medverkan i lämplig form.

Svensk industriförening ansluter sig till de i motionerna 1:38 och 11:44

framförda förslagen och vill speciellt trycka på det lämpliga i en utredning

om möjligheterna alt upplägga kollektiva obligationslån med staten som

borgensman, och där småföretagen erbjuder lörlagssäkerhet.

Svenska hankföreningen uttalar följande, efter att inledningsvis ha Iramfört

vissa allmänna synpunkter på företagens kapitalförsörjning.

Man torde under inga omständigheter kunna räkna med att de mindre

företagens kapitalbehov skall kunna tillgodoses enbart genom internt sparande.

I stor utsträckning måste finansieringen även i fortsättningen baseras

på upplåning. Såsom framhålles i motionerna 1:198 och 11:237 kan därvid

endast undantagsvis obligationslån komma i fråga. I ekonomiska kretsar har

man länge varit medveten om att detta innebär ett handikap för den mindre

företagsamheten. Senast har saken berörts av 1957 års pensionskommitté

i dess den 22 januari 1958 avgivna promemoria med förslag om fondförvaltning

in. in. i samband med en utbyggd pensionering (SOU 1958:4). I denna

promemoria ifrågasättes som eu tänkbar lösning av problemet, att speciella

hypoteksinstitut skulle tillskapas för förmedling av långfristig kredit till

mindre och medelstora företag, vilka institut hl. a. skulle ta rätt att upplaga

obligationslån. Tanken på bildande av dylika institut med anknytning

till affärsbankerna har varit under diskussion inom bankföreningen redan

innan kommittépromemorian framlades, och bankerna kommer att ägna

frågan fortsatt uppmärksamhet. Vissa svårigheter föreligger, men de förefaller

ej vara större än att de bör kunna övervinnas. Däremot måste bankföreningen

ställa sig tvivlande till de praktiska möjligheterna att förverkliga

den i motionerna 1:38 och 11:44 framförda tanken på uppläggande av kollektiva

obligationslån med staten som borgensman. Tillräckliga skäl att

igångsätta eu utredning härom synes därför icke föreligga.

EU annat uppslag som framförts i sistnämnda två motioner är alt långfristiga

krediter till bunden ränta skulle ordnas genom företagarföreningarna.

Enligt bankföreningens mening är det angeläget att återhållsamhet iakt
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 25 År 1958

tages i fråga om den statliga långivningen till olika sektorer av vårt näringsliv.

I vart fall synes prövningen av nu ifrågavarande uppslag tills vidare

böra anstå i avvaktan på resultatet av den pågående utredningen för översyn

av kreditstödet åt hantverk och småindustri.

Landsorganisationen anför, alt ett av de i motionerna 1:88 och 11:44

anförda motiven lör att bereda hantverk och småindustri möjlighet till att

erhålla långfristiga krediter synes vara helt ohållbart. Storindustrin har

nämligen — i motsats till vad som säges i motionen - sedan många år

saknat möjligheter att via obligationsmarknaden lägga upp långa lån, och

småindustrin kan därför med hänsyn till företagarföreningarnas medellånga

krediter för närvarande sägas vara snarare bättre än sämre ställd i

fråga om annan än kortfristig lånefinansiering. Att öppna tillträde till

obligationsmarknaden enbart för småindustrin skulle enligt LO:s mening

vara olämpligt så länge nuvarande knapphetstillstånd vad gäller långa krediter

bestar, b rågan kan emellertid komma i ett annat läge vid genomförandet

av en allmän pensionsförsäkring.

Beträffande de i motionen 11:316 väckta frågorna framhåller utredningen

för översyn av kreditstödet åt hantverk och småindustri följande.

Av de förslag som framläggas i motionen synes det ena, nämligen all

anförtro beslutanderätten i ärenden om statligt kreditstöd till bankerna,

kunna av utredningen prövas inom ramen för uppgiften enligt direktiven

att överväga de administrativa formerna för handläggningen av ärenden om

statligt kreditstöd. Den andra frågan som beröres i motionen, nämligen om

lämpligheten av att även detaljhandeln får tillgång till denna kreditform,

torde däremot väsentligen falla utanför utredningens nuvarande uppdrag.

Däri kan nämligen icke anses ingå att framlägga förslag om inrättande av

nya låneformer för andra näringsgrenar än hantverk och småindustri och

därmed jämförlig verksamhet. Ej heller torde det ankomma på utredningen

att pröva huruvida möjlighet bör beredas vissa andra näringsgrenar att

anlita de stödformer utredningsuppdraget avser. Utredningen kan visserligen

förutsättas komma att behandla hithörande spörsmål, men endast

som eu fråga om gränsdragningen mellan hantverk och industri och därmed

jämförlig verksamhet, å ena, samt andra näringsgrenar, å andra sidan.

Ööt synes icke kunna göras gällande att detaljhandelns kreditproblem äro

så likartade med dem som nu förevarande utredning har att behandla att

de av denna anledning böra hänskjutas dit. Det kan vidare antagas, att en

utredning om detaljhandelns kreditproblem kommer att kräva omfattande

undersökningar exempelvis angående de nuvarande kreditförhållandena

inom denna näringsgren samt beträffande dess lönsamhet och utvecklingstendenser.

Utredningen för översyn av kreditstödet åt hantverk och småindustri

bör — i varje fall med den sammansättning utredningen för närvarande

har — icke lämpligen åläggas arbetsuppgifter av nyss nämnt slag.

Därest en utredning rörande handelns kreditproblem skulle finnas påkallad,

synes denna därför böra anförtros åt eu särskild utredning.

Kommerskollegium och Landsorganisationen anför liknande synpunkter

på denna motion.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 25 År W5S

9

Arbetsmarknadsstyrelsen anser, alt även om skäl kan antöras föi att

oekså mindre företag inom handeln bör beredas möjlighet att erhålla statlig

lånegaranti i de fall då en eftersträvad rationaliserings- och lokaliseringseffckt

kan ernås genom eu sådan garanti, måste dock betydande praktiska

svårigheter uppstå vid utformning och tillämpning av bestämmelser om

statlig lånegaranti åt handelsföretag. För den händelse lånegarantier i någon

form anses böra införas för mindre företag inom handeln bör enligt styrelsens

mening bl. a. följande beaktas. Med hänsyn till angelägenheten av att

lånegarantier kan lämnas till hantverk och småindustri bör motsvarande

lånegarantier åt handeln inte få inkräkta på industriföretagens möjligheter

till sådana. Styrelsen förordar, att, därest bestämmelser om lånegarantier

åt handelsföretag införes, detta sker i form av en särskild författning och

att det sammanlagda beloppet för denna form av lånegarantier fastställes

särskilt.

Sveriges hantverks- och sniåinduslriorganisution finner de i motionen

framförda förslagen till en ändring av nuvarande garantilångivning utgöra

ett alternativ väl värt att prövas av pågående utredning på området. Särskilt

förslaget att den statliga garantin skulle omfatta exempelvis 90 procent

av beviljad lånesumma, varvid bankerna skulle bära en självrisk på

10 procent, förefaller lämpligt då, som motionärerna framhåller, bankernas

rätt att bevilja s. k. blanco-krediter härigenom kunde utnyttjas av de mindre

företagen. Det är riktigt, som motionärerna framhåller, att de av riksdagen

för några år sedan beslutade ändringarna i banklagen i syfte att möjliggöra

blanco-krediter blivit en död reform. Organisationen tillstyrker därför

motionens förslag i detta avseende och hemställer att pågående utredning

av de statliga låneformerna beaktar förslaget.

Svensk industriförening instämmer i den argumentering och de förslag

som framställts i motionen 11:1116 och vill särskilt framhålla två, enligt

föreningens mening, avgörande förhållanden. Det första avser affärsbankernas

ställning såsom kreditgivare till småföretagarna. Fnligt föreningens

uppfattning skulle det vara eu stor olycka för sinåföretagsamheten i landet,

om strukturen i affärsbankernas kreditgivning skulle förändras sa, att dessa

mer och mer tvingas till långfristiga kreditgivningar åt stat och kommun

för bostadsbyggande och liknande ändamål med motsvarande minskning av

deras kreditgivning till småföretagarna. De senares naturliga kreditgivare

har varit och bör bli just våra affärsbanker. Motionen 11:1116 kan, om dess

förslag realiseras, på ett förtjänstfullt sätt komma alt knyta affärsbankerna

än intimare till småföretagarna, när det gäller kreditgivningen. Affärsbankerna

har vid upprepade tillfällen förklarat sig villiga alt ge förtroendekrediter

till mindre företag och genom eu ändring i banklagen häromåret

bär affärsbankerna nu också tillfälle alt lämna s. k. in blanco-krediter upp

till 75 000 kronor. Genom motionens förslag, att bankerna skulle bära en

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 25 är 1958

självrisk pa 10 procent av det utlånade kapitalbeloppet, vinnes den fördelen,

dels att bankerna får ett mera direkt och omedelbart intresse av

denna sorts kreditform, da man far pröva objekten från sina egna utgångspunkter

utan att vara bunden av eu 100 procent säkerhets automatiska

utslag i fallet, dels även blir i tillfälle att på detta sätt förverkliga sina

intentioner i fråga om in blanco-krcditer till småföretagarna. Det andra

förhållandet avser motionens förslag, all även detaljhandeln bör få tillgång

till ifragavarande kreditform. Ett sådant förslag måste, enligt föreningens

mening, på det starkaste understödjas, då kreditproblemen bland detaljhandelns

många småföretagare icke torde vara mindre än hantverkets och

småindustriens. Även detaljhandeln måste inom det närmaste årtiondet göra

jättelika investeringar, dels på grund av automationens utveckling även på

detta område, dels även till följd av vissa strukturförändringar, konkretiserade

i samköpsföreningar och liknande.

Bankföreningen vitsordar att en decentralisering av beslutanderätten i

fråga om kreditgaranti för industrilan naturligtvis i och för sig framstår

såsom önskvärd. Det oaktat kan bankföreningen emellertid icke tillstyrka

det förslag i sådant hänseende som framlagts i motionen. Från principiell

synpunkt möter det starka betänkligheter mot att låta det kreditinstitut,

som skall lämna lånet, teckna statlig garanti till sin egen fördel. Som korrektiv

mot missbruk har i motionen föreslagits att kreditinstitutet skulle

vara skyldigt att stå tio procents självrisk. Med anledning härav må erinras

att garantisystemet tillkommit för att vara till hjälp i sådana fall, då bankinässig

risktäckning icke kan presteras.

Ej heller kan bankföreningen tillstyrka att kreditgaranlisystemet utvidgas

till att omfatta även handeln. I motionen ges intet belägg för att handeln

skulle brottas med så pressande kreditsvårigheter att stödåtgärder från

statens sida måste anses påkallade. Därmed är naturligtvis icke sagt att icke

handelns Ianemöjligheter kan behöva vidgas, men detta hör enligt bankföreningens

mening i första hand åstadkommas genom att förlagsinteckningsinstitutet

göres tillämpligt även på handelsrörelser.

Svenska sparbanksföreningen framhåller i denna fråga följande.

Ett arrangemang, där borgensmannen — i detta fall staten — icke själv

beslutar om omfattningen av sin garanti, är ägnat att väcka betänkligheter.

Därjämte måste beaktas, att statsgarantin är avsedd för låntagare, vilkas

ekonomiska ställning är sådan att de icke kunna erbjuda annan tillfredsställande

säkerhet. Det är långt ifrån givet, att den av motionärerna tänkta

anordningen med en kombination av statsgaranti och blancokredit skulle

vara ägnad att skapa ökade kreditmöjligheter. Banklagstiftningen begränsar

för övrigt saväl det belopp, till vilket kredit utan säkerhet kan lämnas

i varje särskilt fall, som det totala utrymmet lör sådan kreditgivning. Vid

eu kreditgivning enligt det föreslagna systemet av7 någon mera betydande

omfattning skulle detta utrymme, som givetvis är avsett att komma till

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år WöS 11

användning även för andra låntagare, ganska snart kunna vara lielt tagel

i anspråk.

För den händelse en decentralisering av beslutanderätten beträffande

de nu if rågakomna statsgaranterade lånen skulle anses böra genomföras,

kan det måhända vara lämpligt, alt beslutanderätten liigges bos företagarföreningarna,

som redan nu handha fördelning av statliga lånemedel till

småföretagen.

111. Jordbrukets kreditproblem

Lanlbriiksslijrelsen lämnar följande redogörelse för jordbrukets kreditförsörjning.

Vad då beträffar jordbrukets kreditförsörjning får styrelsen till en början

erinra om att det jämlikt kungörelser den It juni 1948 (nr 342 och 366)

åligger lantbruksstyrelscn och lantbruksnämnderna alt lämna stöd dels till

yttre och inre rationaliseringsåtgärder på jordbrukets område, dels till förvärv

av jordbruksegnabem och till anskaffande av för jordbruksdriften

erforderliga inventarier. Delta stöd utgöres framför allt av statlig garanti

för lån, som för nyssnämnda ändamål av jordbrukare tages i enskild kreditanstalt.

Under de senaste åren bar statsmakterna medgivit, att statlig kreditgaranti

må beviljas för lån avseende yttre rationalisering intill ett belopp

av It) miljoner kronor, för lån till inre rationalisering intill ett belopp av

15 miljoner kronor, för jordbrukscgnabeinslån intill ett belopp av 20 miljoner

kronor och för driftslån intill ett belopp av 6 miljoner kronor eller

tillhopa 51 miljoner kronor per år.

I samband med sina under de två senaste åren framställda anslagsäskanden

bar lantbruksstyrelscn påpekat, att efterfrågan på lånegaranti för yttre

och inre rationalisering liksom för jordbrukscgnabeinslån och driftslån

varit större än vad som kunnat utläsas av de uppgifter, som samtidigt redovisats

rörande beloppen av de i anspråk tagna garantierna.

Under de senaste budgetåren har det nämligen allt oftare visat sig, att

de av lantbruksnämnderna beviljade lånegarantierna på grund av kreditrestriktionerna

icke kunnat utnyttjas av de på de särskilda orterna verksamma

kreditinrättningarna till följd varav ett stort antal angelägna rationaliscringsåtgärdcr

måst eftersättas. Under åren 1956 och 1957 bar sålunda

av beviljade kreditgarantier på drygt 100 miljoner kronor endast omkring

80 miljoner kronor kunnat tillgodogöras.

Till belysning av det aktuella läget bar styrelsen under band inhämtat

vissa upplysningar från de kreditbeviljande inrättningarna. Av dessa upplysningar

framgår bl. a. följande.

För jordbrukskassorna uppgick balansen per den 1 mars i år av genom

lantbruksnämnderna beviljade men av kassorna icke utbetalade garantilån

till ett belopp av i runt tal 5,6 miljoner kronor. Hus jordbrukskassorna

fanns därjämte vid samma lidpunkt ansökningar om garantilån, som ännu

icke behandlats av lantbruksnämnd, till ett belopp av omkring 3 miljoner

kronor. Dessa siffror bör ses mot bakgrunden av att jordbrukskassorna

under de senaste åren nödgats avslå ansökningar om garantilån till mycket

betydande belopp.

Vad sparbankerna beträffar torde dessa, efter de lättnader i kreditrestriktionerna,

som genomfördes i samband med diskontoböjningen i juli 1957,

i stort sett kunnat tillfredsställa sina kreditsökande, även om det på sina

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankontskottets utlåtande nr 2,> är 195S

häll föreligger eu viss eftersläpning. Man måste emellertid antaga, att den

ringa eftersläpningen hos sparbankerna beror av ränteläget och av att sparbankerna

f. n. icke ansett sig vid nuvarande höga räntesatser böra utlämna

bundna jordbrukslån.

Beträffande fonden för supplementär jordbrukskredit, till vilken anvisats

ett investeringsanslag på 50 miljoner kronor, kan nämnas att den på grund

av en enligt styrelsens mening alltför restriktiv tillämpning av lånevillkoren

kommit att tagas i anspråk endast till eu relativt obetydlig del, i motsats

till förhållandena beträffande fonden för lån till företagarföreningar in. fl.,

från vilken kunnat utlånas samtliga fonden tillförda investeringsanslag

in. m. eller omkring 60 miljoner kronor. Riksdagen har f. ö. numera

medgivit, alt behållningen på fonden för supplementär jordbrukskredit,

uppgående till 43,9 miljoner kronor, får överföras till fonden för låneunderstöd

under benämningen stödlån till jordbrukare att användas till

bestridande av kostnaderna för stödlån med anledning av 1957 års skördeskador.

Beträffande hypoteksföreningarna kan nämnas, att hypoteksbankens

emissionstillstånd under åren 1956 och 1957 uppgått till endast 40 miljoner

kronor per år, och att medgivande till obligationsförsäljning för första halvåret

1958 medgivits för endast 20 miljoner kronor. Mot dessa siffror bör

sättas hypoteksföreningarnas utlåning under 5-årsperioden 1951—1955

uppgående i medeltal till 75 miljoner kronor per år. Denna nedskärning av

utlåningsmöjligheterna har återspeglats i eu ökning av inneliggande låneansökningar,

som den 1 januari 1956 uppgick till 20 miljoner kronor, den

1 januari 1957 till 40 miljoner kronor och den 1 januari 1958 till drygt 70

miljoner kronor. Genom det för första halvåret 1958 lämnade försäljningstillståndet

på 20 miljoner kronor och genom ianspråktagande av alla 1''örefintliga

överskott har hypoteksföreningarna momentant nedbringat eftersläpningen

till ca 45 miljoner kronor. Nytillkommande ansökningar kommer

emellertid att före halvårsskiftet ånyo öka balansen.

Ehuru det är omöjligt alt utreda, i vad män den nu berörda eftersläpningen

beror av ränteläget, som ju i och för sig kan medföra, att efterfrågan

på hypoteksföreningarnas 5-årshundna lån till en räntesats av 5,35

procent blivit större än normalt med hänsyn till att sparbankernas och jordbrukskassornas

icke bundna lån betingar eu ränta av 6 —6''/i procent, visar

de anförda siffrorna tydligt, att jordbruket med avseende på möjligheterna

att tillgodose sitt behov av långfristig kredit hamnat i ett prekärt läge. Del

må även anmärkas, att ifrågavarande lånebehov endast omfattar sådana

ansökningar, som ligger inom de allmänna riktlinjerna för kreditpolitiken,

och att lånebehoven genomsnittligt torde representera en hög angelägenhetsgrad.

Hypoteksföreningarna har vidare kunnat konstatera eu kraftig ökning

av restantierna för förfallna räntor och amorteringar, vilket tyder på att

jordbrukarna i stor utsträckning nödgats skaffa erforderligt driftkapital

genom att så länge som möjligt underlåta att betala räntor och amorteringar

på sina lån bos hypoteksföreningarna. Samma iakttagelse har kunnat

göras hos riksbanken i fråga om stödlånen med anledning av de senare

årens skördeskador.

I detta sammanhang kan vidare förtjäna framhållas, alt jordbrukets kredit

från landshypoteksorganisationen, jordbrukskasseorganisationen, sparbankerna

och affärsbankerna under åren 1951—1954 ökade med 135, 148,

219 resp. 246 miljoner kronor, men att ökningen numera visat en svagare

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 25 är 1''J5S

13

tendens, ökningen uppgick under år 1955 till 1<3! miljoner kronor, 1956

till endast 118 miljoner kronor och under år 1957 till eu ISO miljoner. Samtidigt

har nyssnämnda kreditinrättningar samt postgiro, postsparbank, försäkringsbolag

och affärsbanker ökat sina placeringar på kapitalmarknaden

i väsentlig grad. Till belysning av detta kan nämnas, att placeringarna pa

kapitalmarknaden för nämnda kreditinrättningar 1954 uppgick till 2,9 miljarder

kronor och år 1957 till 3,4 miljarder kronor. Utlåningen till jordbi liket

bar sålunda - trots att den statliga kreditgarantigivningen ger ett stöd

— icke kunnat hålla jämna steg med utlåningen för ändra ändamål vare

sig på den kortfristiga eller mera långfristiga kapitalmarknaden. Det förtjänar

i detta sammanhang även framhållas, afl enligt gällande bestämmelser

statlig garanti ej må beviljas för lån, som kan erhållas såsom bottenlån i

någon av de nyss nämnda kreditanstalterna. Eftersom kreditmöjligheterna

är så starkt begränsade, att lånesökandena i många fall ej ens kunnat

erhålla bottenlån, har det givetvis ej heller varit möjligt att med hjälp av

statlig kreditgaranti finansiera önskvärda förbättringsåtgärder.

Sammanfattningsvis kan sägas, att utvecklingen pa kreditmarknaden i

vad den avser jordbruket innebär att omkring 20 procent av de av lantbruksnämnderna

i enlighet med statsmakternas direktiv för rationaliseringsåtgärder

på jordbrukets område beviljade kreditgarantierna icke kan

utnyttjas av kreditinrättningarna i landet samt att jordbrukets behov av

långfristig kredit visar eu eftersläpning av omkring 75 miljoner kronor.

Resultatet av den vid lantbruksnämnderna bedrivna rationaliseringsverksamheten

beror i hög grad på storleken av de medel, som av statsmakterna

och de kreditgivandc organisationerna kan ställas till jordbrukarnas förfogande

för investeringar in. m. Ilär torde jämväl böra erinras om att jordbruket

blivit en allt mer kapitalkrävandc näringsgren och att kapitalbehovet

med hänsyn till den nödvändiga rationaliseringen och mekaniseringen av

driften torde ha vuxit hastigare än hos de llesta andra näringsgrenar. Det

torde även vara ett faktum, att jordbruket i större utsträckning än andra

näringar är i behov av eu mera långfristig kredit.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och då kreditrestriktionerna skapat

ett mycket bekymmersamt läge för jordbrukarna och medfört att angelägna

åtgärder för rationaliseringen fått anstå eller i vissa fall rent av skrinläggas,

får styrelsen understryka som synnerligen angeläget, att de enskilda

kreditinrättningarna måtte beredas möjlighet till sadan ökning i sin utlåning,

att de på jordbruksrationaliseringens område mest överhängande

kreditbehoven måtte kunna tillgodoses.

Fullmäktige i riksaäUlskonloret framhåller, all jordbrukets fortgående

rationalisering innebär eu utveckling mot allt mer kapitalkrävandc drillförhållanden.

1 jämförelse med hantverk och småindustri föreligger dock

den väsentliga skillnaden, alt för jordbrukets vidkommande redan finnes

ell vid utbyggt system för långfristig kredilgivning. De nuvarande kapitalanskaffningssvårighclcrna

för jordbruket beror sålunda icke på någon brist

på lämpliga hypoteksinräUningar utan får i främsta rummet tillskrivas den

allmänna knappheten på kapital samt gällande krcditrestriktioncr. Vid

sådant förhållande och då jordbrukets kreditproblem bl. a. frågan om

återinförande av sekundärlån för jordbruket — kan i viss utsträckning

väntas bli behandlade av kreditmarknadsutredningen, synes något initiativ

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1958

Irån riksdagens sida med anledning av förevarande motionsyrkanden ieke

erforderligt.

Bankföreningen delar den uppfattning åt vilken givits uttryck i motionerna

1:312 och II:,464 samt 1:198 och 11:287 enligt vilken jordbrukarna

under senare ar halt stora svårigheter att skaffa långfristiga krediter, bl. a.

På den grund att Sveriges allmänna hypoteksbank icke tillåtits alt emittera

obligationslån i den utsträckning som varit önskvärd och prioriteringen på

obligationsmarknaden som tillkommit staten och bostadsbyggandet haft

olyckliga verkningar för näringslivet. Emissionskontrollen anses sålunda ha

fatt en snedvridande och fastlåsande verkan och kanske mer än något

annat ha bidragit till den nuvarande desorganisationen av kapitalmarknaden.

Enligt bankföreningens mening är det därför i hög grad önskvärt att

kontrollen upphäves. I nuvarande läge med stagnerande konjunktur torde

också eu sådan lättnad kunna genomföras utan alltför stora påfrestningar.

För övrigt torde det över huvud icke vara möjligt alt åstadkomma en varaktig

sanering av vår ekonomi utan alt en fri kapitalmarknad återställes.

I förevarandc sammanhang uttalar motionärerna att det är nödvändigt

alt jordbruket och småföretagsamheten får större andel av de samlade kreditresurserna

än tidigare. Enligt deras mening bör eu utredning igångsättas

med uppgift hl. a. att uppdraga riktlinjer för eu avvägning mellan jordbrukets

behov och andra kreditändamål. Bankföreningen vill bestämt motsätta

sig tanken på eu dylik kvotreglering. Målet bör i stället vara att komma

fram till eu fri och rörlig marknad utan konstlade bindningar och prioriteringar.

Likasa avstyrker bankföreningen det av samma motionärer framförda

förslaget om återinförande av den statliga sekundärlångivningen till jordbrukare.

Enligt bankföreningens mening är läget på kreditmarknaden för

närvarande icke sådant alt det motiverar ytterligare statligt kreditstöd åt

jordbruket.

Svenska jordbrukskreditkassan vitsordar, att jordbrukarna under senare

år haft ökade svårigheter att tillgodose föreliggande kreditbehov. Emellertid

synes detta närmast sammanhänga med de gällande kreditrestriktionerna.

Då dessa i stort sett bestämmes av riksbanken kan det enligt jordbrukskreditkassans

mening ifrågasättas, om särskild utredning i ämnet är påkallad.

I sammanhanget vill jordbrukskreditkassan uttala, att erfarenheterna

av den tidigare sekundärlåneverksamheten för jordbruket näppeligen

ger stöd för ett återinförande av denna låneform.

Svenska försäkringsbolags riksförbund framhåller följande.

Huruvida och i vad mån de i motionerna behandlade frågorna även kommer

att upptagas till behandling av den 1957 tillkallade kreditmarknadsutredningen

synes icke alldeles klart. Sistnämnda utredning torde emellertid

— som i motionerna 1:312 och 11:363 närmare utvecklas — främst

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoulskoltels utlåtande nr 25 år 1958

15

sysselsätta sig med den långa marknadens kvantitativa problem. Därest

så skulle vara fallet och om jordbrukets kreditproblem icke heller eljest

skulle kunna upptagas till behandling av någon pågående utredning, synes

det befogat att en särskild utredning tillsältes rörande dessa av motionärerna

väckta frågor.

Riksförbundet landsbygdens folk understryker svårigheterna för jordbruket

att erhålla långfristiga krediter och framhåller, alt om jordbruket

i fortsättningen skall kunna hävda sig det framstår som nödvändigt, att det

inte ställs i strykklass vid fördelningen av kreditmedlen. Riksförbundet vill

därför även instämma i det i motionerna framlagda förslaget om att möjligheter

ånyo bör öppnas för jordbruket att uppta sekundärlån och tillstyrka

att de föreslagna utredningarna kommer till stånd.

Utskottet

De svårigheter att få tillräckliga krediter som uppkommit för den mindre

företagsamheten och för jordbruket och vilka bildar bakgrunden till de av

utskottet i ett sammanhang behandlade motionerna 1:38 och 11:44, 1:198

och 11:237, 11:316 samt 1:312 och 11:363 har under senare år vid flera tillfällen

aktualiserats inom riksdagen och i anledning av väckta motioner

iivervägts inom utskottet.

1 de nu föreliggande motionerna har berörts vissa institutionella problem

som sammanhänger med det statliga kreditstödet åt hantverk och småindustri.

Sålunda har bl. a. ifrågasatts alt anförtro beslutanderätten i ärenden

om statligt kreditstöd till bankerna. Utskottet, som icke anser sig nu

böra göra något uttalande om lämpligheten av en sådan anordning, finner

att denna fråga bör kunna prövas av utredningen för översyn av kreditstödet

åt hantverk och småindustri inom ramen för gällande direktiv för

utredningen, eftersom utredningen bar att pröva de administrativa formerna

för handläggningen av ärenden om statligt kreditstöd. Detsamma

gäller de i övriga motioner väckta förslagen i syfte att tillgodose berörda

näringsgrenars behov av långfristiga krediter på ett bättre sätt, exempelvis

genom emission av obligationslån. Utredningen har själv uppgivit att under

utredningsarbetet frågan kommer all behandlas i vilken utsträckning inom

del statliga kreditstödets nuvarande ram utrymme bör finnas för långfristiga

krediter åt hantverk och småindustri och därmed jämförlig verksamhet.

Det förutses också att spörsmålet om långfristiga krediter till hantverk

och småindustri kan komma alt beröras i samband med utredningens redogörelse

för de kreditpolitiska åtgärdernas inverkan på de faktiska möjligheterna

att få kreditgarantilån. Vid sådant förhållande synes det utskottet

saknas tillräckliga skäl att — utan att avvakta de ställningstaganden som

utredningen för översyn av kreditstödet åt hantverk och småindustri kommer

att göra nu förorda tillsättandet av eu utredning om småföretagens

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoulskottels utlåtande nr 25 år 1958

kapitalproblem. Utskottet anser sig dock böra förorda att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t hemställer att motionerna 1:38 och 11:44, 1:198 och

11:237, 11:316 samt 1:312 och 11:363 i vad de avser kreditproblem inom

hantverk och småindustri måtte överlämnas till nämnda utredning att tagas

under övervägande vid utredningsarbetet. Denna utredning beräknar kunna

avsluta sitt arbete innevarande år. Det må vidare erinras om att inom

Svenska bankföreningen undersökes möjligheterna att bilda ett hypoteksinstitut

med anknytning till affärsbankerna för förmedling av långfristig

kredit till mindre och medelstora företag.

Vad härefter angår det i motionen 11:316 framställda förslaget om atl

utredningen för översyn av kreditstödet åt hantverk och småindustri skulle

pröva lämpligheten av alt också handelsidkare kommer i åtnjutande av

samma förmåner som övriga småföretagare vill utskottet framhålla följande.

Utskottet delar den av utredningen själv framförda uppfattningen

att det icke kan göras gällande att detaljhandelns kreditproblem är så likartade

dem som utredningen har att behandla att de av denna anledning hör

hänskjutas dit. Det torde vidare få förutsättas, alt eu utredning om detaljhandelns

kreditproblem kommer atl kräva omfattande undersökningar

exempelvis angående de nuvarande kreditförhållandena inom näringen samt

näringens ränlabilitetsutveckling. Utskottet kan icke finna att utredningen

för översyn av kreditstödet åt hantverk och småindustri lämpligen bör

åläggas undersökningar av detta slag. Det kan emellertid förtjäna övervägas

att i annan ordning utreda nu berörda spörsmål om detaljhandelns ställning

när det gäller statliga stödåtgärder på kreditområdet, men förutsättningarna

för en sådan utredning torde vara lättare atl bedöma när utredningen

för översyn av kreditstödet åt hantverk och småindustri avslutat sitt

arbete. Med hänsyn till det anförda kan utskottet icke för närvarande förorda

bifall till motionen 11:316 i vad den avser yrkandet om utredning

rörande detaljhandelns kreditproblem.

Den redogörelse lantbruksstyrelsen lämnat för jordbrukets kreditproblem

visar att läget för många jordbrukare blivit bekymmersamt till följd av

svårigheterna att skatfa kapital. Ej minst den fortgående rationaliseringen

innebär, såsom fullmäktige i riksgäldskontoret framhållit, eu utveckling

mot alltmer kapitalkrävande driftförhållanden. Utskottet vill understryka

att kapitalanskaffningens svårigheter icke orsakats av hrist på lämpliga

låneformer utan väsentligen har sin grund i gällande kreditrestriktioner.

Då utskottet i annat sammanhang torde få taga ställning till utformningen

av penning- och kreditpolitiken anser sig utskottet icke för närvarande höra

ingå på frågan om kreditrestriktionernas utformning och därmed sammanhängande

prioriteringsspörsmål. Utskottet vill tillägga att jordbrukets kreditproblem

i viss utsträckning kan väntas bli behandlade av kreditmarknadsutredningen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoulskoltets utlåtande nr 25 år 1958

17

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

1) att riksdagen — i anledning av motionerna 1:38 och

11:44, 1:198 och 11:237, 11:316 samt 1:312 och 11:363 — må

i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att motionerna i vad

de avser kreditproblem inom hantverk och småindustri

överlämnas till utredningen för översyn av kreditstödet åt

hantverk och småindustri att tagas under övervägande vid

fullgörande av utredningens uppdrag;

2) alt motionerna i övrigt må anses hesvarade genom

vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 16 april 19!)8

På han koutskottets vägnar:

K. C,. EWERLÖF

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Boo, Eliasson, Bomö, Strandler,

Kronstrand och Elowsson;

från andra kammaren: herrar Sköldin, Andersson i Ronneby, Carlsson i

Tibro, Svensson i Stenkyrka, Adamsson, Boija, Bengtsson i Landskrona och

Hamilton.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.