Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 22 maj 1953 angående bgggnadsforskningsavgift, m. m. dels ock i ämnet väckta motioner.
1958-04-15 · 24 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 23 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
S3LU 1958 A:1, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 22 maj 1953 angående bgggnadsforskningsavgift, m. m. dels ock i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Sammansatt stats- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 1958
1
Nr 1
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning om ändring i förordningen
den 22 maj 1953 angående bgggnadsforskningsavgift,
m. m. dels ock i ämnet väckta motioner.
Genom en den 21 februari 1958 dagtecknad proposition, nr 75, har
Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, föreslagit riksdagen att
dels antaga ett vid propositionen fogat förslag till förordning om ändring
i förordningen den 22 maj 1953 (nr 269) angående byggnadsforskningsavgift,
dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
I anledning av propositionen har i riksdagen väckts två lika lydande
motioner, nämligen inom första kammaren nr 343 av herrar Lindblom och
Johansson, Anders, samt inom andra kammaren av herr Gustafsson i Skellefteå
m. fl. Däri hemställes att riksdagen vid propositionens behandling
måtte besluta
»a) att avslå Kungl. Maj :ts förslag till förordning om ändring i förordningen
den 22 maj 1953 (nr 269) ang. byggnadsforskningsavgift,
b) att till Byggnadsforskning för budgetåret 1958/59 yrka ett reservationsanslag
på 265 000 kronor, vilket i förhållande till Kungl. Maj :ts förslag
innebär en minskning med 50 000 kronor, samt
c) att i skrivelse till Kungl. Maj :t,
dels hemställa att den av departementschefen efter propositionens avgivande
tillsatta utredningen måtte särskilt beakta de ovan anförda synpunkterna
på forskningsnämndens uppgift som samordnande och stödjande
organ för den fria forskningsverksamheten vid högskolor och andra
institutioner, enskilda företag etc.,
dels ock framhålla vikten av ökat samarbete och utbyte av forskningserfarenheter
mellan de nordiska länderna, vilket ävenledes bör beaktas i
utredningsarbetet».
Propositionen nr 75 samt motionerna I: 343 och II: 440 har, såvitt angår
anslag under femte huvudtiteln, hänvisats till statsutskottet och i övrigt
tilldelats tredje lagutskottet. Efter överenskommelse mellan dessa utskott
har samtliga frågor liänskjutits till behandling av sammansatt stats- och
tredje lagutskott.
1—574 58 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 0 samt. 2 avd. Nr 1.
2
Sammansatt stats- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 1958
Beträffande innehållet i propositionen och motionerna får utskottet, i
den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen
och motionen 11:440.
Kungl. Maj :t har i propositionen föreslagit riksdagen att antaga följande
förslag till
förordning om ändring i förordningen den 22 maj 1953 (nr 269)
angående byggnadsforskningsavgift
Härigenom förordnas, att 2 och 4—6 §§ förordningen den 22 maj 1953
(nr 269) angående byggnadsforskningsavgift1 skola erhålla ändrad lydelse
pa sätt nedan angives.
(Gällande lydelse)
2
Byggnadsforskningsavgift utgår för
kalenderår med tjugu kronor för
varje fullt antal av trehundra dagsverken,
som under året utförts med
anlitande av arbetstagare, för vilken
arbetsgivaren skall påföras avgift
enligt lagen om yrkesskadeförsäkring
och vilken vid debitering i riksförsäkringsanstalten
av dylik avgift
är att hänföra till någon av följande
i anstaltens premietariff för arbetsgivare
med i regel minst fem arbetstagare
under näringsgrenen byggnads-
och anläggningsverksamhet
upptagna undergrupper
eller specialgrupper, nämligen
B. Hus- och fabriksbyggnad.
1. hus- och fabriksbyggnadsarbete,
2. skorstensbyggnadsarbete,
3. ställningsbyggnadsarbete.
C. Installations- och annan verksamhet
i regel hänförlig till
husbyggnad.
F. Kombinerad byggnads- och anläggningsverksamhet.
Vid tillämpning av vad i föregående
stycke föreskrivits skall iakttagas,
att vid kombinerad byggnads
-
(Föreslagen lydelse)
§•
Byggnadsforskningsavgift utgår för
kalenderår med tjugufem kronor för
varje fullt antal av tvåtusen arbetstimmar,
som under året fullgjorts av
arbetstagare, för vilken arbetsgivaren
skall påföras avgift enligt lagen
om yrkesskadeförsäkring och vilken
vid debitering i riksförsäkringsanstalten
av dylik avgift är att hänföra
till någon av följande i anstaltens
premietariff för arbetsgivare med i
regel minst fem arbetstagare under
näringsgrenen byggnads- och anläggningsverksamhet
upptagna
undergrupper eller specialgrupper,
nämligen
A. Schaktning och grundläggning.
B. Hus- och fabriksbyggnad
1) hus- och fabriksbyggnadsarbete,
2) skorstensbyggnadsarbete,
3) ställningsbyggnadsarbete.
C. Installations- och annan verksamhet
i regel hänförlig till
husbyggnad.
F. Kombinerad byggnads- och anläggningsverksamhet.
Vid tillämpning av vad i föregående
stycke föreskrivits skall iakt
-
1 Senaste lydelse, se beträffande 2 § SFS 1955:67.
Sammansatt stats- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 1958
3
(Gällande lydelse)
och anläggningsverksamhet avgift
skall erläggas endast i den mån fråga
är om arbete, som även eljest är
belagt med avgift enligt denna förordning.
(Föreslagen lydelse)
tagas, att vid schaktning och grundläggning
samt kombinerad byggnadsoch
anläggningsverksamhet avgift
skall erläggas endast i den mån fråga
är om arbete, som även eljest är
belagt med avgift enligt denna förordning.
4
Arbetsgivaren är — — — — —
Riksförsäkringsanstalten äger att,
i den mån sådant må vara nödigt
för bestämmande av byggnadsforskningsavgift,
taga del av arbetsgivares
avlöningslistor och förteckningar.
§•
av byggnadsforskningsavgift.
I den utsträckning riksförsäkringsanstalten
prövar nödigt för ändamål,
som avses i första stycket, åligger det
uppgift ss kyld ig att på begäran för
granskning tillhandahålla riksförsäkringsanstalten
förda avlöningslistor,
handelsböcker eller motsvarande anteckningar
jämte därtill hörande
handlingar. Granskningen skall såvitt
möjligt ske så, att den icke medför
hinder i den uppgiftsskyldiges verksamhet
samt skall, om han så begär
och det lämpligen kan ske, verkställas
hos honom. Handelsböcker och andra
handlingar, som överlämnats för
granskning, skola återställas utan
dröjsmål. Meddelande om resultatet
av granskningen skall lämnas snarast.
Den, som på grund av tjänsteåligganden
för riksförsäkringsanstaltens
räkning har eller haft att taga befattning
med uppgift eller handling, som
i 4 § sägs, må ej röja yrkeshemlighet
eller, där det ej kan anses påkallat
i tjänstens intresse, yppa driftanordning
eller affärsförhållande vid
arbetsställe, i avseende å vilket han
har eller haft alt taga sådan befattning.
Den, som på grund av tjänsteåliggande
för riksförsäkringsanstaltens
räkning har eller haft att taga befattning
med uppgift eller handling, som
i 4 § sägs, må ej röja eller obehörigen
nyttja yrkeshemlighet, som därigenom
blivit känd för honom, och ej heller,
där det ej kan anses påkallat i
tjänstens intresse, yppa arbetsförfarande
eller affärsförhållande, vilket
sålunda blivit honom kunnigt.
4
Sammansatt stats- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 1958
(Gällande lydelse)
G
Försummar arbetsgivare att ställa
sig till efterrättelse vad i 4 § är föreskrivet
eller lämnar han i uppgift,
som enligt samma paragraf skall avgivas,
veterligen oriktigt meddelande,
straffes med dagsböter.
Gör någon sig skyldig till förseelse
mot 5 §, straffes med dagsböter''.
Sker det för att göra skada eller begagnar
han sig av sin kännedom om
yrkeshemligheten, driftanordningen
eller affärsförhållandet till egen eller
annans fördel, då må till fängelse
dömas. Framgår av omständigheterna,
att han om yrkeshemligheten, driftanordningen
eller affärsförhållandet
erhållit kännedom å tid, då han ej
hade att taga befattning med uppgift
eller handling, som i 5 § sägs, eller
att yppandet av driftanordningen eller
affärsförhållandet ej kunnat medföra
skada för det företag, som bedrevs å
arbetsstället, må ansvars- eller ersättningsskyldighet
icke åläggas honom. K
förseelse, varom nu är sagt, må allmän
åklagare tala allenast efter
angivelse av målsäganden.
(Föreslagen lydelse)
?•
Försummar arbetsgivare att ställa
sig till efterrättelse vad i 4 § är föreskrivet
eller lämnar han medvetet
eller av grov vårdslöshet i uppgift,
som enligt samma paragraf skall
avgivas, oriktigt meddelande, straffes
med dagsböter.
Bryter någon mot vad i 5 § är
stadgat, straffes med dagsböter eller
fängelse. Å brott som nu sagts må
allmän åklagare tala allenast efter
angivelse av målsäganden.
Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1959.
Sammansatt stats- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 1958
Propositionens huvudsakliga innehåll
5
Med anledning av förslag av statens nämnd för byggnadsforskning föreslås
vissa ändringar i förordningen angående byggnadsforskningsavgift.
Sålunda föreslås, att avgiftsplikten skall utsträckas till näringsgrenen schaktning
och grundläggning, såvitt angår verksamhet, för vilken avgiftsplikt
eljest föreligger enligt förordningen, samt att avgiftsskyldigheten skall grundas
på varje fullt antal av 2 000 arbetstimmar om året, som arbetstagare
utfört i avgiftspliktig verksamhet, i stället för såsom nu 300 dagsverken.
I syfte att mera väsentligt förstärka byggnadsforskningens resurser föreslås
vidare en höjning av bvggnadsforskningsavgiften från 20 till 25 kronor
samt en motsvarande ökning av statens tillskott till forskningsverksamheten
genom uppräkning av anslaget till byggnadsforskning.
Inledning
Forskning på byggnadsområdet bedrevs fram till 1942 i tämligen splittrade
former och hade en ringa omfattning. Genom inrättande nämnda år
av statens kommitté för byggnadsforskning fick forskningsverksamheten
en mera samordnad och systematisk karaktär. Kommitténs forskningsverksamhet,
som finansierades med anslag över driftbudgeten, hade dock
ganska blygsamma dimensioner.
För att skapa förutsättningar för en kraftigare, samlad insats i syfte att
genom forsknings- och rationaliseringsverksamhet förbättra och förbilliga
produktionen inom byggnadsbranschen beslöt statsmakterna år 1953 (prop.
163, SL3U 13, rskr. 306), att en särskild byggnadsforskningsavgift skulle
uttagas från vissa arbetsgivare inom byggnadsfacket. Att planera och samordna
forsknings- och rationaliseringsverksamheten uppdrogs åt statens
nämnd för byggnadsforskning, som ersatte den dittillsvarande kommittén
för byggnadsforskning.
''Förslag om ändring av förordningen angående byggnadsforskningsavgift
Gällande bestämmelser
Bestämmelser om byggnadsforskningsavgift har meddelats i förordningen
den 22 maj 1953 (nr 269; ändrad 1955:67) angående byggnadsforskningsavgift.
Skyldighet alt erlägga byggnadsforskningsavgift åvilar enligt 1 § i förordningen
den som yrkesmässigt bedriver byggnadsverksamhet undci sådana
förhållanden, att han är att anse såsom arbetsgivare enligt lagen om yrkesskadeförsäkring,
så ock kommun, vilken såsom arbetsgivare i nämnda lags
mening bedriver byggnadsverksamhet. Från avgiftsskyldighet är staten befriad.
Avgiftsplikten är närmare bestämt knuten till vissa i riksförsäkrings
-
6
Sammansatt stats- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 1958
anstaltens premietariff för yrkesskadeförsäkringen angivna verksamhetsgrenar,
vilka är uppräknade i 2 § i förordningen. Dessa verksamhetsgrenar
utgöres av följande i premietarilfen för arbetsgivare med i regel minst fem
arbetstagare under näringsgrenen byggnads- och anläggningsverksamhet
upptagna undergrupper eller specialgrupper, nämligen
B. Hus- och fabriksbyggnad
1) hus- och fabriksbyggnadsarbete,
2) skorstensbyggnadsarbete,
3) ställningsbyggnadsarbete.
C. Installations- och annan verksamhet i regel hänförlig till husbyggnad.
F. Kombinerad byggnads- och anläggningsverksamhet.
I fråga om kombinerad byggnads- och anläggningsverksamhet gäller
avgiftsskyldighet endast i den mån fråga är om arbete, som även eljest är
belagt med avgift enligt förordningen.
Avgift utgår för kalenderår med 20 kronor för varje fullt antal av 300
dagsverken, som under året utförts med anlitande av arbetstagare, för
vilken arbetsgivaren skall påföras avgift enligt lagen om yrkesskadeförsäkring
(2 §).
Byggnadsforskningsavgift påföres av riksförsäkringsanstalten (3 § första
stycket). Beträffande uppbörden av byggnadsforskningsavgifter skall förordningen
den 4 juni 1954 (nr 341) om uppbörd av vissa försäkringsavgifter
enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och av bidrag från arbetsgivare jämlikt
lagen om sjukförsäkring m. m. i tillämpliga delar lända till efterrättelse
(3 § andra stycket). Detta innebär beträffande arbetsgivare med yrkesskadeförsäkring
i riksförsäkringsanstalten i huvudsak, att avgiften för arbetsgivare,
som i regel har mindre än fem arbetstagare i sin tjänst, påföres vid
skattedebiteringen, medan den för större arbetsgivare debiteras direkt av
riksförsäkringsanstalten. Sistnämnda förfaringssätt tillämpas vidare beträffande
alla arbetsgivare, som har yrkesskadeförsäkring i ömsesidigt socialförsäkringsbolag.
I förordningen angående byggnadsforskningsavgift stadgas skyldighet för
arbetsgivare att till riksförsäkringsanstalten lämna de uppgifter, som anstalten
finner erforderliga för att bestämma avgiften, samt rätt för anstalten
att taga del av arbetsgivares avlöningslistor och förteckningar (4 §). Vidare
föreskrives för den, som på grund av tjänsteåligganden för riksförsäkringsanstaltens
räkning tagit befattning med sådana uppgifter eller handlingar,
tystnadsplikt i fråga om yrkeshemlighet, drift anordning och affärsförhållande
vid arbetsstället (5 §). Förordningen innehåller tillika bestämmelser
om straff för försummelser eller förseelser med avseende på vad
sålunda föreskrivits (6 §).
Besvär över riksförsäkringsanstaltens beslut i ärende, som avses i förordningen,
föres i samma ordning som gäller för försäkringsinrättnings
beslut i ärende angående Yrkesskadeförsäkring, alltså hos försäkringsrådet
(8 §)•
Sammansatt stats- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 1958 7
Influtna byggnadsforskningsavgifter överföres till en fond, som förvaltas
enligt grunder vilka fastställes av Kungl. Maj :t (9 §). Denna fond, benämnd
fonden för byggnadsforskning, förvaltas av statskontoret. Fondmedlen står
till förfogande för statens nämnd för byggnadsforskning, som självständigt
äger besluta om medlens användning i nämndens verksamhet. Fondmedel
får dock ej utan Kungl. Maj ds medgivande tagas i anspråk för bestridande
av kostnader för nämndens kansli.
Staten är såsom nämnts befriad från byggnadsforskningsavgift. I stället
lämnar staten tillskott till kostnaderna för forskningsverksamhet i form av
årliga anslag på driftbudgeten dels till byggnadsforskningsnämndens avlöningar
och omkostnader, dels ock till byggnadsforskning.
Statens nämnd för byggnadsforskning
I skrivelse den 18 oktober 1957 har statens nämnd för byggnadsforskning
föreslagit vissa ändringar i grunderna för uttagande av byggnadsforskningsavgift.
Förslaget innebär dels att verksamhetsgrenen schaktning
och grundläggning avgiftsbelägges, dels ock att avgift skall påföras för varje
fullt antal av 2 000 arbetstimmar (= 250 dagsverken), som under året
utförts med anlitande av i förordningen angiven arbetskraft.
Nämnden erinrar, att statsmakterna vid beräknande av byggnadsforskningsavgiftens
storlek hade tagit till utgångspunkt att avgift skulle utgå för
varje årsarbetare, varvid en årsarbetare antogs motsvara 300 dagsverken.
Med ledning av uppgifter från Svenska byggnadsindustriförbundet och
Svenska byggnadsentreprenörföreningen hade antalet årsarbetare uppskattats
till minst 135 000. På grundval av dessa beräkningar och med
hänsyn till smärre begränsningar av antalet avgiftspliktiga verksamhetsgrenar
antogs, att en byggnadsforskningsavgift å 20 kronor per årsarbetare
skulle inbringa i runt tal 2,5 milj. kronor.
Nämnden anför, att sättet för avgifternas uttagande medger en klar
överblick över utfallet för visst år först drygt ett år senare. Nämnden har
därför än så länge kunnat överblicka inkomsterna blott för åren 1954 och
1955. Enligt uppgifter, som nämnden erhållit från riksförsäkringsanstalten,
utgör de totalt influtna avgifterna 1 887 075 kronor för år 1954 och 2 097 944
kronor för år 1955. Avgiften har alltså inbringat i genomsnitt endast ca
2 milj. kronor per år i stället för beräknade 2,5 milj. kronor. Nämnden
har på olika sätt i samråd med riksförsäkringsanstalten sökt utreda, hur
skillnaden mellan beräknade och influtna inkomster uppkommit. Bl. a.
har riksförsäkringsanstalten granskat avgiftsinbetalningarna hos ett 80-tal
företag. Den gjorda genomgången har medfört en viss efterdebitering av
avgifter hos ungefär hälften av de undersökta företagen. Det belopp som
på detta siitt efter debiterats är dock relativt obetydligt. Olika andra omständigheter
har medverkat till att årsresultaten blivit i genomsnitt 0,5 milj.
kronor lägre än de kalkylerade beloppen. Bland dessa omständigheter fram
-
8
Sammansatt stats- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 19H8
håller nämnden, att en årsarbetare enligt förordningen angående byggnadsforskningsavgift
förutsättes utföra 300 dagsverken, under det att en
arbetare inom byggnadsbranschen i genomsnitt arbetar blott ea 250 dagar
pei år samt att liera arbetare än beräknat torde vara sysselsatta vid företag,
som vart och ett ej har en årsarbetare och därför ej betalar någon byggnadsforskningsavgift.
Genom att verksamheten inom nämnden först successivt kunnat utbyggas
har nämnden under de första åren ej helt förbrukat dessa års inkomster.
Därigenom har vissa medel funnits tillgängliga för efterföljande år.
Föist under år 1957 har arbetet kunnat ges den omfattning som förutsågs
vid nämndens tillkomst. Eftersom inkomsterna blivit lägre än beräknat,
har nämnden för 1957 års verksamhet nödgats disponera 424 682 kronor
utöver de för året beräknade inkomsterna. Detta belopp har tillskjutits
av medel från föregående års överskott.
Enligt en av nämnden upprättad prognos över utvecklingen av inkomster
och utgifter under budgetåren 1957/58—1960/61, vilken baseras på en
'' erksamhet av oförändrad omfattning, beräknas kostnaderna öka med
60 000—64 000 kronor per år på grund av stegringar i löner och andra utgifter,
medan inkomsterna beräknas bli oförändrade. Kostnadsstegringen
medför, att tillgängligt belopp för bidrag till fristående forskare vid högskolor
och andra forskningsinstitutioner minskar år från år. Nämnden har
vid upprepade överläggningar med företrädare för dessa institutioner konstaterat,
att de på sina program har många uppgifter som nödvändigtvis
måste lösas. Då kvalificerad personal, lokaler och instrumentell utrustning
finns tillgänglig, vore det enligt nämndens mening olyckligt, om verksamheten
hos dessa institutioner skulle behöva inskränkas, med risk att utbildade
specialister komme atl söka andra sysselsättningar eller att kostsamma
investeringar i lokaler m. in. ej bleve utnyttjade. Nämnden framhåller
emellertid, alt det belopp nämnden kan disponera för ändamålet,
600 000 kronor för en fyraårsperiod, är otillräckligt, även om nämnden
begiänsai sig till de mest angelägna uppgifterna. Nämnden anser det följaktligen
nödvändigt, att inkomsterna höjes till den nivå som förutsågs vid
dess tillkomst.
Nämnden anför, att det huvudsakligen är tre faktorer, som reglerar inkomsterna,
nämligen omfattningen av det avgiftsbelagda området, det antal
dagsverken som motsvarar en årsarbetare samt avgiftens storlek för varje
årsarbetare.
\ ad angår det avgiftsbelagda verksamhetsområdet påpekar nämnden,
att bl. a. schaktning och grundläggning, som är upptagna som undergrupp
A i riksförsäkringsanstaltens premielån!! för arbetsgivare under näringsgrenen
byggnads- och anläggningsverksamhet, är undantagna från avgiftsplild.
Detta medför att företag, som specialiserat sig på schaktning och
grundläggning, ej betalar någon byggnadsforskningsavgift. Företag, som
Sammansatt stats- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 ur 1958
9
sysslar med hus- och fabriksbyggnadsarbete och därvid som ett led i detta
arbete utför schaktning och grundläggning, erlägger däremot byggnadsforskningsavgift
även för denna verksamhet. För nämnden har det synts
oriktigt, att frågan om ett visst arbete är avgiftsbelagt eller ej skall vara
beroende på företagsformen. Då nämnden funnit det angeläget att behandla
problem, som rör schaktning och grundläggning, har nämnden ansett det
naturligt, att alla företag inom detta arbetsområde erlägger byggnadsforskningsavgift.
Beträffande beräkningen av arbetstiden per årsarbetare framhåller nämnden,
att 300 dagsverken motsvarar 2 400 arbetstimmar. Då enligt nämndens
uppfattning en arbetare inom byggnadsbranschen icke arbetar så lång tid
under året, har nämnden sökt klarlägga frågan om arbetstiden genom att
inhämta uppgifter från Svenska byggnadsindustriförbundet och Svenska
byggnadsarbetareförbundet.
Byggnadsindustriförbundets uppgifter är hämtade från de anställdas semesterkort
och visar för perioden 1951—1955 en genomsnittlig arbetstid
per år av 2 041 timmar för murare, 2 136 timmar för träarbetare och 2 195
timmar för grovarbetare. Byggnadsarbetareförbundets uppgifter är hämtade
ur löne- och ackordsstatistiken och omfattar perioden 1951—1955.
För murare redovisas en genomsnittlig arbetstid per år av 1 945 timmar, för
träarbetare 2 047 timmar och för grovarbetare 2 100 timmar.
Nämnden anför vidare:
De från två håll hämtade uppgifterna visar sålunda god överrensstämmelse.
Avvikelserna kan bero bl. a. på, att i byggnadsindustriförbundets uppgifter restid
utöver ordinarie arbetstid med tagits. För samma tid redovisar Svenska målareförbundet
en genomsnittlig arbetstid per år för målare av 1.760 timmar samt
Svenska elektrikerförbundet en arbetstid för elektriker av 2.056 timmar. Andra
arbetargrupper än de här nämnda utgör en ringa andel av byggnadsarbetarkåren.
Av värdena framgår alltså tydligt att man f. n. icke kan räkna med, att en
årsarbetare motsvarar 300 dagsverken eller 2.400 arbetstimmar. Under tiden fram
till 1960 kommer arbetstiden att minska från 48 timmar till 45 timmar i veckan.
Detta kommer vid i övrigt oförändrade förhållanden att ytterligare sänka de
genomsnittliga årsarbetstiderna. Med hänsyn härtill finner nämnden det motiverat,
att förordningen ändras så, att en årsarbetare motsvarar 2.000 arbetstimmar
(250 dagsverken). Efter kontakt med riksförsäkringsanstalten har anknytning
gjorts till arbetstimmar i stället för till dagsverken, då detta medför vissa
praktiska fördelar.
De föreslagna ändringarna i uttagandet av byggnadsforskningsavgift. beräknas
öka nämndens inkomster med drygt 0,4 milj. kronor per år Fn
ytterligare ökning av inkomsterna genom höjning av byggnadsforskningsavgiften
per årsarbetare är enligt nämndens åsikt motiverad med hänsyn
till behovet att finansiera föreliggande angelägna forskningsuppgifter.
Nämnden framhåller sålunda, att de senaste årens snabba utveckling ställt
byggnadsbranschen inför en mängd problem, som snarast måste lösas, om
10
Sammansatt stats- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 1958
ej stora felinvesteringar skall riskeras. Den ökade användningen av monteringsbyggeri
och andra former av mekanisering vid uppförande av flerfamiljshus
liksom gruppbyggen, seriebyggen m. m. vid uppförande av
enfamiljshus motiverar, att de traditionella formerna för planering av olika
lokaler tas under omprövning. De många nya typer och fabrikat av byggnadsmaterial
och byggnadselement som framkommer kräver, att egenskaperna
siuderas samt att regler för klassificering och redovisning utarbetas.
Behovet att höja verkningsgraden hos uppvärmningsanordningar
motiverar, att regler för provningar av dessa uppställes. Förhållandena på
arbetsmarknaden jämte kravet på lägre kostnader framtvingar nya former
för produktionen i vad avser förplanering, organisering och arbetsmetoder.
Sådana frågor kräver för sin behandling ett väsentligt utökat kunskapsunderlag,
vilket kan erhållas blott genom forskning och utredningar.
Nämnden har dock velat skaffa sig ytterligare erfarenheter, innan en
höjning av bvggnadsforskningsavgiften begäres. Nämnden avser att återkomma
i denna fråga.
Yttranden
Efter remiss har yttranden över byggnadsforskningsnämndens framställning
avgivits av ett antal myndigheter och organisationer. Härutinnan
torde utskottet, utöver vad som redovisas här nedan, få hänvisa till propositionen
(s. 10—13).
I en del remissyttranden har vissa allmänna synpunkter på byggnadsforskningsnämndens
arbete anförts. Byggnadsstyrelsen påpekar sålunda,
att nämnden i sin prognos för tiden 1957/58—1960/61 räknat med
successiv avveckling av anslagen till fri forskning, medan utgifterna för
sekretariat och utskott skulle hållas på i huvudsak nuvarande nivå. Styrelsen
ifrågasätter, om icke i stället nämndens utgifter för sekretariat och
utskott bör nedbringas till förmån för den fria forskningen. Liknande
synpunkter utvecklas i ett gemensamt yttrande av Svenska byggnadsindustriförbundet
och Svenska byggnadsentreprenörföreningen, vilka anför, att resultatet
av nämndens hittillsvarande arbete icke motsvarar de förväntningar
byggnadsindustrins företagare hyst. I yttrandet uttalas, att nämnden bör
bestå av ett icke alltför stort kansli med huvuduppgift att fördela forskningsmedlen
och följa forskningsarbetet samt att låta granska och publicera
resultaten.
Bos t a dss t yreisen framhåller, att det är uppenbart, att nämnden måste
förses med ökade medel. Nämnden synes sålunda inte ha tillräckliga resurser
för mycket angelägna uppgifter, exempelvis för småhusens rationalisering
eller för åtgärder som syftar till att minska bränslekostnaderna i
bostadshusen. Även Svenska riksbyggen finner, att ökade resurser för byggnadsforskningen
erfordras och framhåller därjämte, att frågor om stads
-
Sammansatt stats- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 1958
11
planeringen bör upptagas på nämndens forskningsprogram. Bvggnadskostnaderna
är i hög grad beroende av stadsplanernas utformning, och en
av förutsättningarna för lägre byggnadskostnader är rationellt utformade
stadsplaner. Företaget framhåller dock som sin mening, att nämnden har
saknat en fast linje i sitt arbete och ej med tillräcklig auktoritet kunnat ta
ledningen av forskningsarbetet och inrikta detta på väsentliga områden.
Dessa brister bör repareras, innan nämndens resurser ökas. Företaget anser
det kunna diskuteras, om icke den byggnadsforskning som bedrives vid
vetenskapliga institutioner borde finansieras på samma sätt som andra
grenar av den vetenskapliga forskningen vid högskolorna. SABO framhåller
betydelsen av en vidgad och snabbare upplysning om de vunna forskningsresultaten.
LO och byggnads fack förbunden anför, att tiden synes mogen för en utvidgning
av forskningsverksamheten med större inriktning på ren produktionsforskning.
Det bör då, enligt LO:s mening, undersökas, om en utvidgad
verksamhet lämpligen bör finansieras med medel, som inflyter i
form av byggnadsforskningsavgifter, eller på annat sätt. Fn utväg skulle
vara att pålägga exempelvis produktionen av cement en särskild avgift
att användas för byggnadsforskning.
Anslagsfrågor
Beträffande denna del av propositionen får utskottet i de delar, som
icke redovisas i det följande, hänvisa till denna (s. 13—16).
Föreliggande framställningar
Statens tillskott till byggnadsforskningsnämndens verksamhet uppgick
för det första verksamhetsåret till 275 000 kronor under anslagsrubriken
Byggnadsforskning samt 120 100 kronor till avlöningar och omkostnader
för nämndens kansli, alltså tillhopa 395 100 kronor.
Fr. o. in. budgetåret 1955/56 överfördes 10 000 kronor från byggnadsforskningsanslaget
till nämndens avlöningsanslag. Vidare har avlöningsoch
omkostnadsanslagen i viss mån räknats upp med hänsyn till lönehöjningar
och andra utgiftsstegringar. I innevarande års statsverksproposition
(V ht 1958 p. 95 och 96) har anslagen sålunda upptagits med resp. 120 200
och 37 000 kronor eller tillhopa 157 200 kronor. Anslaget till byggnadsforskning
är i riksstaten för innevarande budgetår upptaget med 265 000
kronor.
I. I sina anslagsäskanden för budgetåret 1958/59 har nämnden för byggnadsforskning
(skr. 4/9 1957) erinrat, att nämnden för innevarande budgetår
— under åberopande av att inkomsterna av byggnadsforskningsavgifterna
blivit väsentligt mindre än beräknat samt uppgiftens speciella art —
hemställde om särskilda medel för dels fortsatt utredningsarbete inom skol
-
12 Sammansatt stuts- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 1958
husbyggandet och dels viss försöksverksamhet med provklassrum. Nämndens
framställning vann dock icke bifall (jfr V ht 1957 s. 265). Under hösten
1956 och våren 1957 har den inom nämnden verksamma skolhusgruppen
med biträde av expertis från byggnadsstyrelsen och skolöverstyrelsen utarbetat
ett förslag till långtidsprogram för fortsatt skolbyggnadsforskning.
Enligt förslaget bör sådan forskning bedrivas som lagarbete mellan arkitekt,
pedagog, skolpsykolog, kommunal förtroendeman samt projektorer för
statiska, värme-, vatten- och sanitetstekniska samt elektrotekniska konstruktioner.
Forskningen bör omfatta översikt av avslutade och pågående
arbeten inom skolhusforskningen i Sverige och utomlands, studier av de
enskilda skollokalerna, skolanläggningars utformning och utförande, skollokalers
upplåtande för annat än skoländamål, skoltomtens läge, storlek,
topografi och planform samt kritisk översyn av granskningsförfaranden,
lagar och förordningar. Forskningsprogrammet är avsett att genomföras
under budgetåren 1958/59—1961/62, varvid kostnaden per budgetår beräknas
till resp. 255 000, 255 000, 265 000 och 275 000 kronor.
Nämnden anför, att sedan forskningsprogrammet godkänts av nämnden
yttranden över detsamma inhämtats från överstyrelsen för yrkesutbildning,
Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas
förbund, vilka samtliga vitsordat angelägenheten av ifrågavarande
forskning samt uttalat att programmet bör genomföras. Nämnden
framhåller, att stat och kommun planerat mycket stora investeringar på
skolbyggnadsområdet inom de närmaste åren samt hänvisar i detta sammanhang
till vad 1955 års långtidsutredning anfört härom. Då önskemålet
om en minskning av produktionskostnaderna medför krav på en snabb
lösning av en mängd skolbyggnadsproblem, anser nämnden det ytterst
angeläget, att det planerade forskningsprogrammet kan genomföras inom
avsedd tid. Under åberopande härav hemställer nämnden, att anslaget
till byggnadsforskning för nästa budgetår höjes med 255 000 kronor till
520 000 kronor.
II. Nämnden för byggnadsforskning har vidare i utlåtande över två betänkanden
av bränsleutredningen 1951 (SOU 1956:46 och 58) hemställt
om tilläggsanslag (under tionde huvudtiteln) av 600 000 kronor årligen
under en tioårsperiod för genomförande av undersökningar i bränslebesparande
syfte. I en skiss till forskningsprogram har nämnden upptagit
undersökningar av problem rörande värmeproduktion, värmedistribution,
värmeisolering, ventilation och varmvatten samt debitering av värme och
varmvatten.
III. Bostadsstyrelsen har i en med skrivelse den 2 oktober 1957 överlämnad
promemoria framhållit behovet av åtgärder, som medför minskad bränslekonsumtion
i småhus. För att stimulera härtill föreslår styrelsen dels viss
komplettering av bestämmelserna om s. k. lånetak — till vilken fråga jag
torde få återkomma i annat sammanhang — dels en brett lagd upplys
-
Sammansatt stats- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 1958 13
ningsverksamhet, vilken skulle ta sikte på att främja en bättre värmeisolering
i såväl nya hus som det befintliga bostadsbeståndet. För upplysningskampanjen
krävs enligt styrelsens mening att särskilda statsmedel anvisas
med förslagsvis 200 000 kronor.
Yttranden
Över byggnadsforskningsnämndens under I. i det föregående behandlade
framställning har yttranden avgivits av statskontoret, byggnadsstyrelsen
och skolöverstyrelsen.
De båda sistnämnda myndigheterna framhåller, att de medverkat vid
upprättande av det långtidsprogram för skolforskning som forskningsnämnden
åberopar och tillstyrker den begärda medelsanvisningen.
Byggnadsstyrelsen understryker vikten av att erforderliga medel ställes
till förfogande för ändamålet, då forskning och utvecklingsarbete inom
förevarande område, med hänsyn till det samlade investeringsprogram
som inom de närmaste åren måste förverkligas och till de därmed förbundna
kostnaderna, måste anses synnerligen påkallat, icke minst från statsverkets
synpunkt.
Skolöverstyrelsen erinrar, att överstyrelsen i petita för budgetåret 1958/59
hemställt att, om forskningsnämndens framställning ej vunne bifall, under
sagda budgetår få disponera 200 000 kronor av anslaget till bidrag till vissa
byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet för skolbyggnadsforskning
i samarbete med nämnden.
Statskontoret erinrar, att föredragande departementschefen vid behandling
av nämndens motsvarande yrkande för budgetåret 1957/58 anfört,
att särskilda medel vid sidan av anslaget till byggnadsforskning av principiella
skäl inte borde anvisas för skolbyggnadsforskning. Då till stöd för
nämndens förnyade hemställan inte anförts nagra skäl som enligt statskontorets
mening motiverar ett ändrat ståndpunktstagande, har ämbetsverket
inte ansett sig kunna förorda ett tillmötesgående av nämndens framställning.
Statskontoret utlalar, att det bör ankomma på byggnadsforskningsnämnden
att vid fördelningen av influtna byggnadslorskningsavgifter
skapa tillräckligt utrymme för skolhusforskning, i den man inte anslaget
för byggnadsforskning förslår härtill.
Förslag av 1947 års by ggnadsmater ialutreduing
Mot bakgrunden av det bostadspolitiska program, som statsmakterna
uppställde vid 1940 och 1947 ars riksdagar, framstod det som angeläget
att klarlägga frågan om utnyttjandet av den bostadspolitiskt betingade förbättringen
av byggnadsämnesindustriernas avsättningsförhållanden. För titt
14 Sammansatt stats- och tredje lac/utskotls utlåtande nr i år 1958
utreda fragan härom och klargöra förutsättningarna för en sänkning av
Byggnadskostnaderna med särskild hänsyn till prissättningen på byggnadsmaterial
tillsattes en särskild utredning, 1947 års byggnadsmaterialutredning.
Byggnadsmaterialutredningen har år 1951 och år 1955 överlämnat två
expertutredningar rörande produktions-, distributions- och prissättningsförhållanden
inom några avgränsade produktionsområden. I april 1957
överlämnade utredningen ett betänkande om stommaterial från jord- och
stenindustrien (SOU 1957:12). Detta betänkande har remissbehandlats.
Med avlämnande av sistnämnda betänkande jämte vissa manuskript har
utredningen — i enlighet med direktiv som lämnades våren 1954 av dåvarande
chefen för socialdepartementet — avslutat sitt arbete.
I det nu föreliggande betänkandet har framförts tanken på ett kontinuerligt
översiktsarbete i offentlig regi beträffande byggnadsmaterialindustriernas
prisförhållanden. Härutinnan hänvisas närmare till propositionen
(s. 16—19).
Departementschefen
Chefen för socialdepartementet, statsrådet Nilsson, anför.
Det forskningsarbete, som finansieras med medel från fonden för byggnadsforskning
samt från det under femte huvudtiteln upptagna reservationsanslaget
till byggnadsforskning, bedrives huvudsakligen i tre former.
Forsknings- och utredningsarbete utföres sålunda av statens nämnd för
Byggnadsforskning själv inom utskott och arbetsgrupper. Vidare lämnar
nämnden forskningsuppdrag till institutioner, företag och enskilda, och slutligen
utdelar nämnden efter ansökan särskilda anslag till fristående forskare.
I fråga om forskningsuppgifternas fördelning på forskning i egen regi och
uppdrag till institutioner m. fl. har den huvudprincipen följts, att ai''betet
skall utföras i den ordning som för varje särskilt fall är mest fördelaktig.
I några remissyttranden över byggnadsforskningsnämndens framställning
angående ändrade grunder för uttagande av byggnadsforskningsavgift
har viss kritik riktats mot de principer, efter vilka forskningsmedlen
har fördelats mellan olika forskningsområden och olika former för forskningens
bedrivande. De meningar som sålunda kommit till uttryck är delvis
motstridiga. Viss kritik har vidare riktats mot nämndens organisation.
I detta sammanhang må erinras om att statens byggnadsbesparingsutredning
i sitt andra betänkande (SOU 1957: 47) har uttalat sig för en omprövning
av såväl riktlinjerna för nämndens forfsatta verksamhet som dess organisation.
Vidare må nämnas att byggnadslåneutredningen i betänkande
om förenklad hostadslångivning (SOU 1957:44) föreslagit, att vissa uppgifter,
som nu ankommer på bostadsstyrelsen, skall överflyttas på nämnden
för byggnadsforskning.
Jag vill erinra om att nämnden för byggnadsforskning avsiktligt har givits
Sammansatt stats- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 195S 15
så gott som fria händer, när det har gällt att utvälja forskningsobjekt och
bestämma formerna för forsknings- och utredningsarbetet. I proposition
angående nämndens inrättande (1953: 163) anförde sålunda föredragande
departementschefen, att det borde överlåtas åt nämnden att själv bedöma
i vilken form och på vilka arbetsområden dess insats från tid till annan
skulle göras. Verksamheten borde inte bindas av detaljerade direktiv. Vid
behov skulle Kungl. Maj :t dock kunna ge anvisningar rörande verksamhetens
inriktning. Det förutsattes, att nämnden skulle till chefen för socialdepartementet
halvårsvis i förväg avgiva preliminära planer för verksamheten.
Anvisningar skulle kunna utfärdas, om granskningen av dessa planer
gåve anledning därtill. Sammansatta stats- och tredje lagutskottet anslöt
sig i sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 13) till departementschefsuttalandet
samt förklarade sig förutsätta, att Kungl. Maj:t endast i
undantagsfall skulle finna nödvändigt att ge nämnden anvisningar om
verksamheten.
Det torde i princip inte finnas skäl att frångå den år 1953 redovisade
uppfattningen i denna fråga. Byggnadsforskningsnämndens verksamhet
måste omspänna en mångfald olika forskningsgrenar. Hur de tillgängliga
resurserna skall fördelas mellan grundforskning och tillämpad forskning
eller i övrigt mellan olika forskningsområden bör liksom hittills få avgöras
av nämnden själv. I samband härmed bör nämnas att ett principprogram
för nämndens verksamhet under de närmaste åren fastställdes av nämnden
i maj 1956.
Vad de olika arbetsformerna angår får dessa självfallet främst bestämmas
med hänsyn till vad som kan antagas bäst befrämja de forskningsmål
nämnden uppställer. Detta spörsmål har samband med frågan om byggnadsforskningsnämndens
organisation. För min del anser jag det kunna
ifrågasättas, om nämndens nuvarande organisation är i allo ägnad att
erbjuda de gynnsammaste betingelserna för forskningsresursernas rationella
utnyttjande. Med hänsyn därtill avser jag att senare denna dag hemställa
om bemyndigande att föranstalta om en utredning angående byggnadsforskningsnämndens
organisation och arbetsformer.
Vad jag nu sagt hör emellertid, i betraktande av de ifrågavarande forskningsuppgifternas
omfattning och vikt, inte få hindra alt åtgärder redan
nu vidtages för att tillförsäkra byggnadsforskningen ett bättre finansiellt
underlag.
Byggnadsforskningsnämnden har föreslagit vissa ändringar av grunderna
för uttagande av byggnadsforskningsavgift. Dessa ändringar innebär, att
näringsgrenen schaktning och grundläggning belägges med avgift, samt att
avgiftsplikten, som nu grundas på varje fullt antal av 300 dagsverken som
arbetstagare under året utfört i avgiftsbelagd verksamhet, skall knytas till
varje fullt antal av 2 000 arbetstimmar, som sålunda fullgjorts, .lag anser
mig i stort sett kunna tillstyrka nämndens förslag. Det förhållandet att
16 Sammansatt stats- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 1958
yrkesskadeförsäkringsavgiflen beräknas med utgångspunkt från 300 dagsverken
bör inte hindra att byggnadsforskningsavgiften grundas på en annan
årlig arbetsmängd, eftersom de två avgifterna är av principiellt olika karaktär.
Med anledning av vad som framhållits av riksförsäkringsanstalten
m. fl. bör emellertid viss jämkning vidtagas i nämndens förslag. Avgiftsplikten
för schaktning och grundläggning bör sålunda begränsas till sådan scliaktning
och grundläggning, som sker i anslutning till i övrigt avgiftsbelagt
arbete. Den begränsningsregel, som nu gäller för kombinerad byggnadsoch
anläggningsverksamhet, bör med andra ord utvidgas till att avse även
schaktning och grundläggning.
Den årliga arbetsmängd, som skall konstituera avgiftsskyldighet, bör
fastställas till 2 000 arbetstimmar. Beträffande huvuddelen av de s.k. mindre
arbetsgivare, som har yrkesskadeförsäkring i riksförsäkringsanstalten, får
anstalten uppgift endast om antalet dagsverken. Det torde emellertid inte
bereda anstalten några svårigheter att beräkna antalet arbetstimmar med
utgångspunkt från uppgiften om utförda dagsverken. Därvid bör 2 000
arbetstimmar anses motsvara 250 dagsverken.
Yrkandena om ökade statsanslag för forskning rörande skolbyggnadsfrågor
och uppvärmningsproblem visar, att forskningens finansiella resurser
är otillräckliga. Jag anser det därför angeläget, att dessa resurser kan ökas
utöver vad som följer av nyss föreslagna ändringar beträffande skyldigheten
att erlägga byggnadsforskningsavgift. Detta framstår som desto mer motiverat
som en förstärkning av byggnadsforskningens finansiella underlag torde
höra till de insatser, vilka kan väntas bli lönsamma inom en relativt kort
tidrymd. Byggnadsforskningen är nämligen i betydande omfattning av sådan
natur, att de resultat den avsätter blir av direkt samhällsekonomiskt värde
genom att forskningsrönen leder till en sänkning av byggnadskostnaderna.
Forskning rörande värmeproblem m. m. kan dessutom få betydelse från
försörj ningssynpunkt.
Jag vill i detta sammanhang framhålla, att jag anser både skolbyggnadsforskning
och undersökningar rörande värmeproblem vara av sådan vikt,
att erforderliga resurser för planernas genomförande bör säkerställas. Även
upplysningsverksamhet i bränslebesparande syfte är givetvis angelägen.
Bostadsstyrelsens förslag om särskild medelsanvisning för dylik verksamhet
är jag emellertid ej beredd att förorda. Det bör i stället ankomma på
nämnden för byggnadsforskning att i den utsträckning nämnden finner
lämpligt anslå medel härför.
Den av mig nu förordade ändringen avgrunderna för byggnadsforslcningsavgiftens
beräkning medför endast, att inkomsterna av avgiften i stort sett
bringas upp till den från början avsedda nivån. Med hänsyn till de ursprungligen
bestämda principerna för byggnadsforskningens finansiering bör dessa
ändringar därför inte i och för sig medföra någon uppräkning av det statliga
Sammansatt stats- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 1958
17
anslaget till byggnadsforskning. När avgiften infördes, beräknades det nämligen,
att statens bidrag i form av anslag gott och väl motsvarade den utgift
staten skulle få vidkännas, om staten i stället skulle lämna sitt tillskott
i form av byggnadsforskningsavgift från statliga företag. Den ytterligare
förstärkning av forskningsresurserna, som nu framstår såsom nödvändig,
bör åstadkommas genom att ändringen i beräkningsgrunderna kompletteras
med en höjning av byggnadsforskningsavgiften. I samband med en sådan
höjning bör anslaget till byggnadsforskning räknas upp.
Avgiften bör höjas till minst 25 kronor per årsarbetare mot f. n. 20 kronor.
Omfattningen av de föreliggande forskningsuppgifterna kunde kanske
i och för sig motivera en större höjning. I brist på säkrare utgångspunkter
för en bedömning av medelsbehovet på längre sikt anser jag emellertid, att
en höjning med fem kronor nu bör räcka. Frågan om avgiftens storlek bör
dock prövas ytterligare av den utredning jag talat om i det föregående. De
förut av mig förordade ändringarna i avgiftsskyldigheten kan beräknas
öka inkomsterna av byggnadsforskningsavgifter med ca 400 000 kronor
om året. Nyss angivna höjning av avgiften till 25 kronor medför därutöver,
att inkomsterna till fonden för byggnadsforskning kommer att öka med i
runt tal 600 000 kronor. De årliga inkomsterna till fonden torde därför
kunna uppskattas till ca 3 000 000 kronor. Ändringarna i förordningen
om byggnadsforskningsavgift bör träda i kraft den 1 januari 1959.
Samtidigt bör vissa redaktionella ändringar vidtagas i förordningen. De
stadganden om uppgiftsskyldighet för arbetsgivare och om sekretess rörande
sådana uppgifter m. m. samt de straffbestämmelser, vilka finnes
intagna i förordningen, är formulerade efter mönster av motsvarande bestämmelser
i 1916 års lag om försäkring för olycksfall i arbete. Motsvarande
stadganden i lagen om yrkesskadeförsäkring är i viss mån annorlunda
utformade. Då förordningen angående byggnadsforskningsavgift i
angivna hänseenden bör i huvudsak överensstämma med lagen om yrkesskadeförsäkring,
synes förordningens ifrågavarande bestämmelser böra
jämkas.
Under föi-utsättning att byggnadsforskningsavgiften höjes på sätt som jag
nyss föreslagit, bör statens tillskott till byggnadsforskningen likaledes ökas
med 25 %. Detta innebär, att anslaget till byggnadsforskning bör höjas med
ca 100 000 kronor för liell budgetår. För budgetåret 1958/59 bör dock
endast hälften av detta helopp beräknas. Anslaget bör alltså upptagas med
(265 000+50 000) 315 000 kronor.
1947 års byggnadsmaterial utredning har i sitt betänkande pekat på behovet
av en permanent rationaliseringsverksamhet inom byggnadsmaterialbranscherna.
Utredningen har ansett det angeläget med någon form av
kontinuerligt översiktsarbete i samverkan mellan branschernas egna och
offentliga organ. Vid remissbehandlingen av betänkandet har behovet av
2—574 58 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 0 samt. 2 avd. Nr 1.
18 Sammansatt stats- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 195S
fortgående rationaliseringsarbete överlag vitsordats, medan olika uppfattningar
har kommit till uttryck beträffande arbeteis former och inriktning.
I ett remissyttrande har, under hänvisning till bl. a. monopolbildningstendenser
inom byggnadsmaterialproduktionen, föreslagits att en ny kommitté
skall tillsättas för att fortsätta byggnadsmaterialutredningens arbete.
Jag är för egen del övertygad om att ett fortsatt utrednings- och forskningsarbete
på detta område är mycket betydelsefullt och anser, att offentliga
organ bör medverka däri. Byggnadsmaterialutredningen har anfört, att en
tillfälligt arbetande kommitté inte är ett för ändamålet lämpligt instrument.
Jag anser detta omdöme riktigt i nuvarande läge och finner därför att ifrågavarande
uppgifter bör åvila permanenta institutioner. Jag vill erinra om
att förutsättningarna härför sedan 1947, då byggnadsmaterialutredningen
tillsattes, har väsentligt förbättrats genom tillkomsten av nya statliga organ.
Åtgärder för motverkande av skadlig konkurrensbegränsning ankommer
sålunda numera på näringsfrihetsrådet och ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor,
varjämte statens pris- och kartellnämnd har att utföra
prisbildningsundersökningar, föra kartellregister och sprida upplysningar
om pris- och konkurrensförhållanden.
Övrigt forsknings- och utredningsarbete som i detta sammanhang kan
komma i fråga bör företrädesvis anförtros åt nämnden för byggnadsforskning.
De erinringar häremot, som nämnden anfört under hänvisning bl. a.
till knappheten på medel, torde väsentligen bortfalla genom den ökning av
forskningsresurserna som följer av vad jag i det föregående har föreslagit.
Det synes emellertid inte möjligt att på nuvarande stadium precisera arten
och omfattningen av de uppgifter nämnden bör åtaga sig i detta sammanhang.
Enligt min mening bör det därför ankomma på den förut nämnda utredningen
att undersöka praktiskt lämpliga former för arbetsuppgiftens genomförande.
Motionerna
I motionerna anföres bl. a.
Ett intensivt forsknings- och utvecklingsarbete är nödvändigt inom
byggnadsindustrien, om vi skall bli i stånd att framställa bättre och billigare
bostäder. De större husbyggnadsföretagen bedriver också sedan länge
i egen regi ett relativt omfattande forskningsarbete som resulterat i rationaliseringar
och förbättringar. Till större delen sker emellertid husbyggandet
i Sverige i smärre enheter, varigenom det ekonomiska underlaget
för en forskningsverksamhet av den omfattning som förekommer inom
många andra industrigrenar saknas. Att samordna och stödja den forskning
som förekommer inom de olika enheterna och göra resultaten tillgängliga
för industrien i dess helhet måste därför te sig som en synnerligen
angelägen uppgift, som enligt vår mening bör åligga statens nämnd
för byggnadsforskning.
Enligt flera talesmän för husbyggnadsindustrien har emellertid detta
19
Sammansatt stats- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 1958
syfte inte uppnåtts i önskvärd utsträckning. Allmänt anses att detta frarnför
allt har sin orsak i nämndens avvägning mellan forskning i egen regi
och stöd åt institutioner och fria forskare.
Av de uttalanden som gjorts, såväl i de ovan refererade remissyttrandena
som i andra sammanhang, framgår tydligt att starka meningsskiljaktigheter
råder beträffande byggnadsforskningsnämndens verksamhet.
Då meningsbrytningarna inte endast gäller detaljfrågor utan berör grundläggande
principfrågor är enligt vår mening en förutsättningslös omprövning
av nämndens arbetsformer ofrånkomlig.
Departementschefen har också i propositionen (s. 21) förebådat en utredning
om byggnadsforskningsnämndens organisation och arbetsformer.
Denna har senare tillsatts.
Vi föreslår, att denna utredning ägnar särskild uppmärksamhet åt
nämndens uppgift som samordnande och stödjande organ för den fria
forskningsverksamheten vid högskolor och andra institutioner, enskilda
företag o. s. v.
Dessutom bör utredningen ta upp till behandling forskningsnämndens
möjligheter till ett intensivare samarbete med motsvarande organ i de
Övriga nordiska länderna. Spörsmålet huruvida icke behovet av ökad forskningsverksamhet
delvis skulle kunna tillgodoses genom ett vidgat nordiskt
samarbete har inte beaktats i propositionen.
Nämnden för byggnadsforskning
Nämndens instruktion
Nämnden har enligt sin instruktion till uppgift att främja forskning och
rationalisering inom byggnadsområdet med huvudvikten på husbyggnadsfacket.
Till fullgörande av denna uppgift äger nämnden att med anlitande
av de till fonden för byggnadsforskning överförda byggnadsforskningsavgifterna
samt statliga anslag och eventuella andra medel, som ställes till
dess förfogande, stödja eller själv låta verkställa sådana åtgärder, som äi
ägnade alt befordra utvecklingen på byggnadsområdet, samt att på lämpligt
sätt bekantgöra vunna forsknings- och försöksresultat samt de erfarenheter
i övrigt, som är av betydelse i detta hänseende.
Nämnden består av fjorton ledamöter. Av dessa förordnas tretton av
Kungl. Maj:t för en tid av tre år i sänder. Självskriven ledamot av nämnden
är dessutom föreståndaren för nämndens kansli. Nämndens sammansättning
är avsedd alt ge de intressegrupper, som tillskjuter rörelsekapitalet,
en tillfredsställande representation. Dessutom finns i nämnden representanter
för forskningen och för arbetsmarknadens parter samt för statliga
myndigheter och institutioner.
Nämndens arbete bedrives huvudsakligen i tre olika former. Nämnden
utför forsknings- och utredningsarbete i egen regi, lämnar forskningsuppdrag
lill vetenskapliga institutioner och andra forskningsinrättningar samt
utdelar bidrag till enskilda forskare eller institutioner för av dem bedriven
forskning. För att planlägga och leda forskningsverksamheten i nämndens
egen regi har särskilda utskott tillsatts, nämligen ett planeringsutskott,
ett byggnadstekniskt utskott, ett produktionsutskott, ett byggnadsvärme
-
20
Sammansatt stats- och tredje lagutskotts utlåtande lir 1 är 1958
utskott, ett förvaltningsutskott och tre regionala utskott. Utskotten har
även att bereda ansökningar om bidrag till forskning inom resp. områden.
\ idare tinns ett informationsutskott. För de samordnande uppgifterna finns
ett arbetsutskott.
Enligt instruktionen har nämnden att fastställa erforderliga planer för
verksamheten. Sådana planer upprättas dels för en flerårsperiod, dels förvar
je halvår. Planerna inges till chefen för socialdepartementet. Kungl.
Maj :t äger att vid behov ge nämnden direktiv beträffande verksamhetens
inriktning.
Statens byggnadsbesparingsutredning
I betänkande (SOU 1957: 47 s. 66—71) har statens byggnadsbesparingsutredning
tagit upp nämndens organisation och verksamhet till granskning. I
betänkandet framhålles bl. a., att nämndens arbete alltför ensidigt synes ha
varit inriktat på bostadsområdet, medan exempelvis det offentliga byggandet
ägnats en tämligen ringa uppmärksamhet. Vidare anför utredningen,
att nämndens arbete — oaktat statsmakterna uttalat, att det i första hand
skulle vara inställt på praktiskt utvecklingsarbete, som kunde ge relativt
snabbt resultat -— i många fall mera syftar till bättre tekniska lösningar
av de föreliggande problemen än till praktiska resultat.
Utredningen anser det kunna ifrågasättas, om inte nämndens organisation
borde innefatta ett särskilt organ för att tillgodose kravet att såväl i fråga om
forskningsuppgifterna som sättet för deras lösande större hänsyn tages
till de ekonomiska konsekvenserna. Därjämte understryker utredningen,
att forskningsarbetet inte får isoleras från projektverksamheten och produktionen.
En motsatt utveckling skulle lätt leda till att verksamheten förlorade
sin kontakt med det ekonomiska livet. Utvecklingen inom nämnden
tyder emellertid enligt utredningens uppfattning på, att forskningsuppgifterna
i väsentlig utsträckning lägges på nämndens egen personal. Nämnden
bör, enligt utredningens åsikt, sträva efter att inskränka sin verksamhet
till att samordna forskningen, taga initiativ till forskningsuppgifter
och genom anslag stödja forskningsinitiativ. Därtill kommer uppgiften
att sörja för forskningsresultatens spridning. Från dessa utgångspunkter
tänker sig utredningen en organisation, begränsad till två enheter, nämligen
ett kansli för forskningens finansiering och för informationsverksamheten
samt eu avdelning för teknisk-ekonomiska utredningar såsom
underlag för forskningsuppgifter och för utredning av forskningsresultatens
ekonomiska betydelse.
o Utredningen ställer sig vidare kritisk till nämndens storlek och anför
såsom jämförelse, att statens tekniska forskningsråd hestår av åtta och
statens naturvetenskapliga forskningsråd av nio ledamöter.
Utredningsdirektiv
I samband med begärt bemyndigande att tillsätta den i propositionen
bebådade utredningen anförde departementschefen till statsrådsprotokollet
bl. a.
Den kritik som framförts mot nämnden har gällt dels forskningsverksamhetens
inriktning, dels nämndens organisation och arbetsformer. Vad
angår det förra spörsmålet vill jag framhålla, att nämnden avsiktligt har
givits så gott som fria händer i fråga om forskningsresursernas avvägning
mellan skilda forskningsområden. I själva verket får det anses vara nämn
-
21
Sammansatt stats- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 År 1958
dens viktigaste uppgift att företaga den prioritering av olika föreliggande
forskningsuppgifter, som fördelningen av de tillgängliga resurserna innebär.
Att meningsbrytningar uppkommer beträffande forskningsmedlens
disposition är fullt naturligt med hänsyn till att så många särgående och
delvis motsatta intressen gör sig gällande på detta fält. Forskningsuppgifternas
omfattning gör det inte möjligt att på en gång i önskvärd utsträckning
tillgodose alla sådana intressen. A andra sidan torde det inte
vara lämpligt, att statsmakterna, annat än i speciella fall, söker styra forskningsverksamheten
eller uppdraga gränser för denna.
Det synes emellertid angeläget att inventera de olika forskningsuppgifter,
som särskilt med hänsyn till det praktiska rationaliseringsarbetet
inom byggnadsindustrien framstår som aktuella. Mot bakgrunden av en
dylik inventering kan behovet av medel för forskningens finansiering säkrare
bedömas på något längre sikt. Vidare ger den utgångspunkter för att
upptaga nämndens organisation och arbetsformer till övervägande. Dessa
uppgifter bör anförtros åt särskilda utredningsmän.
De bör vidare söka utröna, i vad mån nämndens karaktär av forum för
skilda intressegrupper på byggnadsfackets område har gagnat eller motverkat
en framgångsrik ledning av forskningsverksamheten samt överväga
om en reduktion av antalet ledamöter i nämnden kan antagas medföra
några fördelar för dess arbete. För denna bedömning torde bl.a. erfarenheter
från det danska byggnadsforskningsinstitutets verksamhet kunna
ge en viss vägledning.
Det bör därjämte ankomma på utredningsmännen alt undersöka, om
de olika forskningsuppgifternas fördelning på de egna forskarna, forskare
vid institutioner, organisationer och myndigheter samt fristående forskare
är lämplig med hänsyn till de uppställda forskningsmålen.
Av särskild betydelse synes vara att upplysningsverksamheten beträffande
vunna forskningsresultat blir effektiv. Utredningsmännen bör överväga
olika möjligheter alt åstadkomma förbättringar härutinnan. Därvid
bör bl. a. prövas, om och i vilken utsträckning sådana kanaler för informationens
spridning som står till exempelvis bostadsstyrclsens och byggnadsstyrelsens
förfogande, bör nyttjas för ifrågavarande ändamål. Vidare bör utredningsmännen
taga ställning till de regionala utskottens roll i detta sammanhang
liksom överhuvud i nämndens organisation.
Utredningsmännen bör vara oförhindrade att föreslå sådana förändringar
i nämndens personaluppsättning som de kan finna påkallade. Därvid
bör dock beaktas, att organisationen alltfort bör vara sådan att den
medger en smidig anpassning till inträffande förskjutningar i nämndens
verksamhet. Personalförändringar som leder till ökad stelhet i organisationen
bör följaktligen undvikas.
Utskottet
I propositionen föreslås att statens nämnd för byggnadsforskning skall
få större resurser dels genom ändrade grunder för uttagandet från arbets
-
22
Sammansatt stats- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 1958
givare inom branschen av byggnadsforskningsavgift, dels genom höjning
av avgiften och dels genom eu ökning av statens tillskott. Motionerna
1:343 och II: 440 innehåller däremot ett yrkande av innebörd, att det
skall anstå med dessa förstärkningar i avvaktan på eu av Kungl. Maj :t
förebådad utredning om nämndens organisation och verksamhetsformer.
Denna utredning är numera tillsatt och väntas slutföra sitt arbete under
loppet av innevarande år. Med hänsyn härtill anser sig utskottet kunna
räkna med att beslut kommer att fattas redan nästa år angående nämndens
organisation och verksamhet. Det torde knappast med alla de trängande
byggnadsforskningsuppgifter som föreligger kunna förutskickas, att
detta resultat kommer att innebära, att nämnden får sina uppgifter begränsade
i förhållande till vad som nu är fallet. Flertalet av de i propositionen
återgivna remissyttrandena över nämndens framställning i oktober
1957 om en förstärkning av dess ekonomiska resurser samt det av 1947
års byggnadsmaterialutredning framförda förslaget om ett kontinuerligt
översiktsarbete i offentlig regi beträffande byggnadsmaterialindustriernas
prisförhållanden — varvid de arbetsuppgifter i detta sammanhang, som
ej avser spörsmål om prisbildning och konkurrensbegränsning, företrädesvis
skulle anförtros nämnden — tyder närmast på att motsatsen kan väntas.
Då behov av en dylik institution finnes, synes det utskottet angeläget,
att den också erhåller ett sådant ekonomiskt underlag, att dess verksamhet
kan bedrivas med full effektivitet.
Utskottet ansluter sig därför till departementschefens uppfattning om
nödvändigheten av att nämndens ekonomiska resurser förstärkes. De merbelopp,
som kan väntas inflyta genom nu ändrade grunder för uttagandet
av byggnadsforskningsavgift eller en höjning av denna, kan på grund av
sättet för dess uppbörd och redovisning successivt komma nämnden till
godo redan under år 1959, vilket torde vara erforderligt, eftersom nämndens
behov av medel för sin verksamhet redan nu överstiger dess ekonomiska
resurser. Utskottet biträder därför Kungl. Maj:ts förslag om att förordningen
angående byggnadsforskningsavgift skall ändras, utan att utredningens
resultat först avvaktas.
Mot de föreslagna nya bestämmelserna för avgifternas uttagande fr.o.m.
den 1 januari 1959 -— vilka innebär att avgiftsplikten utsträckes till näringsgrenen
schaktning och grundläggning samt grundas på varje fullt antal
av 2 000 arbetstimmar om året, som arbetstagare utfört i avgiftspliktig
verksamhet, i stället för som nu 300 dagsverken — och avgiftens höjning
från 20 till 25 kronor fr.o.m. samma dag bär utskottet intet att erinra.
Som en konsekvens av att avgiften höjes med 25 procent bör också i enlighet
med de motiv, som anförts för att staten icke ålagts avgiftsskyldighet,
dess tillskott till kostnaderna för forskningsverksamheten i form av anslag
på drifbudgeten ökas i motsvarande mån, eller med cirka 100 000 kronor
om året. Anslaget för det halva budgetår, som börjar den 1 januari 1959,
opaginerad Kontrollera mot PDF
‘23
Sammansatt stats- och tredje lagutskotts utlåtande nr t år 1958
bör alltså höjas med 50 000 kronor, vilket förslag i propositionen utskottet
tillstyrker.
Utskottet har heller ingen erinran mot utformningen av de i propositionen
föreslagna ändringarna i förordningen angående byggnadsforskningsavgift,
vilka föranledes dels av de nya grunderna för avgiftens uttagande
och dels av att förordningen bör bringas i överensstämmelse med
motsvarande stadganden i lagen den 14 maj 1954 om yrkesskadeförsäkring,
vartill förordningen i flera avseenden anknyter.
I motionerna I: 343 och II: 440 återges vissa kritiska uttalanden av olika
myndigheter och organisationer om nämndens hittillsvarande verksamhet.
Då en utredning i frågan tillsatts, anser sig utskottet sakna anledning att
nu taga ståndpunkt till denna kritik. Utskottet finner emellertid de synpunkter
motionärerna anfört angående betydelsen av att utredningen ägnar
särskild uppmärksamhet åt nämndens uppgift som samordnande och stödjande
organ för den fristående forskningsverksamheten och åt nämndens
möjligheter till ett intensivare samarbete med motsvarande organ i de
övriga nordiska länderna förtjäna allt beaktande. Den hittillsvarande avvägningen
mellan nämndens inriktning på olika slag av forskning, t. ex.
mellan grundforskning och produktionsforskning, kan enligt utskottets
mening diskuteras. Den tillsatta utredningen har också i direktiven ålagts
att särskilt inventera de olika forskningsuppgifter, som med hänsyn till
det praktiska rationaliseringsarbetet inom byggnadsindustrien framstår
som aktuella.
Med det här sagda anser utskottet det i motionerna under punkt c) upptagna
yrkandet om en skrivelse till Kungl. Maj :t i dessa frågor besvarat.
I anknytning till propositionens uttalande, att utredningen även skall
undersöka praktiskt lämpliga former för genomförande av uppgiften att
bedriva ett kontinuerligt översiktsarbete beträffande rationaliseringsverksamheten
inom byggnadsmaterialbranscherna, vill utskottet slutligen
understryka sin uppfattning om den stora betydelsen av att vi här i landet
har tillgång till en byggnadsforskning, som kan bedrivas utan påverkan avskilda
branschintressen.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen, med avslag å motionerna 1:343 och
11:440 i punkterna a) och b), måtte bifalla propositionen:
B. att motionerna I: 343 och II: 440 i övrigt, i den mån de
icke besvarats med vad utskottet ovan anfört, ej måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 15 april 1958
På sammansatta stals- och tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALD
24 Sammansatt stats- och tredje lagutskotts utlåtande nr 1 år 195S
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Birger Andersson, Bergman, Jacobsson,
Osvald, Kristiansson, Knut Johansson och Nils-Eric Gustafsson; samt
från andra kammaren: herrar Åkerström, Rubbestad, Gustafsson i
Skellefteå, von Seth* och Bengtsson i Halmstad*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
(avseende utskottets hemställan under A)
av herrar Jacobsson, Osvald, Gustafsson i Skellefteå och von Seth, som
ansett
dels att utskottets utlåtande bort ha följande lydelse:
I propositionen föreslås etc. ---— (första stycket lika med utskottet)
---- organisation och verksamhetsformer.
Om propositionens förslag genomföres, kommer de penningmedel, som
står till nämndens förfogande, att öka med cirka 50 procent från för närvarande
omkring 2 miljoner kronor om året till ungefär 3 miljoner kronor.
Utskottet har givetvis intet att erinra mot att nämnden får tillräckliga
resurser för att kunna fullgöra sina uppgifter, men då nämndens framtida
organisation och arbetsformer, sedan dess verksamhet blivit föremål för
åtskillig kritik, ligger under utredning, kan man nu knappast bilda sig en
klar uppfattning om vilka dessa uppgifter kommer att bli. Det är i varje
fall ej otänkbart, att utredningen följer den uppfattning, som statens byggnadsbesparingsutredning
i betänkande (SOU 1957:47) givit uttryck åt,
då den förklarat det vara principiellt riktigast, att nämnden inskränker sin
verksamhet till att samordna forskningen, taga initiativ till forskningsuppgifter
och genom anslag stödja forskningsinitiativ samt till att sörja för
forskningsresultatens spridning. I direktiven för utredningen om nämndens
verksamhet har departementschefen anfört, att det saknas förutsättningar
att för närvarande säkert bedöma behovet på längre sikt av medel
för byggnadsforskningens finansiering.
Redan ur denna synpunkt anser utskottet det vara lämpligast att med
beslut om förstärkning av de ekonomiska resurserna får anstå i avvaktan
på utredningens resultat, vilket kan beräknas bli framlagt under innevarande
år. Därtill kommer att icke ens nämnden själv ansett tiden vara
inne att föreslå så långtgående förstärkningar, som Kungl. Maj:t nu gjort i
propositionen, utan uttalat att den velat skaffa sig ytterligare erfarenheter,
innan en höjning av avgiften begäres.
Propositionen bör alltså enligt utskottets mening avslås.
I motionerna I: 343 etc. — ---(de tre sista styckena lika med utskottet)
----av skilda branschintressen.
dels ock att utskottet i följd härav bort under punkten A hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till motionerna 1:343 och
11:440 i vad avser punkterna a) och b), avslå förevarande
proposition.
Stblm 1958. K. L. Beckmans Boktr.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.