Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad Igdelse av 10 § förordningen den 27 mars 1953
1958-03-11 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1958 A:8, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad Igdelse av 10 § förordningen den 27 mars 1953
Dokumentets text
Bankoutskoitets utlåtande nr 8 år 1958
1
Nr 8
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till förordning om ändrad Igdelse av 10 § förordningen
den 27 mars 1953 (nr 95) om Konungariket Sveriges
stadshgpotekskassa och om stadshypoteksföreningar.
I eu den 7 februari 1958 dagtecknad proposition, nr 61, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för sanuna dag, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogat förslag till förordning om ändrad lydelse av 10 § förordningen den 27
mars 1953 (nr 95) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om
stadshypoteksföreningar.
Berörda författningsförslag är av följande lydelse:
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 10 § förordningen den 27 mars 1953 (nr
95) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar
Härigenom
förordnas, att 10 § förordningen den 27 mars 1953 om Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
10 §.
Kassan må —- -—- — kassans förbindelser.
Lånesumman skall---med lånesumman.
Till förening — — -—- inbetalningen (ränteskillnadsersättning).
Kassans styrelse---för inbetalningen.
Angående gäldande----i reglementet.
Underlåter förening-----i månaden.
Inflyta till kassan medel, som icke genast kunna användas för att infria
dess förbindelser eller till utlåning åt föreningarna, äger kassan att göra
sådana medel räntebärande på kortare tid genom att insätta dem i svenskt
bankaktiebolag, svensk sparbank eller å postgiro eller placera dem i svenska
statsobligationer eller andra svenska statspapper, i Sveriges allmänna hypoteksbanks,
Svenska bostadskreditkassans eller kassans egna obligationer
eller mot fullgod säkerhet av sådana obligationer eller av inteckning i fast
egendom i stad eller tomträtt till i stad belägen tomt.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
1 Iiihang till riksdagens protokoll 1958. 8 samt. Nr 8
2
Bankoutskottets utlåtande nr 8 år 1958
Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet, i den
mån ej redogörelse därför lämnas i det följande, hänvisa till propositionen.
I gemensam skrivelse den 18 december 1956 till Kungl. Maj:t har stadshypoteks-
och bostadskreditkassorna hemställt om sådan ändring av förordningen
om stadshypoteksinstitutionen att hostadskreditkassans obligationer
upptages bland de värdepapper, i vilka eller mot säkerhet av vilka
stadshypotekskassans överskottsmedel må placeras. Kassorna har — efter
redogörelse för likviditetsförändringarna — utvecklat sin syn på behovet
av författningsändring enligt följande.
Enligt styrelsernas uppfattning är det angeläget att i kassornas gemensamma
intresse utnyttja sålunda uppkommande variationer i likviditetsställningen
därigenom att den ena kassans behov av tillfällig upplåning i
första hand tillgodoses med anlitande av samtidigt förekommande överskottsmedel
hos den andra kassan. Endast i den mån sådana medel icke
täcka behovet, synes bankupplåning böra tillgripas. Dylika lånetransaktioner
ligga enligt styrelsernas mening i samförvaltningens natur och torde
även få betecknas som en följdriktig konsekvens av den gemensamma kassarörelsen.
Det torde knappast kunna anses försvarligt att låta den ena kassan
uppvisa ett räntelöst överskott på upp till 10 miljoner kronor samtidigt
som den andra kassan redovisar tillfällig bankupplåning på motsvarande
eller större belopp.
Vid det här förda resonemanget ha styrelserna icke förbisett, att bostadskreditkassans
obligationer icke finnas uppräknade bland de värdepapper, i
vilka eller mot säkerhet av vilka stadshypotekskassan enligt det inledningsvis
åberopade stadgandet i 10 § i förordningen för stadshypoteksinstitutionen
äger göra tillfälliga överskottsmedel räntebärande. Styrelserna ha sålunda
varit medvetna om att en strängt formell tolkning av stadgandet i
fråga skulle kunna leda till slutsatsen, att .utlåning från stadshypotekskassan
till bostadskreditkassan icke skulle vara helt förenlig med stadgandet.
Vid bedömningen av denna fråga ha emellertid styrelserna funnit de här
ovan anförda synpunkterna väga tyngre än det mera formella betraktelsesättet.
Den sålunda uppkomna frågan har varit föremål för diskussion med
kassornas revisorer. Med hänsyn till vad som därvid framkom, och då det givetvis
är av största betydelse för kassornas verksamhet, att oklarhet på
denna punkt icke råder, ha styrelserna funnit en författningsändring i detta
avseende önskvärd.
Yttranden över kassornas framställning har avgivits av fullmäktige i riksbanken,
fullmäktige i riksgäldskontoret samt bank- och fondinspektionen.
Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget om ändring
i förordningen om stadshypoteksinstitutionen. I vttrandena framhålles
de praktiska fördelarna för kassorna av att överskottsmedel kan utlånas mellan
kassorna. Bankofullmäktige samt bank- och fondinspektionen ger uttryck
för den meningen att utlåningen mellan kassorna står i god överensstämmelse
med samförvaltningstanken.
I skrivelse den 31 december 1957 har den av departementschefen med stöd
av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallade utredningsmannen rörande befogenheterna
för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och därmed jäm
-
Bankoutskultcls utlåtande nr 8 år W58
3
förliga institutioner att placera reservfondsmedel föreslagit, alt författningsändring
genomföres i enlighet med kassornas framställning. Utredningsmannen
framhåller hurusom i remissyttrandena samfällt vitsordats behovet av
att stadshypotekskassans tillfälliga överskottsmedel i likhet med bostadskreditkassans
motsvarande medel kan användas för att utjämna variationerna
i kassornas likviditetsställning. Den praxis, som kassorna i detta hänseende
följt, har även enligt utredningsmannens mening starkt stöd i praktiska
och företagsekonomiska skäl. Såsom närmare utvecklats av fullmäktige
i riksbanken samt bank- och fondinspektionen torde från trygghetssynpunkt
några betänkligheter icke möta mot att stadsliypotekskassan utlånar överskottsmedel
till bostadskreditkassan. Självfallet förutsättes, understryker
utredningsmannen, att de medel som ifrågakommer för sådan utlåning enbart
hänför sig till vad som verkligen utgör tillfälligt likviditetsöverskott.
Departementschefen har uttalat följande.
Av den verkställda utredningen framgår att det från praktiska och företagsekonomiska
synpunkter är önskvärt att stadshypoteks- och bostadskreditkassorna
kan utjämna variationer i likviditetsställningen genom utlåning
av tillfälliga överskottsmedel från den ena kassan till den andra. Eu
sådan ordning synes också vara i överensstämmelse med principerna för
den år 1953 genomförda samförvaltningen mellan stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna.
Enligt nu gällande bestämmelser äger båda kassorna
placera tillfälliga överskottsmedel i stadshypotekskassans obligationer
eller mot säkerhet av sådana obligationer, medan bostadskreditkassans
obligationer icke upptagits bland de medgivna placeringsobjeklen. Bostadskreditkassan
kan alltså författningsenligt utlåna överskottsmedel till stadshypotekskassan
mot säkerhet av denna kassas obligationer, medan stadshypotekskassan
icke uttryckligen tillagts befogenhet att låna bostadskreditkassan
penningar mot säkerhet av sistnämnda kassas obligationer. Såsom
den tidigare redogörelsen ger vid handen föreligger större behov av att utlåning
kan ske från stadsliypotekskassan till bostadskreditkassan än omvänt.
Med hänsyn till det anförda synes det angeläget att den föreliggande
oklarheten rörande stadshypotekskassans befogenhet att utlåna medel till
bostadskreditkassan undanröjes.
I sin framställning har kassorna anhållit att bostadskreditkassans obligationer
upptages bland de värdehandlingar i vilka eller mot säkerhet av
vilka stadsliypotekskassan äger jämlikt 10 § sista stycket förordningen om
stadshypoteksinstitutionen placera tillfälliga överskottsmedel. Framställningen
har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna och
biträtts av utredningsmannen. Därvid bar uttalats att bostadskreditkassans
obligationer från trygghetssynpunkt får anses fullt godtagbara vid placering
av här ifrågavarande överskottsmedel. Att så är fallet torde för övrigt
bestyrkas av förefintliga bestämmelser rörande placering bl. a. av
stadshypoteks- och bostadskreditföreningarnas säkerhetsfonder samt bo
-
4
Bankoutskottets utlåtande nr 8 år 1958
stadskreditkassans reservfond. Jag anser mig därför kunna tillstyrka förslaget
om författningsändring. Såsom utredningsmannen framhållit förutsättes
självfallet att medel, som användes till utlåning varom nu är fråga,
hänför sig enbart till vad som verkligen utgör tillfälliga likviditetsöverskott.
Författningsändringen synes böra träda i kraft så snart förordning därom
utkommit från trycket.
Utskottet. Stadshypotekskassan saknar, med den lydelse 10 § förordningen
om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar
nu har, befogenhet att använda bostadskreditkassans obligationer såsom
placeringsobjekt. De i propositionen redovisade praktiska och företagsekonomiska
skälen för en författningsändring i syfte att möjliggöra en sådan
placering synes utskottet bärande. Utskottet får sålunda tillstyrka Kungl.
Maj :ts förslag men vill samtidigt understryka att stadshypotekskassans placering
av tillgångar i bostadskreditkassans obligationer bör vara begränsad
till att uteslutande avse tillfälliga likviditetsöverskott.
Utskottet hemställer,
att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj :ts förevarande proposition.
Stockholm den 11 mars 1958
På bankoutskotlets vägnar:
F. BOO
Närvarande:
från första kammaren: herrar Boo, Fahlander, Mogård, Schmidt*,
Kriigel och Mannerskantz; samt
från andra kammaren: herrar Sköldin, Strandh*, Regnéll, Andersson
i Ronneby, Persson i Appuna, Svensson i Stenkyrka, Boija och Bengtsson i
Landskrona.
* Ej närvarande vid justeringen.
680596 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.