Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1958
1958-04-16 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1958 A:25, Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1958
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1958
1
Nr 25
Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående
småföretagens och jordbrukets kapitalproblem m. m.
Bankoutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft sju inom
riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nr 38 i första kammaren
av herr Sundin m. fl. och nr 44 i andra kammaren av herrar Jansson i Benestad
och Eriksson i Bäckmora, likalvdande, nr 198 i första kammaren av
herr Domö m. fl. och nr 237 i andra kammaren av herr Darlin m. fl., likaledes
likalydande, nr 316 i andra kammaren av herr Carlsson i Tibro m. fl.
ävensom nr 312 i första kammaren av herr Franzén samt nr 363 i andra
kammaren av herrar Larsson i Hedenäset och Wahrendorff, likalydande.
I motionerna 1:38 och 11:44 hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte anhålla om skyndsam prövning av möjligheterna för hantverkore
och småindustriföretagare att erhålla långfristiga krediter i enlighet med
motionens syfte samt om framläggande för riksdagen av de förslag som utredningen
kan föranleda.
Beträffande motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa till
motionen 11:44.
Motionerna 1:198 och 11:237 utmynnar i yrkande att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om en utredning angående småföretagens
och jordbrukets kapitalproblem.
Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisas till motionen 11:237.
Yrkandet i motionen 11:316 är att riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa att den pågående utredningen angående formerna
för det statliga kreditstödet till hantverk och småindustri måtte få i uppdrag
att skyndsamt undersöka möjligheterna för en sådan utformning av
den statliga garantilånegivningen som i motionen föreslagits, och att i samma
skrivelse hemställa att sagda utredning även måtte pröva lämpligheten
av att också handelsidkare kommer i åtnjutande av samma förmåner som
övriga småföretagare.
Beträffande motiveringen för dessa yrkanden hänvisas till motionen.
I motionerna 1:312 och 11:363 har hemställts, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam utredning rörande möjligheterna
av bättre tillgodoseende av jordbrukets behov av långfristiga krediter, varvid
samtidigt en avvägning må göras gentemot övriga kreditändamål i enlighet
med motionernas syfte.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 8 samt. Nr 25
2
Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1958
Beträffande motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa till
motionen 1:312.
över motionerna har utskottet inhämtat yttranden från fullmäktige i riksbanken,
fullmäktige i riksgäldskontoret, arbetsmarknadsstyrelsen, kommerskollegium,
lantbruksstyrelsen och utredningen för översyn av kreditstödet
åt hantverk och småindustri, varjämte tillfälle beretts för Landsorganisationen,
Riksförbundet Landsbygdens folk, Svenska bankföreningen,
Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska jordbrukskreditkassan.
Svenska sparbanksföreningen, Svensk industriförening och Sveriges hantverks-
och småindustriorganisation att yttra sig i ärendet.
I. Allmänna synpunkter på småföretagens och jordbrukets kapitalproblem
Bankofullmåktige framhåller bl. a. att de av motionärerna avhandlade
spörsmålen utan tvivel är av vital betydelse för småföretagsamheten och
jordbruket. För företagare inom dessa områden blir otvivelaktigt ofta kapitalanskaffningssvårigheterna
hindret för en eljest önskvärd utbyggnad eller
rationalisering av driften, och det är självfallet angeläget att pröva olika
möjligheter att lösa dessa svårigheter. Fullmäktige anser sig emellertid
kunna fastslå, att de kreditförsörjningssvårigheter, som sålunda kan möta
en företagare, mindre är en följd av att institutionella möjligheter till kreditgivning
ej skulle stå till buds utan i allt väsentligt orsakas av nuvarande
i förhållande till anspråken rådande knapphet på kapital. Då fullmäktige
i rådande läge icke är beredda att medverka till en ytterligare utbyggnad
av systemet med anordningar för en prioritering av kreditgivningen till nya
ändamål, följer av det sagda, att några mer betydande kreditlättnader för
berörda näringsgrenar icke står att vinna blott genom organisatoriska nyskapelser
på dessas kreditmarknad.
Fullmäktige kan sålunda icke tillstyrka vare sig motionerna 1:38 och 11:44
eller 1:312 och 11:363 liksom ej heller motionerna 1:198 och 11:237 i vad
sistnämnda motioner avser kreditmarknadsfrågor. Ej heller det i motionen
11:316 framställda förslaget att detaljhandeln skulle få tillgång till på visst
sätt statsgaranterade lån kan tillstyrkas av fullmäktige. Vad åter angår det
i sistnämnda motion utformade förslaget till omorganisation av garantilångivningen
till hantverk och småindustri är — såsom även motionärerna påpekar
— att märka, att de administrativa formerna för dessa krediter för
närvarande är under övervägande i utredningen för översyn av kreditstödet
åt hantverk och småindustri. Med hänsyn härtill anser sig fullmäktige ej
böra föregripa utredningen genom att förorda viss organisationsform, och
motionen torde ej heller i denna del enligt fullmäktige böra föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Av ett vid yttrandet fogat protokollsutdrag från bankofullmäktiges behandling
av motionerna framgår, att tre av fullmäktiges ledamöter, herrar Koll
-
Bankonlskotlets uttalande nr 25 år 1958
3
berg, Rubbestad och Svärd, förordat, att fullmäktige ej skulle motsätta sig
utredning i de frågor som beröres i de remitterade motionerna.
Fullmäktige i riksgäldskontoret uttalar följande.
Det torde knappast råda något tvivel om att utvecklingen under de senare
åren för företagarna inom hantverk och småindustri samt detaljhandeln —
trots vissa stödåtgärder från det allmännas sida — medfört svårigheter i
fråga om kapitalförsörjningen. Dessa svårigheter är självfallet till en del att
hänföra till den allmänna kapitalbrislen och rådande kreditrestriktioner;
den strukturella omdaning, som ifrågavarande näringsgrenar för närvarande
undergår, har dock uppenbarligen accentuerat behovet särskilt av långfristiga,
bundna krediter för utbyggnad och rationalisering. Härvid är att
märka, att kreditmarknaden för närvarande saknar eu speciell organisation,
varigenom kapitalförsörjningen för de småföretagare, varom nu är fråga,
skulle underlättas.
Ehuru man i detta sammanhang icke hör bortse från att den rådande
kapitalbristen gör sig gällande på många andra av näringslivets områden
och att den icke kan motverkas allenast genom tillskapandet av nya kreditinstitut
eller nya kreditformer, finner fullmäktige likväl syftet med de i
lörevarande ämne väckta motionerna värt beaktande. Även enligt fullmäktiges
mening talar sålunda skäl för att företagare inom hantverk och småindustri
samt jämväl detaljhandeln beredes ökade möjligheter att erhålla
efter verksamhetens art lämpade krediter, och att härvid de organisatoriska
anordningarna genomföres, som kan vara nödvändiga för att nämnda företagare
lättare skall kunna vinna tillträde till den långfristiga kreditmarknaden.
Fullmäktige har härmed självfallet icke tagit ställning till själva
avvägningsfrågan, nämligen i vilken utsträckning man rimligen bör med
tillhakahållande av andra berättigade kapitalanspråk tillmötesgå kraven
på en förbättrad kapitalförsörjning för nu ifrågavarande kategorier företagare.
För närvarande pågår en av riksdagen begärd översyn av kreditstödet åt
hantverk och småindustri. Det synes lämpligt, att de i motionerna 1:38 och
11:44, 1:198 och 11:237 samt 11:31(1 framförda synpunkterna och förslagen
i fråga om kapitalförsörjningen inom dessa näringsgrenar samt inom detaljhandeln
upptages till övervägande av nämnda utredning. Skulle detta
icke låta sig göra, torde eu särskild utredning i ämnet böra komma till stånd.
Svenska sparbanksföreningen anför hl. a. följande.
I de remitterade motionerna hävdas, att hantverket, småindustrin och
jordbruket ha svårigheter beträffande försörjningen med kapital, och i synnerhet
långfristiga krediter, och hemställes att därmed sammanhängande frågor
skola bli föremål för utredning. Till väsentlig del äro sådana svårigheter
hänförliga till de under senare år gällande kreditrestriktionerna, som äro
kännbara över stora delar av skilda investeringsområden. Svenska sparbanksföreningen
har emellertid givetvis intet att erinra mot alt de i motionerna
behandlade spörsmålen hli ytterligare undersökta. Undersökningar
pågå inom utredningen angående formerna för det statliga kreditstödet till
hantverk och småindustri, vilken utredning enligt vad som meddelas i en av
motionerna beräknas kunna slutföra sill arbete under 1938, liksom inom
kredilmarknadsutredningen, och resultaten av dessa utredningar böra måhända
avvaktas, innan eventuella ytterligare utredningar beslutas.
H i bunt/ till riksdagens protokoll 1958. 8 samt. Xr 95
4
Bankoutskottets utlåtande ur 25 år 1958
För sparbankerna med deras lokalt begränsade verksamhet är kreditgivningen
till de ifrågavarande näringsgrenarna en naturlig och för sparbankerna
själva angelägen uppgift. Det kan nämnas, att sparbankerna tillsammans
svara för ungefär y3 av den sammanlagda utestående institutionella
kreditvolymen till jordbruket, vilket är en större andel av jordbrukets kreditvolym
än någon annan institutionsgrupp svarar för. Den övervägande delen
av denna utlåning utgöres av i realiteten långfristiga krediter. Bestämda
uppgifter om sparbankernas utlåning till hantverket och småindustrin saknas,
men det rör sig även här om betydande belopp. Naturligen lägga kreditrestriktionerna
vissa hinder i vägen för tillgodoseendet av kreditbehoven
inom dessa områden. Sådana hinder göra sig emellertid gällande även för
andra viktiga näringsgrenar, och en restriktiv kreditpolitik med därav följande
brist på kredit inom olika områden torde — och därom äro väl alla
anses — få betraktas som ett nödvändigt led i eu inflationshekämpande
allmän ekonomisk politik. Vad beträffar nyetableringen inom småföretagen
förtjänar det också särskild uppmärksamhet, att även under lider, då av
kreditrestriktioner betingade svårigheter icke förefinnas, beskattningsreglerna
synas utgöra ett allvarligt och i många fall oöverstigligt hinder för
nyetableringen. En undersökning av småföretagens kapitalanskaffningsfrågor
synes därför icke kunna gå förbi skattefrågorna.
Sparbanksföreningen vill i detta sammanhang peka på, att det sparandebortfall
hos sparinstitulen, som uppbyggnaden av en stor allmän pensionsfond
måste beräknas leda till — därest icke neutraliserande åtgärder exempelvis
i den allmänna ekonomiska politiken och skattepolitiken till främjande
av det personliga sparandet vidtagas — skulle innebära utomordentligt
allvarliga störningar i småföretagens och jordbrukets kreditförsörjning om,
såsom föreslagits, pensionsfondmedlen kanaliseras till huvudsakligen den
offentliga sektorn och de större företagen. Sparandet i sparinstituten är
visserligen endast eu mindre del av del totala sparandet, men det är den
mindre del som har den utomordentligt viktiga funktionen att vara den för
ifrågavarande näringsgrenar och stora delar av vårt folk enda möjligheten
att få betydelsefulla enskilda kreditbehov tillgodosedda på ett rimligt och
smidigt sätt.
Svenska försäkringsbolags riksförbund hävdar, att — om icke åtgärder
vidtages i de av motionärerna avsedda hänseendena småföretagen och
jordbruket kommer alt inom en relativt snar framtid hamna i en ohållbar
situation. Förbundet erinrar om den tilltänkta gemensamma nordiska marknaden
och införandet av ett västeuropeiskt frihandelsområde, som kommer
att kräva stor effektivitet och rörlighet av det svenska näringslivet.
Detta gäller icke minst de små företagsenheterna, eftersom dessa eljest
skulle få ännu svårare att hävda sig i konkurrensen. EU sådant resultat
skulle enligt förbundet innebära ett avsevärt nationalekonomiskt avbräck
för hela det svenska samhället.
Införandet av en allmän tilläggspensionering skulle, uttalar förbundet,
ytterligare försämra situationen för företagen ur kapitalanskaffningssynpunkt.
Sämst lottade skulle därvid utan tvekan de små företagen bli, eftersom
den föreslagna återlånerätten icke är avsedd att bli automatisk utan
företagen skulle konkurrera om de knappa lånemedlen efter kreditvärdig
-
Banlcoutskotlels ullålande nr 25 år 7958
5
hetsprövning i varje särskilt fall. 1957 års pensionskommitté har i sin promemoria
med förslag till fondförvaltning in. in. i samband med en utbyggd
pensionering (SOU 1958:4) uttalat att man genom denna »betingade» återlåneräll
skulle kunna undvika en enligt kommitténs mening omotiverad
kreditgivning till de svagare företagen. De mindre företagen skulle få svårt
att konkurrera om dessa återlån, eftersom dessa mindre enheter i allmänhet
framstår som relativt sett »svagare» än storföretagen. För övrigt skulle
inte heller eu vidgad lånerätt ur den föreslagna pensionsfonden innebära
någon reell lösning av de problem motionärerna dragit upp, enär lånen icke
är avsedda att beviljas på längre tid än 5 eller 10 år, beroende på säkerheten.
Återlånerätten skulle dessutom snabbt begränsas av den löreslagna
amorteringsskyldigheten på tidigare lån av denna typ.
11. Kreditproblemen inom hantverk och småindustri m. m.
Arbetsmarknadsstyrelsen erinrar om alt del år 1954 införda systemet
med statsgaranti för lån till hantverks- och småindustriföretag avser att ge
möjlighet för hantverks- och småindustriföretag samt därmed jämförliga
företag att erhålla finansiell hjälp för nyetablering, utvidgning och rationalisering
i sådana fall, där eget kapital eller bankmässiga säkerheter icke
kan tillhandahållas i tillräcklig utsträckning. Garantigivningen ingår vidare
som ett led i eu från det allmännas synpunkter önskvärd lokaliserings- och
sysselsättningspolitik med syfte att i områden, där näringslivet är ensidigt
inriktat eller domineras av konjunkturkänslig storindustri, åstadkomma en
differentiering genom tillskapande eller utvidgning av livskraftig småindustri.
1 vissa fall avses därjämte alt genom garantigivning medverka till
skapande av ersättning för sysselsättningsmöjligheter, som kan äventyras
genom att företag nedlägges. Det ifrågavarande lånegarantisystemet utgör
eu värdefull tillgång i arbetsmarknadsstyrelsens lokaliseringsverksamhet.
Industrigarantilånen har möjliggjort en viss utbyggnad och differentiering
av näringslivet inom sådana geografiska områden, där detta Irån arbetsmarknads-
och lokaliseringssynpunkt varit särskilt angeläget. I.åneverksamheten
har medfört betydelsefulla resultat inte minst för många av landsbygdens
mindre och medelstora tätorter.
Kommerskolleyinm uttalar hl. a. löljandc.
I de väckta motionerna framförda förslag avse problem som till väsentlig
del falla inom ramen för den utredning för översyn av kreditstödet åt nämnda
näringsgrenar som av chefen för kungl. handelsdepartementet, enligt
Kungl. Maj :ls bemyndigande den 1 juni 1956, uppdragits åt numera justitierådet
S. Y. Söderlund, och vilka sålunda komma att ägnas uppmärksamhet
vid uppdragets fullgörande. 1 dessa hänseenden anser Kollegium sig icke
böra i förevarande sammanhang göra annat uttalande än att Kollegium,
som med hänsyn till ämbetsverkets uppgifter inom den statliga verksam
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
0
Hankoiilskoilels tillåtande nr 25 år 195S
av grunderna för statens kreditstöd åt företagsamheten inom ifrågavarande
sektioner av näringslivet, finner synnerligen önskvärt, att hithörande problem
snarast möjligt kunna bliva föremål för principiellt ställningstagande
från statsmakternas sida.
Vidkommande sådana genom motionerna väckta spörsmål av mera vittgående
natur rörande hantverkets och småindustriens kapitalförsörjning, som
icke utan vidare kunna anses ankomma på utredningsmannens prövning,
synes det med hänsyn till ovanherörda förhållanden ändamålsenligast att
dessa speciella frågor få upptagas till övervägande, sedan utredningsmannen
framlagt sina under förberedelse nu varande förslag, då de kunna ägnas
närmare prövning i ljuset av redan vunna utredningsresultat.
Utredningen för översyn av kredilstödel åt hantverk och småindustri
lämnar följande redogörelse för sina arbetsuppgifter.
Utredningen består av eu ämbetsman såsom ensam utredningsman, till
vilkens lörfogande stå experter företrädande kommerskollegium, arbetsmarknadsstyrelsen,
riksbanken, affärsbanker, företagareföreningar samt
hantverk och småindustri. Enligt de för utredningen gällande direktiven avser
utredningsuppdraget följande former av statligt kreditstöd åt hantverk
och småindustri, nämligen hantverkslånefonden, fonden för hantverks- och
småindustrikredit, företagareföreningarnas låneverksamhet samt industrilånegarantierna.
I enlighet med beslut av It).17 års riksdag avses utredningsarbetet
jämväl skola innefatta manufakturförlagslånefonden, industrilånefonden,
hemslöjdslånefonden och sågverkslånefonden. I utredningsuppdraget
ingår att företaga en översyn av nämnda stödformer samt att precisera
det sylte, som det statliga kreditstödet till hantverk och småindustri och
därmed jämförlig verksamhet i dess olika former avser att tillgodose. Det
ankommer vidare på utredningen att bedöma i vad mån stödformerna kunna
samordnas och att överväga de administrativa formerna för handläggningen
av ärenden om statligt kreditstöd. Bland de särskilda spörsmål utredningen
har att bedöma beträffande garantilåneverksamheten ingår frågan om kreditpolitiska
åtgärders inverkan på de faktiska möjligheterna att erhålla
industrigarantilån. I direktiven framhålles vidare att det är utredningen obetaget
att pröva och avgiva förslag jämväl beträffande övriga med denna
kreditstödjande verksamhet sammanhängande spörsmål av teknisk eller
annan karaktär. Det må slutligen anmärkas att utredningens sammansättning
torde giva vid handen att dess arbetsuppgifter avsetts främst skola
vara av teknisk och administrativ natur.
Beträffande motionerna 1:88 och 11:44, 1:198 och 11:297, 1:812 och 11:868
framhåller utredningen att motionerna taga sikte på småföretagen samt
jordbrukets allmänna kapitalproblem och särskilt frågan om behovet av
statlig medverkan för alt dessa näringsgrenar skola kunna komma i åtnjutande
av långfristiga krediter.
Samtliga de stödformer, som omfattas av utredningens uppdrag, avse i
huvudsak medellånga krediter, d. v. s. sådana med eu löptid av i allmänhet
högst 10 år. För vissa ändamål förekommer emellertid lån å längre tid. I
utredningens uppdrag ingår bl. a. att överväga lånetidens längd och att i
detta hänseende söka angiva gränserna gentemot andra låneformer. 1 detta
sammanhang kommer sålunda under utredningsarbetet att behandlas frågan
om i vilken utsträckning inom del statliga kreditstödets nuvarande ram
utrymme bör finnas för långfristiga krediter åt hantverk och småindustri
Bankoutskottets utlåtande nr 25 år t!)åS
7
och därmed jämförlig verksamhet. Del kan också iörutses all, ehuru utredningen
icke har att behandla frågan om behovet av nya stödformer eller ett
vidgat kreditstöd, spörsmålet om långfristiga krediter till hantverk och
småindustri kan komma att beröras i samband med den redogörelse för de
kreditpolitiska åtgärdernas inverkan på de faktiska möjligheterna att få
kreditgarantilån som utredningen har att lämna. Utredningen har däremot
icke att behandla spörsmål rörande jordbrukets kreditproblem.
Sveriges hantverks- och småindustri. Organisationen förordar - i likhet
med flera andra av de hörda instanserna - att motionerna 1:38 och 11:44
överlämnas till 1956 års utredning för översyn av kreditstödet åt hantverk
och småindustri. Organisationen framhåller vidare, att den lörda ekonomiska
politiken, närmast vad avser näringslivets rationaliseringsmöjligheter,
uppenbart visar nödvändigheten av ökad kännedom i de beslutande
instanserna om näringslivets och då främst de medelstora och mindre företagens
kreditsituation. Om eu utredning kommer till stånd i anledning av
motionerna 1:198 och 11:237, är organisationen för sin del beredd lämna sin
medverkan i lämplig form.
Svensk industriförening ansluter sig till de i motionerna 1:38 och 11:44
framförda förslagen och vill speciellt trycka på det lämpliga i en utredning
om möjligheterna alt upplägga kollektiva obligationslån med staten som
borgensman, och där småföretagen erbjuder lörlagssäkerhet.
Svenska hankföreningen uttalar följande, efter att inledningsvis ha Iramfört
vissa allmänna synpunkter på företagens kapitalförsörjning.
Man torde under inga omständigheter kunna räkna med att de mindre
företagens kapitalbehov skall kunna tillgodoses enbart genom internt sparande.
I stor utsträckning måste finansieringen även i fortsättningen baseras
på upplåning. Såsom framhålles i motionerna 1:198 och 11:237 kan därvid
endast undantagsvis obligationslån komma i fråga. I ekonomiska kretsar har
man länge varit medveten om att detta innebär ett handikap för den mindre
företagsamheten. Senast har saken berörts av 1957 års pensionskommitté
i dess den 22 januari 1958 avgivna promemoria med förslag om fondförvaltning
in. in. i samband med en utbyggd pensionering (SOU 1958:4). I denna
promemoria ifrågasättes som eu tänkbar lösning av problemet, att speciella
hypoteksinstitut skulle tillskapas för förmedling av långfristig kredit till
mindre och medelstora företag, vilka institut hl. a. skulle ta rätt att upplaga
obligationslån. Tanken på bildande av dylika institut med anknytning
till affärsbankerna har varit under diskussion inom bankföreningen redan
innan kommittépromemorian framlades, och bankerna kommer att ägna
frågan fortsatt uppmärksamhet. Vissa svårigheter föreligger, men de förefaller
ej vara större än att de bör kunna övervinnas. Däremot måste bankföreningen
ställa sig tvivlande till de praktiska möjligheterna att förverkliga
den i motionerna 1:38 och 11:44 framförda tanken på uppläggande av kollektiva
obligationslån med staten som borgensman. Tillräckliga skäl att
igångsätta eu utredning härom synes därför icke föreligga.
EU annat uppslag som framförts i sistnämnda två motioner är alt långfristiga
krediter till bunden ränta skulle ordnas genom företagarföreningarna.
Enligt bankföreningens mening är det angeläget att återhållsamhet iakt
-
8
Bankoutskottets utlåtande nr 25 År 1958
tages i fråga om den statliga långivningen till olika sektorer av vårt näringsliv.
I vart fall synes prövningen av nu ifrågavarande uppslag tills vidare
böra anstå i avvaktan på resultatet av den pågående utredningen för översyn
av kreditstödet åt hantverk och småindustri.
Landsorganisationen anför, alt ett av de i motionerna 1:88 och 11:44
anförda motiven lör att bereda hantverk och småindustri möjlighet till att
erhålla långfristiga krediter synes vara helt ohållbart. Storindustrin har
nämligen — i motsats till vad som säges i motionen - sedan många år
saknat möjligheter att via obligationsmarknaden lägga upp långa lån, och
småindustrin kan därför med hänsyn till företagarföreningarnas medellånga
krediter för närvarande sägas vara snarare bättre än sämre ställd i
fråga om annan än kortfristig lånefinansiering. Att öppna tillträde till
obligationsmarknaden enbart för småindustrin skulle enligt LO:s mening
vara olämpligt så länge nuvarande knapphetstillstånd vad gäller långa krediter
bestar, b rågan kan emellertid komma i ett annat läge vid genomförandet
av en allmän pensionsförsäkring.
Beträffande de i motionen 11:316 väckta frågorna framhåller utredningen
för översyn av kreditstödet åt hantverk och småindustri följande.
Av de förslag som framläggas i motionen synes det ena, nämligen all
anförtro beslutanderätten i ärenden om statligt kreditstöd till bankerna,
kunna av utredningen prövas inom ramen för uppgiften enligt direktiven
att överväga de administrativa formerna för handläggningen av ärenden om
statligt kreditstöd. Den andra frågan som beröres i motionen, nämligen om
lämpligheten av att även detaljhandeln får tillgång till denna kreditform,
torde däremot väsentligen falla utanför utredningens nuvarande uppdrag.
Däri kan nämligen icke anses ingå att framlägga förslag om inrättande av
nya låneformer för andra näringsgrenar än hantverk och småindustri och
därmed jämförlig verksamhet. Ej heller torde det ankomma på utredningen
att pröva huruvida möjlighet bör beredas vissa andra näringsgrenar att
anlita de stödformer utredningsuppdraget avser. Utredningen kan visserligen
förutsättas komma att behandla hithörande spörsmål, men endast
som eu fråga om gränsdragningen mellan hantverk och industri och därmed
jämförlig verksamhet, å ena, samt andra näringsgrenar, å andra sidan.
Ööt synes icke kunna göras gällande att detaljhandelns kreditproblem äro
så likartade med dem som nu förevarande utredning har att behandla att
de av denna anledning böra hänskjutas dit. Det kan vidare antagas, att en
utredning om detaljhandelns kreditproblem kommer att kräva omfattande
undersökningar exempelvis angående de nuvarande kreditförhållandena
inom denna näringsgren samt beträffande dess lönsamhet och utvecklingstendenser.
Utredningen för översyn av kreditstödet åt hantverk och småindustri
bör — i varje fall med den sammansättning utredningen för närvarande
har — icke lämpligen åläggas arbetsuppgifter av nyss nämnt slag.
Därest en utredning rörande handelns kreditproblem skulle finnas påkallad,
synes denna därför böra anförtros åt eu särskild utredning.
Kommerskollegium och Landsorganisationen anför liknande synpunkter
på denna motion.
Bankoutskottets utlåtande nr 25 År W5S
9
Arbetsmarknadsstyrelsen anser, alt även om skäl kan antöras föi att
oekså mindre företag inom handeln bör beredas möjlighet att erhålla statlig
lånegaranti i de fall då en eftersträvad rationaliserings- och lokaliseringseffckt
kan ernås genom eu sådan garanti, måste dock betydande praktiska
svårigheter uppstå vid utformning och tillämpning av bestämmelser om
statlig lånegaranti åt handelsföretag. För den händelse lånegarantier i någon
form anses böra införas för mindre företag inom handeln bör enligt styrelsens
mening bl. a. följande beaktas. Med hänsyn till angelägenheten av att
lånegarantier kan lämnas till hantverk och småindustri bör motsvarande
lånegarantier åt handeln inte få inkräkta på industriföretagens möjligheter
till sådana. Styrelsen förordar, att, därest bestämmelser om lånegarantier
åt handelsföretag införes, detta sker i form av en särskild författning och
att det sammanlagda beloppet för denna form av lånegarantier fastställes
särskilt.
Sveriges hantverks- och sniåinduslriorganisution finner de i motionen
framförda förslagen till en ändring av nuvarande garantilångivning utgöra
ett alternativ väl värt att prövas av pågående utredning på området. Särskilt
förslaget att den statliga garantin skulle omfatta exempelvis 90 procent
av beviljad lånesumma, varvid bankerna skulle bära en självrisk på
10 procent, förefaller lämpligt då, som motionärerna framhåller, bankernas
rätt att bevilja s. k. blanco-krediter härigenom kunde utnyttjas av de mindre
företagen. Det är riktigt, som motionärerna framhåller, att de av riksdagen
för några år sedan beslutade ändringarna i banklagen i syfte att möjliggöra
blanco-krediter blivit en död reform. Organisationen tillstyrker därför
motionens förslag i detta avseende och hemställer att pågående utredning
av de statliga låneformerna beaktar förslaget.
Svensk industriförening instämmer i den argumentering och de förslag
som framställts i motionen 11:1116 och vill särskilt framhålla två, enligt
föreningens mening, avgörande förhållanden. Det första avser affärsbankernas
ställning såsom kreditgivare till småföretagarna. Fnligt föreningens
uppfattning skulle det vara eu stor olycka för sinåföretagsamheten i landet,
om strukturen i affärsbankernas kreditgivning skulle förändras sa, att dessa
mer och mer tvingas till långfristiga kreditgivningar åt stat och kommun
för bostadsbyggande och liknande ändamål med motsvarande minskning av
deras kreditgivning till småföretagarna. De senares naturliga kreditgivare
har varit och bör bli just våra affärsbanker. Motionen 11:1116 kan, om dess
förslag realiseras, på ett förtjänstfullt sätt komma alt knyta affärsbankerna
än intimare till småföretagarna, när det gäller kreditgivningen. Affärsbankerna
har vid upprepade tillfällen förklarat sig villiga alt ge förtroendekrediter
till mindre företag och genom eu ändring i banklagen häromåret
bär affärsbankerna nu också tillfälle alt lämna s. k. in blanco-krediter upp
till 75 000 kronor. Genom motionens förslag, att bankerna skulle bära en
10
Bankoutskottets utlåtande nr 25 är 1958
självrisk pa 10 procent av det utlånade kapitalbeloppet, vinnes den fördelen,
dels att bankerna får ett mera direkt och omedelbart intresse av
denna sorts kreditform, da man far pröva objekten från sina egna utgångspunkter
utan att vara bunden av eu 100 procent säkerhets automatiska
utslag i fallet, dels även blir i tillfälle att på detta sätt förverkliga sina
intentioner i fråga om in blanco-krcditer till småföretagarna. Det andra
förhållandet avser motionens förslag, all även detaljhandeln bör få tillgång
till ifragavarande kreditform. Ett sådant förslag måste, enligt föreningens
mening, på det starkaste understödjas, då kreditproblemen bland detaljhandelns
många småföretagare icke torde vara mindre än hantverkets och
småindustriens. Även detaljhandeln måste inom det närmaste årtiondet göra
jättelika investeringar, dels på grund av automationens utveckling även på
detta område, dels även till följd av vissa strukturförändringar, konkretiserade
i samköpsföreningar och liknande.
Bankföreningen vitsordar att en decentralisering av beslutanderätten i
fråga om kreditgaranti för industrilan naturligtvis i och för sig framstår
såsom önskvärd. Det oaktat kan bankföreningen emellertid icke tillstyrka
det förslag i sådant hänseende som framlagts i motionen. Från principiell
synpunkt möter det starka betänkligheter mot att låta det kreditinstitut,
som skall lämna lånet, teckna statlig garanti till sin egen fördel. Som korrektiv
mot missbruk har i motionen föreslagits att kreditinstitutet skulle
vara skyldigt att stå tio procents självrisk. Med anledning härav må erinras
att garantisystemet tillkommit för att vara till hjälp i sådana fall, då bankinässig
risktäckning icke kan presteras.
Ej heller kan bankföreningen tillstyrka att kreditgaranlisystemet utvidgas
till att omfatta även handeln. I motionen ges intet belägg för att handeln
skulle brottas med så pressande kreditsvårigheter att stödåtgärder från
statens sida måste anses påkallade. Därmed är naturligtvis icke sagt att icke
handelns Ianemöjligheter kan behöva vidgas, men detta hör enligt bankföreningens
mening i första hand åstadkommas genom att förlagsinteckningsinstitutet
göres tillämpligt även på handelsrörelser.
Svenska sparbanksföreningen framhåller i denna fråga följande.
Ett arrangemang, där borgensmannen — i detta fall staten — icke själv
beslutar om omfattningen av sin garanti, är ägnat att väcka betänkligheter.
Därjämte måste beaktas, att statsgarantin är avsedd för låntagare, vilkas
ekonomiska ställning är sådan att de icke kunna erbjuda annan tillfredsställande
säkerhet. Det är långt ifrån givet, att den av motionärerna tänkta
anordningen med en kombination av statsgaranti och blancokredit skulle
vara ägnad att skapa ökade kreditmöjligheter. Banklagstiftningen begränsar
för övrigt saväl det belopp, till vilket kredit utan säkerhet kan lämnas
i varje särskilt fall, som det totala utrymmet lör sådan kreditgivning. Vid
eu kreditgivning enligt det föreslagna systemet av7 någon mera betydande
omfattning skulle detta utrymme, som givetvis är avsett att komma till
Bankoutskottets utlåtande nr 25 år WöS 11
användning även för andra låntagare, ganska snart kunna vara lielt tagel
i anspråk.
För den händelse en decentralisering av beslutanderätten beträffande
de nu if rågakomna statsgaranterade lånen skulle anses böra genomföras,
kan det måhända vara lämpligt, alt beslutanderätten liigges bos företagarföreningarna,
som redan nu handha fördelning av statliga lånemedel till
småföretagen.
111. Jordbrukets kreditproblem
Lanlbriiksslijrelsen lämnar följande redogörelse för jordbrukets kreditförsörjning.
Vad då beträffar jordbrukets kreditförsörjning får styrelsen till en början
erinra om att det jämlikt kungörelser den It juni 1948 (nr 342 och 366)
åligger lantbruksstyrelscn och lantbruksnämnderna alt lämna stöd dels till
yttre och inre rationaliseringsåtgärder på jordbrukets område, dels till förvärv
av jordbruksegnabem och till anskaffande av för jordbruksdriften
erforderliga inventarier. Delta stöd utgöres framför allt av statlig garanti
för lån, som för nyssnämnda ändamål av jordbrukare tages i enskild kreditanstalt.
Under de senaste åren bar statsmakterna medgivit, att statlig kreditgaranti
må beviljas för lån avseende yttre rationalisering intill ett belopp
av It) miljoner kronor, för lån till inre rationalisering intill ett belopp av
15 miljoner kronor, för jordbrukscgnabeinslån intill ett belopp av 20 miljoner
kronor och för driftslån intill ett belopp av 6 miljoner kronor eller
tillhopa 51 miljoner kronor per år.
I samband med sina under de två senaste åren framställda anslagsäskanden
bar lantbruksstyrelscn påpekat, att efterfrågan på lånegaranti för yttre
och inre rationalisering liksom för jordbrukscgnabeinslån och driftslån
varit större än vad som kunnat utläsas av de uppgifter, som samtidigt redovisats
rörande beloppen av de i anspråk tagna garantierna.
Under de senaste budgetåren har det nämligen allt oftare visat sig, att
de av lantbruksnämnderna beviljade lånegarantierna på grund av kreditrestriktionerna
icke kunnat utnyttjas av de på de särskilda orterna verksamma
kreditinrättningarna till följd varav ett stort antal angelägna rationaliscringsåtgärdcr
måst eftersättas. Under åren 1956 och 1957 bar sålunda
av beviljade kreditgarantier på drygt 100 miljoner kronor endast omkring
80 miljoner kronor kunnat tillgodogöras.
Till belysning av det aktuella läget bar styrelsen under band inhämtat
vissa upplysningar från de kreditbeviljande inrättningarna. Av dessa upplysningar
framgår bl. a. följande.
För jordbrukskassorna uppgick balansen per den 1 mars i år av genom
lantbruksnämnderna beviljade men av kassorna icke utbetalade garantilån
till ett belopp av i runt tal 5,6 miljoner kronor. Hus jordbrukskassorna
fanns därjämte vid samma lidpunkt ansökningar om garantilån, som ännu
icke behandlats av lantbruksnämnd, till ett belopp av omkring 3 miljoner
kronor. Dessa siffror bör ses mot bakgrunden av att jordbrukskassorna
under de senaste åren nödgats avslå ansökningar om garantilån till mycket
betydande belopp.
Vad sparbankerna beträffar torde dessa, efter de lättnader i kreditrestriktionerna,
som genomfördes i samband med diskontoböjningen i juli 1957,
i stort sett kunnat tillfredsställa sina kreditsökande, även om det på sina
12
Bankontskottets utlåtande nr 2,> är 195S
häll föreligger eu viss eftersläpning. Man måste emellertid antaga, att den
ringa eftersläpningen hos sparbankerna beror av ränteläget och av att sparbankerna
f. n. icke ansett sig vid nuvarande höga räntesatser böra utlämna
bundna jordbrukslån.
Beträffande fonden för supplementär jordbrukskredit, till vilken anvisats
ett investeringsanslag på 50 miljoner kronor, kan nämnas att den på grund
av en enligt styrelsens mening alltför restriktiv tillämpning av lånevillkoren
kommit att tagas i anspråk endast till eu relativt obetydlig del, i motsats
till förhållandena beträffande fonden för lån till företagarföreningar in. fl.,
från vilken kunnat utlånas samtliga fonden tillförda investeringsanslag
in. m. eller omkring 60 miljoner kronor. Riksdagen har f. ö. numera
medgivit, alt behållningen på fonden för supplementär jordbrukskredit,
uppgående till 43,9 miljoner kronor, får överföras till fonden för låneunderstöd
under benämningen stödlån till jordbrukare att användas till
bestridande av kostnaderna för stödlån med anledning av 1957 års skördeskador.
Beträffande hypoteksföreningarna kan nämnas, att hypoteksbankens
emissionstillstånd under åren 1956 och 1957 uppgått till endast 40 miljoner
kronor per år, och att medgivande till obligationsförsäljning för första halvåret
1958 medgivits för endast 20 miljoner kronor. Mot dessa siffror bör
sättas hypoteksföreningarnas utlåning under 5-årsperioden 1951—1955
uppgående i medeltal till 75 miljoner kronor per år. Denna nedskärning av
utlåningsmöjligheterna har återspeglats i eu ökning av inneliggande låneansökningar,
som den 1 januari 1956 uppgick till 20 miljoner kronor, den
1 januari 1957 till 40 miljoner kronor och den 1 januari 1958 till drygt 70
miljoner kronor. Genom det för första halvåret 1958 lämnade försäljningstillståndet
på 20 miljoner kronor och genom ianspråktagande av alla 1''örefintliga
överskott har hypoteksföreningarna momentant nedbringat eftersläpningen
till ca 45 miljoner kronor. Nytillkommande ansökningar kommer
emellertid att före halvårsskiftet ånyo öka balansen.
Ehuru det är omöjligt alt utreda, i vad män den nu berörda eftersläpningen
beror av ränteläget, som ju i och för sig kan medföra, att efterfrågan
på hypoteksföreningarnas 5-årshundna lån till en räntesats av 5,35
procent blivit större än normalt med hänsyn till att sparbankernas och jordbrukskassornas
icke bundna lån betingar eu ränta av 6 —6''/i procent, visar
de anförda siffrorna tydligt, att jordbruket med avseende på möjligheterna
att tillgodose sitt behov av långfristig kredit hamnat i ett prekärt läge. Del
må även anmärkas, att ifrågavarande lånebehov endast omfattar sådana
ansökningar, som ligger inom de allmänna riktlinjerna för kreditpolitiken,
och att lånebehoven genomsnittligt torde representera en hög angelägenhetsgrad.
Hypoteksföreningarna har vidare kunnat konstatera eu kraftig ökning
av restantierna för förfallna räntor och amorteringar, vilket tyder på att
jordbrukarna i stor utsträckning nödgats skaffa erforderligt driftkapital
genom att så länge som möjligt underlåta att betala räntor och amorteringar
på sina lån bos hypoteksföreningarna. Samma iakttagelse har kunnat
göras hos riksbanken i fråga om stödlånen med anledning av de senare
årens skördeskador.
I detta sammanhang kan vidare förtjäna framhållas, alt jordbrukets kredit
från landshypoteksorganisationen, jordbrukskasseorganisationen, sparbankerna
och affärsbankerna under åren 1951—1954 ökade med 135, 148,
219 resp. 246 miljoner kronor, men att ökningen numera visat en svagare
Bankoutskottets utlåtande nr 25 är 1''J5S
13
tendens, ökningen uppgick under år 1955 till 1<3! miljoner kronor, 1956
till endast 118 miljoner kronor och under år 1957 till eu ISO miljoner. Samtidigt
har nyssnämnda kreditinrättningar samt postgiro, postsparbank, försäkringsbolag
och affärsbanker ökat sina placeringar på kapitalmarknaden
i väsentlig grad. Till belysning av detta kan nämnas, att placeringarna pa
kapitalmarknaden för nämnda kreditinrättningar 1954 uppgick till 2,9 miljarder
kronor och år 1957 till 3,4 miljarder kronor. Utlåningen till jordbi liket
bar sålunda - trots att den statliga kreditgarantigivningen ger ett stöd
— icke kunnat hålla jämna steg med utlåningen för ändra ändamål vare
sig på den kortfristiga eller mera långfristiga kapitalmarknaden. Det förtjänar
i detta sammanhang även framhållas, afl enligt gällande bestämmelser
statlig garanti ej må beviljas för lån, som kan erhållas såsom bottenlån i
någon av de nyss nämnda kreditanstalterna. Eftersom kreditmöjligheterna
är så starkt begränsade, att lånesökandena i många fall ej ens kunnat
erhålla bottenlån, har det givetvis ej heller varit möjligt att med hjälp av
statlig kreditgaranti finansiera önskvärda förbättringsåtgärder.
Sammanfattningsvis kan sägas, att utvecklingen pa kreditmarknaden i
vad den avser jordbruket innebär att omkring 20 procent av de av lantbruksnämnderna
i enlighet med statsmakternas direktiv för rationaliseringsåtgärder
på jordbrukets område beviljade kreditgarantierna icke kan
utnyttjas av kreditinrättningarna i landet samt att jordbrukets behov av
långfristig kredit visar eu eftersläpning av omkring 75 miljoner kronor.
Resultatet av den vid lantbruksnämnderna bedrivna rationaliseringsverksamheten
beror i hög grad på storleken av de medel, som av statsmakterna
och de kreditgivandc organisationerna kan ställas till jordbrukarnas förfogande
för investeringar in. m. Ilär torde jämväl böra erinras om att jordbruket
blivit en allt mer kapitalkrävandc näringsgren och att kapitalbehovet
med hänsyn till den nödvändiga rationaliseringen och mekaniseringen av
driften torde ha vuxit hastigare än hos de llesta andra näringsgrenar. Det
torde även vara ett faktum, att jordbruket i större utsträckning än andra
näringar är i behov av eu mera långfristig kredit.
Med hänsyn till vad sålunda anförts och då kreditrestriktionerna skapat
ett mycket bekymmersamt läge för jordbrukarna och medfört att angelägna
åtgärder för rationaliseringen fått anstå eller i vissa fall rent av skrinläggas,
får styrelsen understryka som synnerligen angeläget, att de enskilda
kreditinrättningarna måtte beredas möjlighet till sadan ökning i sin utlåning,
att de på jordbruksrationaliseringens område mest överhängande
kreditbehoven måtte kunna tillgodoses.
Fullmäktige i riksaäUlskonloret framhåller, all jordbrukets fortgående
rationalisering innebär eu utveckling mot allt mer kapitalkrävandc drillförhållanden.
1 jämförelse med hantverk och småindustri föreligger dock
den väsentliga skillnaden, alt för jordbrukets vidkommande redan finnes
ell vid utbyggt system för långfristig kredilgivning. De nuvarande kapitalanskaffningssvårighclcrna
för jordbruket beror sålunda icke på någon brist
på lämpliga hypoteksinräUningar utan får i främsta rummet tillskrivas den
allmänna knappheten på kapital samt gällande krcditrestriktioncr. Vid
sådant förhållande och då jordbrukets kreditproblem bl. a. frågan om
återinförande av sekundärlån för jordbruket — kan i viss utsträckning
väntas bli behandlade av kreditmarknadsutredningen, synes något initiativ
14
Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1958
Irån riksdagens sida med anledning av förevarande motionsyrkanden ieke
erforderligt.
Bankföreningen delar den uppfattning åt vilken givits uttryck i motionerna
1:312 och II:,464 samt 1:198 och 11:287 enligt vilken jordbrukarna
under senare ar halt stora svårigheter att skaffa långfristiga krediter, bl. a.
På den grund att Sveriges allmänna hypoteksbank icke tillåtits alt emittera
obligationslån i den utsträckning som varit önskvärd och prioriteringen på
obligationsmarknaden som tillkommit staten och bostadsbyggandet haft
olyckliga verkningar för näringslivet. Emissionskontrollen anses sålunda ha
fatt en snedvridande och fastlåsande verkan och kanske mer än något
annat ha bidragit till den nuvarande desorganisationen av kapitalmarknaden.
Enligt bankföreningens mening är det därför i hög grad önskvärt att
kontrollen upphäves. I nuvarande läge med stagnerande konjunktur torde
också eu sådan lättnad kunna genomföras utan alltför stora påfrestningar.
För övrigt torde det över huvud icke vara möjligt alt åstadkomma en varaktig
sanering av vår ekonomi utan alt en fri kapitalmarknad återställes.
I förevarandc sammanhang uttalar motionärerna att det är nödvändigt
alt jordbruket och småföretagsamheten får större andel av de samlade kreditresurserna
än tidigare. Enligt deras mening bör eu utredning igångsättas
med uppgift hl. a. att uppdraga riktlinjer för eu avvägning mellan jordbrukets
behov och andra kreditändamål. Bankföreningen vill bestämt motsätta
sig tanken på eu dylik kvotreglering. Målet bör i stället vara att komma
fram till eu fri och rörlig marknad utan konstlade bindningar och prioriteringar.
Likasa avstyrker bankföreningen det av samma motionärer framförda
förslaget om återinförande av den statliga sekundärlångivningen till jordbrukare.
Enligt bankföreningens mening är läget på kreditmarknaden för
närvarande icke sådant alt det motiverar ytterligare statligt kreditstöd åt
jordbruket.
Svenska jordbrukskreditkassan vitsordar, att jordbrukarna under senare
år haft ökade svårigheter att tillgodose föreliggande kreditbehov. Emellertid
synes detta närmast sammanhänga med de gällande kreditrestriktionerna.
Då dessa i stort sett bestämmes av riksbanken kan det enligt jordbrukskreditkassans
mening ifrågasättas, om särskild utredning i ämnet är påkallad.
I sammanhanget vill jordbrukskreditkassan uttala, att erfarenheterna
av den tidigare sekundärlåneverksamheten för jordbruket näppeligen
ger stöd för ett återinförande av denna låneform.
Svenska försäkringsbolags riksförbund framhåller följande.
Huruvida och i vad mån de i motionerna behandlade frågorna även kommer
att upptagas till behandling av den 1957 tillkallade kreditmarknadsutredningen
synes icke alldeles klart. Sistnämnda utredning torde emellertid
— som i motionerna 1:312 och 11:363 närmare utvecklas — främst
Bankoulskoltels utlåtande nr 25 år 1958
15
sysselsätta sig med den långa marknadens kvantitativa problem. Därest
så skulle vara fallet och om jordbrukets kreditproblem icke heller eljest
skulle kunna upptagas till behandling av någon pågående utredning, synes
det befogat att en särskild utredning tillsältes rörande dessa av motionärerna
väckta frågor.
Riksförbundet landsbygdens folk understryker svårigheterna för jordbruket
att erhålla långfristiga krediter och framhåller, alt om jordbruket
i fortsättningen skall kunna hävda sig det framstår som nödvändigt, att det
inte ställs i strykklass vid fördelningen av kreditmedlen. Riksförbundet vill
därför även instämma i det i motionerna framlagda förslaget om att möjligheter
ånyo bör öppnas för jordbruket att uppta sekundärlån och tillstyrka
att de föreslagna utredningarna kommer till stånd.
Utskottet
De svårigheter att få tillräckliga krediter som uppkommit för den mindre
företagsamheten och för jordbruket och vilka bildar bakgrunden till de av
utskottet i ett sammanhang behandlade motionerna 1:38 och 11:44, 1:198
och 11:237, 11:316 samt 1:312 och 11:363 har under senare år vid flera tillfällen
aktualiserats inom riksdagen och i anledning av väckta motioner
iivervägts inom utskottet.
1 de nu föreliggande motionerna har berörts vissa institutionella problem
som sammanhänger med det statliga kreditstödet åt hantverk och småindustri.
Sålunda har bl. a. ifrågasatts alt anförtro beslutanderätten i ärenden
om statligt kreditstöd till bankerna. Utskottet, som icke anser sig nu
böra göra något uttalande om lämpligheten av en sådan anordning, finner
att denna fråga bör kunna prövas av utredningen för översyn av kreditstödet
åt hantverk och småindustri inom ramen för gällande direktiv för
utredningen, eftersom utredningen bar att pröva de administrativa formerna
för handläggningen av ärenden om statligt kreditstöd. Detsamma
gäller de i övriga motioner väckta förslagen i syfte att tillgodose berörda
näringsgrenars behov av långfristiga krediter på ett bättre sätt, exempelvis
genom emission av obligationslån. Utredningen har själv uppgivit att under
utredningsarbetet frågan kommer all behandlas i vilken utsträckning inom
del statliga kreditstödets nuvarande ram utrymme bör finnas för långfristiga
krediter åt hantverk och småindustri och därmed jämförlig verksamhet.
Det förutses också att spörsmålet om långfristiga krediter till hantverk
och småindustri kan komma alt beröras i samband med utredningens redogörelse
för de kreditpolitiska åtgärdernas inverkan på de faktiska möjligheterna
att få kreditgarantilån. Vid sådant förhållande synes det utskottet
saknas tillräckliga skäl att — utan att avvakta de ställningstaganden som
utredningen för översyn av kreditstödet åt hantverk och småindustri kommer
att göra nu förorda tillsättandet av eu utredning om småföretagens
16
Bankoulskottels utlåtande nr 25 år 1958
kapitalproblem. Utskottet anser sig dock böra förorda att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställer att motionerna 1:38 och 11:44, 1:198 och
11:237, 11:316 samt 1:312 och 11:363 i vad de avser kreditproblem inom
hantverk och småindustri måtte överlämnas till nämnda utredning att tagas
under övervägande vid utredningsarbetet. Denna utredning beräknar kunna
avsluta sitt arbete innevarande år. Det må vidare erinras om att inom
Svenska bankföreningen undersökes möjligheterna att bilda ett hypoteksinstitut
med anknytning till affärsbankerna för förmedling av långfristig
kredit till mindre och medelstora företag.
Vad härefter angår det i motionen 11:316 framställda förslaget om atl
utredningen för översyn av kreditstödet åt hantverk och småindustri skulle
pröva lämpligheten av alt också handelsidkare kommer i åtnjutande av
samma förmåner som övriga småföretagare vill utskottet framhålla följande.
Utskottet delar den av utredningen själv framförda uppfattningen
att det icke kan göras gällande att detaljhandelns kreditproblem är så likartade
dem som utredningen har att behandla att de av denna anledning hör
hänskjutas dit. Det torde vidare få förutsättas, alt eu utredning om detaljhandelns
kreditproblem kommer atl kräva omfattande undersökningar
exempelvis angående de nuvarande kreditförhållandena inom näringen samt
näringens ränlabilitetsutveckling. Utskottet kan icke finna att utredningen
för översyn av kreditstödet åt hantverk och småindustri lämpligen bör
åläggas undersökningar av detta slag. Det kan emellertid förtjäna övervägas
att i annan ordning utreda nu berörda spörsmål om detaljhandelns ställning
när det gäller statliga stödåtgärder på kreditområdet, men förutsättningarna
för en sådan utredning torde vara lättare atl bedöma när utredningen
för översyn av kreditstödet åt hantverk och småindustri avslutat sitt
arbete. Med hänsyn till det anförda kan utskottet icke för närvarande förorda
bifall till motionen 11:316 i vad den avser yrkandet om utredning
rörande detaljhandelns kreditproblem.
Den redogörelse lantbruksstyrelsen lämnat för jordbrukets kreditproblem
visar att läget för många jordbrukare blivit bekymmersamt till följd av
svårigheterna att skatfa kapital. Ej minst den fortgående rationaliseringen
innebär, såsom fullmäktige i riksgäldskontoret framhållit, eu utveckling
mot alltmer kapitalkrävande driftförhållanden. Utskottet vill understryka
att kapitalanskaffningens svårigheter icke orsakats av hrist på lämpliga
låneformer utan väsentligen har sin grund i gällande kreditrestriktioner.
Då utskottet i annat sammanhang torde få taga ställning till utformningen
av penning- och kreditpolitiken anser sig utskottet icke för närvarande höra
ingå på frågan om kreditrestriktionernas utformning och därmed sammanhängande
prioriteringsspörsmål. Utskottet vill tillägga att jordbrukets kreditproblem
i viss utsträckning kan väntas bli behandlade av kreditmarknadsutredningen.
Bankoulskoltets utlåtande nr 25 år 1958
17
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
1) att riksdagen — i anledning av motionerna 1:38 och
11:44, 1:198 och 11:237, 11:316 samt 1:312 och 11:363 — må
i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att motionerna i vad
de avser kreditproblem inom hantverk och småindustri
överlämnas till utredningen för översyn av kreditstödet åt
hantverk och småindustri att tagas under övervägande vid
fullgörande av utredningens uppdrag;
2) alt motionerna i övrigt må anses hesvarade genom
vad utskottet ovan anfört.
Stockholm den 16 april 19!)8
På han koutskottets vägnar:
K. C,. EWERLÖF
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ewerlöf, Boo, Eliasson, Bomö, Strandler,
Kronstrand och Elowsson;
från andra kammaren: herrar Sköldin, Andersson i Ronneby, Carlsson i
Tibro, Svensson i Stenkyrka, Adamsson, Boija, Bengtsson i Landskrona och
Hamilton.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.