Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad Igdelse av 10 § förordningen den 27 mars 1953

1958-03-11 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1958 A:8, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad Igdelse av 10 § förordningen den 27 mars 1953

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskoitets utlåtande nr 8 år 1958

1

Nr 8

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till förordning om ändrad Igdelse av 10 § förordningen

den 27 mars 1953 (nr 95) om Konungariket Sveriges

stadshgpotekskassa och om stadshypoteksföreningar.

I eu den 7 februari 1958 dagtecknad proposition, nr 61, som hänvisats till

bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj:t, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för sanuna dag, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen

fogat förslag till förordning om ändrad lydelse av 10 § förordningen den 27

mars 1953 (nr 95) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om

stadshypoteksföreningar.

Berörda författningsförslag är av följande lydelse:

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 10 § förordningen den 27 mars 1953 (nr

95) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar
Härigenom

förordnas, att 10 § förordningen den 27 mars 1953 om Konungariket

Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

10 §.

Kassan må —- -—- — kassans förbindelser.

Lånesumman skall---med lånesumman.

Till förening — — -—- inbetalningen (ränteskillnadsersättning).

Kassans styrelse---för inbetalningen.

Angående gäldande----i reglementet.

Underlåter förening-----i månaden.

Inflyta till kassan medel, som icke genast kunna användas för att infria

dess förbindelser eller till utlåning åt föreningarna, äger kassan att göra

sådana medel räntebärande på kortare tid genom att insätta dem i svenskt

bankaktiebolag, svensk sparbank eller å postgiro eller placera dem i svenska

statsobligationer eller andra svenska statspapper, i Sveriges allmänna hypoteksbanks,

Svenska bostadskreditkassans eller kassans egna obligationer

eller mot fullgod säkerhet av sådana obligationer eller av inteckning i fast

egendom i stad eller tomträtt till i stad belägen tomt.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Iiihang till riksdagens protokoll 1958. 8 samt. Nr 8

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 8 år 1958

Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet, i den

mån ej redogörelse därför lämnas i det följande, hänvisa till propositionen.

I gemensam skrivelse den 18 december 1956 till Kungl. Maj:t har stadshypoteks-

och bostadskreditkassorna hemställt om sådan ändring av förordningen

om stadshypoteksinstitutionen att hostadskreditkassans obligationer

upptages bland de värdepapper, i vilka eller mot säkerhet av vilka

stadshypotekskassans överskottsmedel må placeras. Kassorna har — efter

redogörelse för likviditetsförändringarna — utvecklat sin syn på behovet

av författningsändring enligt följande.

Enligt styrelsernas uppfattning är det angeläget att i kassornas gemensamma

intresse utnyttja sålunda uppkommande variationer i likviditetsställningen

därigenom att den ena kassans behov av tillfällig upplåning i

första hand tillgodoses med anlitande av samtidigt förekommande överskottsmedel

hos den andra kassan. Endast i den mån sådana medel icke

täcka behovet, synes bankupplåning böra tillgripas. Dylika lånetransaktioner

ligga enligt styrelsernas mening i samförvaltningens natur och torde

även få betecknas som en följdriktig konsekvens av den gemensamma kassarörelsen.

Det torde knappast kunna anses försvarligt att låta den ena kassan

uppvisa ett räntelöst överskott på upp till 10 miljoner kronor samtidigt

som den andra kassan redovisar tillfällig bankupplåning på motsvarande

eller större belopp.

Vid det här förda resonemanget ha styrelserna icke förbisett, att bostadskreditkassans

obligationer icke finnas uppräknade bland de värdepapper, i

vilka eller mot säkerhet av vilka stadshypotekskassan enligt det inledningsvis

åberopade stadgandet i 10 § i förordningen för stadshypoteksinstitutionen

äger göra tillfälliga överskottsmedel räntebärande. Styrelserna ha sålunda

varit medvetna om att en strängt formell tolkning av stadgandet i

fråga skulle kunna leda till slutsatsen, att .utlåning från stadshypotekskassan

till bostadskreditkassan icke skulle vara helt förenlig med stadgandet.

Vid bedömningen av denna fråga ha emellertid styrelserna funnit de här

ovan anförda synpunkterna väga tyngre än det mera formella betraktelsesättet.

Den sålunda uppkomna frågan har varit föremål för diskussion med

kassornas revisorer. Med hänsyn till vad som därvid framkom, och då det givetvis

är av största betydelse för kassornas verksamhet, att oklarhet på

denna punkt icke råder, ha styrelserna funnit en författningsändring i detta

avseende önskvärd.

Yttranden över kassornas framställning har avgivits av fullmäktige i riksbanken,

fullmäktige i riksgäldskontoret samt bank- och fondinspektionen.

Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget om ändring

i förordningen om stadshypoteksinstitutionen. I vttrandena framhålles

de praktiska fördelarna för kassorna av att överskottsmedel kan utlånas mellan

kassorna. Bankofullmäktige samt bank- och fondinspektionen ger uttryck

för den meningen att utlåningen mellan kassorna står i god överensstämmelse

med samförvaltningstanken.

I skrivelse den 31 december 1957 har den av departementschefen med stöd

av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallade utredningsmannen rörande befogenheterna

för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och därmed jäm
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskultcls utlåtande nr 8 år W58

3

förliga institutioner att placera reservfondsmedel föreslagit, alt författningsändring

genomföres i enlighet med kassornas framställning. Utredningsmannen

framhåller hurusom i remissyttrandena samfällt vitsordats behovet av

att stadshypotekskassans tillfälliga överskottsmedel i likhet med bostadskreditkassans

motsvarande medel kan användas för att utjämna variationerna

i kassornas likviditetsställning. Den praxis, som kassorna i detta hänseende

följt, har även enligt utredningsmannens mening starkt stöd i praktiska

och företagsekonomiska skäl. Såsom närmare utvecklats av fullmäktige

i riksbanken samt bank- och fondinspektionen torde från trygghetssynpunkt

några betänkligheter icke möta mot att stadsliypotekskassan utlånar överskottsmedel

till bostadskreditkassan. Självfallet förutsättes, understryker

utredningsmannen, att de medel som ifrågakommer för sådan utlåning enbart

hänför sig till vad som verkligen utgör tillfälligt likviditetsöverskott.

Departementschefen har uttalat följande.

Av den verkställda utredningen framgår att det från praktiska och företagsekonomiska

synpunkter är önskvärt att stadshypoteks- och bostadskreditkassorna

kan utjämna variationer i likviditetsställningen genom utlåning

av tillfälliga överskottsmedel från den ena kassan till den andra. Eu

sådan ordning synes också vara i överensstämmelse med principerna för

den år 1953 genomförda samförvaltningen mellan stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna.

Enligt nu gällande bestämmelser äger båda kassorna

placera tillfälliga överskottsmedel i stadshypotekskassans obligationer

eller mot säkerhet av sådana obligationer, medan bostadskreditkassans

obligationer icke upptagits bland de medgivna placeringsobjeklen. Bostadskreditkassan

kan alltså författningsenligt utlåna överskottsmedel till stadshypotekskassan

mot säkerhet av denna kassas obligationer, medan stadshypotekskassan

icke uttryckligen tillagts befogenhet att låna bostadskreditkassan

penningar mot säkerhet av sistnämnda kassas obligationer. Såsom

den tidigare redogörelsen ger vid handen föreligger större behov av att utlåning

kan ske från stadsliypotekskassan till bostadskreditkassan än omvänt.

Med hänsyn till det anförda synes det angeläget att den föreliggande

oklarheten rörande stadshypotekskassans befogenhet att utlåna medel till

bostadskreditkassan undanröjes.

I sin framställning har kassorna anhållit att bostadskreditkassans obligationer

upptages bland de värdehandlingar i vilka eller mot säkerhet av

vilka stadsliypotekskassan äger jämlikt 10 § sista stycket förordningen om

stadshypoteksinstitutionen placera tillfälliga överskottsmedel. Framställningen

har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna och

biträtts av utredningsmannen. Därvid bar uttalats att bostadskreditkassans

obligationer från trygghetssynpunkt får anses fullt godtagbara vid placering

av här ifrågavarande överskottsmedel. Att så är fallet torde för övrigt

bestyrkas av förefintliga bestämmelser rörande placering bl. a. av

stadshypoteks- och bostadskreditföreningarnas säkerhetsfonder samt bo
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 8 år 1958

stadskreditkassans reservfond. Jag anser mig därför kunna tillstyrka förslaget

om författningsändring. Såsom utredningsmannen framhållit förutsättes

självfallet att medel, som användes till utlåning varom nu är fråga,

hänför sig enbart till vad som verkligen utgör tillfälliga likviditetsöverskott.

Författningsändringen synes böra träda i kraft så snart förordning därom

utkommit från trycket.

Utskottet. Stadshypotekskassan saknar, med den lydelse 10 § förordningen

om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar

nu har, befogenhet att använda bostadskreditkassans obligationer såsom

placeringsobjekt. De i propositionen redovisade praktiska och företagsekonomiska

skälen för en författningsändring i syfte att möjliggöra en sådan

placering synes utskottet bärande. Utskottet får sålunda tillstyrka Kungl.

Maj :ts förslag men vill samtidigt understryka att stadshypotekskassans placering

av tillgångar i bostadskreditkassans obligationer bör vara begränsad

till att uteslutande avse tillfälliga likviditetsöverskott.

Utskottet hemställer,

att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj :ts förevarande proposition.

Stockholm den 11 mars 1958

På bankoutskotlets vägnar:

F. BOO

Närvarande:

från första kammaren: herrar Boo, Fahlander, Mogård, Schmidt*,

Kriigel och Mannerskantz; samt

från andra kammaren: herrar Sköldin, Strandh*, Regnéll, Andersson

i Ronneby, Persson i Appuna, Svensson i Stenkyrka, Boija och Bengtsson i

Landskrona.

* Ej närvarande vid justeringen.

680596 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.